William Shakespeare Romeo & Julia
William Shakespeare
ROM E O & JULIA Översättning av Carl August Hagberg
Modernista stockholm
Inneh책ll Personer .
AKT I
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
vi
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9 11 25 31 37 43
Scen Scen Scen Scen Scen
AKT II .
1 . 2 . 3 . 4 . 5 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Scen 1 . Scen 2 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Scen Scen Scen Scen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3 . 4 . 5 . 6 .
akt iii . . Scen Scen Scen Scen Scen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
58 68 73 84 88
91 93 104 110 119 121
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1 . 2 . 3 . 4 . 5 .
53 55
akt iv . Scen Scen Scen Scen Scen
akt V . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1 . 2 . 3 . 4 . 5 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Scen 1 . Scen 2 . Scen 3 .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
135 137 143 146 149 152 161 163 167 169
Personer escalus gr eve par is montague capulet
}
prins av Verona en släkting till prinsen huvudmän för två släkter, som ligger i strid med varandra
En gammal man av Capulets familj romeo mercutio ben volio tybalt broder lor enzo broder m ar kus baltasar
}
Montagues son prinsens släkting & Romeos vän Montagues brorson & Romeos vän grevinnan Capulets systerson en franciskanermunk munk i samma orden Romeos tjänare
simson gr egor io
Capulets betjänter
abr aha m petter
Montagues betjänt tjänare åt Julias amma
VI
Tre musikanter En page hos greve Paris Anföraren för vakten En apotekare gr evin nan montague gr evin nan capulet julia
Capulets dotter
Julias amma Borgare i Verona. Män & kvinnor, anförvanter till de båda husen. Masker, musikanter, vakt med flera. Spelplats:
Verona & Mantua
VII
£ AKT I
£
A K T I | Scen 1 Verona. En offentlig plats
(Simson & Gr egor io, beväpnade med svärd & sköldar) simson
På min heder, Gregorio, vi låter inte göra kål på oss, vi.
gr egor io
Nej, då vore vi ju kolare.
simson
Jag menar, om vi bli koleriska, så ta vi till pliten.
gr egor io
Åh, drag du kollern ur huvudet först, medan du ännu har det i behåll.
simson
Jag slår kvickt till, bara jag kommer i farten.
gr egor io
Men du kommer inte så lätt i farten att slå till.
simson
En hund av huset Montague kan sätta mig i fart.
gr egor io
Att sättas i fart, det är detsamma som att ta till benen; men 11
att vara tapper, det är att hålla stånd; därför, om du blir satt i fart, så springer du din väg. simson
En hund av det huset kan sätta fart i mig att hålla stånd. Jag skall överta alla karlar och flickor av Montagues hus.
gr egor io
Det bevisar, att du är en ynkrygg; den svagare tar alltid någon över sig.
simson
Riktigt; och därför ligga alltid kvinnfolken, som ä’ de svagare kärilen, under. Montagues drängar skall jag köra från väggen och Montagues flickor mot väggen.
gr egor io
Men grälet är ju bara mellan våra herrar och oss, deras tjänare.
simson
Det kommer på ett ut; jag skall bete mig som en riktig ty rann. Då jag fäktat ut med karlarna, skall jag fälla grymma domar över jungfrurna.
gr egor io
Domar över jungfrurna?
simson
Ja, domar över jungfrurna eller jungfrudomar; tag det i vad mening du vill.
gr egor io
Den får väl ta åt sig, som får kännas vid det.
AKT I | Scen 1
simson
Ja, mig ska’ de ta åt sig, så det känns; det är en känd sak, att jag är ett duktigt stycke kött.
gr egor io
Ja, det är bra, att du inte är en fisk; ty om du hade varit det, så hade du varit en lutfisk. – Drag din plit; här komma två av Montagues folk.
