fannie flagg
En röd liten fågel i juletid Översättning Gunilla Holm
i_flagg_en röd liten fågel i juletid_s1-4.indd 3
2012-09-26 10:09:38
www.fenixbok.se Originalets titel A Redbird Christmas Copyright © 2004 by Fannie Flagg Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Omslagsfoto © Ruth Martin/Arcangel Omslagsdesign Åsa Hjertstrand Brensén Första svenska utgåva Albert Bonniers Förlag 2004 Fenix 2012 Tryckt hos UAB PRINT IT, Litauen 2012 ISBN 978-91-7525-148-6
i_flagg_en röd liten fågel i juletid_s1-4.indd 4
2012-09-26 10:09:38
Till Joni, Kate och Rita
I_Flagg_En roĚˆd liten faĚŠgel i juletid_s5-272.indd 5
2012-10-01 - 40 12.43
I_Flagg_En roĚˆd liten faĚŠgel i juletid_s5-272.indd 6
2012-10-01 - 40 12.43
Det blåsiga Chicago
det var bara den sjätte november, men Chicago hade just drabbats av vinterns andra snöstorm, och Oswald T Campbell trodde att han i sina försök att hinna fram i tid till sin inbokade läkartid måste ha trampat i varenda iskall, ankeldjup vattenpuss täckt av smutsig snömodd, som det var möjligt att trampa i. När han till sist kom fram hade han använt vartenda svärord i den ganska rikhaltiga vokabulär av sådana som han kunde tacka sin korta period i armén för. Han hälsades välkommen av receptionisten, som räckte honom en skrivskiva. ”Vi har fått alla era medicinska uppgifter och försäk ringspapper, mr Campbell, men doktor Obecheck vill gärna ha en kort resumé av sina nya patienters liv, så var snäll och fyll i den här åt oss.” Åh, herregud, tänkte han, varför ska de alltid ha en att fylla i något? Men han nickade vänligt och slog sig ner och började. 7
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 7
2012-10-01 - 40 12.43
Namn: Oswald T Campbell Adress: Hotel De Soto, Lennon Avenue 1428, Chicago, Illinois Kön: Man Ålder: 52 Hår: Lite grand … Rött Ögon: Blå Längd: 175 cm Vikt: 73 kg Civilstånd: Skild Barn: Nej, tack och lov Närmaste anhörig: Exfru, mrs Helen Gwinn, Hope Street 1457, Lake Forest, Illinois Var vänlig ange det som besvärar er här nedan: Chicago Cubs behöver en ny spelare på andra bas. Det fanns många fler frågor att fylla i, men han lämnade raderna tomma, undertecknade papperet och räckte tillbaka det till flickan. Lite senare, när undersökningen var avklarad och han satt och huttrade i ett iskallt rum iförd endast en rygg lös tunn grå bomullscape, kom en sköterska och sa åt honom att klä på sig; doktorn skulle ta emot honom inne på sin mottagning. Inte nog med att han frös ända in i märgen och hade ont lite varstans efter att ha blivit tryckt och klämd på många obehagliga ställen. Men för 8
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 8
2012-10-01 - 40 12.43
att göra allting ännu värre: när han nu försökte sätta på sig skor och strumpor igen, var dessa fortfarande iskalla och genomblöta. Han försökte krama ur det överflödiga vattnet ur strumporna och lyckades droppa färg över hela golvet. Det var då han lade märke till att färgen från strumporna hade gett hans fötter en snygg mörkblå ton. ”Åh, toppen!” muttrade han för sig själv. Han slängde strumporna i papperskorgen och klafsade längs gången i kalla våta läderskor. När han sedan satt i mottagningsrummet och väntade kände han sig uttråkad och illa till mods. Där fanns ingenting att läsa och han kunde inte röka, eftersom han hade ljugit för doktorn och sagt att han hade slutat. Han viftade på tårna i ett försök att värma dem, och kastade en blick i rummet. Vart han än såg var det grått. Det var grått utanför fönstret och grått inne på mottagningen. Skulle de dö av att måla väggarna i någon annan färg? Förra gången han hade legat på sjukhus hade det kommit en kvinna dit och hållit föredrag om hur färger påverkar sinnesstämningen. Vilken idiot skulle välja grått? Han avskydde att gå till doktorn i vilket fall som helst, men hans försäkringsbolag krävde att han gjorde en hälso kontroll en gång om året, så att någon ny tönt skulle kunna tala om för honom det han redan visste. Den läkare han just hade träffat var åtminstone vänlig och hade skrattat åt ett par av hans skämt, men nu önskade han bara att karln skulle skynda på. De flesta av de läkare 9
