Maria Fabien och
Lovisa Gustafsson
FÄRG -
MEDVETEN PEDAGOGIK I FÖ R SKOLAN
Om hudton, identitet och antirasism
Maria Fabien och
Lovisa Gustafsson
FÄ RGMEDVETEN PEDAGOGIK
I FÖ R SKOLAN
Om hudton, identitet och antirasism
LÄRARFÖRLAGET
Lärarfortbildning AB Box 17023
104 62 STOCKHOLM www.lararforlaget.se info@lararforlaget.se
KOPIERINGSFÖRBUD
Förlaget påminner om att detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal och den mycket begränsade rätten att kopiera för privat bruk.
© 2026 Maria Fabien, Lovisa Gustafsson & Lärarförlaget
UPPLAGA 1 Första tryckningen
TEXTREDAKTÖR Carin Soussi-Engman
GRAFISK FORM Nette Lövgren
OMSLAGSFOTO Maria Fabien och Lovisa Gustafsson
TRYCKT Inom EU via Printpool, 2026
ISBN 978-91-88149-96-1
Innehåll
Författarna 7
Inledning 8
Vår förskola 9
Varför så tyst om hudfärg? 10
Varför ska vi prata om rasism med barnen? 11
En praktik i utveckling och omformning 12
Inspiration och mod till alla 13
Några viktiga ord och begrepp 13
Bokens upplägg 15
Del I. Att driva ett antirasistiskt arbete 16
Kapitel 1. Att sätta igång 17
Ett systematiskt arbete kräver utrymme 17
Att få med sig arbetslaget 19
Inventera olika ämnesområden 23
Kapitel 2. Språkbruk och kategoriseringar 26
Vit, brun och svart 27
Mixad – melaninrik 28
Icke-vit och rasifierad 29
Faran med kategoriseringar 29
Svensk demografi 29
När vi pratar med barnen 30
Del II. Att skapa en antirasistisk förskolemiljö 32
Kapitel 3. Representation och identitet 33
Hur skapar vi en sådan miljö i praktiken? 35
Den visuella miljön 35
Stödbilder och TAKK 37
Intervju med Osa Lundberg – en gemenskap byggd på olikhet 38
Den rika variationen som ledstjärna 40
Kapitel 4. Vårt material 42
Penna och papper – var finns hudfärgerna? 42
Att ta ansvar 47
Fallgropar när vi vill arbeta med representation 48
Att undvika exotifiering och stereotyper 48
Bokhörnor och läsplatser 50
Barnboken som utgångspunkt 51
Miljön blir aldrig färdig 53
Checklista kring miljön 54
Del III. Att arbeta med barnen 56
Kapitel 5. Bild och form 57
Den bruna färgens status 58
Konst som drivkraft 59
Den bruna färgen i estetiskt och sinnligt skapande 60
Det viktiga språkandet för en unik identitet 62
Lera i olika hudtoner 63
Att äta den Andre – icke-vita kroppar som konsumtion 64
Små barn ser och värderar hudfärg 68
Samla mod och sök tillgänglig kunskap 68
Hudfärg, bara en aspekt bland andra 69
Min hud och mina färger 70
Kollage som utmanar normer 70
Vi arbetar med porträtt 75
Olika ingångar till porträtt – steg för steg 77
Intervju med vår förskollärare Emmy – att lyckas med självporträtt 79
Intervju med illustratören Lisa – att stå upp för sin asiatiska identitet 82
Kapitel 6. Dans, musik och sång 89
Vidga, variera och utmana normer 90
Kultur, konst och rörelse i Sápmi 91
Intervju med danskonstnären Liv Aira – om en levande urfolkskultur 92
Vad är viktigt när vi visar normbrytande inslag? 96
Svansjön – att skapa variation utifrån klassiska verk 97
Att syna och uppdatera barnsånger 100
Lucia – en tradition att utveckla 101
Kapitel 7. Lek och drama 105
Drama – ett verktyg för fördjupad förståelse 106
Klippdockor som utmanar stereotyper 108
Intervju med Gustav Deinoff – om Unga Klaras barn- och ungdomsteater 113
Rum riggade för lek – en processberättelse från 1–2-årsavdelningen 115
Vad är hud? 119
Kapitel 8. Högläsning och samtal 123
Läsprocess med barnkonventionen i centrum 124
Att samla beslutsamhet och mod 124
Att utforska identitet, likheter och olikheter 124
Hjältar som kämpade för mänskliga rättigheter 126
Vad vi lärde oss 128
Vi introducerar begreppen melanin och rasism 129
Vi läser om rasism och hur vi kan stoppa den 130
Att upptäcka och förklara när något är rasistiskt 131
Olika strategier för att stoppa rasism 133
Vi övar våra färdigheter 135
Del IV. Samarbete med vårdnadshavare 138
Kapitel 9. Den viktiga dialogen 139
Inskolning 139
Workshop med vårdnadshavarna 141
En workshop om träd som blev fel 144
Intervju med föräldern Sara – om hudtonsidentitet och bemötande 145
Del V. Var beredd! 150
Kapitel 10. Ta barnen på allvar 151
Vuxna som uttrycker sig och handlar rasistiskt 152
Barn som uttrycker sig och handlar rasistiskt 153
När barn berättar om rasism eller uttrycker rädsla för rasism 154
Slutord 155
Tack 156
Begreppsförklaringar 157
Referenslista 163
Bild och form
Vi är tre som ska bygga ihop en ny legofigur. Den har brun hud till skillnad från alla våra tidigare legofigurer. En besvärande upptäckt vi gjorde när vi bestämde oss för att granska vårt lekmaterial i byggrummet.
