1
2
presenterar
Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist
Plötsligt en dag vet du vem du innerst inne är. Och du väljer vägar du aldrig tidigare har gått. - Anette Skåhlberg 2013 3 Sagolikt Bokförlag 2013
Andnöd är den första boken av sex om Nollja och Människofolket. Den ingår i Gryningsserien - Sagolikt Bokförlags lättlästa bokserie. Finns även som ljudbok.
Nollja och Människofolket är en bokserie skriven av författaren Anette Skåhlberg med bilder av illustratören Katarina Dahlquist. Det är en fristående fortsättning på Maya och Havsfolket. Den är i fem delar samt en avslutande Fälthandbok. Andnöd - Första boken om Nollja och Människofolket Förgiftad - Andra boken om Nollja och Människofolket Vattenfeber - Tredje boken om Nollja och Människofolket Olja i blodet - Fjärde boken om Nollja och Människofolket Havsrikets förvandling - Femte boken om Nollja och Människofolket Fälthandboken - En fauna över det vattenlevande Människofolkets invånare
Tryck & Bind: Exakta AB, Malmö 2013 ISBN: 9789186861414 ©Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2013 Sagolikt Bokförlag 2013 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se 4
1 I Människoriket
Nollja stirrar ut mot vattnet. Hon älskar att sitta på klipporna. Känna vinden i sitt hår. Låta dofterna från algerna svepa in i henne. Hon vet att hon inte får vara så nära havet. Även om hon aldrig kunnat förstå anledningen. Vad spelar några blåsor för roll? Nollja kan ännu minnas när Nana och Dada droppat vatten på hennes ben för att visa henne. Där varje droppe landade visade sig blåsor. Sträva och blåaktiga blåsor. 5
6
Hur kan det vara möjligt att vara allergisk mot något sådant som vatten? Aldrig kommer hon kunna lära sig simma. Aldrig kommer hon att få känna den mjuka ytan av vatten dra fram över hennes hud. Hon brukar sticka ner händerna i vattnet. Bara för att få känna en liten stund. Men på händerna kommer aldrig blåsor. Huden knottrar sig bara. Och händerna kliar i timmar efteråt. Nollja tänker att det är värt klådan. Hon låter blicken följa med i vågorna som slår upp mot klipporna. Det är allt bra konstigt ändå. Att dricka vatten kan hon. Då händer ingenting. Inuti klarar hon av vatten. Men inte utanpå. 7 5
Tänk om hon skulle våga sig ner? Hela hon rakt ner i vattnet? Tänk om hon vågar trotsa sin kropp? Låta blåsorna komma? Bara för att få känna vattnet mot huden, armarna, benen, magen. En enda gång. Mer hinner hon inte tänka. Plötsligt rusar Nana fram över klipporna och sliter tag i henne. ”Vad håller du på med? Ramlar du i kan du få en allergisk chock!” Nollja följer motvilligt med tillbaka till huset. Hon kan själv inte minnas att hon haft en chock någon gång. Men Nana och Dada har berättat att hon varit på väg att dö på grund av vattnet när hon var en liten baby. Och Nolljas vilja att leva är större än hennes nyfikenhet. 8
Men djupt i sitt hjärta kan hon känna längtan. En längtan som är större än allt annat hon vet. En längtan som väcker henne om natten. Som får henne att gå ner till klipporna allt oftare. För att andas. För att få en skymt av havet. Nana och Dada har sett henne varje gång. Hunnit hejda henne. Deras rädsla är stor att hon till sist kommer kliva ner i vattnet. Deras rädsla är stor att förlora sin lilla Nollja. Som inte är så liten längre. Snart ska hon fylla tolv år. En kväll när Nollja somnat tittar Dada mot Nana där de sitter i trädgården. ”Vi kan inte vara kvar här. Det är för farligt för henne.” Nana nickar. Nästa dag tar de kontakt med en mäklare. 9
Dags att gå vidare med livet. Dags att göra vad de kan för att rädda Nollja undan havet. De vet att deras hus kommer vara lätt att sälja. Men vart ska de själva ta vägen? Var ska de båda tillsammans med Nollja hitta sin plats i världen? Nollja är helt ovetande om deras planer. Samtidigt som längtan växer sig allt starkare inom henne. Havet slår sina vågor över henne i varje dröm hon har. Sorgen vaknar i henne när hon en morgon hör Nana och Dada prata om att flytta. Det är ett misstag att hon ska höra vad de säger, men skadan är redan skedd. Nollja låser in sig på sitt rum och vägrar komma ut. Ingenting kan få henne på gott humör igen. 10
Hon förstår inte varför, men känner i sitt hjärta att hon inte kan flytta från platsen de bor på. Hon behöver närheten till havet. Hon måste veta att vatten finns när hon behöver. Drömmarna blir allt verkligare. När hon vaknar på morgnarna är det som om hon varit ute och simmat. Hela hennes säng är genomblöt. Hennes kropp dryper av svett. ”Jag vill till havet”, tänker hon om och om igen. ”Havet längtar efter mig precis som jag längtar efter havet.” Så kommer natten till den 26 september. En natt som Nollja själv kallar för F-natten. Förändringens natt. Efter den natten är ingenting mer sig likt. 11
