Page 1

Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse Nanna Gillberg


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39711 ISBN 978-91-44-12134-5 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Omslagsbild: Grant Faint/Getty Images Printed by Interak, Poland 2018


Innehåll 1 Jämställdhet och feminism 11 Definition av begreppet feminism 12 Att vara eller inte vara feminist 13 2 Kön – den mest grund­läggande indelningsprincipen 21 Betydelsen av kön 21 Kvinnlig underordning – en gammal regel  23 Män får första och sista ordet 26 3 Feminism som ideologi, politik och forskning 29 Feministisk ideologi  29 Feministisk politik 32 Feministisk forskning 35 Kritik mot feministisk forskning  41 4 Boys will be boys och flickor hjälpfröknar: socialisation och könsidentiteter 43 Könsinskolning 44 I betraktarens öga blir kvinnan till 51 Den manliga blicken 52 5 Män är människor, kvinnor är kvinnor 57 Kvinnan som ”den andra” – undantaget som bekräftar regeln 58 Kroppen som situation och levd erfarenhet 63 Socialt förkroppsligande – om kroppen som aktör och objekt 66 Genussystemet och genuskontrakt  66 ”Att förlora mot en tjej”: genussystemet i praktiken 71 Genusordning och genusregimer 72

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

5


I nn e h åll

6 Att göra kön: processperspektiv 75 Att göra kön 76 Performativitet 76 Heteronormativitet: sexualitetens roll i konstruktionen av normalitet 78 Idealtypisk manlighet och kvinnlighet 79 Könsmärkning och genusifiering 82 Glasrulltrappor och glastak 85 Den manliga könsmärkningen av makt, auktoritet och briljans  85 7 Man – när människan själv får välja  91 Att se upp till någon kräver ett underifrånperspektiv 92 Mäns homosocialitet och kvinnors heterosocialitet 93 Homosocial reproduktion, hegemonisk maskulinitet och homosocialt begär 94 Informella, osynliga strukturer: betydelsen av nätverk och tillskriven auktoritet 97 Formella initiativ mot informella strukturer  99 Ås härskartekniker  101 8 ”Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse”: föreställningarna i praktiken 109 Könsbundna förväntningsstrukturer  110 Föreställningar om kön påverkar prestationer och hur de bedöms  114 Beteenden bedöms och bemöts olika beroende på kön 116 ”Har det inte gått lite över styr?” 120 Noter 123 Referenser 129 Person- och sakregister 141

6

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


Må bäste man vinna Det är presidentval i USA. Världens mäktigaste person ska koras. En kvinna har lyckats ta sig hela vägen till en presidentkandidatnominering. Det har aldrig hänt förr. Det längsta en kvinna kommit innan dess är som runnerup för demokraterna. Det var samma kvinna som nu ställer upp. Väljarna hade gärna röstat på henne – om det inte vore för all politisk erfarenhet hon samlat på sig under åren. Som tidigare senator och utrikesminister är hon mer erfaren än någon presidentkandidat före henne. Det kunde ha varit en tillgång. Men inte i det här valet. I just det här valet är erfarenhet en belastning. Den som har erfarenhet representerar etablissemanget, och det är det värsta man kan göra i det här valet. Den som har varit politiker förr är inte att lita på. Då är det bättre med en outsider. Mannen som tävlar mot kvinnan som vill bli USA:s nästa president är en outsider. Han har aldrig sysslat med politik förut och kommer närmast från jobbet som tevekändis i en realitysåpa. Han har ärvt ett företagsimperium av sin pappa. Affärerna har inte alltid gått så bra, men eftersom han började med mycket har han ändå kunnat leva gott och unna sig rättigheterna till Miss universum-tävlingen och guldkranar hemma i badrummet. Kvinnans politiska erfarenhet innebär att hon tillhör eliten, så väljarna kan inte identifiera sig med henne. Särskilt inte kvinnorna. Och skulle de rösta på henne bara för att hon är kvinna? Så fördomsfullt. Mannen som tävlar mot henne riktar sig till den ”glömda tysta majoriteten” – vita arbetaroch medelklassmän och deras fruar. De identifierar sig med honom när han säger att han vill göra USA ”great again”. Han är visserligen miljardär och har haft ett privilegierat liv, men honom kan man identifiera sig med. För han bär en röd keps och använder ord som alla förstår. Delar in världen i ”winners”, ”losers”, ”morons”, ”stupid people” och ”bad people”. Och berättar att han är smart, rik och tuff och att USA har ”huge problems” med invandring. Om de väljer honom kommer USA att vinna så mycket att de kommer att bli trötta på att vinna, säger han. Så mycket kommer de

