9789174635201

Klara och Merit var kamrater alltsedan skoltiden, nu är de båda kvinnorna i adertonårsåldern.

Vänskapen gick alltmer över till äkta kärlek och den fördjupades. Kvinnorna började plocka frukter från kärlekens träd, det var förbjudna frukter i 1930­talets Sverige. Ändå växte kärleken mellan de båda kvinnorna, mer och mer för varje gång de träffades.

Klara och Merit

Klara var dotter till byns präst, Karl Bosser och hustrun Edith. Merit var dotter till handlaren i byn Barkatorp, Erik och hustrun Karin Pettersson.

De började utforska varandras kroppar, bit för bit. Skulle de lyckas hålla sin kärlek hemlig, eller avslöjas deras förhållande i ett Sverige som vid tiden var allt annat än förlåtande?

Patron Jonas Gelve utökade sitt gods runt Barkatorps by, allteftersom han satte granngårdarna på ruinens brant.

Detta efter att först ha lånat ut pengar till skogsägarna, för att något senare kräva in lånen.

Kvinnorna fick ofta "sitta fint" i patrons knä, som del av betalningen.

När patrons hustru hastigt avlider efter fall i husets trappa, utökar mannen sina hembesök hos Fia, vars make tagit livet av sig efter att ha ertappats med tjuvfiske på patron Gelves vatten.

Rune Hammargren Klara och Merit

Det kommer att hända mer, betydligt mer i och runt Barkatorps by.

Rune Hammargren

www.bod.se

1

Klara och Merit av Rune Hammargren

Tryck och fรถrlag: BoD

ISBN-nummer:9789174635201

2

Foto & Design Ann-Christin Hammargren

BesÜk gärna min hemsida: runehammargren.jimdo.com

3 KAPITEL 1 Barkatorps by Berättelsen speglar livet på trettiotalets landsbygd, där skogen vid tiden stod för den absolut största inkomstkällan i regionen, där skogspatronens välde varken kunde, eller vågade ifrågasättas. I byn Barkatorp lever förutom kyrkoherden Karl Bosser med hustrun Edith och dottern Klara, familjen Erik och Karin Pettersson med dottern Merit, familjen driver tillsammans handelsboden . Härutöver lever ett antal godsägare sina liv på gårdarna ute i byns periferi. Pigor, drängar och backstugsittare med fruar därtill.

Småtorparna bodde ibland med sina nybildade familjer i de små torparstugorna lite varstans i de djupa skogarna. Här fanns också sågare, hjälpsågare, mjölnare, mjölnardrängar och därutöver annat ”icke städslat folk” som hyrdes in för dagsverken vid exempelvis slåtterdagarna.

Sockenhoran Sinna var även byns sömmerska, duktig var hon, men inte alltid så välkommen in i de finare husen.

4 Patron Jonas Gelve, hustrun Hedda, de två döttrarna Elin och Anna är till en början socknens huvudaktörer, familjen lever på skogsdomänen Gelveholms gård, så var namnet en gång.

Gården växer i samma takt som de mindre skogsgårdarnas ekonomi försämras. Patron sätter den ena gården efter den andre på ruinens brant, då inte ägarna till gårdarna kan betala av sina tagna handlån.

Mannen tar härefter helt lagligt över gårdarna, nu kallar patron sin gård för Gelveholms gods. Fint ska de vara. Nåväl inte utan hårt slit, det har säkert kostat både kraft och energi för att orka sätta på alla kvinnorna som mannen på ett eller annat sätt utövat sin makt över. Gelve betraktas som en hårdför man i affärer, många skulle nog vittna om en tillsynes kall och fullständigt känslolös person.

Annat är det med sina älskade döttrar, han gör allt för att skydda dem mot sin emotionellt avskalade mor, patron betraktade hustrun som dottern till ”hin håle” själv.

5 Patron själv, givetvis flera i hans närmaste omgivning, hade många gånger ställt sig frågan, hur det kunde komma sig att kvinnan inte fått respass från gården för länge sedan?

Enbart mannen som äktat kvinnan skulle kunna vara aktuell att leverera svaret, frågan är om ens patron vet.

På gården finns två pigor, när det gällde skogshuggare för avverkningsuppdrag och liknande, anställdes alltid dessa på dagsverken och hämtades in från småtorpen ute i skogarna, eller från det större samhället Barkaholm. Gården inrymde givetvis också ett större sågverk som låg i anslutning till den ganska stora Rugsån vilken hade sitt utlopp i sjön Rugen.

Patron styrde med järnhand, men var aldrig sen att visa uppskattning när fog fanns. Han var själv en reslig man med rejäla nypor, vilka han aldrig drog sig för att använda.

Däremot hade hans hjärta gjort sig påmint vid några tillfällen, det hade som han själv uttryckt det, ”levt fan med honom några gånger”.

6 Då handlar det inte i första hand om hjärtklappningar för kvinnfolket, nej det var av betydligt allvarligare art även om kvinnfolket var nog så viktigt.

Det hade blivit allt viktigare med tiden sedan hustrun Hedda valt att vända den bakre delen mot patron vid sängdags. Utan att för den skull ha viljan att ta emot honom därifrån.

När det gäller övrigt kvinnfolk hade patron definitivt tagit alla tillfällen som bjudits, eventuellt några därutöver.

Vad gäller bekymren med hjärtat hade Gelve valt att tiga om det så långt det var möjligt.

7 KAPITEL 2 Anstånd sökes

– Jo goa patron, jag undrar om det är möjligt att få anstånd med amorteringen av mitt lån, goa patron?

– Kanske Andersson, om din hustru kommer hit och ställer frågan istället, då kanske jag kan gå med på det. Det förstår väl Andersson att jag inte kan förhandla med en så menlös jävel som herr Andersson. Be fru Andersson komma hit vid tiotiden i morgon.

– Visst patron, min hustru ska komma. Tack goa patron.

– Se så, ge er iväg nu, jag har viktigare saker att ta itu med.

Snart är också den gården i mina ägor, ska ta och roa mig lite med fru Andersson som är en riktigt vacker kvinna. Hon är värd ett betydligt bättre liv än det Andersson kan erbjuda henne.

8 Egentligen har inte familjen något liv, armt och djävligt har de det på alla sätt. Tvi fan för en så värdelös jävel som Andersson, jag ska skicka fanskapet till fattighuset, det är ett som är säkert. Får väl försöka hitta någon lösning för hustrun och sonen Olof, de ska absolut inte till fattighuset, men Andersson ska ta mig fan dit. Jämt klockan tio påföljande dag knackade det på dörren till mitt kontor.

– Kom in.

Min kära älskade och högt hatade hustru Hedda stod i dörrens öppning, tvi fan vilken satkärring, nu har hon gläntat på dörren till mitt rike. Här inne kommer hon inte åt mig i vart fall, här styr jag, det vet hon allt fanstyget.

– Det är besök.

– Vem fan är det som har besök kvinna?

– Patron har besök, det är fru Andersson.

– Visa in fru Andersson!

– Ja patron, det ska bli.

9 Fru Andersson har verkligen klätt upp sig inför besöket det må jag säga, finkappan på och handväskan lätt hängande över den högra armen.

– Nå?

– Jo, goa patron. Jag har ett ärende, det gäller ett lån som herr Andersson har tagit hos patron.

– Kom hit kvinna! Sätt sig på mitt knä, men kappan ska väl av först, eller hur? Varsågod, häng kappan över stolen där.

– Men patron…

– Inga men fru Andersson. Nu ska vi förhandla, eller hur?

– Jo goa patron, vi ska väl det.

– Sätt sig här lilla frun.

Innan kvinnan satt sig ned drog jag sakta upp hennes kjoltyg, fick in handen innanför de rosa underbyxorna. Hon var väl bevuxen där nere, kunde man inte tro.

10 Något senare hade fru Andersson fått gränsla min påle, hon gjorde det riktigt bra också, funderade för en kort stund över om hon inte njöt lite under akten.

– Det gjorde fru Andersson riktigt bra, nu ska vi prata affärer.

– Tack patron.

– Herr Andersson tog inget lån hos mig fru Andersson, han fick ett handlån av mig för att jag är en djä.., ursäkta en väldigt snäll person som försöker hjälpa om det kör ihop sig för någon medmänniska. Även handlån ska givetvis betalas tillbaka, eller hur fru Andersson?

– Absolut patron, jag har lånehandlingen med mig patron. Andersson lånade femhundra koronor och han skulle amortera etthundra kronor i kvartalet, så var det skrivet.

– Och hur mycket har den värdelö.., hur mycket har Andersson betalat till dags dato?

11 – Etthundra riksdaler patron, nu var det dags att betala nästa amortering goa patron, men vi har inte pengarna eftersom det inte har kommit några uppköpare av vår huggna skog. Timret bara ligger där patron.

– Vad räknar Andersson med att det är värt?

– Han räknade med att det skulle bli till amorteringen, även till krediten i handelsboden.

– Hur mycket är krediten uppe i nu då fru Andersson?

– Tjugotvå riksdaler och femton ören patron.

– Be Andersson köra ned timret till sågen så skriver jag av amorteringen den här gången, men det blir ingen välgörenhet kommande amorteringar, hälsa honom det. Här har fru Andersson fem riksdaler för att hon kunde sitta så fint i mitt knä, det blir väl oss emellan?

– Absolut patron, tack goa patron.

12 – En sak till fru Andersson, hälsa latoxen att jag tar gården nästa gång och sätter fanskapet på fattighuset.

– Det ska jag göra patron.

– Och timret ska vara på sågen inom fjorton dagar.

– Tack patron, ska meddela Andersson detta.

– Det var allt.

– Tack goa patron för att han har varit så vänlig mot oss.

13 KAPITEL 3 Dubbelliv

Vår far, Patron Gelve levde två liv vilket inte var känt på byn eller i socknen. Patron levde ett hemmaliv i vilket frun, vår mor styrde och ställde. Mor fattade alla de beslut som dagligen togs rörande husets inre arbete, far skulle aldrig våga sig in på hennes domäner. Han var en lika stor toffel i mors närhet som han var förtryckare där hon inte kunde se honom, i allt som rörde gårdens affärer.

Vid ett tillfälle slog patron till frun med knuten näve, hon slog vid tillfället i golvet med en duns. Det tog mor nästintill en halvtimme att komma till sans igen. Samma kväll svarade mor med att sätta kniven i patrons axel. Härefter går hon under namnet frun och far har inte rört vid henne sedan dess.

14 Som äldsta dottern har jag alltid försökt skydda min lillasyster Anna ifrån mors återkommande utspel då inte vår far funnits i närheten, värst har det varit då han blivit för full för att kunna försvara oss.

Pigorna Tyra och Sara har fått ta både stryk och ovett från mor, jag har sett henne dra ikull flickorna mer än en gång när de har uppfattat något fel, eller när arbetet inte har utförts på det sätt som frun tänkt sig.

I köksregionerna lever hon sitt liv, tar vad hon vill, när hon vill. Skulle det inte ha varit för fars skull, hade allas våra liv sett mycket annorlunda ut, allt hade varit mycket värre och svårare.

Lillasyster Anna och jag hatade verkligen vår mor, hur otroligt det än låter. Det finns inga andra barn eller ungdomar i vår omgivning som tänker likadant om sin mor, inte om sin far heller vad vi vet. Allt känns oerhört märkligt, tänk att tycka och tänka så, tycker själv att det hela låter hemskt.

Vi barn ska ju vara högt älskade av våra föräldrar, det ska vara lika självklart som att vi också ska älska dem.

15 Tyvärr är det inte så i vår familj, det har faktiskt funnits stunder då jag önskat livet ur mor, detta har jag aldrig delat med någon, inte ens min älskade syster Anna.

16 KAPITEL 4 Sågen

Sitter på den enkla och snabba jiggens kuskbock, vagnen är avsedd för en dragare, just nu var ett rejält ardennersto selat framför vagnen. Hade bestämt mig för att titta till mitt sågverk nere vid Rugsån, också prata med förmannen om den kommande leveransen från Anderssons gård.

Funderade lite över hur allt såg ut när det gällde gårdarna i och runt byn Barkamåla by, hur Gelveholms gård vuxit sig allt större bland annat. När far, den elaka jäveln lämnade över gården till mig var den totala arealen på respektingivande fyra hundra hektar, idag är den näst intill dubbelt så stor.

Inom en snar framtid växer den med ytterligare två hundra, det blir när Anderssons kommande amortering ska drivas in. Det ska bli mig ett sant nöje att sätta latoxen på fattighuset.

17 Sågverket hade kommit till sedan jag tog över gården, far hade aldrig velat befatta sig med någon form av vidareförädling, jag tyckte precis tvärtom.

Däremot när det gäller spannmål och odlingsbara ytor har jag valt att arrendera ut alltsammans, där finns nu duktiga brukare som vet att ta vara på jordens resurser på bästa sätt. Nedströms sågen har jag också tagit över kvarnen, denna ägdes tidigare av den största spannmålsproducenten i nejden. När han tyckte att arbetet blev för styvt, erbjöd han helt enkelt mig att ta över.

Petterssons i handelsboden var väl kvarnens största kund, även han drogs periodvis med svårigheter att betala. Jag hade vid flera tillfällen tänkt köpa ut handlaren, men intalade mig själv att det inte skulle vara värt besväret, låt han hålla på. Byns folk behövde någonstans att handla, det blir lång resväg in till centralorten Barkaholm om handelsboden skulle läggas ned, det kändes onödigt.

18 Sågens siluett dök upp bakom den halvvuxna skogen ned mot ån, fan ta mig hade inte Andersson fått ett par tre stockar på vagnen i alla fall.

Han var som bäst i tagen med att lossa sin dyrbara last, tänkte för mig själv, ”det där skulle frugan din klara lika bra”. Hon var riktigt fin mellan benen, hon din fru.

– Helge! Du får passa upp på den där late jäveln, han ska leverera timmer för hundra kronor inom två veckor. Jag vill att du lägger allt hans timmer på ett ställe, så ska jag besiktiga det innan vi börjar såga. Uppfattat Helge?

– Allt klart patron, timmer för hundra kronor inom två veckor, det ska ligga på ett ställe så att patron kan besiktiga innan sågning.

– Bra Helge. Hur går det med utkörningen av vårt egna timmer?

– Det anländer i strid ström, sågen går från morgon till kväll och köparna finns där likaså. Här är listan för veckan som gick patron, det var storkunder som var här, lagret är i princip tomt nu patron.

19 – Bra som fan Helge, dig kan man fan ta mig lita på, du är en riktig karl du.

– Tack patron, försöker så gott jag kan.

Skulle behöva en ny hjälpsågare, Oskar börja få svårt att hänga med. Vet inte riktigt vad vi ska göra med honom ifall det kommer en ny hjälpsågare patron.

– Bry dig inte om det Helge, det blir mitt problem. Förresten, ser det inte som något problem, är han slut så är han. Vi har ju ett fattighus i byn, där går det ingen nöd på honom. Ska höra mig för lite om en eventuell hjälpsågare.

Funderade över om inte Andersson har en pojkjävel som skulle behöva komma ut i ett rejält arbete, ska fan i mig ta svängen över till deras gård på hemvägen. Kanske kan jag få känna på fru Anderssons tofs också.

Närmade mig Anderssons tomma timmervagn på den långa raksträckan halvvägs till gården, pressade mig förbi på vägens bredaste ställe. Manade på det heta stoet för att hinna fram i god tid före mannen. Väl framme la jag tömmarna runt den stora apeln framför huset, knackade lätt på den gamla slitna dörren och gick in.

20 – Fru Andersson! Det är patron.

Kvinnan kommer ut från ett angränsande rum med skurhinken i sin högra hand.

– Du är duktig du fru Andersson, sliter och ligger i.

Tänkte att lite smicker ska väl inte skada vår lilla relation.

– Tack patron, det var vänligt sagt.

Andersson själv är nere vid sågen och lämnar timmer som vi kom överens om.

– Körde om den lat..., körde förbi honom en bit bort. Pojken, hur gammal är han?

– Olof fyller femton nu till midsommar patron.

– Jag vill att han blir hjälpsågare hos mig, Oskar hänger inte med riktigt längre. När kan han börja?

– Oh tack patron, han ska väl kunna börja direkt. Han är i väg på några dagsverken nere vid Raskamåla gård, men han kommer hem ikväll.

21 – Kom får jag känna lite på dig kvinna, det kan det väl vara värt när pojken går ut i avlönat arbete.

– Men tänk om Andersson kom…

– Skynda sig kvinna, ner med byxorna nu.

Vill minnas att fru Andersson var välväxt och fin härnere, jodå så. Nu kommer patrons påle, böj sig lite framåt, så där ja.

Det var skönt, hon ska ha tack.

Hade precis backat ur kvinnan när Andersson tog dörrens handtag i sin hand.

– Nå då säger vi att Olof kommer till sågen så snart han har klarat av de dagsverken han varit tingad för.

– Ska Olof dagsverka för patron?

– Ja Andersson, han ska börja hjälpsåga hos Helge och det snarast möjligt. Betalningen får han reda på så snart jag vet att han gör rätt för sig, hälsa honom det.

– Tack goa patron.

– Tack själv, fru Andersson.

22 Nu ska det bli djävligt gott med kvällsmat, undrar om det är flickorna eller satkärringen som styrt med maten, hoppas på flickorna, pigorna alltså. De är riktigt bra i köket, ja både på det ena och det andra.

Tyra och Sara var ungefär lika gamla, de var i sjuttonårsåldern, pigga och raska i arbetet.

Lite fnissiga som flickor kan vara om de inte har fullt upp med arbetet.

Det var lättare att komma under kjolen på Tyra, Sara var lite återhållsam, senaste gången hade Tyra varit nästintill med på noterna ute i höet. Nu ska det bli gott med mat.

23 KAPITEL 5 Tjuvfiskare

Det var ganska tyst runt matbordet, alla sex var tydligen fullt upptagna med sina egna tankar. Tänkte ändå tala om för far vad jag och Anna hört i handelsboden tidigare under dagen.

– Patron, jag och Anna har något att berätta.

– Vad kan det vara mina flickor?

Innan Elin kommit till första stavelsen i de ord hon tänkt dela med sig av, blev hon avbruten på ett minst sagt abrupt sätt, ändå inget som någon av oss runt bordet blev det minsta förvånade över. Kvinnan är dotter till Satans själv, min fru alltså. Nu valde hon att ta till orda.

– Gör dig inte till din satans bock. Du skiter fullständigt i ”dina flickor”, vilket jag konstaterat sedan länge. Vad du säger och vad du tänker är två vitt skilda saker, det vet du bästa patron. Patron i mitt arsel.

24 – Bästa frun, jag har alltid sörjt för mina vackra döttrar, det vet ni. Nå älskade döttrar vad har ni att berätta för er far, låt mig höra?

– När Anna och jag var i handelsboden tidigare under dagen, vi var precis framkomna till dörren och var färdiga att gå in, då vi hör några personer prata om far.

Dörren var inte riktigt stängd, jag tecknade åt Anna att vi skulle vänta med att gå in för att lyssna vidare. Vi hörde Sven Oscarsson prata med Erik Pettersson i handelsboden, Sven berättade att han hade fisk till salu som han kunde avyttra, eventuellt byta in mot dagligvaror, det var mycket fisk far.

Fisken var fångad i Rugsån och då på fars vatten. Ungefär så här gick samtalet mellan karlarna far: – Om fanskapet till patron får reda på att jag har tjuvfiskat i ån är det slut med mig.

Har du förstått Erik?

25 – Har förstått, kommer inte att röja dig min vän. Är också beredd att köpa, eller byta in dina varor i det måtto att de är färska och fina, annars är det sluthandlat Sven, det vet du.

– Jag förstår, inte skulle väl jag försöka sälja något som är dåligt till dig min vän, det förstår du väl?

– Må så vara Sven, men nu är det allvar och jag ställer krav. Vill väldigt gärna ha reda på hur ofta du kan leverera?

– Kommer till dig en gång i veckan.

– Så ungefär, så fortlöpte samtalet mellan männen far, Anna och jag hörde allt. Sven kommer att ta all fisk från oss det förstår du väl far? Han kommer att fiska tomt i både ån och sjön.

– Det fanskapet, Sven Oscarsson i Furtomta har fiskat färdigt i våra vatten. Fan kommer att ta honom och hans familj, handelsman Pettersson som jag har skyddat och tyckt synd om ska åt helvete han med. Det är ett som är säkert kära döttrar, nu har ni varit riktigt duktiga mina flickor, tack ska ni ha.

26 Här älskade barn, här får ni två riksdaler var, köp er något gott vet ja. Det jävliga är väl att ni blir tvingade att handla av den där falske saten Pettersson.

– Oh tack snälla far!

– Var så god mina jäntor.

Avskydde verkligen handlaren, min syster och jag hade aldrig haft något till övers för dottern Merit heller. Vi skulle kunna bli de framtida ägarna till handelsboden vilket räcker för mig, hyser absolut ingen som helst sympati för familjen Pettersson. Såg far gå mot sitt heliga rum, tyckte aningen synd om honom utifrån relationen han levde i, men också när det gäller den uppkomna situationen.

27 KAPITEL 6 Frun, kökets härskarinna.

– Anna och Elin! Ni stannar här, jag vill prata med er.

– Ja frun. Anna hörde nog inte, ska jag hämta henne?

– Ohyfsade unge, hämta Anna omgående, under tiden ska jag hämta ridspöet. Hon ska ta mig fan rappas upp så att hon lär sig att lyssna. Hörde du Elin?

– Ja frun, ska hämta henne omedelbart, ett ögonblick bara. Anna! Frun vill prata med oss.

– Kommer strax Elin, måste gå på dasset först. Det kan inte vänta, hälsa frun det.

– Men skynda dig, du vet hur det blir annars.

Min syster var tillbaka i vårt stora kök några minuter senare, hennes blick var riktad mot kökets golv.

28 – Varför kommer du inte när jag ropar på dig unge?

– Var tvungen att besöka dasset frun, jag var väldigt nödig.

– Du ska få för nödig du, böj dig framåt jäntunge, tre rapp ska du ha.

– Ja frun.

Anna fick nu ta emot tre riktiga rapp från ridspöet, tur var att lillasyster hade en kraftig klänning på sig, denna skulle ändå dämpa smärtan något.

– Det här ska väl få dig att lyssna i fortsättningen.

– Tack frun.

Tårarna passerade nedför Annas kinder, förmodligen lika mycket på grund av rädsla, som av smärta.

– Nu kan ni fortsätta ert arbete med att hämta in ved, Tyra och Sara har andra sysslor idag. Därefter fyller ni vattenhinkarna, ställ två i köket och de andra två ute i förstukvisten.

29 Vi svarade i korus. Hon hade ont nu, gnodde med sina handflator över skinkorna, färgen i hennes ansikte var moget röd.

Anna tog de två hinkarna i köket, jag de andra. Jag tog den ena hinken i min famn för att kunna öppna dörren till den yttre friheten, Anna stängde densamma efter oss.

– Satkärring, satkärring, och åter satkärring.

Må du brinna den eviga elden ditt elaka stycke.

– Men Anna!

– Hoppas hon dör kärringen, jag ska plocka en handfull nässlor bakom gödselstacken, hänga dem på tork i vagnslidret och spara buketten tills dagen för hennes jordfästning infinner sig. Önskar att den ska komma inom en snar framtid.

– Det är mörka tankar Anna, även om vi har en elak mor.

– Elin, det är precis så jag känner. Hur kan det komma sig att snälla far fick tag i en sådan gement elak kvinna, kan du förstå det?

30 – Han väntade väl för länge, de som var något att ha var antagligen redan tingade.

Mitt svar till Anna gjorde ändå att vi kunde komma till skratt, hon strök bort kvarvarande tårar med högra handens baksida samtidigt som skrattet klingade ut över stallbacken. Brunnen låg nu ett tjugofemtal meter framför oss. Anna gjorde loss stången som hinken skulle hängas vid, släppte vant ned densamma mot brunnens mörka inre, vi upprepade manövern fyra gånger. Levererade därefter vattnet enligt order, nya sysslor tog vid.

– Anna och Elin! Hämta in ved, rappa på lite!

31 KAPITEL 7 Landsfiskalen Axelsson

Kommande dag skulle jag ta den snabbaste hästen, sela den framför jiggen och i högsta galopp ta mig till landsfiskalen i Barkaholm.

Han skulle informeras om vad som pågick i byn Barkatorp, på patron Gelves ägor och i hans vatten.

Hade bett pigorna om tidig frukost samt lite färdkost för något uppehåll under vägen.

Hästens tornister var fylld med havre och hö, vatten skulle vi få ta ur något vattendrag på vägen.

Ungefär två timmar efter frukost band jag upp en hårt flåsande dragare utanför landsfiskalen Axelssons kontor, läste ivrigt på den handskrivna lappen som krokats på dörren in till lagens rum. Tjänsteförrättning, tillbaka klockan elva. Hur mycket skulle klockans visare peka på nu tro?

Tio minuter kvar, ingen idé att gå någonstans, försäkrade mig om att hästen fick den fodermängd den behövde med tanke på det hårda lopp dragaren gått.

32 Där kommer Axelsson med raska steg iförd den uniform som den högre makten gett honom.

– Ser man på, är det inte patron Gelve som är i staden. Inget allvarligt hoppas jag.

– Allvarligt, nog fasen är det allvarligt när det finns tjuvfiskare som organiserat försöker tömma ån och sjön, detta för att fylla disken hos handlaren. Sven Oscarsson i Furtomta och handlaren har tillsammans kokat ihop en soppa på jävelskap, allt för att förstöra fisket för mig som lagfaren ägare.

Landsfiskal Axelsson, jag måste ta allt från början, kan vi sätta oss ned?

– Varsågod patron, jag är i idel öra.

Tjugo minuter senare hade fiskalen fått hela berättelsen, han var inte glad, han var heligt förbannad över männens tilltag som han valt att uttrycka det.

33 – Oscarsson som fart runt med en jäkla massa småskit under åren, allt för att ställa sig själv i god dager. Nä nu jäklar ska han få den falskspelande näcken. Om patron vill så är jag resklar inom någon halvtimme sådär, räknar med att stanna tills vi har tagit den illasinnade filuren. Kanske får patron bjuda på mat och husrum för något dygn eller två, ta honom ska vi, det är ett som är säkert.

– Landsfiskalen får stanna så länge han vill, viktigast är att vi tar den jäveln, ursäkta fiskalen.

Under sen eftermiddag närmade vi oss sjön Rugen och Rugsåns utlopp däri, vi hade bundit hästarna en bra bit upp på vägen, inget skulle äventyra vår ankomst när vi smygande började närma oss sjöns hitre del. Det skulle dröja ytterligare någon timme innan mörkret helt skulle ta över det svagt avtagande ljuset.

Landsfiskalen tar ett fast tag i min vänstra arm, pekar med sin högra hand bort mot åns utlopp i sjön, något rör sig i vassens kant. En båt lämnar fast land för att sakta glida ut över sjöns vatten.

34 – Där patron, där är den jäveln, Tjuv är han och inget annat, måtte jag få lägga vantarna på den illasinnade krabaten. Nu får vi både snabbt och tyst ta oss bort mot platsen han rodde ut ifrån. Sedan är det bara att vänta på honom tills han kommer in med båten full av tjuvfiskad fångst. Det ska fan i mig bli ett sant nöje.

– Kan inte annat än hålla med fiskalen. Fy fan säger jag bara, vilket kräk. Och Pettersson i handelsboden då, inte ett strå bättre är han, det handlar ju om ett visst mått av tjuveri från hans sida också.

– Helt riktigt patron.

En knapp halvtimma senare var vi framme vid båtens hemmahamn, spåren var tydliga där den legat i väntan på den man som skulle ta den ut över öppet vatten.

Tanken var givetvis att fylla dess durk med nyfångad fisk, vilken skulle försäljas till annan person med rymligt samvete, givetvis kan det handla om helt ovetande kunder också. Kanske skulle pigorna rent av köpa vår egen fisk, rös vid blotta tanken.

35 Fiskalen och jag tryckte oss hårt mot de trädstammar vi valt ut till vårt skydd, båten var på väg in mot land och vi hade under tiden sett Oscarsson dra både nät och fisk in i den lilla båten. Han vågade inte hålla till ute på öppet vatten under proceduren där fisken skulle skiljas från näten, det ville han för säkerhets skull sköta om på land. Detta gjorde mannen rätt i, här finns ju vi till hjälp.

Nu tar båten strand, Oscarsson ställer sig i båtens för, lämnar den något senare för att göra fast vid första bästa träd. Bakom första bästa träd satt landsfiskalen Axelsson.

– Men godafton herr Oscarsson, hur har det gått med fisket, jag menar med tjuvfisket på patron Gelves fiskevatten? Kan ju se att det har gått ganska bra.

– Ursäkta patron och givetvis även till er landsfiskalen Axelsson, mycket pinsamt skulle jag säga. Det var inte bra det här, men jag kanske kan få förklara mig?

