9789188155337

w"w

Foto: © Archivo General de la Nación Dpto.

Doc. Fotográficos. Buenos Aires. Argentina.

Maria Nääs är verksam som över ­­s ät ­t are från spanska och engelska. Hon har en magis ­­t er­­examen i nordiska språk från Översättar­programmet vid Uppsala uni­­­ver­­sitet och bland hennes tidigare översättningar återfinns bland annat verk av Roberto Bolaño.

Elegansen - omslag (170926).indd 1

18…

Den här dagboken som jag skriver i skymningen, nästan mot min vilja, ger inte alltid en bild av det som händer i mitt liv utan det är snarare minnen av sådant som har hänt som får pennan att röra sig över papperet.

En fransk soldat återvänder till hemlandet efter ett antal års militärtjänstgöring i Afrika. Det dekadenta livet har satt sina spår: han är ensam och besviken, en håglös man som drabbats av syfilis efter alltför många bordellbesök.

I sin längtan efter en värld med mer skönhet och elegans störtar han i stället allt längre ner i sitt moraliska förfall.

I form av lösryckta dagboksanteckningar – minnesfragment – rör sig berättelsen otyglat mellan sexuella anekdoter, chockerande iakttagelser och existentiella begrundanden, och närmar sig obevekligen ett brotts fullbordan.

Om elegansen medan man sover är ett subtilt porträtt av den mänskliga själen, en makaber kartläggning av män­niskans förfall, en sorgesång över det som gått förlorat.

”Ett dolt geni inom argentinsk litteratur.”

Le Monde ISBN 978-91-88155-33-7

Nilsson förlag | Absint

9 789188 155337

Om elegansen medan man sover VIZCONDE DE LASCANO TEGUI

”Cirka fyrtio sidor in i berättelsen insåg jag att jag höll på att läsa ett genialiskt konstverk.”

The Guardian

”Fantastisk!”

The Paris Review

”Det är ledigt och elegant …

Om elegansen medan man sover är ett underhållande och fängs­ lande tidstypiskt verk.”

The New York Journal of Books

VIZCONDE DE LASCANO TEGUI

Vizconde de Lascano Tegui föddes 1887 i Concepción del Uruguay, Argentina. Han arbetade bland annat som diplomat, över­­­­sät­tare, tandläkare, journalist, och han var en välkänd figur i bohemekretsarna i Montparnasse i Paris. Den litterära debuten kom med diktsamlingen La sombra de la Empusa (1910). Mest känd är han för romanen De la elegancia mientras se duerme (1925; Om elegansen medan man sover), ett excentriskt före­gångsverk till den argentinska avant­gardismen och surre­alismen. Lascano Tegui avled 1966 i Buenos Aires.

september

Om elegansen medan man sover

26

Absint är Nilsson förlags klassikerserie, med moderna såväl som äldre omistliga klassiker från hela världen.

översatt från spanskan av Maria Nääs

Omslagsform Anette Björkqvist Omslagsbild © Reilika Landen / Arcangel www.nilssonforlag.se

2017-09-26 10:21

Om elegansen medan man sover VIZCONDE DE LASCANO TEGUI Översatt från spanskan av Maria Nääs Med ett förord av Celina Manzoni, översatt av Nille Lindgren Illustrationer av Raúl Monsegur

NILSSON FÖRLAG | ABSINT Malmö 2017

Elegansen – inlaga (170925).indd 3

2017-09-25 15:33

Första g å nge n jag anförtrodde min hand åt en manikyrist var när jag skulle till Moulin Rouge en kväll. Den gamla sjuksköterskan klippte bort de trasiga nagelbanden och polerade naglarna, sedan formade hon dem spetsiga och avslutade med att lägga på ett klart lack. Mina händer såg inte ut att tillhöra mig.

Jag lade dem på bordet, framför spegeln, betraktade dem i olika ljus och vinklar. Och på det där stela sättet som man har inför en fotograf tog jag upp en penna och skrev.

Det var så jag började den här boken.

På Moulin Rouge samma kväll hörde jag en kvinna i närheten kommentera mina händer på spanska: – Han har vårdat händerna som om han skulle begå ett mord.

