9789188099327 by Smakprov Media AB

och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Boken innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och belyser vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning som äger rum på och utanför nätet. Författaren visar hur fenomen som näthat och nätkärlek kan uppstå och resonerar kring hur nätet påverkar vår kommunikation. Boken innehåller också konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken avslutas med praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer. Den riktar sig till alla som arbetar i skolan samt till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

elza dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

NÄTMOBBNING, NÄTHAT OCH NÄTKÄRLEK kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet

ISBN 978-91-8809-932-7

nätmobbning, näthat och nätkärlek elza dunkels

nätmobbning, näthat och nätkärlek ger en nyanserad

elza dunkels

789188 099327

© 2016 Elza Dunkels och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-932-7 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Redaktör: Stina Andersson Omslag: Catharina Ekström Grafisk form: Roger Johansson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2016 Gothia Fortbildning AB Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 www.gothiafortbildning.se

innehåll

Förord 5 Inledning 7 A. UNGAS VARDAG PÅ NÄTET 1. Nätet – våra attityder och hur det påverkar oss

2. Näthat och nätkärlek

3. Mobbning och nätmobbning

Mediepanik 15 Internetforskning 18 Nätets påverkan på vårt beteende 20 Skolan och digitaliseringen 22 Vad är hat? 25 Vad är näthat? 27 Vem är hataren? 28 Näthatets konsekvenser 29 Nätkärlek 31 Vanligare med mobbning utanför nätet 35 Olika typer av nätmobbning 39 Anonymitet 41 Den oändliga publiken 44 Det eviga avtrycket 45 Nätets dokumentation 45 Upprepning 46

Den ständiga närvaron Upplevelser av nätmobbning Banbrytande forskning om mobbning och makt

47 48 50

B. MOTVERKA NÄTHAT OCH NÄTMOBBNING 4. Motståndskraft som skydd

5. Övervakning och filter

Ge barn utbildning i hur de kan navigera på nätet Så kan vi öka barns motståndskraft på nätet

60 61

Övervakning – inget stöd i forskningen 64 Filter ger falsk trygghet 66 Svarta och vita listor 69 Familjekontroll 71

6. Maktrelationer och samtal som arbetsredskap 73 Utveckla nätet till en positiv arena Flickors konflikter ett eftersatt område

75 77

7. Skolans likabehandlingsarbete

8. Skolans viktiga roll

9. Förhållningssätt och praktiska råd

Normer och normkritik

Inventera problemen 86 Nätkunskap 87 Normkritiskt arbete 88 Synen på unga 89 Samverkan 91

Sammanfattning 110 Referenser 114

Förord Hej, jag heter elza och jag är näthatare. Jag har hjärtlöst delat

länkar där offentliga personer gör bort sig. Särskilt kring valet 2010 spred jag några filmer där Sverigedemokrater sa sådant som jag uppfattar som dumheter. Jag har också medvetet avstått från att gilla och dela sådant som jag normalt är intresserad av för att jag inte tycker att personen i fråga förtjänar min uppmärksamhet. Jag har struntat i Facebookvänners födelsedagar därför att jag inte tycker att jag känner dem tillräckligt bra. Jag har skrivit kritiska blogginlägg om företag och organisationer som har en oetisk hållning i frågor som är viktiga för mig. Dessutom har jag i slutna forum vräkt ur mig de mest oförskämda saker om folk som jag inte respekterar. Det här gör mig till en ganska normal näthatare. De flesta som kränker andra på nätet är vanliga människor. Eller, det kan vi inte riktigt veta ännu. Det finns för lite forskning om näthat, men en kvalificerad gissning utifrån min och andras forskning om nätet är att den här typen av näthat är ganska typisk för den normala nätanvändaren. Och sedan beror det naturligtvis på hur man definierar näthat. Jag ska strax komma in på olika sätt att definiera och avgränsa näthat. Men min poäng är att vi inte ska utmåla näthata ren och nätmobbaren som en särskild person med en särskild agenda. De individerna finns naturligtvis också och jag kommer att komma in lite på dem i den här boken, men främst kommer jag att fokusera på vanliga människor som kränker andra på nätet. Näthataren kan vara som du och jag. Eller kanske inte som du, det vet jag inget om. Men helt klart som jag. 5