2 F-natten. Förändringens natt
Nollja vaknar mitt i natten till den 26 september. Förändringens natt. Ännu vet hon inte att något ska hända. Hon är törstig. Ofantligt törstig. Med ögonen fortfarande stängda sträcker hon sig efter glaset på bordet intill sängen. Men vattnet är slut. Hon suckar irriterat. Slickar de torra läpparna. I gommen är det så torrt att tungan fastnar när hon sväljer. Hon måste hämta mer att dricka. Hon hasar gäspande ur sängen. För att ta de få stegen fram till toaletten utanför hennes rum. På mattan framför sängen faller hon framstupa. Hennes ben ger vika. 12
Hon kan inte känna dem längre. Vad är det som händer? Hon sträcker sig hela vägen fram till sängbordet. Tänder lampan. Hennes blick vandrar ner mot mattan där hennes ben finns. Där hennes ben borde finnas! Men. Där finns inga ben! Nollja flämtar förfärat. Utstöter ett vrål. ”Nana! Dada! Jag har fått en allergisk chock!” För något annat kan det inte vara. Men hur? Har det räckt med att sitta på klipporna? Att tänka på vattnet? Att längta efter vatten mot huden? ”Nana! Dada!” Varför kommer de inte? Nollja kippar efter andan. ”Snälla någon vem som helst, låt mig inte dö. Låt mig inte dö av allergisk chock.” 13
Tårarna går inte att hejda. Nollja är rädd och skakar i hela sin kropp. Försöker dra sig fram till sängen med hjälp av armarna. Men det går inte. Hennes blick fastnar på det som en gång varit hennes ben. Men som nu är en stor klump fylld med blågröna blåsor. Det ser nästan ut som en fiskstjärt. Ja, som en fiskstjärt! En lång och blåskimrande fiskstjärt. Vad är det som händer med henne egentligen? ”Nana! Dada!” Om några timmar ska hon fylla tolv år. Tolv år. Den 26 september. Som hon längtat efter den dagen. Men nu är hon rädd för att inte få uppleva sin födelsedag. 14
”Nollja. Nej nej nej. Nej!” Nana och Dada har stannat i dörröppningen. De stirrar mot Nollja. Som fastfrusna på sina platser. Nollja drar sig runt mot dem på golvet. ”Men ska ni inte göra något?! Ser ni inte att jag har fått en allergisk chock! Ge mig medicin då!” När Nana och Dada står kvar och stirrar mot Nollja blir hon orolig. ”Snälla säg att det finns medicin för det här. Hjälp mig…” Nolljas röst blir hes. Hennes andetag är ansträngda. Hon kan känna hur luften drar ihop sig i hennes hals. Hon flämtar ansträngt och faller ner med huvudet mot golvet. Vilar. Nana och Dada skyndar fram till henne. 15
16
Lyfter i varsin ände upp henne i sängen. Dada torkar hennes tårar. Samtidigt som han själv gråter. Nana nickar tankfullt. ”Jag har undrat så länge när den här dagen ska komma. Men nu när den är här vet jag inte vad jag ska göra.” Hon ser en lång stund mot Nollja. Alla tre är tysta. Tills Nollja väser fram att det gör ont att andas. Att det känns som ingen luft finns kvar. Det brinner som en eld i hennes hals, säger hon. Hon undrar om hon är på väg att dö. Om det inte går att göra något för att rädda henne? Nana tittar snabbt mot Dada. ”Du vet vad vi måste göra? Det här är vad jag kallar ett nödläge på liv och död.” 17 15
Dada nickar. Klappar Nollja. Låter tårar strömma nerför sina kinder. Nana går ut i köket. Från översta skåpet tar hon ner det stora skrinet. Det som varit stängt sedan tio år tillbaka. Hon lossar nyckeln från kedjan runt sin hals. Låser upp låset. Det kärvar lite. Nana är tvungen att vrida fram och tillbaka några gånger innan nyckeln går runt. Försiktigt lyfter hon upp locket på skrinet. Hennes händer skakar. Nana är nervös. Tänk om det inte fungerar? Tänk om det har gått för lång tid? Tänk om ingen längre minns Nollja därnere i havets djup? Nana och Dada har inte hört ett ord, inte fått en hälsning, de senaste nio åren. 18
Nana sväljer hårt. Tittar bort genom hallen och mot Nolljas rum. Hon kan se Dada där han står lutad över sängen. Gråter. Hela hans kropp skakar. Nana plockar varsamt upp innehållet ur skrinet. Hon vet inte om det kommer fungera. Om det har gått för lång tid. Men hon har inget val. Hon måste i alla fall försöka rädda Nollja. I en långsam rörelse lyfter hon upp innehållet i sina händer. Håller det framför sig. Hon går hela vägen genom hallen och ut från huset. I hallen kliver hon i byxorna med de höga fiskarstövlarna. Är noga med varje steg över gräset.
19