we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 1
STAFFAN WIDSTRAND PETER CAIRNS
DET
FLORIAN MÖLLERS BRIDGET WIJNBERG
VILDA
EUROPA ÖVERSÄTTNING KICKI LIND
BOKFÖRLAGET MAX STRÖM
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 1
STAFFAN WIDSTRAND PETER CAIRNS
DET
FLORIAN MÖLLERS BRIDGET WIJNBERG
VILDA
EUROPA ÖVERSÄTTNING KICKI LIND
BOKFÖRLAGET MAX STRÖM
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 2
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 2
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 4
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 4
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 6
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 6
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 8
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 8
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 10
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 10
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 12
SID 2–3
SID 6–7
SID 14–15
Jord och eld
Bergklint
40 minusgrader i vintertaigan
ITALIEN/VULKANEN STROMBOLI, EOLISKA ÖARNA
Centaurea montana NORGE/SLENESET, NORDLAND
FINLAND/RIISITUNTURI NATIONALPARK, LAPPLAND
Stromboli är en av Italiens tre aktiva vulkaner och den har haft ständiga utbrott i åtminstone 2 000 år. Bilden är från maj 2009. Här skapas fortfarande Europa.
Sommaren i norr är kort men väldigt färgstark. I början av juli blommar det som mest. Bergklinten hör ursprungligen hemma i Alperna men har blivit en uppskattad trädgårdsväxt. Den har sedan spritt sig från trädgårdarna ut längs den norra Atlantkusten.
Det norra barrskogsbältet – den så kallade taigan – sträcker sig från de östligaste delarna av Ryssland hela vägen ner genom Skandinavien, till Estland och Lettland, och vidare in i Vitryssland och norra Ukraina. Den 77 km2 stora Riisitunturi nationalpark är ett av de över 25 000 områden som skyddas inom EUs Natura 2000-nätverk.
Olivier Grunewald SID 4–5
Staffan Widstrand
Krushuvad pelikan Pelecanus crispus GREKLAND/KERKINISJÖN, MAKEDONIEN
Med en vikt på 16 kg och ett vingspann på 3 meter konkurrerar den krushuvade pelikanen med stortrappen och knölsvanen om titeln ”Världens tyngsta flygande fågel”. Alla tre arterna lever i Europa. Den krushuvade pelikanen har kommit tillbaka starkt de senaste 30 åren, helt tack vare olika naturskyddsåtgärder. Jari Peltomäki
SID 8–9
Sven Zacek
Blåfenad tonfisk Thunnus thynnus MALTA
En gång var den blåfenade tonfisken en av Europas vanligaste fiskarter, en ekonomisk hörnsten i en rad Medelhavskulturer. Efter årtionden av industriellt överfiske, håller nu denna magnifika tungviktare på att utrotas. Om fisket inte förbjuds omedelbart kommer den blåfenade tonfisken att försvinna för alltid. Det vettlösa överfisket är också skälet till att den här bilden fick tas i en tonfiskodling. Alla fiskarna på bilden kommer att bli till sushi. Solvin Zankl SID 10–11
Råmande kronhjort Cervus elaphus DANMARK/KLAMPENBORG, KÖPENHAMN
SID 16–17
Bokskog med ramslök och engelsk klockhyacint Fagus sylvatica, Allium ursinum, Hyacinthoides non-scripta BELGIEN/HALLERBOS, BRABANT
I många av västra Europas bokskogar täcks marken om våren av mattor med dessa två örter. Den engelska klockhyacinten är ett starkt tecken på uråldrig skogsmark, och den lilla Hallerbosskogen med sin yta på bara 5 km2 är en av Belgiens sista gammelskogar. Bokskog är en naturtyp som i stort sett är unik för Europa. Klockhyacinten och ramslöken brukar blomma som vackrast sent i april och i början av maj, mitt under bokarnas lövsprickning. Maurizio Biancarelli
STAFFAN WIDSTRAND PETER CAIRNS
DET
FLORIAN MÖLLERS BRIDGET WIJNBERG
VILDA
EUROPA
Kronhjorten är ett av Europas mest avbildade djur. Den finns på oräkneliga hällristningar, grottmålningar, vapensköldar och som stadsvapen och företagslogotyper. Kronhjorten lever i allt från kusttundra- till skogs- och stäppmiljöer. Under 1700- och 1800talen överlevde kronhjorten i många länder endast i kungliga jaktreservat, likt det där den här bilden togs. Nu ökar deras antal rejält, tack vare återinplantering och klokare jaktregler. Florian Möllers
© Éditions de La Martinière och Wild Wonders of Europe Ltd. 2010 © Text: Staffan Widstrand, Peter Cairns, Florian Möllers och Bridget Wijnberg 2010 © Bild: Respektive fotograf 2010 Form: Anne-Marie Bourgeois/m87design Redaktör: Isabelle Grison Faktagranskning: Dr. Magnus Sylvén Karta sid 286–287: Cyrille Suss Originalets titel: Nature Sauvage en Europe Först publicerad av Éditions de La Martinière, Paris www.wild-wonders.com Bokförlaget Max Ström 2010 Svensk översättning: Kicki Lind Svenskt omslag: Patric Leo Svenskt original: Petra Ahston Inkapööl Faktagranskning av svensk översättning: Ragnar Hall Tryck: Pollina, Frankrike 2010 ISBN: 978-91-7126-191-5 www.maxstrom.se
ÖVERSÄTTNING KICKI LIND
BOKFÖRLAGET MAX STRÖM
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 12
SID 2–3
SID 6–7
SID 14–15
Jord och eld
Bergklint
40 minusgrader i vintertaigan
ITALIEN/VULKANEN STROMBOLI, EOLISKA ÖARNA
Centaurea montana NORGE/SLENESET, NORDLAND
FINLAND/RIISITUNTURI NATIONALPARK, LAPPLAND
Stromboli är en av Italiens tre aktiva vulkaner och den har haft ständiga utbrott i åtminstone 2 000 år. Bilden är från maj 2009. Här skapas fortfarande Europa.
Sommaren i norr är kort men väldigt färgstark. I början av juli blommar det som mest. Bergklinten hör ursprungligen hemma i Alperna men har blivit en uppskattad trädgårdsväxt. Den har sedan spritt sig från trädgårdarna ut längs den norra Atlantkusten.
Det norra barrskogsbältet – den så kallade taigan – sträcker sig från de östligaste delarna av Ryssland hela vägen ner genom Skandinavien, till Estland och Lettland, och vidare in i Vitryssland och norra Ukraina. Den 77 km2 stora Riisitunturi nationalpark är ett av de över 25 000 områden som skyddas inom EUs Natura 2000-nätverk.
