9789186825041

STORA

MUSIK

GUIDEN MUSIKTEORI FÖR ALLA

ROINE JANSSON

TILL LÄSAREN Den här boken vänder sig till dig som vill lära dig mer om den västerländska musikens tonspråk. Det spelar ingen roll om du är ung eller gammal, sjunger i kör eller spelar dragspel, spelar i rockband eller stråkorkester, spelar på gehör eller efter noter. Eller om du rentav vill lära dig att skriva ned musik eller ”bara” är en musiklyssnare som vill veta mer. Genom att höja din medvetenhet kommer du att få ut mer av musiken.

Boken ger en allmän musikteoretisk grund. Den tar också upp sådant som är specifikt för olika genrer och kan med lika god behållning läsas oavsett om du är inriktad på klassiskt, blues, jazz, rock, folkmusik, visor, pop etc.

Om du är en erfaren musiker kan du kanske läsa boken rakt igenom. Men för de flesta är det nog mer givande att läsa den i mindre portioner. En bra arbetsgång för den som ska starta från grunden kan vara följande: • hela det första kapitlet • fram t.o.m. mollskalor i det andra kapitlet • de två första sidorna i det tredje kapitlet • hela det fjärde kapitlet • t.o.m. mellandominant i det femte kapitlet Det motsvarar ungefär halva boken. När du har tillägnat dig dessa delar har du lagt en utmärkt musikteoretisk grund.

Övningar med facit Det finns ett stort antal övningar i boken. När du arbetar med ett område som är nytt för dig kan du enkelt testa att du har förstått genom att göra en övning. Eftersom det finns facit fungerar övningarna utmärkt för självstudier.

De flesta övningar slutar med en uppmaning om att du ska spela och/eller sjunga det som behandlats i övningen. Därigenom kopplar du dina nyvunna teoretiska kunskaper till ditt gehör.

Klaviatur och metronom För att du ska förstå tonnamn, intervall, skala, ackord etc. behöver du kunna relatera till ett instrument. I boken beskrivs allt sådant med utgångspunkt från en pianoklaviatur, eftersom det är något som de flesta känner till. Pianoklaviaturen är dessutom överskådlig och fungerar bra som stöd även när du arrangerar eller skriver musik. Eller när du vill träna ditt gehör. För arbetet med boken behövs inte ett fullstort piano, utan det fungerar utmärkt med en enkel keyboard.

Vidare behöver du i vissa övningar en metronom, en sådan är ett bra stöd när du ska arbeta med olika typer av rytmer.

INNEHÅLL TON OCH RYTM. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tonhöjd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stamtoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Notsystem och klav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 7 7 9

Rytm. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Notvärden och paustecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Puls och tempo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Triol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rytmens notering utgår från pulsen . . . . . . . . . . . . . . .

Taktart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 12 14 14 16 18

Fler inslag i notbilden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bindebåge och punktering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Synkop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

23 23 27 32

TONSTEG, SKALA OCH TONART . . . . . . . . . 35 Tonstegen i durskalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Tonsteg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Durskalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Durtonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Durskalornas förtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Fasta förtecken – kvintcirkeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Ren mollskala och molltonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Ren mollskala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Fasta förtecken – kvintcirkeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Fler mollskalor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dorisk skala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Melodisk mollskala i jazz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Traditionell melodisk mollskala . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Harmonisk mollskala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning av mollskalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

51 51 52 53 55 57

Modala skalor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Kyrkotonarter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Fasta eller tillfälliga förtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Tetrakord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 Att identifiera en tonart. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Att identifiera tonarten utifrån en notbild . . . . . . . . . 65 Att identifiera tonarten genom lyssning . . . . . . . . . . . . 66 Översikt över skalor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Durskalan, mollskalor och kyrkotonarter . . . . . . . . . .

Pentatoniska skalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bluesskalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vallåtsmodus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

68 68 69 69 69

Skalor vanliga inom jazzimprovisation . . . . . . . . . . . . 70 Kromatisk skala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Specialkonstruerade skalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

TRANSPONERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Byta tonart. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Transponerande instrument. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Oktavtransponerande instrument . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Instrument som transponerar till andra tonhöjder ������ 77 Översikt över blåsinstruments notation. . . . . . . . . . . . . . 80

INTERVALL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Åtta huvudtyper av intervall. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Små och stora intervall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Liten och stor sekund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Liten och stor ters . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Liten och stor sext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Liten och stor septima . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Små och stora intervall i notsystem med basklav ������ 86 Rena intervall och tritonus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ren prim och ren oktav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ren kvart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ren kvint . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tritonus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

87 87 87 87 88

Intervallens omvändningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Intervall med förtecken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 Överstigande och förminskade intervall. . . . . . . . . . . . . . 91 Intervall som är större än en oktav . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

ACKORD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Huvudtreklanger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Durtonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Molltonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Treklangens omvändningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Spritt läge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Ackordläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Kadenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Dominantackordet som spänningsskapare. . . . . . . . . . . 108 Dominantseptimackordet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Dominant som förhållningsackord . . . . . . . . . . . . . . . 110

Parallellackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Durtonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Molltonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vanliga ackordföljder med parallellackord . . . . . . . .