Det är jag med min bruna hud och två flickor, 4 år, en med brun hud och en med vit hud. Vi tittar på omslaget. Legofiguren heter Andrea. Hon sjunger. Hon är smal. Hon är glad. Genast börjar mitt normkritiska jag morra inombords. Legofiguren vi har köpt är både ras- och könsstereotyp. Varför är
Andrea inte elektriker? Eller professor i biokemi? I stället är hon en pinnsmal popsångerska med mikrofon. Jag upptäcker även att legofigurens hudfärg är mycket ljusare än på omslaget på kartongen. Dags för mig att morra igen. Varför är den det?
När vi byggt ihop popsångerskan Andrea, säger flickan med brun hud som från ingenstans, kan tyckas:
– Jag tycker om brunt!
Flickan med vit hud kommenterar:
– Det gör inte jag. Jag tycker brunt är fult!
Flickan med brun hud svarar då:
– Eller … jag ångrar mig. Jag tycker också brunt är fult!
Händelsen river upp ett sår i mitt hjärta. Jag bevittnar oceaner av smärta hos det bruna barnet. Ett försök att lyfta färgen brun som vacker och få uppskattning för sin egen hudton, resulterar i det rakt motsatta med konsekvensen att det bruna barnet tar tillbaka sin åsikt. Det kan nästan inte bli värre.
I det här kapitlet delar vi med oss av hur vi gick till väga för att öka vår egen och barnens medvetenhet och förståelse för hudtonens betydelse och vad rasism är. Vi ger också exempel på hur vi som pedagoger kan bemöta barn i situationer likt den ovan och hur vi kan förebygga att de uppstår.
Den bruna färgens status
Sannolikt kopplade inte det vita barnet färgen brun till sin kompis hudfärg. Hennes uttalande är inte en åsikt om brun hudton, utan mest sannolikt en personlig preferens om färgen brun. Likafullt blir händelser som denna en ständig påminnelse för dem som närvarar – den bruna färgens låga status i samhället och att brunt sällan är färgen som premieras. Det finns olika forskningsfält som berör färg utifrån psykologi, filosofi och estetik (Bergström, 2022). Individuella preferenser består av en blandning av vad personen är van vid, möts av och hur färger används symboliskt i olika sammanhang. Det betyder att våra individuella preferenser har socialiserats fram genom samhällets normer och kultur kring olika färger. Svart kan betyda sorgens färg i västvärlden medan sorgens färg är vit i Kina (a.a.). En studie som gjordes på låg- och mellanstadieelever visar att blått är favoritfärgen, liksom den för övrigt är även hos vuxna. Medan brunt är den färg som väcker ”mest avsky” hos barnen (a.a., s. 42, 43). Även om studien inte är omfattande och ska tolkas utifrån mode och kulturella influenser från början 1990-talet, ligger den i linje med våra erfarenheter på förskolan.
I förskolan ser vi hur den bruna färgen sällan förknippas med något som anses vara attraktivt eller önskvärt. Förutom under de perioder som modetrender lyfter färgen har brunt vanligen negativa konnotationer både i barns och i vuxnas värld. Värt att nämna är att även färgen svart ofta omtalas i negativa sammanhang: svartsjuk, svartbygge, svartjobb, det svarta fåret, svart som synden, svartmåla, för att nämna några exempel. När färgen hela tiden förknippas med något negativt kommer det bli svårt att uppskatta sig själv och att få en positiv identitet och självkänsla.
Med dessa insikter är det på sin plats att vi i förskolan frågar oss om vi verkligen givit barnen möjlighet att upptäcka och utforska den bruna färgen i dess oändliga nyanser. Har barnen fått möta bruna toner i positiva sammanhang där färgen lyfts och centrerats så att den verkligen kommer
till sin rätt? Har barnen fått möjlighet att utveckla ett rikt och varierat språk kring färgen brun och fått en rimlig chans att också uppleva färgen som vacker och önskvärd?