– Visst, varsågod och förklara er.

– Ah fan, vi behövde mat på bordet mina herrar, det har inte gått bra i skogen den senaste tiden. Inte kan väl patron ha något emot att jag tar några fiskar ur hans vatten?

36 – Det hade jag absolut inte haft om det hade handlat om några fiskar till husbehov herr Oscarsson, nu handlar det om organiserat tjuvfiske där det finns en överenskommelse mellan er och Pettersson i handelsboden. Jag har två vittnen som har hört er komma överens om att han ska försälja, eller byta in er fångst. Erkänner du inte karl?

– Hmm. – Om jag vore som er Oscarsson skulle jag erkänna, då menar jag nu, så slipper vi en massa onödigt arbete.

– Nåväl, det är väl inte så mycket att välja på mina herrar.

– Ni ska teckna ned er bekännelse innan vi lämnar den här platsen, det ska även beskrivas vilken typ av så kallat samarbete ni och herr Pettersson tänkt er att ha.

– Det ska bli så mina herrar, lika bra det.

I skenet av ett stearinljus tecknar Oscarsson ned sin bekännelse där han även beskriver Handlare Petterssons tänkta inblandning, handlingen undertecknas av landsfiskalen Axelsson samt patron Gelve.

37 Ägaren till Furtomta gård, hemmansägaren Sven Oscarsson får efter att ha släppt tillbaka ännu levande fångst bege sig hemåt i den mörka kvällen. Mannens handlande kommer i tidens förlängning att få konsekvenser, stora konsekvenser.

– Nå patron Gelve, vi tog rackaren till slut.

– Riktigt bra fiskalen, får jag erbjuda kost och logi för er snabba insats, men också för ert mycket resoluta handlande?

– Det ser jag fram emot patron, tack för det.

Handlaren får vi ta imorgon efter frukost.

– Det ska bli mig ett sant nöje.

Efter sen kvällsmat släcktes belysningarna ned på Gelveholms gods.

Frukosten ringdes in med en speciell liten mässingsbjällra, den användes aldrig till vardags då kända rutiner gällde om inget annat var uttalat. När det fanns gäster på gården var det viktigt att visa på tjänstefolkets arbetsuppgifter, med bjällran i hand gick Tyra runt mellan rum och våningar för att tala om att frukosten var serverad.

38 – Ska det vara en klar till sillen landsfiskalen, jag tar alltid en eller två för att få igång hjärtat?

– Låter som en god idé patron, då ska vi se hur Pettersson tar sig an anklagelserna om delaktighet i tjuvfisket på patrons ägor.

– Sanna mina ord.

Efter tre snapsar och avslutad frukost med salt sill, stekta ägg, nybakat bröd samt diverse matrester från gårdagen, tackade fiskalen för sig.

– Landsfiskalen stannar väl kvar på lite mat innan han beger sig hemåt, tänkte vi kunde äta lite tillsammans vid tolvsnåret?

– Det tackar jag inte nej till patron, tack för er gästfrihet.

– Då hörde ni vad som sades flickor.

– Ja patron.

Den mer representativa och fjädrande Mylord-vagnen skulle ta oss in till Barkatorps by, vagnens hjul hade till och med gummibeläggning vilket gjorde dess framfart tyst och mjuk.

39 En stund senare bands ekipaget upp framför handelsbodens entré. Prästfrun Edith Bosser och dottern Klara var redan i affären, Klara en vacker flicka i adertonårsåldern tummade med stora ögon på den rulle av tyg som handlaren lagt upp på den stora disken. Edith anade nog fan att det var något i görningen då fiskalen och jag kom tillsammans, hon gjorde sig absolut ingen brådska.

– Varsågoda mina herrar, Klara och jag behöver allt lite mer tid innan vi bestämmer oss om tyget.

– God morgon mina herrar, ja en olycka kommer sällan ensam, ursäkta mig det var enbart menat som ett skämt. Hoppas ni inte tog illa vid er.

Pettersson skulle göra sig rolig över vår ankomst Inför Edith och Klara, den jäveln står där bakom disken och är stöddig, han ska nog fan få se på annat den sillastinna saten.

Nu hade sillstryparen retat upp fiskalen, det är säkert det. Fan kommer att ta honom.

40 – Det stämmer säkert, men det stämmer bättre in på Sven Oscarsson vid Furtomta gård och handlaren Erik Pettersson i Barkatorp, än det gör på patron Gelve och landsfiskalen Axelsson från Barkaholm. Vet hut din oförskämda sate.

Edith och Klara hoppade till över fiskalens kraftiga markering, prästfrun lyfter sin högra hand mot sin mun, harklar till lite, mer för att göra sig påmind om att det fanns damer i rummet.

– Ursäkta mig mina damer, men jag klarar inte spydiga kommentarer från tjuvar när jag är på tjänsteutövning, inte annars heller för den delen.

Edith vänder sig mot fiskalen och bugar lätt.

– Vad menar landsfiskalen med tjuvar, här finns väl inga sådana?

Fiskalen tar nu upp den handling som Oscarsson nedtecknade föregående kväll, han sätter monokeln över höger öga, vänster tumme bakom den skräddarsydda västens ärmöppning. Håller upp handlingen på gott avstånd framför sig.

41 – Jag läser innantill herr Erik Pettersson, detta från ett vittnesmål nedtecknat av hemmansägaren Sven Oscarsson föregående afton, bevittnat av landsfiskalen Axelsson samt patron Jonas Gelve.

Edith och Klara stod inte ut med att verka ointresserade längre, nu hade deras tidigare sänkta blickar lämnat såväl disk som tygrulle. De båda kvinnorna stirrade nu istället mot fiskalens plats i spänd väntan på vad som skulle komma över Axelssons läppar. Pettersson den falska jäveln, stod med hängande haka och inväntade det dräpande slaget. Axelsson läste det nedtecknade vittnesmålet, tar av sig monokeln, tittar handlaren djupt in i ögonen.

– Nå Pettersson, erkänner du din del i handlingen? Tala nu.

Det gick en god stund där tystnaden låg som ett grytlock över lokalen. Herr Pettersson svalde, funderade, ömsom tittande på damerna, ömsom tittande på fiskalen och mig.

42 – Det var väl så det var landsfiskalen, men patron några fiskar, har inte patron råd med att undvara några fiskar?

– Jo, om man frågar mig din snikne fan.

– Ta fram papper och penna nu Pettersson, nedteckna din version precis som Oscarsson nedtecknat sin.

– Vi väntar med tyget herr Pettersson, kan vi få betala matvarorna så att vi kan gå sedan.

– Hmm, två kronor jämt bästa fru Bosser.

Tack.

Mannens version av händelsen fanns nu på papper, undertecknat och bevittnat av oss.

Under tiden hade de båda kvinnorna lämnat handelsboden.

– Herr Pettersson, ni kan invänta brev från mig framledes gällande förhandling vid tinget i Barkaholm, som sagt en olycka kommer sällan ensam. God dag herr Pettersson.

43 KAPITEL 8 Klara och Merit

– Kära make, när Klara och jag var nere i handelsboden för att köpa tyg till en del kläder som sömmerskan Sinna skulle hjälpa oss med, fick vi ta del av en förfärlig händelse.

– Vad hände då kära hustru?

– Klara du kanske vill berätta för far vad vi fick bevittna?

– Visst mor.

En stund senare hade Klara berättat för sin far kyrkoherden vad som utspelat sig i byns handelsbod denna förmiddag.

– Varför skulle Pettersson ge sig in i den här typen av handlingar och att Oscarsson var så gemen att han gav sig ut i tjuveriets utmarker, det kunde jag aldrig tro. Så gement.

– Verkligen kära make, kan verkligen inte förstå hur männen har tänkt.

44 – Okristligt, det här kommer att stå herrarna dyrt, patron kommer inte att vara nådig här. Nåväl, lagen får ha sin gång, låt oss hålla tummarna för att det blir ett bra slut på det hela ändå.

– Visst kära make.

– Men Edith, är det så klokt att anlita Sinna till syjobben, finns det ingen annan?

– Hon är den bästa, vi får lägga det andra åt sidan helt enkelt.

– Passar det sig att sockenhoran syr upp kläder till prästgården?

– Kära make, om det passar sig att sockenhoran Sinna kommer till kyrkoherden för att köpa brännvin, kan det väl passa sig att hon syr upp kläder åt hans fru och dotter, eller tänker jag fel här? Vi får helt enkelt blunda för det andra.

– Hmm. – Såg skärsliparen borta i bygatan tidigare, hoppas att han gör sig ett besök hos oss.

Klara vill du gå ned i köket och plocka ihop lite mat till stackaren, ta inte av något som är färskt, det vet du.

45 – Ska bli kära mor, ska jag vinka in honom om jag ser att han är i närheten?

– Gör det Klara och be pigan plocka fram knivarna, du får ta börsen med mynt som ligger på mitt spegelbord. Slarva inte bort den.

– Ska försöka att ordna allt detta mor.

Såg genom ett av kökets fönster att skärsliparen nu var i höjd med Sinnas lilla hus, då kanske det kan ta en liten stund extra. Skrattade för mig själv. Kunde inte låta bli att tänka på det blå-gröna tyget i handelsboden, det skulle verkligen bli fint till den nya klänningen, ska fråga mor om jag inte får gå ned själv och köpa ett antal meter, kanske skulle jag se skärsliparen samtidigt.

– Mor, kan jag inte gå ned och köpa tyget själv, kanske stöter jag på skärsliparen där?

– Jo Klara, gå du ned och köp ditt tyg. Stöter du på Sinna, be henne komma hit så får vi prata med den stackars flickan om din klänning. Hon behöver säkert tjäna någon krona på ett kristligt sätt.

– Oh mamma så glad jag blir, tack mor.

46 – Varsågod min flicka, mynten i börsen ska räcka till tyget också. Tappa inte bort den.

– Nej mor, ska knäppa till den.

Det var mycket folk i handelsboden, ställde mig en bit bort medan kunderna klarades av. Såg Petterssons dotter Merit bakom disken, hon är jämgammal med mig och vi har gått i skolan tillsammans under alla skolåren. Jag tycker om Merit, hon är en riktigt god vän. Jag har alltid känt en egendomlig form av dragningskraft till henne, alltid tyckt om att krama henne och vara i hennes närhet. Ja, hon har känts som en riktigt, riktigt god vän.

Merit har alltid svarat upp på mina kramar när vi övernattat hos varandra, vilket har hänt vid ganska många tillfällen. Vi har vid tillfällena alltid delat säng och somnat i varandras armar. Blev varm inombords när jag tänkte på det. Hon tecknade åt mig att komma bort till den andra änden av affärens långa disk.

– Hej Klara, du är väl fortfarande min vän efter det som min idiot till far har ställt till med? Jag vet, att du vet vad som hänt.

47 – Så klart jag är Merit, det där får väl vuxenvärlden klara ut, vi ska inte tynga våra unga sinnen med sådant. Du vet vad jag tycker om dig, inget kan förändra det.

– Du är det bästa jag har Klara, det var så länge sedan vi träffades, jag var rädd att du inte ville ha mig som vän längre och har varit alltför rädd för att ställa frågan. Kan vi inte träffas Klara, jag menar snart?

– Jag träffar dig gärna och när som helst.

Min dörr står alltid öppen för dig, det vet du nog innerst inne.

– Jag har samma känslor för dig Klara.

Rullen med tyg låg precis vid våra händer, Merit strök med handen över tyget som i en framtid skulle bli min nya klänning, hon snuddade vid min hand samtidigt som jag diskret tog tag om hennes pekfinger. Strök över hennes pekfinger med min högra tumme, tittade henne djupt in i ögonen, vi rodnade och log båda två.

48 – Mitt egentliga ärende var just det här tyget Merit, jag ska få en ny klänning av mor och vi hade tänkt be Sinna sy den.

– Vi kan väl sy den tillsammans, jag är ganska duktig på det området, då får ju du möjlighet att lära dig lite om hantverket samtidigt.

– Åhh, så roligt det ska bli, vet att du var riktigt duktig på att sy när vi gick i skolan.

Kan vi vara hemma hos oss Merit?

– Visst, det är mycket mer plats hos er, där kan vi bre ut oss som vi vill. Så kul det ska bli, då ska vi se hur mycket tyg det kan tänkas gå åt.

– Mamma hade nog räknat med att köpa tre meter, vad tror du om det?

– Låter riktigt bra, lägger på en bit, men den behöver du inte betala för. Så där, var det något annat?

– Nej tack Merit, jag är så glad att vi ska få träffas igen, om du visste vad jag har längtat efter dig.

49 – Har känt precis likadant Klara.

– Ska vi börja redan imorgon kanske, kom tidigt, kom redan efter frukosten Merit.

– Kommer då, hej då min vän.

– Jag längtar.

50 KAPITEL 9 Gården Furtomta

– Sven Oscarsson, hur kunde du vara så infernaliskt dum så att du stjäl från en man som patron Gelve, vad i hela världen tänkte du på?

– Älskade Fia, du förstår väl att jag enbart gjorde detta för att vi skulle få lite fisk på matbordet.

– Nu ljuger du, det handlar inte om fisk på bordet för vår del, det handlar om att du skulle försöka göra storaffärer med Pettersson och därmed lura patron Gelve.

Har du någonsin hört talas om en arm sate som lyckats lura honom? Nej det har du inte, den personen finns inte. Patron är en hårdhudad man i affärer, men det är en annan sak. Gelve är också en stor och viktig person, vi är inga viktiga personer Sven, därmed måste vi alltid hålla oss på rätt sida om lagen.

– Hur kunde jag vara så satans dum, jag fattar det inte?

51 – Han kommer att göra vad han kan för att driva oss från gården, det kan du vara säker på.

– Så illa kan det väl inte bli Fia. – Vem vet Sven Oscarsson, det kan vara så att du gick ett steg för långt nu, du har aldrig varit Gelves favorit och det borde du veta. Fundera över vad du kan göra för att blidka hans ilska och det ska du göra fort.

– Vad kan jag erbjuda honom som har allt?

Kan väl inte erbjuda honom hus och hem, gården har gått i släkten under generationer. Nej, den enda personen som skulle kunna få honom på andra tankar är väl du Fia, dig har han alltid haft ett gott öga till.

– Du menar att jag skulle åka upp till patron och fläka upp mig som sockenhoran Sinna, är det så du menar?

– Fia! Du vet att jag inte menar på det viset, men du kanske skulle kunna prata lite med honom, höra efter om vi kan göra något som skulle få honom att ta tillbaka anmälan till landsfiskalen.

52 – Sven! Du är den som ska åka till patron, du ska ställa precis den frågan till honom.

Det är inte jag som har tjuvat och smidet helvetesplaner.

– Får väl nedlåta mig till det då.

– Du tyckte inte att det skulle kännas kränkande om jag gjorde det, är det så du menar Sven?

– Nej Fia, det blir bara fel, lika bra att hålla käft och bege sig till den ondes boning.

– Ta jiggen och sela unghingsten, se till att få det hela ur världen, då har du i vart fall försökt. Du tar inget brännvin på vägen bara så du vet.

– Nog för att det hade behövts.

– Du tog väl tillräckligt den kvällen landsfiskalen tog dig kan jag tänka.

– Hmm. Selar på då.

– På momangen, stanna till i handelsboden på hemvägen och ta hem lite socker och salt.

– Ska bli Fia.

53 Grusgången upp mot patrons hus var lång, kändes betydligt längre än vad den egentligen var. Kängorna var fyllda med sten, likaså den tomma ränseln som senare skulle rymma socker och salt. Allt var riktigt tungt i stunden.

– Nå, vem söker ni?

– Jag söker patron Gelve om han är vänlig nog att ta emot.

– Vänta vid dörren så ska jag se om han kan ta emot.

Hamnade för ögonblicket i ett tidsmässigt tomrum, hade svårt att avgöra hur lång tid som passerat när den strama kvinnan åter äntrade rummet.

– Varsågod, den här vägen!

Manen med makt satt bakom ett gigantiskt skrivbord i massiv ek, han lyfte inte på ögonbrynen för att välkomna mig. Varför skulle han göra det egentligen, en simpel tjuvfiskare gör entré.

– Hmm, jo patron, jag undr..?

54 – Är det tjuvfiskaren som är ute för att vittja sina fula nät, vad förväntas ni finna här min käre Sven Oscarsson, din satans tjuv?

– Ber om ursäkt patron, undrar om Gelve har tid att lyssna på mig, bara för en stund?

– Varför skulle jag ödsla min dyrbara tid på dig din stans odugling? Nej, be din hustru komma hit om det är så att gården Furtomta har något att framföra. Hon är välkommen i morgon klockan tio. Adjö!

– Fia, min hustru kommer att vara här klockan tio imorgon då patron.

Sedan var det salt och socker i handelsboden, skönt att få det här avklarat.

Fia skulle säkert komma på någon lösning på den uppkomna historien. Tyckte nog att patron var ganska tillmötesgående, han kastade i vart fall inte ut mig. Berättade för Fia hur väl mottagen jag blivit, först av hustrun sedan av patron själv.

55 – Jag får väl leta fram finklänningen om jag ska på sådant fint besök, duger inte att komma i vad som helst. Imorgon spänner du för häst och vagn Sven, ta jiggen, men inte den pigga märren. Du har väl sysslor på gården att uträtta, varför går du härinne som en äggsjuk höna?

– Jag måste komma igång med utkörningen, hoppas det kommer någon uppköpare snart, timret kan inte ligga här hur länge som helst.

– Du får väl fråga patron om han vill köpa upp timret, kunde du inte ha gjort det när du var där.

– Det blev inte tillfälle, kanske du kan kära Fia. – Nej du Sven, gården ska du sköta, tycker du det är på sin plats att jag ska ta över hela gårdsansvaret bara för att du håller på med en massa skumraskaffärer?

– Nej, kära Fia, inte ska du behöva oroa dig för gårdens väl och ve.

– Ge dig iväg ut nu och se till att få något gjort, inget brännvin nu!

56 – Ja Fia. Förlåt, nej Fia. Klockan tio stegade jag upp på patron Gelves förstukvist, knackade på den vackert utsirade dörren.

– Nå, vem söker ni?

– Jag söker patron Gelve, det var sagt klo…

– Ska ta reda på om patron kan ta emot, var vänlig och vänta vid dörren.

Den alltid lika trevliga fru Gelve kom åter inom någon halvminut.

– Patron tar emot nu, varsågod.

– Tack frun.

Knackade försiktigt på dörren in till rummet där patron Gelve skulle sitta.

– Kom in!

Hans röst hördes svagt vilket gjorde mig förvånad utifrån mannens egentliga röstläge.

57 Mitt förra besök på rummet var i samband med en annan affär där Sven i princip skällt ut patron för att han inte mätt in timret som han skulle, det mötet slutade med att patron fanns under mitt kjoltyg och jag hade inget att sätta mot.

– Kom in för i helvete!

– Ursäkta patron jag hörde inte.

– Ser man på, har inte storgodsägaren, tillika tjuvfiskaren Sven Oscarsson skickat ut det bästa han har. Sin kära hustru Fia. Välkommen och slå sig ned frun, hon kan väl ställa sig lite här bredvid mig medan vi pratar.

Nu visste jag att klockan var slagen, rentvättad och fin var jag under, kunde ana en mindre ilning i min nedre region då det var väldigt länge sedan en karlslok tog i mig på det viset. Ställer mig strax bredvid mannen med makt över det mesta i socknen, känner hans hand på väg upp mot mitt nu alltmer bultande sköte.

58 Står något mer bredbent, just så att patron kan gå in under byxans kant och känna min hetta. Kappan hamnade på golvet nedanför mina fötter, patrons stalldörr stod på vid gavel och något stort blottade sig. Samtidigt som jag grenslade mannen drog jag undan tyget som nyss täckt mitt heligaste, särade därefter på min frukt och satte mig ned.

Mannen kved samtidigt som han letade efter mina bröst, tog det ena i sin mun, lyfte min kropp upp och ner tills vi båda uppnått den njutning vi varit ute efter. Kliver av, placerar åter mina byxor över den blöta kullen, tar på mig kappan och sätter mig på stolen mitt emot patron.

– Fru Oscarsson, ni hade något på hjärtat.

– Det gällde gården patron och det tilltag som min man Sven utsatt patron för, vilket är oerhört generande för mig. Tänker patron ta gården från oss?

59 – Vad gäller maken Sven så har jag inga problem med att önska honom åt helvete, sedan tänker jag på Fia, även er son Axel, men han ska väl ändå ut i dagsverken om han inte redan är städslad. Låt oss säga så här, lagen måste ha sin gång, men ni, då handlar det om er personligen Fia. Ni behöver inte vara rädd för att hamna på bar backe så länge jag är i livet. Ni bor kvar oavsett vad som händer, skulle det komma till auktion på Furtomta och jag skulle bli den nya ägaren så åker Sven Oscarsson ut ur huset. Ni väljer om ni vill bo kvar Fia. – Det var storslaget patron, Sven får ta konsekvenserna av sitt handlande, det kan inte jag göra något åt.

– Fia, er make är en ynklig jävel, sparka ut honom medan tid är. Jag ska se till att ni aldrig behöver svälta, för det verkar ju ändå som vi förstår varandra, eller hur Fia? – Vi förstår varandra fullt ut patron, men jag kan väl inte sparka ut Sven, han är ägare till gården?

– Vi får se hur allt löser sig, viktigast är att Fia är med mig på min linje, Fia ska inte bo under samma tak som en brottsling.

60 – Det blir patron som håller kontakten med mig om jag förstår saken rätt?

– Så blir det Fia, ta den här sedeln och köp sig något nytt tyg i handelsboden.

– Men patron! Det är tio kronor.

– Den sedeln är er personliga ägodel, inte ett öre till maken, förstår Fia? – Tack snälla patron, tack.

– Ge sig iväg nu Fia. Stannade till vid handelsboden, kostade på mig ett antal nya underbyxor och lite andra textilier.

Det blå-gröna tyget på rulle tilltalade mig mycket, skulle allt ta och köpa mig en bit till en ny fin klänning. Äntligen skulle jag få nytta och glädje av mina kunskaper med nål och tråd. När jag kom hem stod hästarna fortfarande selade framför stockvagnen, undrade varför Sven lämnat dem på det viset. Det var olikt honom, även om han varit på kanelen så hade han alltid sörjt för hästarna. Dörren till vagnslidret stod något på glänt, han kanske är därinne, bäst att titta efter så det inte har hänt något.

61 Dörrens gångjärn gnisslar i takt med något knarrande ljud i själva virket, tittar in. Kan inte se någon vid vagnarna, inte heller bland all annan utstyrsel för hästar som finns i utrymmet. Kisar in mot de inre ytorna, nu börjar ögonen vänja sig vid mörkret.

Ser konturerna av något som hänger ned från en av de grova bjälkarna i taket, det ser ut som en stor säck hö, eller halm. Så stora säckar har vi väl inte.

Går sakta in mot föremålet, tittar upp mot dess övre del. Hörde mitt eget skrik passera över läpparna samtidigt som jag tumlade bakåt.

– Sven!

62 KAPITEL 10 Vallonen

Jag hade skickat bud med landsfiskalen om att be smeden från Barkaholm att ta sig ut till Barkatorps by för ett antal dagsverken, smeden skulle kontakta mig personligen vid ankomsten till byn.

Tre dagar senare, något före tolvslaget knackade det på dörren till mitt arbetsrum.

– Patron, smeden är här, ska han komma in till er?

– Så fan heller! Jag kommer ut, var är karln?

– Han står i förstukvisten patron.

– I förstukvisten, duka fram lite mat Tyra, mannen är en riktig arbetare han behöver mat och brännvin i tid och otid. Förresten Tyra, kom in och stäng dörren för en liten stund, kom och sitt i mitt knä.

– Men inte kan jag väl sätta mig i patrons knä, det passar sig väl inte.

63 – Kom nu hit piga och var lite tyst! Tyra är så len och fin under tyget, riktigt varm och go.

Såja piga, vi får fortsätta en annan gång.

Tack Tyra.

– Tack själv patron, jo jag skulle behöva lite nya kläder, har pratat med frun om det, men hon lyssnar inte riktigt på det örat.

Undrar om patron skulle kunna förbarma sig över Sara och mig, det är verkligen illa ställt med tyget.

– Då får allt Tyra ta och prata lite med Sara, ja att hon måste vara lite mer tillags om jag uttrycker mig så. Förstår Tyra?

– Förstår goa patron, jag ska prata med henne. Ska ge besked till patron så fort som möjligt.

– Då har vi en överenskommelse Tyra, ni kommer att få fem riksdaler var om Sara är med på noterna. Hälsa pigan att jag inte ska göra henne med barn.

– Tack patron.

Smedens namn är Set Halen, vallon till ursprunget, hans förfäder anlände Sverige för flera hundra år sedan. Han fick yrket med bröstmjölken, jävlar vilken karl han är.

64 Äter som en häst, dricker brännvin som vatten och sliter som en dragare. Tvi fan, det är en riktig karl det.

– Välkommen Set, du är efterlängtad på godset.

– Tack patron, kul att höra att mina enkla och simpla tjänster är efterlängtade, inte var dag jag får höra de orden minsann.

– Ska vi inte börja med lite mat och en sup, eller två?

– Tackar som bjuder, det ska minsann sitta fint. Tackar, tackar.

– Har Set några arbeten som väntar hemma, jag menar är det någon speciell dag som Set måste åka härifrån?

– Nej patron, klarade av allt innan jag gav mig iväg. Jag är för er disponibel som ni önskar min herre.

En verbal jävel den där smeden, han uttrycker sig så att kärringarna skulle smälla av i kyrkbänkarna.

65 – Det tackar vi så in helvete mycket för Set, det finns jobb här på gården, nere vid sågen, men även en del mindre jobb hos mjölnaren.

– Tog med mig den lilla häschan och en hel del järn, så nog ska vi få ordning på det mesta i vart fall.

– Tror jag det. Skål på dig Set, nubbe upp!

– Nubbe upp patron.

– Äh, det var en liten jävel, vi tar en till direkt. Du måste vara törstig som rest i flera timmar.

– Tack patron.

– Nu ska vi låta maten väl smaka, därefter tar vi en tur runt vagnarna för att titta vad som behöver göras där. Härefter tar vi jiggen ut till sågen och kvarnen för att inspektera jobben där. När du har sett allt så lägger du upp arbetet som du själv vill, när du jobbar ute vid sågen och kvarnen får du matsäck med dig. När du jobbar hemma på godset äter du med oss, vi startar alltid dagen med gemensam frukost och avslutar densamma med gemensam kvällsmat. Vad tänker du runt detta?

66 – Kan inte bli bättre patron, det är bra att få se jobben så jag vet hur mitt material ska kunna användas på bästa sätt.

– Det skålar vi på Set, skål!

– Skål patron, det här smakade riktigt bra.

Ber att få tacka så mycket.

– För all del, kul att ha en riktig arbetare i tjänst på godset.

67 KAPITEL 11 Klaras klänning

Något efter tio såg jag att Merit var på väg uppför den långa och välräfsade grusgången, kände en enorm värme inombords då jag såg henne sväva fram över gruset. Mor hade blivit riktigt glad när jag berättat om Merits initiativ, vad far kände och uttryckte behöver inte utvecklas.

Merit var minst sagt välkommen, föräldrarna oerhört glada över att hon åter skulle bli gäst i vårt hem, vilket naturligtvis kändes riktigt bra också för min del. Allt kopplat till de senaste dagarnas händelser, nu var hon äntligen här.

– Klara, du har besök, Merit har kommit.

– Jag kommer mor, hej Merit och välkommen hit igen.

– Tack så mycket Klara, tack för att jag fick komma, det ska verkligen bli roligt. Du ska få en riktig kram av mig.

– Och du av mig Merit, tack.

68 – Då ska väl vi dra oss tillbaka till vårt arbetsrum, om jag får kalla det så mor?

– Det är ert arbetsrum så länge ni behöver det, så är det bestämt. Kyrkoherden hälsar dig välkommen Merit, det ska du veta.

– Tack så väldigt mycket fru Bosser, det var vänligt.

– Kom Merit så går vi upp.

Vi gick hand i hand uppför den stora breda trappan, när vi nådde det översta trappsteget vänder jag mig om.

– Jag har längtat efter dig Merit.

– Jag har längtat efter dig Klara.

Där stod vi, alldeles för länge. Kramades alldeles för hårt, så länge och så hårt att vi höll på att missa min far kyrkoherdens ankomst.

– Nej men så trevligt att ha Merit på besök, jag blev så innerligt glad när Klara berättade om att fröken Merit skulle komma och att ni tillsammans ska utföra ett sömmerskearbete. Riktigt trevligt, välkommen.

69 Kände hur värmen blossade upp över mina kinder, det var på sekunden att far sett vår innerliga kram, den skulle kunna ha missuppfattats. Om det nu var en kram som skulle missuppfattas förstås.

– Tack kyrkoherden, blev jätteglad när jag blev inbjuden till er.

