9789174634099

Grottan

För tredje året i rad åker Jonas till Fiskeskär, sommarlägret i Ljungskile. Egentligen hade han hela tiden varit tveksam till om han verkligen ville följa med till lägret denna sommar. Men mamma har tjatat och tjatat och menat att om han inte åkte med, skulle han säkert ångra sig efteråt. Dessutom hade han ju inte något val heller.

Helene Evensen

Men, omständigheter gör att lägervistelsen inte alls blir som Jonas förväntar sig. En olycka förändrar allt, men inte nödvändigtvis till det sämre.

Under sommaren hinner han göra en stor upptäckt, träffa en alldeles speciell vän och få minnen för livet.

Grottan

En lättläst barn- och ungdomsbok.

Helene Evensen

www.bod.se

Grottan Av Helene Evensen

Berättelsen om Grottan utspelar sig i en liten ort som heter Ljungskile.

Ljungskile finns på riktigt och ligger några mil norr om Göteborg. Men jag har tagit mig friheten att ändra en del i dess omgivningar.

De fakta som finns i boken kring stenåldern är hämtad ur faktadatabaser, men då jag är en glad amatör i ämnet, kan jag inte lova att allt stämmer in i minsta detalj.

Vill också tacka Cato och Marianne för hjälp med korrekturläsning, det har varit guld värt för mig.

Förhoppningsvis får du som läsare en trevlig stund i samvaro med boken.

Sköt om dig!

Många hälsningar Helene Evensen

Första upplagan, första tryckningen © Text: Helene Evensen, 2011 © Foto: Johanna Evensen, 2011 Produktion och förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm Förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige Tryck: Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland ISBN 978-91-7463-409-9

2

Fiskeskär, Loch Ness och Grekland

Det är nu tredje året i rad som Jonas ska åka till Fiskeskär, sommarlägret i Ljungskile. Egentligen hade han hela tiden varit tveksam till om han verkligen ville följa med till lägret denna sommar. Men mamma har tjatat och tjatat och menat att om han inte åkte med, skulle han säkert ångra sig efteråt.

Dessutom hade han ju inte något val heller.

Mamma och pappa skall resa till Skottland under de två veckor som han och Matilda är på lägret. Föräldrarna skall ut och vandra, besöka Inverness och sjön Loch Ness. Även om den senare lockar med historien om sjöodjuret så hade han inte lust att vandra med mamma och pappa under två veckor bland ödsliga ljunghedar. Och han fick inte vara ensam hemma. Det hade både mamma och pappa gjort väldigt klart för honom. Så det får bli lägret i år igen.

– Du har ju alltid haft roligt på lägret, sa mamma. Och så får du en massa nya kompisar. Du träffade ju Peter där och ni har ju varit kompisar i flera år efter det!

Men Peter skulle inte vara med på sommarlägret i år, han skulle på konfirmationsläger istället. Nisse skulle till Gotland med sina föräldrar under sommaren, Pontus skulle följa med sin farmor och farfar i husbil under en vecka och Greger och Tommy skulle inte heller vara hemma. Så det var väl lika bra att åka med till det där dumma sommarlägret.

3

Han såg inte fram emot att berätta för killarna vad han skulle göra under sitt sommarlov. När Greger och Tommy kom hem och berättade om vad de hade varit med om på sin utlandssemester så skulle sommarlägret låta både löjligt och barnsligt. Sommarläger i Ljungskile alternativt båtluffa i Grekland.

Nä, han ville inte alls åka två veckor till det där dumma lägret. Två veckor kändes redan som en hel evighet. Dessutom tyckte han att han hade blivit för gammal för det här med läger.

Men imorgon skulle han och Matilda ta det tidiga morgontåget till Ljungskile och till Fiskeskärs lägerskola, vare sig Jonas ville det eller inte.

Väckarklockan ringde med en ilsken signal klockan sju på morgonen. Det var fint väder och några solstrålar lyste in genom Jonas blå rullgardin. Han blundade hårt för att stänga ute solljuset och låtsades inte om att klockan hade ringt. Kudden utövade en magisk dragningskraft på honom och han varken ville eller orkade lyfta huvudet från kudden. Några minuter senare ropade mamma på honom från köket.

– Nu får du stiga upp!

