9789187435058 by Smakprov Media AB

Mångfald eller enfald Om människans förmågor och teknikens begränsningar

Heléne Wiberg

M책ngfald eller enfald

Heléne Wiberg

Mångfald eller enfald En ekofilosofisk betraktelse Om människans förmågor och teknikens begränsningar

Till minne av min Far naturmänniskan, skogsvandraren i vars spår jag går och till mina barn och barnbarn och…

”Människorna skapade inte livets väv, vi är bara en tråd i den. Vad vi än gör mot väven gör vi mot oss själva” Hövding Seattle, 1854

Min ekofilosofiska resa – ett förord En gråmulen kväll i slutet av augusti för nästan fyra år sedan gick jag min vanliga kvällspromenad vid stugan. Campingen var stängd, säsongen var över och sommaren hade övergått i höstsommar. På en anslagstavla hängde en ensam broschyr. Den handlade om ekofilosofi. Vad var nu detta? Jag gick hem och letade på nätet och efter någon timme insåg jag att broschyren var till mig. Jag gick tillbaka och hämtade den. Jag hade letat efter filosofikurser tidigare men inte hittat något som tilltalade mig. Kombinationen filosofi och natur kändes som riktad till just mig. Efter några telefonsamtal var jag antagen till en Grundkurs i ekofilosofi med träffar vid Karlstads Universitet och veckan efter reste jag. Kursen skulle börja på järnvägsstationen i Karlstad. På utsatt tid stod jag där iförd grova skor och oömma kläder, utrustad med matsäck och vad som behövdes för att tillbringa en helg under primitiva förhållanden. På stationen stod ytterligare 12 personer med liknande utrustning. Vi förstod att vi hade samma ärende och snart plockades vi upp och välkomnades av chauffören i en vit buss som gav sig av utan att närmare informera om resmålet. Chauffören visade sig vara lektorn i ekofilosofi Pontus Örtendahl. Resan slutade på kvällen långt ute i den norska fjällvärlden. Helgen tillbringades med föreläsningar och vandringar i de vackraste omgivningar. På kvällarna lagade vi mycket god mat på gasspis, eldade i kaminer, åt och pratade, allt i fotogenlampornas sken. Jag blev fast i ekofilosofin och dess kombination av lärande och upplevelser i naturen. Det första året gjorde vi många fantastiska resor till otillgängliga platser, läste många intressanta böcker och en ny värld öppnade sig för mig med tankar och teorier om människan och naturen och förhållandet mellan dem. Mycket gick ihop med sådant jag tidigare intresserat mig för. Det anknöt till meditationen jag ägnat mig åt i många år genom Martin Bubers Jag och du och en veckas vistelse i ett kloster

i Frankrike med föreläsningar om livet och döden och meditationen och människan. Vårterminen avslutades med en helg på en ö i Vänern där vi sittande i solen bland blåbärsris och berghällar redovisade våra skriftliga arbeten. Undervisningen i naturen och att under primitiva förhållanden leva och arbeta tillsammans med okända människor som sedan blivit goda vänner, har givit ett speciellt eftertryck till den litteratur vi läst och de diskussioner vi fört. Genom att leva så nära naturen en modern människa kan komma blev naturen inte bara ett teoretiskt begrepp i böckerna utan en påtaglig realitet som påverkade oss. När man står i mörkret i en bäck och borstar tänderna med stjärnhimlen över sig känner man att man lever på ett mycket ursprungligt sätt. Det var inte länge sedan det var så människor levde. Den moderna värld vi har nu och tycker är alldeles självklar är egentligen helt ny. De efterföljande åren blev resorna färre men litteraturen, föreläsningarna och samtalen fortsatt givande. Det som följer här är, med små ändringar, min C-uppsats. När jag började med den, efter att ha fått en idé utifrån ett radioprogram, var de här tankegångarna inte så allmänna. Jag diskuterade dem med en av mina lärare, Pia Skoglund, som gav värdefulla uppslag till en ingång i ämnet. Jag minns med glädje ett samtal i lingonskogen med sjuksköt erskorna Sussi och Maggan om hur sjukvårdspersonal nu litar mer på den information de får ur datorer än vad de kan få genom att iaktta och tala med patienter och hur språket speglar den värld vi lever i. Dialekterna, här Rättviksmålet, som innehåller alla ord som behövdes i jord och skogsbruk, håller på att försvinna och därmed försvinner även den kunskapen. Jag har arbetat med detta i två år. Tiden har kommit ikapp. Nu börjar allt fler röster höras när konsekvenserna av det digitaliserade samhället blir allt mer påtagliga. Arbetsuppgifter utarmas, stressen och ohälsan ökar. Det blir också allt svårare att negligera klimatförändringarna. Jag hoppas att jag kunnat klarlägga några samband som kan ge en förståelse för vad som hänt och händer för att bidra till den kunskap som behövs för att skapa ett samhälle i balans. Vi behöver balans både med den natur vi är helt beroende av och med vår egen natur för att kunna utveckla hela vår potential. När man börjar tala med människor, har de flesta erfarenheter som inryms i det jag här försökt formulera.

