9789147051571

i Sverige sedan början av 80-talet. Erfarenheterna av detta arbete finns nu samlade i Nätverksboken – om mötets

möjligheter, en praktisk handbok. Den beskriver grundligt nätverksterapins teori och metodik och ger många exempel på hur detta arbetssätt används för att lösa problem i olika sammanhang.

I denna andra, bearbetade upplaga har avsnittet om förberedelser och mobilisering inför nätverksmötet utvidgats. Likaså visas hur språksystemisk teori utvecklat metoden och hur nätverksperspektivet påverkar det människovårdande arbetets orbeskrivs.

Boken är skriven för såväl studerande som yrkesverksamma inom det psykosociala arbetsfältet: psykiatri, social­tjänst och angränsande verksamheter. Den kan med behållning läsas även av alla som är intresserade av hur människor samverkar. gunnar forsberg och johan wallmark, bokens redaktörer och huvudförfattare, är familje- och nätverks­terapeuter med lång erfarenhet av psykosocialt föränd­ringsarbete i sociala nätverk.

Boken innehåller även bidrag av Maria Elf, Birgitta Ericson, Mats Erkers, Lisbeth Fuxe, Ulla Gidlöf, Greger Helin, ­ Astrid Hultkrantz-Jeppsson, Nicoline Isacson, Claes Johansson, Johan Klefbeck, Kerstin Marklund, Jan Pålsson, ­Birgitta Sterner och Claus Stubbergaard.

Nätverksboken – om mötets möjligheter

g u n n a r f o r s b e r g • j o h a n wa l l m a r k

ganisering. Nya tillvägagångssätt inom ­socialtjänst och ­psykiatri

g u n n a r f o r s b e r g • j o h a n wa l l m a r k

Nätverksboken

S

ocialt nätverksarbete har medvetet bedrivits

Best.nr 47-05157-1 Tryck.nr 47-05157-1-04

omslag.indd 1

11-02-18 14.31.48

Nätverksboken – om mötets möjligheter g u n na r f o r s b e r g o c h j o han wal l m ar k redaktörer och huvudförfattare

liber

Na tverksboken 148x210.indd 1

11-02-18 15.26.59

Innehåll Förord 7 Inledning 10

1. Utgångspunkter 13 Grundantaganden 16 Nätverksterapins utveckling 20 Kort historik 20

2. Teoretiska grunder 27 Systemteori – en teori om samspel 27 Gregory Batesons ”mindbegrepp” 39 Socialekologisk systemteori 42 Socialantropologisk nätverksteori 45 Socialt nätverk och hälsa 49 Nätverk och psykiska symtom 50

3. Från karta till möte 52 Nätverksperspektivet 52 Nätverkskartan 54 Att rita en subjektiv fyrfältskarta 54 Att läsa, tyda, en nätverkskarta 59 Andra typer av nätverkskartor 65 Kartan i behandlingssamtal 69 Att mobilisera till nätverksmöte 71 Varför nätverksmöte? 71 Uppdraget 72 Nätverksmötets balans 76 Mobiliseringsprocessen steg för steg 79 Mobilisering – ett fallexempel 84 Många rösters mobilisering 87 Skriftlig inbjudan med ”många röster” 92 Mångpartiskhet och multiversa 96 Två mötesinterventioner 97 Allmänna riktlinjer för terapeuten 99

4. Nyare idéer och teori 106 Verklighetsbildernas mångfald 106 Social konstruktionism och språksystem 108 Teoriernas betydelse för nätverksterapin 111 Reflekterandet som terapeutisk ingrediens 112 Keropudas språksystemiska orientering 117 Multimyndighetsnätverket 120

5. Nätverksterapi i praktiken 123 Krisen som utgångspunkt 123 Kristeori 124 Kriskriterier 127 Tre perspektiv på nätverksmöten 124 Nätverkslaget 132

Na tverksboken 148x210.indd 3

11-02-18 15.27.47

Mötesledarnas eget sammanhang 136 Det processorienterade mötet 137 Nätverksspiralen 138 Retribaliseringsfasen 141 Polariseringsfasen 149 Mobiliseringsfasen 158 Depressionsfasen 160 Genombrottsfasen 166 Utmattnings-/hänförelsefasen 167 Den oförutsägbara spiralprocessen 168 Finns verkligen spiralen? 169 Mötets gestalt 170 Den magiska vändpunkten – ett exempel på ett spiralorienterat nätverksmöte av Kerstin Marklund 171 Strukturorienterade nätverksmöten 177 Den praktiska tillämpningen 177 Nätverksmöten i psykiatriska och socialpsykiatriska sammanhang 180 Vårdkretsmötet i korthet 182 Familjerådslag 184 Om samordnarnas tillhörighet 187

6. Utblick – att välja mötesform 189 av Kerstin Marklund Processen 192 Språken i nätverksmöten 194 Tiden som begrepp 195

7. Nätverk och behandling 198 Mobilisera nätverket! av Mats Erkers 198 Professionella kulturer 199 Mobiliseringsnivå och tid 201 Mobilisering och mötesform 202 Konfliktfyllda nätverk 203 Positioner under mobiliseringen 205 ”Ska patienten och de anhöriga verkligen vara med?” av Birgitta Ericson, Ulla Gidlöf och Birgitta Sterner 209 Anna 210 Nätverksterapi inom vuxenpsykiatri 212 Laget 214 Mottagandet inom vår verksamhet 215 Nätverksarbete inom barn- och ungdomspsykiatri av Claus Stubbergaard 217 Grundläggande antaganden 217 Modellen 218 Nexusersättare i splittrade nätverk av Claes Johansson 227 Projekt Axet 228 Axets ungdomar 229 Utgångspunkter för det praktiska arbetet 232 Erfarenheter och slutsatser 235 Nätverksterapi med unga kvinnor med anorexi/bulimi av Kerstin Marklund-Hällgren 237

Na tverksboken 148x210.indd 4

11-02-18 15.27.48

Flexibel psykoterapi i nätverksperspektiv 238 Anorexi/bulimi och nätverksterapi 247 Samtal om det osägbara – terapi vid sexuella övergrepp av Lisbeth Fuxe 248 Jakobs ord gentemot pappas 250 Ett emotionellt budskap värt att tas på allvar 254 Nätverkssamtal även ifråga om känsliga saker 260 ”Koppleri i social regi” av Maria Elf 261 Nöjda eller missnöjda? 262 När har nätverksinsatserna varit till hjälp? 266 Nätverksmöten 268 Sammanfattande reflektioner 269 Krismottagningen som reguljärverksamhet 271

8. Nätverksarbeten, socialtjänst och kuturmöten 273 Nätverksutredning av Jan Pålsson 273 Modellen 276 En annan roll 282 Nätverk på tvären av Nicoline Isacson och Greger Helin 283 Nya metoder – föräldraträffar 284 Nätverksmöte med huvudpersonen frånvarande 286 Det offentliga nätverkets betydelse 287 Nätverksmöte med det offentliga nätverket 290 Nätverks- och områdesutbildning 294 Gränsöverskridande nätverksinsatser 296 ”Nätverk på tvären” – ett sätt att vidga perspektiven 298 Nätverkshuset i Älvsjö 298 Självhjälpsgrupper av Mats Erkers och Johan Klefbeck 308 Kopplande strategier 308 Kvaliteter i självhjälpsgrupper 311 Tonårsgrupp som stöd 312 Patriarkat, feminism, nätverk av Johan Klefbeck 316 Kulturkompetens 316 Nätverksperspektivet 317 Olika maktbalans 322 Familjerådslag – minoritetskulturens mötesform 325 Källan – invandrarkvinnor och deras nätverk av Astrid Hultkrantz-Jeppsson 326 Några ord om klass och nätverk 326 Kvinnorådgivningen i Botkyrka 327 Projekt Källan 328 En utmaning 332

