

ROBERT ERIKSSON ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK
ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK
ROBERT ERIKSSON
ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK
Verbum AB
Box 22543, 104 22 Stockholm
08-743 65 00 verbum.se
© 2026 Robert Eriksson och Verbum AB
Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet
Citatet från Sarah Gates text »One Pair of Footprints in the Sand – Is this the voice of God, or my own desperation?« i The Mockingbird Magazine den 18 maj 2023, översatt och återgivet med tillstånd.
Redaktör: Inger Lundin
Omslag och inlaga: Anna Larsson Design
Foto omslagets baksida: Noomie Hammar
Första upplagan, första tryckningen
Tryck: Print Best, Estland 2026
ISBN 978-91-526-0333-8
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Riv av pärmen/omslaget och sortera som brännbart. Resten lägger du i pappersinsamlingen, så blir det till nya pappersprodukter. Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.
INNEHÅLL
INLEDNING 9
KAPITEL 1 ÄLSKAD OCH UTVALD 17
ATT BLI HELAD FRÅN SKAMMEN 21
ATT MÖTA SIN RÄDSLA 23
GUDOMLIGA ANKNYTNINGSMÖNSTER 25
KAPITEL 2 ÄLSKAD OCH BRUSTEN 33
GUD VERKAR I BRUSTENHETEN 35
ATT SJUNGA SIN EGEN SÅNG 38
DEN TRASIGA GITARRSTRÄNGEN 41
GÖR INGENTING 44
KAPITEL 3 ÄLSKAD OCH BUREN 49
ATT STANNA KVAR I MÖRKRET 52
ATT SLÄPPA KONTROLLEN 54
MAKTLÖSHET ÄR VÅR STÖRSTA SKATT 56
ATT ÄLSKA LIVET SOM DET ÄR 58
NYFIKEN PÅ LIVET 60
KAPITEL 4 ÄLSKAD OCH FÖRVANDLAD 67
NÄR DET OVÄNTADE SKER 68
ATT SÅ EN GRÄSMATTA 70
FRÅN HÖGMOD TILL ÖDMJUKHET 73
KÄRLEKEN GÖR OSS ÖDMJUKA 75
TA NÄSTA STEG 7
KAPITEL 5 ÄLSKAD OCH KALLAD 83
LIDANDETS MYSTERIUM 86
ATT PLACERA SIG I MINNENAS RUM 89
EN VÄNSKAP SOM BÄR GENOM DÖDEN 92
KAPITEL 6 ÄLSKAD – OCH SEN DÅ? 97
HOT, DRIV ELLER TRYGGHET? 98
ANDNINGEN BÄR OSS 102
DIN GÅVA RÄCKER TILL 104
ETT ÖVERFLÖD AV KÄRLEK 106
BÄST I VÄRLDEN PÅ MITT EGET UTTRYCK 108
TILL SIST: EN SÅNG 111
ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK – NOTER 114
INLEDNING
För en tid sedan fick jag förtroendet att hålla i lyssnarnas önskevecka i Sveriges Radios »Andakten«. Lyssnarna skickade in sina frågor, och min uppgift var att skapa andakter utifrån deras frågeställningar. Temat som oftast återkom handlade om att försöka släppa taget om dömande och krävande gudsbilder. Det som grep mig starkt var hur många som uttryckte en inre kamp på grund av detta. De kände sig inte älskade av Gud.
En lyssnare skrev: »Min mormor var en mycket ödmjuk och fin person och väldigt troende. Men hon kände sig aldrig värdig att ta nattvarden. Min mamma kände sig aldrig tillräckligt bra, och jag är alltid rädd att inte bli godkänd. Hur kan man känna att Gud godkänner en?«
Orden stannade kvar i mig. Rädslan för att inte räcka till, att inte vara godkänd, verkar vandra genom generationer. Och jag började fundera över hur det kommer sig att så många verkar leva med bilden av en Gud som granskar snarare än helar, som håller avstånd snarare än drar oss in i sin närhet?
