9789152310984

Främlingar i skogen Helena Bross & Johan Egerkrans

Det är höstlov och Teo och Bianca ska sova

över i den gamla stugan i skogen. På vägen dit ser de en stor hund som stryker omkring vid sjön - eller är det verkligen en hund? I Svartskogen råder det delade meningar om nykomlingen. Är det en vän eller en farlig fiende? När jägarna närmar sig måste Teo och Bianca och deras vänner i skogen bestämma sig.

Det här är den andra boken i serien om Svartskogens hemligheter - berättelser på gränsen mellan saga och verklighet.

ISBN 978-91-523-1098-4

(523-1098-4)

Främlingar i skogen Blå gnistor

4

Vaksamma ögon

8

Torpet i skogen

12

Vid elden

15

Gråben

19

Dåliga nyheter

23

Mötet

26

Arga röster

30

Lyktan i skogen

34

Vid Bergfoten

38

Bitmärken

43

En förtrollande smak

48

Grannungar

52

Se upp därnere!

56

Vidvinga väcker oss

61

Lobo och Raja

65

Hos Grauer

68

Jägarna

72

Snöstorm

76

En gammal kälke

80

Framlingar_inlaga.indd 2

2013-01-30 10.23

Framlingar_inlaga.indd 3

Snögubben

84

Ett märkvärdigt tyg

88

Gömstället

93

Törstiga hundar

98

Vargarnas berättelser

102

Silverstjärna

106

Rovdjurständer

111

Gåvan

116

2013-01-30 10.23

Hos Grauer Lobo och Raja såg rädda ut, men de följde med.

Råda tog ledningen och vi skyndade efter henne.

Hon tog oss med på små igenvuxna stigar. Ibland lämnade vi stigarna och klev över mossiga kullfallna jätteträd, kröp under svepande grangrenar och mellan täta snår. Hon var hela tiden några steg före och vi såg hennes färgranna hår dansa över ryggen.

Plötsligt drogs håret åt sidan av en gren som stack ut. Vi fick se hennes rygg och både Bianca och jag drog efter andan av förskräckelse. Huden på ryggen var inte slät och fin som den i ansiktet och på armarna. Ryggen som skymtade under håret var en gammal trädstam. Råda måste ha förstått vad vi sett, för hon vände sig om och tittade på oss och skrattade sitt höga klingande skratt.

– Ni har väl hört vad som berättas i sagorna? sa hon. Skogsråets rygg ser ut som ett gammalt träd.

68

Framlingar_inlaga.indd 68

2013-01-30 10.24

Jag hann tänka att det var konstigt att vi vågade följa henne utan att vara rädda. Om hon ville kunde hon lura bort oss alldeles i skogen.

Det var uppförsbacke nästan hela vägen till Grauers grotta. Vi sprang uppför en sluttning med stora stenblock och risiga granar. När vi kom fram var Bianca och jag så trötta att vi darrade. Grottans ingång täcktes av ett stort grått klippblock, övervuxet med mossa.

– Snabbt nu, Bianca! sa Millevi och drog av sig sitt halsband.

Bianca gjorde likadant och jag såg hur hennes händer skakade. Millevi tog de båda smyckena av bergkristall och la dem över varandra. När stenarna möttes sköt en blå ljusstråle fram och träffade klippblocket som hasade åt sidan med ett skrapande ljud. Det blev en öppning stor nog för oss att komma in.

– Kom! viskade Millevi. Ni kan gömma er härinne.

Jätten sover, han kommer inte att märka något.

– Men om han vaknar? sa Raja.

– Han vaknar bara om man sjunger för honom.

Var alldeles tysta så går allt bra.

Vi smög in i grottan tillsammans med vargarna.

69

Framlingar_inlaga.indd 69

2013-01-30 10.24

70

Framlingar_inlaga.indd 70

2013-01-30 10.24

Därinne låg jätten Grauer och lutade huvudet mot en sten. De håriga armarna och benen var tjocka som trädstammar. Han andades lugnt så att det susade i grottan.