9 Avslutande tankar 333 Nätverkspraktiken inför framtiden 333 Nätverkskulturen sprider sig 334 När nätverksperspektivet genomsyrar behandlingen 335 Nätverksperspektivets krav på organisationsform 337 De professionellas och det privata nätverkets ansvar 338 Nätverksterapeut – legitimerad expert eller möjlighet för många? 339 Litteraturreferenser 341 Register 350

Na tverksboken 148x210.indd 5

11-02-18 15.27.49

Författarpresentationer gunnar forsberg är socionom och leg. psykoterapeut. Han ingick i den ursprungliga Nätverksgruppen som på sjuttiotalet introducerade nätverksterapin som behandlingsmetod i Sverige och arbetade på Krismottagningen i Botkyrka från starten 1989 till 1998. Nu är han verksam som psykoterapeut, handledare och utbildare i familjeoch nätverksterapi genom frilansgruppen HB Nordiska Nätverksprojekt. Han har ett förflutet som familjerådgivare och som behandlare inom narkomanvården. johan wallmark är socialpedagog. Som sådan har han fram till 1992 bedrivit behandlingsarbete med ungdomar och familjer på institution och som privatpraktiserande terapeut inom öppenvård utifrån ett systemorienterat synsätt. Behandlingsinsatser skräddarsyddes och genomfördes för familjer i kontakt med socialtjänsten. Mellan 1992 och 1999 var han verksam som familje- och nätverksterapeut vid Krismottagningen i Botkyrka. Mellan 2000 och 2004 verkade Johan Wallmark som metodutvecklare och nätverksterapeut inom Stockholms Stadsmission. För närvarande är han nätverkslagledare i Huddinge kommun.

Författarna till bokens övriga bidrag maria elf är leg. psykolog och sedan 1992 verksam som familjeoch nätverksterapeut vid Krismottagningen i Botkyrka. År 1991 skrev hon den forskningsrapport om nätverksterapi som åberopas i hennes avsnitt. Från år 2000 och till juli 2002 var hon chef på Krismottagningen, varefter hon är verksam som enhetsledare för ett stödteam för barn- och ungdomsfamiljer, som servar skola, barnomsorg och socialtjänst i stadsdelen Norrmalm i Stockholm. birgitta ericson, socionom, ulla gidlöf, socionom och birgitta sterner, socionom och leg. psykoterapeut, har varit verksamma inom Nätverksprojektet vid den psykiatriska kliniken på Länssjukhuset i Gävle. De arbetar även med frilansuppdrag som utbildare i nätverksterapi.

4

Na tverksboken 148x210.indd 6

11-02-18 15.27.50

mats erkers är socionom. Från hösten 1997 är han projektledare för Botkyrka socialförvaltnings familjerådslagsprojekt och var dessförinnan familje- och nätverksterapeut vid Krismottagningen. Även privat ger han handledning och utbildning. lisbeth fuxe är socionom, leg. psykoterapeut och gruppterapeut.

Tidigare arbetade hon som familje- och nätverksterapeut vid Krismottagningen i Botkyrka, och sedan några år är hon privatpraktiserande psykoterapeut i Stockholm. Lisbeth Fuxe har lång erfarenhet av psykoterapeutiskt arbete med barn och ungdomar. astrid hultkrantz-jeppsson är socionom, leg. psykoterapeut och ledare för rituell dans. Hon var en av de första i landet att arbeta nätverksterapeutiskt. Efter flera års arbete på Krismottagningen var hon chef för Kvinnorådgivningen i Botkyrka 1996–2000. Numera är hon verksam som psykoterapeut, handledare och utbildare i familjeoch nätverksterapi med utgångspunkt i HB Nordiska Nätverksprojekt. nicoline isacson och greger helin är båda socionomer. De har, med utgångspunkt i Projekt Närheten, utvecklat Nätverkshuset vid stadsdelsförvaltningen i Älvsjö utanför Stockholm. Verksamhetens samtidiga fokus på familjer, grannskap och myndigheter har rönt växande uppmärksamhet. claes johansson är socionom och ledare för Projekt Axet i Kungälv. Projektet mottog hösten 1996 Utbildningsakademins stipendium för ”verksamhet som särskilt framgångsrikt har utvecklat skolan i ett omvärldsperspektiv”. Han har tidigare arbetat i flera år som familjeoch nätverksterapeut vid familjebehandlingshemmet Adolfsberg i Göteborg. johan klefbeck är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och tidigare chef vid Krismottagningen i Botkyrka. Han var en av de första i landet att arbeta med nätverksterapi. Han är privatpraktiserande terapeut, handledare och utbildare inom familje- och nätverksterapi med utgångspunkt i HB Nordiska Nätverksprojekt. Tillsammans med Terje Ogden har han författat boken Barn och nätverk, utgiven på Liber.

5

Na tverksboken 148x210.indd 7

11-02-18 15.27.50

kerstin marklund är socionom, symboldramaterapeut och leg. psykoterapeut. Hon har arbetat både på Krismottagningen i Botkyrka och på Centrum för ätstörningar vid Serafen i Stockholm. Hon har varit med och utvecklat nätverksterapi sedan starten i Sverige och är nu verksam som privatpraktiserande terapeut, handledare och utbildare inom familje- och nätverksterapi med utgångspunkt i HB Nordiska Nätverksprojekt. jan pålsson är socionom och leg. psykoterapeut och var tidigare chef för Familjeserviceenheten vid Enskede stadsdelsförvaltning i Stockholm. Numera är han privatpraktiserande terapeut, utbildare och handledare. Han har också arbetat som psykoterapeut vid Röda Korsets mottagning för torterade flyktingar och familjeterapeut vid Socialförvaltningen i Botkyrka. claus stubbergaard är nätverksarbetare. Han har varit verksam inom Nätverksgruppen vid BUP-kliniken i Lund. Claus och kollegan Anders Edberg startade Nätverksgruppen vid BUP-kliniken i Lund vid mitten av åttiotalet. Tillsammans har de en omfattande verksamhet som utbildare och handledare i nätverksarbete.

6

Na tverksboken 148x210.indd 8

11-02-18 15.27.51

Förord kära läsare. Det här är på många sätt en mycket intressant bok.

Jag vill beteckna den som en milstolpe i det öppna sociala arbetet inom socialtjänsten.

Nätverksgruppen i Botkyrka har jag lärt känna som en mycket kompetent samling läkare, psykologer och socionomer med centrum för kunskapssökande i en av de mest problemdrabbade Stockholmsförorterna under slutet av 1970-talet.

Utifrån en genuin solidaritet med de svaga grupperna i samhället sökte gruppen efter teori och metod att frigöra resurser i stället för att förtrycka socialtjänstens klienter. De lanserade den välkända nätverksterapin som modell för social metodik inom socialtjänsten. Deras antologi Nätverksterapi i teori och praktik, som kom 1985, är numera en klassiker i det sociala arbetet. Drygt tio år senare kommer den här Nätverksboken om mötets möjligheter.