27

Elegansen – inlaga (170925).indd 27

2017-09-25 15:33

19 m aj 18…

Jag föddes i Bougival. Seine flyter snabbt förbi bakom lantgårdarna, flyende från Paris. Det grönsvarta vattnet drar smutsen med sig från den lyckliga staden.

När floden passerar min by får den hjulen att snurra på kvarnarna där de drunknade skamset gömmer sig. De slutar sin resa i etapper. Kropparna fastnar i slussgallren och ibland händer det att en arm lossnar och blottar sig i luften, som ett rop på hjälp. När jag

28

Elegansen – inlaga (170925).indd 28

2017-09-25 15:33

var barn fiskade jag upp många av de där främlingarna. Det fanns en brevbärare i byn som var känd för att vara den som alltid kom med sorgebuden; jag utmärkte mig för att vara den som hittat flest antal döda människor. Det gav mig ett visst anseende bland mina kamrater, och det var jag stolt över. Jag hotade de and­ra barnen i min ålder med att jag snart skulle hitta dem också – den dagen de drunknade. Barnen kunde inte släppa tanken på det och såg redan det smutsiga vattnet under kvarnen framför sig. Min överlägsenhet var obestridlig. Jag hade nämligen, genom min grymma förutsägelse, planterat ett frö av tragedi i den vardagliga miljön, vilket är precis där logiken kommer att säga att den hör hemma så snart Aischylos verk har införlivats i det mänskliga med­ vetandet likt en enkel skoluppsats …

Med tanke på prestigen i mitt ovanliga kall började jag snart oroa mig över ansvaret det bar med sig. Om jag skulle fiska, vilket jag ofta gjorde, kastade jag ut linan nära kvarnen. Jag tittade aldrig på flötet som den vilda strömmen högg efter, utan väntade bara på att få se en hand sticka upp mellan gallren. Om jag tog en promenad så var det runt kvarnen och när de rengjorde maskineriet var jag den förste att gå ner i slussgångarna för att undersöka slammet som samlats där och leta runt bland allt det skräp som floden dra-

29

Elegansen – inlaga (170925).indd 29

2017-09-25 15:33

git med sig och som den, när den tröttnat på att släpa runt på det, brukade lämna i hörnen under broarna och längs strandkantens sumpmarker.

Kvarnen var gammal. Från Ludvig den fjortondes tid – ”den klassiska perukens överstepräst”, som jag tror att Thackeray kallade honom – han som, när han kom till Marly, inte kunde låta bli att luta sig ut ur sin berlinare och le åt mjölnarens fru.

På den tiden var mjölnarnas fruar kända för att vara de vackraste och mest oemotståndliga av byns kvinnor.

Under revolutionen bad Bougivals godsherre mjölnaren om skydd. Mjölnarna hade nycklarna till adelns matkällare och tjänade därmed som deras mest nitiska tullare. Mjölnaren stal åt sig själv och åt godsherren, som han var i maskopi med. Men så en dag – när den sönderfallande väggen till godsherrens hus väl hade rasat och de sista gnistorna falnat i brasan av det som var kvar av palatset efter att sansculotterna en grå höstkväll passerat det på väg hem från Versailles, som Rivarol* så mästerligt har beskrivit det – tvingade den röda slussens mjölnare ner Bougivals godsherre i källaren under förevändning att han skulle gömma honom.

Han gav sin fru ansvaret att öppna slussarna. Godsherren skrek inte ens. Vattnet dränkte honom, ströp honom mot järngallret, och där försvann han sakta

30

Elegansen – inlaga (170925).indd 30

2017-09-25 15:33

men säkert, bit för bit under flera månader. Vid den tiden var det ingen som metade runt kvarnen. Bougivals godsherre viftade förgäves med handen.