(Abr aha m & Baltasar kommer) simson
Min blanka pamp är framme. Börja gräl, så skall jag hålla dig ryggen fri.
gr egor io
Vad? Tänker du rygga?
simson
Var inte rädd för mig, du!
gr egor io
Fan heller! Jag vara rädd för dig?
simson
Vi får lov att ha lagen på vår sida; låt dem börja.
gr egor io
Jag skall göra en grimas åt dem, när jag går förbi; de få ta det som de behaga.
simson
Nej, som de ha mod till. Jag skall räcka lång näsa åt dem; det är en skam, om de tåla’t.
13
abr aha m
Räcker ni lång näsa åt oss, herre?
simson
Jag räcker lång näsa, herre.
abr aha m
Räcker ni lång näsa åt oss, herre?
simson (Till Gr egor io) Är lagen på vår sida, om jag säger ja? gr egor io
Nej.
simson
Nej herre; jag räcker inte lång näsa åt er; men jag räcker lång näsa.
gr egor io
Söker ni gräl, herre?
abr aha m
Gräl, herre? Nej, herre.
simson
Men om ni det gör, så är här en som vill vara med; jag tjänar en lika god herre som ni.
abr aha m
Ingen bättre heller.
simson
Må göra, herre.
AKT I | Scen 1
(Ben volio syns på avstånd )
gr egor io
Säg: »en bättre«; här kommer en av min herres släktingar.
simson
Jo, en bättre.
abr aha m
Ni ljuger.
simson
Drag, om ni ä’ karlar! – Gregorio, hugg nu som en mäster man!
(De fäktar)
ben volio
Åtskils, galningar! In med svärden! Ni vet ej, vad ni gör. (Slår svärden ur handen på dem)
(Tybalt kommer) tybalt
Vad, drar du svärd bland dessa fega trälar? Hitåt, Benvolio! Se din död i synen!
ben volio
Jag stiftar fred; stick in ditt svärd! Om ej, Så nyttja det att skilja dessa åt.
tybalt
Vad? Stifta fred med draget svärd? Jag hatar Det ordet, som jag hatar helvetet, Var Montague och dig! Håll åt dig, usling!
(De fäktar)
15
(Anhängare av båda husen kommer & blandar sig i striden; därefter borgar e med knölpåkar) förste borgar en
Hit, yxor, spjut och påkar! Hugg! Slå ned dem! Ned med båd’ Capulet och Montague!
(Capulet i nattrock & gr evin nan Capulet kommer) capulet
Vad oljud här? Hallå! Tag hit mitt slagsvärd!
gr evin nan capulet
Nej, kryckan, kryckan! Vad vill du med svärd?
capulet
Mitt slagsvärd! Se, den gamle Montague Sin klinga svänger hånande mot mig.
(Montague & gr evin nan Montague kommer) montague
Du niding Capulet! – Släpp! Låt mig gå!
gr evin nan montague
Tag ej ett fjät för att din ovän nå!
(Pr insen med svit kommer) pr insen
Fredsfiender, upproriska vasaller, Som sölen gudlöst stål i grannars blod! I hören icke? Ha! I män, I vilddjur, Som släcken branden av en mordisk ilska I edra egna ådrors purpurflod!
AKT I | Scen 1
Pinbänken väntar er, om ej I fällen Ur blodig hand de hätska svärd till marken Och hören en förtörnad furstes dom. Tre borgarfejder, födda av en ordfläkt, För er skull, Capulet och Montague, Tre gånger lugnet stört på våra gator Och nödgat stadens gamla borgersmän Att kasta hedersamma skrudar av Och svänga i en åldrig hand föråldrat, I freden rostat svärd mot rostat hat. Om än en gång I bryten gatufriden, Med livet skolen I ert fredsbrott gälda. För denna gång, I andre, skingren er; Ni, Capulet, skall följa med mig genast; Och, Montague, kom ni i eftermiddag Till stadens gamla domstol att förnimma, Vad mer kan täckas oss i denna sak. Ännu en gång, vid dödsstraff: alla hädan! (Pr insen med svit, Capulet, gr evin nan Capulet, Tybalt & betjänter går) montague
Vem väckte upp på nytt det gamla kivet? – Säg, brorson, var du med, då det begynte?
