9789147096961

Jämlik ålderdom?

I samtiden och framtiden

Lars Andersson Peter Öberg (red.)

Jämlik ålderdom?

I samtiden och framtiden Lars Andersson Peter Öberg (red.)

Innehåll Inledning ............................................................................................. 6 Lars Andersson och Peter Öberg

Kapitel 1. Den sociala konstruktionen av ojämlikt åldrande – europeiska utblickar...................................................... 14 Alan Walker Ojämlikhetens politik.............................................................................. 14 Orsakerna till ojämlikt åldrande............................................................. 16 Är det möjligt att göra åldrandet mindre ojämlikt?

Socialpolitikens roll.................................................................................. 26 Sammanfattning....................................................................................... 34 Referenser................................................................................................. 36

Kapitel 2. Äldre i arbetslivet – delaktiga eller marginaliserade?.....39 Lars Andersson och Peter Öberg Äldre arbetstagare i en åldrande befolkning........................................... 41 Ojämlikhet som generationsfråga........................................................... 44 Ojämlikhet som socialgruppsfråga.......................................................... 51 Ojämlikhet som uttryck för ålderism...................................................... 56 Avslutning................................................................................................. 59 Referenser................................................................................................. 61

Kapitel 3. Pensionssystemet – en rättvis fördelning över livsloppet?.......................................................................................... 64 Urban Lundberg En åldrande befolkning............................................................................ 65 Den historiska kompromissen................................................................. 67 Det nya pensionssystemet........................................................................ 69 Individualiserade livsloppsmönster........................................................ 73 Rättvis pension i en oförutsägbar framtid.............................................. 77 Rättvisa i pensionssystemet..................................................................... 80 Slutdiskussion – pensionslösningar i föränderligt livslopp.................... 86 Referenser................................................................................................. 88

Kapitel 4. Pensionering och inkomstskillnader – nu och i framtiden............................................................................ 90 Anders Klevmarken Pensionärernas disponibla inkomster och inkomststandard................. 90 Vad bestämmer pensionärernas inkomster?........................................... 93 Pensionärernas inkomststandard............................................................ 96

3

Inne hål l

Förekomsten av fattigdom bland pensionärerna.................................. 103 Policyförändringar och alternativa utvecklingsbanor.......................... 106 Slutsatser................................................................................................. 110 Referenser............................................................................................... 111

Kapitel 5. Ojämlikhet och hälsa i ett livsloppsperspektiv...........112 Stefan Fors Social stratifiering.................................................................................. 113 Hälsa....................................................................................................... 118 Vad beror ojämlikhet i hälsa på?............................................................ 122 Ojämlikhet i hälsa i ett livsloppsperspektiv.......................................... 127 Slutdiskussion......................................................................................... 132 Referenser............................................................................................... 134

Kapitel 6. Hälsa och ohälsa bland äldre........................................137 Mats Thorslund Blir allt värre med åldern?...................................................................... 137 Har de äldre blivit friskare?.................................................................... 138 Den tredje och den fjärde åldern – det önskvärda och det dåliga åldrandet...................................................................................... 141 Ju äldre, desto mer olika......................................................................... 142 Skillnader mellan könen........................................................................ 143 Socioekonomisk position och dess samband med hälsa och överlevnad.............................................................................. 150 Geografiska skillnader............................................................................ 155 Vad kommer att hända? Om den framtida utvecklingen av livslängd och hälsa.................................................................................. 156 Slutsatser och diskussion....................................................................... 158 Referenser............................................................................................... 161

Kapitel 7. Anhörigvård på ojämlika livsvillkor – en granskning av informell äldreomsorg utifrån etnicitet och kön..............................................................................164 Ann-Britt Sand Begreppsdefinitioner.............................................................................. 166 Offentlig äldreomsorg och anhörigomsorg.......................................... 168 Förvärvsarbete och anhörigomsorg...................................................... 171 Ekonomisk ersättning för anhörigomsorg............................................ 173 Äldre med annan etnicitet än majoritetsbefolkningen........................ 175 Varför har äldre med annan etnicitet än majoritetsbefolkningen mindre tillgång till offentlig omsorg?.................................................... 176 Konsekvenser av anhörigomsorg........................................................... 182

4

Inne hål l

Diskussion.............................................................................................. 183 Referenser............................................................................................... 186

Kapitel 8. Universell eller skiktad äldreomsorg – vem vinner och vem förlorar?........................................................189 Marta Szebehely Klassdelad äldreomsorg vid ingången av 1900-talet............................. 190 Framväxten av en universell offentlig äldreomsorg: 1950–1980.......... 192 Åtstramning av den offentliga äldreomsorgen: 1980–2010................. 196 Marknadsmodeller och privata tjänster: 2000-talets starkaste trender.................................................................. 206 Avslutande diskussion: Åter mot en klassmässigt skiktad äldreomsorg?.......................................................................................... 213 Referenser............................................................................................... 215

Register............................................................................................218

5

Inledning Lars Andersson och Peter Öberg

Denna bok har ett frågetecken i titeln. Hur jämlik ålderdomen är diskuteras i huvudsak utifrån motsatsen: hur ojämlik den är. En vanlig bild av ålderdomen är att den delas av alla på lika villkor, och de människor som befinner sig i ”ålderdomen” klumpas ofta samman under rubriken ”de äldre” eller till och med ”våra äldre”. I stället för att betrakta äldre som en homogen grupp lyfter författarna till kapitlen i denna bok fram vilka skillnader som finns när det gäller centrala livsvillkor. Åldrandet har ibland beskrivits som en räcka av förluster – av arbete, inkomst, hälsa, status, sociala nätverk och vänner. Även om det inte gäller alla är det viktigt att ta reda på om det stämmer bättre för vissa grupper av äldre än för andra – och i så fall för vilka, i vilket avseende och i vilken grad?

Det finns mycket forskning som visar att ojämlikhet är skadlig för individer. Ojämlikhet är även skadlig för samhällen. I ett segregerat samhälle minskar tilltron till andra människor och till samhällets institutioner. Sociala problem och hälsoproblem är starkare kopplade till nationell ojämlikhet i inkomst än till genomsnittlig nationalinkomst per person. En minskning av ojämlikheten ökar däremot välbefinnandet och livskvaliteten för alla, inte bara för de sämst ställda.

Vad är en oacceptabel ojämlikhet? På den frågan svarar Alan Walker, en av bokens författare, att ojämlikheten är oacceptabel om den antingen överskrider uppfattningen om social rättvisa eller om den skadar hälsan och välbefinnandet bland dem som befinner sig längst ner på samhällsstegen.1 Social rättvisa innebär att det är en mänsklig rättighet att få åtnjuta åtmin­ stone den lägsta nivån av allmänt accepterad levnadsstandard.