Min drivkraft är mina barn och barnbarn och med dem alla barn. Hur kommer deras framtid att gestalta sig? Jag ser faror som hotar och jag måste göra allt jag kan. Huruvida detta arbete har någon betydelse får jag aldrig veta. Men droppen urholkar stenen och jag vill vara en av dropparna, och vi blir allt fler. Klimatkatastrofen har många ansikten. Tecknen på att naturen är ur balans är många. I början av 2000-talet hörde jag för första gången indianhövdingen Oren Lyon. Han talade på biblioteket i Västerås om urfolkens iakttagelser och kunskap och hans budskap var ”The ice is melting”. Andernas indianer, Grönlands inuiter och samerna på Nordkalotten såg alla samma sak. ”The ice is melting”. Jag reste 2006 till Svalbard för att få se isen innan den försvann. Sedan jag var där har isens yta minskat i storlek motsvarande sex gånger Sveriges yta. Isen behövs för att reflektera solens strålar. Utan is absorberas solenergin av det öppna vattnet som värms upp. Det påverkar luftströmmarna och har bidragit till det låsta väderläge vi haft i en månad nu när jag skriver detta i mars 2013. Isen smälter p.g.a. av koldioxidutsläppen. Den pågående klimatkatastrofen visar sig här hos oss som solsken och vackert väder som de flesta skandinaver upplever som positivt. I den situationen kommer jag och talar om katastrofer. Det är inte helt lätt. Under hösten drabbades USA:s östkust av en orkan som gav stora rubriker i medierna. Världen drabbas av allt fler våldsamma väderhändelser. Klimatförändringarna orsakar torka och översvämningar. När kommer allt detta att ge beslutsfattarna så mycket påtaglig erfarenhet att de förstår informationen om klimathotet och kan omvandla den till kunskap som leder till handling? Jag vill till sist tacka vår lektor i ekofilosofi Pontus Örtendahl för hans outtröttliga och smittande entusiasm både som föreläsare, bussförare och kock på resor till platser dit jag aldrig hade kommit om jag inte stigit på den vita bussen, universitetsadjunkt Pia Skoglund för alla givande helger i Älvsjöhyttan och inte minst professor Trond Gansmo Jakobsen som med varlig hand styrde mig rätt. Västerås och Änderåsen våren 2013 Heléne Wiberg

Innehåll Kapitel 1 som behandlar mina utgångspunkter Bakgrund Problem Två perspektiv Begränsningar Kapitel 2 om människan i biosfären Information Medvetande och kommunikation De åtta intelligenserna Biofilia-teorin Den mångfaldiga människan Kapitel 3 om barnen och övergången Barnens situation Natur och kreativitet Naturbriststörning Ekofobi Kapitel 4 om människan i teknosfären Den cybernetiska människan Den ekonomiska människan Kroppsmaskinerna Flykten från maskinen Den enfaldiga människan I Den enfaldiga människan II Kapitel 5 om möjliga konsekvenser Kunskap som försvinner Kunskap och erfarenhet Kunskap och meningen med livet Kunskap, medvetenhet och handling Människa och maskin Kapitel 6 om möjligheter trots allt Litteratur Epilog om ekofilosofins bakgrund och ovissa framtid Vidare läsning Noter

13 13 15 16 19 21 22 24 26 29 31 33 33 35 35 36 39 44 48 50 53 54 56 59 59 61 62 65 67 70 75 77 80 81

