Inga Dennhag är fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut. Hon forskar och under visar på Enheten för barn- och ungdomspsy kiatri vid Umeå universitet samt är kliniskt verksam inom barn- och ungdomspsykiatrin.
m a k t & p s y kote r a pi
Förordet är skrivet av Eva Magnusson, professor emerita i psykologi med ge nusvetenskaplig inriktning, Umeå uni versitet.
Inga Dennhag
Relationen mellan klient och terapeut är inte jämlik. Terapeuten har mer makt utifrån sin utbildning och roll, medan klienten ofta är i kris eller har svårigheter och är i behov av den hjälp som terapeuten kan erbjuda. Vilka former av makt kan gestalta sig i relationen – och hur kan makten påverka psykoterapin ? Den här boken ökar förståelsen för vad makt är, hur den yttrar sig i psykoterapi samt hur makt vid behov kan utjämnas för att stärka alliansen och öka träffsäkerheten i bedömningar och insat ser. Författaren ger kunskap om jämställdhet, mångfald, fördomar och normer. Här finns också fördjupande kapitel om genus/kön, sexualitet, allians, språk och kommunikation, samt fallexempel med maktanalyser. De teoretiska verktyg som genomsyrar innehållet är kultur psykologi, intersektionalitet och normkritik. Författaren visar också hur dessa perspektiv kan införlivas i en fallkonceptualisering med maktperspektiv. Reflektionsfrågor och övningar hjälper läsa ren att öka sin medvetenhet om makt och att omsätta kunskapen i praktisk handling. Boken vänder sig till psykolog- och psykoterapistuderande samt till yrkesverksamma psykologer och psykoterapeuter, liksom psy kiatri- och vårdpersonal.
Inga Dennhag
T K MA &
Psykoterapi
Foto: Johan Gunséus
ISBN 978-91-27-14705-8
9 789127 147058
Dennhag.Hel.indd 1-3
2017-10-30 15.21
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 2
2017-10-31 15:11
Innehåll
Förord 9 1. Introduktion 13 Terapeut – ett särskilt ansvar 14 Vad kan maktanalys bidra med? 15 Kan makt vara något positivt? 17 Kan klienten tilldelas för mycket egenmakt? 18 KBT och mötet med strukturella perspektiv om makt 18 Teoretiska verktyg i boken 20 Bokens upplägg 21
2. Tankeredskap: Teorier om makt och kulturella perspektiv 23 Maktteorier i kapitlet 23 Maktutövning på olika nivåer 24 Reflektionsfrågor 37
3. Att arbeta för jämlikhet och mångfald 38 Vad är jämlikhet? 38 Mångfald 41 Problemområden och kategorier 42 Kategorier och socialt kategoriserande 43 Att tänka intersektionellt för att belysa makt 46 Reflektionsfrågor 49
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 5
2017-10-31 15:11
4. Normer och stereotyper 51 Vi upplever våra klienter genom inlärda föreställningar 51 Vad är normer och stereotyper? 52 Toleranspedagogik och normkritisk pedagogik 54 Reflektionsfrågor 61 Övningsuppgifter 61
5. Genus och kvinna 62 Kvinnor och män vårdas för olika saker – ojämlik vård 63 Könade förväntningar i terapirummet 68 Arbeta med kvinnlig kultur 82 Reflektionsfrågor 83 Övningsuppgift 84
6. Genus och man 85 Hälsorisker med att vara man 86 Reflektionsfrågor 94
7. Sexuell läggning och könsidentiteter 96 Olika begrepp 96 Högre förekomst av psykisk ohälsa bland hbtq-personer 99 Sammanfattning 109 Reflektionsfrågor 110 Övningsuppgift 111
8. Allians som ett sätt att utjämna makt 112 Definition av allians 112 Validering stärker alliansen 120 Att anpassa behandlingen till minoriteter, kultur och religion 126 Reflektionsfrågor 128 Övningsuppgift 129
9. Makt i samtalet 130 Kontroll av agenda och ideologisk makt 130 Reflektionsfrågor 144 Övningsuppgifter 145
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 6
2017-10-31 15:11
10. Fallkonceptualisering med maktperspektiv 146 Varför göra en maktanalys inom ramen för fallkonceptualiseringen? 147 Beskrivning av fallkonceptualisering med maktperspektiv 153 Arbetsmodell för fallkonceptualisering med maktperspektiv 156 Reflektionsfrågor 166 Övningsuppgifter 166
11. Kritisk maktanalys – fallexempel 167 Kritisk analys och normkritiskt förhållningssätt 167 Fallexempel med analysfrågor 177
12. Övningar i normkritiskt förhållningssätt 180 Ord och begrepp 200 Referenser 207 register 229
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 7
2017-10-31 15:11
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 8
2017-10-31 15:11
Förord
Det här är en bok om makt och psykoterapi, och en bok om makt i psykoterapi. Men vad är makt egentligen? Dessvärre finns det inget enkelt svar på den frågan – makt och maktutövning tar sig många olika former. Somliga former är brutala och omöjliga att bortse från, medan andra är så subtila att de är svåra att ens upptäcka. Och makt utövas ibland med goda avsikter och ibland med onda. I ett modernt samhälle som det svenska förekommer många former av makt och maktutövning, som ibland drivs av goda och ibland av onda avsikter. Den som vill förstå och förändra samhället behöver därför kunskap om maktens olika former. Med sådan kunskap i bagaget går det att identifiera vilka strategier för förändring som är framgångsrika i olika situationer. Gäller de här frågorna också för psykoterapi? Behöver psykoterapeuter och andra behandlare bli experter på olika former av makt? I dag är det allt fler som svarar ja på de frågorna. Det svaret bottnar i insikten om att psykoterapi utövas mitt i verkligheten och inte i några särskilda reservat som är åtskilda från samhället i övrigt. Tvärtom: vilka problem som människor söker terapeutisk hjälp för beror i högsta grad på samhälleliga förhållanden, inklusive existerande maktrelationer. Parallellt till detta är även de teorier som psykoterapeuter arbetar utifrån påverkade av samhälleliga förhållanden. Om nu makt och maktrelationer har betydelse i psykoterapi, i vilka situationer och med vilka klienter är kunskap om makt särskilt betydelsefull för terapin? Hur kan terapeuter praktiskt gå till väga för att identi | 9