Den svenska äldrepolitiken har jämlikhetsmål som är speciellt tydliga när det gäller vården och omsorgen. Dessa ska vara ”solidariskt finansierade genom skattemedel” och ”tillgängliga efter behov, inte efter köpkraft”. Syftet med svensk äldrepolitik är också att ”ge äldre förutsättningar att leva ett

1 Alan Walker (2009), Why is ageing so unequal? I: P. Cann & M. Dean (red.), Unequal ageing: The untold story of exclusion in old age. Bristol: Policy Press, s. 141–158. Se också kapitel 1.

6

Inle dning

självständigt liv med god livskvalitet”.2 Ser dessa förutsättningar olika ut beroende på människors livsvillkor? Det handlar om en befolkning som består av flera generationer och med ett åldersspann på cirka femtio år. Äldrepolitiken har därför en stor spännvidd, och både ålder och välfärdsområde skiftar beroende på vilket område som fokuseras – från arbetsmarknaden för personer från kanske femtioårsåldern till uppemot sjuttio, till vård och omsorg där de flesta är i åttioårsåldern och däröver. Deras anhörigvårdare där­ emot kan återfinnas bland dem i arbetskraften. För att undersöka ojämlikhet under åldrandet utgår bokens författare, förutom från frågan om hur ojämlikhet skapas, från centrala välfärdsområden, som sysselsättning, ekonomiska resurser, hälsa samt vård och omsorg.

EU-projektet Futurage3, som lanserades 2011, har haft som syfte att ta fram en färdplan för äldreforskningen i Europa i ett tio- till femtonårsperspektiv.

Futurage har flera inriktningar som överensstämmer med innehållet i denna bok. Ett övergripande mål är att uppmärksamma ojämlikhet under åldrandet och ålderdomen både inom och mellan europeiska länder. Ett mer specifikt mål är att ur ett livsloppsperspektiv studera ojämlikhet i hälsa – hur sociala skillnader i resurser och riskfaktorer ackumuleras under livsloppet samt hur de påverkar levnadsförhållanden och livskvalitet under ålderdomen. Ett annat mål är att följa upp de förändringar i pensionssystemen som genomförts i flera europeiska länder – förändringar från kollektivt till individuellt risktagande – och att undersöka om de kommer att öka ojämlikheten i pensionsinkomster i framtiden. Andra mål är att bättre integrera äldre i arbetslivet och att särskilt följa upp omsorgen och den sociala integrationen av de allra äldsta och skröpligaste. Innehållet i denna bok ligger sålunda helt i linje med vad som ses som de stora frågorna inom området åldrande och äldre inom den närmaste framtiden.

Den goda ålderdomen har huvudsakligen studerats med hjälp av subjektiva indikatorer som välbefinnande, livskvalitet och livstillfredsställelse – samt ”negativa” indikatorer som ensamhet och nedstämdhet. Även om subjektiva indikatorer ger viktiga bidrag till kunskapen om åldrande och äldre i samhället, behöver också det perspektiv som belyser centrala materiella och strukturella villkor lyftas fram. Hur ålderdomen gestaltas som skillnader i äldres livsvillkor brukar granskas utifrån skillnader enligt traditionella bakgrundsvariabler som 2 Den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken finns i regeringens proposition 1997/98:113. Jämlik hälsa och välfärd var 2011 även ett prioriterat mål för Sveriges Kommuner och Landsting (http://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/jamlikvalfard/bakgrund), en fråga som SKL även belyst i rapporten Vård på (o)lika villkor: En kunskapsöversikt om sociala skillnader i svensk hälso- och sjukvård, 2009.

3 http://www.futurage.group.shef.ac.uk/road-map.html (2011).

7

Inle dning

klass, kön och etnicitet. Bokens fokus är därför främst ojämlika strukturella villkor – inte hur äldre bemästrar eller upplever dessa. Utgångspunkten är att jämlika livsvillkor skapar förutsättningar för en god ålderdom.

I kapitel 1 beskriver Alan Walker, med hjälp av europeisk statistik, vilka sociala strukturer som skapar ojämlikt åldrande. Som kritisk gerontolog menar Walker att ojämlikt åldrande inte kan beskrivas värderingsfritt.

Tvärtom – det är viktigt att ta moralisk ställning för sociala rättviseprinciper. Ojämlik ålderdom förklaras av samspelet mellan livsloppsfaktorer som således finns med sedan tidigare: den socialklass man föds in i, utbildning, yrkeshistoria, socioekonomisk status, partnerskapsstatus, hälsa och etnicitet. Ålder i sig är också relevant, eftersom det är de allra äldsta som har den sämsta ekonomin. I kapitlet betonas ålderism, vid sidan av sexism och rasism, som riskfaktorer för ojämlikt åldrande. Flera olika europeiska studier bekräftar den bild som senare i boken ges av svenska äldre. Det är samma strukturella faktorer (utbildning, socioekonomisk status etcetera) som skapar ojämlikt åldrande, såväl mellan europeiska stater som inom dem. På motsvarande sätt som en ojämlik ålderdom är socialt konstruerad är det också möjligt att skapa en mer jämlik ålderdom, men de politiska lösningarna måste fokusera på sociala och ekonomiska strukturer – inte på individuellt beteende och livsstilar. I kapitlet behandlas olika välfärdsmodeller där socialpolitiska lösningar, i högre eller lägre grad, kan minska marknadens effekter och bidra till mer jämlika livschanser, och det varnas för den brittiska liberala välfärdsmodellen, som resulterat i ojämlikhet och fattigdom bland en stor minoritet äldre. Övergången till pensionering har länge utgjort en kulturell markör för inträdet i ålderdomen. I kapitlen 2–4 granskas vilka förutsättningar och möjligheter till arbete som finns mot slutet av arbetslivet samt hur hela arbetslivet påverkar den pension man får.

I kapitel 2 beskriver Lars Andersson och Peter Öberg hur ojämlikhet för äldre på arbetsmarknaden kan analyseras utifrån tre perspektiv: som generationsfråga, som socialgruppsfråga och som uttryck för ålderism. Vilka möjligheter finns att arbeta längre om man kan och vill, och hur ser det ut för dem som inte klarar av att arbeta ända fram till den ålder man har rätt att arbeta? En förutsättning för att äldre ska kunna arbeta är att göra upp med myten att ungdomsarbetslösheten minskar om äldre slutar arbeta. Arbetsmarknaden är tillräckligt flexibel för att ge plats för både unga och gamla.

