9789179995591

Originalets titel: So will ich diese Tage mit euch leben Texter: Dietrich Bonhoeffer Copyright © 2005 Gütersloher Verlagshaus, Gütersloh Med dig vill jag leva mina dagar – 365 texter av Dietrich Bonhoeffer Svensk copyright © 2008 Marcus Förlag Box 22010, 702 02 Örebro Telefon 019-16 54 00 info@marcusforlag.se www.marcusforlag.se Översättning: Barbro Wingård Omslag: Mattias Nilsson Inlaga och sättning: Mattias Käll Bibeltexter och bibelhänvisningar ur Bibel 2000 Tryckt 2011 ScandBook, Falun Andra tryckningen Bok nr 9559 ISBN 978-91-7999-559-1

Förord När Dietrich Bonhoeffers samling Worte für jeden Tag [Ord för varje dag] utkom 19951, fick jag ofta frågan: Kan man presentera Dietrich Bonhoeffers arbete i små avsnitt på det här sättet? Gör man då inte våld på texterna? Kan tankar plockas ut ur sina sammanhang? Vad kan man uppnå med det?

Svaren har kommit från många läsare, som genom det lilla formatet fått tillgång till Dietrich Bonhoeffers biografi och hans arbete, eller som har tagit till sig dessa mosaikstenar som ”stimuli att reflektera över och pröva sina egna övertygelser och innehållet i sina dagliga liv”. Den dagliga läsning som erbjuds här väcker även de frågor som räknades upp här ovan.

I den här upplagan har varje dag under året sin egen text, och texterna är utförligare än i Worte für jeden Tag. De har samlats tematiskt för varje månad och har på det sättet flyttats från sina ursprungliga sammanhang. Det gäller även ordningen i vilken texterna kom till (mellan 1927 och 1944). ”Kunskap kan inte separeras från det sammanhang i vilket den vanns”, noterade Dietrich Bonhoeffer 1935.2 Men det samband mellan kunskap och sammanhang från olika perioder, vilket man på ett nytt sätt får därigenom att texterna hamnar intill varandra, det ger en alldeles särskild tillgång till Dietrich Bonhoeffers tankegångar.

Läsarens upplevelse blir kanske liknande den som Dietrich Bonhoeffers vän Eberhard Bethge skriver om i ett brev till Bonhoeffer: ”Varje gång som tankekristallerna har blivit väl stabiliserade, kom-

7

mer du och rör upp dem igen, så att de placerar sig i en ny konstellation och en lång tid framöver erbjuder betraktarens ögon nya behagliga eller spännande perspektiv”.3 Uppgifter om när texterna ursprungligen kom till finns i appendix, vilket utökats med ett index över källorna. Alla texter [i den tyska utgåvan] följer troget den ursprungliga texten och därmed den gamla ortografin.

Rubrikerna över de enskilda dagarna utgörs av formuleringar tagna ur den ursprungliga texten. Huvudtemat för varje månad anges genom ett citat i början av varje månad.

Bibelreferenser – i den utsträckning de har lämnats av Bonhoeffer själv eller angetts i fotnoterna av redaktörerna till Dietrich Bonhoeffers Werke (DBW) – återges direkt i texten och är också ordnade enligt bibelböcker i ett index längst bak i boken. Det finns tydliga tecken på samband mellan dessa bibelreferenser och själva texten, men även referenserna i sig kan stimulera till ytterligare läsning, ty ”Dietrich Bonhoeffer trodde mycket på Bibelns ord och dess latenta kraft, som kommer att bana vägen – så som det var från begynnelsen, nu är och för alltid ska vara – men framför allt snart. På detta kan vi förlita oss, och vi bör vänta på det utan att vackla och förtröttas!”4 För Dietrich Bonhoeffer var Bibeln ”svaret på alla våra frågor”, men under förutsättning ”att man är beredd att verkligen ställa dem”.5 ”Med dig vill jag leva mina dagar”, en strof från psalmen Av goda makter [se 31 december], skriven i fängelset i slutet av 1944, 6har valts som titel på denna dagliga läsning. När den raden skrevs, syftade den på något mycket personligt: ”Inga fängelsemurar kan hindra Dietrich från att ’leva’ dessa dagar kring årsskiftet med sin fästmö, sina föräldrar och vänner och med tillförsikt gå in i det nya året. Jag 8

slås av de enkla ord med vilka han beskriver sin övertygelse”.7 Idag är hans tankar ett arv med vars hjälp vi får leva för att dagligen uppleva vad det innebär att ”finnas till för andra”.8 Dietrich Bonhoeffers liv och verk har mötts av ett världsomfattande intresse under de senaste årtiondena. Mellan sin födelse den 4 februari 1906 och dagen för sin våldsamma död den 9 april 1945, levde han bara trettionio år, men i sina böner, predikningar och meditationer, sina brev och anteckningar, hittar vi ett tänkande som är förvånansvärt giltigt för vår tid och visar oss mot den kristnes tillvaro i världen.9 Stilla veckan 2005 Manfred Weber

Hänvisningar

1 2 3 4 5 6 7 8 9

Dietrich Bonhoeffer, Worte für jeden Tag, red. Manfred Weber, (Gütersloh: Gütersloher Verlagshaus, 2004).