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 9
2012-10-01 - 40 12.43
de skickade honom till var antingen gamla och närmade sig pensionen eller hade just börjat sin läkarkarriär och behövde marsvin att öva sig på. Den här var gammal. Minst sjuttio, gissade han. Kanske var det därför han tog så lång tid på sig. Grå väggar, grå matta, grå cape, grå doktor. Till slut öppnades dörren och doktorn kom in med hans provresultat. Oswald sa: ”Jaha, doktorn, kommer jag att kunna springa Boston Maraton i år igen?” Den här gången ignorerade läkaren Oswalds försök att vara humoristisk och slog sig ner vid skrivbordet med ett ganska dystert uttryck i ansiktet. ”Mr Campbell”, sa han, ”det känns inte roligt att be höva säga detta till er. Jag brukar vilja ha någon familje medlem med vid tillfällen som det här. Jag ser att ni har satt upp er exfru som närmaste anhörig. Skulle ni vilja ringa och höra om hon kan komma hit?” Oswald slutade plötsligt vifta med tårna och blev upp märksam. ”Nej, det behövs inte. Har jag problem?” ”Jag är rädd för det”, sa läkaren och slog upp map pen. ”Jag har kollat och dubbelkollat era resultat. Jag har till och med rådfrågat en annan kollega som sitter lite längre ner i korridoren, en lungspecialist, för att höra hans uppfattning, men han höll tyvärr med om min diagnos. Mr Campbell, jag tänker vara rakt på sak. I ert nuvarande tillstånd kommer ni inte att överleva ännu en vinter i Chicago. Ni behöver komma härifrån till ett 10
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 10
2012-10-01 - 40 12.43
mildare klimat så snart som möjligt, för om ni inte gör det – ja, då är jag uppriktigt sagt inte säker på om jag vågar lova er att leva fram till jul.” ”Hm?” sa Oswald, som om han funderade på saken. ”Är det verkligen så illa?” ”Ja, det är det. Det gör mig ont att behöva tala om för er att sedan er förra hälsokontroll har emfysemet fram skridit till det kritiska stadiet. Era lungor var redan illa åtgångna och hade ärr sedan tuberkulosangreppet när ni var barn. Lägger man till alla år ni har varit storrökare och lidit av kronisk bronkit, är jag rädd för att det inte skulle behövas mer än en rejäl förkylning som går över i ännu en attack av lunginflammation.” ”Är det verkligen så illa? Hm”, sa Oswald igen. ”Det låter inte bra alls.” Läkaren slog ihop mappen och lutade sig fram över skrivbordet, såg honom rakt i ögonen och sa: ”Nej, det gör det inte. Ärligt talat, mr Campbell, med tanke på den oroväckande hastighet med vilken ert tillstånd har försämrats, kan jag inte, även om ni beger er till ett bättre klimat, ge er en mer optimistisk prognos än ett år … kanske två.” ”Doktorn skojar”, sa Oswald. Läkaren skakade på huvudet. ”Nej, jag är rädd för att jag inte gör det. På det här stadiet anstränger emfysemet både hjärtat och alla andra organ. Det är inte bara lung orna som påverkas. Förstå mig rätt, jag berättar inte det 11
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 11
2012-10-01 - 40 12.43
