9789144100852

FEMINISTISKT TÄNKANDE OCH SOCIOLOGI Teorier, begrepp och tillämpningar

REDAKTÖRER

Anna Hedenus Sofia Björk Oksana Shmulyar Gréen

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38597 ISBN 978-91-44-10085-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/DrObjektiff Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2015

INNEHÅLL

Förord 11 Författarpresentationer 13 Del 1 Utgångspunkter 1 Inledning 21 Sofia Björk & Anna Hedenus

Kön/genus: det sociala och det materiella 22 Kön/genus inom olika fält 24 Sociala kategoriseringar, strukturer och normer 25 Intersektionella perspektiv 28 Intersektionalitet på olika fält 29 Feminism i olika former 30 Feministisk teori på olika fält 32 Jämställdhetspolitik 33 Jämställdhetsperspektiv på olika fält 34 Feministisk vetenskapskritik 35 Feministisk vetenskapskritik på olika fält 36 Bokens och redaktörernas perspektiv 37 Övningar och lärandemål 37

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

3

Innehåll

2 Feministiskt teoretiskt arbete 39 Diana Mulinari & Johanna Esseveld

Inledning 39 Förmödrar/förfäder inom feministisk sociologisk teori 41 Nya sociala rörelser och teorier om kvinnors underordning 45 Att förändra sociologin med utgångspunkt i underordnades erfarenheter 46 Patriarkatsteorier och radikalfeminism 48 Marxistisk feminism 49 Tvåsystemteorier och socialistisk feminism 50 Genusordningar 52 Från marginalerna till centrum 53 Poststrukturalistisk feminism och queerfeminism 53 Postkolonial feminism 55 Intersektionalitet 57 Avslutning 60 Övningar 60 3 Kön och genus som analytiska begrepp 61 Johanna Esseveld & Diana Mulinari

Inledning 61 Kön och/eller genus? 64 Att förstå och analysera kön 66 Kön som social praktik 66 Analyser av kön med hänsyn till kroppar 69 Vilka kvinnor? Vilka män? 72 Avslutning 75 Övningar 76 4 Ontologi och epistemologi i feministisk teori 77 Jessika Grahm & Nina Lykke

Feministisk vetenskapskritik– vad är det? 78 Feministisk empirism 80 Feministisk ståndpunktsteori 81 4

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Postmodern feminism 83 Feministisk postkonstruktionism 85 Materialitet – som ontologisk utmaning 85 Objektivitet – som epistemologiskt problem 86 Feministiskt kroppsmateriellt tänkande 88 Biologi – en feministisk angelägenhet 90 Vetenskapskritiska utmaningar: ontologi och onto-epistemologi 91 Sammanfattning 94 Övningar 95 5 Sociologins klassiker 97 Sanja Magdalenić

Inledning 97 Sociologins kanon är en konstruktion 98 Kvinnliga klassiker inom sociologin 99 Vilken betydelse har de kvinnliga pionjärerna för dagens sociologi? 105 Manliga klassikers syn på genusrelationer 106 Mot ett paradigmskifte inom sociologisk teori? 108 Övningar 110 6 Jämställdhet som begrepp och politik 111 Merete Hellum

Jämlikhet, jämställdhet och likabehandling i juridisk mening 112 Jämställdhet i politik, feminism och forskning 114 Socialistisk feminism och liberalfeminism 114 Marxistisk feminism och radikalfeminism 116 Feministiska konflikter kring jämställdhet 118 Kritik mot jämställdhetsdiskursen 119 Sammanfattning 122 Övningar 123

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

5

Innehåll

Del 2 Tillämpningar 7 Arbete och arbetsorganisation 127 Birgitta Jordansson, Karin Allard & Lisa Björk

Inledning 127 En kort historisk tillbakablick 128 Genus och arbetets organisering 132 Genus som analytiskt begrepp 133 Arbetsmarknaden i siffror 134 Genusordningen skapas och upprätthålls i organisationen 138 Analyser på individ- respektive strukturnivå 141 Jämställdhetsarbete i arbetsorganisationer 142 Lagstiftning 143 Chefers syn på lika möjligheter 144 Arbetsorganisationens betydelse för möjligheten att kombinera arbete och familj 146 Avslutning 148 Övningar 149 8 Kropp och hälsa 151 Carita Bengs & Maria Wiklund

Olika perspektiv på kropp och hälsa 152 Kvinnors kroppar och hälsa – historiska och teoretiska återblickar 154 Feministiska strömningar 155 Att göra genus, kropp och hälsa 158 Påverkan av makt och normer 159 Maskuliniteter och femininiteter 160 Psykisk ohälsa och genus – empiriska exempel 162 Könade mediebilder av depression 162 Ungas psykiska hälsa 163 Avslutning 166 Övningar 167

6

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

9 Familj i välfärdsstaten 169 Linnéa Bruno

Teoretiska utgångspunkter 170 Välfärdsstaten och familjen 171 Produktion 171 Reproduktion 172 Repression 174 Marginaliserade perspektiv 176 Klassade föräldrapositioner 176 Rasifierade föräldrapositioner 177 Sexualitet och heteronormativitet 179 Normativt moderskap och faderskap 181 Barndomssociologi 183 Avslutning 184 Övningar 185 10 Feministiska vetenskaps- och teknikstudier 187 Catharina Landström & Linda Soneryd

Feministisk kritik av biovetenskap 188 Historiska perspektiv 188 Moderna metaforer 190 Teknik som formar och omformar kroppar och genus 192 Tekniska yrken 192 Teknikanvändning 193 Feministiska metaforer som bryter mot dikotomier 195 Genus i samhället och teknovetenskapen 197 Övningar 198