Möjligheten att arbeta längre leder dock oundvikligen till ökade socialgruppsskillnader, då många inte orkar eller klarar av att arbeta vidare även om möjligheten finns. Det finns många orsaker till att människor väljer eller tvingas att lämna arbetslivet i förtid – ökade krav, press från arbetskollekti8

Inle dning

vet, negativa attityder från arbetsgivaren, hälsoproblem, vård- och omsorgsansvar, ålderism, användning av förtida pension för att minska arbetsstyrkan – och orsakerna kan finnas hos individen eller hos omgivningen. En orsak till att fortsätta arbeta, som mer handlar om tvång än frivillighet, är att pensionen visar sig inte räcka till. Vad pensionssystemet ger för möjligheter och restriktioner och hur ojämlikheten i pensioner kommer att öka beskrivs i de två följande kapitlen.

I kapitel 3 tar Urban Lundberg upp frågan om vilka rättvisevinster respektive rättviseförluster det nya pensionssystemet är behäftat med. Det gamla ATP-systemet höll sig med tydliga, nästan objektiva kriterier för vad som var ett rättvist utfall. Alla medborgare gavs trygghet mot en dramatisk ekonomisk standardsänkning efter pensioneringen. I det nya pensionssystemet förvandlas pensionen till ett personligt projekt som ska planeras över hela livsloppet. Kapitlets huvudfråga är hur det nya pensionssystemet fungerar ur rättvisesynpunkt. Finns det en konflikt mellan kravet på rättvisa pensioner och idealet om en jämlik ålderdom? De politiska partiernas pensionsöverenskommelse gick ut på att det nya pensionssystemet skulle vara ekonomiskt robust och finansiellt stabilt. Storleken på pensionen är inte längre förutbestämd utan bestäms av vad ekonomin tillåter. Om pensionssystemet hamnar i obalans får pensionärerna betala, inte de förvärvsarbetande. Det nya pensionssystemet utgår strikt från att vad man får ut i pension beror på vad man betalat in, vilket automatiskt ger upphov till ojämlikheter. Men det går att argumentera för att ett system som bortser från klass- och könsskillnader i själva verket kan främja rättvisan eftersom orättvisor i det omgivande samhället blir tydliga.

Med det nya pensionssystemet på plats, vad kan vi förvänta oss av de nya pensionerna? I kapitel 4 visar Anders Klevmarken hur ojämlikheten (mätt som inkomstspridning) ökat sedan 1990-talet. Flera beräkningar visar att pensionen i framtiden kommer att minska i relation till den tidigare inkomsten och att ojämlikheten i pensioner kommer att öka ytterligare. Ojämlikheten analyseras med inrikes födda män som referens, och specifika låginkomstgrupper identifieras – främst utrikes födda från länder utanför OECD men även äldre inrikes födda kvinnor, en del egenföretagare och personer som haft en svag anknytning till arbetsmarknaden. Sverige har i internationell jämförelse haft en låg andel fattiga. Frågan reses om vi i framtiden kan förvänta oss att återfå fattigpensionärer i Sverige. Simuleringar visar att i åttioårsåldern kan andelen fattigpensionärer komma att variera mellan 15 och 30 procent beroende på årskull. Fattigdomen bland de äldre pensionärerna ser således ut att bli stor.

Finns det någonting som kan leda utvecklingen i en mer gynnsam riktning?

Tre faktorer som ofta nämns är att arbeta längre, en ökad invandring samt 9

Inle dning

ökad reallönetillväxt. Simuleringar visar att om den genomsnittliga pensionsåldern höjdes ett par år skulle det ha en positiv inverkan på inkomststandarden. Det skulle även en ökad samhällsekonomisk tillväxt. En ökad (flykting)invandring tycks däremot inte ha någon större positiv effekt på de framtida pensionerna. Vad vi vet säkert är att pensionssystemet i framtiden kommer att bidra till en ökad ojämlikhet och en risk att andelen fattigpensionärer kommer att öka.

Förutom av arbetsliv och pensioner påverkas äldres livschanser av hälsan.

Hälsotillståndet definierar människor och utgör möjligheter och hinder under hela livet. Hälsan har betydelse för hur vi klarar oss i arbetslivet, men hälsan är också helt avgörande för vårt behov av vård och omsorg. I kapitlen 5–6 skärskådas ojämlikhet i hälsa bland äldre och i kapitlen 7–8 en ojämlik äldreomsorg.

Hälsans förändring över tid och hur förhållanden tidigt i livet påverkar hälsan under ålderdomen behandlas av Stefan Fors i kapitel 5, där sambandet mellan socioekonomisk position och hälsa i de högre åldrarna granskas ur ett livsloppsperspektiv. I kapitlet konstateras att risken för ohälsa är ojämlikt fördelad mellan olika socioekonomiska grupper, och att dessa skillnader stammar från ojämlikheter i såväl aktuella som tidigare förhållanden. Med hänvisning till WHO konstateras att ojämlikheter i hälsa är att betrakta som orättfärdiga när hälsoskillnaderna är systematiska, socialt genererade och orättvisa. Orsaker till denna ojämlikhet i hälsa i länder som Sverige kan vara så kallade neo-materiella förhållanden, det vill säga hur mycket som investeras i välfärdsresurser. Det kan också handla om livsstil, där ohälsosamma levnadsvanor visat sig vara socialt stratifierade. Psykosociala faktorer, hälso­ selektion och biologiskt åldrande är ytterligare faktorer som kan vara inblandade. Det mest effektiva sättet att bekämpa ojämlikhet i hälsa bland äldre är genom en rad parallella socialpolitiska insatser riktade mot olika stadier av livsloppet.

I kapitel 6 redogör Mats Thorslund för hälsoutvecklingen när människor åldras. Har äldre blivit friskare eller sjukare? Har åren med god hälsa förlängts och åren med hälsoproblem förkortats, eller innebär en ökad livslängd fler år med ohälsa? Under 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet fanns det många indikationer på att vi kunde tala om en uppskjuten sjuklighet bland äldre. Därefter pekar det mesta på att det blir fler friska år men också fler sjuka år. Denna sjuklighet är i hög grad selektiv, då det finns tydliga samband mellan hälsa och faktorer som utbildning, socioekonomisk status, arbetsmiljö, levnadsvanor och kön. Människor blir således mer olika varandra hälsomässigt ju äldre de blir. Ojämlikheten i hälsa borde därför vara som störst bland de äldsta, men samtidigt är dödligheten i flera avseen10

Inle dning

den också selektiv. Ojämlikheten i livslängd har ökat dramatiskt under perioden 1970–2000, varför mortaliteten bör räknas in när ojämlikheten i hälsa bedöms. Kan hälsotillståndet (inklusive mortaliteten) bland äldre i framtiden påverkas av att andelen arbetare (med sämre hälsa) minskar i antal och andelen tjänstemän (med bättre hälsa) ökar, eller är det människors relativa position i till exempel yrkeshierarkin som är avgörande? En antydan om att det inte går att bortse från det senare är att betydelsen av lång utbildning verkar ha ökat under senare år. När hälsoskillnader i hög ålder diskuteras går det inte heller att komma ifrån den så kallade könsparadoxen: att kvinnor rapporterar mer ohälsa och funktionshinder än män men ändå lever i genomsnitt längre. Det verkar rimligt att samhälleliga förändringar på olika sätt ligger bakom såväl den ökande livslängden för båda könen som de ökande könsskillnaderna sedan början av 1950-talet (som dock minskat något på senare år). Det innebär att de också är möjliga att påverka med olika typer av socialpolitiska insatser.