Förskolans styrdokument Lpfö 18 och barnkonventionen tar tydlig ställning för arbetet för alla människors lika värde. Alla tendenser till kränkande behandling ska aktivt motverkas (Lpfö 18, s. 5; Barnkonventionen artikel 2). I förskolan är det därför viktigt att vi arbetar med att utmana på förhand bestämda åsikter om vad som är vackert och vad som anses estetiskt tilltalande. Hierarkin mellan den vita och bruna färgen behöver helt enkelt balanseras upp. Att höja statusen för den bruna färgen på olika sätt är ett enkelt och konkret sätt att påbörja arbetet.
Konst som drivkraft
Art involves the imagination, and if we believe that revolutions are possible, then we have to be able to imagine different modes of being, different ways of existing in society. In this sense, art is crucial. Art is at the forefront of social change. Art often allows us to grasp what we cannot yet understand. (Angela Davies, amerikansk medborgarrättslig aktivist och författare, intervjuad på Oakland Museum of California, USA, 2022)
Angela Davies citat ovan har inspirerat vårt arbete. Citatet ger oss styrka i våra ställningstaganden kring estetiska uttrycksformer, konstnärliga processer och hur vi kan tänka på vår förskola. Med inspiration från arbetssättet i förskolorna i Reggio Emilia försöker vi skapa en ateljékultur som genomsyrar hela vår praktik. En kultur som uppmuntrar till kreativitet och eget tänkande och som förbinder snarare än separerar (Karlsson Heikiö, 2018; Vecchi, 2010).
På förskolan har vi flera anställda konstpedagoger, ateljeristor. De ansvarar för och driver olika skapande verksamheter: bild, dans, musik och drama. Ateljeristan kan med sitt estetiska och konstnärliga perspektiv erbjuda fler synvinklar. Synliggöra det som är olikt, ovant och som vi kanske ännu inte förstår. En slags prövande praktik, utan att nödvändigtvis ha ett rätt eller förutbestämt svar som riktmärke (Vecchi, 2010).
I samarbete med våra ateljeristors samlade kunskaper förvandlades vår skapande verksamhet till en stark drivande motor för det antirasistiska arbetet.
Ateljerista
Ateljeristarollen har sitt ursprung i Reggio Emilia-filosofin. En ateljerista har ofta en konstnärlig utbildning och bakgrund inom någon konstform. Hen använder sin kompetens för att i reflektion med övriga pedagoger utveckla miljö, material och uttryckssätt. Genom att vara lyhörd och observant för förbindelser mellan tingen och människan, mellan rationalitet och kreativitet, värnar hen de kunskapsprocesser som uppstår i en icke formaliserad kreativ process. Ateljeristan kan vara en pedagog kopplad till flera förskolor i en verksamhet, eller som hos oss, vara en av tre pedagoger på en avdelning tillsammans med en förskollärare och en barnskötare (Karlsson Heikiö, 2018; Vecchi, 2010; Reggio Emilia institutet, 2025).
Den bruna färgen i estetiskt
och sinnligt skapande
Något av det första vi gjorde i vårt antirasistiska arbete, och som vi fortfarande håller fast vid, är att lyfta och undersöka den bruna färgen tillsammans med barnen. Vi kände att vi behövde börja i det mest basala och konkreta – färgens status och hantering på förskolan. Här fanns något estetiskt, poetiskt och visuellt som kunde bli en ingång till det vi upplevde som känsligt och svårt.
I förskolan kan erfarenhet av den bruna målarfärgen ibland begränsas till den sörja eller geggamoja som uppstår när alla färger blandas på en gång. Kanske får denna blandning också negativa kommentarer av kompisar, pedagoger eller andra vuxna. Det sker när vi inte har klart för oss hur grundfärger kan blandas på olika sätt för att skapa nya färger och då vi inte vet hur vi kan blanda olika toner av brunt. Även om det finns ett värde i att experimentera med färger är det viktigt att inte låta den uppkomna bruna färgen laddas med negationer, utan kompletteras med positiva associationer.
Från färgblind till färgmedveten
Barn ser hudfärg. De ser skillnader och tolkar världen utifrån vad de möter. Därför behöver vi i förskolan våga prata om hudton, likvärdighet och identitet – på ett sätt som stärker alla barns självbild.
Den här boken visar hur ett antirasistiskt och färgmedvetet arbete kan ta form i praktiken. Här finns inspiration till hur du som pedagog tillsammans med barnen kan utforska frågor om hudton, språk och normer genom lek, läsning, lärmiljöer och skapande.
Det här är en bok som väcker frågor, ger mod och visar hur små steg kan göra stor skillnad. Genom en färgmedveten pedagogik skapas en mer medveten och inkluderande förskola, där varje barn får ta plats.
Maria Fabien är ateljerista och journalist.
Lovisa Gustafsson är förskollärare, licentiat i förskoledidaktik och doktorand.