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

7


att vinna. Och så berättar han att USA ska bygga en mur mot Mexiko som Mexiko ska betala. Han säger mycket annat också. Till exempel om kvinnor. Att hans politiska motståndare är en ”nasty woman” och att hans dotter är så snygg att han nog skulle dejta henne om han inte vore hennes pappa. Och om kvinnor i allmänhet att det bara är att ”grab them by the pussy”. Skönt med någon som inte är så politiskt korrekt utan vågar säga som det är, tycker väljarna – att fattiga är korkade och att mexikaner är kriminella, knarklangare och våldtäktsmän och att ingen vill rösta på en ful kvinna. Någon som vågar härma en journalist med funktionsnedsättning. Göra och säga det som alla tänker. Om han talar sanning eller inte spelar inte så stor roll när han säger det som alla tänker men inte vågar säga. När mediernas faktakontroller i samband med valdebatterna gör gällande att han inte bara friserar sanningen utan fabricerar från grunden, förklarar han att medierna är ”fake” och att det som medierna definierar som lögner är ”alternative facts”. Väljarna hade absolut kunnat tänka sig att rösta på en kvinna. Bara inte just den här kvinnan. Hon är inte ”likeable”. Att hon är maktgalen demonstreras redan genom ansökan till världens mäktigaste jobb. Dessutom, poängterar motståndaren, är hon oattraktiv. Hur ska någon som inte ens kan tillfredsställa sin man kunna tillfredsställa en hel nation? frågar sig motståndaren med en blinkning till kvinnans makes otrohet med en praktikant för tjugo år sedan. En relevant fråga, tycker många. Många skulle absolut kunna tänka sig att rösta på den kvinnliga presidentkandidaten. Om hon inte vore så korrekt och tråkig och opersonlig. Ingen karisma, liksom. Hon väcker inte tillräckligt starka känslor hos väljarna, säger de som säger att de annars gärna hade röstat på henne. Övriga väljare avskyr henne. I tidningsartiklar och teveprogram ställs frågan om avskyn mot kvinnan hänger ihop med hennes kön. Hon och hennes team tonar genast ner betydelsen av kön och att det skulle spela någon roll för väljarna att hon inte är man. Det får inte bli en könsfråga, säger de. För att bli vald till USA:s president krävs väljarnas förtroende. De måste tro på att du har vad som krävs. Kvinnan som kandiderar må ha kompetens i traditionell bemärkelse, formella meriter och så, men inget som övertygar om att hon faktiskt kommer att klara jobbet som president. Det är ett väldigt krävande jobb. Och hon kommer nog inte att orka heller för hon är svag, säger motståndaren. Gammal och bräcklig. Ett år yngre än han. Mannen

8

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


som kandiderar är vital och viril och har bara gott att säga om sitt könsorgan. Väljarna får veta att det inte är några problem med längden där. Verkligen inte. Han säger att han har långa och vackra fingrar och att det är väldokumenterat att andra delar av hans kropp också ser ut så. Och dessutom – vill väljarna verkligen ha mer av samma? Mer av samma när de den här gången kan få en ny typ av vit, heterosexuell man. I stället för en man med politisk bakgrund har de nu möjlighet att få något helt nytt – en man utan någon belastande erfarenhet av politik. I slutändan vinner den manliga kandidaten. Vinsten sammanfattas av många medier och valanalytiker som att väljarna ogillade honom mindre än vad de ogillade henne.