ben volio
Ert och er oväns tjänstfolk voro redan I handgemäng, då jag till stället kom. Jag drog mitt svärd att skilja dem, då plötsligt Den vilde Tybalt kom med dragen klinga. Den, fnysande av stridslust i mitt öra, Han svängde kring sitt huvud; högg i luften, Som, utan sår, mot honom ven med hån. Bäst hugg och stötar så vi växlade, 17
Kom fler och fler och slogs å ömse sidor, Tills prinsen kom och skilde allesamman. gr evin nan montague
Ack, Romeo! Var är han denna tiden? Hur glad jag är! Han var ej med i striden.
ben volio
Min fru, en timme förr’n den helga solen Så fram igenom österns gyllne fönster, Drev mig en dyster oro ut på marken. Inunder sykomorers skygd i lunden, Som sträcker sig i väster fram för staden, Såg jag er son så arla gå och vandra. Jag tänkte nalkas, men han blev mig varse Och stal sig in i skogens dunkla gömma. Hans känslor mätande med mina egna, Som syssla desto mer, ju mer allena, Gick jag min kos, lät honom hava sin Och undvek gärna den mig gärna flydde.
montague
Re’n mången morgon såg man honom där Med tårar öka friska morgondaggen Och sända tunga suckars moln till molnen; Men knappt vid österns fjärran rand en strimma Utav den väna solen hinner lyfta På skuggomhänget kring Auroras bädd, Förrän min dystre son, för ljuset skygg, Går hem och stänger in sig i sin kammar, Slår fönstret till för dagens skära ljus Och skapar så åt sig en konstgjord natt. Ja, svart och vådligt skall hans svårmod bliva, Om goda råd dess orsak ej fördriva.
AKT I | Scen 1
ben volio
Min ädle farbror, vet ni denna orsak?
montague
Nej; och av honom får jag ej besked.
ben volio
Har ni ej skarpt med honom tagit hop?
montague
Jo, både jag och många andra vänner; Men han, sin egen lidelses förtrogne, Är mot sig själv – hur trofast, vet jag ej – Men så förtegen och så stängd och sluten, Så fjärran från all öppenhet och dager, Som knoppen frätt utav en svartsjuk mask, Förrän den vecklat kronan ut i vinden Och helgat solen doftande behag. Ack, visste vi, vad honom smärta gör, Hur gärna gåve vi ej bot därför! (Romeo på något avstånd )
ben volio
Där kommer han; mig lämnen ensam här. Jag honom skrifta skall, om möjligt är.
montague
O, måtte du vid detta dröjsmål finna Uppriktig öronbikt! – Kom, min grevinna. (Montague & gr evin nan Montague går)
ben volio
God morgon. 19
romeo
Vad, är dagen än så ung?
ben volio
Nyss slagen nio.
romeo
Sorg gör tiden tung. Var det min far, som gick så hastigt bort?
ben volio
Ja. – Vilken sorg förlänger dina timmar?
romeo
Den sorg att sakna det, som dem förkortar.
ben volio
Då är du kär?
romeo
ben volio
Och utan – Utan kärlek?
romeo
Ja, utan hennes gunst, som har min kärlek.
ben volio
Ack, att dock kärleken, som tycks så mild, Skall kännas så tyrannisk och så vild!
romeo
Ack, att dock kärlek, som med bindel går, I all sin blindhet sina syften når!