Olivier Grunewald SID 4–5
Staffan Widstrand
Krushuvad pelikan Pelecanus crispus GREKLAND/KERKINISJÖN, MAKEDONIEN
Med en vikt på 16 kg och ett vingspann på 3 meter konkurrerar den krushuvade pelikanen med stortrappen och knölsvanen om titeln ”Världens tyngsta flygande fågel”. Alla tre arterna lever i Europa. Den krushuvade pelikanen har kommit tillbaka starkt de senaste 30 åren, helt tack vare olika naturskyddsåtgärder. Jari Peltomäki
SID 8–9
Sven Zacek
Blåfenad tonfisk Thunnus thynnus MALTA
En gång var den blåfenade tonfisken en av Europas vanligaste fiskarter, en ekonomisk hörnsten i en rad Medelhavskulturer. Efter årtionden av industriellt överfiske, håller nu denna magnifika tungviktare på att utrotas. Om fisket inte förbjuds omedelbart kommer den blåfenade tonfisken att försvinna för alltid. Det vettlösa överfisket är också skälet till att den här bilden fick tas i en tonfiskodling. Alla fiskarna på bilden kommer att bli till sushi. Solvin Zankl SID 10–11
Råmande kronhjort Cervus elaphus DANMARK/KLAMPENBORG, KÖPENHAMN
SID 16–17
Bokskog med ramslök och engelsk klockhyacint Fagus sylvatica, Allium ursinum, Hyacinthoides non-scripta BELGIEN/HALLERBOS, BRABANT
I många av västra Europas bokskogar täcks marken om våren av mattor med dessa två örter. Den engelska klockhyacinten är ett starkt tecken på uråldrig skogsmark, och den lilla Hallerbosskogen med sin yta på bara 5 km2 är en av Belgiens sista gammelskogar. Bokskog är en naturtyp som i stort sett är unik för Europa. Klockhyacinten och ramslöken brukar blomma som vackrast sent i april och i början av maj, mitt under bokarnas lövsprickning. Maurizio Biancarelli
STAFFAN WIDSTRAND PETER CAIRNS
DET
FLORIAN MÖLLERS BRIDGET WIJNBERG
VILDA
EUROPA
Kronhjorten är ett av Europas mest avbildade djur. Den finns på oräkneliga hällristningar, grottmålningar, vapensköldar och som stadsvapen och företagslogotyper. Kronhjorten lever i allt från kusttundra- till skogs- och stäppmiljöer. Under 1700- och 1800talen överlevde kronhjorten i många länder endast i kungliga jaktreservat, likt det där den här bilden togs. Nu ökar deras antal rejält, tack vare återinplantering och klokare jaktregler. Florian Möllers
© Éditions de La Martinière och Wild Wonders of Europe Ltd. 2010 © Text: Staffan Widstrand, Peter Cairns, Florian Möllers och Bridget Wijnberg 2010 © Bild: Respektive fotograf 2010 Form: Anne-Marie Bourgeois/m87design Redaktör: Isabelle Grison Faktagranskning: Dr. Magnus Sylvén Karta sid 286–287: Cyrille Suss Originalets titel: Nature Sauvage en Europe Först publicerad av Éditions de La Martinière, Paris www.wild-wonders.com Bokförlaget Max Ström 2010 Svensk översättning: Kicki Lind Svenskt omslag: Patric Leo Svenskt original: Petra Ahston Inkapööl Faktagranskning av svensk översättning: Ragnar Hall Tryck: Pollina, Frankrike 2010 ISBN: 978-91-7126-191-5 www.maxstrom.se
ÖVERSÄTTNING KICKI LIND
BOKFÖRLAGET MAX STRÖM
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 14
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 14
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 18
Den plötsliga spänningen då man ser en räv som springer över vägen. Känslan i att höra koltrastens mjuka sång från takåsarna eller glädjen över att se en plog sträckande vildgäss högt över staden. Den vitsippeklädda skogsgläntan som piggar upp på vägen till skolan. Grodornas kör, som från dikesrenen berättar att våren är här, och det storslagna panoramat av snötäckta fjäll vid horisonten. Vilda platser, vilda växter och vilda varelser får de flesta av oss att känna sig lite lyckligare och lite mera levande, även om mötet bara varar en kort stund. Våra liv blir helt enkelt rikare av att det vilda finns därute och av att vi får komma i kontakt med det. De vilda djuren, växterna och platserna är alla del av den uråldriga väv av liv som är själva grunden för vår egen arts överlevnad på jorden. Det har de alltid varit, och det kommer de alltid att förbli. Om vi bara låter dem finnas. De är det vilda Europa, och det är precis det som den här boken handlar om.
18
Glädjen i det vilda
Möten med det vilda får oss människor att må bättre. Oavsett om det är trädgårdens igelkottar och rödhakar, eller de fjärran bergens kungsörnar. Det vilda får oss att förundras, att stanna upp ett ögonblick och kanske till och med le en smula. Möten med vilda djur och fåglar gör oss upprymda, de får oss att genast vilja berätta om det för andra och de väcker grundläggande känslor djupt inom oss. Vi äger inte de vilda djuren, fåglarna och växterna. Vi kan inte fullständigt kontrollera dem. De lever där de själva vill. Det är nyttigt och viktigt för våra fyrkantiga sinnen att känna att det fortfarande finns varelser därute – vilda och fria – som inte ingår i någon stadsplan eller någon bolagsstrategi – djur, fåglar och växter som helt enkelt sköter sig själva och på sitt eget sätt.
Det är likadant med vilda platser, stora som små. De är sinnebilder för tidlösa värden som frihet, skönhet, lugn och värdighet. De förkroppsligar starka känslor hos oss, både av framtidshopp och av uråldrigt arv. Vilda trakter ger oss en välbehövlig sinnesro. Glädjen i det vilda är mycket djupt rotad i våra gener och i vår kulturhistoria. Den är en av de verkliga hörnstenarna i det som vi människor kallar lycka.
Därför vill vi fira att Europa fortfarande är fullt av spännande djur och natur. Vi vill visa att här dessutom finns betydligt mer av den varan än vad de flesta kanske trott. Vi vill visa vår egen kontinents förvånansvärt exotiska och charmiga naturskatter – det
19
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.38 Sida 18
Den plötsliga spänningen då man ser en räv som springer över vägen. Känslan i att höra koltrastens mjuka sång från takåsarna eller glädjen över att se en plog sträckande vildgäss högt över staden. Den vitsippeklädda skogsgläntan som piggar upp på vägen till skolan. Grodornas kör, som från dikesrenen berättar att våren är här, och det storslagna panoramat av snötäckta fjäll vid horisonten. Vilda platser, vilda växter och vilda varelser får de flesta av oss att känna sig lite lyckligare och lite mera levande, även om mötet bara varar en kort stund. Våra liv blir helt enkelt rikare av att det vilda finns därute och av att vi får komma i kontakt med det. De vilda djuren, växterna och platserna är alla del av den uråldriga väv av liv som är själva grunden för vår egen arts överlevnad på jorden. Det har de alltid varit, och det kommer de alltid att förbli. Om vi bara låter dem finnas. De är det vilda Europa, och det är precis det som den här boken handlar om.
18
Glädjen i det vilda
Möten med det vilda får oss människor att må bättre. Oavsett om det är trädgårdens igelkottar och rödhakar, eller de fjärran bergens kungsörnar. Det vilda får oss att förundras, att stanna upp ett ögonblick och kanske till och med le en smula. Möten med vilda djur och fåglar gör oss upprymda, de får oss att genast vilja berätta om det för andra och de väcker grundläggande känslor djupt inom oss. Vi äger inte de vilda djuren, fåglarna och växterna. Vi kan inte fullständigt kontrollera dem. De lever där de själva vill. Det är nyttigt och viktigt för våra fyrkantiga sinnen att känna att det fortfarande finns varelser därute – vilda och fria – som inte ingår i någon stadsplan eller någon bolagsstrategi – djur, fåglar och växter som helt enkelt sköter sig själva och på sitt eget sätt.