Socialpolitiska insatser genom offentlig äldreomsorg är av central betydelse för en mer jämlik ålderdom. Offentlig omsorg och anhörigvård kan i viss mån ses som kommunicerande kärl, och i kapitel 7 diskuterar Ann-Britt Sand anhörigvård i ljuset av nedskärningar inom den offentliga omsorgen.

Vilka konsekvenser får detta ur ett köns- och etnicitetsperspektiv? I Sverige finns inget omsorgsansvar för gamla skröpliga föräldrar i lagstiftningen, men framför allt döttrar och makar kan uppleva förväntningar och krav på sig om att ge anhörigomsorg. Sådana förväntningar kan fungera väl så starkt som en lagstiftning. De flesta som ger anhörigomsorg är vuxna barn i åldern 45–65 år, det vill säga i yrkesverksam ålder, med en klar överrepresentation av arbetarklass. Det visar sig att det ofta är svårt att förena förvärvsarbete med omsorgsarbete, vilket innebär avbrott i arbetsmarknadsdeltagandet med lägre inkomst och i förlängningen lägre pension som resultat. Det finns för all del anhöriganställning och anhörigbidrag, men dessa stöd med låga ersättningar har minskat kraftigt under flera decennier och ges nu i första hand till anhöriga till äldre invandrare. Men inte vilka invandrare som helst, utan till dem som gjorts till en speciell kategori inom äldreomsorgen på grundval av kort vistelsetid i Sverige, dåliga kunskaper i svenska och långt avstånd mellan hemlandet och Sverige, och som därför antas representera en specifik omsorgskultur. Svenskfödda anhöriga med ersättning för anhörig­ omsorg får betala ett pris i form av sämre ekonomi och sämre pension. De med annat ursprung får betala ett ännu högre pris genom att de inte får en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Den svenska äldreomsorgen var en skiktad omsorg efter social klass i början av 1900-talet, med fattigvård för de mindre bemedlade och köpt omsorg 11

Inle dning

för de bättre bemedlade. Från mitten av 1900-talet växte en universell välfärd fram – tillgänglig för alla efter behov och inte efter köpkraft, överkomlig för dem med små resurser men attraktiv även för de resursstarka. En tredje period med åtstramning av omsorgstjänster inleddes på 1980-talet. Det är inte några lagändringar som ligger bakom minskningen, utan kommunernas utrymme begränsades genom nationella beslut om andra satsningar. I kapitel 8 diskuterar Marta Szebehely vilka konsekvenser åtstramningen fått för äldre med olika hjälpbehov. En fundamental fråga är vad 2000-talets marknadsmodeller och privata tjänsteutförare innebär för hemtjänstens kvalitet och för en jämlik äldreomsorg. Det är bara bland lågutbildade äldre som anhörigas hjälpinsatser har ökat. Bland högutbildade äldre har det i stället blivit fler som köper privat hjälp på marknaden. Betyder det att resursstarka äldre med större omsorgsbehov väljer privata utförare för sin biståndsbedömda hjälp?

Innebär det i så fall att den kommunala hemtjänsten alltmer kommer att domineras av resurssvaga grupper? Och innebär det i sin tur att kvaliteten i den kommunalt bedrivna omsorgen kommer att försämras genom att mer resursstarka grupper inte bevakar verksamhetens kvalitet? Kombinationen av kundval och skattesubventionerade hushållstjänster öppnar för en skiktad äldreomsorg – ett system med fler och bättre tjänster för den som har råd och ett basutbud för resten. Finns det en risk att vi går tillbaka till ett tudelat omsorgssystem från 1900-talets början: ett för de fattiga och ett annat för de rika? Förlorare skulle i så fall bli inte bara mindre resursstarka grupper av äldre utan också deras anhöriga.

Kapitlen visar sammantagna att ojämlikhet i ålderdomen existerar i varierande grad och inom samtliga beskrivna välfärdsområden – områden som dessutom förstärker varandras inverkan. Ett sätt att illustrera detta är ur ett generationsperspektiv, där den som inte orkar arbeta längre får lägre pension, blir skröplig, i brist på formell omsorg får hjälp av yngre anhörig (dotter), som därför inte kan lönearbeta fullt ut, alternativt sliter ut sig, och därför i sin tur kommer att få lägre pension och blir skröpligare och så vidare. I ett hårdare skiktat samhälle reproduceras klasspositionen i större utsträckning. Vad som också syns tydligt är att det kommer att växa fram en etniskt definierad underklass av äldre invandrare med ursprung utanför OECD-­området. De kommer sent in på arbetsmarknaden – om de gör det över huvud taget – och har i genomsnitt låga löner.

Med en aktiv arbetsmarknadspolitik och en äldreomsorg som lever upp till att vara ”tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft” kan fler ges möjlighet att arbeta längre om de önskar. De kan bli mer delaktiga i det nya pensionssystemet, som annars kan ses som optimerat för manliga högre tjänstemän – så länge som de inte råkar ut för sjukdom.

12

Inle dning

Men kapitlen visar också att ojämlikheten ökar och kommer att öka än mer om inga åtgärder vidtas – därför att det anses vara helt i sin ordning. Vi kan se framväxten av ett nytt klassamhälle med fler fattigpensionärer och en skiktad äldreomsorg. Vägen dit förstärks av att den nationella ojämlikheten i inkomst har ökat sedan välfärdssamhällets höjdpunkt på 1980-talet men också av att politiker träder tillbaka och överlåter val och beslut till marknaden och till individen (på marknadens villkor). Ett samhälle ska bedömas efter hur det behandlar de svagaste och de mest utsatta. Kan vi lita på att allas människovärde gäller fullt ut ända fram till döden och inte graderas efter betalningsförmåga?

13

Kapitel 1.