När jag läste lyssnarnas frågor kände jag också igen dem. Min egen morfar bar ju på samma kamp. Han växte upp med en sträng kristen tro i ett småländskt missionshus i början av 1900-talet. Jag minns att han på ålderns höst talade om att hans liv och tro inte räckte till för att bli medlem i en kyrka. På hans begravning sjöng jag en psalm han själv önskat:
Jesus kär, gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi.
Den psalmen rymde både hans längtan efter Gud och hans oro för att inte vara älskad.
Stränga gudsbilder återkommer i olika tider och skepnader. De säger oss att vi måste leva rätt, känna rätt, tro rätt innan Gud kan ta emot oss. Som om Guds kärlek vore en belöning snarare än en gåva.
Jag har själv levt med den föreställningen. I barndomens kyrka fick jag i och för sig erfara en varm och öppen tro.
Ledarna talade om att vi var älskade för vår egen skull, för att vi finns. Det var först i tonåren, på kristna ungdomsmöten med en sträng och svartvit undervisning, som en annan gudsbild smög sig in. Där förkunnades en tro som krävde total hängivenhet och rätt beteende. Den inre rösten som sa att jag aldrig riktigt dög blev allt starkare. Jag började tro att Gud drog sig undan om jag inte läste Bibeln nog ofta eller bad tillräckligt innerligt. Tron förvandlades till prestation, och Guds kärlek kändes villkorad.
När jag ibland får frågan om jag någon gång har tvivlat på Guds existens, svarar jag ett tydligt nej. Inte för att jag har en särskilt stark tro, utan för att min hjärna inte kan föreställa sig en tillvaro utan Gud. Det finns mycket annat som jag tvivlar på när det gäller tro. Jag tvivlar ibland på att Guds personliga omsorg också gäller mig. Jag skriver nu den här boken för att kunna hjälpa både mig och dig att på djupet kunna ta emot att vi är älskade. Jag är övertygad om att denna längtan bor i varje människa, oavsett tro, livssituation eller erfarenhet. Vi har en djup önskan om att få höra att vi duger. Att vi är sedda, burna och älskade – inte för vad vi presterar, utan för att vi finns. Kanske är det detta vi allra mest söker genom våra livsval, våra relationer och våra drömmar: att någon ska se allt som vi är och ändå vilja vara nära. Att vi är älskade i befintligt skick. Sedan många är tillbaka är jag pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Vid några tillfällen har jag predikat om just det här temat, och efteråt har människor i olika åldrar kommit fram efter gudstjänsterna och gråtit av lättnad och tacksamhet. Responsen handlar knappast om min retoriska förmåga. Det till synes enkla budskapet om att vara älskad i befintligt skick rör vid vår djupaste längtan. Egentligen är det inte förvånande. De flesta av oss växer upp med erfarenheten att kärlek är något som är villkorat. Vi får föräldrars och andra vuxnas uppmärksamhet när vi är duktiga och snälla. Detta leder till en undermedveten tro att vi inte räcker till när vi inte »sköter oss«. Många bär på en inre kritiker som hela tiden säger att vi inte är
smarta nog, attraktiva nog, goda nog. Denna inre röst gör det svårare för oss att ta emot kärlek, för vi tror inte att vi förtjänar den. Som om inte detta vore nog, lever vi i en prestationsinriktad kultur där värdet beror på vad vi gör, inte vilka vi är. Detta gör det också svårt att tro att någon som Gud kan älska oss sådana vi är. Det känns helt enkelt inte sant.
Att vara älskad handlar här inte om en romantisk känsla eller en välvillig blick på avstånd – utan om att vara innesluten i en kärlek som vill hela och läka. En kärlek som inte bara tar emot det vi visar upp, utan också omsluter det vi helst vill dölja.
Och att vara älskad i befintligt skick – det syftar inte på att vi är färdiga som vi är, utan att vi är mottagna som vi är. Vi är sedda och älskade i en långsam helandeprocess. Befintligt handlar då inte om att stanna i det gamla, utan om att börja där vi är, för att bäras vidare av Guds kärlek som aldrig släpper taget. Den här boken vill inte gestalta en väg till ett lyckat liv, utan en väg in i en verklighet där Gud alltid väntar i hjärtats dolda rum.
