9789144106151

Skrivande om skrivande.

Redaktörer: Benedikte Borgström Maria Norbäck

Jenny Helin Elena Raviola

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38847 ISBN 978-91-44-10615-1 Upplaga 1:1 2 015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

INNEHÅLL

Förord 5 Introduktion 7 Del 1 Den skrivande upptäcktsfärden

1 Att skriva snabbt, att skriva långsamt 15 Matilda Dahl 2 Att skriva kontinuerligt 29 Alexander Styhre 3 Att läsa för att skriva 45 Barbara Czarniawska 4 Att skriva och tänka, själv och ihop med andra 61 Maria Norbäck Del 2 Författaren

5 Den författande forskarens röst 75 Anette Nyqvist 6 Scribens in corpore 91 Torkild Thanem 7 Att skriva fram marginalens förundran – om mod och passion 105 Benedikte Borgström 8 Att skriva en klänning, att sy en text – tankar om stil och politik i akademiskt skrivande 117 Annelie Bränström Öhman © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3

Innehåll

9 Den akademiska maktordningen – om vetenskapliga kriser och nonsensproduktion 137 Roland Paulsen och Mats Alvesson Del 3 Att skriva det upplevda

10 Att skriva fram den andra 161 Ester Barinaga 11 Att skriva det levande 177 Jenny Helin 12 Att skriva process 195 Anette Hallin 13 Kontexten skapar mening 213 Lisen Kebbe Del 4 Inspirerande genrer

14 Poetik för akademiker 233 Hanna Hallgren 15 Att skriva fackprosa – en arbetsbeskrivning 243 Nina Björk 16 Om detta måste jag berätta 253 Sara Beischer 17 Den journalistiska essän 267 Göran Rosenberg 18 Det berättande journalistiska reportaget 277 Ett samtal mellan Björn af Kleen och Maria Norbäck 19 Koreografi och skrivande – inspiration för en utforskande process 287 En dialog mellan Cecilia Roos och Elena Raviola Person- och sakregister 303

4

© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

INTRODUK TION

Denna bok handlar om skrivande, mer exakt om akademiskt skrivande.

Vi visste tidigt att vi inte ville göra en handbok – ”så här gör man” – om skrivande. Däremot ville vi att boken skulle utforska den akademiska skrivpraktiken: hur vi skriver, vad som händer när vi skriver, när det flyter på och när det skaver, och vilken kunskap som skapas i själva skrivprocessen. För är det inte lite underligt att vi forskare, som dagligen skriver om andras arbete, känslor och upplevelser, har så svårt att skriva om våra egna? Och visst är det väl förvånande att samtidigt som det finns stor kreativitet när det gäller hur vi kan utveckla våra forskningsmetoder, så är det förhållandevis tyst när det gäller vår egen skrivpraktik, som ändå är kärnan i det dagliga akademiska arbetet? När vi diskuterar skrivande är det främst kring teknikaliteter och formkrav. I litteratur om forskningsmetod framställs ofta forskning som en linjär och stegvis process där skrivandet är en aktivitet som vi arbetar med efter att data har samlats in och analyserats och vi ska ”skriva ihop” vår text.

Det vill säga, skrivandet ses som rapportering och en återgivning av det redan kända. Men vad händer om vi i stället ser skrivande som en skapande och utforskande process? Det är den grundläggande frågan som den här boken adresserar.

I stället för att fokusera på hur en text ska ”paketeras” så har vi därför bjudit in skribenter för att lära mer om själva skrivprocessen. Vår övertygelse var, och är ännu större efter arbetet med den här boken, att det finns en större potential i det akademiska skrivandet än vad gängse handböcker lyfter fram. Inspirerade av bland andra den amerikanska sociologen Laurel Richardson (1997), som myntat begreppet ”writing as inquiry”, samt andra språkorienterade strömningar där forskare har visat på språkets betydelse för vår kunskapsproduktion, inser vi att det finns mycket kvar att lära. Vår 

5

Introduktion

ambition med den här boken är därför att utvidga diskussionen om akademiskt skrivande och att göra det på svenska. För att göra detta har vi bjudit in författare från olika discipliner, såsom sociologi, genus, litteraturvetenskap, företagsekonomi, etnologi och dansinterpretation. De flesta skribenterna har akademin som sin hemvist, men flera arbetar med skrivande i olika genrer såsom poesi, journalistik, fackprosa, skönlitteratur och koreografi.