Några av gruppens medlemmar finns kvar i Norra Botkyrka, där de arbetar med en krismottagning som bas. Under de gångna åren har de hunnit utbilda en lång rad team i nätverksarbete, både i Sverige och utomlands. Intressant nog har nya idéer vuxit fram gruppens spår. En del av dessa avknoppningsprojekt finns beskrivna i denna antologi. ”Mötets möjligheter” är verkligen en betecknande benämning på det stora steg som gruppen tagit under dessa dryga tio år. Huvudförfattarna till boken, Gunnar Forsberg och Johan Wallmark, bör harangeras för initiativet och för att ha rott projektet i hamn. Deras arbete, med Botkyrkas Krismottagning som bas, har mynnat ut i en unik handbok om vilka möjligheter som öppnar sig med nätverksperspektivet som ledstjärna.

Nätverksarbete med sin solidariska grundinställning och helhetssyn på psykosociala problem har kommit för att stanna och öppnar för en lång rad innovationsmöjligheter inom det öppna sociala arbetet — från psykoterapeutiska och socialpedagogiska insatser till det senaste inom barnavården, familjerådslag. De många konkreta fallbeskrivningarna utifrån skandinaviska erfarenheter visar att gruppen bakom boken är föregångare i betydelsen innovatörer inom det sociala arbetets metodik.

Nätverksgruppen och dess arvtagare är också, så vitt jag kan förstå, världsunika i sin produktiva förmåga att låta praktiken vara bas för ett

7

Na tverksboken 148x210.indd 9

11-02-18 15.27.52

socialt förändringsarbete som samtidigt är teoretiskt nyskapande.

Praktiken är som bekant en osäker tillvaro för nyskapare som försöker bibehålla en ideologisk kärna. Många intressanta projekt har stupat på grund av ekonomiska neddragningar och omorganisering. Därför brukar universiteten vara de stabilaste plattformarna för produktion av vägröjande social metodik. Från universitetsvärlden kan vi bara gratulera till att en ny kursbok för våra blivande socialarbetare nu föreligger, som förhoppningsvis kan ge oss alla nya verktyg — både teoretiska och praktiska — för att hantera psykosocial problematik på lokal nivå.

Man kan inte undgå att reflektera över vilket vårdideologiskt sammanhang i vid bemärkelse i vårt land som skapat jordmån för metodexplosionen med socialt nätverksperspektiv som tankeram.

Nätverk är numera ett modeord i alla sammanhang. Man startar nätverk, konsulterar sitt nätverk och producerar i nätverk. Man kan konstatera att ett relationstänkande har fått sitt genombrott, både i offentlig vård och på marknaden. Det fysiska varat har för närvarande skjutits i bakgrunden till förmån för ett relationsmässigt. Att människor binds samman med relationer likt trådar i fiskenät var känt även långt innan socialantropologen John Barnes i början av 1950talet gjorde observationen då han såg näten hänga på tork efter fisketuren. Barnes blev den förste att använda nätverk för att beskriva ett lokalsamhälle; just då var relationerna i en norsk fiskeby i fokus. Relationstemat återfinns i de klassiska filosofiska diskussionerna och inte minst bland antropologer och sociologer.

Inom vårdsektorn har relationen terapeut–patient varit ett huvudtema under hundra år. Familjeterapin och gruppterapin har varit starkt teorigenererande, främst under och efter andra världskriget. Under 1960-talet och framåt växte den öppna vården närmast explosionsartat i takt med att man såg de sociala nätverkens stödjande funktion som en buffert mot sjukdomar, stress, social utslagning, missbruk, osv.

Dock inte i Sverige! Den öppna vården, framför allt socialvården, stod helt utan verktyg under de decennier då man på kontinenten utvecklade den sociala metodiken med nätverkstänkande som ledstjärna.

Visst fanns det en hel del experter, främst privatpaktiserande terapeuter, som höll sig à jour med teorierna. Men de kom aldrig ut till offentligheten från sina privata terapilådor. Det var främst inom institutionsvärlden som inspirationen kom att rikta blickarna på sammanhangets inflytande utanför behandlare—klient-relationen.

Det terapeutiska samhället och miljöterapin, som internationellt 8

Na tverksboken 148x210.indd 10

11-02-18 15.27.53

växte fram under 1960-talet, var även långt framme i Sverige. Under parollen ”ned med anstaltsmurarna” genomfördes en nedmontering praktiskt och teoretiskt av institutionsvården under 1960- och 1970talen som till och med hotade att lägga ned den enda kvalificerade utbildningen till socialpedagoger som vi hade i landet. Miljöterapin och det terapeutiska samhället riktade uppmärksamheten på de anstaltsskador som är uppenbara då människor vårdas på institution. Psykiatrin tömde sjukhusen och flyttade ut i samhället. Det fanns således ett akut behov av insatser från socialtjänsten i kommunerna i början av 1980-talet, då anstalterna öppnade portarna och skickade hem sina patienter/klienter. Den ökande strömmen av invandrare och flyktingar till vårt land hade därutöver börjat förändra den ekologiska strukturen för samtliga kommuninvånare. I detta sammanhang blev den framväxande nätverksmetodiken ett seriöst alternativ — låt vara tämligen oprövat på svensk mark, men ett förslag som tog grannar och invånarnas eget inflytande i det lokala välfärdsarbetet på djupaste allvar.

Nätverksboken — mötets möjligheter utkommer under 1990-talets ekonomiska kris med nedskärningar inom vård och omsorg, vilka skapat djupa sår i välfärden. Det finns självfallet en risk att nätverksmetoder i ett ekonomiskt krisläge kan användas för att vältra över ansvaret för det kvalificerade sociala arbetet på outbildade frivilligkrafter. Det finns för närvarande tendenser att kommunernas öppna sociala arbete ska ta hand om allt mer av psykiatrins, missbrukarvårdens, kriminalvårdens och barnavårdens tunga problematik, medan kvalificerade vårdenheter med expertutbildad personal tvingas stänga eller går på halvfart.

Det är dyrt att vårda människor på behandlingshem. Mot denna tendens ska invändas att nätverksmetodiken inte är en universalmetodik för att lösa alla samhällsproblem. Det är i första hand ett synsätt på hur man kan bemöta människor med psykosocial problematik. Behandlingshem och institutioner av olika slag kommer exempelvis alltid att behövas.

Nätverksperspektivet i det sociala arbetet länkar samman människor som betyder något för varandra till en gemensam resurs, vare sig de är problembärare eller experter, formellt eller informellt indragna i problematiken, var de än befinner sig. Till att leda nätverksarbetet krävs expertkunnande för att det ska bli fruktbara och läkande möten. sv e n h e ss l e professor

9

Na tverksboken 148x210.indd 11

11-02-18 15.27.53

Författarnas förord till andra upplagan utvecklingen i det människorelaterade arbetet går fort i dessa postmoderna tidevarv. När Liber förlag påtalade önskemålet om en andra upplaga, var det därför med glädje vi antog utmaningen att uppdatera Nätverksboken. Fyra år har gått efter att den första upplagan gavs ut i maj 1998 och ännu längre tid sedan de första raderna skrevs till den. Med andra ord var det hög tid för en aktualisering! Framåtskridandet visar sig i ryckvisa språng och ger oförutsebara uttryck i nätverksarbete och över huvud taget där den professionelles människosyn är avgörande. Meningen med Nätverksboken är att, med en fördjupning i den processorienterade nätverksterapin, ge en allroundorientering i de olika tillämpningar för nätverksperspektivet som förekommer i vård och behandling i Sverige. Bokens syfte är att fungera vägledande för den som närmar sig nätverksorienterade referensramar och metoder, samtidigt som den fungerar som lärobok för den som vill införliva nätverksmetoder i sitt arbetssätt.