– Det var så roligt Merit, ha det nu så trevligt mina flickor.

– Tack far.

Merit tog min hand, jag hennes. Dörren in till mitt arbetsrum var lämnad öppen till viss del. Rummet låg mittemot mitt egentliga rum, mitt sovrum. Merit lotsades nu sakta in i rummet, kände att kramen inte fått ett egentligt slut.

Samtidigt som dörren stängdes fanns vännen åter i min famn, hon kramade mig nästintill hysteriskt, min högra hand sökte sig upp under hennes blus. Smekte området runt hennes Bh-band samtidigt som jag letade efter spännet, visste inte om jag skulle våga gå vidare, backade nedåt mot hennes ryggslut. Pussade till slut hennes kind, tittande min vän i ögonen.

70 – Ursäkta mig Merit, jag kanske inte borde gjort det jag gjorde.

– Be inte om ursäkt Klara, om du inte gjort det så hade jag. Men vi kanske måste gå vidare min vän.

– Så måste det förmodligen bli Merit, min älskade vän.

71 KAPITEL 12 Rättegången

Tittade mig omkring i den vackra salen, letade i första hand efter den vackra Fia, i andra hand fru Pettersson. Ingen av kvinnorna fanns på plats till dagens förhandling, egentligen hade väl inte damerna någon som helst anledning att närvara. Mannen med tankar om tjuveri satt på första parkett, där ska den snikne sillstryparen också sitta.

– Rätten kallar skogsägaren Sven Oscarsson, Furtomta gård, samt handlaren Erik Pettersson, Barkatorps by. Målsäganden är Patron Jonas Gelve, Gelveholms gods. Ärendet avser tjuvfiske samt försäljning av fångst.

– Herr domare, Sven Oscarsson finns inte längre med oss i jordelivet och kan således inte ställas till svars för sina tidigare handlingar.

72 Någon högt studerad yngling satt längst fram och bredvid handlaren Pettersson, egentligen skulle Oscarsson också ha suttit där. Salen var stor och fint inredd, rummet bar på en viss mystik, det var ju ändå salen där många juridiska spörsmål avhandlats under åren och även i en framtid kommer att avhandlas.

– Rätten har noterat detta. Då går vi vidare till anklagelsen om häleri, här ska handlaren Erik Pettersson höras, finns Pettersson på plats?

– Ja ers nåd.

– Finns målsäganden Patron Gelve på plats?

– Patron Gelve finns på plats herr domare.

– Som domare kan jag notera att det finns någon form av erkännande av brottslig handling, problemet är ändå att handlingen aldrig har genomförts. Handlaren Erik Pettersson har aldrig tagit emot något som skulle göra att Pettersson skulle kunna fällas för häleri. Det finns alltså ingen grund för åtal, fallet läggs ned.

– Tack ers nåd.

73 – Herr Pettersson, handlare i Barkatorps by, nu vill jag att ni lyssnar mycket noga på vad jag har att säga er. Herr Erik Pettersson! Jag hoppas verkligen att jag slipper se er här igen, om jag gör det, lovar jag er en helt annan utgång. Har jag uttryckt mig klart och tydligt?

– Jag har förstått allt ers nåd, precis allt. Ers nåd ska aldrig behöva se min enkla person här igen, jag lovar.

– Då förmodar jag att vi har förstått varandra herr Pettersson.

– Ja, ers nåd.

– Sedan tycker jag att ni skyldig Patron Gelve en stor ursäkt, tycker att ni ska be om denna inför sittande rätt, därutöver tycker jag också att ni verkligen ska skämmas vuxna karl.

– Ja ers nåd. Patron Gelve, jag ber er ta emot en ursäkt för mina simpla tankar och gärningar, de tankar som var kopplade till Sven Oscarsson. Jag har lärt mig en läxa vilket känns genant i min ålder, precis som ers nåd framförde. Ursäkta mig Patron Gelve.

74 – Hmm, din simpla sill…, ursäkta herr domare. Pettersson, du är förlåten.

– Ärendet är avslutat.

Domaren lät träklubban möta den stora ”katedern”. Mannen reste sig direkt härefter. När sillstryparen reste sig för att gå ut kunde jag inte låta bli att gå fram till den snikne fan.

– Din lilla, arma sate. Jag funderar på att ta precis allt ifrån dig, för att därefter sätta dig på fattighuset din jävel. Vi är inte färdiga med varandra än om du trodde det, på återseende din satans tjuv.

75 KAPITEL 13 Auktion på Oscarssons gård

Fia kunde givetvis inte driva gården på egen hand, enda möjligheten var att någon penningstinn man skulle satsa sina pengar på Furtomta, som till vissa delar var kalhygge. Inte på det viset att all skog var tagen, absolut inte. Men att den mannen skulle finnas i vår närmaste omgivning verkar inte troligt.

Men den late jäveln hade väl ändå med hjälp från andra lyckats få ned hälften av den skog som skulle kunna omsättas i kapital, detta gör att gården har ett begränsat antal intressenter, räknar inte med att få betala något överpris på auktionen. Fia ska ta mig fan bo i orubbat bo, sonen Axel får väl bo kvar en stund till, men snart är han väl resklar ut till eget torp.

Det ska jag bli man för.

Försommaren var så smått i antågande, om någon vecka skulle vi ta första junidagen i besittning, solen hade smekt, torkat vårt kraftiga hö.

76 Snart var det dags att kalla ihop byalagen för att bestämma hur höslåttern skulle läggas upp, förra året hade Gelveholms gods en sen slåtter, vilket borde borga för en tidig i år.

– Kära spekulanter, hjärtligt välkomna. Vi kommer idag att auktionera ut hemmanet efter Sven Oscarsson och Furtomta gård.

Gården och lösöret kommer att försäljas var för sig om inte enskild budgivare lägger bud på gården i sin helhet, utan att fastighet och lösöre separeras. Om enskild budgivare lägger bud på helheten, kan inte kommande bud avse enbart fastighet, eller lösöre.

Skogsfastigheten består av en areal av cirka etthundraåttio hektar, mestadels skog där ungefär hälften av skogsbeståndet är avverkat. Kvarvarande skogsvärde motsvarar etthundratusen kronor, värdet på avverkningsbar del är cirka sextiotusen kronor. Finns det några frågor runt upplägget?

– Hur förhåller det sig med djuren, ingår de vid ett bud som skulle omfatta både gård och lösöre?

77 – Ja patron, om någon lägger bud på helheten så ingår även kreatur och hästar till ett värde av tretusen kronor.

– Ska inte patron fråga om hönsen ingår i affären?

Nu brakade helvetet löst, i samma takt som skratten tilltog, i samma takt steg färgen i mitt ansikte. Färgen talade om att jag, patron av Gelveholms gods är ursinnigt förbannad. Den lilla drängjäveln ska få smaka på patrons knogar.

– Kom hit drängdjävel ska du få smaka.

Fick efter några sekunders löpning tag i drängens urtvättade jacka, drog ner honom och lyckades hitta en hästskit som fick utsmycka hans ansikte.

– Här har du för höns din jävla slyngel, duger det inte med hästskit så ska jag hämta hönsskit. Är du nöjd pojkjävel?

– Ursäkta patron, förlåt mig.

– Du ska lära dig att veta hut.

78 Efter att ha mulat drängen med hästskit fick det vara nog, tog rätt på ett spann vatten för att tvätta av mig.

– Kan vi gå tillbaka till auktionen, har vi något bud på helheten till att börja med?

Bestämde mig för att låsa auktionen med ett skambud, då skulle ingen kunna gå in med bud enbart på lösöret eller för den delen enbart gården.

– Trettiotusen är bjudet på helheten.

Det blev oerhört tyst, tro för den del inte att det inte tisslades och tasslades om hur jag hela tiden utökar godsets areal. Låt jävlarna prata var min inre tanke.

– Trettio tusen var bjudet, fler bud? Mitt herrskap, ni menar väl inte att gården ska gå till försäljning för trettio tusen riksdaler?

– Trettiofem tusen.

Så fortgick budgivningen tills mannens bud låg på femtio tusen. Hade aldrig sett honom tidigare, bestämde mig för att hugga till med sextio tusen nästa gång.

79 – Femtio tusen var bjudet, flera bud mitt herrskap?

Efter en lång tystnad var utroparen beredd att stänga affären, bestämde mig för att hålla igen in till sista ögonblicket.

– Femtio tusen andra.

– Sextio tusen!

Först blev det helt tyst under en stund, strax härefter steg sorlet bland publiken.

– Mitt herrskap vi har ett nytt och rejält bud från patron Gelve, sextio tusen är bjudet.

Någon emot?

Utroparen räknade till tre och slog, han var väldigt snabb i slaget. Mannen som lagt bud tidigare, var nu åter på väg upp med sin högra hand för att höja nivån.

– Gården går till patron Gelve för sextio tusen riksdaler. Auktionen avslutas härmed, tack gott folk för visat intresse. Patron, vi träffas inne i huset om en stund.

80 Nickade åt auktionsförrättaren, tog den bruna och något slitna portföljen från mina fötter, placerade den under min högra arm.

Kramade portföljen hårt då den innehöll såväl kontanter som brännvin. Utroparen ska få sig en rejäl fylla, det är ett som är säkert. En riktigt bra karljävel det där.

– Patron, ursäkta men…

– Åh Fia, vad förskaffar mig den äran?

– Jo jag undrar om patron kan tänka sig att ta del av maten på mitt enkla middagsbord?

– Tack snälla Fia, det är inte så att det möjligtvis skulle räcka till auktionsförrättaren också, ja vi har en del praktiska detaljer att ta hand om och då skulle det vara bra om vi kunde få hålla till inomhus?

– Maten kommer att räcka till alla patron.

När det gäller gårdens samtliga utrymmen så förfogar ni över dessa fullt ut, ni patron äger gården. Vi blir för övrigt fyra personer runt matbordet, min son Axel är hemma för tillfället.

81 – Vad gårdens utrymmen beträffar så ska Fia och jag prata om det senare idag, det blir nog bra med det. Trevligt att få träffa Axel, tror nog att jag ska kunna erbjuda pojkspolingen arbete, vad säger Fia om det?

– Tack snälla patron, vet inte riktigt hur jag ska kunna visa min tacksamhet, det är en pålitlig pojke.

– Och det kommer han att få tillfälle att visa för mig, Fia och jag ska nog komma överens, det har vi väl gjort tidigare. Inte sant?

– Det har vi verkligen gjort goa patron, tack så mycket. Då väntar maten på herrskapet när det passar er, jag ska duka fram för en person till.

– Tack ska hon ha Fia, hon är ett rekorderligt fruntimmer, det är ett som är säkert.

Under middagen erbjöd jag Axel arbete som fiskeriansvarig och tillika tillsyningsman över godsets samtliga vatten. All fisk skulle levereras till de större handelsbodarna i Barkaholm, alternativt också något till handlaren Pettersson.

82 Axel själv skulle få ansvaret över förhandlingarna med handlarna om provision på såld fisk. Pojken var begåvad med gott räknehuvud, varför jag inte var orolig över om han skulle klara uppgiften.

Nu måste också räkenskaperna över Furtomta gård gås igenom, Fia hade god insyn, för att inte säga god kontroll över gårdens inkomster och utgifter.

Handpenningen överlämnades nu och härefter skulle jag, Fia och auktionsförrättaren besöka banken i Barkaholm för att lösa kvarvarande lån som gården var behäftad med. Köpehandlingar skrevs under av Fia som nuvarande ägare av gården Furtomta, rent juridiskt var undertecknad patron Gelve härmed ägare till gården.

– Då träffas patron Gelve, fru Oscarsson och jag på banken i Barkaholm i morgon klockan elva, hick.

– Vi ska vara där i god tid, Fia kan åka med mig om det skulle passa.

– Tack patron, jag åker gärna med.

– Då ska jag be att få tacka för mig, hick.

83 Nu var auktionsförrättaren riktigt på pickalurven, till och med kunde snedsteg anas.

– Jag ska följa er ut.

– Tack patron, tack.

Auktionsförrättaren var nu ansvarig för sitt ekipage, något längre tid än vanligt kommer hemresan att ta.

– Adjö patron, hick.

– Adjö min vän.

Axel hade begett sig ut till huggkubben vilket lämnade Fia och mig ensamma för en stund.

– Nå Fia, känns det bra med mig som köpare av gården?

– Det kunde inte bli bättre patron, tror ni att jag och Axel kan få bo kvar i huset?

84 – Kom och sätt sig Fia, så ja. Visst får det bli så, det var ju så jag hade tänkt det hela Fia. Det ska inte gå någon nöd på henne, Fia bor kvar precis som hon har gjort tidigare.

Sedan kanske jag kommer på besök emellanåt och då kanske Fia kan sitta lite fint åt patron.

– Givetvis ska jag göra detta snälla patron.

Så, jag är nytvättad och fin därnere.

Kände kvinnans ena bröst i min hand medan den andra sökte sig fram mellan hennes lår.

Hon särade så fint på låren, ville verkligen att jag skulle komma åt hennes mjuka och varma sköte. Nu vänder Fia på sig samtidigt som hon grenslar mig, under tiden har min påle släppts ut i det fria. Fia sätter sig sakta ned och börjar rida mig. Efter en stund gnyr hon till samtidigt som jag släpper min dyrbara last i henne.

– Tack Fia, det var riktigt skönt.

– Det tycker jag med goa patron, tack.

– Då hämtar jag Fia i morgon vid åttatiden.

– Så snällt av er.

85 KAPITEL 14 Set och Tyra

Set dök som vanligt upp till kvällsmaten, han hade fått ett riktigt gott öga till pigan Tyra, vilket i sig var ett gott val. Tänk om Tyra kunde snärja den hårt arbetande vallonen, vilken utveckling det skulle bli för bygden. Om det skulle bli så att Barkatorps by skulle få sin egen smedja vore detta något som skulle ljuda över socknen, jag skulle direkt vara behjälplig i uppförandet av smedjan rent ekonomiskt, om det bara handlade om ekonomiska medel.

– Hur har arbetena gått Set, har det varit några problem?

– Så här långt har allt gått enligt uppgjord plan, har faktiskt inte stött på några större problem ännu patron.

– Bra Set, du är en riktig karlakarl du.

86 – Sedan uppstår alltid vissa problem med järnvarorna, det kostar att ha dessa på magasin. Smeden som skickar ut mig på uppdrag har alltid en förmåga att lämna ut för lite material till jobben, jag får ofta lösa det på plats genom att använda gammalt material som inte har någon funktion hos kunden. Men då blir det egentligen kunden som får stå för materialförsörjningen vilket inte är rätt.

Ser att Tyra går som katten runt het gröt, hon har stekpannan i vänstra handen och stekspaden i den högra.

– Ursäkta, vill Set ha lite mer stekt kanske?

– Tack snälla Tyra, finns det lite till så tackar jag inte nej.

– Oh ja, det finns både stekt potatis och fläsk därtill. Varsågod Set. Deras ögon gnistrade, smeden hade nu ögonkontakt med Tyras bakre region.

Han letade med all säkerhet efter svaret om vad som skulle gömma sig innanför kjoltyget. Tids nog lär han få reda på svaret, så ska det bli.

87 – Varför startar du inte upp en egen smedja Set? – Snälla patron, det kostar pengar att starta upp en helt ny smedja, tror inte att de pengarna finns hos mig i dagsläget. En annan anledning är att det måste finnas underlag för verksamheten, i Barkaholm finns bara underlag för en. Om det skulle finnas utrymme för två, så skulle ingen våga utmana mästersmeden, det vore dömt att misslyckas.

– Om du startade upp en verksamhet här i Barkatorps by, skulle jag kunna hjälpa dig ekonomiskt. Skulle inte det vara intressant?

Mannens blick gick åter till Tyra, pigan mötte hans. Han liksom frågade Tyra vad hon tyckte, få se nu vad som händer.

– Ursäkta, men vore det inte bra för hela byn, ja till och med hela socknen om det fanns en smedja i byn. Byn skulle väl växa och de som bor här med den. Ursäkta mig patron för att jag lägger mig i. Det ska inte upprepas.

88 – Du har helt rätt Tyra, det är precis så det förhåller sig när byar växer. Riktigt bra tänkt skulle jag vilja säga.

– Tack patron.

– Ja patron. Om någon skulle lämna ett så generöst erbjudande till mig, då skulle jag nappa direkt, dum vore man väl annars. Det får bli mitt svar.

– Då är vi överens Set, upprätta en lista över vad du behöver för utrustning till din kommande verksamhet så diskuterar vi vidare utifrån den. Vad gäller utrymme för smedjan så lär det inte bli några problem, gården har ett fint litet undantag uppe vid vägen med tillhörande vagnslider och lite därutöver. Du får bygga om lite utifrån vad som behövs för dina krav.

– Hur ska jag någonsin kunna återgälda detta patron?

– Det blir nog bra med det Set, hårt arbetande människor har jag inga problem med att stötta varken på det ena sättet, eller det andra. Det ska du veta.

89 Huset med yttre utrymmen får du arrendera för en mindre peng, själva verksamheten är din Set. – Saknar ord för patrons välvilja, bockar och bugar inför er generositet.

– Åt helvete med bockande och bugande Set, du är riktigt välkommen till Barkatorps by, eller hur Tyra.

Pigan vet inte riktigt vart hon ska vända sig, rodnaden stiger upp över hennes kinder när Set letar efter hennes ögon för kontakt.

– Nog vore det trevligt om Set ville stanna kvar i byn patron.

– Tack för de orden Tyra, det kändes bra.

– För all del Set.

90 KAPITEL 15 Rakvattnet

Kommande morgon var jag uppe både före pigorna och frun, jag skulle hämta upp Fia på Furtomta gård för vidare resa in till Barkaholm där fastighetsaffären skulle avslutas. Gick för ovanlighetens skull in på kvinnornas ”våta utrymme”, ja där de vanligtvis höll till för att tvätta sig och göra sig fina. Mitt tillhåll var vanligtvis på det nedre planet, men tyckte för smidighetens skull att jag kunde tvätta och raka mig på det övre. Efter rakningen ville jag inte belamra kvinnfolkets utrymme med mina saker, bäst att ta ut zinkbaljan, tvålen och rakkniven. Satan också, spiller jag inte ut helvetet på det översta trappsteget, inte så farligt det var visst bara en liten skvätt. Får torka upp det innan jag far, satans handduk som skulle ligga där nere.

Bara inte kärringen får sig en åktur rakt ut i evigheten, måste komma ihåg rakvattnet innan jag åker.

91 Tog för mig av det som fanns i husets svalaste utrymme, matresterna smakade underbart tillsammans med nykokt kaffe.

Stoppade härefter ned lädret i vänster innerficka, tog den slitna portföljen som far lämnat efter sig under höger arm, gick därefter ut mot stallet.

Selade på ungmärren som var den skarpaste i galoppen och satte henne framför jiggen, nu bar det iväg utav bara fan. En stund senare knackade jag försiktigt på Fias dörr, hon öppnade nästan omgående, precis som hon stått för att vänta in mig vid något av husets fönster. Känslan var något overklig, men lika välkommen. Aldrig har väl satkärringen därhemma stått och väntat in mig när jag anlänt efter hårda dagsverken ute på godset, eller för all del i dess omgivning.

– Välkommen patron, jag är klar om det inte är så att ni vill ha en styrketår före resan.

Det finns allt en sup till kaffet om patron skulle önska.

– Du gudabenådade kvinna, det du gör för mig har aldrig någon kvinnlig varelse gjort tidigare. Kan vi inte ta en liten knaper var?

92 – Tycker patron att det passar sig, så visst kan vi det.

Fia tog fram två stora kaffekoppar, fyllde halva koppen med varmt kaffe och resterande med brännvin.

– Socker patron?

– Tack Fia, tar gärna en bit.

– Ska jag sätta mig hos patron medan vi dricker vårt morgonkaffe?

– Det skulle kännas fint Fia. Skål då du underbara kvinna.

Samtidigt som Fia satte sig på mitt vänstra knä drog hon upp klänningen, mer för att hon skulle få direktkontakt med mitt ben.

Satans kvinna så skön du är, sitter här och kan inte bryta ned ståndet, måste ändå hålla mig tills vi kommer hem igen.

– Skål patron, hoppas allt ska gå vår väg idag, att allt ska lösa sig på ett bra sätt för oss båda.

93 – Oroa sig inte Fia, det kommer att gå bra.

Du ska aldrig mer behöva oroa dig, inte så länge jag finns i livet. Förmodligen inte därefter heller om du väljer att hålla dig god mot mig.

– Patron kan räkna med det, så mycket gott som ni har gjort mot mig och Axel, det kommer aldrig att glömmas. Ni är en mycket god och fin människa patron.

– Tack Fia, det var det finaste någon har sagt till mig någon gång. Nu är det väl bäst att vi ger oss av.

– Jag är helt klar.

– Var är Axel förresten?

94 – Han skulle ned till sjön för att titta till vår, förlåt patrons båt. Han ville se till att allt var i sin ordning, därefter skulle han titta till fiskeredskapen. Han har gjort upp en tabell över hur mycket fisk som fångas, men också över vad som levererats både till Pettersson och till handlaren i Barkaholm. Han har även gjort en ekonomisk översikt över hur mycket varje leverans har gett i kronor och ören. Det är handlaren som får skriva i hur mycket de har betalat, därefter signeras leveransen och utbetalningen. ”Allt ska vara i sin ordning”, så sa Axel till mig.

– Förbaskat bra gjort av pojkspolingen, det här bådar gott Fia, sådana tag tycker jag om. Rätt och riktigt ska det vara, då genererar också verksamheterna pengar.

Utan pengar bär det rätt åt helvete, om Fia ursäktar.

– Håller med patron, Axel är en riktigt duktig ung man om jag får säga det själv.

– Jag tror på dig och Axel.

95 Framme i Barkaholm band vi upp springaren framför banklokalen, Fia och jag gick in i det vackert utsmyckade rummet där auktionsutroparen satt väntade i en stoppad soffa med grönt tyg.

– Välkommen patron och välkommen fru Oscarsson, det blir snart vår tur.

– Tack, vårt ärende ska väl snart vara avklarat.

– Absolut patron.

Knappa timmen senare var affären avklarad, Fia hade fått ett överskott på affären i form av tre tusenkronorssedlar.

Kvinnan sken av lycka.

– Tänk patron, att jag enkla människa skulle få ett kapital om tretusen riksdaler. Det är för mycket för mig att ta in helt enkelt.

– Du har säkert gjort dig förtjänt av varenda krona, det var riktigt trevligt att du ändå fick ta del av kvarlåtenskapen efter gården. Jag kan glädjas med dig kvinna. Nu bär det av hemåt.

96 – Har förberett lite mat till oss när vi kommer hem, undrar om patron skulle vilja göra mig sällskap vid middagsbordet?

– Väldigt gärna Fia, tack för att du frågar.

Plockade bort tornistern från hästens mule, stoet såg ut att ha tagit del av det goda som fanns däri.

– Vi får stanna till vid något vattendrag så att flickan får dricka sig otörstig efter all mat hon har stoppat i sig.

– Såg ett vattendrag strax bredvid vägen en kort bit bort patron.

– Där stannar vi till.

Maten som Fia gjort i ordning bestod av stekt potatis, ägg och stekt fläsk. Därtill serverades nubbe i stort glas.

– Ska inte Fia ha en liten nubbe?

– Passar det sig tycker patron?

– Det passar sig Fia, häll nu upp sig en liten klar. Sedan kanske hon vill sitta hos patron en stund innan han ger sig iväg.

97 Kvinnan kom mot mig med sitt snapsglas, gränslade mitt vänstra ben och tittade mig djupt in i ögonen.

– Tack patron för att ni är en så vänlig person, skål för det.

– Skål Fia. Tömde snabbt glaset, fattade tag om kvinnans midja för att hon skulle släppa in mig under kjoltyget, hon följde snabbt mitt önskemål.

– Är du utan underbyxor Fia? – Tyckte att de bara skulle krångla till det patron, nu får han allt släppa ut sin påle. Så, tack. Det var skönt.

Hon red mig under en god stund, under tiden hade kvinnan öppnat upp klänningens övre del så mycket att brösten kunde beskådas, just nu guppade de i takt med kroppens rörelser. I nästa sekund fanns ett av dem i min mun. Hon njöt, jag njöt.

– Tack patron.

98 – Tack själv Fia, nu måste jag nog bege mig hemåt. Hälsa Axel så gott från mig, säg att jag tycker han har gjort ett riktigt bra jobb så här långt.

– Ska bli patron.

– Fia, när vi är ensamma så tilltalar ni mig med mitt förnamn och det är Jonas, skulle det finnas folk i närheten kan vi väl nöja oss med patron.

– Tack patr…, förlåt Jonas. Det känns riktigt bra, tack för det.

Väl hemma möttes jag av att hela huset var upplyst, det såg ut som vi fått oväntat besök, vilket i sig var ganska ovanligt så här dags på dygnet.

Selade av märren och ledde in henne till väntande box där mat och dryck väntade.

Rumskompisarna hälsade välkomnande.

Rullade därefter in jiggen till sin plats i vagnsskjulet, tänkte på hur förtjust jag egentligen blivit över denna vagn som i begynnelsen betraktades som något som aldrig skulle komma att användas.

99 Jo, de du. Jiggen var med all säkerhet den vagn som nyttjades mest av alla i godsets vagnspark – Patron, patron! Ni måste komma.

Vem i helvete är det som skriker efter mig?

Ser Tyra komma springande med andan i halsen, tårarna rinner utför hennes kinder.

– Patron, frun har ramlat i trappan och vi får inte liv i henne, något fruktansvärt har hänt.

Patron måste komma in, frun måste till en läkare och vi får inte kontakt med henne.

Visst fan, rakvattnet. Glömde jag inte lik förbannat att torka upp det, kan det vara så att satkärringen tog vägen via rakvattnet in i evigheten? Bäst att hålla käften om det här tills vidare, kanske har någon av pigorna sett det.

– Jag kommer Tyra så får vi se vad vi kan göra åt situationen.

Pigan Sara sitter och baddar frun med en fuktig kökshandduk, klappar hennes kind som om det vore sin egen mor. Anna och Elin står runt modern på behörigt avstånd utan att lyfta ett finger. Frun ser väldigt död ut i mina ögon.

100 Böjer mig över kvinnan som jag äktade en gång för många år sedan, nu ligger hon död nedanför trappans nedersta steg, vrider lätt på hennes kropp för att få möjlighet att titta på hennes nackkota. Hon är helt blå i nedre delen av nacken, lutar mig över hennes ansikte för att känna om hon andas. Ingen andning, känner efter puls, ingen puls heller.

– Tyvärr mina flickor, er mor har gått ur tiden. Frun är död.

Flickorna visade inte något överhuvudtaget, de stod och betraktade kvinnan för en stund, därefter gick de hand i hand uppför trappan mot sina rum. Funderade för ett ögonblick över hur de egentligen kände.

– Nå Tyra och Elin, vi får hjälpas åt att lägga frun på soffan i salen tills vidare, jag får ge mig av med jiggen i morgon bitti för att få hit en läkare. Får väl gå in till landsfiskalen och rapportera händelsen också.

Med gemensamma krafter lyckades vi få frun till sofflocket inne i salen. Kunde inte låta bli att tänka tanken, ”fortsätt och lev rövare på den plats du kommer till, satkärring”.

101 KAPITEL 16 Heta känslor

Mina kinder var glödheta, kunde se att Merits hade ungefär samma färg, det kändes som om något höll på att krypa ur mina underbyxor. En bultande känsla som bara växte ju längre tiden gick, lusten att beröra mig själv fanns givetvis där. Tidigare hade jag klarat av utmaningen, nu vet jag inte längre. Inte så att jag skulle vilja röra vid mig själv, men jag kunde se Merit göra det inför mitt inre.

– Klara, Klara var är du? Jag ställde en fråga till dig älskade vän, hur långt ned vill du att klänningen ska gå?

– Förlåt mig, jag var i helt andra tankar. Tror att vi måste måtta det, om jag ställer mig upp så får du ta mått.

– I vilka tankar var du, vill du berätta för mig?

– Du var i mina tankar Merit, mer vågar jag inte säga. Kanske förstår du ändå.

102 – Kanske Klara, men det vore riktigt skönt att veta. Res på dig min älskade vän.

Merit talade med låg röst, ville försäkra sig om att inget av det som sades i rummet skulle hamna utanför dess väggar.

– Merit jag tar nog av mig min klänning så att det inte blir något fel när vi mäter, känns det bra?

– Tänkte föreslå dig det, men vågade inte.

– Inte farligt Merit.

Min älskade vän höll nu upp längden som klipptes till i handelsboden, tyget trycktes mot mitt ena bröst och upp mot min hals.

Hennes hand gick nu åter nedåt för att tyget skulle möta min kropp överallt. Färgen i Merits ansikte gick åter mot moget rött, andhämtningen blev allt häftigare.