Högst ovilligt steg han upp efter flera påtryckningar från mamma. Den tredje och sista gången hon kom in för att tjata på honom började hon bli riktigt irriterad och då var hon inte att leka med. Han insåg att nu var det dags att göra som hon sa.

Han hade packat en väska med kläder kvällen innan. Det var inte mycket han hade med sig, några t-shirts, shorts och badkläder. Mamma hade tittat in på hans rum när han packade 4

och mer eller mindre tvingat honom att stoppa ner ett par jeans och en tjock tröja.

– Det är väl sommarläger jag skall på, inte till Alaska, hade han påpekat.

Men mamma tyckte man skulle vara väl förberedd.

– Vädret på västkusten kan slå om fort, svarade hon.

Glöm inte att stoppa ner din regnjacka också.

Ja, det fattas väl bara att det regnar i två veckor också, tänkte han surt. Då blir lägret precis den höjdpunkten av tristess som han väntade sig.

Matilda, hans några år yngre lillasyster, skulle också följa med till lägret. Hon hade varit uppe tidigt och stod redan i farstun och väntade när han kom ut i köket för att äta frukost.

Det var knappt att han hann slänga i sig en smörgås förrän pappa sa, att det var dags att åka. Han hade kört fram bilen och de stuvade in väskorna i bagaget. Matildas gröna väska upptog nästan hela bagaget på bilen. Hon hade packat ner betydligt mer kläder än Jonas. Väskan som hon var så förtjust i hade hon fått i present från mamma och pappa tillsammans med en kamera på sin födelsedag. Jonas tyckte väskan var spygrön, men ”så fick han inte säga” enligt mamma. För just grönt var Matildas älsklingsfärg. I alla fall denna sommar.

Matilda var på betydligt bättre humör än Jonas. Hon studsade upp och ner i bilsätet av förväntan. Det skulle bli Matildas andra år på lägret och hon tyckte det skulle bli jättespännande att komma tillbaka till lägret och träffa kompisarna hon hade lärt känna förra året.

Jonas kände sig fortfarande irriterad. Visst var det väl trevligt att under två veckor få paddla kanot, spela golf, segla och 5

bada. Men återigen, det var väl ingenting mot att båtluffa i Grekland, tänkte han.

På perrongen, när de stod och väntade på att tåget skulle komma, fick mamma Jonas att lova att ta väl hand om sin lillasyster under de kommande veckorna. Jonas var väl inte direkt över sig för det ansvaret. Han tyckte att hon gott kunde ta hand om sig själv, nu när hon var tio år. Det hade ju han fått göra när han var i samma ålder. Men han hade ju inget annat val än att lova mamma att ta hand om sin lillasyster.

Mamma lovade att de skulle ringa till honom på mobilen när de fick möjlighet, men risken var stor att de inte hade någon täckning på sina mobiltelefoner under stora delar av sin vandring. Om det hände något akut, fick de ringa till mormor.

Men Jonas sa att det skulle nog inte behövas.

– Vi klarar oss fint mamma. Du behöver inte oroa dig. Det är säkert, sa han med så myndig röst han kunde.

Tåget hann inte mer än lämna Borås tågstation förrän Matilda öppnade matsäcken som mamma hade skickat med dem.

Av innehållet att döma skulle man tro att de skulle vara på resande fot under flera dagar. Här fanns muffins, mormors hembakade såklart, en jättehög med pannkakor och saft. Men Jonas var inte sugen på något så Matilda åt upp hans muffins också.

Utanför tågfönstret susade rödmålade stugor, gröna ängar och gula rapsfält förbi. Då och då åkte de förbi hagar med betande kor eller hästar. Solen hade gått i moln, men det var varmt och kvavt i tågkupén.

När tåget stannade för att ta upp passagerare i Göteborg fick de sällskap av ett högljutt gäng, svartklädda killar. Jonas 6

märkte att Matilda blev lite nervös. Hon makade sig försiktigt närmare honom. Plötsligt slängde sig en ung kille med lila hårlugg, svarta läderbyxor och svart läderjacka ner på hennes högra sida. I näsan och i läppen stoltserade han med två stora silverringar.

