JAG VAR PREC I S SOM DU
.
V
E
BB L Ä
N
A
ST
. SN
NEGRA E F END I C´
RSIO
VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Sidantal: 176 Lättlästnivå: X-Large Lix: 20
L ÄT
Titel: Jag var precis som du Författare: Negra Efendić Bearbetning: Carina Gabrielsson Edling Omslag: Conny Lindström Boken är en bearbetad version av Jag var precis som du, utgiven på Natur & Kultur, 2016. © 2018 Negra Efendić och Vilja förlag Första upplagan 2018
LARG
ISBN 978-91-7723-444-9 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
NEG RA E F END I C´
JAG VAR PREC I S SOM DU Bearbetning: Carina Gabrielsson Edling
Vilja förlag
Till mamma och pappa
DEL 1
1
Mina föräldrar vet alltid om jag ljuger eller talar sanning. Om jag svär vid Gud så är det en lögn. Men om jag visar att jag inte korsat några fingrar och svär vid Tito, då är det helt sant. I höstas började jag första klass. Nu ska jag och alla andra sjuåringar i Jugoslavien lova att följa vår kommunistiske landsfader Tito. ”Ni har en uppgift i livet och det är att plugga”, brukar mamma säga. 9
Hon är idrottslärare, men det är länge sedan hon jobbade som det. Nu har hon byns kanske viktigaste jobb: Hon är föreståndare på posten, där byns enda telefon finns. Pappa är lärare i geografi i min skola. Alla i byn kallar honom för magistern. Skolan ligger några minuter från vårt hus. Jag och pappa brukar gå dit tillsammans. Ingen i byn har fått telefon än. Därför är vårt hem en sorts mittpunkt när mamma kommit hem från jobbet. Det är till oss man kommer mitt i natten när det hänt något och man måste ringa ett viktigt samtal. Det händer ofta. 10
Mamma säger aldrig nej. Det spelar ingen roll vad klockan är. Hon går upp, klär på sig, tar sina nycklar och går till sitt jobb. Alla i byn känner henne och hon känner alla.
11
2
Min bror Jusuf gör lumpen i Serbien. Han ringer hela tiden, men pratar bara någon minut åt gången, eftersom han ringer i smyg. Jusuf vill komma hem, för han tror att de ska skicka ut honom i krig. Mamma och pappa har börjat göra upp en plan för att få hem Jusuf. Jag hör hur de pratar sent på natten när de tror att jag sover. En dag säger pappa att vi ska ha en fest för Jusuf. 12
Vi packar vår röda bil med helstekt lamm och gris. Vi har med oss dricka och kakor också. Framme på regementet där Jusuf gör lumpen dukar vi upp allt. Kort efter festen ringer mamma och frågar vad som krävs för att brorsan ska få komma hem från lumpen. Hon får veta att det enda sättet är om Jusuf kan visa att han ska läsa på en högskola. Tidigt en morgon åker mamma till Serbien igen. När hon kommer tillbaka på kvällen sitter brorsan i baksätet. Han har skrivit in sig på en högskola i staden där han gjorde lumpen. 13
Några som mamma pratade med på Jusufs fest hjälpte till och skrev ut brorsan från lumpen, trots att det är mot reglerna.
14
3
Vi firar som vanligt serbisk jul hos våra vänner i grannbyn. Det är så vi gör. Vi åker till dem när de har sina högtider och de kommer till oss när vi har våra. Vi har känt dem så länge jag kan minnas. Vi är några av deras finaste gäster och de dukar fram mer och mer mat framför oss. Det finns lamm och kyckling till oss eftersom vi inte äter gris. 15
Sent på natten åker vi hem. Plötsligt blir vi stoppade av två män i militärkläder. – Hristos se rodi, ropar en av männen. Det betyder ungefär ”Herren har blivit född”. – Han föddes alltid, svarar mamma. Vi andra fattar direkt att det är fel. Hon skulle ha sagt: ”Han blev sannerligen född.” Männen skrattar och skakar på huvudet. Sedan vinkar de förbi oss. – Vad ville de? Varför stoppade de oss mitt i natten? Varför hade de militärkläder? Varför fanns det en kanon vid vägen? 16
Mamma och pappa sitter tysta medan jag frågar och frågar. Till slut vänder sig mamma om, pekar på mig och säger: – Ställ en fråga till så får du se vad som händer.
17
4
Min bästa kompis skryter om landet hon snart ska åka till: – Tyskland är stenrikt. Det finns en massa affärer överallt och hur många sorters godis som helst. Vi sitter utanför hennes hus och hon pratar om hur det ska bli i Tyskland. Långt från landet vi vuxit upp i. Långt från vår älskade hemby. Det har blivit allt färre barn i skolan. 18
En del i klassen har åkt utomlands, andra ska snart åka. På skolgården går det märkliga rykten. Någon har hört sina föräldrar prata om krig. Någon annan säger att det redan är krig i grannlandet Kroatien. Det är inte långt dit, bara floden Sava skiljer oss åt. På sommaren kan man till och med simma dit. Jag bråkar mycket med en serbisk pojke i klassen. Han stör på lektionerna, svär och säger elaka saker till lärarna. När vi har geografi med min pappa säger han inget. Men när vi har rast säger han: 19
– Din pappa ska bli den förste som får en kula i pannan. Kom ihåg det, den förste. Han håller upp pekfingret och ser på mig med hat.
20