förord

Jag har också stor erfarenhet av nätkärlek. Jag har både spridit och fått nätkärlek. Jag har peppat andra mycket mer än jag skulle hunnit göra i rummet, därför att det går så snabbt att kommentera eller dela något bra som någon gjort. Jag blir dagligen uppmuntrad av andra, antagligen därför att det går lika snabbt för dem att gilla eller ge en peppande kommentar. Ibland har nätkärleken räddat mig från den cynism som riskerar att följa på motgångar; det har alltid funnits någon där, precis när jag har behövt det. För precis som med hat har kärlek en tendens att fortplanta sig. Den som sprider kärlek får kärlek tillbaka och den som hatar får hat tillbaka. Jag tror det är viktigt att vi tänker på att kärleken är väldigt omfattande på nätet. Som det ser ut nu pratar vi mest om hatet, fast de flesta av oss ändå ser mer av kärleken i vår vardag. Jag kommer att skriva om nätkärlek lite längre fram, men inte ens i min bok kommer den att få lika mycket uppmärksamhet som de hatiska uttrycken. Det beror på att nätkärleken inte medför några stora problem som måste hanteras. Det finns visserligen kritik mot kärlek och vänskap på nätet, men den kritiken kommer jag snabbt att avfärda lite längre fram i boken. Jag tänker mig att den här boken ska vara en motvikt till all skrämselpropaganda och svarta tidningsrubriker som sprids om nätet. Jag har samlat forskning och applicerat filosofiska resonemang på aktuell kunskap om nätet och människors beteende på nätet. Som en del av förberedelserna för att skriva den här boken har jag haft samtal med en stor mängd unga som varit vänliga nog att dela med sig av sina tankar om de här frågorna. Jag vill rikta ett stort tack till alla som bidragit till boken. Och till dig som läser: Välkommen till min bild av kärlek och hat på nätet. Umeå, december 2015 Elza Dunkels

Inledning Egentligen finns det ingen nätmobbning. I min forskargär-

ning har jag försökt undvika uttrycket i många år, av två orsaker. Den första är att jag tror att det är farligt att fokusera så mycket på mobbning över nätet som vi har gjort de senaste tio åren. Om vi pratar så mycket om nätmobbning och hur allvarligt och annorlunda detta nya är, riskerar vi att glömma bort mobbningen som sker i skolan. Mobbning är sedan urminnes tider ett mycket allvarligt problem som skolan fortfarande har att hantera men inte är särskilt bra på. Risken är stor att ord som nätmobbning blir en ursäkt för att slippa ta tag i svåra problem i skolans vardag. Det blir lite enklare att skylla på nätet. Trots att många studier visar att mobbningen över nätet bara utgör en liten del, några procent, av den totala mobbningen. Och trots att nästan all mobbning som sker över nätet har en koppling till mobbning i skolan. Vilket alltså har fått mig att försöka tona ner pratet om nätmobbning. Den andra orsaken är att ju mer jag studerar fenomenet, desto tydligare blir det att nätmobbning är något som vuxna försöker undvika att se. Det pratas mycket om olika aktörers ansvar; den som tillhandahåller tjänsten där mobbningen sker, media, lagstiftningen och så vidare. Men det pratas ytterst lite om hur de vuxna som finns kring barnen ska agera för att identifiera, förebygga och agera mot mobbning. Nätmobbningen syns i svarta rubriker och den finns utan tvekan i barns vardag, men den lyser med sin frånvaro i många skolors likabehandlingsplaner och pedagogiska verksamhet. Jag har också frågat mig om vi verkligen behöver ett särskilt ord som nätmobbning, eftersom jag inte har förstått vad prefixet 7