Det kan vara en lång resa. Fjälltärnan, flyttfåglarnas världsmästare, flyger hela 7 000 mil varje år. Den förebådar våren i Arktis. Under sin trettioåriga livstid flyger fågeln en sträcka som motsvarar att flyga till månen och tillbaka. Men människans livsresa är ännu längre – även om den bara mäts i centimeter. Det är resan från huvudet till hjärtat.
Det är den viktigaste och svåraste resa vi gör. Det är
resan från att försöka förtjäna vårt värde, till att ta emot det som redan är givet. Det är rörelsen från att leva kravfyllt till att vila i en kärlek som inte viker bort blicken.
Författaren Gerard Hughes uttryckte det så:
»Den längsta och svåraste resan i världen är färden från vårt tankelivs ytskikt till hjärtat, där Gud redan väntar på oss med öppna armar.«
Om du vågar vandra den vägen inåt, om du vågar stanna upp och låta Gud möta dig i djupet – också där du inte vill kännas vid dig själv – då väntar en stilla och befriande upptäckt: Mitt i din oro, skam, trötthet och längtan, bor den Gud som ständigt viskar: »Du är älskad i befintligt skick«. Vad skulle hända i ditt liv om du kunde ta emot att det faktiskt är sant. Inte när du förändrat dig. Inte när du förstått allt. Utan här och nu – mitt i ditt liv. Vad skulle hända om du tog emot Guds närvaro som något läkande? Om du fick erfara att det inte är för sent för förändring, att det inte finns något mörker där Guds ljus inte når in?
Att vara älskad i befintligt skick betyder inte att allt är »fixt och färdigt«. Men det betyder att Gud vill möta oss precis där vi är och långsamt påbörjar ett helande. Det slitna ordet frälsning handlar om just detta. Det engelska ordet för frälsning är salvation, vilket hör ihop med det svenska
I BEFINTLIGT SKICK
ordet salva, en kräm med läkande egenskaper. Att bli frälst är att bli läkt, steg för steg, av Guds närvaro. Det innebär att Gud inte vänder sig bort från det trasiga i oss, utan vänder sig till det.
Kristen tro är inte ett självförbättringsprojekt. Det är en relation. Och varje sann relation börjar med att ta emot kärlek. Och fortsätter med att ta emot kärlek. Författaren till Första Johannesbrevet i Bibeln säger inte att Gud liknar kärlek eller att Gud har kärlek. Han skriver:
»Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.«
Det är inget bildspråk, det är en beskrivning av universums djupaste verklighet. Gud är inte en domare eller en kravställare. Gud är kärlekens källa. Jag föreställer mig att marken jag står på, det som bär mitt liv, inte är min styrka eller prestation utan den stilla porlande källan inombords som säger: Du är älskad. I befintligt skick.
Utifrån detta faktum börjar resan mot helande. Det är en väg där varje steg bärs av kärlek. Det är fem steg som hör samman – men som vi ofta upptäcker i en viss ordning:
Att vi är älskade och utvalda, att vi också är älskade och brustna, att vi får vara älskade och burna, att vi långsamt blir älskade och förvandlade, och att vi – mitt i allt detta – är älskade och kallade.
I BEFINTLIGT SKICK
Detta är inte en utvecklingskurva utan hjärtats landskap. Allt ryms redan i oss. Men först när vi tar emot att vi är älskade i befintligt skick, kan vi börja vandra runt i det här landskapet och göra det till vårt. Det är inte en resa uppåt, utan inåt. Inte en väg bort från vår mänsklighet, utan rakt in i den. Inte ett krav, utan en inbjudan som säger: Du är redan mottagen. Du är redan buren. Du är redan älskad i befintligt skick.
KAPITEL
1
ÄLSKAD OCH UTVALD
En enda sak skiljer dem som upplever sig älskade och dem som känner sig oälskade: känslan av att vara värd kärlek.
