Issuu on Google+


Tiden Box 2052 103 12 Stockholm www.tiden.se © Camilla Lagerqvist 2009 Omslag Sofia Liljander Inlageform Jeannette Wigren Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN 978-91-7371-050-3 Tiden ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 4

08-11-06 14.57.49


1 Ljudnivån i skolmatsalen var jättehög. Det var pannkaka i dag så alla hade gått dit för att äta. Daniel tänkte först strunta i lunchen, men så gick en kille i sjuan förbi honom med tallriken fylld med gyllengula pannkakor. Daniel gillade skolans pannkakor, det var nästan det enda han tyckte om av skolmaten. Kön hasade fram några steg och han nappade åt sig en urblekt, orange bricka. I samma sekund fick han en hård smäll i magen. Luften sögs ur honom samtidigt som det blixtrade till i huvudet. Det var som om någon hade stuckit ett lasersvärd genom hans skalle och kört ner det ända tills det tog stopp. Ilskan rev och slet och han kastade sig framåt och slog tillbaka det hårdaste han kunde. Knytnäven landade mot något kompakt, och han kände hur skinnet på knogarna brast. Daniel hann knappt uppfatta att det var Tobbe i nian som han hade slagit. Tobbe som var störst av alla på skolan och som tränade brottning. Sedan kom Tobbes knutna hand farande så snabbt att Daniel inte hann ducka. Den träffade honom rakt över

5

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 5

08-11-06 14.57.49


näsan. Smärtan var så brännande att det svartnade för Daniels ögon. Benen vek sig under honom och han föll. När han tittade igen låg han på rygg med huvudet mot det kalla stengolvet, något varmt rann från näsan ner över läpparna. Det hade blivit helt tyst i matsalen. Det enda som hördes var klingandet av mattanternas stekspadar när de slog mot plåtkarotterna. Alla stirrade på honom, hela skolan kändes det som. Han såg hur de viskade och gjorde rörelser med armarna för att visa hur Tobbe hade slagit honom. Daniel kravlade sig upp på knäna. Ilskan var nästan borta nu, den var bara som en svag vibration längst ner i maggropen. Han märkte hur någon – en av mattanterna kanske – försökte hjälpa honom upp, men han viftade bort hjälpen. Han vacklade ut ur matsalen, törnade emot glasdörren med höften, men fortsatte ett par meter till innan han sjönk ner mot väggen. Den skrovliga betongytan skrapade hans rygg, men han orkade inte bry sig. Det snurrade för mycket i huvudet. Daniel slöt ögonen igen och huvudet ramlade ner mot axeln. Sedan var det precis som om han var med i en film, i en sådan där drömsekvens, för plötsligt kände han doften av sommarrena kläder och såg något glänsande flimra förbi ögonen. Precis som stjärtfenorna på hans guldfisk, röda och glittrande i solljuset, tänkte han innan det började snurra i huvudet igen och han måste blunda.

6

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 6

08-11-06 14.57.49


– Det var han som började. Han muckade! Rösterna kom långt bortifrån och ekade i hans huvud. – Spela roll, ska vi bara stå här och glo? Han blöder ju! Den första rösten hade varit hård och arg, den andra mjukare. Den behagliga doften var nära igen nu. Daniel öppnade sakta ögonen. Hon stod lutad över honom. Det röda håret hängde och svajade som ett draperi ovanför hans ansikte. – Nu tittar han! Kom och hjälp mig så går vi med honom till skolsyster! Emma, hon hette Emma. Visst gick hon i parallellklassen, 8A? Jo, det gjorde hon. Det var hon som var med i elevrådet och brukade låta så bestämd när hon pratade. Nu lät hennes röst annorlunda. Inte så där hård, mer mjuk, som om hon var med i ett barnprogram på teve eller något. – Jag skiter i det här, jag följer inte med. Han har ju damp! Daniel vände huvudet mot den andra rösten. Orden knattrade som ett smatterband och det dunkade mellan ögonen. Han slickade sig om läpparna, de smakade som om han hade bitit i en av mormors gamla kaffeskedar. Killen stod med ryggen mot honom. Daniel kände igen huvtröjan med Nike-märket och det mörka, halvlånga håret. Det var Jonte i nian. Han hade axlarna uppdragna. Jonte vände sig mot Daniel och rynkade ögonbrynen. – Vad i helvete skulle du slå till han för? Tobbe skulle ju bara backa, han toucha dig knappt.