Kapitel 1 som behandlar mina utgångspunkter

Bakgrund Vi kan inte längre blunda för att människans levnadssätt påverkar jordens klimat på ett för oss i längden negativt sätt. Den senaste prognosen från Världsbanken1 pekar på en temperaturhöjning med 4 grader, vilket skulle få katastrofala följder för stora delar av jordens befolkning. Vi förbrukar dessutom ändliga resurser i accelererande takt och förefaller inte längre ha någon känsla för naturens gränser. Genom den nya tekniken har vi all nödvändig information om detta, men ändå går förändringarna mot ett mer hållbart levnadssätt så sakta. Vi har all information, men vi förefaller att inte ta den till oss. Vad beror det här på? Har det något att göra med vad ”information” är, hur den når oss och vad vi gör med den? Vi lever i dag i ett samhälle där den tekniska utvecklingen inte bara går oerhört fort utan tempot ökar hela tiden. Nu finns ”allt” som vi söker på nätet. Det påverkar vårt arbete och vårt privatliv, hur vi kommunicerar och söker kunskap, vårt sätt att umgås med andra människor och hur vi roar oss. Men nätet påverkar oss också genom att överskölja oss med information vi inte har sökt, försök att påverka vårt beteende genom en ohämmad marknadsföring som är anpassad efter de intressen vi visat oss ha i vårt sökande på nätet. Vi tillbringar allt mer tid vid datorerna med indirekta upplevelser och lever i allt högre grad inomhus. Har tekniken någon inverkan på hur jag förstår det jag läser? Jag märker att jag tar till mig innehållet på ett annat och bättre sätt när jag läser en artikel direkt i tidningen än när jag läser den i datorn på nätet. När jag läser på skärmen uppstår ett avstånd till det skrivna. 15

Jag gjorde en gång ett experiment när jag sett ett verkligt intressant TV-program. Det var en intervju med en munk i en vacker engelsk medeltida klosterträdgård och det sades många kloka saker. Jag ville bevara vad som sagts för att komma ihåg det, så jag spelade in det och såg sedan på det i etapper och skrev ned allt som sades. Resultatet var förskräckande. Det var en samling ointressanta och platta repliker jag hade i mitt block. Så mycket information hade gått förlorad när jag bara hade orden på pappret. Tonfall, minspel, kroppsspråk, miljöer. Allt var borta och med det hade ordens mening och betydelsen av allt som sagts försvunnit. Så vad är information egentligen? Uppenbarligen går något förlorat när vi bara har orden. Det var tydligen inte bara jag som börjat undra. Radioprogrammet Livet och döden som sändes i juni 2010 2 handlade om medvetande och information. I programmet talades om det gemensamma medvetande som många som agerar på nätet upplever, och jag började fundera över vilka skillnader i kvalitet i informationsförmedling som kan uppstå när den gemensamma känslan inte förmedlas direkt mellan människor utan med hjälp av teknik. Kan människor som enbart träffas och umgås över nätet, och här talar jag om seriösa samtal och relationer, utveckla samma känslor och förståelse för varandra som om de träffades IRL3? Och vad innebär ett gemensamt medvetande? När vi möter och samtalar med människor har vi en förmåga att intuitivt uppfatta saker och ting, känslor, stämningar. Vi påverkar varandra med kroppsspråk, tonfall, beröring på både medvetna och omedvetna sätt. Men på nätet är anonymiteten stor. Man har möjlighet att uppträda under många skepnader som inte överensstämmer med den verkliga människan. Möjligheterna att bedra och att bli bedragen och svårigheterna att upptäcka dolda agendor är stor. De skrivandes bakomliggande avsikter kan man inte veta någonting om och det bidrar till en misstro mot digital information. Kan det här finnas anledningar till att informationen om hotet mot klimatet genom den globala uppvärmningen inte går fram? Vi har på kort tid varit med om ett omvälvande teknikskifte. Det började på 1950-talet med stordatorer som användes av de stora företagen. Med hjälp av transistorn som uppfanns 1947 kunde sedan datorerna bli mindre, kraftfullare och billigare. De fick större användningsområden när de blev standardiserade och det inte längre behövdes särskild personal för att hantera dem. Uppfinningen av 16