Det är likadant med vilda platser, stora som små. De är sinnebilder för tidlösa värden som frihet, skönhet, lugn och värdighet. De förkroppsligar starka känslor hos oss, både av framtidshopp och av uråldrigt arv. Vilda trakter ger oss en välbehövlig sinnesro. Glädjen i det vilda är mycket djupt rotad i våra gener och i vår kulturhistoria. Den är en av de verkliga hörnstenarna i det som vi människor kallar lycka.
Därför vill vi fira att Europa fortfarande är fullt av spännande djur och natur. Vi vill visa att här dessutom finns betydligt mer av den varan än vad de flesta kanske trott. Vi vill visa vår egen kontinents förvånansvärt exotiska och charmiga naturskatter – det
19
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 24
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 24
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 28
28
Okänt
Många tror att Europas natur sedan länge har försvunnit under ett täcke av asfalt och motorvägar. Men det har den inte. Inte än i alla fall. Naturen i vår världsdel är snarare mest okänd. Många européer tycks märkligt nog veta mer om djurliv och natur i Afrika eller i Nord amerika än om sitt eget naturarv. Få har någonsin hört talas om djur som visent, brugd, järv eller saigaantilop, eller att tiotusentals gamar häckar i Sydeuropa. Och hur många känner till vildmarksområden som Plitvice, Landmannalaugar, Ticha, Bagerova, Gredos, Padjelanta eller Durmitor? Från Kaukasus sylvassa bergskammar till Vadehavets vidsträckta våtmarker och Bialowiezas urskogar, är det nu dags att börja visa upp några av Europas vilda kronjuveler för resten av världen.
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 28
28
Okänt
Många tror att Europas natur sedan länge har försvunnit under ett täcke av asfalt och motorvägar. Men det har den inte. Inte än i alla fall. Naturen i vår världsdel är snarare mest okänd. Många européer tycks märkligt nog veta mer om djurliv och natur i Afrika eller i Nord amerika än om sitt eget naturarv. Få har någonsin hört talas om djur som visent, brugd, järv eller saigaantilop, eller att tiotusentals gamar häckar i Sydeuropa. Och hur många känner till vildmarksområden som Plitvice, Landmannalaugar, Ticha, Bagerova, Gredos, Padjelanta eller Durmitor? Från Kaukasus sylvassa bergskammar till Vadehavets vidsträckta våtmarker och Bialowiezas urskogar, är det nu dags att börja visa upp några av Europas vilda kronjuveler för resten av världen.
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 30
Vintervita dimslöjor svävar genom sagoskogen Bialowieza i Polen. Mellan månghundraåriga träd-
Okänt
30
stammar skymtar den väldiga konturen av en visent, eller europeisk bison. Ångan från den väldiga tjurens andedräkt visar sig som små puffar i den råkalla luften, och den rimfrostiga pälsen glittrar i vintersolens bleka ljus. Det går kanske knappt att föreställa sig denna ur åldriga varelse i en modern, tättbefolkad världsdel där så mycket natur tycks ha försvunnit. Men denna urskog lever än, och det gör visenten också, mot alla odds. För inte så länge sedan fanns det bara 13 individer av detta otroliga djur kvar i världen – samtliga i djurparker. Men nu är visenten på väg tillbaka till den natur där den hör hemma. I Polen och i Vitryssland, i ryska Kaukasus och i Ukraina, i Nederländerna, Slovakien, Lettland och Litauen och snart i Tyskland och ytterligare ett par länder. Från att bara ha varit en handfull djur i fångenskap finns där nu omkring 2 000 visenter på sin rätta plats i det vilda. En fantastisk seger för nästan hundra års tålmodigt naturskyddsarbete. En gång strövade enorma hjordar med dessa bufflar fritt över hela Europa, tillsammans med mammutar, uroxar, rådjur och kronhjortar, älgar och vildsvin. De strövade i ett mosaiklandskap av skogar, våtmarker och öppna slätter som de själva skapat genom sitt betande, och de jagades av lejon, vargar och av våra förfäders förfäder. Tyvärr har lejonen, mammutarna och uroxarna nu försvunnit för alltid, men visenten finns fortfarande kvar. Ett djur som ser precis ut som de bufflar som finns återgivna på de 15 000–20 000 år gamla grottmålningarna i Lascaux i Frankrike och i Altamira i Spanien. Visenten är en kraftfull symbol från vårt förflutna, och har blivit en länk till vår nutid. Dess överlevnad är en stark påminnelse om att det vilda både kan överleva och frodas, bara det får chansen.
I Bialowieza kände jag mig förflyttad långt tillbaka i tiden, till skogar sådana som de kan ha sett ut i Mellaneuropa för kanske tusen år sedan. Stefano Unterthiner, fotograf för Wild Wonders of Europe, Italien
HÖGER OCH NÄSTA UPPSLAG
Visent Bison bonasus POLEN/BIALOWIEZA NATIONALPARK
Visenten är Europas största växtätare och kan väga över ett ton. Den var helt utrotad i det fria till följd av jakt, men nu finns det åter omkring 2 000 visenter i det vilda och ytterligare 2 000 i fångenskap. Bialowiezaskogen, på gränsen mellan Polen och Vitryssland, är det område där visenten – även kallad europeisk bison – hållit sig kvar och överlevt. Bialowieza är en av Centraleuropas mycket få kvarvarande ädellövskogar och den hotas ständigt av avverkningar. Planer finns dock på att utöka de skyddade områdena på den polska sidan. För många hundra år sedan var dessa skogar sannolikt mer öppna och parkliknande än de är idag, på grund av betestrycket från de då många vilda växtätarna som strövade här. Stefano Unterthiner
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 30
Vintervita dimslöjor svävar genom sagoskogen Bialowieza i Polen. Mellan månghundraåriga träd-
Okänt
30
stammar skymtar den väldiga konturen av en visent, eller europeisk bison. Ångan från den väldiga tjurens andedräkt visar sig som små puffar i den råkalla luften, och den rimfrostiga pälsen glittrar i vintersolens bleka ljus. Det går kanske knappt att föreställa sig denna ur åldriga varelse i en modern, tättbefolkad världsdel där så mycket natur tycks ha försvunnit. Men denna urskog lever än, och det gör visenten också, mot alla odds. För inte så länge sedan fanns det bara 13 individer av detta otroliga djur kvar i världen – samtliga i djurparker. Men nu är visenten på väg tillbaka till den natur där den hör hemma. I Polen och i Vitryssland, i ryska Kaukasus och i Ukraina, i Nederländerna, Slovakien, Lettland och Litauen och snart i Tyskland och ytterligare ett par länder. Från att bara ha varit en handfull djur i fångenskap finns där nu omkring 2 000 visenter på sin rätta plats i det vilda. En fantastisk seger för nästan hundra års tålmodigt naturskyddsarbete. En gång strövade enorma hjordar med dessa bufflar fritt över hela Europa, tillsammans med mammutar, uroxar, rådjur och kronhjortar, älgar och vildsvin. De strövade i ett mosaiklandskap av skogar, våtmarker och öppna slätter som de själva skapat genom sitt betande, och de jagades av lejon, vargar och av våra förfäders förfäder. Tyvärr har lejonen, mammutarna och uroxarna nu försvunnit för alltid, men visenten finns fortfarande kvar. Ett djur som ser precis ut som de bufflar som finns återgivna på de 15 000–20 000 år gamla grottmålningarna i Lascaux i Frankrike och i Altamira i Spanien. Visenten är en kraftfull symbol från vårt förflutna, och har blivit en länk till vår nutid. Dess överlevnad är en stark påminnelse om att det vilda både kan överleva och frodas, bara det får chansen.