En bok i fyra delar Resultatet är en bok i fyra delar där varje del belyser ett centralt tema för att bättre förstå skrivande som en utforskande process. Den första delen har vi kallat den den skrivande upptäcktsfärden. Här bidrar Matilda Dahl, Alexander Styhre, Barbara Czarniawska och Maria Norbäck med texter som handlar om skrivandets rytm, hur man kan utveckla sätt att skriva kontinuerligt, läsningens betydelse för att skriva, och kopplingen mellan skrivande och tänkande.

Den andra delen handlar om författaren. Om vi utgår ifrån att forskning bedrivs och skrivs av tänkande, kännande och handlande människor, vad betyder det? Bidrar gör Anette Nyqvist, Torkild Thanem, Benedikte Borgström, Annelie Bränström Öhman samt Roland Paulsen och Mats Alvesson med kapitel som på olika sätt belyser forskarens roll och röst, den skrivande kroppen, hur man kan skriva utifrån sin kunskap och hur det akademiska systemet och skrivandets politik påverkar skriftens språkdräkt och forskarens skrivproduktion.

Den tredje delen vänder blicken mot det som vi ofta ställs inför när vi arbetar med fältstudier, nämligen hur vi kan skriva det upplevda. Denna del tar med andra ord sin utgångspunkt i en undran om hur vi kan beskriva de fenomen vi studerar i våra empiriska studier. Framför allt, hur kan vi skriva om det som ofta är svårt att sätta ord på? Här bidrar Ester Barinaga, Jenny Helin, Anette Hallin och Lisen Kebbe. Deras texter belyser såväl svårigheter som möjligheter med att sätta etiketter på det vi skriver om, såsom invandrare och överklass, men även hur vi kan beskriva processuella flöden och samtal och hur vi kan beskriva kontext, detta så centrala i kvalitativ forskning som ofta bara tas för givet.

I den avslutande delen, inspirerande genrer, lär vi från texter som är skrivna inom olika skrivgenrer. Den här delen växte fram i en undran om 6

Introduktion

vad vi kan lära från genrer utanför den akademiska texten, såsom journalistik, skönlitteratur och poesi. Här bidrar Hanna Hallgren, Nina Björk, Sara Beischer och Göran Rosenberg. Det finns även ett kapitel där Björn af Kleen intervjuas av Maria Norbäck och ett samtal mellan Cecilia Roos och Elena Raviola.

Tre genomgående teman Bokens kapitel belyser en mångfald av ämnen som alla på olika sätt handlar om det akademiska skrivandets väsen. I arbetet med dessa kapitel har vi kunnat se hur vissa ämnen fördjupas genom att de belyses på olika sätt och utifrån olika synvinklar. Tre teman som återkommer i läsningen av dessa kapitel, och som vi anser är viktiga för att bättre förstå skrivandets utforskande karaktär, är skrivprocessen, skrivande former (med betoning på pluralformen) och skrivandets politik.