114 114 115 116

Septimackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Durtonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Molltonart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vanliga ackordföljder med septimackord . . . . . . . . .

119 119 120 121

Mellandominant. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Non-, 11- och 13-ackord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nonackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dominantiskt nonackord utan grundton . . . . . . . . .

11-ackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13-ackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Exempel på ackordföljder med non-, 11- och 13-ackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

127 127 128 131 133

Altererat dominantackord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Högaltererad kvint . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lågaltererad kvint . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ersättningsdominant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dominant med liten decima eller överstigande nona . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ackordföljder med ersättningsdominant . . . . . . . . . .

139 139 140 141

135

142 143

Mollsubdominantgruppen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Mollsubdominanten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Mollsubdominantens ersättningsackord . . . . . . . . . . 147 Modala inlåningsackord från frygisk skala . . . . . . . . 148 Neapolitanskt sextackord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Översikt över mollsubdominantgruppens ackord ���� 149 Tonartsbyte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvikning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Höjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Direktmodulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Modulation till ters- eller kvintbesläktade tonarter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Modulation via ett diatoniskt omtydningsackord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Modulation via ett enharmoniskt förväxlat omtydningsackord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

151 151 152 152 152 153 153

Ackordöversikt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156

TECKEN, BETECKNINGAR OCH ANNAN INFORMATION I NOTBILDEN . . . . . . . . 157 Artikulation och frasering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Artikulationstecken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157

Accenttecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Tecken som visar frasering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 Ornamentik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Drill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Pralldrill och mordent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Långt och kort förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dubbelslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arpeggio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tecken inom storbandsjazz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

160 160 161 161 161 162 162

Föredragsbeteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Karaktärsbeteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tempobeteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dynamikbeteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

163 163 166 169

Repetitionsbeteckningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Reprisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Förenklad notering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Partitur och stämmor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Partiturhuvud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ackolad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Taktstreck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Orienteringstecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Pausavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Textsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

173 173 173 174 174 174 175

MER OM TON OCH RYTM . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Rytm. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Betoningsmönster och meter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Enkla taktarter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regelbunden taktart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Oregelbunden taktart. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Växlande taktart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Upptakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Notvärden och paustecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polyrytmik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

176 176 177 180 183 184 185 186 187

Tonhöjd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Oktavbeteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Naturtonserien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dubbla förtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förtecken för kvartstonsteg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att välja tillfälliga förtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fler klaver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

188 188 189 190 191 191 194

FACIT TILL ÖVNINGARNA . . . . . . . . . . . . . . . 196 LITTERATURLISTA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 SAKREGISTER. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203

Ton och rytm

TON OCH RYTM En notbild innehåller mycket information, t.ex: Noter Klav

q»¡§º 4 &b 4 œ œ Oh,

when

&b Œ œ œ œ

w

œ

F

the

saints

oh, when the

Notsystem med notlinjer och mellanrum

Œ œ œ

œ

go march - ing

F

˙

˙

saints

go

Dm

˙

˙

march - ing

G m7

w

in,

w

F

in, C7

˙

För att kunna tolka notbilden behöver du bl.a. veta en del om toner och rytmer, vilket vi nu ska gå igenom.

TONHÖJD Stamtoner Vårt tonsystem bygger på sju stamtoner: A B C D E F G. Dessa hittar du lätt på ett piano, det är de vita tangenterna:

A B C D E F G eller H* Av stamtonerna har mitten-C (kallas även ettstrukna C) blivit ett slags referenspunkt. Den ligger där nyckelhålet på ett piano brukar vara, direkt till vänster om en grupp med två svarta tangenter. * Tonen b har i bl.a. Nordeuropa länge kallats h, den benämningen möter man därför i många böcker och musikstycken (t.ex. Bachs h-mollmässa). Det verkar nu som om allt fler går över till att säga b, vilket är det vanliga i engelskspråkiga länder. Men båda benämningarna förekommer alltså.