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

7

Innehåll

11 Heteronormativitet och emotioner 199 Cathrin Wasshede, Åsa Wettergren & Annika Jonsson

Inledning 199 Introduktion till emotionssociologi 200 Sexualitet och kön: hur hänger de ihop? 201 Heteronormativitet, kön, kroppar och emotioner 203 Heterosexuella emotionsregimer: skam och emotionell energi 203 Könade emotionella manus 204 Olika kroppars emotionella utrymme 205 Anpassning eller (queert) motstånd 206 A nice place – att njuta av den heterosexuella emotionsregimen 207 Hat och smuts – queerfeministiskt motstånd 210 Avslutning 213 Övningar 215 12 Migration 217 Öncel Naldemirci

Forskningens fokus: från ”kvinnor” till ”genus” 218 Migration och omsorgsarbete 222 Utmaningar för forskning om migration och omsorg 226 Manliga migranter i reproduktivt arbete 227 Transnationella familjer 228 Sammanfattning 229 Övningar 230

8

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

13 Sociala rörelser och kvinnor som politiska aktörer 231 Eva Schmitz

Inledning 231 Sociala rörelseteorier 233 Den feministiska kritiken 235 Kvinnorörelsen 237 Grupp 8 239 Women Against Pit Closures 243 Avslutande kommentarer 247 Övningar 248 Referenser 251 Person- och sakregister 283

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

9

KAPITEL 1

Inledning S ofi a Björ k & A n na H e de n us

Feministisk teori har en lång historia och rymmer en stor och komplex variation av teoretiska inriktningar som på olika sätt bidragit till socio­logisk teoriutveckling. För att förstå hur de olika teoribildningarna relaterar till varandra, och hur de leder till olika former av tillämpning, måste man även lyfta fram deras betydelse för empirisk forskning. Ambitionen med den här boken är att visa på dessa kopplingar mellan teori och forskning, och mellan olika teoretiska ansatser, och att presentera feministisk teori med fokus på dess centrala betydelse för den sociologiska teorins och empiriska forskningens utveckling.

På sociologiska introduktionskurser får genus och feministiska teorier dock ofta en mer undanskymd roll: en eller två specifika föreläsningar, vanligt­vis genomförda av en kvinnlig föreläsare. Det bidrar lätt till intrycket att feministisk sociologi och genusperspektiv är ett smalt avgränsat område, som framför allt berör och intresserar kvinnor. Feministisk teori tenderar också att behandlas som ”modern” teori, fastän t.ex. den liberalfeministiska traditionen kan ledas tillbaka till 1600-talet då filosofer som Anna Marie van Schurman, Birgitte Thott och Mary Astell argumenterade för kvinnors rätt till studier, eller till 1700-talet, med Mary Wollstonecraft och hennes debattbok Till försvar för kvinnans rättigheter (1997/1792) (MalmströmEhrling 2003), alltså teoretiker som verkade innan sociologi var påkommet som ämne. När feministiska teorier betecknas som moderna osynliggörs deras historiska betydelse och teorierna tillskrivs en mindre betydande roll för sociologins utveckling (mer om detta i Magdalenić, kapitel 5).

Samtidigt framhålls ofta att ett genusperspektiv ska vara integrerat i hela utbildningen och belysas i alla kursmoment. I denna bok ges en del exempel på hur detta kan göras. Boken kan användas när kön, genus och feministiska © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

21

perspektiv diskuteras specifikt, men också för att integrera dessa perspektiv i undervisning som huvudsakligen behandlar andra frågor, t.ex. arbete, hälsa eller migration. Tanken är även att boken ska ge konkreta exempel på hur de olika teoretiska perspektiven kan tillämpas inom olika empiriska fält, hur de kontrasterar mot eller berikar varandra, och hur forskare sällan enkelt kan inplaceras inom en feministisk tradition utan låter sig influeras av flera olika teorier samtidigt.

Boken består av två delar. I denna första del redogör kapitelförfattarna för den feministiska idéhistoriska och teoretiska utvecklingen och visar hur teorier och begreppsutveckling har växt fram. I den andra delen ges exempel på hur dessa begrepp och teorier har tillämpats inom olika forskningsfält.

Allra först vill vi dock introducera några av de begrepp och teorier som bildar utgångspunkten för den här boken: kön/genus, sociala kategoriseringar, strukturer och normer, intersektionalitetsteori, jämställdhet och feministisk vetenskapskritik. Parallellt med att vi presenterar begrepp och teorier, hänvisar vi till några exempel på kapitel i boken där resonemangen fördjupas.

Kön/genus: det sociala och det materiella I den här boken återkommer de olika författarna ofta till begreppsparet kön och genus. Du som läsare kommer att få inblick i både hur begreppen förhåller sig till varandra och hur distinktionen mellan dem har kritiserats (se t.ex.

Esseveld & Mulinari, kapitel 3 och Grahm & Lykke, kapitel 4.) Du kommer också få många exempel på hur ”kvinnoforskning” eller ”könsforskning” ersatts med ”genusforskning”; en förskjutning som dels öppnat för studier även av män och maskuliniteter, dels gjort förståelsen av människor mer komplex, t.ex. genom möjligheten att tala om ”femininiteter” och ”maskuliniteter” i pluralform och som något som kan uttryckas av både mans- och kvinnokroppar.

Lite förenklat introducerades begreppet ”genus” för att skilja på den socialt konstruerade förståelsen av könsskillnader och biologiska skillnader mellan kvinno- och manskroppar, vilka även fortsättningsvis betecknades med begreppet ”kön”. Denna distinktion kom dock snart att kritiseras, eftersom genus som social kategorisering fortsatt kopplades till biologiska kroppar: ”femininitet” knöts till ”kvinnor” och ”maskulinitet” till ”män.”