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

9


Jämställdhet och feminism

1

Det var dagen efter ett riksdagsval i kön till en lunchrestaurang vid mitt jobb. Det pratades om valet och hur det hade gått. Någon anklagade skämtsamt sin kollega för att ha röstat på ett parti som förknippades med rasism. Kollegan blev ställd och fattade instinktivt beslutet att röja den i Sverige annars så värnade val­hemlig­ heten. Hon hade röstat på ett feministiskt parti, framkom det. Lika skyndsamt som avståndstagandet från rasism kommit, inflikades nu: ”Men jag är inte feminist. Det var en missnöjesröst.”

Första gången jag var på en föreläsning om genus var jag student i en miljö där social konvenans och etikett stod högt på agendan. Det var viktigt med yta och fasad, att inte visa för starka känslor åt något håll och att inte blotta sig eller tappa ansiktet. Därför var det en intressant erfarenhet att när feminism togs upp plötsligt befinna sig i ett sammanhang där inga av de sociala reglerna verkade gälla längre. Föreläsaren inledde med att fråga oss vad vi tänkte på när vi hörde ordet feminism. Reaktionerna var omedelbara och upprördheten otyglad. Många, särskilt de manliga klasskamraterna, satt med röda ilskefläckar på halsen. De kunde inte vänta på att få ordet utan ropade fritt ut sina förslag på vad feminism var. Eller egentligen handlade inga av förslagen om vad feminism var utan om vad en feminist var. Och bilden av en feminist som tecknades var entydig. Bitter, aggressiv, ful, manshatare, manhaftig, oattraktiv, kan inte

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

11


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

få en kille, lesbisk (de två sistnämnda verkade uppfattas som synonyma eller som om det förelåg ett direkt orsakssamband dem emellan). Det handlade alltså uteslutande om antingen feministens utseende eller den bristfälliga relationen till män. Att feministen var en kvinna var underförstått. Trevande räcktes så småningom även tjejhänder upp och stämde in i kören som tog avstånd från den fula feministen. Det här var ett tag sedan nu, men det öppnade mina ögon för laddningen i begreppet feminism, en laddning som i många stycken återfinns i diskussioner om feminism även i dag. Den här boken handlar om betydelsen av kön och om jämställdhet. Mest bristen på jämställdhet. Den handlar om varför mäns högre löner och mäns våld mot kvinnor hänger ihop. Om varför sista dagen i idrottsmästerskap är vikt åt män. Och om varför både kvinnor och män har lättare att se upp till och söka bekräftelse hos män. Med hjälp av begrepp från feministisk forskning syftar boken till att ge en förståelse för varför jämställdhet i Sverige, trots att de formella hindren generellt eliminerats, fortfarande lyser med sin frånvaro. Ett huvudtema i boken är hur föreställningar och normer skapar förväntningar, beteenden och praktiker som återskapar ett skevt maktförhållande mellan kvinnor och män. Med detta i fokus hamnar feminism ofrånkomligt i blickfånget. Eftersom begreppet feminism ibland används som argument för att inte ägna sig åt jämställdhetsfrågor börjar jag med att reda ut begreppen kring detta begrepp. Därefter tar jag upp några vanliga invändningar mot begreppet feminism.

Definition av begreppet feminism I denna bok tillämpas en grundläggande definition av feminism, som utgår från två premisser:

■■ en medvetenhet om att män som grupp är överordnade kvinnor ■■ en strävan efter att detta förhållande ska ändras.1

12

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

Feminism omfattar således både en analys av det rådande samhällsläget och en ambition att förändra detta. Utgångspunkten är att det finns ett maktförhållande baserat på kön och att detta är något som borde lyftas fram, beskrivas och problematiseras. Med ovanstående definition av feminism finns det två huvudsakliga sätt att inte vara feminist på: att utgå från att män och kvinnor är jämställda eller att utgå från att de inte är det och tycka att detta är i sin ordning.

Att vara eller inte vara feminist Efter att ha definierat begreppet feminism är det motiverat att titta närmare på några vanliga reservationer som brukar läggas fram som skäl för att inte kalla sig feminist. Till dessa hör att människor inte vill uppfattas som manshatare, att begreppet har en negativ och/eller aggressiv klang, att alla män inte är överordnade alla kvinnor, att män bör tillåtas vara män och kvinnor kvinnor liksom att strävan efter jämställdhet har gått för långt och att vi i stället borde fokusera på hur mycket positivt som har hänt. Låt oss gå igenom dessa i tur och ordning.