Det måste göra ont att ta hål i läppen, tänkte Jonas. Och hur gör han när han äter, tar inte ringen emot då? Skulle han komma hem med en ring i näsan skulle pappa inte släppa in honom i huset, det var han helt säker på. Det var ju knappt att Matilda fick göra hål i öronen när hon var nio år. Mamma gick på och tjatade om risken för allergier. Matilda fick genomföra en massiv övertalningskampanj och först efter tre års tjat fick hon sin vilja igenom.

Jonas märkte att Matilda stirrade på killen i sätet bredvid.

Han var rädd att killen skulle upptäcka att Matilda tittade och att han skulle bli arg. Det fanns några sådana killar i åttan på hans skola. Man försökte alltid undvika dem om det gick. De hade aldrig gjort något mot Jonas, men de skrek och skrämde många av eleverna, särskilt tjejerna i femman. Så man fick vara lite försiktig och absolut inte reta upp dem eller glo på dem, för då var det kört .

Eftersom det inte fanns några fler lediga platser i deras kupé drog de övriga i det svartklädda gänget vidare till nästa tågvagn. Killen bredvid Matilda satt tyst och stirrade tomt framför sig. När han var ensam verkade han inte alls lika skrämmande. Han såg snarare lite ledsen ut, tyckte Jonas.

Syskonen satt tysta i sina egna funderingar under den timme som var kvar av resan, tills dess att konduktören plötsligt ropade ut nästa hållplats.

7

– Nästa Ljungskile, Ljungskile nästa!

Det var många som gick av tåget vid stationen i Ljungskile. Även killen med läderbyxorna och alla hans kompisar.

De hann gå en liten bit ner mot busshållplatsen, då Matilda plötsligt ropade till.

– Åh, nej, jag glömde min väska på hatthyllan!

De hade haft så bråttom att komma av tåget att de helt enkelt hade glömt att dubbelkolla om de fick med sig allt bagage. Resväskorna var med, men Matildas gula väska hade hon inte fått med sig. Jonas sprang snabbt tillbaka till perrongen.

Precis när han kom fram stängdes tågdörrarna. Jonas svor till och började vifta med armarna för att försöka få konduktörens uppmärksamhet. Men förgäves. Tåget började få upp farten, skylten med tågnumret 3836 försvann allt längre och längre bort från honom.

– Dumma unge, du kan väl försöka komma ihåg dina saker!

Jonas kände att han var orättvis, men varför skulle han alltid ordna upp efter sin syster?

– Men min kamera låg i väskan. Och min plånbok.

Matildas ögon började tåras.

– Vi får be ledarna att hjälpa oss att ringa Uddevalla tågstation och hittegodsavdelningen när vi kommer fram till lägret, sa han. Du får säkert tillbaka din väska.

Fast han var inte alls lika säker som han lät. Säkert skulle han få skulden för missödet med väskan. Men de hann inte stå och fundera mer på den försvunna väskan, för i ögonvrån såg Jonas en buss med skylten ”Fiskeskär” framme i rutan.

8

– Det är vår buss. Skynda dig! Det fattas bara att vi missar den också!

Bussen var en direktbuss till lägret. Det tog inte många minuter innan bussen var fylld med förväntansfulla lägerdeltagare. Mycket snart rattade chauffören bussen genom det lilla samhället, på väg mot Fiskeskär och lägerskolan. Matilda hade i samma stund som hon gått ombord på bussen, träffat en tjejkompis från lägret förra året och hon pratade glatt på med sin nygamla vän. För stunden hade hon glömt förlusten av väskan och kameran.

Jonas saknade redan Peter. Förra året hade de träffats redan på bussen och sedan varit oskiljaktiga under de två kommande veckorna. Han kände inte igen någon på bussen och han kände sig en smula ensam. Om Jonas hade varit sur när resan hade börjat så hade inget av det som inträffat under förmiddagen förbättrat situationen, utan snarare förstärkt hans dåliga humör.

Surkart, skulle hans farfar sagt om han hade kunnat se honom nu.

Han saknade farfar. Farfar som hade gillat att fiska och som alltid ställde upp och hämtade honom efter hans basketträningar när det behövdes. Efter sista hjärtinfarkten orkade hjärtat inte mer och han dog efter att ha legat på sjukhus i flera veckor. Det var sex månader sedan, men det kändes som om det var igår. Han kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna när han tänkte på honom. Farfar med sitt höga, bullriga skratt och med pipan ständigt hängande i ena mungipan. Pipan som gjorde att farfar luktade sådär speciellt. Inte gott. Men inte heller dåligt. Han bara luktade farfar, helt enkelt.