här för att skrämma er, mr Campbell, jag säger det bara för att ge er tid att vidta lämpliga åtgärder. Få ordning på era tillgångar.” Trots att Oswald var som paralyserad av nyheten var han nära att brista i skratt vid ordet tillgångar. Han hade aldrig haft mer än tvåhundrafemtio dollar på banken i hela sitt liv. Läkaren fortsatte. ”Tro mig, jag önskar att min dia gnos hade varit mera positiv.” Och han menade det. Han avskydde att behöva komma med nedslående besked. Mr Campbell och han hade just träffats, men han hade gillat den charmige lille mannen vid första anblicken. ”Är det säkert att ni inte vill att jag ska ringa någon för er räkning?” ”Nej, det behövs inte.” ”Hur kommer det här beskedet att inverka på era planer för framtiden, mr Campbell?” Oswald tittade upp på honom. ”Ganska så negativt, skulle jag vilja påstå, eller hur?” Läkaren var fylld av medkänsla. ”Ja, jo, naturligtvis. Jag undrade bara vilka framtidsplaner ni kan ha haft.” ”Jag hade inte funderat på något särskilt … men jag hade då ta mig tusan inte planerat för det här.” ”Nej, naturligtvis inte.” ”Visst var jag medveten om att jag inte var hälsan själv, men jag trodde inte att jag stod på gravens rand.” ”Ja, som jag sa, ni behöver komma bort från Chicago 12
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 12
2012-10-01 - 40 12.43
så snart ni kan, till något ställe där det finns så lite luft föroreningar som möjligt.” Oswald såg förbryllad ut. ”Men Chicago är ju min hemstad. Jag har ingen aning om vart jag annars skulle ta vägen.” ”Har ni några vänner som bor någon annanstans. Florida? Arizona?” ”Nej, alla jag känner bor här.” ”Åh … och jag antar att ni har en begränsad budget.” ”Ja, det stämmer. Jag har bara min förtidspension.” ”Mm-hm. Jag förmodar att Florida skulle vara alltför dyrt vid den här tiden på året.” Oswald, som aldrig hade varit där, sa: ”Skulle tro det.” Doktorn suckade och lutade sig tillbaka i stolen medan han försökte komma på något sätt att vara till hjälp. ”Men låt mig se … Vänta ett ögonblick, det fanns ett ställe som min far brukade skicka alla sina lung patienter till, och jag vill minnas att priserna var ganska rimliga.” Han tittade på Oswald som om denne skulle veta det. ”Vad var det nu det där stället hette? Det var nära Florida …” Läkaren erinrade sig plötsligt något och reste sig. ”Vet ni vad? Jag har fortfarande kvar alla hans gamla pärmar i rummet intill. Jag ska gå och se om jag kanske kan hitta någon information åt er.” Oswald stirrade på den grå väggen. Lämna Chicago? Han skulle lika gärna kunna lämna planeten. 13
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 13
2012-10-01 - 40 12.43
Det var redan mörkt och bitande kallt när Oswald läm nade läkarmottagningen. När han svängde runt hörnet vid Wrigley Building träffade vinden från floden honom rakt i ansiktet och blåste av honom hatten. Han vände sig om och såg den singla runt, runt tills den landade upp och ner i rännstenen och började flyta som en båt vidare längs kvarteret. Äsch, åt helsike med den, tänkte han, men den kalla luften blåste genom det lilla hår han hade kvar, och öro nen började värka, så han beslöt sig för att springa efter den ändå. När han till sist fick tag i hatten och satte tillbaka den på huvudet, insåg han att han nu hade på sig våta skor utan några strumpor och en likaledes våt hatt, och att han just hade missat bussen. När nästa buss äntligen kom var han fullkomligt stelfrusen, förlamad såväl av kylan som av chocken som just drabbat honom. När han slog sig ner på sätet fångades hans blick av af fischen för Marshall Fields varuhus: gör detta till den bästa jul du någonsin upplevt. börja julhandla tidigt i år. Det gick plötsligt upp för honom att det i hans fall verkligen var angeläget att börja i god tid, och att det redan kunde vara för sent. Enligt läkaren skulle den här julen vara hans sista, om han ens levde länge nog för att få uppleva den. Inte för att julen någonsin hade betytt särskilt myck et för honom, men det var ändå en egendomlig tanke. Medan han satt där och försökte fatta att världen skulle 14