31

Elegansen – inlaga (170925).indd 31

2017-09-25 15:33

16 j u n i 18…

När min mor dog färgade min far polisongerna, sedan tittade han på mig, uppifrån och ner, och när han hade konstaterat att mitt hår inte var tillräckligt allvarligt med tanke på omständigheterna färgade han det svart. Och därefter ögonbrynen, som fram till dess hade varit morotsröda. I kombination med de mörka sorgkläderna fick det mig att se ut som en avlägsen, melodramatisk släkting. I en teckning av Daumier såg

32

Elegansen – inlaga (170925).indd 32

2017-09-25 15:33

jag en man som jag påminde om. Jag blev rädd för mig själv. Från den dagen började jag glömma mitt utseende och långsamt förändra det. Litteraturen bidrog mycket till förvandlingen. Jag började klä mig som roman­ figurerna i böckerna jag läste och ändrade hela tiden förebild. Utan att uttala det ville jag göra mig av med alla yttre attribut som gjorde att människor omkring mig helt säkert kunde se att det var jag. Som jag hatade de statiska dagerrotyperna som var så omvälvande för familjerna i min by och som fick dem att känna samma starka dragning till kopparplåtens färgskiftningar som medelålders borgare till sina fickur i guld!

Denna konstanta förändring av mitt yttre skulle skaka om mitt inre och lämna djupa spår i min själ, som förblev instabil och orolig likt en rund liten bjällra.

33

Elegansen – inlaga (170925).indd 33

2017-09-25 15:33

19 j u l i 18…

Jag har varit och tittat på de två vita getterna igen. En av dem mötte min blick. Hon har en frökens ögon. På kvällen satt jag tyst och kände en killing inuti mig som förstod henne. Getter är de djur som står mig närmast och jag kunde inte låta bli att besvara den där blicken och gå fram till den finaste av dem, vars rosa juver är ett kvinnobröst.

34

Elegansen – inlaga (170925).indd 34

2017-09-25 15:33

2 0 j u l i 18…

I dag slängde jag en handfull malvablad åt ”fröken”.

Innan hon åt upp dem tittade hon innerligt på mig, som om hon försökte förstå avsikten bakom min inställsamhet. Hur mycket påminde inte den geten om våra flickor i byn som lyckas inge förhoppningar hos varenda man som passerar! Till och med hos de uslaste av män, som tittar på dem med samma åtrå i blicken som när de möter en prostituerad inne i staden!

35

Elegansen – inlaga (170925).indd 35

2017-09-25 15:33

Den där blicken gjorde mig ännu mer förälskad. Jag har aldrig känt en så stark lust att slå in en dörr eller hoppa över en mur som nu.

36

Elegansen – inlaga (170925).indd 36

2017-09-25 15:33

25 j u l i 18…

Jag följde efter flickan som släpper ut de två tvillinggetterna på bete vid floden. Isolina heter min. Längs vägen vände hon sig om; hon visste att jag var där.

Hon rörde sensuellt på magen och juvret. Hon åt inte eftersom hon tittade på mig. Hon gick fram till margeriterna, bröt av några stjälkar och lämnade dem orörda på marken. När jag gick stod hon kvar där, ledsen, på kanten till den branta flodsluttningen. Systern, som måste vara henne mycket kär, kom fram och slickade hennes mage och juver.

37

Elegansen – inlaga (170925).indd 37

2017-09-25 15:33

30 aug us t i 18…

Eftersom jag inte längre hade min mor som naturlig anknytning till de äldre i min närhet fanns det väldigt få människor i min barndom som kunde ge mig råd och dela med sig av sina erfarenheter. Äldre människor tappar ofta förmågan att umgås med barn – de kan inte prata med dem och än mindre förstå dem. Barn står ut med det för att de ser upp till dem, men sedan börjar de avsky dem. De lär sig att leva ensamma

38

Elegansen – inlaga (170925).indd 38

2017-09-25 15:33

bland andra barn. Men då och då händer det att någon ambassadör passerar. Det är nästan alltid en gammal ungkarl med moderligt hjärta. Jag har träffat min. Han gick i land i Bougival med en låda färg på axeln, målade gränderna, drack på varenda liten bar och till sist, för att ta med sig ett minne från byn, som man tar med sig en souvenir från Venedig, tog han med sig borgmästarens dotter. Det var han som fick mig att uppleva fasa och skräck för första gången. Och framför allt lärde han mig att förstå dessa känslor. Men han dök inte upp mitt i natten, utklädd till fågelskrämma. Inte alls.

En morgon råkade jag gå förbi hans hus. Jag hade händerna i fickorna, gick med huvudet högt och visslade på ”Ninon a des boucles d’or”.