För att spegla de senare årens tillskott på nätverkshimlen, har vi i denna upplaga, förutom en språklig putsning berett utrymme för vissa tillägg. De viktigaste förändringarna är att kapitel sex, Nätverksmötets magi av Kerstin Marklund, har införlivats med kapitel fem, Nätverksterapi i praktiken. Den beskrivning av processorienterade nätverksmöten som Kerstin gav var parallell till den som redan fanns i kapitel fem, varför det var naturligt att på ett smidigt sätt låta denna text inflikas i det befintliga kapitel fem. Det fallexempel som ingick i kapitel sex har även det flyttats till kapitel fem, där det återfinns som ett sammanhållet avsnitt.

I ett nyskrivet sjätte kapitel tar Kerstin Marklund läsaren med i en jämförande studie över processorienterade nätverksmöten enligt de i dag två dominerande skolorna, ”spiralistiska” respektive ”dialogiska” möten. I en personlig betraktelse beskriver hon kunnigt likheter och skillnader samt återger de viktigaste grundstenarna i mötesformerna var för sig.

Under åren som gått har familjerådslag på flera håll i landet etablerat sig som metod i socialt arbete. Det har påkallat att de beskrivningar av familjerådslag, (av bl. a. Mats Erkers och Johan Klefbeck)

10

Na tverksboken 148x210.indd 12

11-02-18 15.27.54

som i första upplagan återfanns på olika håll i boken, nu samlats till ett sammanhållet och utvidgat avsnitt.

De landvinningar som gjorts i och med att språksystemiska förståelsesätt fått spridning i nätverkskretsar, har medfört nya metoder att mobilisera nätverk till möten vid kriser, metoder som visat sig särskilt lämpliga då nätverkskrisen är av långvarig art. Dessa redogörs för i ett nytt avsnitt, Mobilisering med många röster, i kapitel fem.

Ett nytt avsnitt har tillkommit, som beskriver nätverksmöten inom psykiatriska och socialpsykiatriska sammanhang.

Uppdateringar av avsnitt i kapitel sju och åtta har också gjorts. I det avslutande kapitel nio har införts beskrivningar av hur det framväxande nätverksperspektivet kommer till uttryck inom socialtjänst och psykiatri.

Det är författarnas förhoppning att Nätverksboken med dessa förändringar ska fylla behovet av en mättad redogörelse för hur nätverksperspektiv och -metoder kommer till användning i mötet mellan yrkeshjälpare och allmänhet. Därigenom vill vi medverka till ett förtroendefullt närmande mellan den hjälpsökande och den som i sitt yrke möter utsatta människor.

Stockholm i oktober 2002 johan wallmark och gunnar forsberg

11

Na tverksboken 148x210.indd 13

11-02-18 15.27.55

Inledning nätverksterapi handlar om att starta och understödja samverkansprocesser i sociala nätverk. Frågan gäller hur professionella inom det psykosociala arbetsfältet, genom att öppna för samtal och möten i de aktuella nätverken, kan initiera läkande, problemlösande processer; att få involverade, d. v. s. barn, ungdomar, föräldrar, grannar m. fl. till ”den det gäller”. Det gäller att komma till tals med de berörda professionella från myndigheter och behandlingsinstanser; att uppnå ett samarbete i krissituationer, där de inblandade tar fasta på varandras beredskap och vilja att mötas över institutionella gränser. Även om nätverksterapi som behandlingsform fortfarande är relativt ovanlig, har medvetenheten blivit större om nätverkets betydelse och allt fler professionella börjar införliva nätverksmetoder i sin egen yrkespraktik.

Boken riktar sig direkt till alla som är under utbildning inom det psykosociala området eller redan är yrkesverksamma inom främst psykiatri, socialtjänst och därmed besläktade områden. Förhoppningen är att den ska vara angelägen för alla som arbetar med människor i utveckling och förändring, såväl barnomsorgs- och sjukvårdspersonal som lärare och präster. Den förmedlar nätverksterapins grunder och ger även en fördjupad inblick i den pågående utvecklingen inom området. Bokens avsikt är att flytta fram nätverksterapins positioner och ytterst att förstärka demokratin inom vård och behandling genom att verka för större inflytande för brukarna.

Det har gått mer än tio år sedan nätverksterapi på allvar började spridas i Sverige. Då var detta arbetssätt något nytt, som bara användes av en ytterst liten krets behandlare. Mycket har hänt inom det svenska vårdområdet sedan dess. Utvecklingen har i hög grad närmat de familjeterapeutiska och de nätverksterapeutiska fälten till varandra. En del av detta har speglats i artiklar, rapporter och böcker, men hittills har ingen samlad framställning gjorts om nätverksmetodikens senare landvinningar.

Alla autentiska fallbeskrivningar är anonymiserade, så att personer eller grupper inte går att känna igen.

12

Na tverksboken 148x210.indd 14

11-02-18 15.27.56

1.

Utgångspunkter Några grundläggande begrepp ◆

Nätverk, socialt nätverk

D

e nätverk som denna bok främst handlar om kan definieras

som s. k. subjektiva nätverk: det sociala sammanhanget kring en viss person eller en problemsituation. Vi människor lever i sammanhang. Vi relaterar till andra: tycker om dem, tar avstånd – ger och svarar på ”signaler”. En persons sociala nätverk utgörs av hennes relationer till alla de människor som sammantaget utgör hennes sociala sammanhang – samt relationerna dem emellan. Till nätverket hör så skilda livsområden som familj och släkt, vänner, arbetsplats, professionella hjälpare och myndigheter som hon har kontakt med.

Dessutom alla andra som hon direkt eller indirekt samverkar med.

Man kan därför inte likställa ett nätverk med en grupp, där alla känner varandra. Alla i ett personligt nätverk varken känner, eller ens känner till, varandra. Deras gemensamma nämnare är att de är viktiga för den person i vars nätverk de ingår.

Ett annat sätt att definiera nätverk, och som också är relevant för denna bok, är att de utgörs av de människor som samverkar – frivilligt eller ofrivilligt – runt den problematik som fört en hjälpsökande person till en hjälpare. Det gäller såväl professionella som privatpersoner, såväl de som är i konflikt med varandra som de som har lätt för att samarbeta omkring den aktuella frågan. Inte heller i detta fall föreligger något krav på att alla ska känna (till) varandra. Detta nätverk kan kallas problemsammanhangets nätverk.

◆

Nätverksperspektiv

Att tillämpa nätverksperspektiv innebär att den professionelle tar i beaktande sin klients hela sociala sammanhang. Det förutsätter att denne intresserar sig för det sammanhang, den sociala ekologi, som utgör det beskrivna problemets miljö. Genom att behandlaren frågar efter vilka fler som känner till problemet, och vilka människor den

13

Na tverksboken 148x210.indd 15

11-02-18 15.27.56

hjälpsökande tycker att hon kan tala med om detta, kan man ganska snabbt komma i ett läge där frågor om utveckling, växt och förändring väger tyngre än bitterhet och hopplöshet. ◆

Nätverksarbete och nätverksterapi

Enklast kan man säga att nätverksarbete är psykosocialt behandlingsarbete som tar sin utgångspunkt i nätverksperspektivet. I denna bok används ordet nätverksterapi omväxlande med ordet nätverksarbete. Ibland dyker även termen socialt nätverksarbete upp. Nätverksarbete står här som ett övergripande begrepp för tillämpning av nätverksmetodik över huvud taget och rymmer å ena sidan nätverksterapi och å andra sidan socialt nätverksarbete.