7

8

Ton och rytm De sju stamtonerna upprepas flera gånger på klaviaturen, med olika tonhöjd. Ju längre till vänster, desto lägre tonhöjd och ju längre till höger, desto högre tonhöjd:

CDEFGABCDEFGABCDEFGABCDEFGABCDEFGABCDEFGABC

Om du spelar stamtonerna från en ton tills samma ton återkommer är den tonen ”den åttonde”.

Avståndet mellan de båda tonerna kallas därför oktav (lat. octavus, den åttonde).

T.ex. klingar mitten-C en oktav lägre än nästa C till höger.

Övning 1: Stamtonerna på klaviaturen Vad heter stamtonerna? a) b) c)

Spela tonerna på ett piano och tänk samtidigt på tonnamnen!

Sjung dem sedan också på tonnamnen!

Fortsätt att spela och sjunga fler toner, tills du börjar kunna stamtonernas placering på klaviaturen!

Ton och rytm

Notsystem och klav När toner ska skrivas som noter placeras de i ett notsystem med fem notlinjer: femte notlinjen

fjärde mellanrummet första mellanrummet

första notlinjen

För att det ska gå att läsa av notsystemet behövs det en klav (lat. clavis, nyckel), som talar om var i notsystemet tonerna är placerade. Den vanligaste klaven är g-klav (kallas även diskantklav), men även f-klav (kallas även basklav) är mycket vanlig. Klaverna har varsin ”huvudton” som utgångspunkt och ringar på olika sätt in denna, f-klaven med två punkter och g-klaven med en ”knorr” i ena änden: f-klav (basklav)

?

w

g-klav (diskantklav)

F

G

&

F

w

G

Här kan du se förhållandet mellan toner och klaviatur, med utgångspunkt från tonen C:

œ œ œ w œ œ œ w & œ œ œ œ œ œ w œ œ œ œ œ œ œ œ w œ œ œ ? w œ œ œ œ œ œ œ w œ œ

C D E F G A B C D E F G A B C D E F G A B C D E F G A B C

En del toner ligger över eller under notsystemet, för dessa använder man hjälplinjer. Det gäller t.ex. mitten-C. För att skriva detta C behöver du en hjälplinje, oavsett om du använder f-klav eller g-klav.

9

10

Ton och rytm För att komma ihåg var i notsystemet olika toner är placerade kan du ha en minnesramsa som stöd. Här är några exempel på ramsor för tonerna på linjerna med en g-klav:

&œ E

w œ

G

B

œ

œ

D

F

En Gång Blev Du Född En God Bulle Doftar Fint En Glad Bäver Dyker Fort

För tonerna i mellanrummen kan man tänka på det engelska ordet ”face”. Om vi sedan också lägger till de toner som ligger precis utanför notsystemet kan vi samla g-klavens vanligaste toner:

œ œ œ &œ w E

G

B

D

F

œ œ œ œ F

A

C

E

œ œ

C

D

Sedan kan vi göra samma sak med f-klaven:

?

w œ œ œ œ

G

B

D

F

A

œ œ œ œ

A

Skapa dina egna ramsor för f-klavens toner.

C

E

G

œ w E

F

w œ G

A

œ œ B

C

Ton och rytm

Övning 2: Stamtonerna i notskrift Skriv tonernas namn!

&w

____

w ____

w

?

____

w

____

w

w

____

____

Skriv följande toner i närheten av mitten-C (utan att använda hjälplinje)!

?

& D

F

E

G

B

A

Spela tonerna på piano och tänk samtidigt på tonnamnen!

Sjung dem sedan också på tonnamnen!

Skriv ned en slumpvis tonserie (eller låt någon annan skriva) och spela sedan tonerna!

För att du ska kunna spela eller sjunga efter noter behöver du lära dig att direkt känna igen en ton, annars kommer inte notläsningen att fungera tillräckligt bra. Träna dig i att känna igen några toner i taget, börja med den klav du tycker är lättast.