I Bialowieza kände jag mig förflyttad långt tillbaka i tiden, till skogar sådana som de kan ha sett ut i Mellaneuropa för kanske tusen år sedan. Stefano Unterthiner, fotograf för Wild Wonders of Europe, Italien
HÖGER OCH NÄSTA UPPSLAG
Visent Bison bonasus POLEN/BIALOWIEZA NATIONALPARK
Visenten är Europas största växtätare och kan väga över ett ton. Den var helt utrotad i det fria till följd av jakt, men nu finns det åter omkring 2 000 visenter i det vilda och ytterligare 2 000 i fångenskap. Bialowiezaskogen, på gränsen mellan Polen och Vitryssland, är det område där visenten – även kallad europeisk bison – hållit sig kvar och överlevt. Bialowieza är en av Centraleuropas mycket få kvarvarande ädellövskogar och den hotas ständigt av avverkningar. Planer finns dock på att utöka de skyddade områdena på den polska sidan. För många hundra år sedan var dessa skogar sannolikt mer öppna och parkliknande än de är idag, på grund av betestrycket från de då många vilda växtätarna som strövade här. Stefano Unterthiner
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 34
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 34
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 40
Allting hänger helt enkelt ihop. Det finns fjällväxter i den skandinaviska fjällkedjan som är mycket närbesläktade eller desamma som växter som finns i Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna, på Balkan och i Kaukasus. Växter och djur i olika slättområden är besläktade och det är kustlevande arter också, liksom de i Medelhavets torrmarker, i Mellaneuropas lövskogar, på stäpperna och i skogarna i norr. Många av våra mest älskade trädgårdsblommor och krukväxter har utvecklats från vilda arter i Europa – tulpaner, pioner, irisar, påskliljor, julrosor, vivor, rosor, syrener, nävor och murgröna. Vårt gemensamma naturarv är ett av de mest grundläggande men samtidigt än så länge minst uppmärksammade svaren på frågan: Vad är Europa? Naturarvet har helt styrt förutsättningarna för alla de kulturer som sedan urminnes tider har formats och utvecklats i denna del av världen. ÖVRE VÄNSTER
Tidlösa Colchicum autumnale UNGERN/DUNA DRAVA NATIONALPARK
En av de få blomväxter i Europa som blommar på hösten. Tidlösa trivs bäst på betade, naturliga gräsmarker, en landskapstyp som håller på att försvinna på många håll i Europa. Florian Möllers NEDRE VÄNSTER
Bergprästkrage Leucanthemum atratum LIECHTENSTEIN/MALBUN
40
Edwin Giesbers
Okänt
Älskar, älskar inte, älskar … Prästkragen är en av våra mest populära trädgårdsblommor och bergprästkragen är en av de vilda ursprungsarterna.
HÖGER
Blå timmen vid Los Hervideros SPANIEN/LANZAROTE, KANARIEÖARNA
Lanzarote är en populär solsemesterö och den av Kanarieöarna med det torraste klimatet. Vad få känner till är att anmärkningsvärt stora delar av Lanzarote är skyddade i form av reservat och nationalparker. Kanarieöarna tar emot över 11 miljoner turister årligen, samtidigt som ungefär 30 procent av öarnas landyta är skyddade som Natura 2 000-områden. Iñaki Relanzón NÄSTA UPPSLAG
Bergklint Centaurea montana LIECHTENSTEIN/MALBUN
En blommande alpäng hör till den europeiska naturens mest färgstarka företeelser. Många av arterna här är beroende av regelbunden slåtter eller naturbete, och de försvinner snabbt om området konstgödslas eller om det förbuskas eller blir till skog. Ängarnas blomsterprakt gynnar också ett stort antal insekter, särskilt många fjärilsarter. Edwin Giesbers
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 40
Allting hänger helt enkelt ihop. Det finns fjällväxter i den skandinaviska fjällkedjan som är mycket närbesläktade eller desamma som växter som finns i Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna, på Balkan och i Kaukasus. Växter och djur i olika slättområden är besläktade och det är kustlevande arter också, liksom de i Medelhavets torrmarker, i Mellaneuropas lövskogar, på stäpperna och i skogarna i norr. Många av våra mest älskade trädgårdsblommor och krukväxter har utvecklats från vilda arter i Europa – tulpaner, pioner, irisar, påskliljor, julrosor, vivor, rosor, syrener, nävor och murgröna. Vårt gemensamma naturarv är ett av de mest grundläggande men samtidigt än så länge minst uppmärksammade svaren på frågan: Vad är Europa? Naturarvet har helt styrt förutsättningarna för alla de kulturer som sedan urminnes tider har formats och utvecklats i denna del av världen. ÖVRE VÄNSTER
Tidlösa Colchicum autumnale UNGERN/DUNA DRAVA NATIONALPARK
En av de få blomväxter i Europa som blommar på hösten. Tidlösa trivs bäst på betade, naturliga gräsmarker, en landskapstyp som håller på att försvinna på många håll i Europa. Florian Möllers NEDRE VÄNSTER
Bergprästkrage Leucanthemum atratum LIECHTENSTEIN/MALBUN
40
Edwin Giesbers
Okänt
Älskar, älskar inte, älskar … Prästkragen är en av våra mest populära trädgårdsblommor och bergprästkragen är en av de vilda ursprungsarterna.