Dietrich Bonhoeffer Werke (DBW) 4:38.

DBW 8:599.

Heinz Joachim Held, ”Meine Begegnung mit Dietrich Bonhoeffer”, Bonhoeffer rundbrief 75 (nov 2004).

DBW 14:144-45.

DBW 8:607-8.

Albrecht Schönherr, ”Die letzte Strophe: Gedanken zu Bonhoeffers Gedicht Von guten Mächten”, Bonhoeffer Rundbrief 75 (nov 2004).

DBW 8:558.

DBW 8:653

9

Januari

10

En ny början Varje ny morgon är en ny början på vårt liv.

Varje dag är ett avslutat helt.

11

1 januari

Från och med nu? ”Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser”. Detta uttryck, som vi återfinner i ett stort antal olika länder, stammar inte ur någon fräck världslig insikt om vår oförbätterlighet. I stället visar det på en djup, kristen insikt. I inledningen av ett nytt år har många människor ingenting bättre för sig än att göra en lista över dåliga vanor och lova att från och med nu – och hur många sådana ”från-ochmed-nu” har det inte varit! – ska de börja om på nytt med bättre föresatser. Men de sitter fortfarande fast mitt i all sin hedniskhet. De tror att en god intention i sig utgör en ny början, tror att de på egen hand kan börja om på nytt närhelst de vill.

Men detta är en ond illusion: Endast Gud kan börja om med människor närhelst det behagar honom, men inte människor med Gud. Människor kan alltså inte skapa en ny början överhuvudtaget, de kan bara be om en.

Där människor lever på egen hand och försöker klara sig själva, finns bara det gamla, det förflutna. Endast där Gud finns kan det bli en ny början. Vi kan inte kräva att Gud ska bevilja den, utan vi kan bara be honom om den. Och vi kan inte be om den förrän vi inser att vi inte förmår någonting själva, att vi har nått gränsen för vår förmåga, att någon annan måste skapa denna nya början.

12

2 januari

Nästa steg Människor som vill leva enbart på sina goda intentioner har ingen aning om var dessa intentioner faktiskt kommer ifrån. Det är värt en närmare betraktelse. Våra så kallade goda föresatser är ingenting annat än ängsliga biprodukter från ett svagt hjärta som räds alla former av ondska och synd, och som nu beväpnar sig med ytterst mänskliga vapen för att gå emot dessa krafter.

Men den som räds synden är redan mitt i den. Rädsla är det nät som djävulen kastar över oss, så att vi strax fastnar och faller. De som är rädda har redan fallit. Om vi är mitt i en svår bergsbestigning och plötsligt förtärs av rädsla, kommer vi säkerligen att snubbla. Dessa goda intentioner hjälper oss alltså föga. Vi kan säkerligen aldrig skapa en ny början med dem.

Hur kan vi göra en omstart? ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen …” (Luk 9:62). Den som styr en plog ser sig inte tillbaka – eller bort i fjärran – utan på nästa steg som ska tas.

Att snegla bakåt är inte ett kristet beteende. Lämna rädsla, oro och skuld bakom dig och hoppas på den som ger dig en ny början.

13

3 januari

Allt har sin tid Åt dem som finner Gud och tackar honom under sin jordiska lycka, kommer Gud att ge tillfällen att minnas att allt på jorden bara är temporärt, och att det är gott att rikta sitt hjärta mot evigheten ... Allt har sin tid, och det viktigaste är att hålla jämna steg med Gud och inte alltid skynda ett par steg framför eller hamna på efterkälken.

Att vilja ha allt på en gång är att vara alltför ivrig. ”Allt har sin tid ... att gråta ... att le ... att ta i famn ... att avstå från famntag ... att riva sönder ... att sy ihop ...” (Pred 3:1a, 4a, 5b, 7a), och ”Gud letar åter fram det flydda.” (3:15b). Ändå måste den sista delen betyda att ingenting av det förgångna är förlorat, att Gud tillsammans med oss åter söker fram det förflutna som tillhör oss. Så när längtan efter något för länge sedan flytt kommer ikapp oss – och detta sker på helt oförutsägbara tidpunkter – då kan vi veta att detta bara är en av de många ”tider” som Gud gör tillgängliga för oss. Och då bör vi inte fortsätta på egen hand utan tillsammans med Gud åter leta fram det flydda.