Den sociala konstruktionen av ojämlikt åldrande – europeiska utblickar Alan Walker

De följande kapitlen kommer att demonstrera omfattningen av ojämlikt åldrande i Sverige och hur det påverkar äldre människor. Syftet med det här kapitlet är att försöka förklara den övergripande strukturen för ojämlikhet i slutet av livsloppet. Det innebär att vi måste hantera den paradox som överskuggar varje analys av detta slag: att stor rikedom och extrem fattigdom samexisterar bland äldre i länder som i ett såväl historiskt som jämförande perspektiv hör till de mest ekonomiskt utvecklade i världen. Denna paradox gäller även inom Europeiska Unionen (EU), där man länge har skrutit om en överlägsen social modell i vilken det är meningen att sådana skillnader inte ska förekomma. Denna i grund och botten socialdemokratiska tradition var en produkt av efterkrigstiden i de västeuropeiska länderna, där skapandet av ”välfärdsstater” spelade en viktig roll. Välfärdsstaterna utformades bland annat för att avskaffa nöd, särskilt bland de gamla. Så sades det åtminstone.

Ojämlikhetens politik Innan vi går in på de viktigaste orsakerna till ojämlikt åldrande är det nödvändigt att ta itu med myten att sociala problem som fattigdom och ojämlikhet kan diskuteras i en vetenskaplig zon, fri från värderingar. Vi kan naturligtvis analysera statistiken, men så fort vi börjar dra slutsatser kommer vi att mötas av en rad värdebaserade positioner. Vissa mycket inflytelserika ekonomer ifrågasätter till exempel att ojämlikhet är ett socialt problem och hävdar tvärtom att det är den nödvändiga motor som driver entreprenörskapet i ett kapitalistiskt samhälle (se t.ex. Friedman & Friedman 2010).

Andra menar att även om ojämlikhet kan ha negativa sidor är det ofrånkomligt i en globaliserad tidsålder och omöjligt att göra något åt även om 14

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

man skulle vilja. Sedan finns det de som hävdar att ojämlikhet är en väsentlig del av de senmoderna (eller postmoderna) samhällena, där identitet är en funktion av konsumtion och status snarare än samhällsklass. Därför bör skillnader av detta slag uppmuntras snarare än betraktas som ett problem. Även om dessa perspektiv bottnar i olika motiv har de och andra perspektiv av liknande slag en sak gemensam: de bortser från de vetenskapliga bevisen för ojämlikhetens skadliga konsekvenser.

Att det finns ett starkt samband mellan nivån av jämlikhet i ett samhälle och medborgarnas välbefinnande är vid det här laget så tydligt demonstrerat i forskning att ytterligare bevis är överflödiga. Det står klart bortom alla vetenskapliga tvivel att ojämlikhet vållar skada på såväl individnivå som samhällsnivå (Marmot 2006, Lansley 2011). I mindre utvecklade samhällen finns det en tydlig koppling mellan ekonomisk tillväxt och en förbättrad välfärd, men så är inte fallet i rika länder. I de sistnämnda är graden av ojämlikhet en betydligt känsligare indikator för att mäta fysiskt och mentalt välbefinnande än bruttonationalprodukt eller genomsnittliga inkomstnivåer (Wilkinson & Pickett 2009). Kopplingen till graden av ojämlikhet finns även när det gäller en rad sociala problem som brottslighet, vandalism och tonårsgraviditeter.

Sambandet är ett faktum inte bara vid jämförelser mellan rika västländer, utan även om man i USA jämför olika delstater (Wilkinson 1996).

De individuella och sociala följderna av ojämlikhet gör det till ett moraliskt imperativ att försöka minska problemet eller mildra dess effekter.

Samma moraliska imperativ drev William Beveridge och andra av socialreformernas tidiga pionjärer och fick dem att yrka på socialförsäkringar och andra former av skydd för att bekämpa fattigdom. En del människor försöker låtsas att vetenskap är, eller borde vara, fri från värderingar. Men det är inte möjligt när den vetenskapliga forskningen bedrivs i en politisk ekonomi, och att låtsas som något annat är detsamma som att sticka huvudet i sanden. De personer i den gerontologiska världen, däribland jag själv, som hävdar att det finns ett moraliskt såväl som vetenskapligt imperativ att tackla ojämlikheter mellan äldre människor och mellan gammal och ung kallar sig för ”kritiska gerontologer”. Med utgångspunkt i åldrandets politiska ekonomi och kritisk teori kan vi kritiska gerontologer inte acceptera att vare sig fattigdom bland äldre eller förekomsten av ojämlikt åldrande är något oundvikligt (Baars m.fl. 2006). I stället argumenterar vi för social rättvisa, i begreppets fördelningsmässiga bemärkelse, vilket skulle garantera att alla personer i ett samhälle har rätt till åtminstone den allmänt accepterade levnadsstandarden (som identifieras nationellt och internationellt genom omfattande forskning; se t.ex. Townsend 1979, Gordon & Townsend 2000).

15

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

Samtidigt finns det mäktiga röster och kapitalintressen som motsätter sig detta perspektiv, och de tenderar att vara tongivande på den politiska arenan.

De som argumenterar för ojämlikhet, eller mot åtgärder för att bekämpa ojämlikhet, följer vanligtvis individualistiska, utilitaristiska rättesnören. Till exempel sägs ofta att ojämlikhet beror på ”naturliga” eller medfödda skillnader mellan människor. Ett vanligt argument för varför det existerar en ”underklass” är att vissa personer föds med en naturlig företagsamhet och talang för entreprenörskap som andra saknar, vilket förklarar varför människor hamnar i väldigt olika socioekonomiska positioner (Herrnstein & Murray 1994, IEA 1996). För att citera Mills (1971 s. 19; vår övers.): ”Människor som fått vissa fördelar vill gärna föreställa sig att de helt enkelt bara råkar vara individer som har fått vissa fördelar”, så de klamrar sig fast vid medfödda karaktärsdrag som en förklaring till sina framgångar. Men det finns inte mycket belägg för att intelligens ärvs genetiskt. När det gäller hälsa, välbefinnande och förväntad livslängd bleknar genetiska faktorer fullständigt i jämförelse med ”miljömässiga” faktorer, vilka är tre gånger så betydelsefulla. De viktigaste ”miljömässiga” faktorerna är inkomst, förmögenhet, samhällsklass och utbildning (Marmot & Wilkinson 1999; se även kapitel 5).

Att diskutera ojämlikt åldrande innebär alltså att man ger sig in på ett politiskt minfält, fullt av faror, falska spår och nidbilder av verkligheten. En nidbild som man bör förbereda sig på är att ett intresse för jämlikt åldrande tolkas som att man anser att alla äldre människor borde uppleva precis samma ålderdom. Detta är nonsens. Kritiska gerontologer förordar i stället en ålderdom full av mångfald, men utan de enorma orättvisor som är skadliga för vissa grupper.