”Feminist? Nej, jag älskar män!” Feminist är ett ord som många inte vill kalla sig. Åtminstone inte utan förbehåll. För att förtydliga sitt förhållande till begreppet feminism känner en del sig föranledda att lägga till att de älskar män: ”Jag är inte feminist. Jag älskar män!” Eller: ”Jag är feminist, men jag älskar män.” Följemeningen ”Jag älskar män” används för att legitimera såväl avståndstagande mot som anammande av epitetet feminist. Antirasisten inleder sällan med ”Jag älskar vita” eller djurrättsaktivisten med ”Jag älskar människor” eller klasskämpen med ”Jag älskar överklassen”. Men när en kvinna vill ha samma villkor och lika lön som män känner hon det av någon anledning angeläget att lägga till att hon älskar män.2 I tilläggsfrasen om kärleken till män återfinns en del av svårigheten när

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

13


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

det gäller att uppnå jämställdhet, nämligen den att ojämställdhet är obekvämt att prata om. När det gäller andra maktordningar är segregeringen mellan överoch underordnade, normerade och avvikande grupper i regel större. Just segregering utgör en central del av problemet när det gäller makt­ ord­ningar och ojämlikhet i samhället. I fråga om kön ser det dock annorlunda ut. Inte på det strukturella planet men på ett individuellt. I majoriteten av kärleksförhållanden delar representanter för den överoch underordnade gruppen sina liv med varandra. Så medan könssegregering på ett strukturellt plan utgör en central komponent i det skeva maktförhållandet mellan kvinnor och män, är den inget utmärkande drag i människors nära relationer. Detta komplicerar hanteringen av maktförhållandet mellan könen och gör det till en känslig fråga – något som det är enklast att inte tala så mycket om. För att förstå varför närheten mellan könen komplicerar i stället för underlättar behöver uppmärksamheten riktas dels mot det som läggs i begreppet kvinnlighet, dels mot kvinnans position relativt mannen. De två är tätt sammanflätade. Begreppet feminism sätter ljuset på ojämlika förhållanden och en skev makt- och resursfördelning mellan könen. Önskan att ändra rådande maktfördelning innebär i praktiken att män behöver ge upp makt och resurser och ta mindre utrymme. Att påtala detta med dem som skevheten gynnar är att skapa dålig stämning, och det ingår inte i normen för kvinnlighet. Till denna hör i stället att hålla god min, släta över och säkerställa en trevlig stämning – blidka, beveka och behaga. Män å sin sida har som överordnad grupp svårare att se sin överordning och identifiera denna som ett problem, vilket motverkar att män tar upp frågorna. För den överordnade är normaltillståndet mindre problematiskt och därmed mindre synligt, något som sociologen Joan Acker3 kallar för de privilegierades privilegium.

”Varför måste det kallas feminism?” I Sverige förväntas människor vara för jämställdhet. Så teoretiskt är många det. När vi gör val med ojämställda konsekvenser försäkrar vi 14