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 9
2017-10-31 15:11
fiera olika former av makt och maktutövning, både i klientens liv och i terapirelationen? Och hur kan terapeuter gå till väga för att motverka destruktiva former av maktutövning i sin egen terapeutiska verksamhet? Det är sådana frågor som den här boken behandlar – och det är på tiden. När jag fick frågan om att skriva förordet till boken drog jag mig till minnes hur frånvarande alla slags frågor om makt var under min egen terapiutbildning tidigt på 1970-talet. Men jag påmindes också om att det var just vid den tiden som feministiska psykologer och aktivister började väcka frågor om makt och maktmissbruk i psykoterapi. De feministiska psykologerna kritiserade dåtidens psykoterapeuter för att arbeta utifrån gammalmodiga och kvinnoförtryckande idéer i mötena med sina klienter: fördomsfulla idéer om hur relationerna mellan kvinnor och män skulle se ut, om vad som var »naturligt« för kvinnor respektive män att göra och även vad som var »naturligt« för dem att vilja göra. Den dåtida feministiska kritiken fick särskild skärpa därför att den också visade hur psykoterapeuters traditionella auktoritetsposition i terapirelationen bidrog till att begränsande och nedvärderande föreställningar om en viss kategori människor kunde få genomslag – och göra skada i terapin. Det är inte lätt för en klient att motsätta sig eller ifrågasätta en terapeuts värderingar. Terapeutens auktoritet ger makt; makt som är nödvändig och ska användas. Den makten används säkerligen oftast på konstruktiva och befrämjande sätt, men det finns risker med den auktoritetsmakt som en terapeut besitter. Och som de tidiga feministiska kritikerna påpekade var riskerna särskilt stora när en terapeuts teorier och terapeutiska åtgärder var genomsyrade av traditionella föreställningar om vad »kvinnor«, »män«, »flickor« och »pojkar« skulle göra och vara, eller om hur »riktig sexualitet« eller könsidentitet skulle vara beskaffade. Sedan tiden för den tidiga feministiska kritiken av psykoterapi har mycket förändrats. Både i samhället i stort och i psykoterapeutiska verksamheter har kunskapen ökat om skadeverkningarna av över- och underordning av människor utifrån deras sociala kategoritillhörigheter. I Sverige har vi som ett resultat av den ökade kunskapen fått lagstiftning mot diskriminering utifrån de viktigaste sociala kategoriseringsgrunderna. Och vi har lagstiftning som ska säkerställa att alla vårdgivare bemöter dem som söker vård på likvärdiga sätt, oberoende av deras sociala kategoritillhörighet. Här kommer makt in i bilden, för likvärdig vård innebär givetvis bland annat att behandlaren inte utövar makt på otillbörliga sätt. 10 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 10
2017-10-31 15:11
Men det är inte så lätt att alla gånger veta vad »likvärdig« ska betyda i det terapeutiska arbetet eller att veta om en del av ens terapeutiska åtgärder kan innebära otillbörlig maktutövning. Eftersom människor ofta upplever sig särskilt maktlösa i klientpositionen i psykoterapi blir frågor om makt och maktutövning extra grannlaga och komplicerade i sådana relationer. Och maktfrågorna kompliceras ytterligare av att graden av maktlöshet i klientpositionen naturligtvis inte är densamma för alla de klienter som en terapeut möter i sitt arbete. I den här boken får vi veta mer, särskilt om sådana ofta svåråtkomliga maktkomplikationer som bottnar i både klienters och terapeuters sociala kategoritillhörigheter. Vi får insikter som tar oss vidare från undringar till kunskap om dessa frågor. Och vi får förslag till strategier för att utveckla denna kunskap till praktiska terapeutiska insatser. Just precis det som jag som nyutbildad terapeut skulle ha behövt, då för länge sedan. Umeå, augusti 2017 Eva Magnusson professor emerita i psykologi med genusvetenskaplig inriktning Umeå universitet
Förord | 11
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 11
2017-10-31 15:11
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 12
2017-10-31 15:11
1 Introduktion
Skillnader i makt finns överallt. Det märks i hur vi pratar, klär oss och inreder samt i hur vi förhåller oss till varandra. Vissa personer får ta större plats och andra får stå tillbaka. En del av makten är uttalad och annan inte. Några allmänt kända makthierarkier utgörs av kön, klass, etnicitet, ålder och funktionsnedsättning. Dessa hierarkier utspelar sig i alla relationella sammanhang – även i psykoterapi. Spelar det någon roll vem som lyssnar, hur rummet ser ut och hur vi talar med varandra? Svaret i den här boken är ja – makt är ständigt närvarande i terapisamtalet. Klienter söker hjälp för smärtsamma problem och berättar om sitt lidande. Vi terapeuter försöker förstå och förklara det som verkar obegripligt och ger förslag på lösningar. Bara i själva händelsen att må dåligt minskar individens makt – en klient i kris är mer sårbar och i behov av hjälp. Om klienten inte ingår i en normgrupp riskerar hen dessutom att inte tas på lika stort allvar som när någon som tillhör en normgrupp söker hjälp. Vården är därför orättvis när det gäller bemötande. Med denna bok är därför förhoppningen att kunna bidra till en större förståelse för vad makt är i psykoterapi och behandling samt att ge några konkreta förslag på hur makt kan utjämnas. Boken vänder sig till psykolog- och psyko terapistuderande, psykoterapeuter och andra behandlare som vill öka sin medvetenhet och kunskap inom området. Även psykiatripersonal och vårdpersonal kan ha nytta av innehållet. Boken grundar en hel del av maktanalyserna på kognitiv beteendeterapi (KBT), men eftersom flera de | 13
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 13
2017-10-31 15:11
lar av boken är generella för alla terapiinriktningar kan boken med fördel även läsas av terapeuter med annan skolbildning än KBT.