HÖGER
Blå timmen vid Los Hervideros SPANIEN/LANZAROTE, KANARIEÖARNA
Lanzarote är en populär solsemesterö och den av Kanarieöarna med det torraste klimatet. Vad få känner till är att anmärkningsvärt stora delar av Lanzarote är skyddade i form av reservat och nationalparker. Kanarieöarna tar emot över 11 miljoner turister årligen, samtidigt som ungefär 30 procent av öarnas landyta är skyddade som Natura 2 000-områden. Iñaki Relanzón NÄSTA UPPSLAG
Bergklint Centaurea montana LIECHTENSTEIN/MALBUN
En blommande alpäng hör till den europeiska naturens mest färgstarka företeelser. Många av arterna här är beroende av regelbunden slåtter eller naturbete, och de försvinner snabbt om området konstgödslas eller om det förbuskas eller blir till skog. Ängarnas blomsterprakt gynnar också ett stort antal insekter, särskilt många fjärilsarter. Edwin Giesbers
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 42
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 42
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 46
FÖREGÅENDE UPPSLAG
NÄSTA UPPSLAG
Tagelbroskskivling
Barrikakusten
Marasmius androsaceus VITRYSSLAND/PRIPYATSKI NATIONALPARK
SPANIEN/BASKIEN
Naturen i Vitryssland domineras av åkermark, vida myrområden och stora sumpskogar. Pripyatski nationalpark bildades 1996 i Pripyatflodens delta, som ibland även kallas “Europas Amazonas”. Bénce Maté
Dessa märkliga formationer, som bildats genom att havsbottenavlagringar under miljontals år pressats samman och sedan vridits upp på högkant, sträcker sig nu likt fingrar ut i havet vid Barrika på Biscayabuktens stormiga kust. Vid ebb gör de blottade havsalgerna att klipporna ser gröna ut. Verena Popp-Hackner
HÖGER
Blommande bergpioner Paeonia officinalis ITALIEN/MONTI SIBILLINI NATIONALPARK, UMBRIEN/MARCHE
Pionen är en populär trädgårdsväxt som härstammar från vilda pionarter i Asien och i bergen kring Medelhavet. Här syns den klassiska arten i Val Canatra, Sibillini nationalpark. Den är giftig och har i århundraden använts som medicinalväxt.
SID 50
Halvökentrakter GEORGIEN/DAVID GAREJI NATURRESERVAT
I Georgien, som ligger i Europas allra sydostligaste hörn, finns ett antal dramatiskt vackra naturområden. Naturreservatet David Gareji är en halvöken med röd jord och unika växtarter, beläget på gränsen mot Azerbajdzjan. Georg Popp
Claudia Müller SID 51
Spansk månspinnare Graellsia isabellae FRANKRIKE/QUEYRAS NATIONALPARK, ALPES-DE-HAUTE-PROVENCE
Europas största fjärilsart, den exotiska spanska månspinnaren, finns bara i några få högalpina skogsområden i Spanien och Frankrike. Större delen av flygtiden under våren och sommaren är den väldigt svår att upptäcka eftersom den håller till i trädtopparna, men under parningstiden i maj flyger hannarna långa sträckor nattetid i jakten på honor, lockade av honornas speciella doftspår. Niall Benvie
46
Naturen är en helt avgörande del av vår identitet som européer. Den är en grundsten i vårt kulturarv och en omistlig del av oss själva. Ladislav Miko, miljöminister, Tjeckien
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 46
FÖREGÅENDE UPPSLAG
NÄSTA UPPSLAG
Tagelbroskskivling
Barrikakusten
Marasmius androsaceus VITRYSSLAND/PRIPYATSKI NATIONALPARK
SPANIEN/BASKIEN
Naturen i Vitryssland domineras av åkermark, vida myrområden och stora sumpskogar. Pripyatski nationalpark bildades 1996 i Pripyatflodens delta, som ibland även kallas “Europas Amazonas”. Bénce Maté
Dessa märkliga formationer, som bildats genom att havsbottenavlagringar under miljontals år pressats samman och sedan vridits upp på högkant, sträcker sig nu likt fingrar ut i havet vid Barrika på Biscayabuktens stormiga kust. Vid ebb gör de blottade havsalgerna att klipporna ser gröna ut. Verena Popp-Hackner
HÖGER
Blommande bergpioner Paeonia officinalis ITALIEN/MONTI SIBILLINI NATIONALPARK, UMBRIEN/MARCHE
Pionen är en populär trädgårdsväxt som härstammar från vilda pionarter i Asien och i bergen kring Medelhavet. Här syns den klassiska arten i Val Canatra, Sibillini nationalpark. Den är giftig och har i århundraden använts som medicinalväxt.
SID 50
Halvökentrakter GEORGIEN/DAVID GAREJI NATURRESERVAT
I Georgien, som ligger i Europas allra sydostligaste hörn, finns ett antal dramatiskt vackra naturområden. Naturreservatet David Gareji är en halvöken med röd jord och unika växtarter, beläget på gränsen mot Azerbajdzjan. Georg Popp
Claudia Müller SID 51
Spansk månspinnare Graellsia isabellae FRANKRIKE/QUEYRAS NATIONALPARK, ALPES-DE-HAUTE-PROVENCE
Europas största fjärilsart, den exotiska spanska månspinnaren, finns bara i några få högalpina skogsområden i Spanien och Frankrike. Större delen av flygtiden under våren och sommaren är den väldigt svår att upptäcka eftersom den håller till i trädtopparna, men under parningstiden i maj flyger hannarna långa sträckor nattetid i jakten på honor, lockade av honornas speciella doftspår. Niall Benvie
46
Naturen är en helt avgörande del av vår identitet som européer. Den är en grundsten i vårt kulturarv och en omistlig del av oss själva. Ladislav Miko, miljöminister, Tjeckien
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 48
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 48
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 50
Vild, oförstörd natur är mer värdefull för oss människor än vad de flesta kanske anar. Tills den är borta. Då kan vi verkligen känna förlusten av den. Orsolya Haarberg, fotograf för Wild Wonders of Europe, Ungern
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 50
Vild, oförstörd natur är mer värdefull för oss människor än vad de flesta kanske anar. Tills den är borta. Då kan vi verkligen känna förlusten av den. Orsolya Haarberg, fotograf för Wild Wonders of Europe, Ungern
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 52
VÄNSTER
Korkekskog
Många av naturarvets kronjuveler är fortfarande påfallande okända utanför det egna landets gränser. Och det är kanske inte så konstigt. Europa har ju varit delat i generationer. Som världsdel har öst och väst varit politiskt delat i decennier. Dessutom har vi delats av språkbarriärer och svartsjukt bevakade nationsgränser som sammantaget har lett till att mycket av Europas natur har förblivit okänd – inte minst för européerna själva. Hur många västeuropéer tror till exempel att Mont Blanc är världsdelens högsta berg? Men som många kanske vet är det inte så – inte på långa vägar (sorry, Frankrike och Italien). Med sina 5 642 m.ö.h. är Elbrus den vilda bergskedjan Kaukasus mellan Ryssland och Georgien nästan 800 meter högre. Europas natur är verkligen mycket mer storslagen och varierad än vad de flesta av oss inser. Med landskap som varierar från Spaniens öknar och saltträsk i söder, genom Mellaneuropas täta lövskogar till den högarktiska tundran på Spetsbergen och Franz Josefs land i norr. Från de frodigt gröna landskapen på Irland och de brittiska öarna i väster, till de böljande stäpperna i Ryssland och Ukraina i öster. Från Nederländernas kustnära våtmarker till de snöklädda topparna i Alperna, Karpaterna och Kaukasus. Med tropiska arter som biätare, genetter, flyghöns, skorpioner och geckoödlor i ena änden, till extrema arktiska arter som isbjörnar, valrossar och myskoxar i den andra.
