1
Cras Ge aldrig upp ny.indd 1
2011-09-12 10.23
I serien Malmens IK har utkommit: DrĂśmmar som krossas Ett steg i taget Ă–verspelad Till varje pris
2
Cras Ge aldrig upp ny.indd 2
2011-09-12 10.23
BENGT-ÅKE CRAS
3
Cras Ge aldrig upp ny.indd 3
2011-09-12 10.23
”Fotboll är inte på liv och död. Det är mycket allvarligare än så.” Bill Shankly, legendarisk tränare för Liverpool.
www.wahlstroms.se Copyright © Bengt-Åke Cras 2011 Svensk utgåva enligt avtal med Nordin Agency AB Utgiven 2011 av B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group AB som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Omslag Maria Sundberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-32-16015-8
4
Cras Ge aldrig upp ny.indd 4
2011-09-12 10.23
:
FORSTA KAPITLET
I efterhand kunde David Linder inte komma ihåg vad han känt först – värk i nacken eller sveda i halsen. Hur som helst dök de båda obehagen upp dagen efter Malmens oavgjorda match mot Vretstorp. David som nästan aldrig brukade vara sjuk fick först för sig att de två symptomen hörde ihop. Det kunde vara så att han höll på att bli förkyld, vilket i sig inte var någon världskatastrof, bortsett från att han inte hade tid att bli sjuk. För tillfället var hans närvaro extremt betydelsefull i varenda match i hans nya klubblag Malmens IK. Trots att David var yngst i A-laget var han just nu lagets bäste målgörare. David var inte den som gnällde i onödan och nu berättade han inte för någon hur han mådde. Ända sedan knatteåldern hade han vant sig vid att för det mesta ha blåmärken och skrapsår lite varstans på kroppen. Det hade alla som spelade fotboll. Att få ont i halsen och nacken och dessutom samtidigt kändes onödigt. Om det ledde vidare till snuva, hosta och till och med feber kunde det i värsta fall innebära att han 5
Cras Ge aldrig upp ny.indd 5
2011-09-12 10.23
inte kunde träna eller spela flera matcher. Det skulle inte alls vara bra. Visst hade tränaren Morgan Tapper flera duktiga killar att sätta in som reserver, men ingen av dem hade samma målkänsla som David. Det fanns för tillfället ingen som kunde ta över Davids roll som spjutspets och spelfördelare om han blev skadad eller sjuk, vilket faktiskt var en smula stressande. David tyckte om att vara uppskattad men pres�sen att alltid leverera var jobbig. Han brukade aldrig grubbla över sina små krämpor, men stelheten i nacken bekymrade honom. Tänk om den inte hade ett dugg med en begynnande förkylning att göra. David kunde tänka sig flera andra orsaker. Att han råkat somna med två tjocka kuddar under huvudet flera kvällar i rad till exempel. Att sova med huvudet i nästan nittio graders vinkel mot kroppen är inte nyttigt för någon. Men det problemet löste han genom att bara ha en kudde i sängen i fortsättningen. Å andra sidan kunde han ha sträckt sig i någon av de tuffa närkamperna i matchen dagen innan. Eller, fortsatte han sitt funderande, kunde den molande värken i nacken vara en följd av hans idiotiska dykning från bryggan på Granviksbadet för ett tag sedan. David blev iskall när han tänkte tillbaka på hur han råkat dyka med skallen rakt ner i sandbottnen i extremt lågvatten. I värsta fall kunde det ha lett till att han blivit förlamad för livet. Eller att han drunknat. Men tack vare sin vältränade kropp och starka fysik hade han bara tappat andan och ändå lyckats stappla upp ur vattnet. 6
Cras Ge aldrig upp ny.indd 6
2011-09-12 10.23