Terapeut – ett särskilt ansvar Det finns tydliga exempel på att terapeuter har missbrukat sin makt – bland annat i Thomas Quick-fallet eller när terapeuter har missbrukat sin ställning och använt klienten för sin egen skull. Det kan även finnas mer subtila sätt att använda makt på och de kan vara både medvetna och omedvetna. Subtilt medvetna sätt kan vara att uppmuntra vissa saker i samtal och på möten för att på så sätt gynna det man vill gynna. Ett mer dolt sätt att uttrycka makt kan vara att ge uttryck för normer som vi kanske upplever som självklara och normala, som att inte fråga efter missbruk då vi möter en »mamma« (att utgå från normen att alla mammor är nyktra) eller att fråga efter make eller maka i stället för att fråga mer öppet om kärleksrelationer (att utgå från en heterosexuell norm jämfört med att tänka mer öppet om nära relationer). Som terapeut har man ett särskilt ansvar att veta mer om olika normer och makt aspekter för att kunna förhindra ojämlik behandling eller förtryck. Vem är det då som ska ta ett särskilt ansvar, vad är en terapeut? Det går att skilja på psykoterapeuter och terapeuter. Psykoterapeut är en skyddad titel, till skillnad från begreppet terapeut, och det krävs legitimation för att få utöva yrket. Alla psykoterapeuter har en människovårdande yrkesutbildning i botten, som socionom, psykolog eller läkare. Legitimerade psykoterapeuter har därutöver läst en påbyggnadsutbildning i psykoterapi, tre år på halvtid. Legitimationen innebär ett kompetensbevis för yrket. Andra som arbetar med samtal i vården kan vara skötare, sjuksköterskor, socionomer, psykologer och läkare. I denna bok kommer termen terapeut att användas för alla slags samtalsterapeuter och legitimerade psykoterapeuter. Begreppet behandlare kommer att användas i en något vidare betydelse, i bemärkelsen vårdpersonal. Alla terapeuter (i vidare mening) som arbetar inom den offentliga vården innehar en särskild slags makt, den offentliga makten. Denna förmedlas via institutioner som hälsovårdscentraler, psykiatri och socialtjänst. Eftersom terapeuten är en del av den offentliga verksamheten och har offentlig makt finns en skyldighet att respektera lagar och riktlinjer. I Sverige finns jämställdhetspolitiska mål för att alla människor ska få 14 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 14
2017-10-31 15:11
samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och för att utsatta grupper ska få likvärdig behandling. Att erkänna och respektera mångfald och olikheter är också en av grundstenarna i psykologisk praktik, och det innebär att respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa rättigheter finns dels beskrivna i FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna (1974:152, 1 kap., 2 §), dels i Regeringsformen och dels i de etiska riktlinjerna för psykoterapeuter. (Se faktaruta 1.) Trots att de flesta terapeuter är medvetna om de mänskliga rättigheterna bemöts, bedöms och behandlas klienter ändå ofta utifrån kön, hudfärg, etnicitet, funktionsnedsättning, ålder och annat – inte utifrån sina behov (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2014). Det finns alltså ett stort behov av mer jämställd vård och respekt för människors lika värde. Faktaruta 1
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Ur FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna, artikel 1 (1974:152, 1 kap., 2 §): »Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.« Ur Regeringsformen (1974:152, 1 kap., 2 §): »Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.« Ur Etik och psykoterapi, avsnittet om mänskliga och medborgerliga rättig heter: »Det innebär att alla människor bör ges lika respekt, omsorg/stöd och inflytande – och att varje form av diskriminering är utesluten.« (Akademiker förbundet SSR, 2014, s. 10.)
Vad kan maktanalys bidra med? I traditionell individuell psykoterapi bemöts och behandlas ofta klienten utifrån ett individualistiskt perspektiv. Utgångspunkten är den individuella klientens historia och situation. Det vanliga är då att det strukturella Introduktion | 15
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 15
2017-10-31 15:11
maktperspektivet glöms bort eller helt enkelt inte står i fokus. För att inte tappa fokus på maktstrukturer kan maktanalyser bidra till att integrera maktperspektivet med ett individperspektiv. Det går att ha på sig flera glasögon samtidigt, ett perspektiv för närsynthet och ett för avstånds seende, som progressiva glasögon. Den här boken utgår således från flera perspektiv och makt definieras här som en påverkan (ofta från terapeuten) riktad mot klienter, positiv eller negativ (Se Ord och begrepp). Denna makt kan utspela sig på det personliga planet (individer emellan), på det kulturella planet (mellan grupper) och genom det strukturella planet (strukturer i samhället). När makt missbrukas kan det leda till negativa konsekvenser för klienter och anhöriga. Maktanalysen behövs för att få syn på skillnader i makt, och om dessa skillnader innebär ofördelaktigheter för klienter så kan maktutjämning användas för att minska dem. Vinsterna med en sådan utjämning är många, bland annat att klienter bemöts och behandlas utifrån sina behov och inte utifrån föreställningar om de kategorier som de ingår i. Makt utjämning kan också bidra till att vi terapeuter blir mer medvetna om strukturer i samhället och göra att vi upplever arbetet intressantare. Kanske du också, efter att ha läst den här boken, börjar arbeta på ett nytt sätt eller ställer nya frågor till dina klienter. I boken ges förslag på hur samtalet med klienten kan förbättras med tanke på makt. Sådant som hindrar kommunikationen undanröjs så att terapeuten lättare kan utveckla en samarbetsallians. Alliansen kan i sin tur bidra till ett bättre behandlingsresultat. Bedömningsfasen i en terapi är särskilt viktig eftersom de första samtalen ligger till grund för vidare behandling och rehabilitering. Det är en fas där klienten kan uppleva sig som mest sårbar och behövande och därmed också i behov av att bli bemött på ett mer jämlikt sätt. I denna inledande fas fokuserar vi på friktioner utifrån maktaspekter som kan förväntas uppstå och funderar även på vilka intersektioner (kön, klass, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning med mera) som kan påverka. Dessutom påminns vi om hur klientens resurser utgör en källa till egenmakt. Att läsa boken kan även bidra till en maktanalys av dig själv och din egen position. Här kanske du värjer dig och tänker att jag har väl ingen makt eller några fördomar. Det är en vanlig tanke och en rimlig början för en analys. Boken tar upp hur vi ofta i psykoterapiutbildningar har trä16 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 16
2017-10-31 15:11
nats i att skilja ut oss själva från utsatta grupper. Det är vad som kan hända när vi tränar oss i empati för någon enskild grupp: det blir ett »vi« och ett »dom«. I normkritisk pedagogik får vi lära oss att vi är delaktiga i att skapa dessa skillnader. När vi gör oss medvetna om våra egna normer och positioner har det visat sig att vi får insikter som förhindrar diskriminering.