Nu gick hennes ena hand vidare ned över mitt allra heligaste, tryckte mig mot hennes hand utan att kunna kontrollera min rörelse. Handen svarade mot, trycktes allt hårdare mot något som bara ville känna mer.

103 Tog hennes hand och tryckte ännu hårdare, Merit tittar upp mot mitt ansikte, reser på sig och möter mina läppar i vår allra första kyss. Detta samtidigt som tyget faller och hennes hand tar plats innanför mina underbyxor, masserar mig mjukt samtidigt som vi även fortsättningsvis kysser varandra. Hennes längsta finger letar sig vidare nedför delningen och in i mitt mjuka, varma och välkomnande inre.

– Lämna mig aldrig Merit, lova det och jag ska lova dig detsamma. Jag måste få göra samma sak med dig min älskade vän, får jag det?

– Du får göra det Klara, aldrig ska någon annan få, jag lovar.

– Bäst att jag tar på mig min klänning om någon skulle komma, i så fall är bara en av oss utan.

– Gör så min vän, längtar bara efter att du ska ta på mig, som jag fick ta på dig.

Efter att ha tagit på mig min klänning hjälper jag Merit av med sin, gör precis som hon gjorde med mig, vilket slutade med att jag fick tillgång till hennes allra heligaste.

104 Min älskling var minst lika varm och välkomnande som jag upplevt mig själv.

Mitt finger sökte sig vidare in i hennes grotta, hon mötte detta med hårda stötar, Merit var helt i extas. Kände att jag var tvungen att sluta nu, var rädd för att hennes rörelser och kvidningar skulle kunna höras ut i den angränsande hallen.

– Klara, min älskling. Tror nog att vi måste sluta nu, vi kan väl fortsätta senare. Jag är så rädd att någon av dina föräldrar ska höra oss.

– Du är så klok min älskling, visst ska vi fortsätta, vi ska fortsätta hela livet. Du får inte lämna mig, om så skulle bli, skulle hela mitt liv gå i kras. Då skulle livet inte vara värt att leva.

Hur vi än bar oss åt så lyckades vi klippa till längden på tyget under dagen, inte mer.

Något senare knackar det försiktigt på dörren.

– Flickor, det är mat nu.

– Kom in och titta på tyget mor!

– Så fint det är, har ni verkligen hunnit klippa till så mycket?

105 – Det är mycket arbete med mätningen fru Bosser, det tar lång tid.

– Men så varmt ni har det flickor, inte undra på att ni är högröda i ansiktet, det är väl arbetet som höjer temperaturen. Sedan blir det väl alltid lite varmare om man har en kär vän i rummet också.

– Säkert mamma, det finns nog flera orsaker till att temperaturen höjs. Vi kommer strax mor.

– Får jag pussa på dig före maten älskling?

– Om jag får pussa på dig Merit.

Visste inte riktigt var vi skulle placera våra händer i stunden, vi gick hand i hand ut från rummet, släppte dem så fort vi passerade dörrens tröskel.

– Välkomna till bords mina barn, vill du läsa bordsbönen Klara, eller ni kanske vill läsa tillsammans, ta fader vår som är i himlen.

– Visst far, känns det bra Merit?

– Det känns verkligen bra Klara.

106 Klara och jag läste bönen tillsammans, jag kisade något under bönen för att se hur föräldrarna till min älskling reagerade på vår läsning. De satt båda två med slutna ögon.

– Mor och far, får Merit sova över hos oss, ja om det går bra för Merits föräldrar förstås?

– Naturligtvis älskade barn, inget gör far och mig gladare än när du är tillsammans med allas vår Merit, det vet du älskling. Merit du är alltid så välkommen till vårt hem, det ska du veta. Hälsa mor och far så gott från oss när ni går hem för att fråga.

– Tack snälla, ni har alltid varit så vänliga mot mig, jag tycker verkligen om att vara i ert hus. Givetvis tillsammans med Klara som är min allra, allra bästa vän.

– Och du är min Merit, det vill jag att du ska veta. Mina föräldrar vet det redan, vi har alla saknat dig under den tid som gått då du inte kunnat hälsa på mig. Nu är du här och det gläds vi över.

107 Klara och jag tackade för den goda maten och ursäktade oss med att vi var tvungna att gå hem för att ställa frågan om övernattning hos min Klara.

– Hej flickor, trevligt att se er. Har ni hållit på med klänningen hela dagen?

– Ja far, vi har inte hunnit så långt då själva arbetet med att ta mått har tagit lång tid.

Jag vill givetvis att Klaras klänning ska bli den finaste i byn. Undrar om jag får lov att sova över hos Klara, vi vill komma igång tidigt i morgon bitti?

– Vad säger dina föräldrar Klara?

– Merit är så välkommen hos oss, mamma och pappa blev jätteglada när jag ställde frågan. De hälsade så gott.

– Då måste du hälsa tillbaka Klara, det ska det väl inte vara några problem för oss heller, eller hur Karin?

– Absolut inte flickor, det är så roligt att ni har hittat varandra igen.

Vi gick mot prästgården, tryckande varandras kroppar diskret mot varandra, tittande varandra i ögonen och log.

108 KAPITEL 17 Fruns dödförklaring

Springaren med efterföljande Jigg nådde Barkaholm i ganska tidig gryning, ekipaget bands upp utanför Doktor Svedmars mottagning en bit upp på huvudgatan.

Dörren stod något på glänt vilket kunde kännas något egendomligt vid tidpunkten, jag äntrade det stora väntrummet i hopp om att få ögonkontakt med läkaren.

Mannen sitter bakom sitt skrivbord betraktande något som skulle kunna vara en del av en tidning.

– Ursäkta doktorn, mitt namn är patron…

– Gelve om jag inte tar fel, nå patron vad kan jag hjälpa er med, är det något som brådskar?

– Ja, men egentligen inte.

– Patron Gelve, antingen är det något som brådskar, eller är det något som inte brådskar. Jag ställer frågan igen, är det något som brådskar patron Gelve?

109 – Frun är död doktorn.

– Är er fru död, är det så ni menar herr Gelve?

– Ja, så menar jag doktorn. Det verkar som om hon har ramlat i trappan. Jag var inte hemma när det hände, var troligtvis här i Barkaholm och skrev köpehandlingen över en gård som blev i min ägo för två dagar sedan. När jag kom hem så mötte pigorna mig, då var hon redan död. Frun är blå över nacken doktorn, så är det. Måste träffa landsfiskalen och rapportera olyckan också, kan doktorn komma, det är väl något som doktorn måste. Är det inte så?

– Lugn, herr Gelve. Är hustrun död är det inte något som brådskar, men visst ska jag komma och dödförklara henne. Om ni går till landsfiskalen ska jag göra mig i ordning för resan till byn. Därefter träffas vi hemma hos Gelve, är vi överens?

– Det blir nog bra, vi träffas senare i vårt hem då, tack så mycket doktor Svedmar.

110 Landsfiskalen Axelssons kontor ligger bara en liten bit från doktor Svedmars mottagning, fiskalen är för ögonblicket upptagen av ett besök så jag bestämmer mig för att sitta ned i en soffa som på sin höjd är avsedd för tre personer.

Cigarrlukten låg för ögonblicket tät över det lilla väntrummet. Fiskalen sträckte på sig något för att om möjligt se vem det var som väntade på sin tur, eller otur. Axelsson nickade igenkännande mot mig, kvitterade därmed att han sett mig, något senare kommer cigarrmannen ut från Axelssons kontor.

Tittar mot mig, bugar med hatten säkert placerad i sin högra hand. Cigarren i mannens högra mungipa släppte fortfarande från sig blålila rök.

– Välkommen patron Gelve, vad föranleder min herre detta tidiga besök?

– Landsfiskalen, något förfärligt har hänt, kärrings… Ursäkta, min hustru har rasat ned för trappan, förmodligen bröt hon nacken i fallet.

111 Härefter berättade jag den långa versionen för fiskalen, också att doktor Svedmar var på väg ut för att dödförklara kvinnan.

– Min herre, beklagar verkligen den tragiska olyckshändelsen, men som ni förstår så är jag av tjänsten tvingad till ett hembesök. Ja, mer för formaliteternas skull om jag säger så. Inte för att jag tror något annat än att det skulle vara en ren olyckshändelse, Gelve förstår säkert.

– Räknar Axelsson med att komma under dagen, vore väldigt skönt att få allt uppklarat så snabbt som möjligt.

– Om Gelve åker hem och tar hand om doktorn, så ska jag styra om ett ärende innan jag ansluter till godset.

Hade hoppats på att hinna göra en avstickare till Fia, men insåg direkt att det inte skulle hinnas med under dagen. Lika bra att få allt avklarat runt satkärringens hädanfärd, styrde springaren rakt mot Gelveholms gods utan några som helst stopp. Väl framme fick jag se mjölnare Simsson ta hand om doktorns häst, undrar vad han vill?

112 – God dag patron, jag hade ett ärende hos herrn så jag passade på att hjälpa doktorn med hästen.

– Bra gjort Simsson, vad var ärendet?

– Snälla patron, jag håller på att jobba ihjäl mig, kan jag inte få en hjälpare till kvarnen?

– Jag får titta på det Simsson, återkommer till dig med besked så fort jag hunnit titta över saken.

– Tack goa patron.

Doktor Svedmar kom precis ut från salen där frun låg i väntan på sista smörjelsen, visst fan prästen måste informeras. Pigan Tyra skulle få uppdraget.

– Tyra!

– Ja patron.

– Vill Tyra ta sig till prästgården och informera om vad som hänt satk… Vad som hänt frun.

– Kan jag ta…?

– Ta sig dit hur ni vill piga, bara det blir gjort.

113 – Ja patron.

Doktorn kommer mot mig med tämligen långsamma steg, ser verkligt beklagande ut.

– Jo, patron Gelve. Er kära hustru är avliden, väldigt avliden, enligt pigornas gemensamma uttalande föll hon nedför trappan vid sjutiden på morgonen. Härefter har hon inte rört på sig, med tanke på skadan på nackens nedre kota lär kvinnan ha dött direkt och utan någon som helst smärta. Döden var ögonblicklig efter fall i trappa, detta är vad jag kommer att skriva i min så kallade ”rapport vid dödsfall”. Denna handling kommer också landsfiskalen Axelsson till del, hälsa honom det när han anländer.

– Tack doktor Svedmar, vad blir jag skyldig?

– Välj beloppet själv patron, jag brukar inte vara så hård i de här situationerna, Gelve kanske har någon liter som han kan avvara?

– Ett ögonblick doktorn.

Sprang med lätta steg nedför källartrappen, drog lädret ur innerfickan och plockade fram en femtiokronorssedel.

114 Plockade en liter ur brännvinshyllan, tog ytterligare en då jag själv längtade efter en fylla.

– Varsågod doktorn, kan det bli bra så här?

– Ni är en generös man Gelve, hoppas att allt ska ordna sig på bästa sätt Patron.

– Tack doktorn, nej men se herr Axelsson.

Det var på minuten att ni hade missat doktorn, Svedmar är klar med sin undersökning.

Männen pratade nu igenom olyckshändelsen med dess konsekvenser.

Vad jag förstår så tar fiskalen pigornas vittnesuppgifter direkt från doktorn. Smidig jävel den där Axelsson.

– Sara, har vi någon mat vi kan bjuda herrarna på?

– Patron det finns varm mat så det räcker åt alla, ska jag duka fram vid det stora bordet?

– Bra Sara.

Pigan stod så fint framåtböjd för att lägga in några vedträn i spisen när jag fick känslan av att vilja ta på henne.

115 Gick sakta in bakom henne, sträckte mig lite framåt för att kunna nå hennes bröst bakifrån. Bröstvårtorna var styva som hasselnötter, jävlar vad fin hon är.

– Du är välväxt däruppe Sara, men jag skulle gärna vilja inspektera ditt nedre också, det får väl bestå till ett annat tillfälle.

– Ja patron, det blir nog bäst så.

– Bra så långt Sara, du tar dig.

Sara hade färg i sitt vackra ansikte, tror inte att det enbart beror på värmen från spisen, gissar att Tyra förmanat henne med anledning av att kvinnfolket ville ha hjälp med det ekonomiska till inköp av nya kläder. Det skötte du djävligt bra Tyra, ska ta och känna lite mer rejält på Sara inom kort, därefter får jag väl ta och ge jäntungarna en slant. Om inte annat för att fira att satkärringen flugit vidare.

– Mina herrar, ursäkta att jag avbryter. Får godset bjuda in herrskapet på lite mat, ja i all sin enkelhet förstås?

Herrarna tittade på varandra och log, nickade gemensamt som svar på min fråga.

116 Under måltiden meddelar Axelsson att det inte fanns några som helst misstankar om brott riktad mot någon i huset.

– Jag håller helt och hållet med doktor Svedmar om dödsorsaken, detta räcker helt och fullt för min rapport angående händelsen.

– Ber att få tacka herrarna så mycket, skål och tack för att ni kunde komma så fort till detta för stunden olycksdrabbade hus.

Fyra nubbar senare lämnade herrarna godset Gelveholm, även Axelsson hade fått sin femtiolapp, inklusive litern.

117 Kapitel 18 Byalagen och höslåttern

I år skulle samrådsmötet gällande turordningen för höslåttern hållas på Gelveholms gods, här skulle det beslutas om i vilken turordning alla tillgängliga resurser skulle användas. Nu är det också på Gelveholms gods som höskörden ska påbörjas, men också slutföras innan skördefolket går vidare till nästa gård.

Hittills har allt gått enligt uppgjorda turordningar, undrar över hur granngårdarna resonerar nu när Furtomta gård fallit in under godset Gelveholm.

Det kommer gårdsägare från Raskamåla gård, Håklints gård, Gransätra gård och kanske kommer Fia från Furtomta gård, även att jag har tagit över dess drift.

Mötet var satt till klockan två på onsdagens eftermiddag, Fia var den första som anlände godset.

– Ursäkta patron, visste inte om jag skulle närvara, om det inte är så kan jag vända och köra hem igen.

118 – Bra tänkt Fia, nog ska du närvara, det är ingen som vet hur det här mötet kommer att sluta. Du kan säkert vara till nytta här, välkommen Fia. Vill att du ska veta att frun har lämnat godset, hon for huvudstupa ned för trappan när Fia och jag var i Barkaholm för att avsluta affären. Doktor Svedmar, landsfiskalen Axelsson och prosten Bosser har varit här, var och en utifrån sitt uppdrag. Allt har gått rätt och riktigt till.

– Beklagar verkligen er sorg patron, jag är hemskt ledsen för er förlust.

– Tack så mycket Fia, men det var en riktigt elak satkärring, ursäkta att jag uttrycker mig så. Det var på det viset det förhöll sig, detta är oss emellan Fia, ingen annan vet vad jag egentligen kände för fanskapet.

– Förstår vad ni säger, tack för att ni vill anförtro er herr Gelve. Jag menar Jonas.

Fjärdedelen av en timme senare hade samtliga gårdsägare anlänt, maten var fint framdukad av pigorna och de första snapsarna till brädden fyllda.

119 – Nå mina herrar, ursäkta fru Oscarsson det gäller även er. Då har det gått ett år sedan vi träffades för att samtal runt höslåttern, nu skålar vi för att allt ska gå lika lugnt till som det gjort tidigare år. Skål och välkomna!

Ett gemensamt, ”skål patron” ekade nu genom den väl tilltagna matsalen.

– Ta för er kära grannar, låt maten väl smaka.

Fyrtiofem minuter senare såg alla ut att ha fyllt sina magar, snaps nummer fyra höjdes i detta nu mot det vitkalkade taket.

– Nå till dagens ärende, höslåttern 1931.

Gällande turordning ger vid handen att slåttern ska påbörjas och slutföras på Gelveholms gods. Någon gård som är emot turordningen?

Det satt förutom mig, tre herrar och en kvinna runt bordet som lätt skulle kunna ta emot upp emot tjugo personer. De tre herrarna letade efter varandras blickar för någon form av bekräftelse, ingen av männen lyfte blicken från den vita, stenmanglade bordsduken.

120 Bestämde mig för att invänta tystnaden, rent av att utmana den och männen samtidigt.

Männen höll käften, ingen vågade ta till orda, ingen man i vart fall.

– Ursäkta mig mina herrar, mitt namn är Fia Oscarsson och jag vill gärna tillföra viss information som kanske inte är känd fram till dags dato. Att gården Furtomta nu tillhör patron lär väl inte vara någon nyhet och att den därmed ingår i godset Gelveholm borde vara lika självklart. Därutöver arrenderade min make Sven fem hektar höslåtter från granngårdarna, jag hittade handlingarna precis innan resan hit idag. Den tillhör er patron, arrendet är ert och det gäller för ytterligare fyra år.

Du sagolika kvinna, var har du fått all klokskap från? Fem hektar höslåtter, det är precis vad godset behöver, enda kvinnan i salen och det är hon som vågar ta sig ton i ett sällskap bestående av enbart karlar.

Satan vilken kvinna, Fia ska bli min en vacker dag, gud nåde den som försöker gå emellan den kvinnan och mig.

121 – Nå mina herrar, jag hör ingen gårdsägare som har någon invändning, kan vi besluta enligt tidigare uppgjord ordning med skillnaden att Furtomta gård, inklusive dess arrenden ska skördas först?

Tystnaden var total.

– Ja patron, det kan vi.

Fia delade ut en förödande käftsmäll till herrskapet, ingen av dessa hann säga ett ord förrän jag klubbat Fias inlägg som taget.

Min högerkarda gick i bordsskivan så att snapsglasen hoppade.

– Tack mina vänner, då skålar vi för dagens uppgörelse. Skål!

När männen lämnade matbordet ville jag skicka med en liten hälsning som tack för att allt skötts på ett bra sätt.

– Nå mina herrar, i förstukvisten står varsin liter, ja om det skulle smaka med en liten knaber under resan hem alltså. Fru Oscarsson skulle jag gärna vilja prata några ord med angående vår affär gällande gården, om det går bra?

– Givetvis patron.

122 Gubbarna sken upp i samma ögonblick som mitt erbjudande tog mark i deras inre, bockande och bugande greppade de varsin liter.

– Tack Fia, skulle egentligen vilja famna er för ert briljanta inlägg vid bordet. Ni är en knivskarp kvinna Fia, det här tycker jag om.

– Tack snälla Jonas, trodde nog att ni skulle tycka om det.

– Det är inte så att jag får besöka er ikväll?

– Det går bra, Axel skulle ligga ute i någon koja under några nätter, han vill ha kontroll på fisket.

– Sådan mor, sådan son. Då kommer jag framåt aftonen Fia, hon kan ta med sig litern, den kan komma väl till pass. Saknar hon något annat?

– Potatissäckens botten börjar synas, inte för pengarna, men jag undrar om jag kunde få köpa en säck av Jonas, ska göra rätt för mig?

– Tar med mig en säck Fia, då träffas vi senare. Tack för ett riktigt bra möte.

123 – Jag ska göra mig fin tills ni kommer. Får jag fråga om det skulle smaka med en bit mat också?

– Det kommer säkert att smaka bra.

– Adjö Jonas.

– Adjö Fia.

124 KAPITEL 19 Natten med Fia

Jag stallade den heta märren i en av Fias lediga spiltor, mat och vatten fanns på plats.

Kände ivern att få komma in till kvinnans matbord och strax därefter in under hennes kjoltyg. Kunde för mitt inre både se och känna hennes välväxta kulle, men också hennes minst sagt varma och välkomnande inre. Hon hade verkligen bjudit in mig till ett liv som jag aldrig tidigare fått ta del av, där kvinnan frivilligt, helt utan tvång eller hot, erbjudit mig att få ta del. Detta skulle hon verkligen premieras för. Potatissäcken hamnade vant på ryggens högra sida, tung var den. Det kändes obekant att femtio kilo tyngde mina axlar. Nåja, ungdomen ligger i vart fall inte framför mig, inte ens en patron kan köpa sig fri här.

Dörren låg helt kort framför mig, öppnades försiktigt precis som om hon inte riktigt visste vem som skulle stå utanför.

Såg hennes vackra ansikte i det minimalt utskickade ljuset.

125 – Välkommen Jonas, har resan gått bra?

– Tack Fia, allt har gått bra. Kan hon tänka sig att bjuda på en riktig sup tro?

– Upphällt och klart, maten står varm och framställd på bordet. Tog mig friheten att hälla upp en liten till mig själv, hoppas inte Jonas misstycker?

– Trevligt Fia, riktigt trevligt. Då skålar vi för ett lyckat samråd och en lika trevlig kväll.

– Skål min herre.

– Fia var lysande under mötet, ta mig fan njöt jag inte av varenda sekund. Hon var fantastiskt duktig, karlarna hade inte mycket att komma med. Tyst som fan blev det.

– Jag blir hedrad av att Jonas tycker att jag tillförde något, inte så lätt för en liten arm kvinna att komma till tals dagligdags.

– Ser att Fia har klätt sig riktigt fin till kvällen, har aldrig sett en så vacker kvinna i en så kort och fin klänning. Hur har det gått till, kan hon sy själv?

126 – Jonas gav mig pengar och för en del av dessa köpte jag tyg. Har alltid varit duktig på att sy vilket innebar att jag i brådaste rasket satte mig till med nål och tråd. Tänkte att en del av tyget skulle komma Jonas till del på ett mer direkt sätt. Ja, om jag syr upp en kortare kjol så ska inte Jonas behöva ha så mycket tyg att sno upp sig i, tänker jag rätt här min herre?

– Du är en gudabenådad kvinna Fia, kom så får jag känna lite på dig, anar att du är utskickad från skapelsens absolut första ögonblick. Hette hon inte Eva? – Snälla Jonas, det finns en Eva som var ute väldigt tidigt, det fanns också en Maria, men jag tror inte att vi ska gå vidare i det samtalet ikväll.

Fia satte sig gränsle över mina ben, yxskaftet stod som det aldrig gjort tidigare, det bankade på som bara fan. Kände hennes runda höfter vilket höll på att få mig upp i det blå, den förhållandevis korta kjolen lyftes sakta en god bit upp över höfterna.

127 Sökte efter hennes stadiga lår, visste mycket väl vad som fanns däremellan. Du gudabenådade kvinna, stanna hos mig.

– Snälla Jonas, behåll mig, kan inte jag få erbjuda er ett riktigt gott liv?

– Jag har inga tankar om att lämna er, uttalade till och med vid tillfälle att jag skulle ta hand om Fia och hennes son.

Känner att jag har infriat mitt löfte här, kommer också att infria det in i framtiden.

Däremot kommer vi att få hålla tillbaka lite under tid för allmänningen, trots allt ska jag bära sorg under tid, under tid när jag egentligen känner glädje för att den elakaste av elaka har lämnat godset Gelveholm. Håll mig kär Fia, jag kommer inte att lämna er, håll ut.

– Kom min patron, aldrig lämnar jag er.

Kvinnan tog tag om min högra hand, lotsade mig sakta in mot Sven Oscarssons sovrum.

Undrar om hon läste mina tankar?

128 – Sven sov inte här inne de senaste åren, han fick ta kammaren, jag klarade inte av att ha en snarkande soffliggare bredvid mig.

Jonas ska veta att jag inte hade det så lätt med kraken. Han lät gården utarmas på grund av att han inte orkade få ändan ur vagnen.

Tog nytt tag runt kvinnans midja, lyfte henne försiktigt och kramade henne lätt.

Lät den inbjudande sängen ta emot kvinnan med högt uppdraget kjoltyg.

Hon blottade sin ljust bevuxna triangel, väl tilltagen var den till ytan, med en hand på vardera knäskålen särade hon nu på benen.

Kunde inte låta bli att smaka på hennes gudomlighet, kärleken mötte mig.

Under nattens kommande timmar besökte vi varandra ett antal gånger, tuppen signalerade med tydlighet om att det var dags att stiga upp.

– Undrar om min herre skulle vilja ha kaffe och något småstekt därtill?

129 – Kaffe och smörgås blir bra Fia, ska be att få tacka henne så väldigt mycket för en natt som jag aldrig kommer att glömma. Har inte upplevt en sådan någon gång i mitt tidigare liv.

– Tack själv, jag skulle vilja säga detsamma min herre.

Efter frukosten utfodrades och selades springaren, vi var åter på väg mot godset Gelveholm. Mitt inre kändes upprymt efter nattens upplevelser.

130 Kapitel 20 Fruns begravning

Tio dagar efter den mycket tragiska olyckan då kärringen flög in i evigheten, var vi framme vid ceremonin för jordfästning. Det svarta hålet skulle nu ta emot en kvinna som enbart spridit ondska och elakhet runt sig, funderade ett ögonblick över om inte det svarta hålet skulle kasta ondskan tillbaka.

Givetvis var prästfamiljen närvarande, därutöver Petterssons i handelsboden, representanter från granngårdarna, doktor Svedmar, fiskalen Axelsson, sockenhoran Sinna och ett ganska ansenligt antal fattigjon från byns fattighus. Det vankades mat och dryck, så visst var uppslutningen något över vad som förväntats utifrån jämförelsen med att tjäna ett dagsverke där mat och dryck ingick.

Fia kom för att visa gårdens deltagande, hon var iklädd svart klänning, vilken säkert mönstrats upp i brådaste rappet.

131 En riktigt elegant kvinna som förde sig med rak rygg och elegans. Sonen Axel gick vid hennes sida, jag uppskattade verkligen deras närvaro.

Mina älskade flickor påkallade uppmärksamheten.

– Far, hur känner egentligen far i en stund som denna, Anna och jag har så svårt att känna saknad över mor, är det något fel på oss?

– Nej, nej, älskade flickor. Er mor hade inte förmågan att känna för de sina som en mor egentligen ska och måste göra. Det handlar om tilldelade förmågor mina barn, frun hade helt enkelt inte fått det här med att visa känslor i sin sociala uppfostran. Därför blir det svårt för personerna runt omkring att visa känslor tillbaka.

– Men om inte Anna och jag kan känna saknad, eller ledsamhet över vår mors bortgång, har vi då ärvt mors avstängdhet?

– Hoppas vid alla gudars altare att jag har gett er så mycket värme och kärlek, så att det räcker för oss alla. Nej kära barn, ni har inga problem med att visa känslor.

132 – Det har verkligen far gjort, Anna och jag älskar verkligen far, ni har inte haft det så lätt med frun.

– Tack för de orden mina flickor, de värmde verkligen.

Anna hade inte sagt något under tiden Elin och jag hade konverserat.

– Tack far för att ni förstår Elin och mig, det gör mig riktigt glad inombords.

– Tack mina flickor och tack för att ni tar till orda, det betyder mycket för mig i en stund som denna.

Prästen ljög ihop en berättelse ur fruns liv, vilken jag då rakt inte kände igen.

– Kvinnans godhet och givmildhet är bara några drag som kännetecknat hennes liv, vilket fick ett så abrupt slut denna försommarmorgon. Vi vet aldrig när vår gud kallar hem de sina. Må du nu vila i fred.

Kunde inte låta bli att reflektera över prästens ord, ”kallar hem de sina”. Ett är då säkert käre gud, bittert lär du ångra att du kallade hem den här kvinnan till din hage.

133 – Kära besökare av denna sorgens stund, jag har blivit ombedd av den hårt sörjande patron Gelve att bjuda in till sorgemåltid i godsets huvudbyggnad. Jag föreslår att vi samlas på ladugårdsplanen om en stund, alla är hjärtligt välkomna.

Ett trettiotal personer stod uthungrade och törstiga på planen när prosten Bosser med fru och dotter kliver ur sin vagn.

Två av drängarna som var anställda för olika dagsverken tog hand om hästarna.

Pigorna Sara och Tyra hade förberett maten så långt det var möjligt. Döttrarna Anna och Elin hade redan fått på sig sina förkläden för att hjälpa till med uppdukning av mat, bestick och tallrikar var redan på plats.

– Ursäkta patron, jag undrar om det är något jag kan hjälpa till med?

Den vackra kvinnan väckte mig ur stundens betraktelse, givetvis var det Fia. Vilken annan kvinna skulle erbjuda sina tjänster en dag som denna? Förmodligen ingen av de närvarande.

– Tack så mycket för frågan fru Oscarsson, vi kan gå in till flickorna för att höra med dem.

134 Väl inne i tamburen och utom synhåll för gästerna tar jag ett riktigt grabbatag om kvinnans höfter, drar henne hastigt mot mig.

– Men patron.

Kvinnans leende var hjärtligt, hennes kinder något i rodnad trots den underbara natten för drygt en vecka sedan. Vi hade inte setts därefter av den enkla anledningen att tid saknats. Jag hade haft dagarna väl intecknade fram till begravningen, hoppas nu på att det framledes skulle kunna bli bättre på det området.

– Har saknat dig oerhört kvinna, men jag har inte haft möjlighet att besöka er.

– Min herre behöver inte be om ursäkt, förstår allt att ni har haft fullt upp.

Tog runt hennes bakre del och kände den väl formade delningen, Fia tittade mig stint i ögonen.