Orsakerna till ojämlikt åldrande För att förklara orsakerna till ojämlikt åldrande krävs att vi fokuserar på människors hela livslopp. Vid pensioneringen och vidare in i den senare ålderdomen bär äldre personer nämligen med sig en socioekonomisk position som formats under tidigare skeden av deras liv. Själva pensioneringen påverkar den här processen, särskilt vad gäller ekonomisk status och resurser, men det tidigare livsloppet är det som främst styr den ojämlika fördelningen av inkomst och förmögenhet mellan olika grupper av äldre människor. Man kan konstatera att vi ännu inte helt förstår hur alla de omständigheter som potentiellt påverkar våra livslopp samspelar med genetiska faktorer för att skapa specifika resultat, eftersom det underlag som behövs antingen inte har funnits tillgängligt eller ännu inte har analyserats ur det multidisciplinära perspektiv som krävs för att blottlägga dessa kopplingar. Ny kunskap produ16

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

ceras ständigt och utökas genom det växande antalet longitudinella studier, som till exempel SHARE (Survey of Health, Ageing and Retirement in Europe). Utifrån säker vetenskaplig kunskap kan det vara fruktbart att tänka på en individs livslopp som en ackumulering av fördelar och nackdelar, från födseln till döden (se även kapitel 5).4 Många förbehåll är nödvändiga för att inte göra en förenklad tolkning av detta synsätt. Bara som ett exempel kan nämnas att erfarenheter och omständigheter under livsloppet påverkar olika människor på olika sätt, och vi har inte mycket kunskap om vad detta beror på. Individens aktörskap måste utan tvivel beaktas i en mer utvecklad kausal livsloppsteori. Effekten av traumatiska händelser, till exempel olyckor som leder till funktionshinder, måste också tas med i ekvationen.

Ursprunglig samhällsklass och utbildningsnivå Trots de omfattande förbehållen finns det tillräckligt med stöd för tesen om kumulativa fördelar och nackdelar när det gäller såväl biologisk som socioekonomisk status (Dannefer 2003). Det börjar redan före födseln med föräldrarnas samhällsklass, inkomst, förmögenhet och utbildningsnivå; vissa föds, som ordstävet säger, med silversked i mun, andra inte. Dessa faktorer påverkar den tidiga barndomen direkt men kan också – vilket är viktigt i detta sammanhang – få långsiktiga effekter. Till exempel visar personer som växte långsamt som barn kliniskt signifikanta förhöjningar av det systoliska blodtrycket under den tidiga ålderdomen (Montgomery m.fl. 2000). Vad gäller skolgång och utbildningsnivå, ett område där det finns ett omfattande forskningsunderlag, är det inte bara så att socioekonomiskt utsatta barn befinner sig i ett underläge när de börjar skolan – utvecklingen under den fortsatta skolgången ser, för barn med liknande kompetensnivåer, dessutom olika ut beroende på vilken samhällsklass de kommer ifrån (Feinstein 2003).

Den inverkan som föräldrarnas samhällsklass har på utbildningsnivån kan vara slående: i Storbritannien är sannolikheten till exempel den dubbla att vid sexton års ålder få betygen A–C i fem eller fler ämnen om barnen kommer från familjer där föräldrarna har högre akademisk utbildning, än om de kommer från familjer där föräldrarna har rutinmässiga manuella arbeten (77 procent jämfört med 32 procent) (TSO 2007).

En orsak till ojämlikt åldrande är utbildningsnivå, som varierar både mellan olika europeiska länder och mellan män och kvinnor, och som har en mycket långsiktig effekt på den förväntade livslängden. Om man ser till resten av Europa har Sverige en relativt hög utbildningsnivå bland medborgarna.

4 Teorin om kumulativa fördelar och nackdelar har också populärt kallats Matteuseffekten, från Matteusevangeliet 25:29: ”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”

17

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

Till exempel hade 82 procent av alla personer i åldern 25–64 i Sverige minst en gymnasial (det vill säga gymnasial eller eftergymnasial) utbildning år 2010. I motsvarande åldrar rasar siffrorna till endast 32 procent med minst gymnasial utbildning i Portugal.

I de flesta europeiska länder ökar den förväntade livslängden med utbildningsnivån. Den förväntade livslängden för kvinnor är dessutom vid en given utbildningsnivå alltid högre än för män på samma nivå. Ju högre utbildningsnivå det är frågan om, desto mindre blir emellertid dessa skillnader mellan könen. Skillnaden i förväntad livslängd mellan hög- och lågutbildade varierar betydligt mellan olika länder men är alltid större för män än för kvinnor.

Sysselsättning, socioekonomisk status och kön Tidiga fördelar och nackdelar – till exempel föräldrarnas klasstillhörighet, socioekonomiska status och formella utbildning – har uppenbarligen ett fortsatt inflytande, men här ska vi särskilt fokusera på resurser och händelser under medelåldern, eftersom de direkt påverkar situationen under ålderdomen. De viktigaste faktorerna att räkna med i detta skede av livet är arbetskraftsdeltagande, tidigare yrken, kön, äktenskaps- eller partnerskapsstatus, hälsa och etnicitet. Det är även dessa faktorer som skapar de viktigaste skiljelinjerna mellan äldre människor, och de sätt på vilka de kombineras och samspelar har identifierats som viktiga riskfaktorer för social exklusion senare i livet (Walker m.fl. 2006).

Först och främst påverkar anställningsform och yrkeshistoria (kontinuerlig kontra periodisk anställning, karriärinriktade kontra icke-karriärinriktade arbeten) i hög grad de resurser äldre människor har till sitt förfogande (se även kapitel 2). Det handlar dels om vilken inkomstnivå man haft och vilka möjligheter man därmed haft att äga sitt eget hem, att välja bostadsområde och att spara pengar, dels om vilka yrken man varit sysselsatt i. Det är huvudsakligen yrkesvalet som avgör pensionsrättigheterna i många länder och som särskilt styr tillgången till och nivån på privata pensioner5 (se även kapitlen 3 och 4). I Storbritannien är det till exempel 1,5 gånger mer sannolikt för män som haft högre chefsbefattningar eller arbeten som kräver akademisk utbildning att ha en tjänstepension eller privat pension, jämfört med män som haft rutinmässiga kontorsarbeten eller manuella arbeten. Även nivån på pensionerna skiljer sig åt mellan dessa grupper: de är 3,4 gånger större i de förstnämnda yrkeskategorierna än i de senare. Klasskillnaderna vad gäller tillgång till privata pensioner är till och med större bland kvinnor, medan skillnaderna vad gäller nivåerna på dessa pensioner är 5 Det brittiska pensionssystemet är inte jämförbart med det svenska när det gäller privata pensioner.