Kan makt vara något positivt? Ordet makt uppfattas ofta som något negativt. Det finns något med ordet som leder tanken till att någon får fördelar på någon annans bekostnad eller att det är någon som bestämmer över någon annan. I den här boken tas ofta exempel på dysfunktionell makt upp, där någon blir medvetet eller omedvetet nedtryckt. Men behöver det alltid vara så? Kan det inte finnas tillfällen när makt handlar om att påverka och motivera någon för att gå vidare? Jo, naturligtvis finns det makt som är nödvändig och funktionell, även i psykoterapisammanhang. Som terapeuter fattar vi exempelvis beslut som berör andra när det gäller diagnos, behandlingstyp och behandlingslängd. Vi bedriver terapi och uppmuntrar vissa beteenden me dan vi bortser från andra. Makten kan även vara funktionell när terapeuten uppfattas som en förebild och modell för klienten. Om klienten till exempel upplever sig lättdistraherad och splittrad kan det vara skönt om terapeuten är strukturerad och har ordning. Klienten kan få exempel i terapirummet och lära sig saker på sikt (förutsatt att det är önskvärt). När det kommer till språk och talutrymme kan vi terapeuter påverka vad som ska diskuteras. Samtalets innehåll kan exempelvis vara valt ut ifrån medvetenhet om makt och mångkulturell förståelse, och talutrymmet kan fördelas utifrån lämplighet. Allt detta görs med utgångspunkt i terapeutens anställning, utbildning och expertismakt som i sin tur bygger på praxis, utvärdering och forskning. Makten som terapeuten har tillgång till behöver inte vara negativ, särskilt inte om den hanteras med omsorg och en medvetenhet om strukturella maktskillnader. Den kan ses som en förutsättning för att psyko terapi ska komma till stånd. Vissa maktskillnader måste alltså accepteras. Men hur vet man om makten är konstruktiv eller destruktiv? Det viktiga är att ibland stanna upp och fundera på vilka konsekvenserna blir för de enskilda klienterna. Boken erbjuder många sådana reflektionstillfällen. Introduktion | 17
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 17
2017-10-31 15:11
Kan klienten tilldelas för mycket egenmakt? Om vi i ambitionen att utjämna makt tilldelar en hjälpsökande klient stort eget ansvar, kan det då finnas en risk att klienten ska känna sig maktlös och utlämnad? Om klienten till exempel är i kris och mycket sårbar kan det vara ett möjligt scenario. Sedan finns det tillfällen när det inte är möjligt att lämna över eget ansvar eftersom klienten är självmordsbenägen, psykotisk eller på annat sätt oförmögen att ta ansvar för sin situation. Om klienten till exempel har en självmordsproblematik och gör antydningar om avsked kan terapeuten bli tvungen att fatta beslut om att förlänga terapitiden för att göra en suicidbedömning eller kalla in läkare för att utfärda vårdintyg. Vid sådana situationer kan det vara för mycket begärt att klienten ska ha ansvar för sig själv till nästa terapitillfälle. Trots att detta med nödvändighet innebär att vi terapeuter får mer ansvar och makt, och klienten mindre, kan man fundera på hur omhändertagandet ska gå till och hur tilltalet då ska vara. Det är viktigt att använda makten med patientens bästa för ögonen. Det finns möjlighet att vända och vrida på förhållningssättet. Att klienten får för mycket egenmakt kan även inträffa i mindre tydliga situationer, till exempel när terapeuten tycker sig ha frågat om svåra saker (som våld i nära relationer), men kanske bara vid något enstaka tillfälle utan att ge klienten tillräckligt mycket tid att svara, och senare lägger ansvaret på klienten att berätta. I själva verket kanske terapeuten borde ha frågat fler gånger och gett klienten mer utrymme att berätta.
KBT och mötet med strukturella perspektiv om makt Ur ett maktperspektiv anser många KBT-förespråkare generellt att det räcker med KBT som metod, eftersom den i sig skulle vara tillräckligt maktutjämnande. Kännetecknande för KBT är att terapeuten ska vara transparent och öppen gentemot klienten: Bedömning, behandlingsplanering och mål uttalas så långt det är möjligt, frågor ska ställas på ett öppet sätt och behandlingen ska skräddarsys efter den unika klienten. Man kan då fråga sig om ett maktperspektiv behövs? Är inte behandlingen redan unikt anpassad till klienten? Men vi behöver fråga oss om det räcker med allmän KBT-teori eller om det kan behövas mer kunskap om normer och strukturer. Vi har alla våra blinda fläckar (våra egna tankeförvräng18 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 18
2017-10-31 15:11
ningar och beteenden) som kan utgöra en del av problemet. Detta kommer att undersökas längre fram i boken. I både den kognitiva och den behavioristiska terapin betonas vikten av att utvärdera och vetenskapligt undersöka metodens giltighet och form. Denna hyllning av ett vetenskapligt förhållningssätt kan sägas spegla den historiska utvecklingen under 1900-talet. Efter den industriella revolutionen och dess nya upptäckter har vetenskap varit ett dominerande inslag i vårt samhälle, vilket även har påverkat forskning och klinisk praktik inom KBT. Ett exempel är att man talar om klinikern som en forskare med hypoteser eller att varje metod ska vara vetenskapligt utvärderad. Det har också funnits en positiv tro på medelvärdesforskning, som ofta varit baserad på stora kliniska grupper utan tanke på minoritetsgrupper. Vissa forskare menar att KBT är en individualistisk terapi som inte tar hänsyn till de sociala aspekterna (Lyddon, 1995; Grant & Townend, 2009). Det vill säga att sociala förklaringar glöms eller prioriteras bort eftersom fokus ligger på individen, trots att mycket evidens visar att faktorer som diskriminering, fattigdom, arbetslöshet och våld vidmakthåller och påverkar psykisk ohälsa. Andra forskare menar att ett sådant synsätt på KBT är föråldrat. I dag finns många terapeuter med KBT-inriktning som till exempel arbetar med ett feministiskt perspektiv. Relationen mellan KBT och strukturella förklaringsmodeller (såsom feminism) ses snarare som mångfacetterad än som omöjlig (Heenan, 1995; Hembäck & Sandin, 2016). Det har visat sig att det går att använda sig av strukturell medvetenhet i KBT och att terapeuter känner sig hjälpta av att kombinera olika perspektiv, de får till exempel en bredare förståelse för klienten, stärker alliansen med klienten och upplever det själv som givande (Hembäck & Sandin, 2016). En annan fördel är att terapeuter får större möjligheter att bistå klienter med adekvat vård eftersom många klienter tillhör andra kategorier än terapeuten själv. Men det kan naturligtvis också vara så att kombinationen av perspektiv inte alltid är odelat positivt, att en strukturell medvetenhet kan väcka upplevelser av frustration och hinder hos terapeuter med KBT-inriktning. I en psykologuppsats med sex intervjuade feministiska psykologer med KBT-inriktning berättade informanterna att de kunde känna en frustration över det strukturella förtryck som deras klienter var utsatta för (Hembäck & Sandin, 2016). Frustrationen uppstod när psykologerna Introduktion | 19
