fått höra att de hade plockat ut ”något” som inkluderade 35 centimeter av tunntarmen. Detta något var skickat till patologen, den avdelning på sjukhuset där man gör olika vävnadsanalyser, ända ner på cellnivå. Min första tanke – som jag delgav läkarna – var: – Cancer! Jag ska inte säga att mina farhågor viftades bort, men nog ville de göra gällande att jag var orolig i onödan. I själva verket var de enligt sjukhusjournalen – som jag fick tillgång till först långt senare – redan under operationen rätt övertygade om att det rörde sig om just cancer. I min journal fanns vidare noterat att jag var opererad för ett malignt hudmelanom hösten 1993, det handlade alltså om en leverfläck på bröstet som under flera år långsamt hade blivit större. Men doktor Olivecrona hade åtminstone sin uppfattning klar: – Att det här i tunntarmen skulle ha något med ditt gamla melanom att göra uppfattar jag som väldigt långsökt, sa han vid någon av ronderna strax efter operationen. Själv hade jag knappt snuddat vid den tanken. Enligt statistiken kommer 90 procent av alla återfall i malignt melanom inom fem år efter att det först konstaterats och tagits bort. Nu hade det gått nästan elva. Att få ordning på den inflammerade lungan tog ett tag. Nu började det luta åt att jag skulle komma hem till helgen eller på måndagen. Och lagom innan, på fredagen, skulle jag få det förhoppningsvis lugnande beskedet från patologen. 16