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 14
2012-10-01 - 40 12.43
finnas till utan honom, krängde och skakade sig bus sen fram i korta ryck hela vägen längs State Street, där bilarna trängdes i rusningstrafiken, stötfångare vid stötfångare, medan de skärande lätena av frustrerade människors ilskna tutanden fyllde luften. Allt fler pas sagerare började tränga sig in i bussen, och de var inte heller på bästa humör. En kvinna blängde på Oswald och sa till sin väninna: ”Det fanns en tid när gentlemän brukade resa sig och lämna sin plats åt en dam.” Han tänkte för sig själv: Hör nu damen, om jag hade kunnat resa mig, skulle jag göra det, men han hade fortfarande ingen känsel i benen. Cirka fem minuter senare, när han började kunna röra på fingrarna, stack han handen i fickan och drog upp broschyren som doktorn hade gett honom. På fram sidan fanns det ett foto av något som såg ut som ett stort hotell, men det var svårt att urskilja det. Broschyren var bleknad och såg ut som om den led av vattenskador, men texten under bilden var fortfarande läslig: WOODBOUND HOTEL I DEN SOLIGA SÖDERN UNDER NY LEDNING Horace P Dunlap Tidigare på Gibson House, Cincinnati, Ohio 15
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 15
2012-10-01 - 40 12.43
Djupt inne i den sydligaste delen av Alabama, vid stränderna av en lättjefullt vindlande flod, ligger det sömniga lilla samhälle som är känt som Lost River, en plats som tiden själv tycks ha glömt. LÄGE Denna behagliga kurort ligger inbäddad mellan Perdido- och Mobile-bukterna, i det subtropiska klimatområdet, vilket gör den speciellt lämpad som vinterhem. I söder ligger Mexikanska golfen, vars ljumma vindar tycks skänka ett ständigt milt klimat. Närheten till stora mängder saltvatten gör luften laddad med ozon, klor och andra liv givande ämnen. Istället för den nordliga vinterns ofruktbara karghet finner man här det överdåd av värme och färger som hör till ett sydligt kli mat, där en mulen dag är ett undantag, och där den azurblå himlen och det strålande solskenet dominerar. Den här delen av landet kallades på den tiden när den ägdes av spanjorerna för ”Det förtrollade bältet”. EN HÄLSOSAM OMGIVNING Mången sjukling plågad av lungsot, reumatism eller nervösa besvär, mången överansträngd och 16
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 16
2012-10-01 - 40 12.43
utarbetad stadsbo, har återfått hälsan och levt upp på nytt efter att ha tillbringat några månader i den här regionen; inflytandet från de salta havs vindarna ger er en härlig aptit även om ni inte har njutit av en måltid på åratal. Det är den idealiska platsen för total återhämtning och vila från det virvlande samhällslivet och storstadens buller och bråk. Tillvaron här kommer att lugna era nerver hur illa åtgångna de än är. Man kan inte önska sig ett bättre klimat för en tillflyktsort på vintern och det kristallklara källvatten man finner överallt är utan konkurrens. ”Jag skulle vilja kalla hela re gionen för en av Amerikas trädgårdar”, säger dr Mark Obecheck från Chicago. Oswald gissade att mannen måste ha varit hans egen läkares far. Han vände sida och bussen skumpade framåt medan han läste vidare. KOMMENTARER FRÅN VINTERGÄSTER Bäste mr Dunlap, Vi har verkligen uppskattat såväl fisketurerna som båtutflykterna och de behagliga promenaderna i den täta pinjeskogen. Härmfågelns ljuva toner ti digt på morgonen, dofterna och den balsamiska 17