När han fick se mig stannade han upp. Sättet som han tittade på mig skiljde sig från hur alla andra gjorde det. Äntligen någon jag kunde prata med, tänkte jag.

– Vad är det med dig? sa han. Har du blivit av med händerna? ”Blivit av med händerna?” upprepade jag tyst för mig själv medan jag kände dem i fickorna, och målaren fortsatte med nyfiken, vänlig och respektfull ton: – Kanske någon har huggit av dem på dig?

En djup rysning for genom kroppen.

Jag darrade, svettades, frös, såg mig själv framför mig utan händer, avhuggna av en slaktare och upp-

39

Elegansen – inlaga (170925).indd 39

2017-09-25 15:33

hängda på en krok som två fågelkrås. Osäker på mig själv och på mitt eget minne drog jag förskräckt ut händerna ur fickorna och tittade på dem.

Och mycket riktigt satt de fortfarande kvar där i slutet på armarna, men känslan var för stark för att jag skulle vara alldeles säker på att det var sant och jag fortsatte att titta på dem en lång stund efteråt.

Målaren gick sin väg och lämnade mig förstummad kvar. Den mannen hade precis fått mig, en pojke på fyra år, att uppleva drama, det njutningslystna med att leva, den bubblande euforin över vårt flyktiga öde.

40

Elegansen – inlaga (170925).indd 40

2017-09-25 15:33

2 se p t e m be r 18…

Min granne målaren, Truchet hette han, lärde mig inte bara att känna fruktan. Hans ord, hans frågor – precis som hans gåvor – var tämligen oroande för ett barn.

Han gav mig aldrig pengar till karameller, som andra vuxna ofta gjorde. Nej, han gav mig trasiga klockor, som jag fann mycket mer intressanta i sin tystnad än om de hade fungerat. Jag undersökte dem noga i flera dagar och så snart jag fick syn på målaren igen skyndade jag mig att säga:

41

Elegansen – inlaga (170925).indd 41

2017-09-25 15:33

– Vet du? Den där klockan som du gav mig, jag öppnade den och fick igång den.

Att få en klocka att ticka igen var lika stort för mig som att bli utnämnd till storinkvisitor. Det jag gjorde var att sätta igång det som fortfarande fungerade i det avstannade maskineriet och fylla klockans boett med olja. På botten, under oljan, glänste kugghjulen, ännu mer gyllene nu. Balanshjulet var en sagoring och rubinerna sjöjungfruögon, serietillverkade och sålda i småpartier.

42

Elegansen – inlaga (170925).indd 42

2017-09-25 15:33

3 se p t e m be r 18…

En gåva jag aldrig kommer att glömma var några små flaggstänger som jag fick av Truchet. Genom dem fick jag mina första geografikunskaper. Först gav han mig en gul flagga med en svart örn i mitten och sa att det var den japanska flaggan, eftersom den var gul …

Sedan gav han mig en röd och sa att den tillhörde kaffrerna som bara åt rått kött. I ena hörnet på flaggan fanns ett blått Sankt Georgskors på vit bakgrund. När

43

Elegansen – inlaga (170925).indd 43

2017-09-25 15:33

jag envisades med att få veta vad den lilla fyrkanten betydde svarade han: – Oroa dig inte över en så obetydlig sak. Det är bara en tygbit som textilarbetarna på fabriken i Manchester har sytt dit.

Mina geografikunskaper var värdiga en fransman.

Och Truchet bar skulden till det.

44

Elegansen – inlaga (170925).indd 44

2017-09-25 15:33

10 se p t e m be r 18…

Alltid när jag går in på ett apotek föreställer jag mig att jag går in i medeltiden. Apotekaren är den perfekta sinnebilden för de lärda från den tiden. Burkarna med sina etiketter skrivna på latin påminner om skolastikens skrifter. Medeltiden är det föräldralösa barnets barndom; världen har förlorat sin grekiske fader och tvingas klara sig på egen hand. Medeltiden är mänsklighetens första stadiga steg.