22

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

En tongivande kritiker av distinktionen mellan köns- och genus­begreppen är filosofen Judith Butler, professor i retorik och litteraturvetenskap. Butler (2007/1990) framför en poststrukturalistisk kritik och hävdar att eftersom all vår förståelse är socialt konstruerad, så är även förståelsen av det biologiska, det som betecknas som ”kön”, social. Enligt Butler är genus därför inte något som utgår från det biologiska könet. Tvärtom är genus en föreställning om könsskillnader som föregår kön. Det är genom de sätt vi agerar socialt (hur vi går, klär oss, pratar, skrattar, etc.) som våra kroppar framstår som könade: som manliga eller kvinnliga. Detta kallar Butler för ”performativitet”, d.v.s. ett ”iscensättande” av kön. Performativitet kan ställas i motsats till idén om genus som ”expressivt”, d.v.s. som ett uttryck för essentiella och inneboende könsskillnader.

En av de teoretiska inriktningar som använts flitigt såväl inom feministisk forskning i stort som i den här bokens kapitel är doing gender, att ”göra kön” (se Esseveld & Mulinari, kapitel 3). Detta perspektiv har flera likheter med Butlers performativitetsbegrepp. Här framhävs hur kön inte är en egenskap utan ett görande, något som ständigt produceras i social praktik och som därmed också är flexibelt och föränderligt. Relationen mellan kön (det kroppsliga) och genus (det sociala) innebär att aktiviteter och fenomen ofta förknippas, via genus, med ett visst kön. Detta brukar kallas för att processer, företeelser och organisationer ”könas” eller ”könsmärks”.

Medan Butler och andra betonat betydelsen av socialkonstruktionistiska tolkningar, har andra snarare framhållit betydelsen av det materiella. De har kritiserat ett teoretiskt tänkande som behandlar kulturen och den materiella verkligheten som en dikotomi; som sinsemellan oberoende sfärer som förstås som varandras motsatser. Här har genusbegreppet kritiserats för att osynliggöra kroppens och de kroppsliga erfarenheternas betydelse i analyser av könade villkor i samhället (Bordo 1993). Många nutida feministiska forskare väljer därför att använda begreppet kön – snarare än genus – för att beteckna sociala kategoriseringar i studier som syftar till att synliggöra kroppars relevans. Även detta argument förs fram i Essevelds och Mulinaris kapitel 3: Kön och genus som analytiska begrepp. Här beskriver författarna de teoretiska perspektiv som lyfter fram kön som en social praktik, men visar också på analytiska ansatser att framhäva betydelsen av kroppsliga erfarenheter utifrån kön. Diskussionen om hur stor vikt som tillmäts materiella och kroppsliga aspekter i olika feministiska traditioner vidareutvecklas i Grahm © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

23

och Lykkes kapitel 4: Ontologi och epistemologi i feministisk teori, där författarna beskriver en ”ontologisk/ kroppslig vändning” i feministiskt tänkande.

Denna vändning har inneburit att kroppen och det materiella tillskrivs en central roll när vi försöker förstå samspelet mellan socialt genus/ kroppsligt kön, det sociala/biologiska och mening/materia och hur dessa förutsätter, och är sammanflätade med, varandra.

Vi som skriver inledningskapitlet har valt att använda begreppen kön och genus tillsammans i stället för att välja ett av dem. Vi gör så för att synliggöra att båda begreppen kan vara väl motiverade och lämnar det åt de olika kapitelförfattarna att förhålla sig till begreppen och deras användning på olika fält.

Det kan noteras att begreppet ”ras” används på liknande sätt i antologin. Även om ras bör förstås som en socialt konstruerad kategori, så framhålls hur olika kroppsliga skiljemärken som hår- och hudfärg påverkar hur individer bemöts i samhället. Inom t.ex. kritiska vithetsstudier beskrivs således även ras som ”performativt” (ex. Hübinette m.fl. 2012), samtidigt som betydelsen av det kroppsliga och kroppsligt grundade erfarenheter sätts i fokus.

KÖN/GENUS INOM OLIK A FÄLT

Fältöversikterna i antologins andra del visar hur det skett en teoretisk förskjutning från de feministiska perspektiv som utgår från dikotoma och givna könstillhörigheter (t.ex. liberalfeminism, radikalfeminism, marxistisk feminism och ståndpunktsteori) mot socialkonstruktionistiskt grundade teorier som ifrågasätter en sådan strikt uppdelning (t.ex. poststrukturalistisk feminism och queerfeminism). Även diskussionen om kroppens betydelse återkommer i denna del av boken. T.ex. visar Bengs och Wiklund (kapitel 8) på hur såväl biologiska, kulturella och sociala faktorer använts för att förklara kropp och hälsa. Wasshede, Wettergren och Jonsson (kapitel 11) pekar på hur ”kroppsmaterialistiska” teorier kan användas för att förstå hur en ”heterosexuell emotionsregim” skapar bekvämlighet för vissa kroppar, medan andra upplever att de inte passar in.

Att ”göra kön” är ett annat teoretiskt ramverk som återkommer. I kapitel 7, Arbete och arbetsorganisation, använder Jordansson, Allard och Björk detta perspektiv för att visa hur kön skapas och uttrycks på arbetsmarknaden och i arbetsorganisationer. De beskriver hur föreställningar om femininitet och 24

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

maskulinitet kopplats till olika sektorer och yrken och att kön därmed görs genom utbildnings- och yrkesval. De visar också att kön görs inom organisationer; både genom att organisationen i sig skapar könade strukturer och genom att människor i interaktion med varandra handlar utifrån könade förväntningar. Även Bengs och Wiklund (kapitel 8) utgår från perspektivet och knyter det till hälsa genom begreppet doing health, att ”göra hälsa”. Med det begreppet visar de hur hälsa är något som görs snarare än att vara biologiskt givet. Bengs och Wiklund visar hur depression och kön görs tillsammans och hur depression därmed blir ett könsmärkt fenomen. Könsmärkning diskuteras också i anslutning till teknik (kapitel 10) och emotioner (kapitel 11).