SKRIVPROCESSEN

”Om detta måste jag berätta”, skriver Sara Beischer i sitt kapitel. Få akademiska författare har samma rättframma drivkraft, nästan kallelse, att skriva där själva skrivprocessen innefattar så mycket mer än sluttexten. Vi skriver hela tiden, vid alla möjliga tidpunkter, på alla möjliga platser, med olika sorters verktyg. Vi skriver på fältet, vid skrivbordet, på seminarier, på kaféer, på datorn, på telefonen, i bok- och artikelmarginaler. Att skriva är ett praktiskt jobb som ska göras, snarare än en självklarhet eller en gudagåva. Jenny Helin beskriver hur hennes avhandlingstext utvecklades, från att vara en text med en bestämd slutsats, till en text där många röster fick höras och där slutet blev betydligt mer öppet. Nina Björk beskriver detaljerat i sitt kapitel hur en bok växer fram och kläs med mening såväl som ord. Cecilia Roos och Elena Raviola ger i sitt kapitel en inblick i hur koreografi blir till, där dans – i stället för text – används för att berätta något om världen.

Skrivande är därmed utveckling i dubbel bemärkelse. Det handlar om en utvecklingsprocess såväl som om att skapa en färdig text. Skribenten utvecklas genom sina texter, och individuella texter utvecklas genom att komma på papper och nagelfaras. De växer fram ord för ord, stycke för stycke, till en helhet. Man kan se det som att idéer växer upp och tar form. I flera kapitel, 

7

Introduktion

bland annat Alexander Styhres, diskuteras vikten av – samt svårigheterna med – kontinuerligt skrivande.

Vanligtvis tänker vi inte så mycket på skrivprocessen, men den är viktig, eftersom hur vi skriver påverkar vad vi skriver och vad som blir ”forskning”.

Matilda Dahl diskuterar om det går att skapa en skrivprocess som man trivs och vill vara i, där det går att få flyt utan att det säger STOPP. Maria Norbäck skriver om hur den skrivande stunden kan skapa ångest och hur hon förhalar och förhalar att börja skriva. Torkild Thanem belyser hur skrivandet befolkas av en kropp. En kropp som kan vara i eufori, i plåga eller bara vardagligt arbeta på. Barbara Czarniawska pekar på hur viktigt läsande är, både av akademiska texter och av skönlitteratur, för det som sedan händer i ens eget skrivande.

SKRIVANDE FORMER

Som akademisk skribent kanske det känns säkrast att hålla sig till en akademisk skrivform där allt från design av undersökningen till genomförande och skrivande finns uttänkt och klart. Man följer mallen och gör därmed så som man bör göra för att skriva vetenskapligt. Det finns ett otal ”att skriva en bra uppsats”-böcker och handböcker för akademiskt skrivande. De kan ge en behaglig känsla av trygghet. När vi skärskådar denna form kan vi dock se att naturvetenskapens underliggande antaganden om det sanna och om rationalitet har spridit sig och blivit normen även i samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Detta visar sig när vi oreflekterat tar oss an skrivsätt som en gång utvecklats för att skriva naturvetenskaplig forskning. Denna rationalitet är förförisk, för den följer uttänkta och förgivettagna procedurer som känns vetenskapslika.

Samtidigt visar skribenter i den här boken att det finns alternativ. Dessa alternativ är viktiga att lyfta fram eftersom många akademiker upplever att den akademiska skrivkostymen är för trång. Kanske kan vi inspirera till att experimentera med det akademiska skrivandet och på så sätt tänja kostymen en aning? För givetvis påverkar skriftens form vilken kunskap som skapas.

Till exempel belyser Anette Hallin hur rådande formkrav har ett fokus på att skapa ordning, vilket gör att processuella dimensioner av det vi studerar blir svåra att skriva om. Hon föreslår bland annat att lära från musiken för att bättre kunna skriva med tempo, rytm och rörelse. Givet att vi tänker oss 8

Introduktion

att det inte bara finns en akademisk form, utan flera, och att dessa är i kontinuerligt samspel med varandra, vad kan vi då lära från andra sätt att skriva?