Svedan i halsen då, hur var det med den? Kanske en sommarförkylning? Det kan drabba vem som helst, varför inte en av fotbollskillarna i Malmens IK. Kvällarna i augusti hade varit ovanligt kyliga. Den låga temperaturen kombinerad med häftiga spöregn hade inneburit att de genomsvettiga spelarna blivit kraftigt avkylda vid flera tillfällen. Bara hälsosamt och nyttigt, ansåg assisterande tränaren Hasse ”Säcken” Sellinder. Busväder var stärkande för kropp och själ och Malmens spelare behövde sannerligen härdas. Duktiga fotbollsspelare ska klara av att spela i vilket väder som helst utan att gnälla. Sluta dalta! Denna måndagsmorgon hade Anna Linder svårt att hinna med allting som måste göras. Sedan hon serverat frukost till sina två barn David och Johanna samt fyra unga, ovanligt glupska pensionatsgäster såg det ut som om en bomb exploderat i Villa Rosenlunds kök. Davids mamma bad sin son bära ut två papperskassar och en proppfull soppåse med köksavfall. På väg att knyta ihop plastkassen med sopor fick David syn på ett oöppnat kuvert, som stack ut ur en reklambroschyr från stans nyaste stormarknad. Med ett ryck drog han ut det kladdiga kuvertet ur kassen, petade bort ett par syltfläckar och läste på framsidan. – Från Livsmedelsverket, sa han till sin mor. Ska du verkligen slänga det här brevet utan att ens läsa det? – Nej, men herregud, absolut inte, utbrast mamma förskräckt. Det där brevet har jag missat. Hon sprättade genast 7
Cras Ge aldrig upp ny.indd 7
2011-09-12 10.23
upp kuvertet med pekfingret, ögnade snabbt igenom texten och gav ifrån sig ett illtjut av lättnad. – YEEES! Det är över, David, äntligen är det över! Kort och föredömligt byråkratiskt meddelade Livsmedelsverket att Villa Rosenlunds kök inte behövde byggas om förrän antalet pensionatsgäster uppnådde antalet tio (10). Inom kort skulle Anna Linders ”pensionatsverksamhet av mindre omfattning” erhålla ett officiellt besked och en ursäkt. Den kontrollant som försökt stoppa hennes verksamhet i Villa Rosenlund var numera avstängd. Enligt lokaltidningen pågick en polisutredning. Den avstängde livsmedelsinspektören var bland annat misstänkt för att ha försökt hjälpa sin fru att ta över Villa Rosenlunds gäster till sin egen pensionatsverksamhet. Genom att kräva en onödigt dyr ombyggnad av Villa Rosenlunds kök hade inspektören räknat ut att Anna Linder skulle bli tvungen att lägga ner sin verksamhet, och då kunde hans fru ta över gästerna. Det var inte bara i Malmhammar som Livsmedelsverkets inspektörer ställt till problem. Nätverket Livsmedel i Sverige riktade skarp kritik mot kommunala livsmedelsinspektörer över hela landet. ”De tolkar lagen överdrivet hårt”, skrev man. ”Kontrollanterna lider av brist på kunskap, visar okunnigt bemötande och saknar erfarenhet av verkligheten.” Efter många klagomål hade Livsmedelverket tagit åt sig av kritiken och lovat att vidta åtgärder. Det gällde även Livsmedelsverkets lokalkontor i Malmhammar. Äntligen kunde Davids mamma koppla bort hotet om 8
Cras Ge aldrig upp ny.indd 8
2011-09-12 10.23
stängning som hängt över Villa Rosenlund i flera veckor och ägna sig åt att utveckla pensionatet i stället. David kände sig skrovlig i halsen och allmänt olustig på tisdag morgon men tänkte ändå gå till skolan. Då slog hans mamma bakut. – Du håller på att bli förkyld, sa hon med sin barskaste undersköterskeröst efter att ha känt på hans panna, tagit tempen och granskat hans ögon och hals på nära håll. David var inte svår att övertala. Ju fler tecken på förkylning hans mamma räknade upp desto sämre mådde han. Det var skönt att få strunta i skolan och krypa i säng igen. Han somnade direkt och sov i två timmar. När han vaknade igen var han pigg och hade ingen lust att ligga kvar i sängen. Han steg upp, rotade fram några skolböcker och försökte plugga. Efter att ha läst samma sida fem gånger utan att fatta någonting började han läsa en pocketdeckare i stället. Den visade sig vara riktigt spännande. Eftersom han sagt till mamma att han skulle plugga gömde David deckaren innan för en historiebok. Mamma tyckte att han var jätteduktig och bakade muffins till honom. På kvällen kände han sig betydligt piggare trots att det onda i halsen dröjde kvar. Däremot var värken i nacken på väg att avta, kände han till sin lättnad. Innan han somnade undrade han vart förkylningen tagit vägen. När David kom tillbaka till skolan på onsdag morgon stötte han ihop med sin idrottslärare i rasthallen. Säcken, 9