Här synliggörs hur könsmärkningen av olika uttryck och aktiviteter också reglerar hur detta kan ske; vad en person med mans- eller kvinnokropp kan uttrycka utan att göra kön ”fel”.

Sociala kategoriseringar, strukturer och normer Kön och genus utgör exempel på sociala kategoriseringar eller sociala positioner. Klass, ålder, ras, etnicitet, sexualitet, funktionsvariation är ytterligare några exempel. Positioneringen inom en viss kategori innebär att vissa särskilda förväntningar riktas mot individen, något som påverkar både individens självbild, preferenser och livsval och andras förhållningssätt till dessa.

Med utgångspunkt i sociala kategoriseringar kan människors samhälleliga förutsättningar analyseras och förklaras på gruppnivå, t.ex. genom studier av mäns våld mot kvinnor. På individnivå kan dock den enskildes upplevelser eller erfarenheter skilja sig från gruppens. Vidare kan en ibland diskutera vilka som ska räknas in i en viss kategori; utgörs gruppen män av dem som definierar sig själva som män, av dem som andra uppfattar som män eller av dem som på biologiska grunder kan bestämmas som män? Därmed är kategorierna i sig själva problematiska. Den feministiska kritik som riktats mot användningen av kategorier har handlat om att forskare – genom att definiera individer utifrån givna kategorier – återskapar och befäster idéer om skillnader, vilka i sin tur upprätthåller orättvisor. Det kan handla om att skillnader i pojkars och flickors möjligheter i skolan förstärks när förenklande beskrivningar av flickor som underordnade och pojkar som underpresterande återskapas i forskning (jfr Nyström 2012:26f). Ett annat problem med kategoriseringar är att vissa personer kan uteslutas från en viss © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

25

kategori genom att i första hand definieras utifrån andra kategoriseringar.

T.ex. kan psykiskt funktionshindrade kvinnor och män glömmas bort i diskussioner som handlar om könade villkor eftersom de i första hand förstås som funktionshindrade och inte som könsvarelser.

Den som vill analysera och förstå betydelsen av sociala kategoriseringar såsom kön och genus ur ett sociologiskt perspektiv behöver även begreppen ”struktur” och ”norm”. Samhället och dess institutioner påverkar människors möjliga handlingar och val. Strukturer är de mönster som uppstår i samhället och som genom sin varaktighet präglar människors handlingsutrymme.

Strukturer formar och formas av maktförhållanden. De ordnar, hierarkiserar och värderar sociala kategorier. Beroende på hur individer positioneras i förhållande till dessa strukturer har de olika möjligheter att utöva makt eller bli föremål för andras maktutövning.

Normer utgörs av föreställningar, regler eller föreskrifter som definierar vad som är viktigt, värdefullt och önskvärt i samhället. Då normerna utgör ett slags outtalad överenskommelse om hur vi människor ska agera och interagera med varandra i samhället, är det svårt att tänka sig ett samhälle utan normer. Normer är nödvändiga för oss som samhällsvarelser. Att vuxna inte bör ha sex med barn är t.ex. en norm som få ifrågasätter. Normer behövs för att skapa en gemensam uppfattning om vad som är gott och riktigt handlande och vad som är oetiskt eller till och med brottsligt. Normer kan dock också ha mer problematiska effekter och bli begränsande för vissa (grupper av) individer, eller bidra till att ojämlika strukturer i samhället upprätthålls.

Detta gäller inte minst normer kring kön.

Normer upprätthålls genom sociala sanktioner av verbalt, socialt eller psyko­logiskt slag, såsom ifrågasättande, osynliggörande, nedsättande till­ mälen, utfrysning, förlöjligande och hot. Dessa korrigeringar eller bestraffningar för normbrott, kan även vara fysiska och anta formen av våld, våldtäkt och mord. Samtidigt som normer skapas utifrån samhälleliga strukturer, bidrar de på så vis också till att upprätthålla strukturerna. Det ska dock understrykas att normer inte är beständiga utan ifrågasätts, omförhandlas och förändras med tiden. Normer kan även variera inom ett samhälle: i olika subkulturer, mellan generationer, på olika arbetsplatser och så vidare. Vad som anses som lämpliga beteenden varierar alltefter tidpunkt och samman­hang.

Normer är starkt kopplade till vad som anses ”normalt” i ett samhälle, d.v.s. vad de flesta människor är eller gör. Detta benämns ”normalitet”. Till 26

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

normer hör också ”normativitet”, vilket handlar om vad som anses rätt eller bäst. Dessa båda begrepp hänger ihop med varandra på så sätt att det som uppfattas som ”det vanliga” också tenderar att uppfattas som ”det riktiga”.

Den brittiska sociologen Ruth Frankenberg (1988) menar att med makt och privilegier följer både normalisering och normativitet. Det innebär att de som lever i enlighet med normen har privilegiet att deras hudfärg, kön, sexualitet m.m. blir ”strukturellt osynliga” genom att uppfattas som normala. De som inte har makt och privilegier hamnar utanför normen och betraktas som avvikande. Det som utgör norm framstår som osynligt genom att tas för givet.

Ett par tydliga exempel på detta är att vita personer i västerländska samhällen sällan får frågor om varifrån de kommer och att heterosexuella personer sällan behöver ”komma ut”. Att vara heterosexuell blir därför som att inte ha någon särskild sexualitet annat än när en själv väljer att aktualisera den.