Quercus suber ITALIEN/GALLURA, SARDINIEN
Ett angenämt sätt att gynna naturen i Medelhavsområdet är att dricka vin, men då från flaskor med korkar av äkta kork. Korkeken, som kan bli flera hundra år gammal, är den dominerande skogsträdarten på Sardinien och i södra och mellersta Portugal och Spanien. Den är livsviktig för ett stort antal andra arter. Dess bark brukar skördas ungefär vart tionde år vilket inte skadar trädet. Om vi byter till plastkorkar, skruvkorkar eller lådviner så kommer korkekskogarna att försvinna. Staffan Widstrand ÖVRE HÖGER
Örnvråken levererar en smaragdödla till sina ungar Buteo rufinus BULGARIEN/NIKOPOLIS, PLEVEN
Örnvråken är en typisk stäppfågel som häckar från Balkan och österut in i Ryssland, Turkiet, Kaukasus och Centralasien. De som häckar i Europa flyttar söderut till Afrika eller Mellanöstern på vintern, och passerar då antingen Bosporen eller korsar Kaukasus. Örnvråken lever av gnagare, ödlor, fåglar och stora insekter, särskilt gräshoppor. Dietmar Nill NEDRE HÖGER
Frodig grönska vid legendarisk källa ALBANIEN/SYRI I KALTER
Namnet betyder ’Blå ögats källa’ och den förser floden Bistrica i Albanien med sötvatten. Platsen är en grön oas i Albaniens lågland där marken i övrigt till stora delar brukas, och grönskan betas hårt av får och getter. Anders Geidemark
Okänt
52 NÄSTA UPPSLAG
Järven, ”taigans hyena” Gulo gulo FINLAND/KUIKKA, KUHMO
Järven är ett djur i behov av en PRkonsult. Trots sitt rykte om att vara både glupsk och lömsk är den i själva verket en ganska skygg och ineffektiv jägare. Dessa stora mårddjur är sällsynta överallt inom sitt stora utbredningsområde och är till största delen asätare som är beroende av kadaver som varg, lo och björn har lämnat kvar. Samtidigt är den på sin vakt mot de stora rovdjuren. Särskilt vargarna dödar gärna en järv om de får chansen. Staffan Widstrand
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 52
VÄNSTER
Korkekskog
Många av naturarvets kronjuveler är fortfarande påfallande okända utanför det egna landets gränser. Och det är kanske inte så konstigt. Europa har ju varit delat i generationer. Som världsdel har öst och väst varit politiskt delat i decennier. Dessutom har vi delats av språkbarriärer och svartsjukt bevakade nationsgränser som sammantaget har lett till att mycket av Europas natur har förblivit okänd – inte minst för européerna själva. Hur många västeuropéer tror till exempel att Mont Blanc är världsdelens högsta berg? Men som många kanske vet är det inte så – inte på långa vägar (sorry, Frankrike och Italien). Med sina 5 642 m.ö.h. är Elbrus den vilda bergskedjan Kaukasus mellan Ryssland och Georgien nästan 800 meter högre. Europas natur är verkligen mycket mer storslagen och varierad än vad de flesta av oss inser. Med landskap som varierar från Spaniens öknar och saltträsk i söder, genom Mellaneuropas täta lövskogar till den högarktiska tundran på Spetsbergen och Franz Josefs land i norr. Från de frodigt gröna landskapen på Irland och de brittiska öarna i väster, till de böljande stäpperna i Ryssland och Ukraina i öster. Från Nederländernas kustnära våtmarker till de snöklädda topparna i Alperna, Karpaterna och Kaukasus. Med tropiska arter som biätare, genetter, flyghöns, skorpioner och geckoödlor i ena änden, till extrema arktiska arter som isbjörnar, valrossar och myskoxar i den andra.
Quercus suber ITALIEN/GALLURA, SARDINIEN
Ett angenämt sätt att gynna naturen i Medelhavsområdet är att dricka vin, men då från flaskor med korkar av äkta kork. Korkeken, som kan bli flera hundra år gammal, är den dominerande skogsträdarten på Sardinien och i södra och mellersta Portugal och Spanien. Den är livsviktig för ett stort antal andra arter. Dess bark brukar skördas ungefär vart tionde år vilket inte skadar trädet. Om vi byter till plastkorkar, skruvkorkar eller lådviner så kommer korkekskogarna att försvinna. Staffan Widstrand ÖVRE HÖGER
Örnvråken levererar en smaragdödla till sina ungar Buteo rufinus BULGARIEN/NIKOPOLIS, PLEVEN
Örnvråken är en typisk stäppfågel som häckar från Balkan och österut in i Ryssland, Turkiet, Kaukasus och Centralasien. De som häckar i Europa flyttar söderut till Afrika eller Mellanöstern på vintern, och passerar då antingen Bosporen eller korsar Kaukasus. Örnvråken lever av gnagare, ödlor, fåglar och stora insekter, särskilt gräshoppor. Dietmar Nill NEDRE HÖGER
Frodig grönska vid legendarisk källa ALBANIEN/SYRI I KALTER
Namnet betyder ’Blå ögats källa’ och den förser floden Bistrica i Albanien med sötvatten. Platsen är en grön oas i Albaniens lågland där marken i övrigt till stora delar brukas, och grönskan betas hårt av får och getter. Anders Geidemark
Okänt
52 NÄSTA UPPSLAG
Järven, ”taigans hyena” Gulo gulo FINLAND/KUIKKA, KUHMO
Järven är ett djur i behov av en PRkonsult. Trots sitt rykte om att vara både glupsk och lömsk är den i själva verket en ganska skygg och ineffektiv jägare. Dessa stora mårddjur är sällsynta överallt inom sitt stora utbredningsområde och är till största delen asätare som är beroende av kadaver som varg, lo och björn har lämnat kvar. Samtidigt är den på sin vakt mot de stora rovdjuren. Särskilt vargarna dödar gärna en järv om de får chansen. Staffan Widstrand
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 54
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 54
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 56
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 56
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 58
FÖREGÅENDE UPPSLAG
Piano Grande
Några av Europas karismatiska arter är okända för att de är så sällsynta. Vissa är precis på gränsen till utrotning. Hit hör panterlon (iberisk lo), ett av världens två mest hotade vilda kattdjursarter. Och munksälen, världens mest hotade sälart. Eller den vackert färgade europeiska hamstern som ännu inte är lika sällsynt, men som minskar i antal med skrämmande hastighet. Alla dessa är arter i fara. Andra arter kan vara okända för att de lever på otillgängliga ställen, som i grottor eller nere i havsdjupen, på bergstoppar, stormyrar eller i väglösa skogsområden. Ytterligare andra är okända för att de mestadels är aktiva om natten, som fladdermöss och ugglor, grävlingar eller mårdar. Förunderligt nog finns också många stora vilda djur inom bara några timmars räckhåll från de flesta av Europas största städer. Många av dem lever dessutom helt nära oss, i våra trädgårdar, parker och förorter. Om de förblir okända så kanske det beror på att vi inte har brytt oss tillräckligt mycket om att ens titta efter dem.