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 19
2017-10-31 15:11
kände att de ville hjälpa klienterna samtidigt som de ville agera i enlighet med sina feministiska värderingar, men att detta inte var möjligt på grund av deras yrkesroll, normer, regler på arbetsplatsen eller politiska beslut. Det kunde exempelvis kännas som en konflikt inombords mellan att ge enskilda individer korta behandlingar och inte bidra till ett mer långsiktigt feministiskt tänkande i vården. En annan krock som informanterna upplevde var mellan KBT och feminism, där KBT har en tydlig objektivitetsnorm och terapeuten ska försöka förhålla sig objektiv till klienten och klientens ideologier och inte påverka med teorier om makt. Som feminist kände terapeuten frustration över att vara tvungen att hålla tillbaka önskan att påverka. Klienten hade ibland en helt annan förståelse av sin situation än terapeuten, som tyckte att situationen berodde på strukturellt förtryck. Ett exempel skulle kunna vara en tonåring som tycker att ätstörningen beror på hens speciella idrott eller familj, medan terapeuten tycker att orsaken kan vara samhällets påverkan om hur ungdomar förväntas se ut. Det finns dock få studier av hur strukturella teorier kommer till praktiska uttryck i psykoterapi. De flesta studier drar slutsatsen att strukturella teorier främst handlar om underliggande ideologier. De praktiska uttrycken är svårare att se och märks framför allt genom sociopolitiska förklaringsmodeller. Några praktiska uttryck kan dock vara att terapeuten aktivt stärker klienten i att gå emot sin roll med mindre makt och arbetar för att stötta klientens egenmakt. I den här boken kommer olika praktiska uttryck att lyftas fram, till exempel hur läsaren kan avgöra när det är rimligt att använda strukturella teorier och när det är rimligare att avstå.
Teoretiska verktyg i boken Det finns många olika teoretiska verktyg när det gäller makt. De som används i den här boken belyser makt på individuell, kulturell och strukturell nivå, för att försöka fånga maktaspekter från det lilla sammanhanget till ett större samhällsperspektiv. Innehållet utgår ifrån de kulturpsykologiska, intersektionella och normkritiska perspektiven. Ett kulturpsykologiskt perspektiv får oss att fundera på den makt som vi lär oss genom traditioner. Det är ett perspektiv som sätter individen i relation till kulturen. Kulturpsykologer menar att vi föds in i redan ex 20 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 20
2017-10-31 15:11
isterande kulturvävar och blir en del av dem, samtidigt som vi inte är helt utlämnade åt vår kultur. Vi planerar och utvecklar våra liv och kan påverka och förändra vår kultur. Ändå kan vi aldrig ställa oss utanför vår kultur och vara objektiva, vilket innebär att vi inte heller kan vara neutrala i förhållande till makt. Det här perspektivet sätter fingret på vilka i ett samhälle som har mer status än andra och varför. Makt och olika kategorier – som kön, etnicitet, ålder – befinner sig även i ett ständigt samspel. Ett intersektionellt perspektiv är ett verktyg som hjälper oss att synliggöra maktordningar som är sammanflätade på olika nivåer. Hur samverkar kön, klass, etnicitet, ålder, funktionsnedsättning och andra kategorier, och kan de i vissa fall förstärka varandra? Normkritisk pedagogik (Bromseth & Darj, 2010) slutligen, visar hur man kan arbeta med makt och maktaspekter i terapirummet. Denna pedagogik stannar inte vid empati och tolerans utan lyfter blicken från »klienterna« till normer, och normerna granskas kritiskt. Boken tar upp vilka normer som står i vägen för ett gott bemötande och vilka konsekvenser normer kan få. Dessutom diskuteras vilka alternativa normer och förhållningssätt som kan utvecklas för att hjälpa oss att förändra olika maktaspekter.
Bokens upplägg Boken består av tolv kapitel. Efter detta inledande kapitel tar kapitel 2 upp några olika teoretiska ramverk som behövs för att vi ska kunna prata om makt. Här visas hur makt inom psykoterapi kan utspela sig på flera nivåer: personlig, kulturell och strukturell. I kapitel 3 undersöks vad jämlikhet och mångfald kan vara. Innebär det att alla klienter ska bemötas exakt lika eller handlar det om något annat? Det fjärde kapitlet skildrar inlärda föreställningar och fördomar. Här beskrivs vad normer är, hur de aktiveras och vidmakthålls. Dessutom beskrivs hur några vanliga normer – om kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder, funktionsnedsättning och klass – kan leda till problem. I bokens kapitel 5–7 diskuteras genus, kön och sexuell läggning mer ingående. Dessa kapitel tar upp frågor som: Vilka förväntningar har terapeuter på sina klienter som kvinna, man eller hbtq-person? Vad säger forskningen om ojämlikhet i vården? Vilka svårigheter har kvinnor, män, Introduktion | 21
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 21
2017-10-31 15:11
hbtq-personer mött på grund av strukturer i samhället, och ska man tänka på något särskilt vid bemötandet? Ett annat fokus i boken är alliansbyggande samt språk och kommunikation. I kapitel 8 beskrivs hur alliansbrott kan uppstå på grund av diskriminering och hur sådana alliansbrott kan repareras. Går det att träna sig i olika färdigheter för att bygga allians? Kapitel 9 diskuterar hur maktskillnader kan uppstå i samtal, hur terapeuten kan kontrollera samtalet, vad som tas upp och vad det kan medföra. Går det att göra på andra sätt? Vi fördjupar oss även i frågan om all makt är dålig eller om makt kan vara något positivt. I kapitel 10 vägleds läsaren genom en modell för fallkonceptualisering med maktperspektiv. Kapitel 11 beskriver några maktanalyser, oavsett vilken fas av terapin som klienten befinner sig i. Maktanalyserna kan användas som fördjupning eller diskussionsunderlag. Bokens tolfte och sista kapitel innehåller övningar som kan göras på egen hand eller i grupp för att öka medvetenheten kring maktförhållanden. Hänvisningar till dessa övningsuppgifter finns i slutet av bokens olika kapitel, tillsammans med reflektionsfrågor kring kapitlens innehåll. En viktig tanke med boken är att inspirera läsaren att gå från medvetenhet till handling. Det går att göra saker för att bidra till en jämställd vård.