14

4 januari

Varje morgon väcker han mig Varje ny morgon är en ny början i våra liv. Varje dag är en avslutad helhet. Dagen idag borde utgöra ramen för våra bekymmer och strävanden (Matt 6:34, Jak 4:14). Den är lång nog för oss att finna eller tappa bort Gud, att behålla tron eller att falla i synd och skam.

Gud skapade dag och natt för att vi inte skulle vandra planlöst, utan redan på morgonen kunna se kvällens målgång för vår inre syn.

Som den gamla solen står upp igen varje morgon, så är också Guds eviga nåd var morgon ny (Klag 3:22-23). Att på nytt varje morgon famna Guds uråldriga trofasthet, att – mitt i livet – dagligen kunna börja ett nytt liv med Gud, det är gåvan Gud ger oss med varje ny morgon ...

Det är inte fruktan för den nya dagen, inte tyngden av allt arbete jag ska göra, utan snarare Herren som väcker mig. Guds tjänare säger: ”Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis” (Jes 50:4). Gud vill öppna hjärtat innan det öppnar sig för världen; innan örat hör dagens otaliga röster. Den tidiga timmen är stunden att höra Skaparens och Frälsarens röst. Gud skapade den tidiga morgonens stillhet för sig själv. Den bör få tillhöra Gud.

15

5 januari

Gör dig inga bekymmer för morgondagen Ägodelar förleder det mänskliga hjärtat att tro att de ger säkerhet och en bekymmersfri tillvaro, men sanningen är den att de är själva orsaken till bekymren. Till det hjärta som är fokuserat på ägodelar kommer de med en kvävande börda av bekymmer. Bekymmer leder till rikedomar, och rikedomar leder tillbaka till bekymmer. Vi vill säkra våra liv genom ägodelarna. Genom bekymren vill vi bli bekymmersfria, men sanningen visar sig vara den motsatta. Bojorna som binder oss till ägodelarna, som låser fast oss vid ägodelarna, utgör även de ett bekymmer.

Det felaktiga bruket av ägodelar består i att vi använder dem som säkerhet inför morgondagen. Bekymren riktas alltid mot morgondagen, men strängt taget är ägodelarna tänkta enbart för dagen. Det är just säkrandet av morgondagen som gör mig så osäker idag. ”Var dag har nog av sin egen plåga”. (Matt 6:34b) Endast de som lägger morgondagen i Guds händer och tar emot det de behöver för att leva i dag är i sanning säkra. Att dagligen få ta emot befriar oss från morgondagen. Tankar inför morgondagen för med sig ändlösa bekymmer för oss.

16

6 januari

Frälsningens timme Den egendomliga osäkerhet som omgärdar trettondagshelgen är lika gammal som högtiden i sig själv. Vi vet att långt innan julen firades, var denna den största helgen i de östliga och västliga kyrkorna. Dess ursprung är ovisst, men det är belagt att denna dag sedan urminnes tider har påmint om fyra olika händelser: Kristi födelse, Kristi dop, bröllopet i Kana och ankomsten av de vise männen från öster. Hur det än är med det, så har kyrkan sedan 300-talet utelämnat Kristi födelse under firandet av trettondagen.

Avlägsnandet av Kristi födelse från hans dopdag fick stor betydelse. I gnostiska och hedniska kretsar i öst uppstod tanken att dopdagen faktiskt var dagen då Kristus föddes som Guds son. Men däri låg risken för en farlig missuppfattning, nämligen en felaktig förståelse av Guds inkarnation. Om Gud inte accepterat Jesus som sin son före Jesu dop, skulle vi förbli oförsonade. Men om Jesus är Guds son, som i sin avlelse och sin födelse antog formen av vårt kött och blod, då och endast då är han sann människa och sann Gud. Endast då kan han hjälpa oss; för då har frälsningens timme verkligen kommit i hans födelse. Då är Kristi födelse frälsningen för alla folk.

17

7 januari

Det första tecknet Berättelsen om Jesus på bröllopet i Kana (Joh 2:1-11) rapporterar om ”det första av /de/ tecken” som visar Jesu härlighet, ett högst mirakulöst och, för vårt sätt att tänka, nästintill onödigt tecken på hans gudomliga härlighet, sett i ljuset av situationens blygsamma natur.

Vad som emellertid blir avgörande, det är att till och med detta tecken på Jesu gudomliga makt förblir dolt för bröllopsgästerna, hovmästaren och brudgummen.

I stället tjänar det enbart lärjungarnas tro. Jesus vill inte tvinga fram något erkännande som Guds son, utan vill att det ska bygga på tro: ”Och hans lärjungar trodde på honom.” Jesu härlighet är gömd i hans ödmjukhet och kan uppfattas enbart i tro.