inledning

nät- egentligen tillför. Mobbning är mobbning, oavsett i vilka rum den sker. Vi har ju inte särskilda ord för den mobbning som sker i samband med idrottslektioner, har jag hävdat i flera forskningsartiklar (Dunkels, Frånberg och Hällgren, 2011; Dunkels, 2009). Men i dag ser jag lite annorlunda på den saken. År 2011 fick jag i uppdrag av Skolverket att skriva en forskningsöversikt om nätmobbning (Dunkels, 2013), till en antologi som skulle fördjupa kunskapen om mobbning. När jag började göra en sammanställning av relevant forskning blev det uppenbart för mig att det verkligen finns skäl att tala om en särskild sorts nätmobbning. En stor del av den här boken kommer att behandla dessa kunskaper och hur vi ska kunna använda dem för att göra barns liv bättre. För det är ju det som allt handlar om. Vi vill göra barns liv bättre. Det är sällan vi ens behöver diskutera det. Frågan är bara hur. Många gånger grundar vi våra handlingar på värderingar och antaganden. När nätet är inblandat blir detta ännu tydligare. Den här boken tar sin utgångspunkt i vetenskaplig kunskap om mobbning på och utanför nätet, som ett sätt att ge rationella argument. Den är ett försök att motarbeta känslomässiga reaktioner och dåligt informerade beslut inom det extremt känslomässigt laddade området nätmobbning. Jag försöker att kritiskt granska – problematisera – företeelsen nätmobbning, vilket är nödvändigt eftersom nätmobbning på intet sätt är ett väl definierat och väl beforskat område. Jag strävar också efter att relatera nätmobbning till de sammanhang där den återfinns, det vill säga i ungas uppkopplade vardag. Det är en viktig aspekt eftersom inget fenomen någonsin står utanför sin kontext och många delar kan bli begripliga först när vi sätter in dem i sitt sammanhang. Inte minst blir detta viktigt när vi har att göra med något som många vuxna saknar egen erfarenhet av. Barnens egna upplevelser blir då vår viktigaste källa till kunskap. Jag kommer också att ta upp frågor om hur skolan hanterar nätmobb8

inledning

ning. Vad gör skolorna? Ingår nätkränkningar och nätmobbning i skolornas kartläggningar, utvärderingar och planer? Men allra viktigast är kanske vilka slutsatser vi kan dra som får betydelse för skolans likabehandlingsuppdrag. I det sista kapitlet finns några övergripande slutsatser och rekommendationer. Det är dock viktigt att påpeka att frågan om nätmobbning är mycket komplex och att forskningen fortfarande är i sin linda, vilket betyder att det inte finns några säkra slutsatser att dra. Varje fall av nätmobbning kan innehålla många och komplicerade element; de inblandades gemensamma och individuella historia, situationen på skolan, hur erfarna nätanvändare barn och deras vuxna är, för att nämna några. Det betyder inte att mina slutsatser och rekommendationer är poänglösa. All kunskaps utveckling är av godo och inte minst när det gäller mobbning. Många studier visar att skolor efterfrågar kunskap om hur de kan arbeta mot kränkningar på nätet, inte bara då barn kränker varandra – det vi brukar kalla mobbning – utan även när barn på olika sätt kränks av vuxna. Den här boken är ett sätt att möta dessa frågor. Det finns också en praktisk handledning för skolor som kan användas tillsammans med boken. Den har jag tagit fram tillsammans med experter på det här området och den är fritt tillgänglig på nätet. Handledningen är uppbyggd som en kurs för skolor som vill ha stöd för att uppdatera skolans likabehandlingsplan, så att den också tar hänsyn till ungas användning av nätet. Kursen bygger på samma princip som exempelvis Wikipedia, där innehållet är öppet för användarna att bidra med sina egna kunskaper. Enligt en stor mängd studier är det vanligast att mobbning sker mellan personer som har en relation, till exempel att de går i samma skola eller spelar i samma lag. Mobbningsforskarna Vande bosch och Van Cleemput (2008) kunde dock se att det förekom att deras informanter trakasserade okända. Offren fungerade då 9

inledning

som individuella men slumpmässiga mål för trakasserierna. I denna kategori skulle man kunna placera berättelser om mobbningsincidenter som spridits med stor hastighet och över ett stort geografiskt och demografiskt område, det som kallas viral spridning. En sådan händelse är The Star Wars Kid. Det var en pojke som spelade in sig själv när han agerade i scener från filmen Star Wars. Inspelningen, som inte var tänkt att visas för andra, hamnade i orätta händer och lades ut på internet. Den fick i princip en världsomspännande spridning med tiotals miljoner visningar och genererade en mängd kränkande kommentarer. För barnet i fråga blev det hela en personlig katastrof och han tvingades byta skola (Dunkels, 2009). Även berättelserna om denna och liknande händelser kan sägas ha fått viral spridning. Det handlade om helt nya hot mot unga, och just denna typ av hot kunde inte de vuxna relatera till genom sin egen skolerfarenhet. Att en privatperson skulle kunna bli känd och hånad över hela världen upplevdes av många som en stor och oerhört farlig risk och ingen hade vid den tiden överblick nog att tala om att händelserna var extremt ovanliga. Dessa händelser är alltså ovanliga men förekommer och har därför varit svåra att placera in i de teorier om mobbning som vi har att tillgå. De kom också att bli styrande för den tidiga forskningen om nätmobbning, eftersom de var så spektakulära och specifika för nätet. Aldrig tidigare hade en enskild kränkning kunnat spridas så snabbt och till så många. Händelserna blev också utgångspunkten för många kampanjer mot nätmobbning, både i Sverige och internationellt. Det var djupt olyckligt eftersom bilden av nätmobbning som något speciellt och extra farligt fick ordentligt fäste i en relativt oförberedd vuxenvärld. Om bara fler hade lyssnat till barn på ett tidigare stadium, hade utvecklingen kunnat ta en annan väg och vi hade kanske sluppit ha alla de diskussioner vi har i dag. Vi hade kunnat hjälpa barnen istället för att upprört prata om nätets faror. 10