Begreppet nätverksterapi reserveras för sammanhang och situationer som bygger på frivilliga överenskommelser mellan behandlare och klient, medan socialt nätverksarbete sker inom en kontext för social kontroll, till exempel ett socialkontors myndighetsutövning. Om spelreglerna klargjorts och klienten/patienten därefter frivilligt väljer att bjuda in sitt nätverk tillsammans med berörda professionella, skulle man kunna säga att man bedriver nätverksterapi inom ramen för vad det ofrivilliga sammanhanget medger.

Som begrepp står nätverksterapi för alla de behandlingsinsatser som ligger i linje med de terapeutiska mål som klient, terapeut och nätverk kommit överens om att verka för och där klientens sociala nätverk, alternativt problemsammanhangets nätverk, på ett medvetet sätt frivilligt deltar i arbetet för att uppnå dessa. ◆

Krisbegreppet

I nätverksperspektivet intar ordet kris en central position. Krisen är den utlösande händelsen eller situationen som fått någon att koppla in en terapeut. Krisen kan vara akut – av avgörande betydelse för någons liv eller framtid – med många som samtidigt agerar. Eller den kan till sin natur vara mer stabil – ett elände som omgivningen vant sig vid och knappast någon förväntar sig ska förändras. Krisens karaktär har bl. a. betydelse för vilka möjligheter att angripa situationen som ges. Att en kris är akut är den vanligaste utgångspunkten för nätverket att samlas till ett möte. När den är ”stabil” kan det passa bättre att sammanföra nyckelpersoner till meningsfulla samtal i mindre konstellationer. (Ett sätt att mobilisera till nätverksmöte vid stabil kris ges i kapitel tre, sid 87–96).

14

Na tverksboken 148x210.indd 16

11-02-18 15.27.57

◆

Nätverksspiralen

Ett nätverksmöte, där de som drabbats i en krissituation med stöd av sitt nätverk söker finna vägar framåt, följer vanligtvis spontant ett visst mönster. Vissa karaktäristiska faser passeras under mötesprocessen. Nätverksterapins pionjärer identifierade på 60-talet detta förlopp och liknade det vid en expanderande spiral, nätverksspiralen.

Spiralprocessen uppstår spontant och kan skönjas i de flesta situationer när människor samlats för att lösa problem. Skissartat kan man beskriva nätverksspiralen så här: efter en inledande ritual övergår samtalet till att klargöra de olika uppfattningarna och vari oenigheterna består. Lösningar som föreslås i detta skede vinner inte allmänt gehör. Deltagarnas delade plåga över att inte kunna hantera problemet bäddar för en gemensam känslomässig upplevelse, som möjliggör att en ”vi-känsla” uppstår i gruppen. Därefter finns beredskap att bejaka förslag och spiralen kan fortsätta från nya utgångspunkter. ◆

Nätverksterapeut

Begreppet nätverksterapeut ges i boken en vid definition. Här står det inte enbart för psykoterapeuter som anlägger nätverksperspektiv och är utbildade i nätverksterapi, vilket är den snävaste definitionen av begreppet. I boken syftar termen över huvud taget på den professionelle som yrkesmässigt kommer i kontakt med människor i utveckling och förändring och som strävar efter att tillämpa nätverksperspektiv. Termen nätverksterapeut gäller här alltså lika gärna socialsekreteraren som fokuserar på resurserna i sina klienters nätverk som specialläraren som tillsammans med sin elev ritar en nätverkskarta. Det är författarnas förhoppning att många yrkeskategorier ska känna igen sig i sammanhangen och ta till sig metod och synsätt, oavsett den genomgående benämningen ”nätverksterapeut”. ◆

Nätverkslag

eller lag, kort och gott, är helt enkelt en benämning på det team som gemensamt leder ett nätverksmöte. Ofta utgörs nätverkslaget av två till fyra eller fem personer, som gemensamt utbildat och övat upp sin nätverkskompetens. Lyhördhet och kunskap om grupprocesser och familjedynamik är värdefulla, liksom att lagmedlemmarna känner varandra väl och litar på varandra.

15

Na tverksboken 148x210.indd 17

11-02-18 15.27.58

◆

Interaktion

är ungefär detsamma som växelspel, samspel.

Grundantaganden I följande avsnitt presenteras författarnas grundläggande synsätt och uppfattningar, som är centrala för nätverkspraktiken. Forskningsresultat som ligger i linje med synsätten refereras. Samtidigt återspeglar grundantagandena författarnas värderingar i vissa frågor. ◆

Människosyn

Inom antropologin hävdas att människans drivkraft att vidmakthålla relationer till andra i grunden är så stark att den kan betecknas som en social instinkt. Tack vare denna instinkt har människan kunnat överleva och utvecklas som art. Föreställningen om att ”ensam är stark” får inget stöd i antropologin. Tidigt i mänsklighetens gryning, för fem eller sex miljoner år sedan, tänker man sig att människans sociala instinkt kan ha manifesterat sig som en ”specifikt mänsklig form av social struktur” – det vill säga det sociala nätverket (Naroll 1980).

Antropologen Lovejoy menar att den främsta funktionen i det mänskliga sociala sammanhanget har varit att tillgodose mödrarnas och barnens grundläggande behov av mat och omsorger. Konstellationen mamma–pappa–barn är alltför liten och sårbar för att kunna klara detta. I stället verkar jägarbandet, bestående av cirka 15–40 personer, ha varit den tidigaste mänskliga organiseringen, det ursprungliga sociala nätverket (Lovejoy 1980). Det var tillräckligt stort för att tillgodose en arbetsfördelning, där flera hjälptes åt att ta hand om barnen och sörja för maten som delades av alla. Dess storlek motsvarar i stora drag den moderna människans subjektiva nätverk i dag. Är vi genetiskt disponerade för att omge oss med ett nätverk av denna storlek?

Dessa tidiga mänskliga nätverk var fredliga, menar psykoanalytikern Erich Fromm. Inga grottmålningar visar människor i strid med varandra. Fromm talar inte om förekomsten av en mänsklig social instinkt. Men han antar att alla årtusenden av samarbete i fråga om jakt, samlande, barnskötsel o. s. v. har skapat en nedärvd benägenhet att hjälpas åt och dela med sig snarare än att skada, döda och eftersträva makt över andra (Fromm 1973).

De komplexa men relationsfattiga samhällen som vi nu lever i har utvecklats under oerhört kort tid, om vi ser till vår människoarts ca

16

Na tverksboken 148x210.indd 18

11-02-18 15.27.59

150 000-åriga historia. Biologer och antropologer är i stort sett eniga om att det varken genetiskt, intelligens- eller känslomässigt har uppstått någon grundläggande skillnad hos oss människor under denna tid. Däremot har våra nutida sociala nätverk utarmats på många av de viktiga kvalitéter, i form av omsorg och ömsesidiga band, som tills helt ”nyligen”, i ett utvecklingshistoriskt perspektiv, kan antas ha säkrat överlevnaden.