AKT I | Scen 1
Var spisa vi? – O ve! – Vad strid var här? – Dock, säg det ej, ty allt jag hört och sett. Här hatets makt är stor, men kärleks större. – Hatfulla kärlek! Kärleksfulla hat! Du allt, som av ett intet först blev skapat: Du tunga lätthet! Allvarsamma joller! Vanskapta kaos utav sköna former. Du vinge utav bly, du klara rök, Du kalla hetta och du sjuka hälsa. Du vakna sömn, som är ej, vad du är. – Så hatar jag, fast kär, att vara kär. Du skrattar ej? ben volio
Nej, gråter snarare.
romeo
Åt vad, min hjärtans vän?
ben volio
Ditt hjärtas kval.
romeo
Olycklig kärlek har ej annat val. Min egen sorg bor tung uti mitt hjärta, Men tyngre blir av tyngden i din smärta. Den ömhet, som du visar mig, den ger Åt mina sorger blott en börda mer. Ack, kärlek är en rök, den suckar amma; Än klarnar den till ömma blickars flamma, Än byts den, kvävd, till strida tårars hav. Vad är den annars? Svagsint snillekraft. Ett mordiskt gift och ljuvlig hälsosaft. Farväl, min frände.
21
ben volio
Håll, jag följer dig; Du orätt gör, om så du lämnar mig.
romeo
Ack, jag har tappat bort mig själv; ej här Finns Romeo, han annorstädes är.
ben volio
Säg allvarsamt, vem älskar du, min vän?
romeo
Vad skall jag sucka och förtälja dig?
ben volio
Ej sucka; nej! Men säga mig på allvar.
romeo
Bed då en sjuk sitt testamente göra; Det ljuder kvalfullt i den kvaldes öra. – På allvar, frände, älskar jag en kvinna.
ben volio
Jag träffade då rätt, som nämnde kärlek.
romeo
En dråplig skytt! – Och skön är den jag älskar.
ben volio
Ett mål, som lyser skönt, är lättast träffat.
romeo
Där sköt du bom! Dianas hug hon fått Och kan ej träffas av Kupidos skott. På härdad kyskhets pansarskrud hon liter,
AKT I | Scen 1
Och ej på henne Amors barnpil biter. Hon slår tillbaka kärleksböners storm Och djärva blickars här och öppnar ej Sin famn för guld, som helgon kan förföra. O, rik på skönhet, är hon arm däri, Att, när hon dör, är hennes skatt förbi. ben volio
Hon vill då oförmäld till döddar vara?
romeo
Ja, och hon slösar, då hon så vill spara; Ty skönhet, som ej giver kärlek gärd, Tar skönhetsarvet från en eftervärld. Hon är för skön, för vis, för visligt skön Och offrar mig för att få himmelsk lön; Hon avsvor kärlek; och det liv är död, Som nu jag lever, se’n den eden ljöd.
ben volio
Lyd mig; förgät att tänka mer på henne.
romeo
O, lär mig då förgäta ock att tänka!
ben volio
Giv dina ögon frihet; fäst din blick På andras skönhet.
romeo
Ack, det vore ju Att fästa hennes mer i bättre minne! De lyckliga, de svarta maskerna, Som kyssa sköna damers vita pannor, Påminna blott om skönhet, som de gömma. 23
Ej den med blindhet slagne kan förgäta Förlorad syns klenod. Ja, visa mig En kvinna övermåttan skön; dess fägring Är blott ett intyg, där jag läser vem Är skönare än denna skönaste. Farväl! Att glömma du mig aldrig lär. ben volio
Jag gör det, eller dör din gäldenär.
AKT I | Scen 1
(De går)
A K T I | Scen 2 En gata
(Capulet, Par is & en betjänt kommer) capulet
Och Montague är fälld till samma böter Som jag; det bör ej bliva svårt för oss, Två gamla gubbar, till att hålla frid.
par is
I haven båda två ett aktat namn, Och högst beklaglig var er långa tvedräkt. Men nu er tanke om mitt frieri?
capulet
Jag säger endast vad jag sagt förut: Mitt barn ännu i världen är en främling, Hon knappast sina fjorton år har sett; Låt tvenne somrar dö i blomsterskrud, Förr’n hon må anses mogen att stå brud.
par is
Men mången yngre re’n är lycklig moder.
capulet
För tidigt gift, för tidigt kvinnan vissnar. Se, jorden slukat mina barn; blott hon Är kvar, mitt enda hopp, min enda arving. Vinn hennes hjärta med att troget gilja, 25