Lobo och Raja kröp ihop tätt intill grottväggen och la huvudena mot framtassarna.

– Vi hämtar er så snart faran är över, sa Millevi.

Så tassade vi ut tyst på tå. Millevi tog smyckena igen och sköt stenen på plats. Nu kunde ingen ana vad som fanns därinne.

71

Framlingar_inlaga.indd 71

2013-01-30 10.24

Jägarna Nu var hunden på väg uppför berget. Den nosade sig fram mellan stockar och stenar och snart stod den mitt framför oss och skällde som en galning.

Millevi och Råda försvann in bland träden så Bianca och jag fick möta jägarna alldeles själva.

De var två karlar, en lång och en kort, som kom traskande med varsitt gevär över axeln.

– Hej på er! sa den långe. Vad gör ni här i skogen?

– Vi är bara ute och går, sa Bianca. Vi har höstlov och bor i den lilla stugan nere i gläntan. Vi har fått låna den av vår lärare, Torbjörn. Vad gör ni?

– Vi jagar varg, sa den korte. Ni vet väl att det finns vargar i skogen? Ni borde vara lite mer försiktiga och inte springa runt alldeles ensamma.

– Ja, det verkar farligt när ni går omkring här med gevär, sa Bianca.

Tänk om ni skjuter någon av misstag!

72

Framlingar_inlaga.indd 72

2013-01-30 10.24

– Vi skjuter bara om vi ser vargarna, sa den långe. Basse har fått upp spår, de verkar ha varit här alldeles nyligen.

Nu stod hunden Basse alldeles vid det stora klippblocket och skällde med nosen riktad mot berget. Männen synade stenen från alla håll och tittade frågande på hunden.

– Vargarna måste ha varit precis här, sa den långe.

Märkligt, de kan ju inte försvinna in i berget.

Jag fick plötsligt en idé och tog upp vattenflaskan ur fickan. Jag tog en klunk och sträckte sedan fram flaskan mot jägarna.

– Vill ni smaka vårt källvatten? sa jag. Det kommer från brunnen vid stugan. Godare vatten finns inte!

Jag lät som en tv-reklam och det funkade. De tog varsin klunk och tackade så mycket. Jag hade inte lurat dem, vattnet var gott. Bianca och jag började gå nerför sluttningen och låtsades att vi skulle till stugan. Männen fick koppla hunden och slita

73

Framlingar_inlaga.indd 73

2013-01-30 10.24

den bort från klippblocket vid grottan. Plötsligt hördes Rådas klingande skratt och vi vände oss om.

Männen lyssnade och tittade. Vi såg hur de sken upp när de såg skogens skönhet.

– Hallå där, vänta! ropade en av dem.

Så gav de sig av efter henne, in bland träden.

De hade sett hennes vackra framsida, de gröna ögonen och det böljande håret. Nu gick de rakt in i storskogen utan att tänka efter. När de kommit vilse ordentligt skulle Råda vända dem ryggen med ett skratt. Vi skulle inte behöva bekymra oss för dem på ett bra tag.

Så snart jägarna försvunnit traskade Bianca och jag uppför berget igen. Millevi fanns plötsligt bredvid oss. Hon hade bara gjort sig osynlig och hållit sig alldeles i närheten. Nu tog hon och Bianca av sig halsbanden igen och Millevi la ihop stenarna och sköt bort stenporten. Vi smög in i grottan och där rådde lugn och frid. Lobo och Raja hade kommit till ro och jättens lugna andetag susade i bergrummet.

– Hallå! sa Millevi och klappade Raja försiktigt.

Faran är över för den här gången. Ni kan komma ut nu!

74

Framlingar_inlaga.indd 74

2013-01-30 10.24

Vargarna tassade ut och ruskade på sig när de såg dagsljuset.