Den relativt nya vetenskapen evolutionspsykologi har fokus på hur det mänskliga sinnet (the human mind) har utformats under årtusendenas lopp genom det naturliga urvalet. Eftersom social samverkan förbättrat chanserna till överlevnad, menar evolutionspsykologerna, har det naturliga urvalet utrustat våra sinnen med en infrastruktur för vänskap, som innefattar tillgivenhet, tacksamhet och tillit.

Den känsla som nog drabbar oss alla ibland, att vi egentligen inte är utformade för det moderna livet, kan vara värd att ta på allvar (Wright 1995). Evolutionspsykologin har utvecklat den s. k. felmatchningsteorin, enligt vilken psykisk och social ohälsa ses som följd av det alltmer ökande gapet mellan den moderna sociala miljön och det forntida sammanhang som format oss. ◆

Människans identitet skapas i samspel

Eftersom vi människor lever i sammanhang där vi utgör varandras sociala miljö, kan man tillspetsat påstå att vi är ”upphängda i varandra”. Det jag gör får sin betydelse genom hur jag själv och andra benämner det. Den jag ”är” formas i löpande interaktion mellan mig och min omgivning, där jag samtidigt deltar i skapandet av deras identiteter. På detta sätt både påverkar vi och påverkas av vår sociala omvärld. Resultatet av detta ömsesidiga samspel är de sociala nätverk, som vi är beroende av för vår fysiska och psykiska överlevnad.

Barn föds in i den närmaste sociala gruppens (läs: familjens) nätverk och sammanhang, inte enbart den lilla kärnfamiljen. Om det finns brister i kontakterna till och mellan föräldrarna, har barn stor förmåga att knyta an till andra vuxna i nätverket för att i någon mån kompensera vad föräldrarna inte kan ge. Detta förhållande har gett upphov till vad professorn i barnpsykiatri Marianne Cederblad så träffande kallat maskrosbarn (Antonovsky, Cederblad, Dahlin och Hagnell 1990).

En människas identitet blir aldrig färdig. Vilka vi är fortsätter livet igenom att skapas och omskapas i nuet i våra samspel med nätverket och omgivningen.

17

Na tverksboken 148x210.indd 19

11-02-18 15.27.59

◆

Problem är socialt konstruerade

De problem professionella hjälpare ställs inför, berör människors personliga kriser och livssvårigheter. Som professionella hjälpare behöver vi ett sätt att betrakta problem som möjliga att lösa. Olika typer av diagnoser eller andra etiketter, som ”alkoholism”, ”depression” etc., är ur den synvinkeln mindre lämpliga som formulering av problem. De är statiska och beskriver en egenskap eller ett tillstånd hos eller inom en person. Som problem betraktat är en diagnos paradoxal. Den går inte att lösa. I ett nätverksperspektiv är problem något som utspelas och beskrivs i samspel mellan människor (Watzlawick, Weakland, Fish 1974; Anderson & Goolishian 1992).

Ett fenomens namn (alkoholism, depression, begåvning, pålitlighet etc.) förklarar inte det fenomen som benämns. Uttalanden som ”jag tycker att jag dricker för mycket och jag kan inte dra ner på drickandet” eller ”han ligger bara på soffan och glor i taket, i stället för att gå till jobbet – och jag kan inte få honom att ändra på det” är problembeskrivningar utifrån en upplevd verklighet. En problembeskrivning av detta slag ger en sådan förståelse av problemet att det blir möjligt att lösa.

För att vara meningsfull behöver en problemställning innehålla: 1) någon som är missnöjd med något, som han eller hon inte vet hur han/hon ska komma tillrätta med 2) ett språkligt uttryck för att detta är ett problem. Dessa element, som både hänger samman och står i relation till varandra, bildar kärnan i problemets sociala ekologi. Därmed erbjuder de möjligheter till bearbetning och förändring. (Jämför de amerikanska familjeterapeuterna Harlene Anderson och Harold Goolishian, som sagt att ”ett problem är en bekymrad eller upprörd protest, angående någon företeelse eller person, som någon försöker göra något åt”. Anderson & Goolishian 1992.)

Vi människor söker oss ju gärna till dem vi känner förtroende för och skapar samtal om det som berör oss. Att tala med varandra om det som bekymrar oss kan leda till att vi finner vägar framåt. Våra bekymmer behöver inte utvecklas till problem. Eller det som varit ett svårt problem för oss kan med hjälp av samtal förvandlas till en angripbar svårighet.

Men det kan gå åt andra hållet också. Problem som inte blir lösta

18

Na tverksboken 148x210.indd 20

11-02-18 15.28.00

har en märklig förmåga att sprida sig. Den som vi ber om hjälp med ett problem, och den som på eget bevåg skyndar till vår hjälp, kan plötsligt finna sig inbegripna i en kamp, med oss eller med varandra eller med någon annan, kanske med den som gjort sitt bästa för att ”inte bli indragen”. Det kan vara en konflikt som t. ex. gäller problemets ”egentliga natur” eller ”rätta” sättet att lösa det.

När vi ”organiserar oss” på något liknande sätt runt ett problem, påminner problemet om en klistrig pappersboll som far fram med blåsten. Här och där kommer den i kontakt med fler klistriga pappersremsor som genast fastnar i bollen och gör den större. Då och då försöker någon stoppa bollen bara för att finna att han blivit klistrig om händerna, och allt han försöker torka av sig på blir också klistrigt och fastnar i allt det kommer i kontakt med.

Problem kan alltså inte betraktas åtskilda från de människor som försöker göra något åt dem. ◆

Social solidaritet – ett nödvändigt villkor

Ibland förs tankar fram, särskilt från konservativt håll, om att ersätta den offentliga omsorgen med ”det sociala nätverket”. Därmed vill man göra det gemensamma ansvaret för utsatta grupper till en angelägenhet för det privata nätverket. Samtidigt skulle den privata sfärens utökade ansvarsområde legitimera en accelererad nedrustning av den gemensamma vården av våra gamla och sjuka. Detta sätt att betrakta ”det sociala nätverket” skiljer sig på ett grundläggande sätt från de tankar denna bok bygger på. Den offentliga vården ingår i det sociala nätverket för dem som anlitar den. Enligt nätverksperspektivet däremot saknas ett nära samarbete mellan den offentliga vården och brukarnas privata nätverk, organiserat med lyhördhet och känsla i varje enskilt fall. Hur detta samarbete kan byggas är grundtemat i denna bok (Forsberg & Wallmark 1994). ◆

Nätverksterapi utesluter inte annan behandling

Genom att ta sin utgångspunkt i den aktuella krisen, snarare än i t. ex. någon diagnos, erbjuder nätverksterapi möjligheter för människor att komma till tals med varandra och hitta utvägar. En krisbearbetning, under medverkan av det personliga sociala nätverket, gör i många situationer annan behandling överflödig. I andra fall kan ett nätverksmöte ge mandat och uppmuntran åt t. ex. en familj att fortsätta behandling på annat sätt.