mikroprocessorn 1971 ledde till att maskinerna blev allt effektivare. Tillsammans med utvecklingen av nya program kunde datorn bli ett verktyg för alla på 80-talet. På 90-talet började nätet av fiberoptiska kablar byggas som kunde förbinda alla datorer med varandra. De första webplatserna, söksystemen och system för e-post skapades och företag och privatpersoner kunde ansluta sig till internet. I början av 2000-talet utvecklades det mest kända söksystemet Google genom vilket vi kan hitta all information på internet. Senast har radiotekniken utvecklats som givit oss mobiltelefonin och mobilt bredband och frikopplat datorerna och telefonerna från kablarna. Vi kan inte längre tänka oss hur livet skulle vara utan datorer och mobiltelefoner. Vi gör allt med den moderna tekniken. De olika apparaterna, telefoner, kameror, plattor och datorer får dessutom allt fler funktioner som överlappar varandra. I dag är det få personer som kan sköta sitt arbete utan en dator och en mobiltelefon. Å andra sidan är det många gånger allt som behövs för att sköta ett arbete. I dag kan man se på TV och film, lyssna på radio och höra all världens musik på sin dator, mobil eller surfplatta när och var man vill. Böcker och tidningar kan laddas ner och läsas. Vi umgås med vänner och släktingar över internet. Man kan spela spel, ensam, med sina vänner eller med helt okända personer. Vi lägger ut våra liv till beskådande med hjälp av Facebook, Youtube och Instagram. Vi twittrar och bloggar och allt blir offentligt. Kommunikation, information, privatliv, nöjesindustri, medier, allt flyter samman och vi fångas i det. Vi kallar det informationssamhället. Det har kommit så fort och har givit oss så många nya fantastiska möjligheter. Det har sköljt över oss och vi har inte hunnit reflektera över konsekvenserna.

Problem Vi tar del av mängder av information, men får vi någon kunskap? Den moderna tekniken kan inte bara förbinda oss med allt och alla i hela världen utan skapar också avstånd. Avstånd till dem jag kommunicerar med, avstånd till det jag läser. Det är något i vägen, det är något som saknas, det blir utan känsel och doft. Det väcker frågor om hur mycket jag förstår och kan lita på av vad som förmedlas. Om jag inte förstår och inte kan lita på informationen bidrar det kanske till att det inte påverkar mitt handlande.

Den moderna tekniken skapar också ett avstånd till naturen när vi ersätter naturupplevelser med upplevelser framför datorn. Vi är mycket mer inomhus och är mer stillasittande än tidigare. Våra upplevelser är oberoende av väder och vind, avstånd och fysisk förmåga. Innebär det att vår förståelse för att livet i den tekniska världen är beroende av naturens resurser minskar eller rent av försvinner? Blir vi främmande inte bara för naturen där ute utan också vår egen natur? Kommer det i sin tur att påverka vår förmåga att förstå orsakerna till och konsekvenserna av klimatförändringarna när den direkta kunskapen om hur allt hänger ihop försvinner? Våra nya livsvillkor i det här allt mer teknifierade samhället resulterar i en mängd frågor som rör människans egenskaper och anpassning till det digitala samhället, och jag vill därför undersöka vad som händer med oss, våra relationer och vårt förhållande till information, kunskap och medvetenhet och hur detta påverkar vårt förhållande till naturen.

Två perspektiv Jag ser det först utifrån och in – hela livet på jorden som en organism – Gaia. Den består i sin tur av organismer i samverkan. En av dessa är mänskligheten som nu med teknikens hjälp börjar avskärma sig från de övriga organismerna i naturen. Tekniken bildar ett allt tjockare skal runt organismen mänskligheten. Ju tjockare skalet blir desto mindre blir mänsklighetens kontakter med naturen. Till sist står den bara i förbindelse med naturen genom några få ”tentakler” för att skaffa sig energi för att överleva och ”avloppsrör” för att bli av med restprodukter. Bo Ekman säger: Människan lever i och genom biosfären och teknosfären. Båda systemen är evolutionära. Biosfären utvecklas genom naturlagar och det naturliga urvalets principer. Teknosfären utvecklas genom människan kreativitet för att hitta allt bättre teknologiska lösningar för vad hon vill åstadkomma.4 Men teknosfären stänger in mänskligheten i sig och vi mister kontakten med och förståelsen för vad som händer utanför, i biosfären. I brist på vilja att veta och på kunskap och förmåga att ta konsekvenserna av teknosfärens utveckling kan mänskligheten gå under. Den 18