9

Bussen gjorde en häftig inbromsning för att undvika att köra in i en kö av bilar som hade bildats på vägen. Den hastiga inbromsningen gjorde att Jonas for fram med huvudet i sätet framför och kom av sig i sina tankar. Mitt i vägen stod en stor, gul grävmaskin.

På åkern vid sidan av vägen stod en grupp människor. Alla stod och pekade på något som fanns på åkern. Jonas förstod inte vad det var som var så intressant. Men så fick han syn på skylten som satt vid sidan av vägen.

Länsstyrelsen utför arkeologiska utgrävningar RISK FÖR KÖ under juni-augusti Det dröjde inte länge förrän det bildades en lång, slingrande kö av stillastående bilar efter bussen. Jonas försökte få en skymt av utgrävningsplatsen, men i samma stund bestämde sig grävmaskinen att köra av vägen och låta fordonen i kön passera.

Bussen körde sakta vidare på den smala landsvägen. Efter flera års lägervistelser på Fiskeskär kunde han vägen utantill.

Efter den lilla byn, passerade de golfbanan som låg nere vid vattenbrynet. Några minuter senare körde de förbi campingplatsen med sitt myller av husvagnar och stugor som slingrade sig upp efter berget.

Lite längre fram passerade bussen hagar med lugnt betande hästar och där vägen slutade tog havet vid. Då var de framme.

Där låg viken med vattnet som glittrade i solen och såg härligt inbjudande ut. Det var väl det här med salta bad som var det absolut bästa med hela lägret. Hemma hade de sjöar, men det 10

var något alldeles speciellt med att bada i havet. Något motvilligt erkände han för sig själv att mamma kanske hade rätt. Det kanske ändå inte skulle bli så illa att vara på lägret de kommande två veckorna, trots allt.

11

Nya vänner, röda stugor och en läskig historia

Bussen parkerade vid vägrenen och ut strömmade alla lägerdeltagare. Bredvid bussen stod en ledare och bockade av alla namn på en lista. Efter en liten stund kom ytterligare en buss med fler passagerare.

I väntan på att alla skulle komma fick de sätta sig runt ett antal stora träbord som stod på gräset utanför huvudbyggnaden. Det fanns saft och frukt att äta för de som ville. Nu kände Jonas att han var hungrig, han hade ju inte ätit något på hela tågresan. Det var mer än fyra timmar sedan han hade slängt i sig smörgåsen innan de åkte på morgonen. Efter att ha ätit ett äpple letade han upp en ledare och berättade om den kvarglömda väskan på tåget. Ledaren lovade att undersöka saken och skulle ringa till SJ och höra om de hade hittat väskan när tåget hade anlänt till Uddevalla.

– Väskan är gul, berättade Jonas. Hon hade sin kamera och plånbok i den.

– Vi får hoppas att någon vänlig själ har hittat den och lämnat den till konduktören, sa ledaren.

Matilda hade lugnat sig lite vid det här laget. Men hon var fortfarande ledsen för väskan och speciellt för kameran. Som tur var hade hon packat ner alla kläder i den stora resväskan.

Lägret såg ut som han mindes det. Nere vid vattnet låg ett gammalt båthus. Här förvarade man kajakerna och kanoterna.

12

Grottan

För tredje året i rad åker Jonas till Fiskeskär, sommarlägret i Ljungskile. Egentligen hade han hela tiden varit tveksam till om han verkligen ville följa med till lägret denna sommar. Men mamma har tjatat och tjatat och menat att om han inte åkte med, skulle han säkert ångra sig efteråt. Dessutom hade han ju inte något val heller.

Helene Evensen

Men, omständigheter gör att lägervistelsen inte alls blir som Jonas förväntar sig. En olycka förändrar allt, men inte nödvändigtvis till det sämre.

Under sommaren hinner han göra en stor upptäckt, träffa en alldeles speciell vän och få minnen för livet.

Grottan

En lättläst barn- och ungdomsbok.

Helene Evensen

www.bod.se