22 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 22
2017-10-31 15:11
2 Tankeredskap: Teorier om makt och kulturella perspektiv
Relationen mellan klient och terapeut är inte jämlik. Terapeuten har större makt genom sin utbildning och arbetsroll, medan klienten är i behov av den hjälp som terapeuten kan erbjuda utifrån sin kunskap. Utöver detta kan det finnas ytterligare skillnader som kan sättas i spel i mötet mellan terapeut och klient – alltifrån ekonomi till självbestämmande. Vilka former av makt kan gestalta sig i terapisamtalet och hur kan makten påverka psykoterapin? Kan sociala system och strukturer i samhället påverka det som sker inne i terapirummet – och i så fall hur? Vilka berättelser lyssnar vi till, och finns det sådana som vi missar? Vad finns det för ord och teorier för alla dessa maktperspektiv? För att kunna tala om makt och förstå hur den fungerar behöver vi tankeredskap som belyser olika sorters makt. I det här kapitlet beskrivs sådana tankeredskap, tillsammans med exempel på hur maktutövning kan se ut i psykoterapi. Kapitlet diskuterar även makt i relation till den omgivande kulturen.
Maktteorier i kapitlet Det finns många teorier om makt, och de som förekommer i den här boken är inte allomfattande utan har valts ut för att de kan vara till hjälp i terapisammanhang. Vi tar avstamp i den engelske forskaren inom socialt arbete Neil Thompsons modell: »Personlig, Kulturell och Strukturell | 23
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 23
2017-10-31 15:11
analys« (PCS-analys) (Thompson, 2011), som är en av de vanligaste metoderna för att undersöka maktförhållanden inom socialvården. Metoden illustrerar hur makt kan utspela sig på olika nivåer och ger en ram för den fortsatta maktanalysen. Därefter beskrivs den amerikanske sociologen och professorn Steven Lukes tre övergripande maktdimensioner om makt i beslutsprocesser. Slutligen bidrar socialpsykologerna John French och Bertram Raven med några mer konkreta utgångspunkter, eller baser, för makt som kan vara relevanta i terapisammanhang.
Maktutövning på olika nivåer Individen, gruppen och samhället bidrar till maktutövning på olika sätt. Genom att dela upp maktutövning och maktanalys på olika nivåer blir ämnet mer hanterbart, och det kan också vara avlastande att upptäcka att vi själva inte alltid är ansvariga för alla nivåer. Thompsons PCS-analys visar hur ojämlikhet kan utspela sig på tre olika plan: det personliga, det kulturella och det strukturella planet (Thompson, 2011). Dessa nivåer är separata men överlappar i viss mån varandra. På det personliga planet kan tankar, känslor och handlingar på individuell nivå ha stor betydelse för ojämlikhet och förtryck. Denna nivå handlar exempelvis om den enskilde terapeutens förmåga att påverka sin situation och klient. Egenskaper som karisma, social kompetens, personlighet, förtroende och kommunikation är viktiga. Precis som terapeuten har klienten också makt på den personliga nivån. Terapeutens uppgift i terapin är att stödja klientens egenmakt genom att främja utvecklingen av klientens personliga resurser. Nästa plan, det kulturella planet, beaktar hur samhörighet, samförstånd och likheter mellan grupper kan få betydelse för maktförhållanden. För att främja egenmakt hos klienterna på denna nivå handlar det för terapeuten om att bli medveten om hur rådande språk, diskurser, normer och stereotyper påverkar i olika situationer och att inte nödvändigtvis handla i enlighet med dem. Det strukturella planet handlar om hur strukturer i samhället (sociala, politiska och ekonomiska) påverkar den rådande samhällsordningen. På denna nivå sker exempelvis kategoriseringar av ålder, klass, kön och etnicitet. Genom sociala, politiska och historiska processer tillskrivs våra klienter kategorier som innebär status, makt och sociala resurser. Sociala 24 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 24
2017-10-31 15:11
makthierarkier upprätthålls genom reproduktion av strukturer och makt. I den här boken kommer vi att göra maktanalyser på samtliga dessa tre nivåer. Det personliga planet uppmärksammas i kapitel 8 om allians, i kapitel 9 om samtalet och i kapitel 11 om det normkritiska förhållningssättet. Det kulturella planet uppmärksammas framför allt i kapitel 4 om normer och stereotyper. Det strukturella planet genomsyrar de flesta kapitlen, åtminstone delvis.