De som upplever sig älskade bär på en stark övertygelse om att de är värda att älskas, de andra tvivlar. Det här upptäckte Brené Brown, amerikansk författare och forskare i socialt arbete, och skrev om det i boken Mod att vara sårbar. Ett annat tydligt och sorgligt resultat som kom fram i hennes forskning, var att mycket få människor trodde att de var värda att älskas. När hon frågade sina informanter om de upplevde att de var älskade, berättade de flesta tvärtom om situationer då någon hade krossat deras hjärta.
Varför väcktes först och främst smärtsamma minnen till liv? Brené Brown kom fram till att det som hindrar många från att tro att de är värda att älskas är skam.
Skam är känslan av att vi är fel. Inte att vi gör fel, utan att vi på ett fundamentalt plan är fel som människor. För att förstå skillnaden mellan skuld och skam, brukar man säga att skuld botas av förlåtelse, medan skam botas av
kärlek. Den som är fylld av skam kan bara berätta om sig själv som oälskad och bortstött. En skamfylld person har svårt att tro sig vara älskad i befintligt skick.
Så vad händer med oss när vi på allvar förmår att ta emot de orden »värd att älskas« och tillåter dem att göra något med oss? I Matteusevangeliets tredje kapitel fick Jesus höra att han är älskad och utvald. Där berättas det också om profeten Johannes, kusin till Jesus, som levt en stor del av sitt liv ute i öknen. Många människor sökte sig ut till Johannes i öknen och frågade vad de skulle göra för att bli fria och Johannes ständiga svar var att hans efterföljare skulle börja leva ett liv av godhet och omsorg om andra – för snart skulle Messias komma. Det Johannes inte hade räknat med, var att också Jesus skulle söka upp Johannes och be om att få bli döpt.
Det var inte konstigt att Johannes tvekade när Jesus bad om detta. Johannes hade under hela uppväxten anat att Jesus var en speciell person, så han motsatte sig först detta. Johannes sa: »Det är jag som behöver döpas av dig«. Jesus svarade: »Det är så vi ska uppfylla allt som hör till rättfärdigheten«. Så Johannes döpte Jesus. Och i dopet fick Jesus ta emot orden från himlen: »Du är min älskade, min utvalde«. Det skedde samtidigt som Anden, Guds vind, sänkte sig över honom som en duva. Jesus dop skedde före all hans undervisning, alla hans helanden och konfrontationen med den religiösa och politiska makten. Redan i denna stund fick han höra att han var älskad och utvald.
Dopet blev en förutsättning för det uppdrag som Jesus var
på väg in i. Och med den djupa vetskapen om att vara älskad, kunde Jesus gå in i sitt uppdrag helt ärligt och sant utan att spela några spel. Han behövde inte stärka sitt självförtroende eller sin självkänsla genom att prestera och uppträda eller genom att söka andra människors bekräftelse. Identiteten var klar: älskad och utvald. Den kärleken bar Jesus ända in i döden.
Detta är också vår identitet. Vi är mottagna och omslutna av Guds kärlek från vårt första andetag. Och bara den vetskapen kan rädda oss i livets mörkaste stunder.
Gud vill ständigt säga detta till oss: att vi är älskade och utvalda. Och det är inga exklusiva ord för några få. Alla människor är älskade och utvalda av Gud. Men Guds röst är svår att urskilja i en värld där mängder av andra röster ropar »du är misslyckad, du är ful, du är värdelös, du är usel, du är ingen – om du inte kan bevisa motsatsen«.
Många av oss får höra sådana röster sedan tidig ålder och i stället för att få leva i hur Gud ser på oss och fyllas av kärlek, en sund självkänsla och ett sunt självförtroende fylls vi av skam och självförakt. Då är det inte konstigt att så många av oss kämpar och sliter ett helt liv för att bevisa motsatsen. Men vi kommer aldrig fram, för den djupa glädjen i livet kan inte stå på en grund av självförakt, den byggs bara på vetskapen att vi är älskade och utvalda.
