Page 1


Text copyright © 2012 Ulf Stark Bild copyright © 2012 Sara Lundberg Repro: Resultat Grafisk Produktion Sättning: Sara Lundberg © Berghs Förlag AB, Stockholm 2012 Tryck: Scangraphic, Polen 2012 ISBN 978-91-502-1946-3 www.berghsforlag.se


D

en här dagen började precis som vanligt. Jag klantade mej.

Jag hade ner mjölkglaset, först i knät och sen i golvet, när jag skulle ta en tomat från skålen på bordet. Mina syskon skrattade högt. Dom tröttnade aldrig på att skratta åt mina klantigheter. Morbror Necip drog sej i sitt glesa skägg. Mamma suckade. Och pappa sa: – Gå och hämta hink och trasa och torka upp. Han rufsade mej i håret som om jag var en get när jag låg på knä och torkade. – Sånt händer, sa han. Byt till ett par torra byxor när du är klar. Och var inte ledsen. Man har rätt att göra bort sej då och då. – Då och då, ja, sa jag. Men jag gör det jämt! – Du ska inte överdriva, sa pappa. – Det gör jag inte, sa jag och välte av misstag hinken när jag reste mej.


J

ag var känd i hela trakten för min klumpighet: Jag ramlade in i saker. Jag tappade saker. Och lyckades gå vilse trots att jag hade bott hela

mitt liv i samma by med två vägar och tre stigar. Snälla människor ledde mej hem igen. Mamma skrev namn och adress på en lapp och hängde om min hals om jag skulle komma till ställen där ingen kände igen mej. – Det är nog ingen risk, sa jag. Alla känner TOKSTOLLEN YAKUP. Det var så jag kallades i skolan. Ibland kallades jag också: NÄ, INTE NU IGEN! eller: OJOJOJ! eller: SE UPP NU KOMMER HAN! Men oftast var det TOKSTOLLEN YAKUP. Det gjorde mej ingenting. För man sa det inte på ett elakt sätt. Nej, det var nästan som om man var stolt över att ha en äkta tok i klassen. Men vad jag skulle bli när jag blev stor?


– Man borde ha fötts till en höna, sa jag till morbror Necip. Vi satt på varsin pall på verandan. Det var skönt att sitta ett tag innan man gick till skolan och se på molnen och på hönsen som pickade i sej vad dom hittade på marken. Morbror drack te och rökte pipa. – Varför skulle du vilja vara en höna? undrade morbror. – Då skulle man inte behöva bli nåt, sa jag. En höna är alltid en höna. – Säj inte det, sa han. Ibland blir dom kokta. Ibland stekta. Och ibland stoppas dom i en gryta med potatis, morötter och lök. – Dom behöver i alla fall inte tänka, sa jag. Jag är för dum. Vad ska det bli av mej?


– Jag var också ganska dum som liten, sa han. Men det ändrade sej. Jag blev en duktig skomakare. Du kanske kan bli skomakare. – Jag skulle slå fingrarna platta med hammaren, sa jag. – Kanske det. Sotare då? – Då skulle jag ramla från taket. – Vad tror du om brevbärare? – Då skulle jag cykla vilse. – Ja. det kan ju hända. Och slaktare är väl inte att tänka på? – Nej hu! sa jag och rös vid tanken på vad som skulle hända. Då puffade morbror ut ett litet rökmoln mot himlen. – Vet du Yakup, sa han. Att vara en tok är inte det sämsta. En tok får andra att känna sej klyftigare. Vi har för övrigt många berömda tokar i släkten. En skrev en diktsamling till sina stövlar. En annan försökte lära grodorna i dammen att gå på två ben. Jag log. – Du ser, sa morbror Necip. Fånarna får oss att le. Dom gör sånt som vi andra aldrig skulle komma på. Dom gör oss glada. Gå iväg till skolan. Och var glad att du är en tok.


Yakup är känd i hela trakten för att vara en tok. Han ramlar, spiller, går vilse och trampar på rektorns hatt. – Det är inte det sämsta att vara en tok, säger hans morbror. Tokar får folk att skratta. Men Yakup vill något annat. Och snart är det den stora pilkastningstävlingen. Det här är Ulf Starks och Sara Lundbergs första samarbete.


9789150219463  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you