Maktens dimensioner på strukturell nivå Sociologiprofessor Steven Lukes har utgått från en strukturell nivå för att beskriva makt. I sin bok Power: A radical view (1974) redogör han för tre maktdimensioner genom vilka stater kontrollerar och påverkar människor: 1) beslutsfattande makt, 2) icke-beslutsfattande makt och 3) ideologisk makt. Den första dimensionen, beslutsfattande makt, är den mest offentliga typen av makt och handlar om att fatta beslut som berör andra individer, även om de är oeniga. Sådan makt förmedlas ofta via våra offentliga institutioner som polis, militär, skolor, sjukhusvård, psykiatrisk vård och socialtjänst. Som terapeuter är vi en del av den offentliga makten och fattar beslut som berör andra. Den andra dimensionen, icke-beslutsfattande makt, handlar om makten att kontrollera agendan och marginalisera inflytande och ifrågasättande. Genom att fastställa dagordningen bestämmer man vad man ska tala om och hur det är möjligt att tala om det. Denna form av makt finns och påverkar både formellt och informellt. Formell påverkan är en uttalad agenda, till exempel en dagordning vid en nätverksträff. Informell påverkan är en outtalad agenda, till exempel vem som brukar få sista ordet och därmed slutligen bestämmer. En konsekvens av denna andra maktdimension är att vissa ämnen eller frågor aldrig kommer att beröras eller behandlas. Makten över agendan sker genom påtryckningar, övertalning och manipulation, men också genom direkt tvång. Tvång kan exempelvis handla om att bli omhändertagen inom psykiatrin. Den tredje dimensionen, ideologisk makt, gäller förmågan att påverka människors önskningar och tankar. Det handlar om att få människor att vilja saker som de ifrån början inte ville, till exempel att motivera klienter att vilja ha en behandling som de inledningsvis inte är intresserade av. Tankeredskap: Teorier om makt och kulturella perspektiv | 25
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 25
2017-10-31 15:11
Denna dimension kan vara svårare att få syn på än de övriga två. Lukes menar att den tredje dimensionen kan ses som en genomgripande ideologisk påtryckning som uttalat eller outtalat kan påverka i de två första maktdimensionerna. Ideologier kan påverka vården både implicit och explicit. Inom fältet psykoterapi samexisterar exempelvis medicinska och kontextuella ideologier. En medicinsk ideologi bygger på tänkandet om orsak–verkan, och leder bland annat till yttringar som att alla klienter ska diagnostiseras rätt för att sedan kunna få en evidensbaserad behandling. Denna ideologi genomsyrar formella agendor om att bedriva evidensbaserad vård, men också icke-formella agendor om hur det ska gå till. En annan ideologisk utgångspunkt är den humanistisk-kontextuella, där livsproblem dels ses som en del av det kontextuella sammanhang som klienten lever i, dels som en del av bemötandet hos vårdgivaren. Med en kontextuell utgångspunkt blir det inte lika viktigt att diagnostisera enligt en mall, eftersom boten ligger i bemötandet och i kontexten. Meningen med exemplet är inte att polarisera mellan medicinska och kontextuella ideologier (som i verkligheten ofta befruktar varandra), utan att försöka konkretisera vad den tredje maktdimensionen skulle kunna betyda i vården. Olika ideologier leder till skilda synsätt på vad som är verksamt vid behandling och hur den därför bör utföras.
French och Ravens maktbaser För få att ytterligare ord och exempel för vad det är för sorts makt som kan utövas inom terapiområdet använder vi oss av socialpsykologerna French och Raven (1959). De har funnit ett antal maktbaser som är relevanta för ett psykoterapeutiskt arbete och som påverkar maktförhållandet mellan terapeuten och klienten. Dessa utgörs av formell makt, belöningsmakt, tvångsmakt, expertmakt, referensmakt och informationsmakt (Raven, 1965). Utöver dessa berörs även egenmakt (eng. »empowerment«). Egenmakt skiljer sig från de andra formerna av makt eftersom det handlar om klientens makt. Egenmakt betyder bemyndigande och är ett begrepp som blivit allt viktigare inom vården. Det handlar om klientens rätt till självbestämmande. Här nedan beskrivs de olika maktbaserna, med exempel på hur de kan förstås i ett terapisammanhang. Ibland anger exemplet om makten brukas eller missbrukas, och ibland bara vad makten består av. Mer fördju26 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 26
2017-10-31 15:11
pade maktanalyser följer i andra kapitel, till exempel i kapitel 4 om normer och kapitel 5–7 om genus. Kort kan sägas att en utvärdering av om makten brukas eller missbrukas bör göras utifrån vilka konsekvenserna blir. Framför allt bör konsekvenserna för den svagare parten, klienten, utforskas om man ska få reda på vilka följderna kan bli av de olika maktbaserna. Med formell makt avses formella befogenheter som en anställd får i kraft av sin position i en organisation. Formella befogenheter hittas till exempel i den anställdes arbetsbeskrivning eller i beskrivningar av vården. Denna makt utövas bland annat i förhållande till klienterna. Det kan handla om rätten att bedriva vård och behandling eller skriva journal. Legitim makt påverkas dock av samhällets värderingar om vad som är legitimt och som behövs (till exempel att en läkare har större makt än en psykolog). Denna makt skulle också kunna hänföras till Steven Lukes första maktdimension beslutsfattande makt och är en del av den strukturella makten. Ett exempel på formell makt skulle kunna vara när terapeuten meddelar klienten utfallet av en diagnostisk intervju: »Du uppfyller kriterierna för diagnosen PTSD« eller när terapeuten bestämmer terapiform och antal sessioner. Med belöningsmakt menas att den som har mer makt också har större befogenheter att belöna och därmed också bestraffa genom att inte dela ut belöning. Belöningar är inte enbart ekonomiska utan kan också bestå av att erbjuda utvägar och handräckning, att vara tjänstvillig och att delge information. Men båda parterna behöver erkänna denna makt, så att mottagaren kan ta ställning till att acceptera belöningen. Det innebär också att den som godkänner belöningen ger den som delar ut belöningen mer makt. På liknande sätt fungerar det med bestraffning: maktutövning genom belöning och bestraffning i en terapisituation kan uttryckas genom övertalning eller genom att ställa villkor. Belöningen från terapeuten är ofta en morot för att locka klienten till vissa beteenden eller vidare utveckling. Ett exempel är om terapeuten vid ett av bedömningssamtalen säger till den nya klienten, som är ett barn: »Om du först genomför övningarna så får du sedan en belöning av mamma och pappa.« Makten missbrukas om alltför mycket fokus läggs på att belöningar ska komma utifrån, i stället för att barnet ska få uppleva att problemet lättar och på så sätt få en naturlig belöning. Tvångsmakt beskriver piskan i uttrycket »med piska och morot«. En Tankeredskap: Teorier om makt och kulturella perspektiv | 27