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 17
2012-10-01 - 40 12.43
luften som smög sig in i våra rum. Mr S Simms, Chicago, Illinois Under ett annat bleknat foto stod det: UTSIKT ÖVER FLO DEN FRÅN DEN STORA VERANDAN. Han vände sida. ”Jag flydde från norden, från snöstorm, frost och regn, för att vila i söderns sol och milda vindars hägn. (En dikt av mrs Deanne Barkley i Chicago, inspire rad av ett besök nyligen) Ännu ett bleknat foto: MR L J GRODZIKI OCH DET FINA RESULTATET AV HANS FISKAFÄNGE. EN FISKARES PARADIS! Fisk är det gott om här i våra sydliga vatten. Nedan följer ett personligt urval bland de olika arterna: lax, havsöring och bäckröding, gädda, flundra, nålgädda, multefisk, abborrar, havskatt, horngädda, och tarpon (ibland kallad silverkung en). Ostron, räkor och musslor har vi i överflöd. Under ytterligare ett bleknat foto stod det: EN GRUPP HERRAR FRÅN CHICAGO NJUTER AV Ett bloss EFTER LUNCHEN PÅ GRATINERADE OSTRON. 18
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 18
2012-10-01 - 40 12.43
Oswald vände sida, och där fann han ett foto som han inte kunde bli klok på: EN ROSENBUSKE UNDER VILKEN TRETTIO PERSONER KAN STÅ BEKVÄMT! När han närmade sig den busshållplats där han skulle stiga av stoppade han tillbaka broschyren i fickan och undrade vem tusan som kunde vilja stå under en rosen buske tillsammans med trettio andra personer, oavsett om det var bekvämt eller ej? När han kom fram till De Soto Lägenhetshotell för män, där han hade bott de senaste åtta åren, satt några av grabbarna nere i foajén och tittade på teve. De vinkade åt honom. ”Hur gick det?” ”Förfärligt”, sa han och snöt sig. ”Jag kan vara död före jul.” Allesammans skrattade i tron att det var som han skämtade, för att sedan återgå till att titta på nyheterna. ”Nej, jag menar allvar”, sa han. ”Doktorn sa att jag är i fruktansvärt dålig kondition.” Han stod där och väntade på något slags reaktion, men de ägnade honom ingen uppmärksamhet, och han var för trött för att resonera med dem. Han gick upp till sitt rum, tog ett bad, satte på sig pyjamasen och slog sig ner i sin fåtölj. Han tände en cigarrett och tittade ut på den blå neonskylten för Pabst Blu Ribbons öl i fönst ret på sin favoritbar tvärs över gatan. Fan, tänkte han. Vid ett tillfälle som det här borde man kunna ta sig en 19
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 19
2012-10-01 - 40 12.43
drink. Men för ett år sedan hade en annan läkare talat om för honom att hans lever var slut och om han tog en enda drink till skulle det ta livet av honom. Men än sen då? Nu när han ändå skulle dö var det kanske trots allt ingen dum idé att dricka ihjäl sig. Det skulle i alla fall gå fort, och han kunde åtminstone få sig ett par goda skratt innan han lade av. Han lekte med tanken att klä på sig och gå tvärs över gatan, men han gjorde det inte. Han hade lovat sin exfru Helen att han skulle hålla sig nykter, och det skulle kän nas avskyvärt att göra henne besviken igen, så han bara satt där och gjorde sitt bästa för att tycka synd om sig själv. Han hade haft otur ända från ruta ett. Han hade fått sin första släng av tuberkulos när han var åtta år, tillsammans med sjuttiofem procent av de andra poj karna på St. Josephs pojkhem, och hade åkt ut och in på sjukhus med kronisk bronkit och lunginflammation i hela sitt liv. Eftersom han var föräldralös hade han aldrig vetat vem han var eller varifrån han kom. Den som lade honom på kyrktrappan den där natten lämnade inga spår efter sig, ingenting annat än den korg han låg i och en burk Campbells soppa. Han hade ingen aning om vilket hans riktiga namn var. Oswald var nästa namn på St. Josephs förnamnslista, och för soppans skull lät de honom få heta Campbell i efternamn med initialen T för Tomat, den sorten som han hade hos sig när han hit tades. Han kände inte till sin nationalitet heller. Men en 20