– Vi kanske måste gå in till flickorna, patron är välkommen när det passar sig för honom.

135 – Så rätt, tack för att ni erbjöd er. Flickor!

Fru Oscarsson undrar om det är något hon kan vara behjälplig med?

– Så vänligt av fru Oscarsson, kan hon tänka sig att ställa fram snapsen på borden?

– Javisst, gärna.

– Tänkte att vi ställer en liter vid varje bordsände och en vid bordets mitt, lika på båda borden.

– Det ska jag ordna.

Två timmar, tre psalmer, två bordsböner och fem liter brännvin senare började allt gå mot sitt slut.

Begravningsakten förklarades därmed avslutad av mig och jag tillönskade alla en god fortsättning på dagen, med en hälsning om tacksamhet för att alla gjort denna dag till vad den blev.

Härvidlag var jag minst sagt sanningsenlig, min bordsdam Fia, hade fått platsen mittemot mig och våra fötter råkade mötas vid ett antal tillfällen.

136 Hon hade försiktigt lyft blicken från tallriken utan att rodna den här gången, rodnaden ersattes av ett försiktigt leende.

Jag följde det finare sällskapet ut till ladugårdsbacken, såg till att de kom iväg för att försöka hinna byta några ord med min tidigare bordsdam.

– Hej Axel.

– God dag patron.

– Vilket bra jobb du utför, jag är väldigt imponerad över ditt sätt att ta tag i olika arbetsuppgifter. Det här med ordning och reda när det gäller papper är något som jag uppskattar mycket. Nå, hur gick med förhandlingen om procenten hos handelsmannen i Barkaholm?

– Erbjöd mannen åtta procent av försäljningsvärdet och lite fisk för husbehov, räknade med att det skulle kosta godset tio procent. Tycker att vi… ursäkta, tycker nog att patron gjorde en bra affär här.

137 – Axel jag tycker också att vi gjorde en bra affär här, men det var tack vare dig. Riktigt bra gjort Axel, saknar du något i ditt dagliga arbete, något som skulle göra det hela lättare för dig?

– En båt till patron, det skulle vara riktigt bra med en båt i vardera änden av sjön, det kan bli aktuellt med något, eller några nät också. Skulle behöva ha nät med olika maskstorlekar, ja det blir olika sorters fisk beroende på detta.

– Vet du vem det var som byggde båten du har nu?

– Gissar att det var ”Helge sågare” nere vid drängatorpet.

– Helt riktigt Axel, prata med Helge om att han bygger dig en ny och det ska gå fort, hälsa från mig. Du bestämmer helt och fullt hur båten ska byggas, behöver du nät eller annan utrustning så köper du det och sätter upp det på mig. Är tacksam om du talar om för mig vad du har gjort för inköp så att jag vet när och var jag ska betala.

138 – Tack så väldigt mycket patron, ni ska få valuta på satsat kapital, det lovar jag er.

Utgifterna kommer att finnas verifierade i räkenskaperna.

– Det tror jag säkert Axel, nå nu ska jag bara prata några ord med din mor också.

– Jag ska iordningställa hästen för hemfärd, tack herrn.

– Fantastisk pojkjäkel Fia har, det är tag i honom och det märks vem han har ärvt arbetet och huvudet efter.

– Tack Jonas, ja Axel är en bra pojke som så smått börjar bli man.

– Så sant, hur skulle det se ut om jag kommer till frukosten i morgon?

– Det vore riktigt trevligt min herre. Antar att han behöver vara hos flickorna ikväll, annars är han välkommen, det vet han.

139 – Tack Fia, jo nog är det så att jag behöver stämma av med hur flickorna mår, tack för att ni förstår.

– Välkommen till frukost då Jonas.

– Tack för det Fia.

140 KAPITEL 21 Smedjan

Smeden Set kom lagom in till frukosten, Tyra ställde just brödet på bordet.

– God morgon patron, god morgon Tyra.

Tyra tittar något förläget, ja lite sådär under lugg som en försteklassare skulle göra vid det första uppropet, hon nickar mot honom och ler en aning.

– God morgon Set, nå hur har det gått med dina efterforskningar runt smedjan?

– Bra, herrn. Undantaget och utrymmena därtill blir riktigt bra, fick höra av skärsliparen att en bysmedja ska säljas en bit norröver då mästersmeden gått ur tiden.

Han hade ingen lärling som kunde ta över, nu försöker visst änkan att få in några kronor på hässjan och utrustningen däromkring.

– Vad heter byn?

141 – Kärrås, det blir att ta bron över Rugsån en bit österut, det handlar väl om en dagsresa med häst och vagn.

– Kärrås känner jag till sedan ungdomen, har gjort flera besök där. Ja, det fanns rasande granna flickor i byn. Jag följer med dig Set, hur mycket har du kvar av arbetena du var tingad för?

– Blir kvar under dagen herrn, vore trevligt om patron blev med.

– Blir det bra om vi tar lastfjädervagnen, den ska väl kunna ta utrustningen?

– Den blir fin herrn.

– Då far vi redan i ottan Set. – Det blir bra det, patron.

Tyra stod vid spisen torkande en kastrull, hon var givetvis oerhört intresserad av vad som skulle avhandlas runt bordet. Set hade fångat pigans intresse fullt ut.

– Tyra ordnar med lite skaffning för resan till Kärrås, Set och jag reser direkt efter tidig frukost, men det visste väl Tyra redan?

142 Pigan var röd som en kokt kräfta i sitt vackra ansikte, hon tittade och log mot den välvuxna smeden.

– Det ska stå klart när herrarna är resklara.

Framåt kvällen påföljande dag rullade vi in i byn Kärrås, märren fick styra kosan direkt bort mot byns smedja. En bit in på gården ligger en liten stuga, dörren står fortfarande på glänt för att ta dagens sista värme och ljus ur luften. Tänker låta Set sköta samtalet med änkan, tänker inte lägga mig i affären.

Hade under resan informerat smeden om att han kunde låna kronorna som eventuellt skulle fattas av mig.

– God afton frun, mitt namn är Set Halen och jag är smed. Undrar om jag har kommit rätt, hörde av skärsliparen att maken gått ur tiden, att ni ville sälja av hans utrustning i smedjan, stämmer detta?

143 – God afton mina herrar, nog är det så att min salige make har lämnat det så kallade jordelivet. Jovars, visst skulle det vara skönt om hans utrustning skulle komma till nytta, det skulle väl också innebära att den gamla damen ni nu beskådar skulle kunna få in någon krona eller två. Det blir inte fett framöver mina herrar, men det förstår ni säkert.

– Ursäkta, jag har visst inte presenterat mig.

Mitt namn är patron Gelve och vi kommer från Barkatorps by.

– Nog har jag hört talas om både patron och Barkatorps by, välkomna ska herrskapet vara oavsett. Nå ska vi titta in på alltet, därefter får ni bilda er en egen uppfattning om vad det kan vara värt. Hörde ryktesvägen att någon lärling skulle komma norrifrån under morgondagen, som sagt, först till kvarn får först mala.

– Tack frun.

Den något åldersstigna kvinnan öppnade dörren, inget gnissel där inte, vilket borde betyda att dörrens gångjärn var väl smorda.

Hoppas att mästersmedens utrustning skötts på samma sätt, snart skulle vi få se.

144 Hon rörde sig fortfarande utan käpp. Skulle nog vilja säga att hon var att betrakta som en, för sin förmodade ålder rörlig kvinna.

– Då ska vi se mina herrar, jag öppnar upp dörrarna så får ni försöka se vad det handlar om efter bästa förmåga. Öppnar dörren här borta också.

– Tack frun.

Hässjan var ren från kol, tänger och släggor väl putsade från damm och slagg, mästaren hade vårdat sina attiraljer väl. Där fanns hinkar, flera storlekar av städ, många järnstycken i flera olika storlekar samt ett stort antal kolsäckar. Det här är precis vad en smed behöver som ska starta upp en ny smedja.

– Frun! Jag bjuder femtio kronor för alltsammans.

Kände att det kunde vara ett ärligt bud.

– Femtio kronor? Kunde väl aldrig tänka mig att älskade makens kvarlåtenskap skulle betinga ett sådant högt pris. Är ni säker över budet min herre?

– Helt säker, frun.

145 – Ska vi ta i hand på affären då bästa smed?

– Det gör vi här och nu, betala vill jag göra på momangen. Patron vill kanske skriva ut ett litet kvitto för beloppet, har aldrig blivit vän med de där små krumelurerna som far omkring på papperet.

– Det ska jag gärna göra Set, har du summan som är aktuell?

– Tack patron, men jag har sparat mina surt förvärvade slantar på ett bra sätt, jag klarar affären själv. Tack för att ni frågar.

Under tiden som smeden går runt i den något förfallna smedjan skriver jag ut en handling som kvinnan snabbt skriver under.

– Set, du är nu ägare till en smedja, ja utrustningen i vart fall, resten finns hemma i Barkatorps by.

– Det känns overkligt patron, tänk att jag en enkel smed kunnat förvärva utrustningen till en hel smedja.

När jag lämnade över köpeskillingen till kvinnan kunde en speciell blick skönjas från hennes sida, summan av sedlarnas egentliga värde var på något sätt overklig.

146 Hon tummade på dem, räknade igenom sedlarna och mynten ett antal gånger.

– Vet frun var vi kan få lite mat och tak över huvudet för natten?

– Det känns som om jag har med hederligt folk att göra, ni kan ta kammaren för natten. Lite mat och en klar ska nog huset kunna erbjuda som tack för affären.

– Det tackar vi för, under mycket tidig morgon packar vi allt på kärran, därefter ger vi oss iväg frun.

Hade medvetet hållit en tillbakadragen roll, ville att Set skulle få genomföra affären själv så långt det bara var möjligt. Den grabben kommer det att gå bra för, han hade skött allt på ett mycket respektingivande sätt.

Kände mig på något vis stolt över honom.

Fan, han skulle rent av kunna vara min son.

Förresten, vem vet?

All utrustning låg nu på den stabila vagnen, återstod att skruva ned huven över själva hässjan. Vi hade använt oss av ett antal brädor och plank för att huven skulle landa så försiktigt som möjligt, efter en stund låg även huven på den fyrhjuliga vagnen.

147 – Set, vi går in och tackar för oss innan avfärd, det är vi skyldiga den trevliga damen.

– Visst herrn.

Något senare lämnade Set och jag en fortfarande något morgontrött by, vagnen hanterade lasten på ett lugnt och betryggande sätt, fjädringen arbetade och balanserade ut lastens tyngd.

Några kilometer från byns förmodade och yttre gräns mötte vi ett ekipage, på kuskbocken satt två personer. Mannen som inte höll tömmarna bar ett väl använt förkläde av skinn, det var smeden som eventuellt skulle komma in under dagen för att köpa utrustningen som i detta nu låg lastad och fastspänd på vår fjädervagn.

– Proo, stanna min dragare.

Smedens ekipage stannade jämsides med vårt.

– God morgon gott folk, är ni möjligtvis på väg till smedens änka för att köpa in utrustningen, då kom ni något för sent.

148 Det var Set som inledde konversationen, hela hans yttre talade om hur förbannat nöjd han var över situationen.

– Ser att vi kom något för sent, för ni tänker väl inte sälja det hela vidare kan jag tänka?

– Vad skulle ni kunna tänka er att bjuda?

Smeden reste sig upp i vagnen, tittade ut över det som lastats med stor möda tidigare under morgonen.

– Ser ut som om det skulle kunna vara värt si så där en femton kronor.

– Förstår att gumman hade tur som träffade oss först, hade hon sålt till er så hade den gamla damen blivit grundlurad. Tvi fan på er.

Set manade nu på stoet utan att invänta ett svar från smeden, eller hans kusk som valt att vara tyst under konversationen.

– Bra Set, det där tyckte jag om.

149 Sen kväll anlände vi Barkatorps by, något senare tog stoet mark på Gelveholms gods.

Vi valde att låta vagnen stå lastad fram till nästkommande morgon, stoet skulle få efterlängtad utfodring och vila.

Fyra kvinnor stod på trappan in till husets entré, några vinkade mot mig, någon åt Set. Hennes namn var Tyra.

Kvällsmaten smakade underbart, till detta ett par klara.

150 KAPITEL 22 Höslåttern

Slåtterfolket stod på godsets stora öppna yta framför ladugården, dörrarna till höloftet hade öppnats upp för att lufta ur föregående års doft. Godset hade tagit in det manskap som gick att uppbringa från traktens alla gårdar, det kom även drängar utifrån som nosat sig fram till dagsverken i slåttern. De gick oftast från gård till gård för att tjäna sitt uppehälle och lite därutöver.

En del av pigorna tjänade som räfsare, arbetet var i sig absolut inget latmansgöra, tvärtom, en mycket viktig arbetsuppgift.

Hästarna som var och en kom på, eller med, fick tjäna dragare under dagarna.

Jag hade lejt en rättare för skörden, en karl som med rak rygg och pondus kunde driva arbetet framåt på ett bra sätt. Rättaren Egon var en väl ansedd man i de uppdrag som skulle kunna vara aktuella inom ett jordbruk, han var inte heller obekant när det gällde skogsbruk och då större avverkningsuppdrag åt lite större gårdar.

151 Gelveholms gods var ett exempel, Egon hade tjänat under godset mer än en gång.

Egon var för dagen iklädd svart kavaj med en ljus skjorta därunder, byxorna gick mot den mörkt gröna färgen. Till detta bar mannen höga svarta läderstövlar, vilka hade polerats intill en högblank yta, skulle vilja se den person som skulle sätta sig upp mot denna man.

– Den person som i slåttern inte orkar hålla tempot kommer att få lämna dagsverket med omedelbar verkan, några jävla latoxar ska inte finnas på godset så länge jag ansvarar för arbetet. Jag tilltalas, rättaren av er dagsverkare, inget annat. Ni får dricka när jag blåser för detta, om någon skulle känna sig tvungen att besöka avträdet, ska detta godkännas av mig. Är det så att någon latoxe smugit sig in bland alla er duktiga dagsverkare, ber jag er vänligen rapportera detta till mig och fanskapet ska vara ute från godsets marker i rödaste rappet. Frågor på detta?

Jag, godsägare och patron på Gelveholms gods, njöt verkligen av orden som nyligen tagit sig en promenad över mannens läppar.

152 Så här ska manskapet och för den del kvinnfolket informeras.

Något härefter talade rättaren Egon om vem som skulle göra vad, också att det var skifte mellan arbetsuppgifterna vid lunch varje dag, bortsett räfsarna. Vatten skulle finnas i närheten av varje arbetslag och dagsverket skulle pågå fram till det ögonblick då kvällsdaggen lägger sig som ett täcke över höet.

Vi hade fem arbetsdagar fram till midsommarafton, solen var med oss under dessa dagar. Egentligen inte enbart med oss, den pinade våra anleten, den pinade våra bara nackar. Svetten rann nedför våra ryggar i samma takt som solen också torkade våra blöta plagg, det var samma sol.

Liemannen gick hela tiden runt för att erbjuda sina tjänster, hans uppgift var att se till att eggen på lien hos var och en, var skarp nog att klyva ett strå på mitten.

153 Det var runt middagstid den femte dagen, Anna och Elin kom med häst och vagn ut till tegen som för ögonblicket höll på att avslutas, själv var jag ute på det som förmodligen skulle bli min sista inspektionsrunda för årets slåtter.

– Patron, det vankas mat på gårdsplan, det gäller alla som varit verksamma i slåttern.

– Tack mina flickor, vi kommer att vara på plats om en stund. Manskapet är strax klart här, jag rider bort till rättaren Egon och meddelar honom.

Egons anlete lös upp när jag informerade om vad som väntade efter det att det sista strået av hö lastats på skrindan. Mannen såg kall öl, också en kall nubbe framför sig.

Givetvis kopplat till en stor mängd hemlagad, god mat.

Pigorna och mina älskade flickor hade dukat upp på tillfälliga bord i form av plankor, bockar och brädor, men också bord som tidigare varit undanställda i väntan på den alltmer annalkande varma sommaren.

154 – Bästa slåtterfolk! Jag, patron Gelve vill av hela mitt hjärta tacka er alla för den utomordentliga insats ni gjort under de här fem dagarna. Ett särskilt tack till rättaren Egon som med sin auktoritet och värme styrt hela höslåttern in under tak. Det finns möjlighet för er alla som deltagit under veckan att sätta upp sig på eventuellt kommande dagsverken, ni har alla visat att ni är byxade uppgiften. För tillfället söker jag en mjölnardräng, finns intresse hos någon av er för arbetsuppgiften, vill jag att ni pratar med mjölnaren Simsson. Nu tar vi för oss av allt det goda som kvinnfolket serverat oss, smaklig måltid. Snapsarna serveras av var och en.

– Patron, nu måste vi gå till bords.

– Ja älskade Anna, ett ögonblick bara.

– Gott folk en sak till, i morgon är det midsommarafton och då anordnas dans uti hagen, traktens spelemän kommer att bjuda in till dans. Alla är hjärtligt välkomna.

Nu äter vi.

155 KAPITEL 23 Förbjuden frukt

Väl innanför dörren till prästgårdens entré stannade vi upp, tog skydd av det alltmer tilltagande mörkret. Klara gick någon meter framför mig, vänder sig hastigt om, hennes vänstra hand vilar fortfarande på dörrens handtag. Hon tittar på mig precis som om tiden stannat upp för en sekund, eller två.

Orden passerar hennes läppar i ett nästintill ljudlöst tillstånd.

– Merit min vän, om du visste hur glad jag är för att du finns här hos mig, du betyder allt för mig.

– Jag känner det Klara, dina känslor är besvarade, glöm aldrig det.

Klara kramade mig så hårt att luften nästan gick ur mig, vilket också gjorde att jag föll i skratt. Vännen anslöt sig till skrattet, dörren öppnades, det var Klaras mor Edith.

156 – Är det ni flickor, undrade precis vad det var som hördes nere i farstukvisten, kom in och få lite kvällsmat. Ni är väl jättehungriga nu som ni har jobbat under dagen?

Vi tackade givetvis ja till erbjudandet, det serverades potatis och kött med brunsås därtill. Klara tackade för maten och frågade om hon skulle hjälpa till med avdukningen.

– Oh nej flickor, det tar jag hand om.

– Tack så väldigt mycket för den goda maten frun.

– Varsågod Merit, det är så trevligt att få besök av dig. Jag har bäddat upp för två i din säng Klara, ni vill väl ha det så mina flickor.

– Tack det blir jättebra frun, vi tycker om att ligga och prata lite innan sömnen möter upp.

Klara tittade fram under lugg, hennes långa hår dolde en svagt tilltagande rodnad.

Kunde också se antydan till leende över hennes läppar.

– Tack igen mor, det var väldigt gott.

157 – Tack min flicka, har jag glömt något till rummet får du plocka fram det.

– Visst mor. Tror att jag tar in tvättfatet till rummet, kan vara skönt att ha det där.

– Ni gör precis som ni vill flickor. God natt med er.

Kyrkoherden hade inte varit närvarande vid måltiden, Edith hade förklarat det hela med att maken var ute å tjänstens vägnar.

Halvvägs upp i trappan, precis lagom långt upp för att inte synas nerifrån, infinner sig lusten att känna på Klaras något fylliga bakdel. Kunde med lätthet och för mitt inre se vad som dolde sig under kjoltyget, la försiktigt handen över hennes guppande bak, Klara stannar i steget.

Vänder sig om och drar försiktigt upp kjolens nedre kant ända upp mot hakans spets, vännens underbyxor blottade konturen av den kraftigt hårbeväxta kullen.

Hennes springa var tydligt markerad då underbyxan smugit sig in i hennes varma delning.

158 Klara tar mitt huvud och pressar ansiktet mot sitt sköte, då vännen står ett antal steg högre upp, känner jag hennes varma bulle mot mina läppar. Trånaden efter hennes frukt sprider sig över hela min kropp, nöjer mig för stunden med att trycka tungan mot springan.

– Åh, kom min älskade vän.

Orden kom smygande över hennes läppar, som om de först lindats in i bomull. Svarade inte min älskade vän, tog hennes utsträckta hand och följde efter. Klara stängde försiktigt dörren efter oss, hon var högröd i sitt vackra ansikte, det var starka känslor i svallning hos oss båda.

– Merit, vet vi vad vi ger oss in på, härifrån finns väl ingen återvändo?

– Älskade vän, jag är aderton år och vet precis vad jag gör, hur vi ska lösa detta i framtiden får vi givetvis samtala om. Men jag kommer aldrig att lämna dig oavsett vad som händer, det vill jag att du ska veta. Hur tänker du själv runt allt som hänt?

159 – Just nu befinner jag mig i paradiset tillsammans med dig, vid närmare eftertanke är det du som är personifieringen av paradiset. Jag är också aderton år och har längtat efter dig större delen av det så kallade vuxenlivet. Jag tänker precis som du gör min vän, vad som än händer kommer jag att finnas vid din sida.

Klara stod så tätt inpå mig så att jag med lätthet kunde känna hennes varma och täta andhämtning.

– Blunda min älskling.

Orden smög sig fram, de hade tagit den lilla stigen fram till målet, men nu lämnade de mina läppar.

Samtidigt som mina ögon slöts, kände jag Klaras mun mot min panna. Därefter besökte hennes läppar mina slutna ögonlock, näsans yttersta spets, till slut en ytterst försiktig puss mot min mun. Nu med ett allt hårdare tryck, letande efter en öppning som skulle ge hennes tunga fri tillgång till min munhåla. Hon hittade min tunga, de möttes, slingrande runt varandra precis som om de letade efter ett grepp.

160 Vi utforskade varandras tungor, tänder och läppar under något som kändes som en evighet.

Våra klänningar tog golvet ungefär samtidigt, Klara var färdig att börja knäppa loss sina strumpor från strumpebandshållarna.

– Vänta älskade, låt mig.

Vännen satte sig ned vid sängens fotända, särade något på sina underbart fina lår, fick åter fri insyn till det som jag nyligen bjudits in till.

Nu fanns inte bara antydan till värme på älsklingens korsettliknande underbyxor.

Försökte känna efter hur det stod till i mitt pulserande nedre, det måste se precis likadant ut, kände alltfler pulseringar innanför byxan. Satte mig ned på knä, min högra hand letade sig sakta upp längs hennes vänstra lår, gick mot lårets utsida för att knäppa upp knappen som skulle frigöra strumpan, kavlade ned densamma.

Gjorde om proceduren med den andra strumpan. Klaras ansiktsfärg var nu inte vackert röd, husets faluröda färg kändes något blek vid jämförelsen.

161 Vännen ville att mitt ansikte skulle besöka hennes allra heligaste och intimaste del.

Klara fattade tag runt min nacke, tryckte försiktigt mitt ansikte mot sin mage. Jag smekte utsidan av hennes lår, sökte mig sakta upp mot vännens skinkor och vidare över hennes bröst. Munnen letar sig sakta ned mot hennes markerade kulle, jag letar efter bar hud, finner den inte. Klara ändrar sig lika snabbt, nu trycker hon mitt huvud ifrån sig för att sekunden efter dra ned sina stramande underbyxor.

– Vill du pussa på mig min älskade, eller begär jag för mycket?

Tittade vännen i ögonen, kände hur mitt ansikte kokade, likaså min nedre del. Anade hur något tryckte på mot det spända tyget.

Valde att inte svara min älskade vän med ord, gick direkt över till handling. Mötte hennes håriga kulle, nu lyfter Klara sina ben högt upp mot rummets tak, särar på dem för att ge mig fri tillgång till allt som finns däremellan. Anar hennes ingång till evigheten, jag lånar älsklingen min tunga fram till ögonblicket då hon förmodligen biter hål i kuddens skyddande tyg.

162 Blev tvungen att ta bort mitt ansikte från hennes gudomlighet, ersatte det snabbt med min högra hand, höll den tills ögonblicket kom då allt ebbat ut, det dröjde länge, men jag lämnade aldrig hennes hungrande och bultande kropp.

Min älskade skulle få all den tid hon behövde, hon fick det också. Snart skulle det bli min tur, Klara kommer inte göra mig besviken. Nu vet älsklingen för första gången hur riktig kärlek ska kännas, så skulle det bli för mig också. Allt var gudomligt, slickade mina läppar för att möta hennes mun i en lång, mycket lång kyss.

Kudden skulle efter vår kärleksakt ha två bitmärken, bitmärken som hade kvävt lusten att skrika ut en orgasm, vår absolut första och innerliga orgasm inom ett förbjudet område. Vi hade plockat kärlekens frukter från kärlekens träd, från kärlekens tabubelagda träd. Men, när vi väl hittat trädet, skulle vi heller aldrig någonsin lämna detsamma. Oavsett priset för att få stanna kvar.

163 KAPITEL 24 Gransätra gård

Under tidig morgon gick jag igenom ett antal skogskartor över godsets arealer när det knackar på dörren. Klockan hade precis passerat halvtioslaget.

– Kom in.

– Patron har besök, det är fru Andersson från Gransätra gård. Hon bad om ursäkt för att det inte avtalats någon tid, men hoppades att patron skulle ha vänligheten att ta emot.

– Visa in kvinnan.

Det var Sara som kom med meddelandet, fan ta mig, hade det inte varit så att fru Andersson kommit så skulle jag allt ha känt lite på pigan. Hon växer till sig alltmer för varje dag som går.

– Kom in!

164 – Ursäkta snälla patron att jag kommer oanmäld, det var så att jag hade annat ärende till byn och då tänkte jag vara ute i god tid runt amorteringen på Anderssons lån.

– Så trevligt fru Andersson, att Gransätra gård har kommit på grön kvist igen, det gläder mig sannerligen. Då slipper jag sätta den late saten på fattighuset i alla fall, det var oväntat fru Andersson. Då kanske hon inte vill sitta i mitt knä idag?

– Kan nog bli tvungen till det patron.

Gården har inte fått in kapitalet som vi hoppats på. Mitt ärende var precis som förra gången att be om anstånd, eller om goa patron skulle kunna tänka sig att lösa in vårt timmer. Andersson meddelar att det är riktigt fint virke, ja patron är välkommen att inspektera det hela.

– Menar fru Andersson att Gransätra gård inte klarar av att betala sina skulder, betala sina lån inom avtalad tid?

165 – Det är så illa goa patron. Gården äger mycket skog, det handlar om drygt tvåhundra hektar, men det finns inga uppköpare ute nu. Därför ser det ut som det gör.

– Men hur många hektar är det som bär avverkningsbar skog fru Andersson, hur mycket har den late jäveln låtit hugga ned, för själv har han väl inte rört sågen, eller för den delen yxan?

– Snälla patron, gården är god för mycket avverkningsbart. Mycket mer än man kan tro, ja maken har sannerligen inte stått för avverkningen, då hade nog situationen varit en helt annan. Kan goa patron tänka sig en respit?

– Ta av sig kappan och sätt sig här i mitt knä under tiden som vi funderar lite tillsammans.

– Tack patron, jag kan lyfta på kjoltyget för honom, det gör jag gärna. Andersson duger inte till längre. Ibland tror jag att han besöker sockenhoran Sinna i stället för mig.

– Kom fru Andersson, nu kan hon gränsla mig, pålen bjuder dig att ta del.

166 – Åh snälla patron, vore det inte riktigt skönt, jag menar att få känna ett riktigt manfolk igen. Det var inte igår, åh so gott det var min patron.

– Rid på nu fru Andersson, snart ska hon fyllas av livets safter, jävlar anamma där kom jag in i fru Andersson. Oh ja, hon ska ha ett stort tack.

– Hur tror patron att det kan bli med respiten?

– Respit, här blir det ingen respit. Hälsa den satans latoxen att jag ska lösa in skulden på gården och skicka fanskapet till fattighuset.

Fru Andersson och Olof behöver inte fundera, jag ska allt försöka ordna så att ni kan bo kvar. Ja om jag lyckas köpa gården på auktionen förstås. Men då får hon allt ta plats i mitt knä igen.

– Jag gör allt för goa patron, bara pojken och jag kan få tak över huvudet. Andersson har haft sina möjligheter i livet, dessvärre valt att inte ta dessa. Då kommer jag till patrons knä igen då, ska bara dra upp lite av kjoltyget så att patron kommer åt. Tycker han om min nedre del?

167 – Fru Andersson är fin därnere, det borde fanskapet till make ha tänkt på.

– Det tycker jag också patron.

Kvinnan grenslade mig igen, det droppade lite från hennes nedre del, givetvis efter den förra ridturen. Pålen fick åter tillträde till hennes varma inre, den slank in så fint så.

Hon började omedelbart ta del av det jag hade att erbjuda.

Inom fjorton dagar var auktion utlyst på Anderssons gård. Det var enbart Gelveholms gods som hade fordringar i fastigheten, auktionsutroparen var känd av mig sedan auktionen på Oscarssons gård för tid sedan. Mannen nickade och blinkade när han fick se mig, han hade nog en fin eftermiddag senast, den jävla mutkolven.