Den som är homosexuell tvingas å andra sidan att ”komma ut” för att kunna tala med t.ex. kollegor om sitt familjeliv. Här synliggörs homo­sexualiteten som en avvikelse från en heterosexuell norm – en heteronormativitet – som förblir osynlig (läs mer om heteronormativitet i Wasshede, Wettergren & Jonsson, kapitel 11 och i Mulinari & Esseveld, kapitel 2). Samtidigt är normen också det enda som syns, i den bemärkelsen att den både tas för given och ligger till normativ grund för socialisationsprocesser; det vill säga utgör ett ideal som samhällsmedborgare på olika sätt fostras till att eftersträva. T.ex. är det ofta den ”normala” heterofamiljen – en familj bestående av en samman­ boende man och kvinna med gemensamma barn – som blir det första eller enda debattörer tänker på när de diskuterar familjens villkor (mer om detta i Hellum, kapitel 6, och Bruno, kapitel 9).

Begreppet ”normkritik” har utvecklats i syfte att studera och synliggöra normer och det normativas osynlighet (se t.ex. Bromseth & Darj 2010). Normkritik sätter fokus på makt genom att synliggöra och ifrågasätta de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed önskvärt.

Härigenom läggs tonvikten på normernas effekter på samhället, både för dem som omfattas av normen och för dem som definieras som avvikande. I stället för att endast undersöka avvikande gruppers villkor och problem, eftersträvar normkritiken att synliggöra den norm som skapar avvikelsen. Här blir det också nödvändigt att se hur olika normer relaterar till varandra, eftersom flera normer ofta är relevanta samtidigt i samma kontext. För att studera samspelet mellan normer använder många forskare sig av intersektionella perspektiv. © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

27

Intersektionella perspektiv Analyser som fokuserar på enskilda sociala kategoriseringar har kritiserats för att ge en förenklad bild av maktrelationer och leda till felaktiga antaganden om att kategoriseringen till en viss grupp innebär att alla i denna grupp delar samma erfarenheter. Utifrån denna kritik utgår många forskare i dag från en intersektionell ansats; ett perspektiv som också lyfts fram i flera av bokens kapitel och som presenteras närmare i kapitel 2 (Mulinari & Esseveld).

Samtidigt ska det betonas att detta sätt att tänka inte är något nytt fenomen, utan har en lång historia av betydelse för feministisk teoribildning. Här kan t.ex. 1800-talets samverkan mellan kvinno- och antislaverirörelser lyftas fram som ett tidigt exempel på intersektionell behandling av ras och genus (Lykke 2005:9).

Begreppet ”intersektionalitet” kommer från engelskans intersect, som betyder ”skära igenom” eller ”korsa”. Det handlar om hur varje person genomkorsas av en mängd olika strukturer och maktaxlar. Strukturerna påverkar varandra på ett sådant sätt att erfarenheten av en struktur förändras av erfarenheten utifrån andra. Det är därför i just ”intersektionen”, i den punkt där strukturer korsar varandra, som den unika erfarenheten skapas.

T.ex. kan erfarenheten av att vara kvinna uppfattas som mindre betydelsebärande för den individ som utsätts för diskriminering utifrån etnicitet eller ålder. Likaså kan vissa sociala tillhörigheter bli relevanta först när de görs synliga, t.ex. erfarenheten av att vara vit, som för en vit person blir synlig främst när hen reser till platser där vithet inte är normen eller samtalar med individer som hålls utanför den vita normen. Samtidigt är förstås alla dessa tillhörigheter alltid en del av vår individuella erfarenhet. På sätt och vis kan man därför hävda att de ständigt samverkar och gemensamt bidrar till att forma våra livsvillkor. Det speciella med intersektionalitetstanken är dock att man i överlappet inte längre kan skilja strukturerna (t.ex. klass och kön) ifrån varandra; i intersektionen går strukturerna upp i varandra och skapar på så sätt nya strukturella villkor för individen. Istället för att förstå individen utifrån dess dubbla tillhörigheter som man och arbetarklass, framhävs erfarenheterna av att vara just arbetarklassman.

Kritiska röster har dock också höjts mot intersektionalitetsteori. Den brittiska sociologen Beverly Skeggs menar t.ex. att de olika maktstrukturerna klass, kön och ras verkar utifrån så pass olika logiker att det inte är 28

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

rimligt att göra denna typ av sammanslagna analyser, då man då riskerar att dölja skillnaderna och de särskilda betydelserna av kapitalism, rasism och patriarkat (Skeggs 2008). En annan kritik är snarare metodologisk och berör svårigheten att samtidigt ta hänsyn till flera olika makt­ordningar utan att stanna vid ett slentrianmässigt uppräknande av sociala kategoriseringar. Bland forskare som använder intersektionella perspektiv har det också diskuterats vilka kategoriseringar om några som ”måste” vara med, där diskussionen bl.a. gällt hur centrala genus- respektive ras-/etnicitets­ dimensionerna bör vara (se t.ex. Carbin & Tornhill 2004; Christensen & Jensen 2012; se även Mulinari & Esseveld, kapitel 2 för ytterligare diskussion). Ett vanligt svar på denna metodologiska kritik handlar om att forskaren måste vara tydlig med och motivera vilka maktordningar som sätts i fokus och görs relevanta i empiri och analys.

INTERSEK TIONALITET PÅ OLIK A FÄLT

Att intersektionalitet blivit ett inflytelserikt perspektiv inom feministisk forskning syns i flera av den här bokens kapitel. Där framgår hur perspektivet utmanar traditionella förståelser och tillför nya infallsvinklar och forskningsfrågor på de respektive fälten. I Brunos familjekapitel (kapitel 9) diskuteras t.ex. intersektionen mellan ålder, klass och ras och Bengs och Wiklund (kapitel 8) belyser särskilt intersektionen av ålder och kön.

Naldemirci fokuserar i kapitel 12, Migration, på hur genusperspektivet anammats av migrationsforskningen, bl.a. genom talet om en ”feminisering av migration”. Författaren diskuterar migration och omsorgsarbete och visar hur det framför allt är västerländska över- och medelklasskvinnor som åtnjuter möjligheten att befrias från omsorgsarbete. Migration är därmed ett fenomen som tydligt påverkas av kön/genus i intersektion med klass och etnicitet/nationalitet, men också ålder och sexualitet.