tekniska utvecklingen och de ekonomiska lagarna styr obönhörligt utvecklingen utan hänsyn till naturens begränsningar. När jag sedan ser det inifrån och ut, från den enskilda människans perspektiv, så har den tekniska utvecklingen gjort livet bekvämare. Det har varit lätt och roligt att ta till sig alla nya apparater, att kunna resa vart som helst, att bli oberoende av avstånd och årstider. Men vad händer med oss här inne i teknikens värld? Hur anpassar vi oss till alla snabba förändringar? Vad händer under den anpassningen med vårt förhållande till naturen? Mitt sökande efter svaren började med att undersöka vad information innebär eftersom det sägs att vi lever i ett informationssamhälle. De digitala systemen förmedlar information. Jag vill veta vad information är och hur mycket av den information som når oss som vi är medvetna om. Vi är anpassade för ett liv i naturen, i biosfären. För att förstå vad som händer med oss i teknosfären måste vi förstå de förmågor vi har och de som utvecklats under tidernas lopp. Vi är komplexa varelser anpassade för att leva i en komplex verklighet, vilket Howard Gardner visar genom sin beskrivning av människans åtta intelligenser.5 Vi har förmågor som går utöver de fem sinnen vi vanligtvis tänker på, vilket E.O. Wilson beskriver med Biofiliatesen som betonar människans nära koppling till naturen.6 Som en sammanfattning av detta åskådliggörs i Sigmund Kvalöy Setrengs7 beskrivning av mångfaldsmänniskan tydligt hur människans komplexitet och förmågor används för att leva i samspel med naturen. Ett samspel som bevarar naturen är till glädje inte bara för henne själv här och nu utan även för kommande generationer. Hur övergången från ett liv i biosfären till livet i teknosfären och hur den tekniska utvecklingen har påverkat allas levnadsförhållanden ser man tydligt när man studerar hur barnens levnadsvillkor förändrats under den förflyttning från landet till staden som den tekniska utvecklingen inneburit.8 Framtiden kan i hög grad påverkas genom de uppväxtförhållanden vi ger barnen. När allt färre barn har direkt kontakt med naturen och lever ett allt ofriare liv inomhus går de miste om värdefulla erfarenheter och möjligheter att förstå livets sammanhang. Det är sorgligt i sig att deras uppväxt begränsas men barnen är också de framtida beslutsfattarna och deras erfarenheter och kunskaper är väsentliga för hur livet på jorden ska utvecklas i framtiden. 19

I det västerländska samhället lever vi i dag i hög grad i teknosfären där vi hittills varit tvungna att anpassa oss till den komplicerade struktur som skapas av maskinerna. I teknosfären ses naturen som en maskin som kan ersättas, regleras och förbättras med våra egna tillverkade maskiner. Även människor och djur betraktas och behandlas många gånger som maskiner eller maskindelar och det är eftersträvansvärt att vi beter oss som sådana. Men frågan är om vi måste anpassa oss och om inte, varför gör vi det? Finns verkligen den cybernetiska människan som kan leva sitt liv på nätet, utan kontakt med naturen, utan att det påverkar henne negativt?9 Vad händer med hennes livskvalitet och hur påverkar det levnadsbetingelserna för hennes efterkommande? Finns risken att vi blir endimensionella människor med allt vad det kan föra med sig? När vi i informationssamhället vanligen tar del av information enbart genom tekniska apparater av olika slag, till största delen med hjälp av syn och hörsel och enbart bearbetar det med intellektet – medvetandet, använder vi då bara en begränsad del av våra förmågor? Till sist, vad är då den komplexa natur som här ställs i motsats till det av människan utvecklade komplicerade tekniska samhället? För de första naturforskarna och filosoferna, de gamla grekerna, var naturen: Den ordning som människorna föds in i, som finns före dem och kommer att finnas efter dem. Naturen är den verklighet som inte låter sig störas eller förändras i sitt regelbundna liv eftersom den som önskar något sådant redan är en del av den och därmed underställd dess lagar.10 I dag definierar Richard Louv den så här: Människor är i naturen varhelst de upplever en meningsfull samhörighet med andra arter. Genom denna beskrivning kan en naturlig miljö återfinnas i vildmarken eller i staden, den behöver inte vara orörd. Vi vet att naturen är där när vi ser den.11