ITALIEN/MONTI SIBILLINI NATIONALPARK, UMBRIEN/MARCHE
I bergskedjan Apenninernas centrala delar gömmer sig denna ännu ganska okända naturpärla. Försommarens massblomning av olika sorters narcisser i Sibillini är makalös och den starka doften överväldigande. Sandra Bartocha ÖVRE VÄNSTER
Jättekopparödla eller Scheltopusik Ophisaurus apodus UKRAINA/BAGEROVASTÄPPEN, KRIM
Den påminner om en orm men är faktiskt en benlös ödla. Europas största dessutom. Den kan bli upp till 135 cm lång och över 50 år gammal. Grzegorz Lesniewski NEDRE VÄNSTER
Hamster Cricetus cricetus SLOVAKIEN/POLONINY NATIONALPARK
Den europeiska hamstern är en färgstark gnagare, stor som ett marsvin. Numera är den utrotningshotad i många länder men de flesta européer vet inte ens om att den finns. 2007 hotade EU med att bötfälla Frankrike på 17 miljoner euro för att ha misslyckats med att skydda hamsterns sista kvarvarande boplatser i landet. Konrad Wothe HÖGER
Brunbjörn Ursus arctos FINLAND/MARTINSELKONEN, SUOMUSSALMI
Okänt
58
Tidigare fanns det björn i nästan alla Europas länder – fram till på 900-talet till och med på de brittiska öarna. Det är samma art som Nordamerikas grizzly. Nu ökar björnarnas antal i stora delar av den europeiska kontinenten och idag finns den ojämförligt största björnpopulationen i Ryssland (ca 30 000), följt av i tur och ordning Rumänien (6 000–7 000), Sverige (2 500), Balkan (2 500–3 000) och Finland (1 000). Staffan Widstrand NÄSTA UPPSLAG
Crnojevica, ”Svarta floden” MONTENEGRO/SKADARSJÖNS NATIONALPARK
Floden rinner från Skadar, som är den största sjön på Balkanhalvön och en våtmark av global betydelse. Skadar är en av de fem viktigaste övervintringsplatserna för vattenfåglar i Europa. Trots att sjön har klassats av Unesco som världsarv och dessutom är nationalpark, Natura 2000-område och ingår i våtmarkskonventionen (Ramsar konventionen) för skydd av värdefulla våtmarker, är den nu allvarligt hotad av planer på uppströms dammbyggen för vattenkraft. Milán Radisics
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 58
FÖREGÅENDE UPPSLAG
Piano Grande
Några av Europas karismatiska arter är okända för att de är så sällsynta. Vissa är precis på gränsen till utrotning. Hit hör panterlon (iberisk lo), ett av världens två mest hotade vilda kattdjursarter. Och munksälen, världens mest hotade sälart. Eller den vackert färgade europeiska hamstern som ännu inte är lika sällsynt, men som minskar i antal med skrämmande hastighet. Alla dessa är arter i fara. Andra arter kan vara okända för att de lever på otillgängliga ställen, som i grottor eller nere i havsdjupen, på bergstoppar, stormyrar eller i väglösa skogsområden. Ytterligare andra är okända för att de mestadels är aktiva om natten, som fladdermöss och ugglor, grävlingar eller mårdar. Förunderligt nog finns också många stora vilda djur inom bara några timmars räckhåll från de flesta av Europas största städer. Många av dem lever dessutom helt nära oss, i våra trädgårdar, parker och förorter. Om de förblir okända så kanske det beror på att vi inte har brytt oss tillräckligt mycket om att ens titta efter dem.
ITALIEN/MONTI SIBILLINI NATIONALPARK, UMBRIEN/MARCHE
I bergskedjan Apenninernas centrala delar gömmer sig denna ännu ganska okända naturpärla. Försommarens massblomning av olika sorters narcisser i Sibillini är makalös och den starka doften överväldigande. Sandra Bartocha ÖVRE VÄNSTER
Jättekopparödla eller Scheltopusik Ophisaurus apodus UKRAINA/BAGEROVASTÄPPEN, KRIM
Den påminner om en orm men är faktiskt en benlös ödla. Europas största dessutom. Den kan bli upp till 135 cm lång och över 50 år gammal. Grzegorz Lesniewski NEDRE VÄNSTER
Hamster Cricetus cricetus SLOVAKIEN/POLONINY NATIONALPARK
Den europeiska hamstern är en färgstark gnagare, stor som ett marsvin. Numera är den utrotningshotad i många länder men de flesta européer vet inte ens om att den finns. 2007 hotade EU med att bötfälla Frankrike på 17 miljoner euro för att ha misslyckats med att skydda hamsterns sista kvarvarande boplatser i landet. Konrad Wothe HÖGER
Brunbjörn Ursus arctos FINLAND/MARTINSELKONEN, SUOMUSSALMI
Okänt
58
Tidigare fanns det björn i nästan alla Europas länder – fram till på 900-talet till och med på de brittiska öarna. Det är samma art som Nordamerikas grizzly. Nu ökar björnarnas antal i stora delar av den europeiska kontinenten och idag finns den ojämförligt största björnpopulationen i Ryssland (ca 30 000), följt av i tur och ordning Rumänien (6 000–7 000), Sverige (2 500), Balkan (2 500–3 000) och Finland (1 000). Staffan Widstrand NÄSTA UPPSLAG
Crnojevica, ”Svarta floden” MONTENEGRO/SKADARSJÖNS NATIONALPARK
Floden rinner från Skadar, som är den största sjön på Balkanhalvön och en våtmark av global betydelse. Skadar är en av de fem viktigaste övervintringsplatserna för vattenfåglar i Europa. Trots att sjön har klassats av Unesco som världsarv och dessutom är nationalpark, Natura 2000-område och ingår i våtmarkskonventionen (Ramsar konventionen) för skydd av värdefulla våtmarker, är den nu allvarligt hotad av planer på uppströms dammbyggen för vattenkraft. Milán Radisics
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 60
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 60
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 62
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 62
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 64
FÖREGÅENDE UPPSLAG
Brugd
På denna stora kontinent finns slutligen också många fler okända naturområden än de flesta av oss kan föreställa sig. Avlägsna trakter som är så höga, så djupa, så torra, så våta, så karga eller så svårgenomträngliga att väldigt få av oss någonsin har besökt dem. Möjligen förvånar det några av oss att det fortfarande finns riktiga vildmarker i Europa. Men det är alldeles sant. Några av dessa platser är så fantastiskt storslagna, så på något vis heliga att vi inte kan göra mycket annat än att ta ett steg tillbaka och låta oss förundras: Vildmarken Ticha i Slovakien, Laponia och Vindelfjällen i svenska Lappland, Finnmarksvidda, Hardangervidda och Svalbard i Norge, Rila- och Rodopibergen i Bulgarien, Retezat i Rumänien, Gran Paradiso i Italien, Vanoise i Frankrike, Ordesa i Spanien, Pindosbergen i Grekland, Nenetsky Zapovednik, Briansky Les, Teberdinsky-reservatet och Volgadeltat i Ryssland. Nästan hela Grönland. Och listan kan göras ännu mycket längre. Så, det finns mycket att fira i det vilda Europa. Vårt naturarv finns fortfarande kvar och det är fullt av stora och små underverk, både runt husknuten och lite längre bort. Både vanliga och ovanliga. Både sådana som är lätta att upptäcka och sådana som är nästan omöjliga att få syn på. Vackra, fula, coola, sexiga, varma, kalla, höga, låga, snabba och långsamma. Vi kanske inte alltid förstår det, men det vilda Europa finns för oss därute och kommer att fortsätta finnas där i ytterligare många generationer framöver. Om vi bara ger det chansen.
