Åtta morddomar. Plus tjugofem erkännanden som aldrig ledde till åtal. Så såg det ut, fallet Thomas Quick. Och det är väl få som inte minns mediernas bild av Quick, eller ”Sätermannen”. En värre mördare, till och med kannibal, hade aldrig detta lilla land skådat. Våren 2008 reser journalisten Hannes Råstam till Säters sjukhus för sitt första besök hos ”Sveriges värste seriemördare”. Det blir ett omvälvande möte som kom att få oanade konsekvenser för dem båda. Råstam vänder på varje papper i utredningen, granskar förhören och går igenom Sture Bergwalls, som är Thomas Quicks egentliga namn, egna berättelser. Han läser domarna och ser rekonstruktioner på video. Han får också tillgång till mängder av tidigare okänt material – journalerna på Säters sjukhus, polismäns dagböcker och undangömda polisrapporter. Ett tvivel börjar växa fram hos honom. Genom att tålmodigt lägga pussel nystar Hannes Råstam upp berättelsen om hur Sveriges värste seriemördare skapades.
Hannes Råstam (1955–2012) arbetade under åren 1993–2011 som undersökande journalist på Sveriges Television, där han gjorde många uppmärksammade dokumentärer om rättsväsendet: om Osmo Vallos död, Göteborgskravallerna, ”Fallet Ulf” (om den oskyldigt dömde Bo Larsson) och Thomas Quick.
Fallet Thomas Quick är en sann thriller om ett märkligt människoöde och ett tragiskt rättsfall. Steg för steg blottläggs hur Thomas Quick förvandlades till seriemördare och hur domstolarna kunde döma honom för åtta mord han inte begått. Samtidigt går de verkliga mördarna fria.
Fallet Thomas Quick är en rasande uppgörelse med det svenska rättsväsendet.
Råstam tilldelades Föreningen Grävande
MED EFTERORD AV MATTIAS GÖRANSSON
Journalisters pris Guldspaden fem gånger samt Stora Journalistpriset 1998 och 2005. Bland hans internationella utmärkelser kan nämnas Prix Italia (2001), Guldnymfen i Monte Carlo (2006), FIPA d’Or, Frankrike
Björn Afzelius och Roffe Wikström.
SÄTERS SJUKHUS, JUNI 2008 – Väntar ni utanför rummet under mitt besök? – Avdelningen är stängd, här finns ingen personal, svarade vårdaren kort. Hon halade fram en liten dosa, som om hon läst mina tankar. – Vill du ha ett överfallslarm? Jag tittade på henne och på den svarta lilla
HANNES RÅSTAM
THOMAS
QUICK
Att skapa en seriemördare
dosan. Thomas Quick hade vårdats här sedan 1991. Han ansågs så farlig att han endast tilläts lämna bunkern en gång var sjätte vecka för en biltur, på villkor att han åtföljdes av tre vårdare. ”Så dåren skulle få se horisonten för att inte bli ännu galnare”, tänkte jag. Nu skulle jag på några sekunder avgöra om situationen krävde ett överfallslarm eller inte. Jag kom mig inte för med att svara. – Det finns en larmknapp i rummet intill också, sa vårdaren. ”Lät hon inte lite retsam?” tänkte jag. Hon visste lika väl som jag att inte ett enda av Quicks offer skulle ha räddats av en larmknapp i ett intillliggande rum. Min fundering avbröts av att den 189 centimeter långe Thomas Quick uppenbarade sig i dörröppningen, ledsagad av två vårdare. Iklädd en urtvättad collegetröja som en gång varit lila, slitna jeans och sandaler, log han osäkert och sträckte fram sin hand, lätt framåtböjd som för att inte tvinga mig att komma honom för nära. Jag betraktade handen som enligt innehavaren dräpt minst trettio människor. Hans handslag var fuktigt.
(2006). Hannes Råstam var tidigare verksam som musiker, och spelade med bland andra
”Det är hemskt, det är sant och det är fullkomligt fenomenal läsning.” Leif GW Persson
FALLET
MED FÖRORD AV LEIF GW PERSSON
HANNES RÅSTAM FALLET THOMAS QUICK
Foto: Cato Lein
TQ311,5p_nyttTittapådok_Layout 1 20120612 12.15 Sida 1
ISBN 978-91-7037-604-7
Vårdarna var försvunna.
Ordfront www.ordfrontforlag.se Omslag: Jan Cervin Design
Jag var ensam med kannibalen.