Naturen är alltså något vi föds in i och vi är en del av den. Den är en verklighet vi inte kan avskilja oss från. Den låter sig heller inte störas. Naturen kommer alltid att finnas kvar även om människan förstör sina levnadsvillkor. Trots all komplicerad teknik är den vår yttersta verklighet och genom våra sinnen känner vi samhörighet med naturen och andra arter. Teknosfären som omger oss med ett allt tjockare skal som avgränsar oss från naturen har av flera författare betraktats som en pyramid. Sig mu nd Kva löy S et reng t a la r om den h iera rk i sk a samhällspyramiden och om Servoglobus.12 Oberoende av honom har Eric Schüldt och Jonas Andersson i boken ”Framtiden”13 beskrivit den förväntade friheten i datasamhället som ett fängelse i form av en pyramid.

Begränsningar Mitt perspektiv är den utveckling jag sett i Sverige men den är i stort sett gemensam för de flesta länder som påverkas av den västerländska kulturen. Bilden påverkas både av min miljö och av min ålder. Jag är kvinna i svensk medelklass med akademisk utbildning. Jag har från början upplevt konsekvenserna av datorernas intåg i både arbetsliv och privatliv. Jag har först varit med om hur de revolutionerade arbetet inom området ekonomi där jag varit verksam. Skulle dagens globala företag överhuvudtaget kunna existera om det inte fanns datorer som hanterade siffermängderna? Förändringen har både fördelar och nackdelar. Jag har dagligen användning av både dator och mobil och skulle inte klara mig utan dem. Jag har fått lära mig att sköta allt själv, betala räkningar och beställa biljetter. Jag kan följa barn och barnbarn på Facebook och prata med dem med hjälp av Skype. Men friheten att kunna klara allt själv när som helst på dygnet följs av ett tvång att göra det själv, det finns ingen hjälp att få. Det ger en hjälplöshet och ofrihet för dem som inte kan hantera systemen. Många arbetsuppgifter har försvunnit eller ändrat karaktär när vi nu gör dem själva. Systemet utesluter alla dem som inte kan hantera maskinerna och det är dyrt att gå till banken för att betala sina räkningar. Det kan också gå till överdrift så att maskinerna helt 21

tar över ens liv. Susan Maushart skrev 2011 boken Nedkopplat om hur tekniken helt tagit över familjelivet och vad som hände när de stängde av den.14 Min utgångspunkt är alltså att det finns fantastiska möjligheter med den nya tekniken men att vi måste se farorna med den för att kunna behärska den. För det är människorna som ska styra tekniken och inte tekniken som ska styra människorna. När jag började se på världen ur det här perspektivet upptäckte jag att jag inte är ensam om mina frågor och funderingar. Det finns otroligt mycket skrivet, både böcker och tidningsartiklar, det finns radio och TV-program och jag har bara kunnat göra enstaka nedslag i den strida ström av tankar och insikter, förhoppningar och farhågor som formulerats. Vi lever i ett stort teknikskifte, allt går oerhört fort och vi är bara i början av att försöka orientera oss i det nya och se hur vi ska hantera det.

Vår värld och vårt dagliga liv har förändrats av den tekniska och den digitala utvecklingen. Med ett ekofilosofiskt synsätt behandlas frågan om vad det betyder för förhållandet mellan människan och naturen, för förhållandet mellan människans natur och tekniken? Det som började som en fråga – om digitaliseringen av en text påverkar förståelsen av den – visade sig leda till större frågeställningar. På en vindlande väg mellan filosofer och författare undersöks hur människans mångfald och komplexitet påverkas av den tekniska utvecklingen. Leder det till ”enfald” och sjukdom när tekniken och ekonomin kräver att människan anpassar sig? Vad beror det på att all information vi har inte omvandlas till kunskap och handling? Påverkas vår förmåga att uppfatta osynliga faror och att få insikter om hur vårt handlande här och nu ger effekter långt borta och i framtiden? Har allt detta betydelse för hur vi hanterar hotet mot klimatet?