I den uppmärksammade romanen Jack, skriver författaren Marilynne Robinson om kärleksaffären mellan Jack och Della, två lika artiga som självmedvetna prästbarn i efterkrigstidens USA. Eftersom Della är svart och Jack vit är deras kärlek omöjlig. Jack lever med mycket skam och självförakt. Han är en luffartyp, väldigt fattig, och livet har gått hårt åt honom. Jack har därför inga höga tankar om sig själv. Della, däremot, är en respektabel lärare och rör sig i finare kretsar. Vid deras första möte tappar hon sina papper på väg till en lektion och Jack har för ovanlighetens skull klätt upp sig i en mörk kostym. Han springer fram och hjälper henne och skyddar henne med ett paraply. Och hon bemöter honom med värme och stor tacksamhet, långt mer än hon hade behövt. För Della ser något hos Jack. Men när Jack får ta emot all denna ömhet känner han först bara självförakt. Han upplever att han har bedragit henne genom att ta på sig en kostym och verka rikare än han är. Men Della ser något annat i honom. Hon ser att han är en ädel själ, en godhjärtad människa. Han känner sig förtappad, skamfylld över sin uselhet. Hon ser honom som en varm, vacker, ja närmast helig själ. Kampen mellan hennes blick och hans blick – hans självförakt och hennes vördnad inför honom präglar berättelsen. Och sakta förändras Jack. Han blir till i hennes blick. Kanske kan han börja se sig själv som älskad och utvald?
ATT BLI HELAD FRÅN SKAMMEN
Henri Nouwen, nederländsk katolsk präst, teolog och författare, skrev med djup medkänsla och psykologisk insikt om sårbarhet, Guds kärlek och det inre livets resa. Han skrev ofta utifrån sin egen brottningskamp med skam. Nouwen hade en kärlekslös uppväxt och fick relativt sent i livet uppleva hur Gud sa till honom att han är älskad och utvald. Han säger så här i sin bok Den livslånga glädjen: »Under årens lopp har jag upptäckt att den svåra fällan i livet inte är framgång, popularitet eller makt, utan självförakt. Framgång, popularitet och makt kan verkligen utgöra svåra frestelser, men förförelsen ligger ofta i att de ingår i den mycket större frestelsen att underkänna sig själv. När vi börjat tro på rösterna som säger att vi är värdelösa och motbjudande, då ser vi lätt framgång, popularitet och makt som lockande lösningar«.
Fällan i livet är inte framgång, popularitet eller makt i sig utan i första hand frestelsen att förakta och underkänna sig själv. Det leder till att vi måste bli lyckade för att känna att vi duger!
Den andra sidan av myntet är självhävdelse. Att ständigt placera sig på en piedestal ovanför andra är bara ett annat sätt att försöka hantera känslan av att inte vara älskad för den man är. Och frågan under ytan är hela tiden »om alla dessa som visar mig så mycket uppmärksamhet skulle se hur jag verkligen ser ut inuti, skulle de fortfarande älska mig då?«. Oavsett om man gör sig större eller mindre,

R obert E riksson (f. 1978)
är pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan, Göteborg, musiker och författare till era böcker om kristen tro.
HUR SKULLE DITT LIV FÖRÄNDRAS om du verkligen trodde att du var sedd och älskad – inte för vad du presterar, utan för att du nns? Kanske är det detta vi allra mest söker genom våra livsval, våra relationer och våra drömmar: att någon ska se allt som vi är och ändå vilja vara nära.
I en tid där värde ofta mäts i prestationer och många kämpar med stränga gudsbilder påminner Robert Eriksson om något radikalt enkelt: Guds kärlek är inte en belöning, utan en gåva. Med varsam röst leder han oss inåt, till platsen där Gud redan väntar – mitt i vår oro, skam och längtan. Det handlar inte om att bli perfekt, utan om att våga ta emot Guds helande kärlek.
Vågar vi tro att Gud bara kan älska? Genom att väva samman teologiska och existentiella re ektioner med personliga erfarenheter visar Robert Eriksson i sin nya bok på en väg för alla som brottas med tvivel, otillräcklighet och lidande. Utan att förenkla inbjuder han läsaren till ett samtal om tro som berör och bär.
P eter H alldorf

LYSSNA PÅ SÅNGEN
ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK

AV ROBERT ERIKSSON & PETER HALLSTRÖM
ISBN 978-91-526-0333-8
9 789152 603338