__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

5m nypon_color.eps 8% av originalformatet

  Mateo har en kompis som heter Bim. De är så olika man kan bli, men två saker har de gemensamt: båda har dyslexi, och båda kan tala med djur. Det är därför de vet att den lilla hästen måste räddas från sin elaka ägare. Men det är ett riskfyllt uppdrag.

nypon_color.eps 8% av originalformatet 9 789175 678603

16 mm

– en möjlighet för alla

SOFIE B E RT H E T

Nypon förlag


Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Utan ord Författare: Sofie Berthet Omslag och vinjetter: Moa Schulman © 2017 Sofie Berthet och Nypon förlag AB Första upplagan 2017 Sidantal: 66 Lix 14 Lättlästnivå: Från 9 år ISBN 978-91-7567-860-3 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.


Omslag och vinjetter: Moa Schulman

Nypon fรถrlag


I den här boken finns bland annat: Mateo, som ska bÜrja pü en ny skola Bim, Mateos nya kompis Mateos mamma Bims mormor


Kapitel 1

– Jag vill inte ha dyslexi, skriker jag. Orden ekar i vårt kök. Mamma tittar på mig. – Och jag vill inte börja i en ny skola, skriker jag ännu högre. – Men Mateo, säger mamma. Hon lägger brödet i en korg. Så öppnar hon kylen och tar fram pålägg. Jag tittar ut genom fönstret. Jag ser träd med gröna löv. Det är inte min vanliga utsikt.

5


Mamma och pappa har skilt sig och mamma och jag har flyttat. Vi bor nästan på landet nu. Det är ovant, men jag kommer kanske att gilla det. Om jag bara slapp börja i den nya skolan. – Du ska se att det blir bra, säger mamma. Dina nya lärare kommer att hjälpa dig. – Men det gjorde inte de gamla, säger jag. Jag tänker på min gamla skola. På lärarna som gav mig fler och fler läxor. På allt det jobbiga när jag skulle läsa och skriva. – Nu vet vi att du har dyslexi, säger mamma. Det var vi inte säkra på innan. Jag vill vara som alla andra. Eller, allra helst vill jag nog inte vara som alla andra. Men på ett bra sätt. Det skulle vara coolt att ha en egen kraft. 6


Tänk att kunna något som ingen annan kan! Fast det kan jag inte. Sommarlovet är slut. Den nya terminen börjar i dag. – Det kan vara kul att börja i en ny skola, säger mamma. En nystart. Jag svarar inte. Istället tar jag en skiva bröd och brer på smör. Hur kan det vara kul att börja i en ny skola? Jag känner ingen där. Ingen känner mig.

7


Kapitel 2

Jag har varit och tittat utanför skolan flera gånger. Den nya skolan är mindre än min förra. Det är ett rött hus med vitt runt fönstren. När klockan ringer går jag in i klassrummet. Jag sätter mig på en plats långt bak. De andra sneglar på mig. – Hej, säger läraren. Jag hoppas att ni har haft en bra sommar. I år har vi en ny kompis i klassen. Alla vänder sig om och tittar på mig. – Välkommen Mateo, säger läraren. 8


– Tja, säger killen som sitter närmast mig. – Hej, säger de andra i klassen. Min mun är alldeles torr och jag får inte fram ett ljud. Jag vinkar hej med ena handen. På lunchen sitter jag bredvid samma kille som i klassrummet. Han heter Samir. Han frågar om jag vill spela fotboll på rasten. Jag är inte så bra på fotboll. Men de andra passar snälla bollar och det går bra. Samir dunkar mig i ryggen när vi går in. Den nya skolan verkar okej. Det här kanske blir bra ändå. Sist på dagen har vi engelska. Engelska är extra svårt för mig. Att stava och läsa är värst. Läraren i engelska heter Mimmi. Hon är ung och ler ofta. 9


Vi får lyssna på samma text två gånger. Sedan ställer Mimmi frågor om texten och vi ska skriva svaren på tavlan. Jag får en fråga. – Summer, säger jag. – Good, säger Mimmi. Sedan säger hon att jag ska komma fram och skriva ordet på tavlan. – Men ..., säger jag. Jag ska få säga svaren. Det fick jag reda på när jag fick min diagnos innan sommaren. När man har dyslexi behöver man inte skriva svaren. Mamma har pratat med min nya rektor om det. Jag går sakta fram till tavlan. Jag börjar skriva ett s. Och ett o. Jag suddar ut. Någon skrattar bakom mig. Jag skriver ett s igen. – Kan han inte? viskar en röst. 10


Sedan låter det som om någon säger pucko. – Ja, visst ja, säger Mimmi. Du har dyslexi, eller hur? Jag går tillbaka till min plats utan att säga något. Mimmi talar om för klassen vad dyslexi är och berättar att jag har det. Fast jag har sagt att jag inte vill att alla ska veta. Mamma har pratat med rektorn om det också. Mimmi spelar upp en ny text. Vi ska svara på ett papper, men jag skriver inget. När skolan är slut tar jag min väska och springer ut. Först får jag inte upp låset på cykeln. Jag försöker flera gånger. Till sist går det upp. Någon ropar bakom mig, men jag cyklar snabbt bort från skolan. 11

Profile for Smakprov Media AB

9789175678603  

9789175678603  

Profile for smakprov