Cras Ge aldrig upp ny.indd 9
2011-09-12 10.23
med bakgrund som hockeycoach, var för tillfället inte särskilt populär som assisterande tränare för Malmens IK:s fotbollslag. Han påminde David om att det snart var dags för hans första match med skollaget. Med ett leende som nästan såg hotfullt ut lade Säcken handen på Davids axel och utlovade extra tuffa träningspass. – Ni behöver härdas, grabbar, det lovar jag att se till. I år ska vi ta hem skolpokalen. Det var länge sedan sist. Har jag berättat att jag spelade back i det vinnande skollaget? Bara åtta gånger, stönade David tyst inom sig. – Det var så här, började Säcken. När vi låg under med 3–O så … David älskade att spela fotboll. Han hade alltid varit övertygad om att han skulle gå långt som spelare, kanske ända till landslaget, kanske till och med bli proffs en dag. Men för en gångs skull hade han varken lust att träna eller spela match. Han kände sig illa till mods, mådde konstigt och funderade allvarligt på att cykla hem och krypa i säng. Varför kunde inte den förbaskade förkylningen bryta ut på allvar? Så här hängig var det länge sedan han känt sig. Äntligen blev det eftermiddag. David var helt slut då han kom hem. Två av de fyra lagkamrater som bodde på Davids mammas lilla familjepensionat Villa Rosenlund kommenterade att David inte såg kry ut. Sonny Franzén från Kenya och Göteborg var som vanligt rakt på sak: – Ursäkta uttrycket men du ser faktiskt ut som utskiten äppelmos, David. Varför går du inte och lägger dig? 10
Cras Ge aldrig upp ny.indd 10
2011-09-12 10.23
Kim Preston från England uttryckte sig lite annorlunda men med samma innebörd: – Har du ätit något konstigt? Du är ju alldeles grön i fejset. Hernandez Deniro däremot missade helt och hållet att David såg risig ut. Hernandez enda tanke var att övertala David att hänga med till fotbollsplanen uppe på Malmkullen för att träna inlägg och nickar. De andra killarna hade redan avvärjt brassens övertalningsförsök. – Vad ska det vara bra för? frågade David gäspande. Jag orkar inte idag. – Men kom igen nu, vädjade Hernandez. Tekniken är jätteviktig, vet du väl. Morgan Tapper satsar för lite på teknikträning. Då måste vi träna extra. David skyllde på ont i nacken för att slippa ge sig iväg hemifrån. I samtal med Hernandez gällde det att inte ge honom något utrymme att förhandla, annars slutade han aldrig att tjata. – Nackspärren går nog över om du tar en huvudvärks tablett, sa Hernandez med ett förhoppningsfullt leende. – Tror knappast det, svarade David. Jag tänker gå och lägga mig. Näste man som ville prata med honom var Hernandez kompis Francisco Gomes. Han brukade inte läsa Malmhammars-Kuriren, eftersom han kunde så få svenska ord. Men för en gångs skull hade han bläddrat igenom tidningen och råkat få syn på sitt eget namn i en artikel på insändarsidan. Nu ville Francisco veta varför hans namn fanns med i en 11
Cras Ge aldrig upp ny.indd 11
2011-09-12 10.23