Cetorhinus maximus STORBRITANNIEN/ISLE OF MULL, SKOTTLAND
Brugden, en sorts haj, är den näst största fiskarten i världen. Den kan bli 12 meter lång och väga upp till 19 ton. Brugden saknar tänder och gör istället som de stora valarna, den filtrerar småplankton nära ytan. Den syns allt oftare till utanför Skottland och södra Storbritannien. På Isle of Mull kan man följa med på organiserade båtturer för att skåda eller dyka med dem. Nuno Sá VÄNSTER
Gråhäger med nyfångad karp Ardea cinerea och Cyprinus carpio VITRYSSLAND/PRIPYATSKI NATIONALPARK
Gråhägern är en fiskspecialist som kommer tillbaka starkt i hela Europa, nu när vi i stort sett har slutat att jaga den. Så länge det finns mat finner den sig till rätta nästan överallt. Här i Pripyats vidsträckta träskmarker finns det gott om föda och hägrarna frodas. Bence Máté ÖVRE HÖGER
Ormskinnstall Pinus leucodermis ITALIEN/POLLINO NATIONALPARK, BASILICATA-KALABRIEN
Bergsområdet Pollino är nästan helt okänt utanför Italien. Pollino nationalpark bildades 1993, bland annat för att skydda de unika och uråldriga ormskinnstallarna. De lägre sluttningarna täcks av väldiga bok- och kastanjeskogar. Sandra Bartocha NEDRE HÖGER
Kalkstenskanjon SLOVENIEN/TRIGLAV NATIONALPARK
Okänt
64
Triglav nationalpark täcker 800 km2 och är en påfallande vacker del av de Julianska alperna, en del av alpkedjan som sträcker sig från Österrike och Italien ner i Slovenien. Dessa berg hyser en labyrint av droppstensgrottor, raviner och vattenfall som har formats av de vattendrag som skär genom kalkstenen. Daniel Zupanc NÄSTA UPPSLAG
Trädsovare som äter mullbär Dryomys nitedula BULGARIEN/RODOPIBERGEN
Trädsovaren är en nattaktiv gnagare, något mindre i storlek än en ekorre. Den sover ofta djupt på dagen och går i ide på vintern. Dess smak för vindruvor gör att många vinodlare kanske inte helt uppskattar den. Bulgarien har det största antalet sällsynta och hotade däggdjursarter av alla länder i Europa. Dietmar Nill
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 64
FÖREGÅENDE UPPSLAG
Brugd
På denna stora kontinent finns slutligen också många fler okända naturområden än de flesta av oss kan föreställa sig. Avlägsna trakter som är så höga, så djupa, så torra, så våta, så karga eller så svårgenomträngliga att väldigt få av oss någonsin har besökt dem. Möjligen förvånar det några av oss att det fortfarande finns riktiga vildmarker i Europa. Men det är alldeles sant. Några av dessa platser är så fantastiskt storslagna, så på något vis heliga att vi inte kan göra mycket annat än att ta ett steg tillbaka och låta oss förundras: Vildmarken Ticha i Slovakien, Laponia och Vindelfjällen i svenska Lappland, Finnmarksvidda, Hardangervidda och Svalbard i Norge, Rila- och Rodopibergen i Bulgarien, Retezat i Rumänien, Gran Paradiso i Italien, Vanoise i Frankrike, Ordesa i Spanien, Pindosbergen i Grekland, Nenetsky Zapovednik, Briansky Les, Teberdinsky-reservatet och Volgadeltat i Ryssland. Nästan hela Grönland. Och listan kan göras ännu mycket längre. Så, det finns mycket att fira i det vilda Europa. Vårt naturarv finns fortfarande kvar och det är fullt av stora och små underverk, både runt husknuten och lite längre bort. Både vanliga och ovanliga. Både sådana som är lätta att upptäcka och sådana som är nästan omöjliga att få syn på. Vackra, fula, coola, sexiga, varma, kalla, höga, låga, snabba och långsamma. Vi kanske inte alltid förstår det, men det vilda Europa finns för oss därute och kommer att fortsätta finnas där i ytterligare många generationer framöver. Om vi bara ger det chansen.
Cetorhinus maximus STORBRITANNIEN/ISLE OF MULL, SKOTTLAND
Brugden, en sorts haj, är den näst största fiskarten i världen. Den kan bli 12 meter lång och väga upp till 19 ton. Brugden saknar tänder och gör istället som de stora valarna, den filtrerar småplankton nära ytan. Den syns allt oftare till utanför Skottland och södra Storbritannien. På Isle of Mull kan man följa med på organiserade båtturer för att skåda eller dyka med dem. Nuno Sá VÄNSTER
Gråhäger med nyfångad karp Ardea cinerea och Cyprinus carpio VITRYSSLAND/PRIPYATSKI NATIONALPARK
Gråhägern är en fiskspecialist som kommer tillbaka starkt i hela Europa, nu när vi i stort sett har slutat att jaga den. Så länge det finns mat finner den sig till rätta nästan överallt. Här i Pripyats vidsträckta träskmarker finns det gott om föda och hägrarna frodas. Bence Máté ÖVRE HÖGER
Ormskinnstall Pinus leucodermis ITALIEN/POLLINO NATIONALPARK, BASILICATA-KALABRIEN
Bergsområdet Pollino är nästan helt okänt utanför Italien. Pollino nationalpark bildades 1993, bland annat för att skydda de unika och uråldriga ormskinnstallarna. De lägre sluttningarna täcks av väldiga bok- och kastanjeskogar. Sandra Bartocha NEDRE HÖGER
Kalkstenskanjon SLOVENIEN/TRIGLAV NATIONALPARK
Okänt
64
Triglav nationalpark täcker 800 km2 och är en påfallande vacker del av de Julianska alperna, en del av alpkedjan som sträcker sig från Österrike och Italien ner i Slovenien. Dessa berg hyser en labyrint av droppstensgrottor, raviner och vattenfall som har formats av de vattendrag som skär genom kalkstenen. Daniel Zupanc NÄSTA UPPSLAG
Trädsovare som äter mullbär Dryomys nitedula BULGARIEN/RODOPIBERGEN
Trädsovaren är en nattaktiv gnagare, något mindre i storlek än en ekorre. Den sover ofta djupt på dagen och går i ide på vintern. Dess smak för vindruvor gör att många vinodlare kanske inte helt uppskattar den. Bulgarien har det största antalet sällsynta och hotade däggdjursarter av alla länder i Europa. Dietmar Nill
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 68
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 68
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 72
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 72
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 74
Dess skönhet i sig är skäl nog att försvara det vilda omkring oss. Vincent Munier, fotograf för Wild Wonders of Europe, Frankrike
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 74
Dess skönhet i sig är skäl nog att försvara det vilda omkring oss. Vincent Munier, fotograf för Wild Wonders of Europe, Frankrike
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 76
we1_001-79 BAT_swe_2:we_ 2010-01-22 17.39 Sida 76