I kapitel 11 om Heteronormativitet och emotioner utvecklar Wasshede, Wettergren och Jonsson utifrån feministisk queerteori hur kön och sexualitet måste analyseras intersektionellt för att bli begripliga (denna diskussion förs även i Esseveld och Mulinari, kapitel 3). Wasshede, Wettergren & Jonsson beskriver hur människor socialiseras att göra kön på ett heteronormativt sätt genom emotioner som skam och avsky, men också njutning. I kapitlet ges empiriska exempel både på njutningsfull reproduktion av en hetero­ © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

29

sexuell emotionsregim och på motstånd mot heteronormativitet genom aktiv användning av känslor som äckel och hat.

Feminism i olika former Feminism uttrycks genom politisk(a) ideologi(er), organisering, kultur och vetenskapliga teoretiska perspektiv. Dessa områden är sammanlänkade och har utvecklats genom varandra, men de är också separata fenomen med olika uttryck och arenor, vilket kan leda till skilda förhållningssätt till de frågor som behandlas. Feminism i alla dess delar, såväl teori och kultur som politisk ideologi och organisering (parlamentariskt arbete och aktivism), handlar om att uppmärksamma att kvinnor generellt underordnas män och utgår ifrån ett normativt ställningstagande om att detta förhållande borde ändras.

Skapandet av feministiska utopier och den feministiska teoriutvecklingen – inom det samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga fältet såväl som inom kultur och konst – har skett utifrån och i relation till kvinnors frigörelse och ökade inflytande i samhället. De politiska kvinnorörelser som drivit den här utvecklingen har därmed varit centrala för den teoribildning som har kommit att kallas feministisk (Lundberg & Werner 2013). Därmed har också teoriutvecklingen hängt samman med vilken sorts frågor som drivits politiskt. Detta beskrivs ofta som olika ”vågor” av feminism.

Från mitten av 1800-talet (”första vågens feminism”) handlade det om kvinnans emancipation, om rätten att rösta, utbilda sig och arbeta. Här inspirerades rörelsen och teoriutvecklingen av liberala idéer, men också av marxistiskt tänkande. I nästa våg av kvinnokamp på 1960–1970-talet (”andra vågens feminism”) var både kvinnorörelsens ideologiska grunder och feministisk teori influerad av vänsterradikal samhällskritik (se t.ex. Schmitz, kapitel 13). Samtidigt riktades kritik mot inflytelserika marxistiska perspektiv som inte rymde kvinnors liv och arbete, utan främst handlade om männens villkor. Här utvecklades marxistisk feminism, socialistisk feminism och radikalfeminism (Ljung 2003). Under denna period uppstod även svart feminism, som bottnade i ett missnöje med hur arbetet mot rasdiskriminering ofta uteslöt frågor kring kön samtidigt som den feministiska rörelsen visade ett bristande intresse för betydelsen av ras, vilket innebar att svarta kvinnors erfarenheter osynliggjordes (Crenshaw 1989; King 1988). ”Tredje vågens feminism”, från 1990-talet och framåt, tog avstamp i kritiken mot 30

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

fasta kategorier och frågan om vilkas erfarenheter som synliggjordes. Här utvecklades t.ex. postkolonial feminism ur den postkoloniala kampen och queerfeministisk teori ur den lesbiska rörelsen. De akademiska teorierna och det feministiska politiska tänkandet har hämtat mycket från varandra, men de kan också hamna i konflikt med varandra. Den akademiska teorins strävan mot precision och vilja att framhäva det komplexa och kontextuella fungerar inte alltid så väl politiskt, där det finns ett behov av att erbjuda konkreta, gärna enkla lösningar (jfr Brown 2008).

Från en feministisk utgångspunkt har också kritisk mansforskning utvecklats. Detta perspektiv kom till bl.a. som en reaktion och kritik av ”mansrörelser”, som ofta varit antifeministiska. Den kritiska mansforskningen har bl.a. bidragit till att synliggöra hur män förståtts som en enhetlig grupp med likartade egenskaper, både i politiken och inom feministisk forskning. Män och maskulinitet har också generellt beskrivits som ett jämställdhetsproblem (Nordberg 2006). Män har i första hand jämförts med kvinnor, snarare än med andra män, vilket har medfört att skillnader mellan män underbetonats, t.ex. sådana som beror på klass och etnicitet. Inom den kritiska mansforskningen har därför begreppet ”hegemonisk maskulinitet” varit centralt, vilket syftar till att synliggöra olikheter mellan maskuliniteter och maktförhållanden mellan dessa (Connell 1987, Nordberg 2005). Detta begrepp förklaras närmare i kapitel 2 (Mulinari & Esseveld) och tillämpas bl.a. i kapitel 8 (Bengs & Wiklund).

Med tanke på att de feministiska teorierna har utvecklats vid olika historiska tidpunkter och i mycket olika sammanhang, är det inte särskilt för­ vånande att de har fokus på olika frågor och ger olika typer av förklaringar till de fenomen som studeras. I den här boken benämns och behandlas ett brett spektrum av feministiska teorier: liberalfeminism, marxistisk feminism, socialistisk feminism, radikalfeminism, svart feminism, psyko­analytisk feminism, postmodern och poststrukturalistisk feminism, postkolonial feminism, feministisk maskulinitetsteori, ”göra kön”, empiristisk feminism, ståndpunktsfeminism, postkonstruktionistisk feminism, posthuman feminism, feministiska teknik- och vetenskapsstudier och queerfeminism. Den långa uppräkningen till trots finns det många ytterligare feministiska traditioner som inte behandlas i boken, t.ex. anarkafeminism, islamisk feminism och sexpositiv feminism.