Här är innehållet i trettondagshelgen ännu en gång tätt sammanfogat med berättelsen om julen, och därmed förstår vi att trettondagen en gång har varit densamma som då den utan ”ståtligt yttre” (Jes 53:2) framträdde. På detta sätt pekar trettondagen fram mot tiden som följer därefter i kyrkoåret: passionstiden.

18

8 januari

Flykten till Egypten Den nyfödde Jesus måste fly med sina föräldrar. Kunde inte Gud beskydda honom från Herodes i Betlehem? Säkerligen, men vi behöver inte fråga vad Gud kan eller skulle göra, utan vad Gud faktiskt vill göra. Gud vill att Jesus ska fly till Egypten. På detta sätt visar Gud att Jesu väg redan från början är en förföljelsens väg, men Gud visar också att han klarar att beskydda Jesus och att ingenting händer med honom så länge Gud inte tillåter det.

Jesus bor nu i Egypten, där hans folk en gång var tvunget att leva i slaveri och motgång. Kungen är nu tänkt att befinna sig där hans folk en gång var. Han ska i sin kropp uppleva sitt folks historia. I Egypten led Israel motgångar; i Egypten börjar också motgångarna för Jesus. I Egypten lever Guds folk och deras kung i misär i ett främmande land. Ut ur Egypten, däremot, ledde Gud sitt folk in i det utlovade landet, och ut ur Egypten kallar Gud sin son tillbaka till Israels land.

Det profeten en gång sa om Israels folk fullbordas nu i Jesus: ”Från Egypten kallade jag min son” (Hos 11:1). Flykten till Egypten var inte slumpmässig utan ett gudomligt löfte som fullbordades. I Egypten blev Jesus ett med lidandet och glädjen hos sitt folk, hos Guds folk, hos oss alla. I Egypten är han med oss i ett främmande land, och tillsammans med honom kommer vi också att dra ut ur ett främmande land och in i Guds land.

19

9 januari

Guds uppmaning att återvända hem Dag efter dag, år efter år, väntar Josef i Egypten på den gudomliga uppmaningen att återvända hem. Josef vill inte agera på egen hand.

Han väntar på Guds instruktioner. Så på natten – återigen i en dröm – kommer Gud med uppmaningen till Josef: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda” (Matt 2:19-20).

Den mäktige Herodes har dött, utan att uppnå sitt mål, men Jesus lever. Och på det sättet sker det om och om igen i kyrkans historia.

Först motgångar, förföljelse och fara för livet för Guds barn, för Jesu Kristi lärjungar, men sedan kommer tidpunkten för nyheten: ”De är döda”. Nero är död, Diokletianus är död, Luthers och reformationens fiender är döda, men Jesus lever, och hans egna lever med honom. Förföljelsens tid är plötsligt till ända, och det visar sig att Jesus lever.

Den nyfödde Jesus återvänder till Israels land, kallad av Gud. Jesus kommer för att upprätta sitt konungarike, för att bestiga sin tron.

Till en början tänker Josef ta med Jesus till Judeen, varifrån Israels kung förväntas komma (Matt 2:22-23). Men en särskild gudomlig varning stoppar honom och uppmanar honom att gå till Nasaret.

I en israelits öron hade Nasaret en negativ klang: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” (Joh 1:46). Ändå – eller ganska exakt på grund av detta – kommer Jesus att växa upp i Nasaret, ”för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré” (Matt 2:23).

20

10 januari

Ett skott ”Han skall kallas nasaré” (Matt 2:23). Denna profetia verkar svår att förstå, särskilt som vi inte finner den i denna form någon annanstans.

Men vi måste lära oss att vara noggrant uppmärksamma på Bibelns text. Här står det inte att en ensam profet, utan snarare profeterna innehåller denna profetia. Vad evangelisten måste ha i åtanke är att Gamla testamentet om och om igen lovar att den framtida kungen ska komma i ödmjukhet och enkelhet. Visst är det så att Nasaret inte nämns där, utan evangeliets författare hittar denna koppling i den välkända texten från Jesaja, där vi läser att en gren, ett rotskott, ska växa fram ur Jishajs avhuggna stam, och att den svaga och ödmjuka grenen från Jishajs rot kommer att vara Israels Messias (Jes 11:1-9).

Det hebreiska ordet för gren är emellertid nezer; och detta ord innehåller samma ordstam som den ort som kallas Nasaret.

Evangeliet finner – dolt under ytan – det gammaltestamentliga löftet att Jesus kommer att vara fattig, föraktad och ödmjuk. På detta sätt, genom vägen till det fattiga Nasaret, vilket Josef och resten av världen har svårt att förstå, fullbordas återigen Guds tanke med världens Frälsare. Han ska leva i djup fattigdom, anonymitet och ödmjukhet. Han kommer att dela livet med de enkla och de föraktade, så att han kan bära allt folks lidande och bli deras Frälsare.

21

>H7C .,-".&",..."**."&