18

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

större bland män (se nedan) (Ginn m.fl. 2009). Både tillgången till privata pensioner (tjänstepension och personlig pension) och nivåerna på pensionerna varierar alltså en hel del beroende på anställningssektor, yrkesgrupp och antalet arbetstimmar. I stor utsträckning speglar därför en ojämlik ålderdom en ojämlik medelålder.

Som redan har antytts förvärras de strukturella skiljelinjer som bygger på yrkesklass av strukturella skiljelinjer som bygger på kön (Arber & Ginn 2001, Ginn 2003). I genomsnitt är det alltså betydligt mindre sannolikt att äldre kvinnor har tillgång till privata pensionsinkomster (tjänstepension eller personlig pension) än att män har det, till och med inom samma yrkesgrupp. I Storbritannien är det ungefär två tredjedelar så sannolikt att kvinnor som haft arbeten som kräver akademisk utbildning/högre chefsbefattningar har privata pensionsinkomster (jämfört med män), och hälften så sannolikt att kvinnor som tidigare haft rutinmässiga och manuella arbeten har det. För båda grupperna ligger pensionsnivåerna på runt hälften av vad männen i samma kategori får i pension (se även kapitel 4). I Tyskland är det allmänna inkomstgrundade pensionssystemet dominerande, och därför är privata pensioner mindre viktiga än i Storbritannien (även om förändringar av det tyska pensionssystemet på senare tid har gjort att allt fler förlitar sig på den privata sektorn). Icke desto mindre är skillnaderna mellan könen uppenbara, då kvinnors privata pensioner i både tjänstemannayrken och arbetaryrken motsvarar en tredjedel av männens. Den genomsnittliga summan som kvinnor får ut är nästan densamma som för män i arbetaryrken, men mindre än hälften av vad män i tjänstemannasektorn får (Ginn m.fl. 2009). En avgörande faktor här är skillnaderna mellan könen i fråga om deltidsarbete: det är mer sannolikt att kvinnor jobbar deltid än att män gör det (se även kapitel 2), och det är betydligt mindre troligt att tyska deltidsanställda får tillgång till en privat pension än att heltidsanställda får det. Förutom antalet arbetstimmar bör emellertid andra faktorer som inkomstavbrott, omvårdnadsansvar och diskriminering vägas in för att förklara skillnaderna mellan könen när det gäller privata pensionsrättigheter (se nedan; se även kapitel 7).

Nyckelfrågan, som vi återkommer till senare, är i vilken omfattning socialpolitiken motverkar dessa marknadsgenererade ojämlikheter (det vill säga ojämlikheterna är en produkt av hur marknaden opererar och dess oförmåga att tillgodose sociala behov som barn- och äldreomsorg). I vissa länder kompenserar socialpolitiken, via välfärdsstaten, kvinnor (och män) för den tid de tillbringar utanför arbetsmarknaden, eller så erbjuds omvårdnadsalternativ.

I andra länder saknas en sådan kompensation, eller så är den begränsad.

Olyckligtvis hamnar majoriteten av de europeiska länderna i den senare kategorin och, vad värre är, de huvudsakligen skandinaviska länder som befinner 19

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

sig i den första kategorin genomgår reformer som försvagar deras utjämningsprinciper. Vi kan jämföra Storbritannien och Sverige på denna punkt. I stället för att motverka marknadsbaserade ojämlikheter har den brittiska välfärdsstaten till stor del förstärkt dem genom att inte erbjuda vare sig andra omvårdnadsalternativ eller tillräcklig pensionskompensation för perioder som tillbringas utanför arbetsmarknaden. Det är därför föga förvånande att bara en av tre brittiska kvinnor som just har gått i pension erhåller full statlig grundpension, och att den övervägande majoriteten av alla pensionärer som erhåller behovsprövade bidrag och lever under fattigdomsgränsen är kvinnor (Pensions Commission 2005 s. 149).

Sverige utgör på ett sätt en skarp kontrast, men trots de utjämnande insatser som har gjorts historiskt sett finns det fortfarande ojämlikheter mellan könen i slutet av livet. Sverige har en av EU:s lägsta fattigdomsrisker (efter sociala transfereringar) för personer som är sextiofem år och äldre: 11 procent 2007, jämfört med ett snitt för hela EU på 20 procent (siffran för Storbritannien är 33 procent) (EU-kommissionen 2010 s. 286). Fattigdomsrisken för äldre kvinnor i Sverige är emellertid dubbelt så hög som för äldre män (15 procent kontra 7 procent; se även kapitel 4). Skillnaden i fattigdomsrisk mellan könen är dessutom större i Sverige än i Storbritannien vid både sextiofem och sjuttiofem års ålder (11 procents skillnad vid sextiofem års ålder och 4 procents skillnad vid sjuttiofem). Genomsnittet för EU:s tjugosju medlemsstater är 5 procents skillnad vid sextiofem års ålder och 6 procents skillnad vid sjuttiofem års ålder, men i vissa länder, som Lettland och Litauen, är avståndet tre till fyra gånger så stort som hos genomsnittet.

När det gäller den pension som svenska kvinnor är berättigade till är de underrepresenterade i de mest fördelaktiga pensionskategorierna och överrepresenterade i de minst fördelaktiga. Uppgifter från 1999, före införandet av det nya pensionssystemet, visar att 60 procent av alla kvinnor i den högsta kategorin erhöll folkpension, allmän tilläggspension och en tjänstepension, jämfört med 76 procent av männen; 30 procent erhöll den lägre nivån med endast folkpension och allmän tilläggspension (22 procent av männen) och 10 procent erhöll den lägsta nivån med bara folkpension (2 procent av männen) (Andersson 2012). Med andra ord finns det systemrelaterade, till skillnad från individrelaterade, orsaker till att äldre kvinnor löper större risk än äldre män att bli fattiga och få uppleva social utslagning.

Civilstånd En annan inflytelserik faktor som påverkar inkomst och tillgångar, inklusive privata pensioner, är civilståndet. Denna skiljelinje gäller både under medelåldern och senare i livet. Det är i många EU-länder följaktligen mindre san20

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

nolikt att äldre kvinnor som är gifta/samboende, änkor eller frånskilda/ separerade erhåller en privat pension än att deras manliga motsvarigheter gör det, och det är också mindre sannolikt än att ensamstående kvinnor erhåller en privat pension. I tabell 1.1. visas siffrorna för Tyskland och Storbritannien.

Tabell 1.1. Procentuell andel kvinnor respektive män 65+ i Tyskland och Storbritannien som erhåller en privat pension. Uppdelning efter civilstånd.

Gifta/sammanboende

Frånskilda/separerade

Änkor/Änklingar

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Tyskland

7

33

27

39

12

27

Storbritannien

28

74

36

57

56

70

Källa: Ginn m.fl. (2009).