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

gärna omgivningen om att dessa inte är kopplade till någon rådande ojämställdhet i samhället utan endast ett uttryck för ett individuellt val. Att det just i vårt fall passar särskilt bra att Anna och inte Anders arbetar deltid för att få livet hemma att gå ihop. Den påverkan det valet har på Annas löneutveckling, karriärmöjligheter och pension går vi inte närmare in på. I praktiken behöver jämställdhetsideal inte göra avtryck i den egna tillvaron för den som förespråkar dem. Trots att många föräldrar säger sig vara för delad föräldraförsäkring tar exempelvis få pappor ut sin föräldraledighet. För att fånga företeelsen att teoretiskt vara för jämställdhet utan att behöva vara det i praktiken har mansforskaren Lars Jalmert4 myntat begreppet i princip-mannen. Det refererar till män som säger sig vara för jämställdhet men som motsätter sig praktiska åtgärder för att skapa faktisk jämställdhet eller att analysera sin egen situation utifrån ett jämställdhetsperspektiv.5 Ett sådant förhållningssätt gör enligt Jalmert många män till medlöpare i underordnandet av kvinnor och utgör ett stort hinder för att åstadkomma jämställdhet. ”Begreppet feminism har en så negativ klang – kan vi inte bara prata om humanism i stället?” undrar vissa. Det problematiska med detta förslag är att humanism och andra icke-kontroversiella alternativa begrepp gömmer själva kärnfrågan, den som skapar de upprörda känslorna och negativa reaktionerna – nämligen förhållandet att män har mer makt och resurser än kvinnor, att mäns och kvinnors livsvillkor systematiskt skiljer sig åt och att detta enligt feminismen bör ändras. Humanism handlar om människor i största allmänhet, feminism om maktförhållandet mellan kvinnor och män. De kan således inte användas synonymt med varandra. Oviljan mot begreppet feminism hänförs ofta till att människor utifrån det kön de tillskrivs identifieras som förtryckare respektive förtryckt – föga tilltalande positioner för någon. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att både män och kvinnor är delaktiga i att skapa och återskapa det system som vi alla är en del av och att detta system av kvinnlig underordning och manlig överordning har mångtusenåriga anor. Det fungerar som det mesta annat som är så invävt i samhället att

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

15


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

det har blivit osynligt för oss. Utan aktiv medvetenhet om, ifrågasättande av och försök att förändra det som tas för givet tenderar allt att bli som det varit förr.

”Alla män är faktiskt inte överordnade alla kvinnor” En vanlig invändning när begreppet feminism kommer på tal är att varje man inte är överordnad varje kvinna. Och det stämmer förstås. På individnivå finns det många män som är underordnade många kvinnor. Detta hänger ihop med att det vid sidan av kön finns fler maktordningar – till exempel klass, etnicitet, sexuell läggning, funktionsvariation och ålder – som var och en sorterar människor och påverkar deras förutsättningar och position i samhället. Kvinnor och män är heterogena kategorier med stor individuell variation, men som grupp är kvinnor underordnade män som grupp. Feministisk analys rör sig på en strukturell nivå och studerar hur människor utifrån föreställningar om kön systematiskt organiseras enligt vissa mönster. Arbetslivet representerar en arena där struktureringen efter kön åskådliggörs. Män och kvinnor hamnar i olika yrken och på olika hierarkiska nivåer. Regelbundenheten i sorteringen innebär att det går att tala om en struktur. Arbetsmarknadens horisontella och vertikala segregering speglar samspelet mellan strukturer och föreställningar om manligt och kvinnligt. Föreställningar formar individuella praktiker, som på aggregerad nivå leder till strukturer, som i sin tur bekräftar och befäster de föreställningar som praktikerna som skapade dem är förankrade i. Mönstren att kvinnor är underrepresenterade i hierarkiska toppskikt och överrepresenterade i otrygga anställningsformer och låglöneyrken samt får lägre pension än män brukar ibland beskrivas som ett resultat av ”individens fria val”. Feminismen poängterar att de förmodat fria valen inte sker i ett vakuum utan inom ramen för en samhällsstruktur där föreställningar om kön påverkar människors prioriteringar och beslut och bidrar till strukturer och ojämställda resultat. Medan feministiska analyser utgår från en strukturell nivå, hamnar vardagsdiskussioner om jämställdhet ofta på en individuell nivå, där 16

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

specifika mäns underordning i förhållande till specifika kvinnor kan användas som argument för att jämställdhet redan råder. Precis som när det gäller feminism som socialt obekväm kompliceras feminism som kunskapsområde av att diskussioner förs på individnivå. De flesta människor har någon relation till jämställdhet och kan relatera området till sina egna erfarenheter och privata relationer. Som en effekt av detta har feminism som akademiskt fält en tendens att i sociala sammanhang reduceras till en åsikt där alla har samma mandat att tycka till om hur det ”är”. Vissa tycker si och andra så och ingens uppfattning väger tyngre än någon annans på ett sätt som nog inte hade legat lika nära till hands om kunskapsfältet i stället varit till exempel kemiteknik.

”Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor” Jämställdhet målas ibland upp som ett hot mot livet så som vi känner det. Ska män inte få öppna dörren för kvinnor längre? Ska kvinnor inte få vara hemma och ta hand om barn om de vill det? En knäckfråga är hur män och kvinnor ska kunna attraheras av varandra i ett jämställt samhälle där inte män får vara män och kvinnor kvinnor. Det finns de som menar att attraktionskraften och i förlängningen mänsklighetens fortlevnad och människors livsglädje hotas om inte kvinnor får vara mindre än män till lön, kroppshydda, karriär och handlingsutrymme. De här rädslorna, liksom de grundantaganden de bottnar i, relaterar till begreppen essentialism och biologism. Bägge kan kopplas till en föreställning om att det finns en naturlig koppling mellan biologiskt kön och organiseringen av samhället, där den senare är en naturlig och ofrånkomlig reflektion av olikheter mellan könen. Som en följd av att feminism ifrågasätter idéer om kvinnlig underordning som naturgiven konstrueras essentialism och biologism ofta som feminismens antagonister. Enligt en essentialistisk syn på kön finns en inneboende och ofrånkomlig skillnad mellan män och kvinnor, som inte är begränsad till kroppen. Vi föds med sinsemellan skilda egenskaper. Kvinnor är av naturen vårdande och empatiska, medan män är tävlingsinriktade. I biologismen ligger fokus på relationen mellan biologiskt och socialt

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

17


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

kön, där det socialt konstruerade könet ses som en direkt och naturlig reflektion av det biologiska. Essentialism och biologism kan användas för att förklara och försvara varför kvinnors och mäns sammanhang och livsvillkor skiljer sig åt. Samhället ser ut som det gör för att kvinnor föder barn och för att män som grupp är fysiskt starkare än kvinnor. Och det är naturligt. Olikheter mellan könen behöver dock inte med nödvändighet användas som argument för att bevara befintliga könsmönster. Det har även använts som argument för att luckra upp och förändra den rådande könsordningen. I diskussioner om huruvida kvinnor kan och ska vara chefer har till exempel förespråkare av olikhetsdiskursen hävdat att kvinnor är annorlunda och därför har något eget att tillföra chefsrollen. På motsvarande sätt har könens grundläggande likhet använts som argument för att kvinnor, precis som män, har något att erbjuda som chefer. Problemet med båda argumentationslinjerna är att de inrättar sig i det rådande systemet utan att utmana grunderna för ojämställdheten. Det handlar i bägge fall om att bevisa att kvinnor också kan i en värld där att män kan är en underförstådd självklarhet. Utgångspunkten är en manlig norm som kvinnor ska mäta sig med och visa att de är antingen lika bra eller bra på ett annat sätt. Diskussionen om likhet kontra olikhet har skiftat över tid och med de ideologier som vid olika tillfällen dominerat. Under de senaste decennierna har det ansetts angeläget att poängtera likhet, och detta synsätt har varit normerat på det svenska feminismfältet. Värt att komma ihåg är emellertid att eventuella olikheter blir ett hot mot jämställdhetsambitioner först när olikheterna används för att legitimera en viss samhällsorganisering. Förekomsten av biologi behöver inte förnekas för att förneka biologin som en utgångspunkt för rättfärdigande av en ojämställd samhällsorganisering. Med jämställdhet som mål är likhets-/ olikhetsdiskussionen mindre relevant eftersom förändringspotentialen i denna är så begränsad. Det väsentliga är att eventuella likheter eller olikheter mellan män och kvinnor aldrig kan tillämpas som utgångspunkt för eller rättfärdigande av en samhällsorganisering baserad på kvinnlig underordning och manlig överordning. Att fokusera på hur 18

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

erfarenheten som man respektive kvinna skiljer sig åt och vilka olika konsekvenser detta har är ur jämställdhetshänseende mer produktivt. Det kan göras genom att belysa och ifrågasätta den betydelse som könsorgan och hormonuppsättningar ges i samhället. Att förmåga eller oförmåga att föda barn skulle vara avgörande för vår inkomst och självständighet är till exempel på inget sätt självklart. Genom att i stället för likhet/olikhet fokusera på relationer mellan kvinnor och män, kvinnor och kvinnor och män och män kan betydelsen av kön analyseras på ett ur jämställdhetsperspektiv mer fruktbart sätt.