19

Na tverksboken 148x210.indd 21

11-02-18 15.28.01

Nätverksterapins utveckling Kort historik Långt innan nätverksterapi formulerades som behandlingsform hade dess grundläggande idéer om samverkan börjat tillämpas på flera håll inom behandling och socialt arbete. ◆

Föregångare

Redan under första världskriget uppstod i Chicagos slumdistrikt den s. k. settlementrörelsen. Det var socialarbetets pionjärer – de första som identifierade sig yrkesmässigt som social workers – som inriktade sig på solidaritetsarbete bland befolkningen i slummen. Man arbetade med att mobilisera befolkningen till att kollektivt kräva förändring av sina miserabla livsvillkor och att själva genomföra förändringar, till exempel att stärka skyddsnäten kring barnfamiljer (Forsberg 1987).

En viktig föregångare till nätverksterapin var J. L. Moreno, psykodramaterapins upphovsman. 1916 var han verksam i flyktinglägret Mittendorf i Österrike. I lägret fanns hundratals människor som flytt undan världskriget. Där fanns stora spänningar och många konflikter. Som läkare undersökte han gruppens sammansättning och kartlade olika nätverk inom lägret. Med hjälp av dessa analyser föreslog han sedan en organisationsstruktur inom lägret som tog hänsyn till de relationer som dessa människor kom med.

I boken Who shall survive (Moreno 1934), om hans arbete vid en ungdomsvårdsskola för flickor, myntade Moreno begreppet social atom, vilken utgörs av individen tillsammans med dennes viktigaste personliga kontakter. Moreno studerade hur flera sociala atomer smälter samman till det han kallar sociometriska nätverk. Han formulerade även behovet av att ibland behandla inte bara individen eller gruppen, utan hela det större s. k. ”nätverket” (Högberg 1997). ◆

Ross Speck och Carolyn Attneave

Ska man beskriva nätverksterapins historia kan man inte undvika mötet mellan de amerikanska familjeterapeuterna Ross Speck och Carolyn Attneave vid 60-talets mitt. Ross var då inbjuden till Carolyns arbetsplats, Philadelphia Child Guidance Clinic, det legendariska

20

Na tverksboken 148x210.indd 22

11-02-18 15.28.02

institutet för barnpsykoterapi i USA. Han berättade om de framgångar han nått, då han inkluderat betydelsefulla personer förutom familjen i terapi med psykospatienter. ”Det förstorade och vitaliserade allt som jag dittills lärt mig som professionell” har Carolyn skrivit om mötet med Ross. Detta möte blev inledningen till ett drygt tio år långt samarbete mellan Ross och Carolyn.

Till Philadelphia hade Carolyn haft med sig en lång erfarenhet som barnpsykolog ute på Oklahomas landsbygd. Med sitt delvis indianska påbrå var det naturligt för henne att delta i stammöten och konsultera medicinmän likaväl som läkare och socialarbetare. I Ross Speck träffade hon en kollega, som på allvar delade hennes positiva erfarenhet av att behandla patienter i deras relationsmässiga sammanhang. Dogmen för psykoterapeuter på den tiden var, att relationen patient–terapeut skulle skiljas från övriga relationer.

Det avgörande steget mot nätverksterapi togs 1966, när Ross höll sitt första nätverksmöte. Det är svårt att förstå hur han fick till det, men under en niomånadersperiod samlade han i genomsnitt 40 personer till möten varje vecka kring en och samma familj med en schizofren medlem. Målet var att underlätta för den isolerade familjen att återfå kontakt med vänner, släktingar och grannar. Dessutom ville Ross avmystifiera hemligheter i familje- och nätverksrelationerna, bryta destruktiva bindningar och stärka de läkande processerna.

Ross var särskilt inspirerad av de brittiska socialantropologernas nätverksteorier (Barnes 1954, Bott 1957). I hans beskrivningar av sina försök med nätverksmöten såg Carolyn direkta paralleller till sina erfarenheter av stammöten. Tillsammans inledde de en intensiv nätverkspraktik, där även andra psykoterapeuter som Uri Reuveni och Ross’ hustru Joan Lincoln Speck deltog. Frukterna av Ross’ och Carolyns mångåriga samarbete beskriver de i sin bok Family Networks (Speck & Attneave 1973, svensk översättning: Det sociala nätverket, 1975). Bokens förord avslutas med ”vi hoppas att vi, genom att sticka ut halsen och inta en del okonventionella positioner, kommer att uppmuntra många andra att ta dessa risker”. ◆

Vägen till Sverige

Norra Botkyrka, längst ut på Storstockholms tunnelbanenät, med miljonprogramområdena Fittja, Alby och Hallunda-Norsborg, var redan i slutet av 1970-talet eftersatt i jämförelse med resten av Storstockholm. Låga inkomster och social utslagning var överrepresen-

21

Na tverksboken 148x210.indd 23

11-02-18 15.28.02

terat bland befolkningen redan då. Merparten av de 35 000 invånarna var uppslitna med rötterna från världens alla hörn, inklusive olika delar av Sverige. Socialtjänstens och PBU:s (Psykisk Barn- och Ungdomsvård), resurser var ansträngda till bristningsgränsen. Botkyrka hade flest tvångsomhändertagna barn och ungdomar i landet. Kontakten med föräldrar och anhöriga blev av naturliga skäl sparsam.

På PBU hade man funnit att familjeterapi, som initialt givit behandlarna mycket hopp, ofta inte räckte till. Kanske var det så, att de boende i Norra Botkyrka inte stämde med den idealfamilj som PBU:s dåvarande familjeterapi var inriktad på. Många av familjerna hade dessutom inte sökt till PBU frivilligt, utan blivit remitterade från barnomsorg, skola eller socialtjänst.

Den tändande gnistan inträffade någon gång 1979 när några bland personalen på Hallunda PBU läst Specks och Attneaves bok Det sociala nätverket. Entusiasmen spred sig snabbt. Här fanns en helhetssyn på människan i hennes miljö som man saknat. ◆

Nätverksgruppen

Ryktet om nätverksterapins möjligheter nådde under denna tid socialtjänsten. Nätverksgruppen bildades, en informell sammanslutning över institutionsgränserna av ett femtontal PBU-behandlare, familjerådgivare och socialsekreterare.

Präglade som medlemmarna var av sin tids vänsterrörelse menade de att Speck & Attneave beskrev en metod om hur kollektivet löste individuella problem. Konventionell psykoterapi passade vare sig arbetarklassen eller dem som slagits ut från arbets- och yrkeslivet, menade man i nätverksgruppen. Nätverksterapi borde därför ha goda möjligheter i Norra Botkyrka, där flertalet av de boende tillhörde arbetarklassen eller stod utanför produktionen.

För att komma igång med nätverksarbetet gällde det att inhämta kunskaper och knyta kontakter på ort och ställe i USA. En av studieresorna dit resulterade i att psykologen David Trimble, nätverksterapeut från Boston, kom till Botkyrka vintern 1980 och höll ett veckolångt utbildningsseminarium.

Under Nätverksgruppens pionjärtid kom uppdragen att leda nätverksmöten från skola, PBU och socialtjänst. Kriserna handlade bl. a. om gängproblematik, ”svåra” sociala ärenden med föräldrars missbruk, suicidförsök och upptrappade konflikter kring vårdnad och umgänge.

22

Na tverksboken 148x210.indd 24

11-02-18 15.28.03

◆

Nya horisonter

Inom socialtjänsten och PBU i Botkyrka betraktades nätverksarbetet snart som en del av den ordinarie verksamheten. Nätverksgruppens erfarenheter kulminerade och sammanfattades i den gemensamt skrivna boken Nätverksterapi – teori och praktik (Svedhem red. 1985).