Skillnaderna i tillgång till privata pensioner spelar således en mycket stor roll för inkomstklyftorna mellan äldre människor. Skillnaderna byggs upp under medelåldern och utgör en grundval för det ojämlika åldrandet. Storbritannien utgör ett extremt exempel på den ojämna fördelningen av privata pensionspengar; medan den statliga grundpensionen (som baseras på socialförsäkringssystemet) dominerar i den nedre halvan av pensionsspektrumet, börjar sedan privata pensionssystem (särskilt sådana som grundar sig på slutlönen eller är förmånsbestämda) gå om, tills vi kommer till den rikaste tiondelen, där andra former av pensionsrättigheter är ungefär åtta gånger mer omfattande än de statliga (IFS 2005).

Hälsa En annan viktig orsak till ojämlikt åldrande är hälsostatus, som samspelar med andra faktorer, särskilt yrkesställning. Under medelåldern blir relationen mellan socioekonomisk status, yrke och hälsa tydligare än under tidigare skeden i livet. När människor under decennier i olika hög grad har utsatts för stressfaktorer och risker blir de ackumulerade effekterna av hur yrke/socioekonomisk status påverkar hälsan tydliga, även om konsekvenserna märks av genom hela livet (Crystal 2006; se även kapitel 5). Ojämlikheter i hälsa har många orsaker, inklusive skillnader vad gäller risken för att utsättas för yrkesskador och skadlig miljöpåverkan (det kan gälla allt från industriolyckor till effekterna av dåliga bostadsförhållanden), arbetsrelaterad stress, bristande tillgång till hälsovård och riskfyllt hälsobeteende (Townsend & Davidson 1982, Wilkinson 1996, Marmot & Wilkinson 1999; se även kapitel 6).

21

1. D e n s oc iala konst r ukt ione n av ojämlikt åldrande...

För att börja med den mest uppenbara formen av ojämlik hälsa, dödlighet, är det ett välbekräftat faktum att människor med en lägre socioekonomisk position (eller människor från lägre samhällsklasser) i genomsnitt lever kortare än människor i högre socioekonomiska grupper (Marmot & Wilkinson 1999; se även kapitel 5). Utbildningsnivå används ofta som ett sätt att bestämma socioekonomiska positioner, och underlag från SHARE-databasen från tio europeiska länder avslöjar ett återkommande mönster av kortare förväntad livstid för personer med lägre utbildning, och dessutom en större osäkerhet kring vid vilken ålder de kommer att dö (Raalte m.fl. 2011). Den ökning av den förväntade livslängden i utvecklade länder som skett under de senaste hundrafemtio åren (Oeppen & Vaupel 2002) – Världshälsoorganisationen har talat om ”de extra år som lagts till livet” – är med andra ord socialt uppdelad eller ojämlikt fördelad. Ökningen av den förväntade livslängden bland de lägsta socioekonomiska grupperna halkar efter ökningen i de högsta grupperna (se även kapitel 6). I Storbritannien är den förväntade återstående livslängden för sextiofemåriga kvinnor i socialgrupp 1 (den högsta) nästan fyra gånger högre än för kvinnor i socialgrupp 5, och klyftan har ökat över tid (Pensions Commission 2005). Efter det att brittiska statstjänstemän gått i pension har en 86-procentig skillnad i dödlighet noterats mellan män i den lägsta respektive högsta löneklassen (Marmot & Shipley 1996). Dessa skillnader mellan socioekonomiska grupper innebär att många människor inte får uppleva sin ålderdom, eller får uppleva den en jämförelsevis kort tid.

Förutom en ojämlik dödlighet finns det också tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper i sjuklighet under ålderdomen. Dessutom har skillnader i hälsa en betydande inverkan på socioekonomisk status, särskilt från medelåldern och framåt, då effekterna av dålig hälsa börjar begränsa vissa personers kapacitet att fortsätta att arbeta heltid eller permanent utestänger dem från arbetsmarknaden (Crystal 2006; se även kapitlen 2 och 6). Analyser av data från SHARE-databasen från ett antal europeiska länder har slagit fast att arbeten av låg kvalitet (definierat i termer av en obalans mellan ansträngning och belöning samt låga nivåer av kontroll) är en prediktor för nedsatt hälsa och välbefinnande under den tidiga ålderdomen (Bovenberg m.fl. 2010). För det första är arbeten av låg kvalitet vanligast bland dem som hör till den lägsta tiondelen vad gäller både inkomst och utbildningsnivå (Börsch-Supan m.fl.

2008). För det andra finns det tydliga och viktiga kopplingar mellan arbeten av låg kvalitet och en förhöjd framtida risk för depressiva symptom och en försämrad självupplevd hälsa. Dessa kopplingar gäller i Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike, även om det finns skillnader mellan länderna när det gäller utbredningen av depressiva symptom och nivåerna för självupplevd hälsa.

22

Jämlik ålderdom? I samtiden och framtiden ISBN: 978-91-47-09696-1 © 2012 Författarna och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Redaktörer: Åsa Sterner och Emily Wigelius Översättning av kapitel 1: Hanna Williamsson Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Illustrationer: Jonny Hallberg Upplaga 1:1 Sättning: OKS, Indien Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Jämlik ålderdom?

I samtiden och framtiden

En god ålderdom beskrivs ofta som möjlig för alla att uppnå och äldre beskrivs som en enhetlig kategori. Denna bok tar sin utgångspunkt i att åldrande och pensionering inte är homogena erfarenheter som utplånar skillnader mellan individer. Författarna visar hur livsvillkoren för äldre människor skiljer sig åt och vilka konsekvenser detta får, inte bara för individer utan även för samhället i stort.

Ojämlikheten bland äldre tar sig många uttryck. I bokens kapitel ställs frågor om möjligheter att arbeta längre, och hur det går för dem som måste sluta arbeta i förtid. Andra frågor är hur det nya pensionssystemet fungerar ur rättvisesynpunkt, liksom hur jämlikt samhället egentligen är när det gäller ekonomi, hälsa och äldreomsorg.

Boken visar att ojämlikhet i ålderdomen existerar i varierande grad och inom flera välfärdsområden. Med mer jämlika livsvillkor skapas förutsättningar för en god ålderdom för fler.

Boken vänder sig till studerande inom socialt arbete, sociologi, vårdvetenskap och närliggande ämnen, i synnerhet på kurser med inriktning på äldre och välfärdsfrågor.

BOKENS FÖRFATTARE

Lars Andersson är professor i åldrande och äldre, Linköpings universitet.

Peter Öberg är docent i sociologi och lektor i socialt arbete, Högskolan i Gävle. Även övriga författare är ledande forskare på området.

Best.nr 47-09696-1

Tryck.nr 47-09696-1-00