11

12

Ton och rytm

RYTM I en notbild får vi på olika sätt information också om musikens flöde i tiden, d.v.s. om sådant som har med musikens rytm att göra: Tempobeteckning Upptakt Notvärden

q»¡§º 4 &b 4 œ œ

Taktart

Oh,

when

Taktstreck

Paustecken

w

œ

F

the

saints

&b Œ œ œ œ

och, when the

˙

Takt

Œ œ œ

w

œ

F

in,

go march - ing

F

˙

saints

go

˙

Dm

˙

G m7

C7

w

march - ing

˙

in,

Notvärden och paustecken När du ska spela en ton behöver du inte bara veta vilken den är, utan också hur länge den ska klinga. Detta kan du se av tonens notvärde. Tonens längd bestäms av nothuvudet (fyllt eller ofyllt) samt om noten har skaft och kanske dessutom en eller flera flaggor. De vanligaste notvärdena och motsvarande paustecken är:

I början kan det vara svårt att skilja mellan helpaus och halvpaus. En minnesregel kan vara att helpausen hänger och halvpausen ser ut som en halmhatt.

Varje notvärde är lika långt som två notvärden på nästa nivå: Varje notvärde kan alltså underdelas i två mindre notvärden.

j œ

œ

˙

œ

w œ

˙

œ

j j j j j j j œ œ œ œ œ œ œ r r r r r r r r r r r r r r r r œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ

Ton och rytm

Övning 3: Notvärden och paustecken Svara på frågorna genom att skriva noter respektive pauser!

Skriv noter Skriv noter

Skriv pauser Skriv pauser

a) Hur många fjärdedelar ryms på en helnot?

a) Hur många fjärdedelar ryms på en helnot? b)åttondelar Hur många åttondelar ryms b) Hur många ryms på en halvnot? på en halvnot?

Hur många ryms sextondelar ryms c) Hur mångac)sextondelar på en fjärdedelsnot? på en fjärdedelsnot?

When the Saints innehåller bara tre olika notvärden*: helnot, halvnot och fjärdedelsnot.

Och den innehåller endast ett paustecken, fjärdedelspaus. Om du börjar på tonen C går det att spela den på stamtonerna. Spela igenom den på piano, i lugnt tempo!

& 44 &Œ &˙

œ

C

E

F

œ

œ

&Œ œ œ œ

C

˙

˙

˙. ˙

œ

œ

G

œ

œ

œ

Œ

œ w

œ

o.s.v.

œ œ

˙ ˙

˙

w

˙

˙

œ ˙

E

œ

w

w œ

˙. Œ

Om du kan spela något annat instrument, spela melodin även på detta! På en del blåsinstrument (t.ex. klarinett, saxofon, trumpet och horn) klingar noterna på annat sätt än på pianot. Om stamtonerna på ditt blåsinstrument inte låter likadant som de gör på pianot är det alltså bara som det ska vara. Mer om detta i kapitlet Transponering. * Betydelsen av de punkter och bågar som finns vid vissa toner kommer vi att gå igenom längre fram i kapitlet.

Här kan du bara göra så att du håller tonen lite längre.

13

14

Ton och rytm

Puls och tempo Ordet puls förknippar nog de flesta av oss med de slag, med vilka hjärtat pumpar fram blodet i kroppen. På ett liknande sätt pumpar den musikaliska pulsen musiken framåt. Du kan tydligt uppleva detta när du rör dig till musik, t.ex. dansar eller stampar takten – du upplever då ett flöde i musiken, som bygger på musikens puls.

Pulsen är mycket viktig när du spelar tillsammans med andra, i nästan all musik är en gemensam puls en förutsättning för att musiken ska hänga ihop. Pulsen är också vad en dirigent eller bandledare utgår från när han eller hon sätter igång ett stycke. Med några handrörelser eller en inräkning markeras pulsen så att alla kan börja samtidigt.

q»•º

Pulsens notvärde ser vi ofta tillsammans med en siffra i början av ett musikstycke, t.ex:

q»ª§

Siffran kallas för metronomtal.* Den visar hur många slag med pulsens notvärde man hinner med på en minut. Genom att välja ett metronomvärde bestämmer man alltså hur snabb pulsen ska vara, d.v.s. vilket tempo musiken ska ha.

q»¡¤º

I exemplet ovan hinner man alltså spela 80 fjärdedelsnoter på en minut. Just fjärdedelsnot är särskilt vanlig som notvärde för pulsen, men även halvnot och åttondelsnot förekommer. Mer om detta i bokens sista kapitel.

Triol En triol är en rytmisk figur som är tredelad. Den betecknas med siffran tre, vilket visar att det närmast större notvärdet ska underdelas i tre toner istället för två, t.ex:

j œ

œ

˙

w

œ

j j j 3j j œ œ œ œ œ 3

œ

j 3j j œ œ œ

˙ j œ

œ

j œ 3

j œ

Ställ in en metronom på fjärdedelsnot = 80 och läs rytmerna i figuren ovan. På helnoten ryms det fyra metronomslag och på varje halvnot ryms det två. Fjärdedelsnoten kommer på metronomslagen. Du ska hinna med tre lika långa triolnoter på varje metronomslag.