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 20
2012-10-01 - 40 12.43
dag när han var i tolvårsåldern var det en präst som tog sig en ordentlig titt på hans rätt stora näsa, röda hår och små kisande blå ögon och påpekade: ”Campbell, om inte det där är en irländsk nuna ska jag äta upp min hatt.” Så Oswald antog att han var irländare. Bara ännu en släng av otur som gav honom problem med spriten. Men det hade inte bara varit alkoholen. Han hade inte haft det lätt för sig på något område. Vare sig när det gällde skolan, idrott eller flickor. Han hade aldrig kunnat behålla ett jobb någon längre tid, och till och med armén hade släppt honom i förtid av hälsoskäl. Det föreföll Oswald som om alla andra hade kommit till världen med en bunt instruktioner utom han. Ända från första början hade han ständigt känt sig som ett par vita sockor och bruna skor i ett rum fullt av smokingar. Han hade aldrig fått någon ärlig chans här i livet, och nu var det över. När han i någon timmes tid hade försökt arbeta upp så mycket medlidande för sig själv som han rimligtvis kunde, insåg han plötsligt att han trots alla sina an strängningar inte var alltför chockad. Åtminstone inte så chockad som man borde vara när man just hade fått veta att man skulle skickas vidare. Sanningen var istället den att de enda två saker han verkligen skulle sakna när han lämnade in var Chicago Cubs matcher och Helen, olyckligtvis i den ordningen, vilket i själva verket var en av anledningarna till deras skilsmässa. 21
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 21
2012-10-01 - 40 12.43
Uppriktigt sagt var Helen förmodligen den enda människa som faktiskt skulle sakna honom. Trots att hon var omgift och hade två barn, var hon fortfarande den som stod honom närmast. Han hade brukat åka hem till henne på middag rätt ofta, men det blev inte lika mycket nu längre. Hennes nye man var något av en drummel, och hennes båda barn hade växt upp från motbjudande småpojkar till gnälliga och motbjudande tonåringar, som inte gjorde annat än gav henne bekym mer. Han kunde inte åka dit längre utan att vilja strypa antingen den ene eller båda två, så han lät helt enkelt bli att åka dit. Man kan inte säga åt folk hur de ska uppfostra sina barn, i synnerhet som den andra anledningen till skils mässan var att hon ville ha barn medan han inte ville. Efter att ha tillbringat de första sjutton åren av sitt liv i en sal med femhundra andra gapande och skrikande ungar, hade han fått nog av barn för att det skulle räcka livet ut. Men trots den uppenbara likgiltighet han kände inför sin egen förestående hädanfärd, och trots att han inte kände till de rätta etikettsreglerna för en sådan hän delse, förmodade han att han borde berätta för någon om sin prognos. Han tänkte att han åtminstone borde berätta om den för Helen. Men när han funderat lite längre på saken, undrade han varför han skulle berätta det för henne? Hon var den sortens person – föredetta sjuksköterska och en vänlig själ som, om hon fick veta 22
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 22
2012-10-01 - 40 12.43