insändare. David översatte den svenska texten till engelska så gott han kunde. ”Vän av ordning” som skrivit insändaren hade synpunkter på fotbollsklubbens sätt att sköta sin ekonomi. Med tanke på att Malmhammars IS gått i konkurs för några år sedan och tvingats byta namn till Malmens IK ville ordningsvännen ha svar på en speciell fråga. David läste högt på någorlunda korrekt engelska: ”Hur kan det komma sig att Malmens IK betalar ut månadslön efter månadslön till Francisco Gomes, som inte ens platsar på avbytarbänken? Jag har då inte sett till honom på någon match hittills och inte ens på träningarna. Ett sådant slöseri borde icke accepteras. Om Gomes inte är tillräckligt bra för att få spela ska han skickas hem, eller hur? Malmens IK har inte råd att finansiera livet för värdelösa blåbär som turistar i Sverige.” – Vad menas? frågade Francisco på engelska. David blev tvungen att förklara flera gånger för att Francisco skulle förstå. – Ursäkta om jag verkar dum i huvudet, sa Francisco olyckligt. Ingen har sagt ett ord till mig om lönen jag får. Jag trodde att allt var okej med den biten. – Det är det säkert, sa David lugnande. Det finns alltid gnällspikar som måste klaga på allting. Innan klubbens tränare Curre Wennman blivit sjuk hade han skrivit kontrakt på tre månader med både Francisco och Hernandez. Utan att ha sett någon av dem spela en enda minut. Inte heller hade Wennman brytt sig om att på förhand skaffa ett godkännande från klubbens styrelse. 12
Cras Ge aldrig upp ny.indd 12
2011-09-12 10.23
Nu var det så dags. Kontrakt var kontrakt. Lagets nye tränare Morgan Tapper hade bara sett Francisco träna som utespelare i ett par minuter, då han bestämde att den unge brasilianaren inte hade på planen att göra. Visst kunde han spela fotboll, men inte så pass bra att han platsade ens i ett svenskt division 3-lag. Att Francisco Gomes ändå gjort stor nytta för föreningen genom att måla om klubbens omklädningsrum och kontor utan att ta betalt vare sig för färg eller arbetsinsats var en annan sak. Han hade kontrakterats som fotbollsspelare, alltså var det spela fotboll han skulle klara av att göra. Inte fungera som hantverkare hemma hos familjen Linder eller i klubben.
13
Cras Ge aldrig upp ny.indd 13
2011-09-12 10.23
ANDRA KAPITLET
På torsdag morgon hade David samma sveda på vänster sida i halsen som tidigare men han var fortfarande inte snuvig. Den bultande smärtan i nacken hade dock försvunnit sedan han sovit två nätter på bara en kudde. Samma kväll begav sig David upp till idrottsplatsen för att träna. Han kände sig ganska okej när han bytte om och uppvärmningen fungerade som vanligt. Då bestämde han sig för att inte hålla igen på träningen. Det var bara att köra för fullt. Naturligtvis var han medveten om det förkastliga i att träna med en infektion i kroppen, men han hade faktiskt ingen feber. Det hade han kollat innan han gick hemifrån. Morgan Tapper hade satt ihop ett träningsprogram för kvällen som bestod av en rad olika moment. Varje enskilt moment var inte särskilt jobbigt att genomföra, men övningarna hakade i varandra och tillsammans innebar de en rejäl påfrestning för kroppen. Det handlade om att finta och dribbla, driva bollen framåt och skjuta, finta och dribbla i hög fart, komma först till bollen och skjuta och så vidare. 14
Cras Ge aldrig upp ny.indd 14
2011-09-12 10.23
Den ena övningen avlöste den andra och efterhand trissade tränaren upp tempot. Redan efter en kvart kroknade flera av spelarna och fick svårt att hänga med. Trots bättre kondition än de flesta började även David få marmelad i knäna. Då ringde Morgan Tappers mobiltelefon. Han kommenderade fem minuters vila och drog sig några steg åt sidan för att få tala ostört. David noterade att tränarens son Elias kastade en orolig blick mot sin far, som om han anade eller visste vad telefonsamtalet skulle handla om. Efter att ha avslutat samtalet kom Morgan Tapper tillbaka ut på planen, vinkade