Ska nog se till att även Anderssons gård hamnar inom Gelveholms gods, fan tar honom annars.

Jag hade låtit besiktiga skogen inför auktionen, skogvaktaren menade att det fanns betydligt mer avverkningsbart här i jämförelse med Oscarssons som jag köpte för sextio tusen riksdaler.

168 Tänker börja på fyrtio tusen. Utroparen informerade om gårdens ekonomiska läge och annat som rent praktiskt skulle gälla vid eventuell affär.

Lika här som vid Oscarssons auktion, om någon la bud på gården samt dess lösöre skulle detta bli tvingande för den fortsatta budgivningen.

– Får jag be om ett öppningsbud mina herrar, har jag sextiotusen?

– Nej, men du har fyrtiotusen och då är lösöret inkluderat.

– Fyrtiotusen från patron Gelve, fler bud på helheten?

– Fyrtiofemtusen.

Det var mannen som bjudit mot mig vid förra auktionen. Han ska fan ta mig inte ha gården.

– Fyrtiofemtusen är bjudet, fler bud mina herrar?

– Femtiotretusen bjudet.

169 – Femtiotretusen från patron Gelve, fler bud?

Det blev djävligt tyst i församlingen, ser att mannen skruvar på sig.

– Ah, det är inte lönt att gå emot den jäveln, kapitalet har makten.

– Kallar du mig för jävel, din lilla råtta?

– Ber om ursäkt patron, det var inte illa menat.

– Femtiotretusen första, andra och tredje.

Gården såld inklusive lösöre till patron Gelve. Handpenning erlägges omgående och affären avslutas imorgon på banken i Barkaholm.

Så ska en slipsten dras bonndjävlar, nu har godset Gelveholm utökats med ytterligare tvåhundra hektar. Skogsvärdet ligger på det dubbla, fru Andersson kommer fram till mig efter klubbslaget.

– Snälla patron, jag blir så glad att det blev ni som tog över gården, kan det vara så att jag och Olof kan få bo kvar?

170 – Ja, om kräket till make packar sig ut därifrån, annars får hela familjen flytta. Det är bara att välja fru Andersson.

– Gubbkräket ska ut, vill patron att jag ska rida honom emellanåt så får han bara säga till. Nu är det sagt goa patron.

– Då är vi överens fru Andersson.

171 KAPITEL 25 Set, Tyra och smedjan

Kommande dag var Set fullt upptagen med att montera upp den utrustning som inhandlats av änkan till mästersmeden i Kärrås. När kvällsmörkret infann sig stod allt på den plats som Set bestämt, Tyra hade hört nyheten redan under gårdagskvällen, när kvällsmaten intogs vid matbordet. Set skulle bygga upp byns nya och första smedja under kommande dag. Nu står kvinnan med packad korg för att överraska den välväxta smeden, hon kikar in via den till hälften öppna dörren.

– Hej Set, jag undrar om du är hungrig, har med mig lite skaffning om det skulle smaka?

– Tyra! Vad glad jag blir att få se dig, så fantastiskt trevligt att du kom ut till mig. Är det utifrån eget initiativ, eller har du blivit anmodad att gå ut med maten?

172 – Det är jag som har valt att gå ut till dig Set, du betyder något för mig, bara så att du vet.

Säger det eftersom det finns fler som sneglar och dreglar när de får ögonen på dig.

Kunde inte hålla tillbaka skrattet nu.

– Det menar du väl ändå inte Tyra?

– Jo det gör jag, nu vill jag att du säger om det är så att du kan ha någon liten känsla för mig också. Är det så, eller inte?

– Du är rakt på sak vackra kvinna, jo det är så Tyra. När jag såg dig första gången så låste sig blicken vid din vackra gestalt. Hela du är helt underbar, bara så du vet. Det finns säkert många karlar som slickar sig om munnen när de tittar på dig också, men nu är du min kvinna. Är du med på det?

– Nu är du min kära Set, bara så du vet.

Min, bara min.

– Nå vad tror du älskade kvinna, kommer jag att kunna försörja dig och alla barnen utifrån den här verksamheten?

– Ja, det kommer du att kunna min man.

173 Tyra kommer emot mig med putande mun, för första gången får jag känna hennes läppar mot mina.

– Tack älskade kvinna, tack för att du valde en enkel smed till din kommande.

– Det är jag som ska vara tacksam Set, en hårt arbetande man kan alltid försörja en familj. Du är ingen latoxe du, om det skulle gå fel för dig, eller oss skulle jag bli väldigt förvånad. Tror på dig och mig som ett par, det gör jag verkligen.

– Dina ord känns verkligen övertygande Tyra, lovar att aldrig göra dig besviken, kommer hela tiden att jobba för dig och mig som en familj från och med nu.

– Friar du Set? Bestämmer mig för att gå ned på knä och fria till kvinnan framför mig.

– Det är väl kanske det jag gör, du älskade kvinna, du Tyra. Vill du gifta dig med mig?

– Set, jag vill verkligen bli din hustru. Jag tackar gudarna för detta och patron Gelve.

174 KAPITEL 26 Pattrons femtioårsfest midsommarafton

Nejdens invånare ska bjudas in för att fira sin patron, ja i antal handlar det väl om det dubbla i jämförelse med fruns hädanfärd.

Lyckligtvis skulle min högtidsdag sammanfalla med sommarens största högtid, midsommarafton. Höskörden var avslutad för godsets del, höet låg bärgat på ett antal höskullar för avluftning och eftertorkning, detta var verkligen något som varje bonde gladdes åt. För Gelveholms gods del så var åtgången på hö bara en bråkdel av det skördade, överskjutande del brukade försäljas med god förtjänst till de som var i behov av detta något längre fram på säsongen. Det hände också att höet byttes mot andra varor och tjänster.

Kvinnfolket stod till knäna i arbete för olika förberedelser vad gäller mat och dryck, ja drycken i form rent brännvin skulle hämtas från vår egen källare.

175 För att täcka upp åtgången skulle jag ändå bli tvungen att inhämta ett tjugotal litrar från prostens brännvinspanna, jag var på väg till prästgården i detta nu. Utöver brännvinet skulle även ett stort antal pilsner hämtas hos handlaren i byn, kunde se handlarens anlete skina ikapp med solen när dessa skulle betalas.

Den vitmålade entrén bjöd verkligen in sina besökare, dubbeldörren likaså.

– Men välkommen patron Gelve, stig på, stig på. Har patron ärende hos min man?

– Jo kära prästfrun, nog vore jag tacksam om kyrkoherden hade en stund över för mig.

– Ett ögonblick så ska jag anmäla er ankomst, varsågod och sitt patron.

– Tack frun.

Satt och begrundade den väl tilltagna, men sparsamt utsmyckade hallen i prästgårdens inre. Njöt av det mina ögon betraktade, fick en känsla av att min egen entré borde snyggas till en aning. Tänkte mig att flickorna skulle få ta hand om detta.

176 – Nej men se patron Gelve, så trevligt. Vad har patron på hjärtat denna vackra försommardag?

– Jo det förhåller sig så att jag har min högtidsdag på midsommarens afton, mitt femtioårskalas går av stapeln och fotfolket i socknen har bjudits in. Ja givetvis även personer av stånd, jag vill härmed passa på att ta tillfället i akt att bjuda in familjen Bosser.

– Det var inte igår familjen var bortbjuden på kalas, det vill jag säga patron Gelve, detta ser vi verkligen fram emot.

– Jo kyrkoherden jag hade ytterligare ett ärende, undrar om det är möjligt att få ta del av kyrkoherdens källare, det fattas ett antal litrar för mig. Skulle detta gå bra mån tro?

– Givetvis patron Gelve, hur många litrar hade han tänkt sig?

– Hade nog tänkt mig ett tjugotal, om det skulle gå för sig?

177 – Följ med patron, tror nog att det står några lådor med tolv flaskor i varje, låt oss titta och provsmaka någon flaska. Vill absolut inte att det ska gå ut något mindre drickbart från prästgården.

Tre supar senare hade prosten skänkt en låda, varvid jag skulle betala för den därutöver.

– Tack snälla kyrkoherden, det var ytterst vänligt av er att öppna dörren till er panna.

Kyrkoherden med familj är som sagt inbjudna, landsfiskalen Axelsson och doktor Svedmar kommer också att närvara.

Givetvis kommer vi tillsammans att få sitta vid honnörsbordet.

– Jag ser fram emot er högtidsdag patron.

– Tack, välkomna då kyrkoherden.

Högtidsdagen infann sig, med den ett riktigt skönt midsommarväder, solen stod högt på himlen, molnen i total avsaknad där uti.

Herr Andersson från Gransätra gård anlände bland de första, mannen var redan nu riktigt överförfriskad. Fru Andersson stöttade sin mycket ostabila man, maken tog rak kurs fram emot mig.

178 – Patrondjävel, du har knullat min fru och skickat mig till fattighuset. Du ska fan i mig få ett rejält kok stryk.

Mannen måttade ett slag mot min käke, om jag stått en meter närmare den oduglige jäveln hade han säkert lyckats kröka ett skäggstrå, eller två.

– Helge sågare! Ta och kör hem den oduglige saten, här ska han inte vara när folket ska roa sig.

– Ska bli patron, kan jag ta jiggen?

– Ta vad fan du vill, bara kräket kommer från gården.

– Ska bli patron.

Fru Andersson kommer fram till mig, ber om ursäkt för sin berusade mans uppträdande.

– Kan jag gottgöra patron för Anderssons uppträdande?

– Jag har en häst som skulle passa fru Andersson, låt oss gå in och titta på den.

– En häst patron?

179 – Precis så, kom med kvinna.

Väl inne i stallet bad jag med ljuv stämma fru Andersson att ta av sig den tunna kappan. Vända baken mot min påle med benen brett isär. Drog kvinnans kjoltyg en bra bit upp över hennes bröst.

– Håll kjoltyget uppe kvinna, nu vill jag bestiga dig.

– Visst patron, jag är tvättad och fin därnere. Kom till mig, gud så gott min patron, fortsätt så.

– Jag njuter verkligen av dig fru Andersson, hoppas att du njuter av mig.

– Det gör jag verkligen min patron.

– Tack för att du är samarbetsvillig kvinna, om du i framtiden möter mig som du gjort idag, kommer allt att gå dig väl, detta gäller även sonen Olof. Andersson själv ska vara ur huset i morgon dag, men det ska jag personligen se till. Det ska inte bli några uppträden så jag önskar att fru Andersson tar Olof med sig på en utflykt till Barkaholm, det finns tio riksdaler i portmonnän, ta väl hand om Olof och roa er lite själv också.

180 – Tack snälla patron, det var ytterst vänligt av honom.

– Andersson blir mitt problem, det ska vara avklarat under dagen.

– Goa patron, vet inte riktigt hur jag ska kunna tacka han, jag vill passa på att gratulera min herre på högtidsdagen.

– Det blir nog bra med det fru Andersson, tack ska hon ha.

Blev oerhört berörd av alla dessa blomsterarrangemang som granngårdarna tillsammans med fotfolket valt att skänka mig. Blomvasar hade plockats fram, blommor satts i vatten, bakverk placerats ut, allt var placerat på socknens längsta långbord. Min högtidsdag skulle få ta sin början.

Spelemännen tog sina första toner, stunden därefter var dansgolvet fullt av festande och danssugna ungdomar. Visst fanns det ett antal i min egen ålder som tagit ut helgsupen i förskott, där kärestan nu hängde med i svängomen.

181 Så fortsatte det hela till långt in på natten, det var svårt att hitta någon som inte roade sig, eller sin omgivning.

Fia hade såväl som fru Andersson följt mig i dansens turer på det nysvabbade dansgolvet. Fru Andersson hade fått sitt för kvällen och under nattens småtimmar skulle jag följa Fia hem till Furtomta gård.

182 KAPITEL 27 Klara smider planer

Klara och jag tvättade av oss kärleken, tvålen skänkte oss båda en underbar doft av rosenblad. Gick tysta ned till ett väntande frukostbord, vi var båda rejält trötta, därutöver något ömma på vissa ställen.

Vi hade vaknat i varandras armar denna morgon, Klara väckte mig genom att hennes tunga sakta sökte kontakt med min, sekunder senare möttes våra fortfarande, hungrande läppar. Vi sa inget till varandra.

Lät mina händer följa hennes mjuka kurvor, hon lät sina göra likaledes, egentligen var vi till kroppskonstitutionen väldigt lika. Jag var något längre, Klaras motsats vad gäller hårfärg. Mitt hårsvall var lika ljust som Klaras var mörkt, rent av korpsvart.

– Ska vi gå ned min vän, annars undrar väl mamma och pappa.

– Visst ska vi gå ned älskade vän.

183 Kyrkoherden och hustrun Edith satt redan till bords medan pigan gick runt med kaffepanna och brödfat. Efter avslutad hälsningsceremoni och morgonbön påbörjades morgonens samtal.

– Sovit gott mina flickor?

Klara och jag svarade enstämmigt ja på mors fråga.

– Sover alltid bra när jag övernattar i ert underbara hem.

– Du är så rar Merit, det är lika roligt varje gång du är här.

– Far, visst har far kvar farmors hus i Stockholm?

Klara hade inte nämnt något om att hennes farmor bodde, eller hade bott i Stockholm.

Undrade för mig själv vart frågan skulle leda.

184 – Så riktigt min dotter, det finns en tillsyningsman för fastigheten, som i sig är ett ganska stort hus. Han tittar till det och sköter om rabatter och gräsmatta sommartid, jag har haft lite svårt att göra mig av med det av rent känslomässiga skäl.

Tänkte du på något särskilt älskade dotter?

– Jag är ju så pass gammal nu far, så jag tänkte ställa frågan om inte Merit och jag kunde få resa till Stockholm över en helg, helst något längre om det skulle gå för sig?

Höll på att sätta kaffet i luftstrupen, med en lätt kvävning lyckades jag dämpa det hela, snett mittemot mig såg jag Edith göra detsamma. Kyrkoherden tog frågan med stor fattning, rynkade något på sin panna, men inte mer.

– Och vad skulle mina kära flickor ta sig för i rikets huvudstad?

– Det skulle vara intressant att få se slottet far, gå på museum, ja även göra ett besök på stadsbiblioteket. Det skulle också kännas bra att få sätta blommor på farmors och farfars grav.

185 – Nå min flicka, det tål att tänka på, givetvis måste jag diskutera detta med din mor.

Vilket du säkert förstår.

– Visst far, visst förstår jag det.

– Vad tror du att dina föräldrar skulle säga om en sådan äventyrsresa Merit, skulle mor och far verkligen låta dig följa med Klara till huvudstaden för en kortare tid?

Kände hur min ansiktsfärg började förändras, värmen steg i köket under tiden.

Jag måste försöka vara lika stark och övertygande som Klara varit stunden tidigare – Snälla kyrkoherden och fru Edith, om Klara skulle få göra en sådan intressant resa, med ett så intressant program, då skulle jag tro att mor och far skulle vilja att jag gjorde Klara sällskap.

– Så pass min flicka, ja resan skulle kunna ses som en kunskapsinhämtande utflykt. Låt mig få tala med handlaren Pettersson och hans hustru, men jag vill att ni först sätter ihop ett program över de platser som ni avser att besöka.

– Tack snälla far och mor för att ni förstår.

186 – Klara, jag har inte sagt ja ännu.

– Nej, men far har inte sagt nej heller.

– Mina flickor, nu låter vi maten tysta mun för ett ögonblick.

Mannens ögon sökte kontakt med kvinnans, Edith höjde något på sitt huvud efter att ha varit något försjunken i tankar. Nu ler hon lätt mot sin make, kyrkoherden sänker sitt huvud, blicken är fäst vid tallriken med gröt, en sked är på väg mot hans mun. Han tänker. Klara och jag tackade för frukosten.

– Då ska vi väl fortsätta med min klänning min vän, därefter gör vi den lista som far ville se.

– Gör ni så mina barn, ha det så trevligt nu.

En stund senare befinner vi oss åter i kärlekens rum, tillika systuga.

– Älskade Klara, varför sa du inget till mig, jag blev jättenervös när du ställde frågan?

– Merit, om jag hade berättat för dig innan så tror jag att du hade blivit än mer nervös.

Nöjer du dig med det svaret min vän, jag tänkte bara på dig?

187 – Visst gör jag det, blev lika snopen som glad över din fråga, tänk om vi skulle få rå om varandra många dagar och lika många nätter. Så underbart det skull vara min älskade lilla Klara.

– Nu måste vi göra det sista med din klänning så att vi kan börja skriva listan till pappa sedan.

– Kanske vi ska skriva listan först?

– Du är så klok Merit, visst gör vi det, ska ta fram ett extra fint brevpapper från Lessebo finpappersbruk med vattenstämpel.

– Hoppas att far och mor accepterar kyrkoherdens utspel, menar att mina föräldrar tycker att det verkligen skulle kunna bli en resa i utbildningssyfte.

– Vi ska skriva fint och vara väldigt noggranna Merit, inte lämna något åt slumpen.

Klara satte sig vid skrivbordet, hon hade alltid fått beröm för sin handstil i skolan, nu gällde det verkligen.

188 – Först måste vi tala om vad det är för platser vi vill besöka, hur lång restid vi har, tid för matinköp och övrig installation. Om vi börjar med de fyra utflyktsmålen jag nämnde till far och mor, det blir fyra dagar eftersom det tar tid att ta sig till och från. Vi måste laga och äta mat därutöver, allt tar sin tid min vän.

– Fyra dagar Klara, tror du att det kommer att godkännas?

– Vi är inte färdiga än, resan till och från Stockholm tar två dagar i anspråk, då är vi uppe i sex. Sedan vill jag att vi har en dag för andlig andhämtning, den dagen ska vi försöka lägga mitt i vår resa, vi skriver resplanen för sju dagar min vän. Kan du tänka dig att vara borta från familjen så länge Merit?

– Med dig min älskade kan jag vara borta hur länge som helst, orden kommer från mitt innersta.

Klara reste sig från skrivbordets stol, kommer mot mig och möter mina läppar.

– Tänker och känner samma känslor för dig min älskling.

189 – Tack för att du finns, för att du är min.

– Det är min replik Merit, men du får gärna låna den.

– Tack för lånet.

Någon timme senare var vårt program nedtecknat och dess innehåll exakt specificerat. Det vackra dokumentet undertecknades med våra namn. Vi går tillsammans ned till kyrkoherdens mottagningsrum där han sitter bakom sitt enormt stora skrivbord, bibeln låg uppslagen med ett guldkantat band diagonalt placerat över bokens högra blad.

– Ursäkta far, stör vi?

– Nej mina flickor, kom in, kom in.

– Vi har lagt stor omsorg vid arbetet med vårt nedtecknade dokument, om far undrar över något kan väl far komma och ställa eventuell fråga till oss. Tror ändå att vi…

190 – Jag tar denna handling med mig till Merits far, detta kommer jag att göra under dagen.

Härefter får Pettersson tala med sin hustru om huruvida vi ska tillåta er denna, ja låt oss kalla det för utbildningsresa. När båda familjerna tagit ställning till det hela, kommer damerna att få sitt svar. Är vi alla överens om detta?

– Ja far, det blir säkert bra så. Tack så mycket.

– Tack kyrkoherden.

– Tack själva mina duktiga flickor, det ser ut som om ni har tagit min uppmaning på största allvar. Nu måste jag arbeta vidare med söndagens gudstjänst om ni ursäktar.

– Visst far.

Två minuter senare var vi båda åter tillsammans i Klaras rum.

– Vet du vad min vän?

– Nej Klara.

191 – Jag tror att vårt gemensamma arbete kommer att bära frukt, har en känsla av att vi kommer att få vår resa till landets huvudstad, vore det inte underbart?

– Klara, jag har inte varit längre bort än Barkaholm, det här är för mig helt overkligt.

Att sedan få göra resan tillsammans med dig finns inte i närheten av min verklighetsuppfattning.

– Vi kan bara hoppas Merit.

Under eftermiddagen färdigställdes min klänning, Merit hade uppbringat all sin skicklighet när den sista utsmyckningen skulle få inta sin plats. Kunde för ett ögonblick se mig i det textila konstverk som min vän till stor del varit ansvarig för.

– Tack för all din hjälp min vän, tack för att du smyckat mig med denna vackra skapelse.

– Det är du som är skapelsen Klara, det textila lyfter dig bara. Jag har faktiskt sytt en ny klänning till mig själv, blev klar med den för några veckor sedan. Tyget har en del av färgerna som du bär i din, om vi kommer till huvudstaden ska vi vara riktigt fina Klara.

192 – Det är vi redan, möjligtvis kommer vi att vara ännu finare, min inställning är att vi ska komma dit. Vi får bearbeta våra föräldrar, var och en på sitt sätt, tror nog att far tänkte en gång extra när jag tog upp att vi ville sätta blommor på farmors och farfars grav.

– Visst ska vi komma iväg på vårt livs resa Klara, kommer att göra allt vad som står i min makt.

193 KAPITEL 28 Handelsboden

Pettersson hade ett stort lager av olika typer av järn och andra metallföremål, allt avsett för reparationer av vagnar och annan utrustning på gårdarna i trakten. Jag tyckte att Set skulle ta in hela sortimentet till sin nya smedja, hädanefter skulle Pettersson hänvisa till byns smed om det var så att någon sökte den här typen av varor.

Tänkte mig ned till handelsboden för att lägga ett bud på hela rasket, därefter skänka det som en gåva från godset Gelveholm till byns nya smed.

– Välkommen goa patron, vad kan jag stå till tjänst med?

– Jo Pettersson, hur ser det ut i förrådet där handlaren förvarar alla sina järnvaror?

– Hur menar patron, menar patron om jag har några varor hemma?

– Ungefär så Pettersson, kan vi ta en titt?

194 – Absolut herrn, ett ögonblick så ska jag bara hämta nyckeln, förrådet är ju på utsidan som patron vet.

Undrar vad girigbuken till patron har i kikaren, är han ute efter en speciell vara, eller vad kan det hela handla om?

– Då ska vi se, här finns allt som tillhör själva järnhandelssortimentet, söker patron efter något speciellt?

– Vi ska se vad Pettersson har härinne, där står ett femtontal järnringar till vagnarnas hjul, kan det bära sig att ha så stort sortiment i lager?

– Det har bara byggt på patron, det är olika storlekar och det har inte varit lönsamt att ta hem dessa styckvis, så har det blivit med det mesta härinne. Helst av allt skulle jag vilja bli av med rubb och stubb, men det är ju ett önsketänkande naturligtvis. Som det nu är så ligger allt här och äter pengar, jag menar det är ju inte varje dag som någon kommer in för att köpa järnringar till en vagn, även om det händer.

– Sätt ett pris på hela härligheten så ska vi börja diskutera utifrån det.

195 – Menar patron hela…, menar patron ett pris på alltsammans?

– Just så handlare Pettersson, då blir du av med hela rasket på ett bräde, jodå kläm fram en summa nu. Då menar jag allt som har med någon form av metall att göra.

– Ursäkta herrn, måste fundera lite över vad allt har kostat mig en gång.

– Bara du inte tror att du ska få ut de pengarna av mig din snikne jävel, då kan du glömma affären med mig direkt.

– Nej goa patron, bara så att jag vet vad jag ska börja räkna ifrån, förstår patron.

– Kan tänka mig att allt har kostat mig uppemot åttahundra riksdaler, men det ska jag inte begära av patron inte, låt oss säga att nådige patron skulle kunna tänka sig att betala hälften av den summan vid en affär som skulle omfatta allt som finns i förrådet.

Skulle det låta bra patron?

– Jag menade inte så Pettersson, inte ska ni behöva ge bort ert sortiment av järnvaror, men lite rabatt är väl rätt vid en storaffär.

Jag bjudet Pettersson femhundra riksdaler för alltsammans.

196 – Det var en affär som var både efterlängtad och behövlig för familjens fortsatta verksamhet här i byn, ber att få tacka goa patron för affären. Kommer någon för att hämta, eller vill patron att jag lejer någon för att köra hem det till patron?

– Nej fan heller, det är byns nya smed som ska ha allt, ja hans namn är Set och kommer att öppna smedja i vårt lilla undantag uppe vid vägen. Han hämtar allt själv, det får bli en gåva från godset till honom.

– Det var verkligen inte dåligt patron, det må jag säga. Nå, tack än en gång patron, hustrun kommer att ta emot beskedet med glädje kan jag säga honom.

– Det var roligt att höra Pettersson, då ska vi se om inte Set också ska få ett glädjande besked, jo en sak till Pettersson. Om det nu skulle komma kunder fortsättningsvis och fråga efter något som jag just köpt av Pettersson, då förutsätter jag att Pettersson hänvisar kunderna till smeden och han kommer att finnas vid Gelveholms gods, är vi överens här?

197 – Självklart patron, alla kunder ska fortsättningsvis hänvisas till vår nya smed ute vid Gelveholms gods, absolut patron.

Det har ni mitt ord på, hustrun Karin och dottern Merit ska också informeras om detta.

– Då tar vi i hand på allt Pettersson, här är pengarna och här kardan.

– Angenämt patron.

Tog jiggen för att snabbt ta mig hemåt för att ge Set kännedom om affären. Någon timme senare mötte jag Set som var på väg ut till den nyinredda smedjan, berättade om affären för att han snabbt skulle kunna tömma handlarens förråd.

– Det var det mest storsinta jag har upplevt patron, av hela mitt hjärta vill jag tacka er.

Kanske kan jag låna patrons lastfjädervagn för att hämta hem allt, det låter som om jag skulle behöva göra flera resor till Barkatorps by.

– Ja, i vart fall ett par resor Set. – Jo herrn, det är så att jag friade till Tyra, tycker patron att det kan vara tillåtet?

198 – Tro fan det Set, vad svarade pigan då?

– Tyra svarade ja.

– Då ska jag fan ta mig gratulera kvinnan till sitt livs klokaste val.

Vid kvällsmaten var stämningen något uppsluppen runt matbordet, tänkte för mig själv att detta var en direkt konsekvens av att frun inte längre fanns med oss.

– Vill till att börja med gratulera Tyra till det blivande äktenskapet med Set, Tyra har gjort ett gott val.

– Tack goa patron. Till mina döttrar Anna och Elin vill jag säga att ni kan bege er till handelsboden i morgon dag om ni så önskar, här får ni femtio kronor till tyger och annat som ni önskar inhandla till er personligen. Tycker verkligen att ni är värda detta efter hmm, tråkigheterna med er mor.

– Tack snälla far, kan Anna och jag få åka själva i morgon då?

199 – Det kommer ni säkert att klara av, be någon av drängarna sela för det lugnaste stoet. Annars ber ni Set om hjälp.

– Oh, tack snälla far.

– Var så goda mina flickor.

200 KAPITEL 29 Middag på prästgården

– Men god dag bästa kyrkoherden, kan jag vara behjälplig med något tro?

– God dag herr Pettersson, jag har precis inte något ärende vad gäller inköp, väl något annat som våra familjer skulle behöva dryfta.

– Vad kan detta röra sig om kyrkoherden?

– Jo, våra flickor Klara och Merit har önskemål om att tillsammans få resa till rikets huvudstad, Stockholm. Det är vad det hela handla om, det skulle vara en resa som skulle bedrivas i rent studiesyfte, där flickorna har tecknat ned ett antal platser som de skulle önska besöka. Därutöver skulle Klara vilja besöka mina föräldrars grav för att dels ansa graven, men också sätta nya blomster.

– Stockholm kyrkoherden?

201 – Ja, detta har vi har önskemål om att diskutera, därför har min hustru Edith och jag har för avsikt att bjuda in handlaren Pettersson med familj till prästgården under morgondagen. Vi avser att bjuda på middag och under samråd diskutera flickornas önskemål. Skulle detta vara något som Pettersson skulle kunna tänka sig?

– Visst kommer familjen till prästgården om det bjuds.

– Bra Pettersson, då träffas vi klockan ett på prästgården, så får vi samtala vidare om flickornas önskemål, välkomna då.

– Man tackar kyrkoherden, man tackar. Och Merit ska vara med om jag har förstått saken rätt?

– Det är flickorna det gäller Pettersson, visst ska Merit vara med.

– Tackar allra ödmjukast kyrkoherden.

När jag knackade på dörren in till dottern Klaras rum funderade jag för ett ögonblick över hur hon skulle informeras runt morgondagens middag, bäst att gå rakt på sak.

202 – Kom in!

– Far, så roligt att se far. Vad har far på hjärtat?

– Jo min flicka, Merit och hennes föräldrar kommer till oss för äta middag i morgon klockan ett, vi kommer givetvis att prata om ert önskemål vad gäller resan till huvudstaden. Jag ville bara informera dig min flicka.

– Tack snälla far, nu blir jag lite orolig över hur utgången av samtalet ska bli.