Ytterligare en distinktion är den mellan ”likhetsfeminister” – som fram© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

31

häver likheten mellan människor oavsett kön och framhåller den sociala konstruktionen av könsskillnader – och ”särartsfeminister” – som menar att män och kvinnor visserligen är biologiskt olika, men att det typiskt kvinnliga är underordnat i samhället och därför behöver uppvärderas (se även Hellum, kapitel 6).

I den här boken introduceras feministisk teori i Mulinaris och Essevelds kapitel 2: Feministiskt teoretiskt arbete. Här ges inledningsvis exempel på tidiga teoretikers tänkande kring kön som samhällsstrukturerande kategori, däribland Wollstonecrafts liberalfeministiska bidrag och Parsons strukturfunktionalistiska ansats. Detta följs av en genomgång av några av de feministiska teorier som formulerades under 1970- och 1980-talen: patriarkatsteori och radikalfeminism, marxistisk feminism, tvåsystemteori och socialistisk feminism. Avslutningsvis sätts dessa i relation till senare perspektiv: teorier kring genusordningar, poststrukturalistisk feminism och queerfeminism, postkolonial feminism och intersektionalitet.

I kapitel 4 – Ontologi och epistemologi i feministisk teori – återkommer en presentation av feministiska teorier, men då med fokus på hur forskare inom olika traditioner förhållit sig till ontologi (verklighetens beskaffenhet) och till epistemologi (möjligheterna att producera kunskap eller göra sannings­utsagor om verkligheten). Grahm och Lykke går i detta kapitel igenom feministisk empirism, ståndpunktsteori, postmodern/poststrukturalistisk feminism, feministisk postkonstruktionism och feministiskt kropps­materiellt tänkande.

FEMINISTISK TEORI PÅ OLIK A FÄLT

Kapitelförfattarna i bokens empiriska del ger många exempel på hur betydelsen av olika feministiska traditioner kan utläsas på fältet. Bengs och Wiklund visar exempelvis i kapitel 8 om Kropp och hälsa hur olika feministiska strömningar påverkat forskningen kring kropp, hälsa och medicin.

Om liberalfeministiska forskare gjort kopplingar mellan kvinnors sociala roller och deras hälsa, har radikalfeministiska forskare i stället framhållit den patriarkala kontrollen av kvinnokroppen. Den tänkta uppdelningen mellan män och kvinnor ifrågasätts dock av postmodernistiskt influerade forskare som i stället framhäver likheter, t.ex. hur mäns och kvinnors hälsorelaterade vanor och konsumtionsmönster blivit alltmer lika varandra.

32

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

I kapitel 9 – Familj i välfärdsstaten – illustrerar Bruno hur synen på familjen och vad som ansetts som problematiskt varierat alltefter feministisk utgångspunkt. Genomgången kopplas till betydelsen av välfärdsstaten och politiska och rättsliga regleringar av ”produktion”, ”reproduktion” och ”repression”. Bruno lyfter särskilt fram feministiska perspektiv som inte varit så synliga inom den sociologiska familjeforskningen genom att visa hur queerfeminister satt i fråga en heteronormativ bild av vad en familj är, medan postkoloniala feminister lyft fram familjen som en frizon från det omgivande samhällets rasism. Här används också postkolonial feminism för att synliggöra betydelsen av ras för hur föräldrar bemöts och bedöms av sjukvård och myndigheter i Sverige.

Schmitz belyser i kapitel 13 om Sociala rörelser och kvinnor som politiska aktörer hur såväl ett marxistiskt feministiskt som ett radikalfeministiskt tänkande kom att påverka de (andra vågens) rörelser som hon beskriver.

De kvinnor som 1968 beslöt att bilda Grupp 8 utgick från en marxistisk feministisk förståelse av kvinnoförtrycket, som ansågs grundat i den kapitalistiska samhällsordningen. Framväxten av rörelsen hängde sedan samman med arbetsrättsliga strider, vilket även gällde för den brittiska strejkrörelse hon behandlar: Women Against Pit Closure. Med tiden kom Grupp 8 dock även att arbeta med typiskt radikalfeministiska frågor som abortlagstiftning och kvinnohus.

Vad som kan noteras generellt är att kapitlens beskrivning av forskningsfälten överlag speglar en akademisk utveckling mot ett mer poststrukturalistiskt tänkande och anammandet av postkoloniala och intersektionella perspektiv.

Jämställdhetspolitik I Sverige har kvinnorörelsen på många sätt varit framgångsrik och många av de frågor som kvinnorörelsen drev togs upp av och institutionaliserades genom den statliga jämställdhetspolitik som bedrevs från 1960-talet och framåt. Här har också feministisk forskning och teori spelat en viktig roll genom att förse rörelsen och politiken med analyser och verktyg för att förstå och förändra könsojämlikhet, och senare även genom att anamma mer queer­teoretiska och intersektionella perspektiv. Jämställdhetspolitiken bör dock inte uppfattas som ett sammanhållet projekt, utan har utvecklats under © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

33

en lång tidsperiod med inblandning av många olika aktörer, såsom politiska partier, kvinnoorganisationer och feministiska rörelser och forskare. Jämställdhetspolitiken kan inte heller alltid förstås som feministisk i betydelsen maktmedveten. Om maktanalytiska feministiska teorier som marxistisk feminism och radikalfeminism framhåller mäns och kvinnors olika intressen och kvinnors underordning, har jämställdhetspolitiken sedan 1980-talet i huvudsak utgått från ett konsensusperspektiv och idén om att alla vinner på jämställdhet. Samtidigt har det i vissa delar av jämställdhetspolitiken också funnits en feministiskt präglad analys av könsmaktsordningen, vilket bl.a. resulterat i en ny sexköpslagstiftning (Nordberg 2005). Trots att begreppet syftar till att utjämna skillnader, har feminister kritiserat de politiska och mediala diskurserna om jämställdhet för att också skapa skillnader (se t.ex.