till sig spelarna och sa: – Det var från sjukhuset. Curre Wennman har blivit sämre. Man överväger att skicka honom till Karolinska sjukhuset i Stockholm men det är tveksamt om han klarar resan. Linus Flod och Anton Dalegård hade tårar i ögonen. Linus var tjugotre och Anton tjugoett och båda hade fått sin skolning till fotbollsspelare av Curre Wennman. Det nedslående beskedet fick Morgan Tapper att avbryta en halvtimme före utsatt tid. Eftersom träningen slutade ovanligt tidigt ville några av killarna passa på att gå på bio. David orkade inte hänga med. För en gångs skull var Davids mamma inte hemma när han kom tillbaka från träningen. Företagarföreningen i Malmhammar hade bjudit in henne till en träff med stans kvinnliga företagare för att försöka få henne att gå med i föreningen. Det var skönt att slippa mammas utfrågning, tyckte 15
Cras Ge aldrig upp ny.indd 15
2011-09-12 10.23
David. Hennes ständiga oro för hans hälsa gjorde honom nervös. Det var svårt att förstå varför hon var så orolig. Han hade ju aldrig varit allvarligt sjuk i hela sitt liv och inte heller brutit några armar eller ben. Kanske var det därför hon blivit så engagerad i hans hälsotillstånd. Men just nu var han faktiskt inte sjuk, bara helt naturligt trött efter ett tufft träningspass. Utan att tända sträckte David ut sig ovanpå överkastet i sin säng. Han skulle bara vila en liten stund, sedan måste han plugga. Han hade massor att ta igen. Ibland kändes det nästan övermäktigt. Medan han bodde i Stockholm hade gymnasiet verkat så avlägset att det inte var något att bry sig om. Nu återstod bara veckor tills han måste bestämma sig och välja linje. Hur skulle han klara av det? Han hade ju inte en aning om vad han ville läsa. Om han överhuvudtaget kom in på gymnasiet. Inte ens det var hundraprocentigt säkert. Plötsligt ruskade någon David i armen och han vaknade med ett ryck. – Vad är det om? mumlade han. Har det hänt något? Ljuset från övre hallen trängde in i hans mörka rum där klockan på sängbordet visade 21.43. – Mår du inte bra? frågade Davids mamma och kände på hans panna. Du brukar väl aldrig lägga dig så här tidigt. – Jag skulle bara vila en stund, svarade David gäspande. Det är väl inget att bråka om. – Jag bråkar väl inte. Så varm du är. Har du ätit någonting? 16
Cras Ge aldrig upp ny.indd 16
2011-09-12 10.23
– Nej, jag är inte hungrig. – Du måste äta, fattar du väl. Upp och hoppa! Vad vill du ha? Några varmkorvar? En omelett? Blotta tanken på mat fick det att vända sig i Davids mage, men han protesterade inte. Det var ingen idé, det visste han av erfarenhet. För att lugna sin mor måste han försöka tvinga ner någonting. Mötet med kvinnorna i företagarföreningen hade gjort Anna Linder på gott humör. Den glädjen ville han absolut inte förstöra. Plötsligt kom David att tänka på pappas födelsedag om ett par dagar. Gustaf Linder skulle fylla 39 år i fängelset, med sexton månader kvar att avtjäna av sitt straff för förskingring från reklambyrån där han jobbat tidigare. Skötte han sig exemplariskt fanns en liten möjlighet att han släpptes ut efter halva strafftiden, vilket innebar att han kunde dyka upp hos sin familj redan någon gång i april eller maj nästa år. Det mötet ville David inte tänka på. Hur han än försökte kunde han inte acceptera tanken på att hans far var en simpel tjuv som stulit pengar från sin arbetsgivare. Ett sådant beteende stred mot allt hans pappa försökt trumfa in i David när han växte upp. Snacka om svek! Mamma var så uppfylld av allt hon hört och varit med om under kvällen att hon inte märkte hur David måste kämpa för att tvinga ner varenda tugga. Gång på gång återvände hon till alla inspirerande samtal hon haft med de underbart trevliga fantastiska kvinnorna i företagarföreningen. 17