– Det kanske finns fler som är lite oroliga över detta min flicka, du måste betänka att vi föräldrar har det yttersta ansvaret för att allt ska gå bra i era liv. Någon gång i framtiden kanske du själv får barn, då kommer du att förstå föräldrarnas oro. ”Älskade far, någon gång i framtiden kommer inte Klara att få egna barn, troligtvis inte Merit heller. Merit och jag älskar varandra och kommer aldrig att träffa pojkar, eller män på det viset.

203 Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle kunna berätta detta för dig och min älskade mor, tyvärr går inte det, över detta är jag sorgsen i mitt inre, älskade far”.

– Förstår vad far menar, ni vill beskydda oss barn så långt det är möjlig, det känns bra att far säger så.

– Det är precis det här som mycket av livet handlar om min flicka, varje generation värnar om kommande, men också om föregående. Känslorna vi pratar om nu ska vi vårda och vara riktigt rädda om, det är här kärleken till medmänniskan präglas.

– Tack far för dina kloka ord, för alltid ska jag ta dem med mig.

– Det glädjer mig min flicka. Låt oss se fram emot middagen med handlaren Pettersson och hans familj.

– Det gör jag redan far, tack så mycket för vårt samtal.

– Tack själv Klara, min älskade dotter.

Merit och jag träffades inte inför middagen, detta kändes bra eftersom vi haft vår tid för några dagar, eller så.

204 Jag längtade hett efter henne, denna så känslomässigt mjuka kvinna, för visst är vi kvinnor nu? Ställde frågan till mig själv, visst är vi det, med allt vad detta bär med sig.

– Välkomna till prästgården gott folk, riktigt välkomna ska ni vara.

– Tackar som bjuder kyrkoherden, så trevligt att få komma till er.

– Var så goda och kom in, ta gärna plats på den sidan av bordet, ja hustrun Edith och jag har vant oss vid att sitta på den motsvarande.

Min älskade Merit och jag hade en aning svårt att ta ögonkontakt, var givetvis livrädda för att avslöja våra innersta känslor, vilket i sig skulle innebära katastrof för bådas våra familjer. Merit satt på andra sidan bordet, alltså mitt emot mig. Efter en stund, möjligtvis två, hittade vi varandra. I lönndom smekte vi varandras fötter, något senare hittade fötterna en bit upp längs vaderna, längs lårens nedre del. Kände hur temperaturen steg i mitt inre, absolut inte långsamt. Nej, jag var färdig att bjuda ut mig till min käresta i detta nu, var tvungen att avsluta vårt kel medan tid var.

205 – Nå, herr och fru Pettersson, vad tänker ni om det flickorna har skrivit, är det något som vi föräldrar ska godkänna, rent av uppmuntra. Det är ju ändå i studiesyfte?

– Jag vill inte att vi ska verka vårdslösa med våra flickors liv och leverne, men det känns som det skulle kunna bli en utomordentligt bra studieresa kyrkoherden, det handlar om förkovran.

– Bra Pettersson, precis så känner jag också.

Vad utgifterna beträffar så insisterar min hustru och jag på att få betala för det hela, detta har vi samtalat om Edith och jag.

– Men snälla kyrkoherden, visst ska vi göra rätt för oss. Vi har så pass mycket medel så att detta är möjligt för oss, vi kan betala för vår dotter.

– Det tror jag säkert att Pettersson kan, nu handlar det också om att flickorna ska utföra, ska vi kalla det för arbete vid mina föräldrars grav och då faller det hela i annat ljus. Som sagt vi insisterar Pettersson.

– Då tackar vi så väldigt mycket för detta kyrkoherden, för all del till hustrun Edith också. Tack så mycket.

206 – Nå mina flickor, då verkar det som er resa har blivit anammad av högre makt, detta tackar vi gud för och jag föreslår att vi ber en bordsbön tillsammans före maten.

– Förlåt far, får jag säga något innan bordsbönen?

– Visst min flicka.

– Vill bara tacka far och mor, men givetvis också Merits föräldrar för ert storslagna beslut. Tack så mycket.

– Vill också ta möjligheten till detta, kan bara stämma in i vad … Klara precis uttalade. Tack kära föräldrar, givetvis också ett tack till kyrkoherden och fru Bosser.

– Nå, en liten sup ska väl vi vuxna kunna unna oss, vi har precis investerat i våra döttrar genom att låta dem förkovra sig bland annat i huvudstadens bibliotek, skål mina vänner och låt maten väl smaka.

– Skål och tack kyrkoherden.

207 Våra familjer avnjöt tillsammans den underbart tillagade maten, när jag kände att middagen gick mot sitt slut där våra fäder gemensamt svarat för ett ansenligt intag av snapsar, ville jag bjuda upp Merit till mitt rum för ett ögonblick.

– Merit, får jag visa dig en liten sak på mitt rum?

– Visst Klara, vad spännande.

Förstod med en gång vad Klara hade i kikaren, detta hade jag absolut inte något emot. Gissar att hon vill ge mig en kram, eventuellt en liten puss på munnen likaså.

När vi kommit halvvägs upp i trappan, ja där som hon vände sig om vid ett tidigare tillfälle, då vänder min älskling sig om igen.

Säger inget, drar sakta upp sin kjol, jag mötte henne nu som då. Strax befann vi oss i hennes rum, vi fick äga varandra för ett kort ögonblick.

– Älskar dig Klara, lämna mig aldrig.

– Aldrig någonsin min Merit.

208 KAPITEL 30 Set och Tyra

Mitt femtioårskalas avslutades med en helnatt i Fias säng, vi vaknade med varandra en god bit in på förmiddagen. Kvinnan hade skänkt mig ännu en fantastisk natt i kärlekens tecken. Solen stod redan högt på himlen och slåtterfolket skulle påbörja sin första dag på gård nummer två, det kändes bra att höslåttern hade vädrets makter med sig även idag.

– God morgon Jonas, skulle det smaka med frukost eller har min herre något annat önskemål?

Kvinnan såg fräsch ut, hon hade med största säkerhet passerat tvättfatet, det tunna sommarlinnet visade väl var hennes mörka triangel började och slutade. Fan ta mig, undrar om inte han som bestämmer började resa på sig. Drog undan täcket för att visa kvinnligheten vad svaret på hennes fråga skulle bli, hon var inte sen att möta den store.

209 – Undrar om vi inte ska ta och göra patrons redskap redo för lite kärlek, ett ögonblick bara.

Kvinnan återvänder med tvättfatet som till hälften var fyllt med tvålvatten, den underbara tog ett bestämt tag om den reslige, masserade in tvålen för att kort därefter torka av den nu väldigt resliga delen av min kropp.

Sakta kom hon krypande mot mig, stannade upp och tog saken i egna händer, när Fia kände att måttet var rågat grenslade hon mig snabbt, hon ger sig nu ut på en riktig ridtur. Strax senare tar hon tacksamt emot det jag har att bjuda, något därefter skänker hon mig skakningar och utlevelser som ett bevis på att även hon nått den högt eftertraktade graden av lycka.

– Tack min patron.

– Detsamma min Fia, du är duktig du. Nu ska det smaka bra med lite mat, Fia har kanske en liten sup eller två?

– Det har hon Jonas.

210 Väl hemma på godset möttes jag av mina älskade flickor, de kom med leenden på sina läppar. Det var Elin som tog ton först.

– Men far, har far varit ute och svirat till lång in på dagen?

– Hm, flickor nu ska vi inte prata så högt om det.

– Vi gläds bara med far, det ska han veta.

– Tack Anna för din, även din systers omtanke. Tack mina älskade flickor.

– Tror att Set och Tyra önskar prata med far, det kändes som om det var angeläget.

– Så pass Elin, så pass. Finns de i huset?

– Ja, eller ute på verandan kanske.

Mycket riktigt satt paret ute på verandan med varsin kopp kaffe och hållande varandras händer.

– God middag ungdomar, hörde att paret hade sökt mig.

– God middag, goa patron.

211 – Jo patron, det är ju känt att jag har friat till Tyra och nu undrar jag om det är möjligt för oss att hålla festligheterna på godset?

– Det ser jag som en självklarhet Set, har ni pratat igenom det hela med kyrkoherden ännu?

– Nej patron, vi ville börja med att förhöra oss hos patron.

– Då har ni fått klartecken från mig, lovar att stå för mat, dryck och spelemän runt festligheterna, det har ni mitt ord på.

– Tack snälla patron, vet inte hur jag ska kunna tacka honom.

– Det har Set redan gjort genom att slå upp sin smedja på godset, det ska han fan ta mig ha ett stort tack för.

– Tack snälla patron.

– För all del Tyra, du är värd en riktig karl och ett gott liv. Det kommer du att få nu när sat…, när frun är borta.

– Tack snälla patron.

212 – När ni har pratat med kyrkoherden så talar ni om för mig vilka datum som blir aktuella, för det blir väl björkdrag och lysningar också. Tyra får själv ta ansvaret för alla förberedelser, ja de andra flickorna hjälper ju helt naturligt till, men Tyra har huvudansvaret fram till bröllopet. Det är ju bara hon som vet hur hon vill ha det. En sak till Tyra, behövs det ekonomiska medel för utstyrsel och sådant där som jag inte begriper mig på, då säger hon till mig, är det klart?

– Det tackar jag så väldigt mycket för snälla patron, jag blir alldeles tårögd goa patron.

– Spara på tårarna flicka, du lär behöva dem längre fram i livet.

– Nå, men tack ändå.

– Det blir nog bra med det mina ungdomar, ge er iväg till prästen nu och få det undanstökat. Hälsa så gott från mig och tacka för senast.

– Det ska vi visst göra herrn.

Ett antal veckor senare gick den stora lysningsfesten av stapeln, ett trettiotal gäster besökte brudparet.

213 Presenter lämnades alltmedan det tilltänkta brudparet sken av lycka, när samtliga tagits emot, öppnats återstod enbart gåvan från mig och mina döttrar. Den var inte inslagen som paket, bröllopsgåvan skulle lämnas över i ett sigillförsett kuvert .

– Kära blivande brudpar, jag ser lyckan i era ögon och jag förstår att ni om möjligt skulle kunna ha sett något gladare ut om era föräldrar varit i livet och kunnat dela lyckan med er. Nu är det inte så, därför känner jag och mina döttrar, att vi tillsammans vill ge er den bröllopsgåva som era föräldrar med all sannolikhet skulle ha gett er om de haft möjligheten. Var så goda och lycka till i livet.

– Tack snälla patron.

– Nå, ska ni inte öppna kuvertet kvinna?

– Set, du får öppna det.

Set tog en pennkniv ur sin högra byxficka, satte udden i kuvertets ena hörn, lät eggen gå från sida till sida. Gläntade på dess öppning, sträckte fram detsamma till Tyra för att även hon skulle kunna få se grannlåten.

214 Något senare skulle Set ha räknat genom bunten av hundrakronorssedlar, han skulle komma fram till summan om tusen kronor.

Tyra vacklade till något vid åsynen av sedlarna, Set stöttade upp direkt.

– Det finns inte ord för vår tacksamhet mot patron och hans familj, men vi börjar med att säga ett stort tack till herrn och hans döttrar.

– Lycka till ungdomar.

Fyra veckor senare stod bröllopet i Barkatorps lilla kyrka, kyrkoherden Bosser förrättade vigseln mellan smeden Set och han blivande hustru Tyra. Fotograf var beställd från Barkaholm, vilken skulle föreviga detta lyckliga ögonblick. Efter vigselakten tog sig festföljet vidare till väntande festligheter på Gelveholms gods, mat och dryck serverades allt medan spelemännen släppte musiken lös över nejden.

215 Det lilla undantaget på Gelveholms gods var från och med nu familjen Set Halens bostad.

Ett stenkast därifrån skulle den duktiga smeden utföra sitt skickliga hantverk, vilket skulle ge familjen mat på bordet och kläder på kroppen.

216 KAPITEL 31 Stockholmsresan dag ett

Far hade tagit på sig ansvaret för att Klara och jag skulle komma fram till tågstationen i Barkaholm, detta i god tid före utsatt avgång. Gammelmärren hade spänts för den fina Mylord-vagnen med sufflett, våra väskor låg säkert placerade bakom kuskbocken. Vagnen var fjädrad, hade till och med gummiförsedda hjul, det var en riktigt fin vagn som far och mor betalat mycket pengar för. Klara och jag satt på varsin sida om far, vilket gjorde att vi inte hade någon som helst kroppskontakt. Det kändes något märkligt att inte få känna hennes kropp mot min, då vi ändå satt så nära varandra. Snart kommer det att bli annorlunda, snart kommer det att bli mycket annorlunda. Jag skulle få rå om min älskade under en hel vecka, hon skulle också få rå om mig.

217 I god tid rullade vår fina vagn in i Barkaholm, både Klara och jag hade finklänningarna på oss, utöver dessa låg ytterligare ett byte fint nedpackade i våra väskor.

Tågstationen kunde anas vid den långa gatans nedre del, ett tåg anlände i samma ögonblick. Förmodligen tåget som skulle ta oss till huvudstaden, här skulle det först lastas bränsle och fyllas på vatten, det hade jag läst mig till under skoltiden.

– Nå mina flickor, då är vi framme vid ert första mål, Barkaholms järnvägsstation.

Hinner vi ta en kopp kaffe och en smörgås innan tåget reser vidare?

– Åh, så gott det vore far.

Knappa halvtimmen senare var biljetterna lösta och vi hade hittat våra platser på tåget, Klara hade insisterat på att vi skulle ha platsbiljetter för att försäkra oss om att vi skulle få sitta tillsammans. Detta var mitt livs första tågresa, jag kände oerhörd spänning och förvänta över detta.

– Klara, har du rest med tåg förut?

218 – En gång min vän, men det är länge sedan, just nu känns det som om jag aldrig har gjort det. Har du?

– Nej aldrig, det ska bli så spännande.

En stund senare kom konduktören in i vår kupé för att klippa hål i våra biljetter, han informerade om att vi kommer att anlända Stockholms central om cirka tre timmar.

Klara satt närmast fönstret, jag hade platsen bredvid henne, därefter fanns det två lediga platser på vår sida. Sätet mittemot vårt innehöll också fyra platser, de var alla upptagna. Det var svårt för oss att kunna konversera om något annat än alldagliga ting, omständigheterna tillät inget annat.

Ibland kunde jag ändå ana min väns mjuka och oskyldiga rörelse med sin armbåge i min sida. Lika oskyldigt och ömt försökte jag besvara hennes varma hälsning.

Efter ungefär halva resan var vi ensamma i vår kupé, Klara hade smugit upp sin ena hand mot min överarm, hon kramade den lätt. En rysning spred sig över min kropp, la min hand på hennes och smekte den sakta framåt och tillbaka.

219 Antagligen rös hon till då den tidigare, lätta kramen gick över till en mindre nypning. Vi tittade mot varandra, log och rodnade så smått.

– Älskar dig.

Orden kom som en smekning över Klaras läppar.

– Älskar dig också min vän.

Någon timme senare nådde vi resans mål, perrongen var full med folk som väntade på att få göra resan till just sina resmål. Klara och jag hade under resan funderat över hur vi skulle ta oss vidare till resans slutmål, antingen skulle vi ta en taxi och komma direkt fram till huset, eller skulle vi ta spårvagnen en del av sträckan, för att avslutningsvis gå den sista biten. Vi hade fattat ett gemensamt beslut om att vi skulle åka taxi, det skulle bli vårt livs första resa med bil.

– Åh, så spännande Merit.

– Det ska det verkligen bli, nu hoppas vi att allt ska gå bra.

220 – Vi önskar åka till Brunnsgårdsvägen, det ska ligga ute på Djurg…

– Mina damer, jag vet precis var det ligger, luta er tillbaka och njut av färden.

– Tack min herre, det var vänligt.

Klara hade skött konversationen på ett ytterst diplomatiskt sätt, hon kändes världsvan på något vis. Det kändes oerhört tryggt att ha henne vid min sida. Nu lutar sig vännen mot mig för att viska något i mitt öra, mannen tittar på oss i en liten spegel som hänger ned från taket, Klara ångrar sig.

– Vi är framme om någon minut mina damer.

– Tack min herre.

Bestämde mig för att svara den här gången, ville inte verka alltför bortkommen även om jag kände mig på det viset. Klara hade berättat att Kyrkoherden skulle ringa till tillsyningsmannen för att be honom lägga ut nyckeln under fatet till en blomkruka, den skulle stå till höger om ytterdörren.

221 Han skulle också se till att gräset var nyslaget, hängmattan uppsatt på den stora tomtens baksida, men även göra inköp av de viktigaste basvarorna för kvällens och morgonens födointag. Friskt vatten skulle vara inburet från tomtens djupa brunn, så mycket som möjligt skulle vara förberett till vår ankomst.

– Merit, om det skulle vara så att vi skulle behöva någon form av hjälp, så har far skrivit upp telefonnumret till den vänlige mannen som sköter om trädgården. Det känns tryggt att veta.

– Verkligen Klara, man vet aldrig.

– Ursäkta, får jag ställa en fråga?

– Visst fröken.

– Det ska ligga en större kyrkogård, inte så långt från adressen som vi lämnat, är den bekant?

– Den är mycket bekant fröken, mina föräldrar är begravda där.

– Ber om ursäkt herrn, det var int…

222 – Ingen fara fröken, vi ska alla den vägen vandra. Vad tänkte fröken på?

– Är det långt att gå från vår adress?

– Tio minuters promenad fröken, jag kan visa vilken väg ni ska ta när vi kommer fram.

– Tack herrn, det var mycket vänligt.

Något senare befann vi oss utanför min farmors och farfars hus, kände att det fanns korta minnesfragment om att jag hade besökt farföräldrarna vid något, eller några tillfällen.

– Det är jämt så min herre, min väninna och jag vill tacka för en synnerligen trevlig åktur.

– Välkommen åter mina damer, mitt namn är Kurre om det skulle vara så att ni önskar åka med mig igen, det är bara att ringa det här numret till växeln och begära Kurre för körningen. Ja, ibland kan man få vänta några minuter extra, men det kan det kanske vara värt. Ha en riktigt god vistelse i Stockholm mina damer.

– Det tackar vi för min herre.

223 – Så duktig du är Merit, jag är imponerad av dig, ja att du vågar konversera med folk i rikets huvudstad. Bra gjort min vän.

– Jag har ju dig min älskade.

Gräset var nyslaget, grusgången räfsad och blomlanden ansade. Huset såg till det yttre inte så stort ut, vilket förmodligen berodde på att den största ytan låg på husets baksida som i en vinkel, det var egentligen ett riktigt stort hus som min far vuxit upp i.

Nyckeln till huset låg mycket riktigt på förutbestämd plats, Jag låste upp, öppnade dörren och klev in.

– Kom in min älskade Merit, kom in.

Så fort mina fötter landat på rätt sida om dörrens tröskel, sträckte sig Klara något förbi mig för att stänga densamma bakom oss. Hon öppnade sin famn, jag min. Vi möttes i en kram som aldrig ville ta slut, pussar som snabbt övergick till regelrätta kyssar, inom någon minut hade vi nått soffan i det första rummet. Efter en stund behövde vi hämta andan.

– Vilket fint hus Klara, jag är nyfiken på att få se hela huset min vän.

224 – Det ska du också få göra älskade, ska vi fundera över om vi kan bocka av något på vår lista under eftermiddagen och kvällen.

Ju mer tid får vi för oss själva.

– Det låter som en riktigt god ide, låt oss göra rundturen först.

Klara visade mig runt i husets väl tilltagna utrymmen, rum efter rum dök upp som outforskade oaser. Huset var fyllt av värme och kärlek.

– Ett så fantastiskt hus Klara, tror inte att jag har varit inne i ett hus som har skänkt mig så mycket inre värme.

– Så glad jag blir Merit, tänk om det blir ditt och mitt en gång.

– Vågar inte tänka tanken att livet skulle ge mig både dig min älskade och detta underbara hus därutöver, jag ryser min vän.

– Det gör jag också Merit, vad tycker du att vi ska försöka hinna med innan kvällen?

– Graven ska vi väl köpa blommor till tänker jag, men kanske vi kan besöka slottet och högvakten, kanske köpa ett vykort eller två.

225 – Så spännande det ska bli, låt oss kasta oss ut i huvudstadens myller min älskade.

– Så gör vi.

Vi skulle hinna med både högvakten och en guidad tur i slottets mer historiska delar, men även ett besök i en del av parkernas absoluta sevärdheter. Vi var verkligen nöjda och lika begeistrade.

– Vi måste köpa varsina vykort från allt det vi har sett Merit, det är viktigt för vår trovärdighet att kunna visa upp smakprov på våra upplevda sevärdheter.

– Det vill jag verkligen kunna visa mor och far.

När detta var gjort undrade Klara om vi inte skulle äta vår första kvällsmat på restaurang.

– Men Klara, har vi råd med det?

– Det har jag bestämt att vi har, vill bjuda dig min älskade på vår första kärleksmiddag i vår huvudstad.

– Nu blir jag orolig, har aldrig ätit på fin restaurang tidigare.

226 – Då ska vi göra det nu, var inte orolig min vän. Vi är två väninnor som är ute för att äta en god bit mat och inget annat. Lugn Merit, bara lugn.

– Litar på dig min vän.

– Det kan du göra Merit.

Vi hittade en mindre restaurang med god stil, matgästerna såg ut att komma från stadda familjer.

– Här Merit, vad tror du?

– Det ser väldigt fint ut, är det inte oförskämt dyrt tror du?

– Kanske, men en lite finare måltid ska vi väl unna oss i huvudstaden.

Vi åt en underbar middag tillsammans, pratade om hur det kunde vara att bo och leva här.

– Skulle du kunna tänka dig att bo här Merit?

227 – Det är för mig en smått hisnande tanke, om du skulle finnas vid min sida vore det rena drömmen. Hur tänker du runt samma fråga?

– Mitt svar skulle bli detsamma som ditt, låt oss gå hem nu älskade Merit.

– Känner mig helt slut efter vår första dag, så många intryck som tävlar om att ta plats i mitt minne. Tack för en helt underbar dag Klara.

– Tack själv underbara Merit.

Någon timme senare satt Klara nyckeln i husets ytterdörr, lite senare somnade vi i varandras armar med munnarna lätt tryckta mot varandra. Jag med hennes överläpp i min mun och min älskade med min underläpp i sin.

228 KAPITEL 32 Stockholmsresan dag två

Merit sov, likaså gjorde min vänstra arm som vännen sov på. Mötte dagen i ungefär samma position som jag lämnat gårdagen, detta gällde även Merit. Lät min högra hand sakta smyga sid ned längs min älskades kurviga höft, kände naken hud där jag förväntat mig underbyxans kant, hon var helt naken. Det pirrade till inom mig, samtidigt som jag försiktigt lät mina byxor ta vägen ned mot mina fötter. Sparkade försiktigt av mig dem.

Kvinnan bredvid mig ligger i det närmaste på rygg med sina ben något isär, min hand letar sig sakta ned över hennes mjuka kulle.

Masserade den sakta med mina fingrars yttersta toppar, hon kvider till, särar om möjligt ytterligare på sina ben. Ett finger fortsätter längs den fuktiga ravinen, ned mot grottans öppning. En liten bit in bara, inte för mycket.

229 Viker sakta undan täcket från hennes underbart vackra kropp, kysser hennes mage, därefter hennes ben. Letar mig tillbaka igen för att möta hennes mun, vi förenas i en lång kyss. Min högra hand möter den fuktiga kärleken, känner hennes händer bakom min nacke. Hon trycker sig hårt mot min mun.

– Åh, du min underbara Klara, vart för du mig? Jag håller på att bli helt galen min vän.

– Jag ska föra dig till kärlekens himmel.

– Är redan där min älskade, snart kommer du också att vara där.

Klara vänder sig om. Hon grenslar mig, skänker mig sin vulkan i samma stund som hon möter min. Efter en kort stund får båda vulkanerna sitt utbrott och i tid precis samtidigt, ligger kvar med utsikt över Klaras skinkor.

– Om du visste hur vacker du är även härifrån älskling.

– Tack min älskade Merit, ska vi låta rosenvattnet skölja över våra kroppar?

– Får jag ta hand om din vackra kropp?

230 – Om jag får ta hand om din?

Jag gick ut för att hämta vatten i köket, hällde snabbt upp det svala vattnet i tvättfatet. Rosentvålen gick runt i mina händer, fuktade den vita handduken och började tvätta min älskling. Började med hennes vackra ansikte, ned över hennes underbart vackra och toppiga bröst vars vårtor nu pekade rakt ut. Kunde inte motstå frestelsen, tog det vänstra försiktigt i min mun, lät tungan utföra smekningarna. Gick snart över till Klaras andra bröst som skulle få samma typ av smekning, min älskade kramade hårt mitt huvud. Bad min älskade ställa sig något bredbent så att handduken skulle komma åt att utföra sin uppgift. Klara gnydde högljutt och tryckte sin undre del mot min hand.

Efter en god stund hade Klara gett min kropp vad jag nyss gett hennes.

– Min gud Klara, det knackar på dörren.

Vem kan det vara? Här, här är din morgonrock.

– Tack min vän.

Hör hur Klara vrider om dörrens nyckel.

231 – God dag min herre.

– Ursäkta mig damen, mitt namn är Jonsson. Det är jag som har hand om tillsynen av er fars hus.

– Då förstår jag herr Jonsson, är det något som herr Jonsson funderar över?

– Hm, vill bara försäkra mig om att allt är i sin ordning, lovade kyrkoherden att ”titta till flickorna” som han uttryckte det.

– Allt är i sin ordning herr Jonsson, tack för vänligheten.

– Då ska jag gå vidare, önskar er en fin dag i vår huvudstad.

– Tack för detta, jag önskar er detsamma min herre.

Hörde hur Klara stängde och låste dörren efter mannen, Klara kommer nu in i rummet igen.

– Skulle egentligen vilja tillbringa dagen i rummet tillsammans med dig min älskade Merit, men vi har ju ett antal uppgifter att utföra. Ska vi börja med kyrkogården tycker du?

232 – Vi gör så min vän. Kom så får jag ge dig en sista puss innan vi möter dagen tillsammans.

– Mer än gärna.

Våra läppar möttes hysteriskt för några sekunder, så nära det var att vi på nytt hamnat i sängen. Sakta släppte vi varandras händer.

– Glömde att fråga herr Jonsson om det fanns några små redskap som vi kunde ta med oss till graven, men vi går ut till förrådet för att titta efter helt enkelt.

– Klara, det hänger en nyckel innanför dörren som det står förråd på, ska vi prova den?

– Så gör vi min vän.

På vägen till kyrkogården hade vi stannat till vid ett mindre torg där handeln pågick för fullt, vi hade köpt två växter som skulle planteras vid graven. Far hade ritat en skiss över hur vi skulle gå för att hitta fram till gravplatsen, vi stod nu vid den prydligt skötta graven, läste sakta namnen på dess gravsten.

233 – Klara, jag kan hålla blommorna om du vill göra plats för dem.

– Tack.

En stund senare var blomväxterna planterade i sina hål, vattenkannan hade via sitt innehåll skänkt goda förutsättningar för fortsatt liv. Klara och jag tog varandras händer och neg med böjda huvuden som en hälsning innan vi lämnade platsen.

– Tack Merit för att du ville följa med mig hit, det kändes bra.

– Det var en självklarhet för mig min vän.

Tycker du att vi ska gå till nationalmuseet, eller till stadsbiblioteket först?

– Ska vi inte spara stadsbiblioteket till sist, det känns som det skulle finnas så mycket att söka fakta om där?

– Precis så tänker jag också, vi får väl unna oss en taxi så att vi utnyttjar tiden på bästa sätt.

– Det gör vi, det står bilar parkerade där borta, vi går dit.

234 Nationalmuseum var inrymt i en fantastisk byggnad precis intill vattnet, vid entre’n kunde vi också köpa varsitt vackert häfte som informerade om de främsta sevärdheterna.

Det var nu en bit in på eftermiddagen, vi kände oss nöjda efter ungefär två timmars rundvandring. Hungern började ge sig till känna, våra magar kurrade ikapp. På väg ut passade vi på att köpa en stadskarta över Stockholms centrala delar, vi tittade på den och skrattade tillsammans när vi insåg hur nära biblioteket egentligen låg.

– Kanske hittar vi ett enkelt matställe på vägen, idag bjuder jag dig min älskade Klara.

Far hade haft vänligheten att skicka med en stor sedel, hundrakronorssedeln hade legat snyggt hopvikt i hans hand när han sträckte över den, ”den här ska ni ha med er flickor, var nu rädda om er där borta”.

Något senare, vi bedömde att vi var ungefär halvvägs till stadsbiblioteket, fick vi se det lilla matstället som diskret talade om att det serverades husmanskost till bra priser.

235 – Vad tror du Merit, kan inte det här vara något som skulle passa oss?

– Det ser riktigt fräscht ut min vän.

– Välkomna mina damer, får vi erbjuda ett bord för två kanske?

– Tack, det vore vänligt.

Blev glad när Merit åter tog ansvaret för konversationen.

– Tror att jag väljer rotmos med lägg, vad vill du ha Klara?

– Det låter underbart gott min vän.