Det är intressant att många av de mest uppskattade och lästa akademiska texterna har en egen stil och ton som griper tag i läsaren, och som förför, för att använda Nina Björks ord. Anette Nyqvist skriver om hur den forskande författaren kan ta sig bortom den anonyma vetenskapliga rösten och hitta sin egen röst. I det här sammanhanget är det även intressant att ta del av Göran Rosenbergs kapitel som handlar om hur världen kan utforskas med hjälp av essän som form. Genom poesi låter Hanna Hallgren oss få känna hur det doftar, låter och smakar i universitetsvärlden, och Björn af Kleen beskriver i intervjun med Maria Norbäck hur det berättande journalistiska reportaget kan få fram liv och drama ur förment torra juridiska dokument.

SKRIVANDETS POLITIK

Inget skrivande bara är. Akademiskt skrivande är politiskt, precis som den akademiska politiken formar skrivandet. Ett exempel på detta är Ester Barinagas diskussion om hur forskare är med och skapar de kategorier av män­ niskor som de skriver om, och hur man som emancipatoriskt sinnad forskare kan bli medveten om detta. Lisen Kebbe skriver om hur viktig kontexten är för att läsaren ska skapa mening utifrån en text, och hur ansvaret ofta faller på skribenten att ge ett sammanhang åt det som skrivs.

Man kan säga att det vi gör i den här boken handlar om akademisering av skrivande, men samtidigt om avakademisering av det. Genom att se skrivandet som ett arbete och ett hantverk blir det tydligt att vi måste ha tid, rum och förutsättningar för att skriva akademiska texter. Eventuella problem med akademiskt skrivande individualiseras ofta i stället för att knytas till skrivandets politik och det system inom vilket akademiskt skrivande sker. Roland Paulsen och Mats Alvesson ger här sin syn på hur publiceringsmaskineriet tvingar fram en storskalig produktion av nonsens som är av föga intresse för världen utanför universitetets väggar. Förutsättningarna att skriva utifrån det vetenskapliga fältet och det akademiska etablissemanget är ett tema även i Benedikte Borgströms kapitel, men på ett individuellt plan. Hon pekar på de rum där skrivandets sinne kan utvecklas. Annelie Bränström Öhman visar konkret hur vi kan sätta ord på skrivandets rum baserat på medvetande om kroppen som i minoritet bryter normen och som sticker ut. Hon påminner 

9

Introduktion

oss om Virginia Wolfs gamla sanning, att en skribent behöver ha pengar och ett eget rum att skriva i för att det ska bli någon text skriven över huvud taget.

Som vi nämnde i början av det här kapitlet så är boken du har framför dig ingen handbok i hur man skriver och inte heller någon guide om skrivregler. Däremot är det en bok som är skriven av skrivande människor som har skrivit om sina erfarenheter av skrivande. De kommer inte med några färdiga recept, men dock med insikter, reflektioner, idéer och – förhoppningsvis – inspiration. Vår avsikt med denna bok är att den ska bidra till en fortsatt diskussion om skrivande och skrivandets roll i vårt dagliga arbete som forskare och studenter.

God läsning!

Referens Richardson, Laurel (1997), Fields of play: Constructing an academic life. New Brunswick, NJ: Rutgers University Press.

10

Skrivande i den här boken är: Mats Alvesson, Ester Barinaga, Sara Beischer, Nina Björk, Benedikte Borgström, Annelie Bränström Öhman, Barbara Czarniawska, Matilda Dahl, Hanna Hallgren, Anette Hallin, Jenny Helin, Lisen Kebbe, Björn af Kleen, Maria Norbäck, Anette Nyqvist, Roland Paulsen, Elena Raviola, Cecilia Roos, Göran Rosenberg, Alexander Styhre och Torkild Thanem.

Skrivande om skrivande.

Vad har skrivande för roll i vår forskning? Hur kan vi använda skrivande som ett sätt att tänka, lära, förstå och samtala? Kan skrivande vara metod?

I Skrivande om skrivande möter du skribenter med bakgrund såväl i akademin som i skönlitteratur, poesi och journalistik. Här delar de med sig av sina arbetsprocesser och ger inspiration till att skriva, bortom gängse metodböckers råd.

Art.nr 38847

www.studentlitteratur.se