”Sverige är ju världens mest jämställda land” En del människor tycker inte att feminism behövs eftersom det redan är tillräckligt jämställt. Kanske inte precis jämställt, men tillräckligt bra. Och tänk så mycket bättre än förr och än i andra länder det är. ”Sverige är ju världens mest jämställda land”, sägs det (fast det i den senaste mätningen var Island som var det; Sverige slutade på en femteplats).6 De förklarar att förändring tar tid och påminner om alla framsteg som gjorts och allt som samtida kvinnor får och kan göra. Kvinnor, konstateras det, har aldrig haft det så bra som i dag. Visst ligger det något i det. Kvinnor i Sverige har det här och nu bättre än de historiskt haft det i Sverige och fortfarande har det på många andra håll i världen. Kvinnor får rösta, arbeta som präster och räknas som vuxna. De får cykla, skaffa pass, öppna bankkonto och vistas utomhus utan en manlig släkting. De relativa framstegen till trots blottlägger dock Metoo-rörelsen, lönestatistik, föräldraledighetsuttag och statistik över samhällets ekonomiska resurser och maktresurser att frågan om jämställdhet ännu inte kan läggas till handlingarna som något som det svenska samhället har klarat av. Formella hinder för jämställdhet har med hjälp av lagändringar och jämställdhetspolitiska åtgärder monterats ner. Informella hinder i form av seglivade föreställningar om kön och den alltjämt lägre värderingen av det som associeras med kvinnor och kvinnlighet innebär emellertid att de förutsättningar för jämställdhet som på papperet ser ut att finnas i praktiken inte behöver

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

19


K A P I TE L 1   Jä mstä lld h e t oc h f e minism

existera. Det handlar i många fall om osynliga informella strukturer som är svåra att ringa in och komma till rätta med. Det som i den mediala skildringen av Metoo-rörelsen beskrevs som en tystnadskultur kan också ses som uttryck för en generell syn där en viss grad av förtryck och trakasserier mot kvinnor ingår som en normaliserad, ofrånkomlig och självklar del av kvinnors erfarenheter. Denna syn reproduceras i informella makthierarkier och genom det komplexa samspel som upprätthåller dessa. Fortsättningen av denna bok handlar i stor utsträckning om de informella hinder som finns för ett jämställt samhälle. Dessa är påtagligt levande även i dagens Sverige.

20

©   F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r


Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse Jämställdheten har gått för långt, hävdar vissa. Vad som menas med för långt är, som alltid, en definitionsfråga. Kvinnor i Sverige får rösta, öppna bankkonto, räknas som vuxna och vistas utomhus utan en manlig släkting. Samtidigt visar metoo-rörelsen, lönestatistik, föräldraledighetsuttag och fördelningen av samhällets makt och resurser att frågan om jämställdhet inte är redo att läggas till handlingarna i ”världens mest jämställda land”. Med nuvarande utvecklingstakt beräknas samhället bli jämställt år 2205. Det är om 187 år. I den här boken uppmärksammas de informella mekanismer som gör att jämställdhet, trots lagstiftning, officiell retorik och politiska initiativ, låter vänta på sig. Med ett lättillgängligt språk och med hjälp av aktuella exempel och klipska tankeväckare introducerar Nanna Gillberg läsaren till centrala tankegångar inom feministisk forskning om betydelsen av kön i vårt samhälle och våra liv samt hur vi i vår vardag bidrar till att återskapa ojämställdhet. En bok att sätta i händerna på alla, både de som märkt och de som aldrig märkt att kön har någon betydelse. Charlotte Holgersson, docent i genus, organisation och ledning vid KTH i Stockholm

Jag vill varmt rekommendera denna bok! Den utgör en utmärkt introduktion till diskussionen om jämställdhet och feminism. Genom att varva teoretiska resonemang med tankeväckande och aktuella exempel, lyckas författaren fånga läsarens intresse. Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet

Art.nr 39711

studentlitteratur.se

9789144121345  
9789144121345