hur sjuk han var, förmodligen skulle insistera på att han skulle komma och bo hos dem så att hon kunde ta hand om honom. Varför tvinga på henne det? Varför oroa henne? Det hade hon inte gjort sig förtjänt av. Han hade förorsakat henne tillräckligt mycket bekymmer redan. Hon hade nog med egna problem, och dessutom så hade hon ju de där tonåringarna. Nej, fastslog han, det bästa han kunde göra för henne var att bara ge sig iväg och låta henne få leva sitt eget liv. Om han då ville ta sig en drink skulle ingen vare sig veta om det eller bry sig. Han måste bara hitta ett ställe han hade råd med på sin lilla statliga pension på sexhundra dollar i månaden. Han satte sig i fåtöljen igen, tog upp broschyren ur fickan och slog upp nästa sida, där Horace P Dunlap frågade läsaren: VARFÖR RESA TILL FLORIDA? Varför resa till Florida, som är låglänt och har ont om gott vatten? Varför resa till New Mexico och utsätta sig för alkaliskt damm? Varför åka till Kalifornien, med dess kalla obekväma hus 3–400 mil härifrån, när Baldwin County kan nås från Chicago på tjugosex timmar? På båda sidor om floden finner ni lummiga skogar med bland annat magnolia, lagerträd, eukalyptus, pinje, ask, lönn,
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 23
2012-10-01 - 40 12.43
städsegröna växter och thuja, tillsammans med alla sorters buskar och spansk mossa som hänger från ekarna. Satsumaträd, pecan, kumquat, pä ron, fikon och äpple finns i överflöd. Vintrarna här är som våren eller den tidiga hös ten norrut. Faktum är att man kan njuta av pro menader i naturen nästan varenda dag på året … Längs floden vimlar det av änder, gäss, vildkalko ner, duvor, vaktlar, tvättbjörnar och ekorrar. Här finns mängder av gnistrande klara källor, och gott vatten hittar man på sex till nio meters djup. Alla olika sorters frukt och grönsaker mognar cirka två veckor före sina motsvarigheter i and ra delar av landet tack vare det milda klimatet. Vad innebär då detta för den som är mån om sin hälsa? Det innebär lindring och bot för dem som lider av bronkit, katarr och reumatism och total befrielse från lunginflammation; det innebär ett snabbt tillfrisknande för det fåtal som drabbas av influensa i den här regionen. Det innebär att en blek eller ömtålig pojke eller flicka sorglöst kan springa omkring utomhus, det innebär glädjen att plocka vackra blommor i juletid.
24
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 24
2012-10-01 - 40 12.43
HYR ETT FÖRTJUSANDE RUM ELLER EN SNITSIG LITEN BUNGALOW! Vi hälsar er hjärtligt välkommen på ett besök i vårt vackra county. Det är precis lika stort som Chicago, vi har bara inte riktigt lika många hus. Kom inte och säg att vi bara överdriver. Kom i stället och hälsa på oss och se alltsammans med egna ögon, solskenet, blomstren, de blommande apelsinträden i december. På baksidan fanns det en sång, komplett med text och musik. ”Jag drömmer om Alabama” Text och musik av Horace P Dunlap
Kvällens skuggor faller långa i söderns land, nattskärran dig kallar till den stjärnströdda himmelens rand. Jag drömmer om Alabama, där glädjen bland människor är stor, Jag drömmer om Alabama, där sjungande fåglar bor, Dit vänder sig mitt hjärta den ljuvliga dagen lång 25
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 25
2012-10-01 - 40 12.43
i väntan på att välkomnas dit av kvittrande, pärlande sång. Den slingrande floden rinner mellan pinjer som viskar mjukt En ström av silver som minner om månskenet uppe i skyn. Oswald lade ifrån sig broschyren. Det här måste vara en av de tråkigaste platserna i Amerika, men ett er kännande måste han ge Horace P Dunlap. Han gjorde verkligen sitt yttersta för att slå klorna i en. Han fick med hela paketet. I morgon skulle han ta och ringa gamle Horace och se hur mycket det skulle kosta att hyra ett förtjusande rum eller en snitsig liten bungalow, och ta reda på var närmaste bar fanns.
26
I_Flagg_En röd liten fågel i juletid_s5-272.indd 26
2012-10-01 - 40 12.43