7

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 7

08-11-06 14.57.49


Daniel blundade igen. Tobbe hade ju muckat med honom. Visst hade han väl? Daniel kom bara ihåg smällen av hans armbåge i magen. Det hade gjort ont, riktigt ont, men nu värkte det i näsan istället. Han reste sig upp. Benen kändes som kalla pommes frites. Han låtsades inte om Emmas hand som sträcktes ut som för att hjälpa honom. Daniel ville säga tack – tack för att hon brydde sig, men orden fastnade på tungan. Handen som han reflexmässigt drog under näsan blev alldeles röd och kladdig. – Måste till syster, mumlade han och vände sig om. – Han är ju slut i huvudet, vilket jävla pucko! Jontes röst ekade i korridoren. Daniel knöt händerna till hårda knutar. – Lägg av, Jonte! Emmas röst, lite hårdare nu, nådde honom precis innan han svängde runt hörnet. Korridoren framför honom var tom. Daniel stannade och dunkade bakhuvudet mot tegelväggen. Han hörde hur en dörr öppnades och stängdes, klappret av klackar mot golvet, men han orkade inte lyfta blicken. – Men Daniel, det där ser inte bra ut, kom hit får jag titta på näsan! Cecilia, skolsköterskan, kom emot honom med snabba steg. Han svalde när hon la armen om hans axlar och lät sig sedan lotsas mot skolsköterskeexpeditionen.

8

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 8

08-11-06 14.57.49


En halvtimme senare satt han med bomullstussar i näsborrarna och trummade med ena foten mot golvet inne på rektorns rum. – Jaha, Daniel, du är här nu igen. Rektorn lät trött, han drog handen genom håret. Daniel vågade inte möta hans blick. Istället tittade han på sin tumme, på nagelbandet som hade rivits upp. Han drog i skinnfliken så att det sved. – Jag ser att du har åkt på en riktig smäll, men de har sagt att det var du som startade bråket, stämmer det? Daniel nickade sakta medan han sög på det trasiga nagelbandet. – Det är ju väldigt olyckligt att du alltid hamnar i såna här situationer. Varför började du bråka med Tobbe? Daniel ryckte på axlarna. – Han slog till mig. – Nej, det gjorde han inte. Jag har pratat med flera i kön. De säger att det enda Tobbe gjorde var att vända sig om för att ta en bricka och då råkade han putta till dig med armbågen. Daniel svarade inte. Han mindes inte riktigt vad som hade hänt, bara den där knuffen och hur det sedan blivit alldeles svart och liksom exploderat i hans skalle. Som om någon hade tänt på en bomb. Rektorn drog efter andan. – Du slog Tobbe helt oprovocerat, gav honom ett knytnävsslag rakt i magen. Sånt accepterar vi inte på den här skolan!

9

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 9

08-11-06 14.57.49


Rektorn lyfte handen som för att känna på hans svullna näsa. Daniel ryggade tillbaka. – Jag har ringt till din mamma, hon borde vara här nu. Det är lika bra att du åker hem. Daniel nickade. Det var typiskt, nu skulle hans mamma bli ledsen igen. Han hatade när hon såg så där ledsen ut och det var hans fel som vanligt. Han hatade sitt liv!

10

Det brinner i mitt huvud_inl_JW.indd 10

08-11-06 14.57.50


9789173710503