– Vad vill damerna dricka till maten?

– Vatten, tack.

Valde samma som Klara. Maten smakade utomordentligt gott, detta till ett riktigt bra pris.

– Hit kan vi gå flera gånger Merit, så gott och bra priser.

– Verkligen.

236 Halvtimmen senare stod vi tätt intill varandra utanför huvudstadens stadsbibliotek, denna pampiga byggnad med något som liknar ett torn på dess övre del.

– Så spännande det ska bli min älskade, har du något speciellt som lockar Merit?

– Här finns ju allt, men jag är försiktigt intresserad av hur man kan läsa vidare till folkskollärare, läste vid något tillfälle om en flickskola här i Stockholm. Om jag minns rätt var det en tvåårig utbildning som skulle kunna leda till behörighet att utbilda i klasserna ett och två, eventuellt skulle utbildningen i förlängningen leda till behörighet även för klass tre.

– Nu blir jag rädd min älskade, har du verkligen funderat över att utbilda dig till lärare? Jag har själv haft tankar om detta.

Egentligen sedan vi avslutade vår skoltid, läste också annonsen om den här utbildningen.

Klippte till och med ut den för att spara den om det skulle bli aktuellt någon gång, men vem kunde ana detta?

237 – Tror du verkligen att våra föräldrar skulle tillåta oss att studera i huvudstaden under så lång tid?

– Vet du vad Merit, jag tror det. Far skulle absolut stötta oss till en högre utbildning, kanske skulle han kunna påverka din far om du förstår vad jag menar.

– Förstår precis Klara, förstår också att det kommer att krävas en hel del av din far kyrkoherden, för att detta ska kunna bli verklighet.

– Älskade Merit, vi gör precis likadant som vi gjorde när vi bad om lov för att göra den resan som vi är ute på nu, vi ska samla fakta och vi ska samla fakta. Allt ska nedtecknas på papper så att vi har ett riktigt bra underlag när vi tillsammans med våra föräldrar lyfter detta till samråd. Jag har tagit med anteckningsmaterial och penna.

– Åh, så spännande det ska bli, låt oss besöka denna underbart vackra byggnads insida, därefter söka efter utbildningarnas källa.

238 Disken för utlåning och inlämning mötte oss i samma ögonblick som vi kom innanför bibliotekets stora dörrar. Efter att ha frågat en yngre kvinna om var vi skulle kunna hitta information över olika utbildningar, ställde vi nu våra steg en bit in i den enorma lokalen. Det var ungefär två hyllmeter med information från flera skolor och olika inriktningar, längst ned i ena hörnet fanns information från två flickskolor.

Materialet var som nytt, inga vikna hörn, ingen solkighet, ingen hade förmodligen läst det nedtecknade. Det gällde flickor, eller ungdomar i kvinnlighetens förstadier, eller som vi, två adertonåriga kvinnor som väntat på det rätta tillfället i livet.

– Här Merit, här borde det finnas något, vi tar materialet med oss och sätter oss vid ett bord.

– Så spännande älskling. Vet du vad Klara, ibland blir jag rädd för att jag ska säga för mycket med någon utomstående inom hörhåll. När jag kallar dig för älskling till exempel, tänk om jag skulle råka säga detta inför våra föräldrar.

239 – Jag vet att det har varit nära vid några tillfällen min vän, vi kan väl tala om det sedan.

– Visst, låt oss börja skriva ned informationen nu.

– Älskling, det finns ett namn på en rektor här, vi skriver ned detta så kan kanske far, om vi kommer dit alltså, skriva ett brev till honom. Här står adressen till skolan också, nu blir jag glad.

– Det blir jag också Klara, det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. Tror du att vi skulle kunna få bo i din farmors och farfars hus, om våra utbildningsplaner skulle godkännas?

– Tror egentligen att far har behållit huset för att jag ska få ta ställning till om det ska behållas eller avyttras. Svaret på din fråga blir ett självklart ja, om vår utbildning skulle accepteras förstås.

– Vi kan väl gå tillbaka hit ytterligare någon gång innan vi reser hem?

– Det tycker jag också att vi gör Merit, se dig omkring, betrakta all kunskap som ryms i alla dessa hyllor.

240 – Helt otroligt Klara. Ska vi dra oss hemåt nu, vi kanske kan köpa med oss lite mat till kvällens middag?

– Åh så trevligt, vad är du sugen på till kvällen min älskade?

– Kan vi inte försöka hitta en bit fint fläsk och några potatisar, vad säger du om det?

– Låter som ett ypperligt förslag Merit. Även denna kväll somnade vi i varandras armar, maten hade smakat gott och våra sinnen var fulla med önskemål och visioner om vår tilltänkta utbildning. Merit hade somnat med sin hand innanför mina underbyxor, jag med min utanpå hennes.

241 KAPITEL 33 Stockholmsresan dag tre och fyra

Vaknade av att min Merit lekte, sökte i min nedre region, hon tittade på mig med sina vackra ögon. Handen letade sig en bit längre ned samtidigt som hon pussar på mig. Jag försvinner ut i ett ändlöst rum.

– Du är helt otrolig min älskling, nu vill jag skänka dig min kärlek, kom och sätt dig över mig.

Mina händer kramar försiktigt hennes bröst samtidigt som Merit försiktigt doppade sitt nedre mot mig, till min älskade faller ihop bredvid mig helt utom sans.

– Hur mår du Merit?

– Kan inte prata älskade, fråga mig om en stund igen. Himmel, så skönt.

– Kom och ligg hos mig, det ösregnar ute, låt oss ligga kvar ett tag.

242 Dagen gick utan att vi tagit oss ur sängen, vi hade utforskat varandras kroppar millimeter för millimeter, ömsom älskat med varandra och ömsom tvättat varandra.

Kvällen bjöd på uppklarnande väder varför vi bestämde oss för att ta en promenad ut på stadens gator, om möjligt hitta något enkelt ställe att inta en bit mat på. Under vår promenad funderar jag över vad Merit egentligen känner till om kvinnors otillåtna sexualitet.

– Älskade Merit, hur tänker du runt vårt otillåtna förhållande?

Personen, kvinnan i mitt liv tittar på mig, är tyst för god stund. Tittar på mig igen.

– Klara, jag förstår att vårt förhållande inte är tillåtet, vet också att jag skulle kunna gå i döden för vår kärlek, verkligen. Säg inte att du är rädd för samhällets ställningstagande mot oss, säg inte att du är beredd att ge upp vår kärlek på grund av att den inte är tillåten.

243 – Aldrig någonsin min käresta, det är viktigt att vi båda förstår vad vi har gett oss in på, utöver detta känner jag precis som du min vän, tro inget annat. Men, vi måste vara oerhört försiktiga bara. Tror att vi skulle kunna få ett bra liv här i huvudstaden, vilket jag inte tror på hemma i Barkatorp.

– Visst är det så, vår studieplanering får också bli vår livlina älskade, vi måste göra allt för att utbildningen ska bli möjlig.

– Då är vi överens, jag vill att vi köper med oss en lemonad, eller två innan vi går hem ikväll. Jag har en överraskning, om du vill ta del av den alltså?

– Vad är det för överraskning min kära?

– Tog med mig en flaska starkt från fars brännvinspanna, tyckte han kunde bjuda oss på detta.

– Men Klara, menar du starksprit?

– Jag menar starksprit, har sett hur far blandar med lemonad ibland, tjuvsmakade faktiskt på fars dryck en gång, det var riktigt gott. Blev till och med lite yr i huvudet, men det är flera år sedan.

244 – Nu pirrar det i min kropp, så spännande det ska bli din olydiga flicka.

Nu skrattade vi ikapp medan gatans kullerstenar avverkades under våra fötter, meter för meter. Mat beställdes, mat intogs och vi var snart på väg hem igen, nu med en brödlimpa, en liten bit ost och två lemonadflaskor av märket Loranga i vår gemensamma väska.

– Så olydiga vi är Klara, men det ska bli så spännande att få smaka denna förbjudna dryck.

– Vi tar bara lite grann så att inte yrseln slår till oss.

Klara ställde fram två stora glas på kökets bord, gick undan för en stund, kom därefter tillbaka med en halvlitersflaska i sin högra hand.

– Vågade inte ta den stora, å andra sidan lär den här räcka till oss. Vi måste dricka sakta och försiktigt min vän, lova mig det.

– Jag lovar.

245 Stunden efter lämnade den orangefärgade lemonaden sin glasbehållare, för att stunden efter beblanda sig med den helt ofärgade vätskan i glasen.

– Jag vill utbringa mitt, ja vårt livs första skål och den ska tillägnas vår gränslösa kärlek till varandra. Skål min älskade Merit.

– Skål min älskade Klara, må livet gå väl fram med oss och vårt förhållande. Jag älskar dig min underbara kvinna.

– Och jag dig, skål.

Försiktigt, försiktigt lät jag munnen möta vätskans kant, en halv mun av det goda intogs nu. Det fick stanna kvar för en stund innan jag svalde, gott, riktigt gott. Tittade snabbt Klara i ögonen, därefter på hennes glas. Tomt, Klaras glas var tomt.

– Klara! Vad gör du, inte kan du dricka det starka så fort?

– Så gott min vän, det var så gott att jag inte kunde sluta. Måste ha varit ordentligt törstig älskling, nu väntar vi en stund, ja du kan ju ta, men jag måste vänta några minuter. Kan väl hälla upp lite så länge, därefter får det bero en stund.

246 – Tokmaja där, ta det försiktigt. Skål min älskade.

– Skål Merit.

Klara höjer försiktigt sitt glas på nytt, nu smuttar hon på glasets alkoholhaltiga innehåll, ångrar sig och tar en större mun.

– Kom Merit, vi kan väl sätta oss i den stora divanen. Gud så skönt det börjar kännas i huvudet, känner du något?

Bestämde mig för att göra likadant som Klara gjorde, svepte glasets innehåll. Visst var det gott, lemonadsmaken låg kvar för en lång stund i min mun.

– Kanske lite, vill du hälla upp lite till älskade Klara?

– Nu häller jag bara upp till dig, jag har kvar i mitt glas, men tänk om lemonaden tar slut, vad gör vi då?

– Ja, inte tänker jag börja snapsa som gubbarna gör, det är ett som är säkert.

– Ska titta i farmors matkällare, tänk om det står någon flaska hemlagad saft där. Vi går ut på baksidan, kom Merit.

247 Tyckte nog att läpparna kändes något bedövade, balansen var också något påverkad, men gud vad det kändes härligt.

Vi hade tillsammans gått ut via baksidans dörr hållande varandra hand i hand, nu öppnar den unga kvinnan framför mig dörren till den rikt tilltagna matkällaren. En något unken källardoft möter mitt luktsinne, det var svalt, nästintill rått härinne.

– Vi får låta dörren stå öppen så att vi får in lite ljus, annars kommer vi inte att se någonting, kom älskade Merit, här är min hand.

– Jag är här Klara, ser du någon flaska?

– Här står många flaskor, känns som om det vore en hel hylla, stanna här så hämtar jag ett ljus och tändstickor.

Något senare återvänder Klara. Hör hur tändstickan stryks mot plånet, svavellukten kunde anas samtidigt som ljusets behagliga sken begärde plats i det svala och mörka utrymmet. Det blir ljusare i en hast, nu kommer min älskade vän mot mig.

248 Hon har tagit av sig sin klänning, på sig har hon enbart ett tunt linne, anar hennes allt mer styvnade bröstvårtor. Känner riktigt lust efter henne.

– Portvin min älskade, Portvin. Massor av portvin och andra sorter, en del känner jag igen från fars skåp. Vi tar med oss en flaska, kom så går vi upp.

– Stanna Klara, vill bara känna på dina underbart fina bröst, vänd dig om.

– Visst Merit.

Ställer mig bakom Klara med händerna lätt kupade över brösten, lät mina pekfingrar vandra upp och ned över bröstvårtorna.

Pussade på hennes hals, Klara böjer sitt huvud något åt sidan för att jag ska komma åt den nedre delen av hennes hals. Hon andas tungt.

– Nu går vi upp min älskade.

– Måste du sluta nu Merit?

– Ja, vi ska fortsätta senare min älskling.

249 När vi tillsammans kom upp till köket började Klara bearbeta flaskans förseglade kork, först med kniv, därefter med en korkskruv som låg i en av kökslådorna. Strax kunde ljudet av en kork som lämnar flaskans hals höras, hon sätter flaskans öppning under sin näsa.

– Åh, så gott det luktar. Vi måste hitta två portvinsglas, vill du titta i det stora rummets skåp Merit?

Hämtade två glas som jag trodde var ämnade för drycken, när Klara fick se dem förstod jag att det inte var så, de var alldeles för stora.

– Strunta i det min enda och stora kärlek, låt oss smaka på drycken. Skål!

– Skål Klara. Så underbart gott vinet var, vill gärna ta lite mer av det.

– Så gott och så mycket det fanns, vi kan dricka hela natten min vän.

– Tror du inte man blir sjuk då?

– Skojar bara, vi ska det lugnt. Vi får inte ställa till det, då försvinner möjligheten till utbildning för vår del.

250 – Klara, jag vill inte riskera att något sådant ska hända, verkligen inte.

Under kvällen försvann halva innehållet i portvinsflaskan, likaså starkspriten. Vi vaknade en god bit in på förmiddagen, det var vår fjärde dag i huvudstaden. Kände att jag var väldigt törstig, bestämde mig för att gå ut i köket för att hämta lite vatten.

– Vill du ha vatten min älskade Klara, hur mår du egentligen?

Vänder mig om i sängen, Klara finns inte där. Rusar upp för att ta reda på var hon har tagit vägen, halvvägs ut i köket ser jag hennes ryggtavla. Hon sitter på baksidans kökstrappa som leder ut mot matkällaren, vilken vi besökte under gårdagen. Klara sitter med portvinsflaskan mellan sina ben, hon gungar framåt och hon gungar tillbaka.

– Nu min älskade Merit. Nu måste jag gå och lägga mig, nu är portvinet slut. Mår lite illa men det går säkert över.

– Men älskade, gick du upp igen efter det att jag somnat?

251 – Kunde inte somna, tänkte att ett glas vin skulle smaka gott och hjälpa mig in i sömnens värld. Sedan blev jag bara sittande här, alltmedan nivån i flaskan sjönk, men nu är jag trött min vän. Vill du följa mig till sängen?

– Naturligtvis älskade vän, vill du ha lite vatten kanske?

– Det skulle vara riktigt gott.

Vår fjärde dag i huvudstaden gick åt till att serva Klara, ömsom sov hon, ömsom kräktes hon och så pågick det under dagen.

Först till kvällen drack hon vatten, smakade lite av den grönsakssoppa jag tillrett medan hon sov. Det var nog hennes samvete som mådde mest illa, när väl kroppen gjort sig fri från portvinet.

– Förlåt mig älskade, älskade Merit.

– Be inte om ursäkt min vän, du har varit sjuk och inget annat. Jag drack väl också.

– Inte så mycket Merit. Du tog ansvar, vilket inte jag gjorde. Vill kompensera dig för att du har skött om mig under hela dagen, kommer aldrig att glömma detta min vän.

252 – En annan gång kan det vara jag som blir sjuk, det vet man aldrig.

– Hoppas du slipper min dag Merit, tack för att du finns.

– Detsamma min Klara. Ska vi inte gå ut och få i oss lite mat, om du orkar förstås?

– Det känns som det skulle kunna bli gott med mat nu.

– Då går vi.

253 KAPITEL 34 Stockholmsresans final

Solen besökte vårt sovrum, Merit låg behagligt utsträckt med enbart lakanet över sig, det täckte enbart magens mellersta del.

Hennes buskage låg blottat, jag betraktade hennes vackra kulle, hur den buktade ut från hennes övriga kropp. Pussade på henne under en stund tills hon på nytt började kvida så smått, hon masserar min nacke i vällust.

– Älskade Klara, vill spara mig något, vi har bara en natt kvar tillsammans.

– Kan inte tänka mig det, vet inte hur vi ska lyckas hålla oss ifrån varandra när vi kommer hem.

– Klara, vi får helt enkelt skapa nya behov vad gäller kläder, vi måste fortsätta sy klänningar och blusar.

254 – Klokt älskade Merit. Nu får vi inrikta oss på att ställa i ordning, vi kan väl gräva ned skräpet på baksidan, där finns redan en sophög. Jag kan gräva ned detta om du tar hand om städningen av kök och sovrum, tar med mig buteljerna ut till matkällaren om vi får besök av herr Jonsson.

– Vi kanske ska tvätta sängkläderna och en del av våra kläder först, så att de hinner torka.

– Så gör vi, lakanen ska ju både vikas och manglas.

När allt var återställt packade vi våra väskor så långt de kunde packas, bestämde oss därefter för att gå ut på restaurang för en sista gång. På väg till restaurangen noterade vi att chauffören som så vänligt skjutsat oss till farmors hus vid vår ankomst, stod vid sin parkerade taxibil vid ett mindre torg.

– Klara, vi går bort till honom och bokar en transport till tågstationen i morgon, var det inte Kurre han hette?

– Riktigt bra förslag Merit, jo visst var det Kurre.

255 Kurre kände igen oss och blev glad över att vi återigen bad om skjuts.

Mannen skulle hämta oss redan klockan sju följande morgon, tåget skulle avgå en timme senare.

Sista kvällen i huvudstaden blev lika underbar som föregående kvällar, men i nuet kunde ändå ett visst mått av sorgsenhet anas. Något vi båda uttryckte. Vi sammanfattade dagarna, kvällarna och nätterna. Intygade varandra att det var så här vi ville leva, ett gemensamt beslut fattades över matbordet. Om våra föräldrar inte skulle godkänna vår utbildningsplan, skulle vi ändå planera för ett liv i huvudstaden. Hur det skulle te sig visste vi inte, men vi skulle aldrig lämna varandra.

Taxin stod i god tid utanför huset, mannen stod lutad mot bilens framdörr rökande en cigarett. Klara låste dörren bakom oss, uttalar några ord om tacksamhet över att, ”huset tagit så väl hand om oss”.

– Tack för att ni är så punktlig herrn.

– En självklarhet i vårt yrke mina damer.

256 En bit inpå halva dagen stannade tåget i Barkaholm, Klara var först ut på perrongen.

En bit bort kunde jag ana konturerna av min far, jag vinkade mot honom, efter ett ögonblick hade han noterat mina signaler.

Han kommer gående mot oss.

– Välkomna hem flickor, har ni haft det bra?

– Far skulle bara veta, men vi ska berätta för far, mor och Klaras föräldrar om vår fantastiska resa. Allt har varit så underbart.

Tack far för att jag fick möjligheten till detta.

– Hej Klara, är du också nöjd?

– Säger precis som Merit, det bästa som har hänt oss i vuxenlivet herr Pettersson.

– Nåväl, då ska vi ta oss hemåt, det vankas middag på prästgården, Klaras föräldrar väntar på vår ankomst.

– Så kul det ska bli att få berätta om allt vi har upplevt, ja i vart fall det mesta. Allt går ju förstås inte att komma ihåg.

– Jag förstår Klara, men nu beger vi oss hemåt till Barkatorps by.

257 Lagom till dagens middag rullade vi in på prästgårdens väl tilltagna och nyräfsade plan. Far, mor och fru Pettersson stod på trappans nedersta steg för att ta emot oss.

De vinkade välkomnande när vagnen passerade de båda stenstolparna.

– Älskade mor och far, om ni bara visste vilken fantastisk resa Merit och jag har varit ute på, allt har varit så underbart. Tack mina snälla föräldrar, ett stort tack.

Det tog en stund innan välkomst och hälsningsceremonin var avklarad.

– Nu bjuds det till välkomstmiddag mina barn, välkomna in.

Två timmar senare hade ömsom jag, ömsom Merit berättat om våra studiebesök i rikets huvudstad, vi hade visat vykort från platserna, men också det häfte som vi inhandlat vid Nationalmuseum. Våra föräldrar satt med smått hängande hakor, betagna av allt det vackra vi fått tagit del av.

– Älskade föräldrar, vi har en sak till som vi gärna vill att ni ska få ta del av, eller hur Merit?

258 Kände hur något for runt i min mage, tänkte min älskade på vår utbildning, eller?

Självklart, vad skulle hon annars anspela på.

– Ja, min vä…, Klara kan inte du berätta så fyller jag på så snart det behövs.

– Då börjar jag Merit, jag vänder mig till er alla. Herr och fru Pettersson, kära far och kära mor. Merit och jag lade stor del av vår tid på att studera vilka utbildningar som skulle kunna vara aktuella för flickor, eller yngre kvinnor. Det visade sig att det finns en högre utbildning till folkskollärare, den pågår under två år. Vanligtvis vänder den sig till män, till kommande utbildning kommer man att ta in fyra kvinnor. Efter utbildningen har studenterna behörighet att utbilda i klasserna ett och två, det kan till och med bli behörighet för klass tre. Älskade far och mor, kära herr och fru Pettersson. Merit och jag vill ansöka till den här utbildningen.

Tystnaden låg länge kompakt över rummet, försökte läsa av våra föräldrars minspel. Det fanns inget att läsa av, Klara tittade nu ned i sin halvt tömda tallrik, hon var lätt röd om kinderna.

259 – Älskade föräldrar, jag menar allesammans.

Det här är något riktigt stort, tänk er edra döttrar vill utbilda sig till lärare, betänk detta.

Kyrkoherden skruvade på sig något, tummade på snapsglaset, kontrollerade att det inte fanns något kvar på dess botten.

Hällde snabbt upp en sup till, tog den direkt.

Hällde upp ytterligare en.

– Ursäkta herr Pettersson, får det lov att vara en klar till?

– Tackar som bjuder kyrkoherden, skål och tack – Skål, handlare Pettersson, ah vi tar väl en till när det ändå hälls. Även nästa sup försvann i en hast.

– Kära flickor, min första tanke var givetvis att ni ska finnas vid sidan av era föräldrar, min andra tanke var, det ska ni inte alls. Det är oerhört glädjande att ni har visat oss alla att ni har kunnat ta hand om er i rikets huvudstad Stockholm under en tid. Vi är alla djupt imponerade över detta.

– Far.

260 – Nu får du vänta min flicka, givetvis är vi glada över att ni önskar utbilda er till högre studier, ingen förälder kan väl misstycka till något sådant. Men flickor, vi talar om en studieperiod om två år, eller hur?

– Så är det far, tror inte far att vi kan bo i farmors och farfars hus, precis som vi gjorde nu?

– Visst, visst min flicka. Nog är det så, men det ska huggas ved, eldas och om vintern ska det skottas snö. Vem ska göra det?

– Skulle det kosta mycket om herr Jonsson skulle hugga ved och skotta snö åt oss, elda kan vi absolut göra själva.

– Det skulle väl inte handla om några större pengar Klara, men det övriga. Hur tänker ni här?

– Snälla kyrkoherden, jag kan nog inte tillföra så mycket på det ekonomiska planet, vår familj äger nog inte den möjligheten. Jag ber att få dra mig tillbaka här. Det är nog en utbildning som Klara mycket väl skulle kunna genomföra, som sagt, det finns helt enkelt inte medel i vår familj för en så lång utbildningsperiod.

261 – Vår älskade Merit, visst är det så. Om mor och jag kunde så skulle vi gärna låta dig studera i huvudstaden, men det är precis som du säger, vi har inte ekonomiska medel av den storleken.

– Tack far för att du förstår.

– Min älskade gud, mina älskade flickor, kära herr och fru Pettersson. Innan jag börjar min bergspredikan tarvar det nog en sup, eller två till.

Kyrkoherden häller snabbt upp en sup till sig och herr Pettersson, men nu också till damerna.

– Skål mina vänner. Ah, den satt fint, behöver nog en till mitt herrskap.

När guds utsände svalt även den nästkommande supen, sträckte han något fryntligt på sig.

– Ber att få fortsätta där supen avbröt mig, det är så kära flickebarn att du äger ett alldeles eget kapital. Din kära mor och jag har medvetet undanhållit dig detta, det av den enkla anledningen att kapitalet skulle gå till din framtid, oavsett om det skulle vara till studier, eller till bildandet av familj.

262 – Vad menar far?

– Min mor och far, din farmor och farfar testamenterade en summa pengar till dig och din framtid. Det var en ansenlig summa som jag och din mor skulle förvalta fram till din adertonårsdag. Därefter skulle pengarna finnas till ditt förfogande som det uttrycktes. Där är vi nu Klara, vad du väljer att göra med ditt kapital, det är helt och hållet upp till dig. Mor och jag kommer aldrig att ha någon åsikt om detta, bara du är medveten och nöjd med dess placeringar. Du har testamenterats en summa av tiotusen kronor min älskade flicka, du väljer vad du gör med dessa.

Tystnaden i rummet var åter total, min älskade Klara satt med hängande haka, tillika med en mycket röd färg över sina kinder.

– Tiotusen kron…, men…? Hur kan farmor och farfar ha sparat ihop så mycket pengar?

– Affärerna har gått i generationer min flicka, deras föräldrar hade också sparat ihop ett kapital som inte var obetydlig.

263 – Snälla far, snälla mor. Merit är det bästa jag har, efter er förstås älskade mor och far.

Får jag erbjuda Merit att jag skulle kunna betala för hennes utbildning, skulle detta vara korrekt hanterat?

– Det skulle vara helt korrekt hanterat, du väljer helt själv.

Klara flyger upp från sin stol, springer fram för att omfamna först sin far, därefter sin mor. Båda ser mycket glada ut, det finns ett ärligt uttryck av glädje över deras ansikten.

– Tack mina älskade föräldrar för att ni är så storsinta, ni är en gåva till mänskligheten.

Tack för att ni väljer att förstå hur jag tänker, det är stort älskade mor och far.

– Men inte kan jag acceptera ett så ofantligt erbjudande, det är helt omöjligt Klara. Detta oavsett hur generös du är, ingen kan mena något sådant, ingen skulle komma på tanken till något liknande.

264 – Kära Merit, älskade vän. Det finns en person i mitt liv som jag skulle kunna erbjuda detta, det är du min allra varmaste barndomskamrat. Jag önskar av hela mitt hjärta att du accepterar mitt erbjudande, att du och dina föräldrar också accepterar att älskade far får skriva till rektorn för att ansöka om två platser vid utbildningen till folkskollärare. Snälla Merit, gör mig sällskap på den här resan.

– Kära vän, hur skulle jag kunna avfärda ditt storslagna erbjudande, det är omöjligt. Tack älskade vän. Vad säger ni mor och far?

– Självklart ska ni skaffa er en utbildning om detta kan ordnas på något vis, inte ska kära mor och jag sätta oss emot det.

Nu brister Klara ut i gråt, glädjens tårar rinner i strid ström nedför hennes kinder, hon är helt tagen av ögonblicket.

Föräldrarna höjer åter sina snapsglas för att dokumentera det storslagna ögonblicket då deras döttrar fattat beslut om att utbilda sig till ett högre yrke. Klara kommer fram till mig, lutar sig något över mig och lämnar en mjuk och oskyldig kram.

265 – Min vän, så glad jag är.

– Det är delad glädje Klara, tack min älskade vän.

266 Övriga böcker: *Svek, lust och längtan - 2012 *Boken om Fem-Ord – 2013 *Revansch i tjärlek – 2014

Besök gärna min BoD författarhemsida: www.runehammargren.jimdo.com

267 Ett stort TACK! Till hustrun Ann-Christin, för hjälp med korrekturläsning.

268

Tack för att du har tagit del! Det kommer en uppföljare, eller två.

Vänligen, Rune

Klara och Merit var kamrater alltsedan skoltiden, nu är de båda kvinnorna i adertonårsåldern.

Vänskapen gick alltmer över till äkta kärlek och den fördjupades. Kvinnorna började plocka frukter från kärlekens träd, det var förbjudna frukter i 1930­talets Sverige. Ändå växte kärleken mellan de båda kvinnorna, mer och mer för varje gång de träffades.

Klara och Merit

Klara var dotter till byns präst, Karl Bosser och hustrun Edith. Merit var dotter till handlaren i byn Barkatorp, Erik och hustrun Karin Pettersson.

De började utforska varandras kroppar, bit för bit. Skulle de lyckas hålla sin kärlek hemlig, eller avslöjas deras förhållande i ett Sverige som vid tiden var allt annat än förlåtande?

Patron Jonas Gelve utökade sitt gods runt Barkatorps by, allteftersom han satte granngårdarna på ruinens brant.

Detta efter att först ha lånat ut pengar till skogsägarna, för att något senare kräva in lånen.

Kvinnorna fick ofta "sitta fint" i patrons knä, som del av betalningen.

När patrons hustru hastigt avlider efter fall i husets trappa, utökar mannen sina hembesök hos Fia, vars make tagit livet av sig efter att ha ertappats med tjuvfiske på patron Gelves vatten.

Rune Hammargren Klara och Merit

Det kommer att hända mer, betydligt mer i och runt Barkatorps by.

Rune Hammargren

www.bod.se