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 27
2017-10-31 15:11
terapeut som har makt att verkställa påföljder och bestraffningar gent emot en klient har alltså tillgång till tvångsmakt. Exempelvis kan en psykoterapeut som även har läkarlegitimation ha mycket tvångsmakt över beslut om (indragning av) sjukskrivning, tvångsvård och liknande. Likaså utövas makt med koppling till belöning och tvång när terapeuter gör bedömningar av hur lång en behandlingskontakt ska vara. Både belöningsmakt och tvångsmakt skulle kunna höra till Steven Lukes andra maktdimension, »icke-beslutsfattande makt«. Ett exempel på hur mer subtil bestraffning skulle kunna utövas inom terapi: Terapeuten tystnar när klienten berättar om sin religiösa tro. Terapeuten bekräftar inte klienten, vilket klienten skulle kunna uppleva som en bestraffning. Om terapeuten har kunskaper och färdigheter som klienten upplever som attraktiva kan det kallas expertmakt. I de fall där klienten upplever beslut och överenskommelser som riktiga och bra ökar dessutom terapeutens makt. Denna makt behövs också för att klienten eller andra ska tillerkänna terapeuten makten. Expertmakt passar in under Steven Lukes tredje maktdimension »ideologisk makt«, om expertisen vilar på en ideologi. Expertmakt kan i terapisammanhang yttra sig i uttalanden som »Du behöver traumafokuserad KBT och den startar vi med på måndag«. Makten missbrukas om behandlingen inte diskuteras och förankras. Referensmakt kallas den makt som knyts till personliga egenskaper och attraktion, till exempel om klienten upplever att terapeuten är tilldragande och har åtråvärda egenskaper. Det är den enda av dessa maktbaser som inte kopplas till en persons position inom organisationen. Denna makt kan också kallas för karismatisk makt och kan vara både produktiv och destruktiv. I terapirummet kan den ibland visa sig genom att klienten blir förtjust och kanske förälskad i sin terapeut eller att klienten vill bli precis som terapeuten. Ett exempel på hur referensmakt kan yttra sig är att klienten förtjust säger till en vän: »Min terapeut är så snygg och trevlig, jag längtar till på måndag.« Hos terapeuten beter sig sedan klienten förälskat, ler och fnittrar. Terapeuten kan å sin sida känna sig smickrad och undvika att diskutera fenomenet utan fortsätter som om ingenting har hänt. Här kan makten missbrukas om terapeuten använder förälskelsen till att fylla egna behov i stället för att tänka på klientens bästa. Klienten kan behöva prata om sina egna förälskelsekänslor, särskilt om de blir ett hinder för fortsatt utveckling. 28 | makt och psykoterapi
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 28
2017-10-31 15:11
Informationsmakt innebär att ha makt genom tillgång till information. Denna maktbas påminner om expertmakten men skiljer sig genom att det inte är utövaren som är själva experten, utan bara den som har informationen som de andra saknar. Terapeuten skulle exempelvis kunna ha informationsmakt gentemot klienten genom sin kunskap om hur vårdorganisationen fungerar (om klienten behöver få veta det): »Du kan få en remiss om du gör så här …« Egenmakt åt klienten (eng. »empowerment«, t.ex. Moula, 2009) avser hur klienten bemyndigas och får ansvar för sin egen makt – till skillnad mot de andra maktbaserna som beskriver hur terapeuten kan utöva makt. I psykoterapi skulle egenmakt kunna vara att klienterna har valfrihet och kontroll över sina egna liv, att de betraktas som experter på sina egna liv och vad de vill uppnå. Få skulle invända mot att detta är rimligt och önskvärt, men det finns studier som rapporterar att vissa klienter inte upplever egenmakt (t.ex. Liegghio & Caragata, 2016). Att terapeuten ger klienten egenmakt skulle kunna yttra sig genom att ställa öppna frågor och låta klienten själv komma fram till vad hen behöver: »Vad tror du att du skulle behöva? … Det låter bra och rimligt.« En del människor har svårt att se att de har några egna val och någon egen makt. De kanske saknar självförtroendet eller modet att göra förändringar och ta risker. Om en klient länge har saknat framtidshopp och kanske upplevt diskriminering, krävs troligen lång tid och ett stort engagemang från terapeuten för att bemyndiga klienten. En annan aspekt av egenmakt är att människor och därmed även klienter är olika resursstarka. Det är därför viktigt att anpassa takten av bemyndigande till klientens förmåga att ta eget ansvar och göra självständiga val, så att inte klienten lämnas vind för våg att fatta beslut som hen känner är svåra att hantera. Terapeuten behöver ibland agera som ett ställföreträdande hopp och visa större tilltro till klienten än vad klienten gör själv. På så sätt skapas en positiv förväntan runt klienten som stöttar förändringsprocessen.
Maktutövning på kulturella och strukturella plan Maktutövning i terapirummet förekommer alltså på personliga, kulturella och strukturella nivåer, via mer abstrakta maktdimensioner eller konkreta maktbaser. I tre olika exempel ska vi nu undersöka hur makt Tankeredskap: Teorier om makt och kulturella perspektiv | 29
Makt_och_Psykoterapi_inlaga.indd 29
2017-10-31 15:11
Inga Dennhag är fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut. Hon forskar och under visar på Enheten för barn- och ungdomspsy kiatri vid Umeå universitet samt är kliniskt verksam inom barn- och ungdomspsykiatrin.
m a k t & p s y kote r a pi
Förordet är skrivet av Eva Magnusson, professor emerita i psykologi med ge nusvetenskaplig inriktning, Umeå uni versitet.
Inga Dennhag
Relationen mellan klient och terapeut är inte jämlik. Terapeuten har mer makt utifrån sin utbildning och roll, medan klienten ofta är i kris eller har svårigheter och är i behov av den hjälp som terapeuten kan erbjuda. Vilka former av makt kan gestalta sig i relationen – och hur kan makten påverka psykoterapin ? Den här boken ökar förståelsen för vad makt är, hur den yttrar sig i psykoterapi samt hur makt vid behov kan utjämnas för att stärka alliansen och öka träffsäkerheten i bedömningar och insat ser. Författaren ger kunskap om jämställdhet, mångfald, fördomar och normer. Här finns också fördjupande kapitel om genus/kön, sexualitet, allians, språk och kommunikation, samt fallexempel med maktanalyser. De teoretiska verktyg som genomsyrar innehållet är kultur psykologi, intersektionalitet och normkritik. Författaren visar också hur dessa perspektiv kan införlivas i en fallkonceptualisering med maktperspektiv. Reflektionsfrågor och övningar hjälper läsa ren att öka sin medvetenhet om makt och att omsätta kunskapen i praktisk handling. Boken vänder sig till psykolog- och psykoterapistuderande samt till yrkesverksamma psykologer och psykoterapeuter, liksom psy kiatri- och vårdpersonal.
Inga Dennhag
T K MA &
Psykoterapi
Foto: Johan Gunséus
ISBN 978-91-27-14705-8
9 789127 147058
Dennhag.Hel.indd 1-3
2017-10-30 15.21