inledning

Det finns självklart något legitimt och godhjärtat i att som vuxen reagera kraftfullt när man får höra talas om ett nytt, hemskt fenomen. Tyvärr kan det få negativa konsekvenser att rusa åstad och agera mot detta nya utan att ha stannat upp och gjort en analys av problemet. Under åren efter 2000 startade många märkliga projekt, som alla skulle hjälpa utsatta unga på nätet. I många av fallen hade inte en enda ung människa konsulterats, utan det fanns ett tydligt vuxenperspektiv både i problemformulering och lösning. Det utvecklades tekniska hjälpmedel för att skydda barn från kränkningar och farliga vuxna, det cirkulerade råd till unga om hur de skulle uppföra sig på nätet för att undvika faror och det startades kampanjer för att upplysa barn och vuxna. Dessvärre byggde de alltså på en väldigt ytlig analys av problemen och på en människosyn som reducerade unga till passiva mottagare som saknar egen förmåga att förstå den miljö de befinner sig i.

Ungas vardag på nätet

DENNA FÖRSTA DEL av boken är tänkt att

ge en översiktlig bild av det aktuella forskningsläget om ungas vardag på nätet, som en bakgrund till vad som händer och hur vi kan förhålla oss till det. Först går jag igenom lite forskning om nätet och hur nätet påverkar oss som använder det. Därefter redogör jag för fenomenen näthat och nätkärlek och hur de uppstått som en följd av nätets egenskaper. Med detta som bakgrund ger jag en introduktion till mobbning och nätmobbning samt hur vi kan tänka om kränkningar som sker över nätet. I den senare delen av boken blir det mer praktiska resonemang om hur vi kan agera för att skydda barn och göra deras nätanvändning tryggare.

1. Nätet – våra attityder och hur det påverkar oss En viktig bakgrund till våra attityder till nätet går att hitta i

teknikhistorisk forskning och forskning om populärkultur. Vid introduktionen av ny teknik eller nya medier uppstår nästan alltid motreaktioner från personer som inte anammat det nya. Ofta har det handlat om vuxnas reaktioner på sådant som unga har tagit till sig. Inte sällan är reaktionerna främst känslomässiga och de har kallats för moralpanik av bland andra Springhall (1998). Senare forskare modifierade termen och kallade de reaktioner som följde på en teknikintroduktion för mediepaniker (Drotner, 1999). Reaktionerna är ofta oproportionerliga i den bemärkelsen att de är kraftigare än hotet ger skäl för. Exempel som brukar lyftas fram i Sverige är videovåldsdebatten och debatten kring serietidningar.

Mediepanik Enligt den brittiske sociologen Chas Chrichter (2008) är en me diepanik en berättelse om hur oskulden blir fördärvad av den nya, negativa kulturen och hur samhället riskerar förfall på grund av detta nya. Egentligen, menar Chrichter, handlar en mediepanik om något annat än det specifika medium som debatteras. Vi använder alltså en ny företeelse för att diskutera ett gammalt problem som är lite svårgripbart. Den nya tekniken eller musikstilen är konkret medan det där andra är svårare att sätta ord på. Det där andra, som egentligen är det som skapar oro, är själva förändringen, att samhället förändras och att maktrelationer riskerar att rubbas. 15