– Så underligt, sa Raja. Det var skönt därinne. Jag blev lugn av Grauers andetag.

– Han är snäll, sa Millevi. Så länge han inte blir retad är han den snällaste i världen. Blir han arg kan han ställa till med jordbävning, men han skulle tycka om er. Ni hör till den vilda skogen, precis som han.

75

Framlingar_inlaga.indd 75

2013-01-30 10.24

Snöstorm – Jägarna kommer inte tillbaka mer i dag, sa Millevi till vargarna. Ni kan pusta ut nu. Men jag vill varna er för en annan sak. Jag tror att det är snö på väg.

Vi älvor känner sådant på oss. När det ligger snö på marken kommer jägarna att kunna spåra er. Ni måste vara väldigt försiktiga.

– Helst skulle vi vilja hitta en annan skog, sa Lobo.

Här är vi fångade som i en säck, det är hus och vägar runtomkring.

– Vi ska se om vi kan hjälpa er härifrån, sa Millevi.

Så tog vi adjö av våra nya vänner. De tassade bort bland träden och vi började traska hemåt mot stugan.

När vi närmade oss huset såg vi att det kom rök ur skorstenen. Bianca och jag skyndade oss mot dörren.

– Vi ses! sa Millevi och försvann.

Vi rusade in och hittade Torbjörn i köket. Han stod där och lagade mat.

– Hej! sa han. Var har ni varit?

Vi berättade om vårt möte med vargarna, om Grauer och om jägarna. Torbjörn skrattade.

– Bra! sa han. Då är det lugnt i dag i alla fall.

Nu ska ni snart få lite mat.

76

Framlingar_inlaga.indd 76

2013-01-30 10.24

Torbjörn lagade sjömansbiff. Han stekte tunna köttskivor som han la tillsammans med potatis och lök i en gryta. Medan grytan puttrade på spisen plockade han fram en karta och bredde ut på bordet.

– Titta här! sa han. Vår skog är inte den bästa för vargarna. Men om de kunde ta sig hit ...

Torbjörn pekade på ett smalt naturområde norr om samhället. Det hade kontakt med en större skog längre norrut.

– Ser ni! sa han. Om de bara kunde komma igenom samhället och ut på andra sidan. Då skulle de kunna hitta till skogarna kring Åsasjöarna.

77

Framlingar_inlaga.indd 77

2013-01-30 10.24

Snön skulle snart vara borta. Det kändes lite tråkigt, men samtidigt var det bra. Nu var Lobo och Raja på väg mot de stora skogarna. De sprang snabbt och lämnade inga spår som gick att följa.

119

Framlingar_inlaga.indd 119

2013-01-30 10.25

Sanoma Utbildning Postadress: Box 30091, 104 25 Stockholm Besöksadress: Alströmergatan 12, Stockholm Hemsida: www.sanomautbildning.se E-post: info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-587 642 00 Telefax 08-587 642 02 Redaktör: Maria Renck Grafisk form: AB Typoform Omslag: Johan Egerkrans/AB Typoform Illustrationer: Johan Egerkrans Främlingar i skogen ISBN 978-91-523-1098-4 © 2013 Helena Bross och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden.

Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryck: Livonia Print, Lettland, 2013

120

Framlingar_inlaga.indd 120

2013-01-30 10.25

Främlingar i skogen Helena Bross & Johan Egerkrans

Det är höstlov och Teo och Bianca ska sova

över i den gamla stugan i skogen. På vägen dit ser de en stor hund som stryker omkring vid sjön - eller är det verkligen en hund? I Svartskogen råder det delade meningar om nykomlingen. Är det en vän eller en farlig fiende? När jägarna närmar sig måste Teo och Bianca och deras vänner i skogen bestämma sig.

Det här är den andra boken i serien om Svartskogens hemligheter - berättelser på gränsen mellan saga och verklighet.

ISBN 978-91-523-1098-4

(523-1098-4)