9789197927727

Innehåll

När hjärtat slutar slå

7

Svartsotiga nätter

33

När inga tårar i världen är tillräckligt många

43

Clearblue

61

Tystnaden susar

71

Den där kvinnan som var min mamma

75

När tiden rinner ut

83

Världens vackraste ögon

98

Min anledning

114

Vitsippor och stjärnfall

119

Detet

140

När hjärtat slutar slå

Störst av allt är kärleken, inte sant? Nu småler du lite för dig själv. Du tänker tillbaka och minns kärleken i ditt liv, de underbara fjärilarna i magen, de livsförändrande stun­ derna. Och med ens vet du att jag har rätt; störst av allt är kärleken.

Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och stirra ut genom fönstret. Jag vet inte alltid vad jag letar efter, oftast letar jag inte efter någonting alls. Jag bara stirrar rätt ut.

Väntar på att något ska hitta mig, väcka mig, ge mig liv igen.

Ja, störst av allt är kärleken. Den är det renaste som finns, som den nyfallna snön i februarisolens frostiga sken, som det tunna skriket från ett nyfött barn. Kärleken är allt, men den kan också vara inget. Minns du när den fick dig att känna ofattbar lycka, när den uppfyllde din själ och det kändes som om du skulle tappa andan? Självklart minns du. Och minns du också när den tog ifrån dig allt, när ing­ enting längre betydde något, när allting bleknade i jäm­ förelse? Ja, naturligtvis minns du den dagen, då kärleken trasade sönder ditt hjärta i små, små bitar, alldeles för små för att någonsin kunna lappas ihop igen.

7

Ibland kan jag fortfarande se henne i mina drömmar. Och kan du förstå att varje andetag känns verkligt, fastän de bara tas i en skör, genomskinlig dröm. Vi brukar prata med varandra, i drömmarna, om allt det vi aldrig fick pra­ ta om, brukar njuta av allt det vi aldrig fick uppleva. Där släpper jag aldrig taget om henne, nej jag vägrar att släppa taget ens för en sekund, men på något vis lyckas hon läm­ na mig ändå.

Jag vaknar kallsvettig och förbannar drömmarna som tving­ ar mig att förlora henne, om och om igen. Som om det inte räckte med att förlora sitt livs kärlek en gång.

Jag tror att kärleken jagar oss, att den aldrig riktigt släpper taget. Det vet alla som någon gång har älskat och förlorat.

De vet att drömmarna aldrig blir som de var, de blir tun­ na, viktlösa. Att omgivningen aldrig slutar att påminna, den liksom skriker högt och ständigt om minnena. Den tomma tekoppen som alltid står ensam kvar på det slitna träbordet, det rivna fotografiet som aldrig blir helt igen.

Jag ska berätta en kärlekshistoria för dig. Det är den kär­ lekshistoria som har gjort att jag stirrat mig genom min vardag, genom hela mitt liv egentligen. Och det är samma historia som förföljer mig i mina drömmar, som leder mig tillbaka till henne. ………

8

Det var en gång en pojke och en flicka som bodde i en liten by i utkanten av Irans huvudstad Teheran. Det var en an­ ständig liten by med anständiga små människor. Det finns faktiskt inte så mycket mer att berätta om den byn. Den var som byar brukar vara. Marken var sandig och luft­en smutsig, men människorna tänkte aldrig på det. Kanske därför att de inte hade något att jämföra det med, kanske därför att de trivdes med det.

Under somrarna var det så varmt att man inte kunde vara ute när solen sken, men gruvarbetarna och bygg­ arna jobbade lika hårt, som om hettan inte kändes mot de redan rödbrända axlarna. Och det anmärkningsvärda var att de aldrig klagade, inte en enda gång. Återigen, kanske därför att de inte hade något att jämföra det med, kanske därför att de trivdes. Du bestämmer.

Gatorna i den byn var ofta tomma, för alla visste att anständiga människor inte borde vara ute och ränna om­ kring.

Men den flickan och den pojken var inte anständiga män­ niskor, inte ännu. De var fortfarande bara bekymmerslösa barn, som så fort solen steg upp sprang ut i den böljande värmen för att hitta på nya upptåg.

En dag sprang de på varandra, man kan säga att de fann varandra. De började leka, skratta, prata med varandra. Åren gick och de lärde känna, tvingades sakna, började förstå varandra.

Och självklart (det här är ju en kärlekshistoria) förälskade de sig också i varandra.

9