1. nätet

–

våra attityder och hur det påverkar oss

En sådan här panikreaktion går över efter ett tag. Så småningom inser allt fler att video inte är farligt i sig, att serietidningar kan vara ingång till annan läsning eller att dataspel faktiskt är kultur det också. Väldigt ofta övergår en känslomässigt grundad kritik i sin motsats efter ett tag. Teknikhistoriker har beskrivit en cirkel, där det som en gång var farligt efter ett tag upplevs som ofarligt och kanske även nyttigt i förhållande till något ännu nyare, som då får vara föremål för en ny våg av panik. Det finns många exempel på att det som en gång lyftes fram som något mycket farligt för ungdomen senare kommer att användas som ett exempel på god kultur. Pedagogikprofessorn Roger Säljö (2000) berättar till exempel om en tidig moralpanik, nämligen den som utspelade sig under bokens intåg i utbildningsväsendet under antiken. Många lärda var starkt kritiska till att ungdomen skulle få använda böcker och såg det som slutet på seriös utbildning. Om de unga fick tillgång till böcker skulle de förslappas och slippa lära sig de stora verken utantill. I dag är det en märklig tanke, att böcker i sig skulle vara farliga, men det föreföll relevant med den tidens sätt att se på saker. I dag är det många som framhåller boken som omistlig för utbildningsväsendet så man kan säga att hysterin kring böcker har gått hela varvet runt. Först var boken illa sedd och nu framhålls den som något positivt i relation till nyare fenomen som surfplattor och Wikipedia. Så här skulle vi kunna beskriva i princip varje teknisk landvinning med berättelsen om den panik som uppstod när den introducerades för konsumenten. Tåget, telefonen, synthen, videon, radion och tv:n har alla figurerat i liknande debatter för att så småningom framstå som harmlösa bärare av olika typer av budskap. Även de mest upprörda förstår till slut att problemen som uppstår handlar mer om vad vi män niskor väljer att göra med tekniken än om tekniken i sig. Det finns dock kritik mot att beskriva reaktionerna som oproportionerliga och enbart drivna av känslor på det sätt som jag 16

1. nätet

–

våra attityder och hur det påverkar oss

gör. Medieforskarna Buckingham och Strandgaard Jensen (2012) pekar till exempel på att det är möjligt att se dessa reaktioner som begripliga om vi betraktar dem i den historiska kontext i vilken de uppstod. På det sättet skulle vi alltså kunna se dem som vettiga och välgrundade snarare än hysteriska och överdrivna. Det finns också anledning att respektera en önskan att behålla vissa saker som de är. Det går att argumentera för att det finns faror i att bara rusa åstad och anamma allt nytt. Samtidigt är nätet inte en modegrej eller en ny musikstil. Internet innebär en större och mer genomgripande förändring än de fenomen som mediepaniker tidigare handlat om. Så jämförelsen med videon och serietidningar haltar. Eftersom den tekniska utvecklingen sker med så stor hastighet i dag menar internetforskaren Adam Thierer (2013) att vi kommer att få se en rad mindre och snabbt övergående panikutbrott – snarare än de stora, överväldigande utbrott som han menar kännetecknas av en undergångskänsla: ”the-world-is-going-to-hell”. Vi kan redan se denna utveckling då vi samtidigt med en större oro omkring nätet som sådant kan iaktta korta orosattacker så snart en ny app för unga lanseras. De känslomässiga reaktionerna är ungefär desamma, men föremålet för uppmärksamheten varierar. Under åren 2014 och 2015 har denna typ av reaktioner uppstått mot Instagram, ask.fm, Snapchat, Secret, KiK, mobiltelefoner och surfplattor för att nämna några. Det kan förvisso finnas god anledning att lyfta fram baksidor hos nya fenomen som introduceras i våra liv. Kritiska granskningar kan innehålla viktiga varningar och det är utan tvekan bra att ha ett allmänt kritiskt förhållningssätt till nya saker. Men ett kritiskt förhållningssätt innebär inte ett allmänt utmålande av det värsta som skulle kunna hända. Istället handlar ett kritiskt förhållningssätt om att systematiskt och intellektuellt granska det nya vi stöter på och avhålla oss från att överreagera känslomässigt. 17

elza dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

NÄTMOBBNING, NÄTHAT OCH NÄTKÄRLEK kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet

ISBN 978-91-8809-932-7

nätmobbning, näthat och nätkärlek elza dunkels

nätmobbning, näthat och nätkärlek ger en nyanserad

elza dunkels

789188 099327