Mulinari & Esseveld, kapitel 2 och Hellum, kapitel 6).

I kapitel 6 – Jämställdhet som begrepp och politik – utvecklar Hellum diskussionen om begreppet jämställdhet och dess betydelse i olika sammanhang. Hon visar hur begreppet juridiskt kommit att ersättas av begreppet likabehandling, något som tillsammans med individualiseringen inneburit en försvagning av statens ambitioner på jämställdhetsområdet. Här beskrivs hur jämställdhetsbegreppet och jämställdhetspolitiken växte fram till­ sammans och i anslutning till olika feministiska teorier. Hellum diskuterar också den kritik som riktats mot jämställdhetsbegreppet; dels att det i vissa sammanhang vilar på föreställningar som förstärker könsskillnader, dels att det inte förmått att omfatta intersektionella maktperspektiv.

JÄMSTÄLLDHETSPERSPEK TIV PÅ OLIK A FÄLT

Jämställdhetspolitiken har främst handlat om arbetsmarknaden och familje­ livet och det är framför allt apropå dessa frågor (kapitel 7 & 9) som diskussionen om jämställdhet förs i denna bok. I kapitel 7 beskriver Jordansson, Allard och Björk hur den könssegregerade arbetsmarknaden hänger samman med arbetsfördelningen i hemmet och jämställdhetspolitikens försök att åstadkomma förändring i dessa mönster. Författarna skriver också om jämställdhet som ett värde i organisationer, hur chefer förhåller sig till detta värde och huruvida det är möjligt att uppnå. I detta kapitel återkommer också den juridiska aspekten av jämställdhetsbegreppet genom en närmare beskrivning av diskrimineringslagen. I kapitel 9 behandlar Bruno jämställdhets­ 34

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Inledning

politiken i relation till familjen: vilka konsekvenser den har och har haft för familjepraktiker. I en kritisk intersektionell analys framhävs också konkreta exempel på jämställdhetspolitikens ojämlika konsekvenser både inom och mellan familjer.

Feministisk vetenskapskritik Feminismens tydliga koppling mellan ideologi och teori har bidragit till att forskning utifrån feministisk teori ofta har kritiserats för att vara ideologiskt styrd och ovetenskaplig. Eftersom vetenskap har varit och fortfarande är förknippad med ett starkt objektivitetsideal, framstår feminismens tydligt normativa ställningstagande för rättvisa som ovetenskapligt. Feministiska teoretiker har då lyft fram hur inte bara feministisk, utan all forskning formas av sina teoretiska utgångspunkter och forskarens position. Feministiska forskare har till och med hävdat att feministisk forskning är mer objektiv än annan forskning, eftersom den synliggör sitt eget perspektiv och därmed möjliggör en kritik av utgångspunkterna. Detta är resonemang som utvecklas i anslutning till olika feministiska vetenskapsteoretiska utgångspunkter i Grahm och Lykkes kapitel 4 (se även Landström & Soneryd, kapitel 10).

Kunskap och vetenskap handlar alltid om att representera någonting, det vill säga beskriva människor eller fenomen. Genom representation tillskrivs mening, och därmed blir en representation aldrig en spegelbild av verkligheten, utan bär med sig betydelser och associationer. Detta är oundvikligt eftersom orden annars bara skulle vara läten eller meningslösa symboler.

Eftersom en representation alltid görs från en viss position utifrån ett visst perspektiv kan kunskap aldrig vara generell och objektiv. Ingen står utanför alla kulturer och perspektiv och därför kan ingen vara i stånd att ge den objektiva, sanna berättelsen.

Trots att människor i alla positioner beskriver världen, är det de som befinner sig i maktpositioner som har störst möjlighet att sprida sina representationer och ge dem en auktoritativ, vetenskaplig och objektiv inramning.

Därför finns det röster och skildringar som väldigt sällan hörs i offentlig­ heten. Även när debatten om burka går het, är det t.ex. ovanligt att kvinnor i burka själva får tillfälle att beskriva vad den handlar om. Ännu mer sällan hörs någon av dessa kvinnor uttala sig om någonting annat, kanske klimatkrisen eller trängselskatter. Hemlösa personer hörs sällan förklara sociala © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

35

Bokens redaktörer Anna Hedenus (doktor i arbetssociologi), Sofia Björk (doktorand i familjesociologi) och Oksana Shmulyar Gréen (doktor i sociologi med inriktning mot migration och genus) är verksamma vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.

FEMINISTISKT TÄNKANDE OCH SOCIOLOGI Teorier, begrepp och tillämpningar I denna bok ges en presentation av feministiska teorier och begrepp samt fördjupande exempel på hur dessa tillämpas i forskning.

Boken kan användas när kön, genus och feministiska perspektiv diskuteras specifikt, men också för att integrera dessa perspektiv i undervisning kring andra frågor.

Feministiskt tänkande och sociologi är en antologi bestående av två delar. I den första delen redogör kapitelförfattarna för den feministiska idéhistoriska och teoretiska utvecklingen. Här diskuteras bl.a. begreppen kön, genus och jämställdhet, vilken betydelse som ges till det materiella i olika teorier och varför kvinnliga teoretiker fått så lite plats i den sociologiska historieskrivningen. I bokens andra del läggs tyngdpunkten på tillämpning och empirisk forskning.

Här ges exempel på hur begrepp och teorier har använts inom olika forskningsfält: arbete och arbetsorganisation, kropp och hälsa, familj, vetenskaps- och teknikstudier, emotioner, migration samt sociala rörelser.

Denna bok vänder sig till studenter i sociologi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, men också till andra som vill sätta sig in i hur genusperspektiv och feministisk teori kan förstås och tillämpas.

Art.nr 38597

www.studentlitteratur.se