45

Elegansen – inlaga (170925).indd 45

2017-09-25 15:33

Apotekaren som avlöser byns läkare är bildad men osäker – apotekaren är medeltiden på väg att ta läka­ rens roll. Medeltiden kan jämföras med Merkurius förlorade stav och med den, den gamla världens vingar.

Var är de nu? Var kan man hitta dem? Just det, på apoteken.

Den där doften som apoteken avger, vad är det om inte doften av medeltidens vetenskap? Är det inte en doft av fett och medikament? Känner man inte en stickande lukt av svavel ibland?

Faust gömmer sig bakom glasburkarna. Tillreder han möjligen Mesues aggregativa eller polykresta piller som Frans den förstes soldater botade franska sjukan med?

När jag ber apotekaren i min by – som säljer blod­ iglar, som på medeltiden – om lite cyanid, spärrar han förvånat upp ögonen, som den gode man han är. Det jag frågar efter gränsar till kätteri. Substansen jag söker är kulmen på ett farligt vågspel inom kemin, och ändå ska jag bara använda den till att massera hår­ botten med …

46

Elegansen – inlaga (170925).indd 46

2017-09-25 15:33

Elegansen – inlaga (170925).indd 24

2017-09-25 15:33

w"w

Foto: © Archivo General de la Nación Dpto.

Doc. Fotográficos. Buenos Aires. Argentina.

Maria Nääs är verksam som över ­­s ät ­t are från spanska och engelska. Hon har en magis ­­t er­­examen i nordiska språk från Översättar­programmet vid Uppsala uni­­­ver­­sitet och bland hennes tidigare översättningar återfinns bland annat verk av Roberto Bolaño.

Elegansen - omslag (170926).indd 1

18…

Den här dagboken som jag skriver i skymningen, nästan mot min vilja, ger inte alltid en bild av det som händer i mitt liv utan det är snarare minnen av sådant som har hänt som får pennan att röra sig över papperet.

En fransk soldat återvänder till hemlandet efter ett antal års militärtjänstgöring i Afrika. Det dekadenta livet har satt sina spår: han är ensam och besviken, en håglös man som drabbats av syfilis efter alltför många bordellbesök.

I sin längtan efter en värld med mer skönhet och elegans störtar han i stället allt längre ner i sitt moraliska förfall.

I form av lösryckta dagboksanteckningar – minnesfragment – rör sig berättelsen otyglat mellan sexuella anekdoter, chockerande iakttagelser och existentiella begrundanden, och närmar sig obevekligen ett brotts fullbordan.

Om elegansen medan man sover är ett subtilt porträtt av den mänskliga själen, en makaber kartläggning av män­niskans förfall, en sorgesång över det som gått förlorat.

”Ett dolt geni inom argentinsk litteratur.”

Le Monde ISBN 978-91-88155-33-7

Nilsson förlag | Absint

9 789188 155337

Om elegansen medan man sover VIZCONDE DE LASCANO TEGUI

”Cirka fyrtio sidor in i berättelsen insåg jag att jag höll på att läsa ett genialiskt konstverk.”

The Guardian

”Fantastisk!”

The Paris Review

”Det är ledigt och elegant …

Om elegansen medan man sover är ett underhållande och fängs­ lande tidstypiskt verk.”

The New York Journal of Books

VIZCONDE DE LASCANO TEGUI

Vizconde de Lascano Tegui föddes 1887 i Concepción del Uruguay, Argentina. Han arbetade bland annat som diplomat, över­­­­sät­tare, tandläkare, journalist, och han var en välkänd figur i bohemekretsarna i Montparnasse i Paris. Den litterära debuten kom med diktsamlingen La sombra de la Empusa (1910). Mest känd är han för romanen De la elegancia mientras se duerme (1925; Om elegansen medan man sover), ett excentriskt före­gångsverk till den argentinska avant­gardismen och surre­alismen. Lascano Tegui avled 1966 i Buenos Aires.

september

Om elegansen medan man sover

26

Absint är Nilsson förlags klassikerserie, med moderna såväl som äldre omistliga klassiker från hela världen.

översatt från spanskan av Maria Nääs

Omslagsform Anette Björkqvist Omslagsbild © Reilika Landen / Arcangel www.nilssonforlag.se

2017-09-26 10:21