Denna bok startade en kedjereaktion, som bl. a. innebar att Nätverksgruppen upplöstes. Olika projekt tog form. Från hela landet hörde behandlare av sig och önskade utbildning för att själva komma igång. Nätverksgruppens tidigare medlemmar inbjöds som föreläsare och seminarieledare till konferenser och yrkeskongresser.

Nätverksterapins praktik fortsatte att utvecklas från nya utgångspunkter. Ett exempel är Nätverksprojektet i Alby. Projektet, som hade fokus på socialtjänstens arbete i barnavårdsärenden, genomfördes 1984–1987 med pengar från Delegationen för social forskning.

De viktiga personerna i barnens sociala nätverk inbjöds till krismöten, när placering var aktuell. I de flesta fall ledde det till andra lösningar eller placering hos någon i nätverket. Ett omfattande behandlingsarbete gjordes också med utgångspunkt från klienternas nätverkskartor. Projektet uppmärksammades även internationellt.

Albyprojektet finns beskrivet i rapporten Nätverksarbete i multiproblemfamiljer – ett forskningsprojekt i Botkyrka (Klefbeck m. fl. 1987).

Andra tidigare medarbetare i Nätverksgruppen utvecklade nätverksterapi vid Barn- och ungdomspsykiatrin, S:t Görans barnsjukhus i Stockholm (Swaling m. fl. 1990). Man riktade sig till nyinsjuknade ungdomar och deras familjer. Så snart en ung person blivit inlagd, ritade han eller hon tillsammans med sin kontaktperson sin personliga nätverkskarta. Utifrån kartan mobiliserades sedan det sociala nätverket för att bearbeta krisen. Den unge uppmuntrades att ha med kompisar och mötesplatsen var ofta hemma hos familjen.

Fortsatta utbildningsinsatser av den före detta nätverksgruppen bidrog till att nya verksamheter för nätverksterapi kom igång mot slutet av 1980-talet, som t. ex. nätverksgruppen vid BUP-kliniken i Lund (Martinell 1994) och inom den psykiatriska verksamheten i Nynäshamn.

En av de starkaste tillskyndarna för framväxten av nya nätverkspraktiker har varit Allmänna Barnhuset. Bland annat har ”Barnhuset” då och då arrangerat seminarier, där nätverkspraktiker och

23

Na tverksboken 148x210.indd 25

11-02-18 15.28.04

forskare från olika områden kunnat utbyta tankar (Allmänna Barnhuset 1992, 1996).

En milstolpe för svensk nätverksterapi inträffade 1991, när Lennart Svedhem, psykiater med förflutet i Nätverksgruppen, lade fram sin doktorsavhandling, Socialt nätverk och beteendeproblem i skolan hos 11–13-åringar – en teoretisk och empirisk grund för nätverksterapi (Svedhem 1991). Hans forskning visade bl. a. att de undersökta barnen med beteendeproblem saknade bärande kontaktvägar mellan viktiga vuxna i sina olika livssammanhang, främst mellan hemmet och skolan. När de bristfälliga kontakterna mellan dessa personer förbättras är detta till stor hjälp för barnen. ◆

Botkyrka: Nätverksarbetets smältdegel

Botkyrka har genom åren förblivit en viktig plats för nätverksarbetets utveckling. Krismottagningen för barns nätverk startades 1989 av gruppen bakom Albyprojektet (Johan Klefbeck, Astrid Hultkrantz-Jeppsson, Kerstin Marklund-Hällgren, Eva Bergerhed och Gunnar Forsberg). Det var ett samarbetsprojekt mellan socialtjänsten i Botkyrka, Stockholms läns landsting och Socialstyrelsen. Mottagningen bygger på synsättet att det i en kris finns många lidande, inte bara en utpekad klient och dennes familj. ”Dörren är lika öppen för vänner, arbetskamrater, ingifta, dagisfröknar och socialarbetare” (Klefbeck 1992). Projektet utvecklade en fungerande organisation för att snabbt och resolut vara till hjälp för människor i kris. Intresserade medarbetare från PBU, behandlingshem, socialjour och övrig socialtjänst deltog i behandlingsarbetet tillsammans med projektgruppen. De fungerade också som länkar i samarbetet med den egna arbetsplatsen.

Krismottagningen är sedan 1992 en ordinarie verksamhet, nu inom Botkyrka kommuns socialtjänst. Medarbetare ger sina egna bilder av verksamheten i 7 rapporter om nätverksarbete på Krismottagningen för barns nätverk (Marklund-Hällgren m. fl. 1992) och Krismottagningen 10 år senare (Eidenstedt m. fl. 2000). ◆

Norden

I de övriga nordiska länderna, särskilt i Norge och Finland, inspirerades många av den svenska utvecklingen inom nätverksterapi och tog kontakter med Krismottagningen via studiebesök, konferenser m. m.

Numera är både norrmän och finländare igång med en egen livaktig

24

Na tverksboken 148x210.indd 26

11-02-18 15.28.05

023303 01N_tverksboken.ORIG

11-02-18

15.36

Sida AII

ISBN 978-1-47-05157-1 © 1998, 2002

Gunnar Forsberg, Johan Wallmark och Liber AB

Redaktör Katarina Tiger Omslag och typografi Birgitta Dahlkild Figurer Susanne Fredelius

Upplaga 2:4 Tryck: Esser Druck, Tyskland 2011

Kopieringsförbud: Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Na tverksboken 148x210.indd 2

11-02-18 15.27.47

i Sverige sedan början av 80-talet. Erfarenheterna av detta arbete finns nu samlade i Nätverksboken – om mötets

möjligheter, en praktisk handbok. Den beskriver grundligt nätverksterapins teori och metodik och ger många exempel på hur detta arbetssätt används för att lösa problem i olika sammanhang.

I denna andra, bearbetade upplaga har avsnittet om förberedelser och mobilisering inför nätverksmötet utvidgats. Likaså visas hur språksystemisk teori utvecklat metoden och hur nätverksperspektivet påverkar det människovårdande arbetets orbeskrivs.

Boken är skriven för såväl studerande som yrkesverksamma inom det psykosociala arbetsfältet: psykiatri, social­tjänst och angränsande verksamheter. Den kan med behållning läsas även av alla som är intresserade av hur människor samverkar. gunnar forsberg och johan wallmark, bokens redaktörer och huvudförfattare, är familje- och nätverks­terapeuter med lång erfarenhet av psykosocialt föränd­ringsarbete i sociala nätverk.

Boken innehåller även bidrag av Maria Elf, Birgitta Ericson, Mats Erkers, Lisbeth Fuxe, Ulla Gidlöf, Greger Helin, ­ Astrid Hultkrantz-Jeppsson, Nicoline Isacson, Claes Johansson, Johan Klefbeck, Kerstin Marklund, Jan Pålsson, ­Birgitta Sterner och Claus Stubbergaard.

Nätverksboken – om mötets möjligheter

g u n n a r f o r s b e r g • j o h a n wa l l m a r k

ganisering. Nya tillvägagångssätt inom ­socialtjänst och ­psykiatri

g u n n a r f o r s b e r g • j o h a n wa l l m a r k

Nätverksboken

S

ocialt nätverksarbete har medvetet bedrivits

Best.nr 47-05157-1 Tryck.nr 47-05157-1-04

omslag.indd 1

11-02-18 14.31.48