Cras Ge aldrig upp ny.indd 17
2011-09-12 10.23
– Kan du tänka dig, de vill välja in mig i styrelsen, sa hon med ett saligt leende. – Det kan jag mycket väl tänka mig, sa David. Varför skulle de inte göra det? – Det har du rätt i, skrattade mamma. Är man bäst så är man bäst. Det var väl så du menade? – Självklart. Davids syster Johanna hade varit på bio med några kompisar. När hon kom hem såg hon direkt att hennes bror inte mådde bra och började fråga ut honom. Han lade pekfingret över läpparna och skakade på huvudet. – Vad var det där om? frågade Johanna en stund senare, när mamma var utom hörhåll. Vad är med dig? Varför vill du inte prata? – Jag ville inte oroa mamma. – Varför inte? Vad har man annars mammor till? Vad är det för fel på dig? – Inget speciellt. – Utom att du mår pyton och inte vet vad det beror på? – Ungefär så, svarade David och kunde inte låta bli att skratta. Något motvilligt berättade han så gott han kunde. – Gå till en läkare, var Johannas råd. Vi har en jättebra vårdcentral alldeles i närheten. Jag kan visa vägen om du inte hittar. – Var inte dum. Det är klart jag hittar. – Ja, men då så. Vad är du rädd för? 18
Cras Ge aldrig upp ny.indd 18
2011-09-12 10.23
– Jag är inte rädd, sa David, lade handen mot nacken och masserade med fingertopparna. – Har du mycket ont? – Bara när jag skrattar. – Lägg av! Försök vara allvarlig för en gångs skull. Är du orolig för det där? – Vad då? – Nacken. Halsen. Om det hänger ihop. – Nej. Jo, lite kanske. Men nacken känns bra nu. Med halsen vet jag inte hur det är. Jag är nog bara på väg att bli förkyld. – Vårdcentralen i morgon, kommenderade Johanna. Om du inte ringer själv så gör jag det. – Vad då? Vad menar du? – Brorsan, kom igen! Jag har känt dig hela mitt liv. Du mår aldrig dåligt. Du är alldeles för frisk för det. Du mår inte bra nu, erkänn det! – Nja, nej, egentligen är det väl inget speciellt. – David, skärp dig! – Okej då! Jag ska ringa, jag lovar. – Och du ska gå dit också. Du skulle bara våga smita undan. Det blev fredag morgon. David vaknade på tok för tidigt, redan före sex. Han gick upp och pinkade, plirade med sömniga ögon in i badrumsspegeln och noterade att killen som blängde tillbaka såg ganska risig ut. – Gå och lägg dig! kraxade David till sig själv och hajade till. 19
Cras Ge aldrig upp ny.indd 19
2011-09-12 10.23
Vad var det han hade på halsen? Hans spegelbild såg konstig ut. Ovanför vänster nyckelben buktade huden ut i en svullnad. Den var inte särskilt stor, bara tio centimeter lång ungefär och tre fyra centimeter bred. Han kände på bulan, försiktigt först. Den kändes obehagligt hård mot fingertopparna men det gjorde inte ont när han tryckte på den. Var det positivt eller negativt? Hur naturligt är det att över en natt få en bula på halsen? Vad handlade det om? Vad kunde svullnaden bero på? Var den farlig? En fråga vägrade han att ställa till sig själv. För naturligtvis kunde det inte handla om något sådant. Han var ju bara femton år. Femtonåringar får väl inte … cancer. Eller hur? Eller kan man få det? Spelar åldern ingen roll? Nej, nej, nej! Femtonåriga, topptränade fotbollskillar får inte cancer i halsen. Eller? Inte jag, tänkte David Linder. Aldrig i livet! Jag är frisk. Jag har alltid varit frisk. Det måste handla om något annat. Något som jag inte känner till. Något ofarligt. Jag säger ingenting till morsan förrän jag vet exakt vad det handlar om. Inte ett enda jävla ord. Inte förrän jag vet precis. Klarvaken men dödstrött kröp han ner i sängen igen och försökte somna om. Det gick naturligtvis inte.
20
Cras Ge aldrig upp ny.indd 20
2011-09-12 10.23