* En metronom är en apparat, med vilken man kan ställa in olika tempon så att den slår slag med exakt hastighet. Den uppfanns 1816 av J. N. Mälzel och förkortningen M.M., som man ibland ser invid en metronomangivelse, betyder Mälzels Metronom. En annan benämning är Beats Per Minute (BPM), vilket beskriver samma sak.

Ton och rytm

Övning 4: Rytm och puls Hur ska du ställa in metronomen om du vill att den ska slå: a) ett slag per sekund ________ b) två slag per sekund ________ Ställ in en metronom och läs igenom följande rytmer! c)

q»ª¤ œ

j œ

Kom Da Dam Ta

d)

e)

klock da de ta -

q»¶¤ j j œ œ

ha da da ta

q»•º j œ

j œ

Vack Da Du Ta -

ert ga dej te

an ga ja te

œ

åt da du ta

-

-

œ

ta! da da ta

r r r r œ œ œ œ œ

œ

Jag vill Da - ga Du - dej Ta - te

j œ

j œ

sock - er - drick - a nu! da - ga - da - ga da di - de - la - di dam ta - va - te - ve ta

j œ

vä - der, da - ga da - dej ta - te

j 3j j œ œ œ œ

strå da du ta

-

lan de a te

-

de li di li

sol! da dam ta

Läs både på text och på de olika föreslagna stavelserna!

Sätt även egen text till rytmerna!

Ställ i tur och ordning in följande värden på en metronom: f) 48

g) 69

h) 126

i) 184

Prova att klappa på olika sätt till varje tempo: på slagen, mellan slagen eller med flera klapp per metronomslag (på de långsammare kan du hinna med flera klapp per metronomslag än på de snabbare)!

15

16

Ton och rytm

Rytmens notering utgår från pulsen När flera notvärden med flagga kommer i följd inom ett och samma pulsslag brukar de sammanföras med en balk istället för att skrivas med flera flaggor. Det bildas då rytmiska grupperingar istället för enstaka noter, vilket gör att rytmen blir lättare att läsa av. Jämför följande två exempel:

j j œ œ œ

Notvärden med flaggor

r r r r œ œ œ œ œ

Samma exempel med balkar

œ

œ

œ

œ œ œ œ œ

När vi läser sådana rytmiska grupperingar utgår vi från vårt bildseende. Varje bild ska omedelbart ge en upplevelse av motsvarande rytmfigur. Här är en tabell med vanliga rytmiska grupper på en fjärdedel:

œ œ

œ

œ œ œ 3

œ œ œ œ Sätt metronomen på t.ex. 80 och läs de olika grupperna uppifrån och ned, läs varje grupp fyra gånger innan du byter. Använd stavelser av något slag. Prova också att snabbare växla mellan de olika kombinationerna och att ta dem i olika ordning.

När du läser texten här i boken använder du i första hand ditt intellekt. När du musicerar använder du mycket större delar av hjärnan och dessutom dina sinnen och din kropp; du känner musiken, lyssnar till den, anpassar dina rörelser och din andning till ditt instrument (eller din röst) och till musiken. För att du ska få användning av dina nya kunskaper i ditt musicerande är det därför viktigt att du hela tiden provar det du läser om. Det är av detta skäl det i nästan alla övningar finns praktiska moment, uppmaningar om att du ska spela och sjunga på olika sätt.

Alltså: läs inte bara, utan arbeta också praktiskt med övningarna!

Ton och rytm

Övning 5: Balkar Skriv om varje exempel med balkar, så att varje rytmisk gruppering får en längd som motsvarar en fjärdedel!

a)

b)

c)

r r r r j œ œ œ œ œ

j œ

j œ

r r r r œ œ œ œ œ

j œ

r r r r œ œ œ œ œ

œ

r r r r j œ œ œ œ œ

œ

j œ

œ

Läs rytmerna ovan samtidigt som du markerar pulsen på något sätt (t.ex. stampa takten med foten)!

Spela följande melodi på piano, i lugnt tempo!

Glimmande nymf (C. M. Bellman)

2 &4

œ

C

œœœœ ˙ F E D C

o.s.v.

œ œœ œ œ œ œ

17

18

Ton och rytm

Taktart De flesta av oss vill indela alla jämnt flödande rytmer, t.ex. klockans tick-tack eller en tickande bilblinker, i grupper om två slag. När vi gör det bildar vi taktarten tvåtakt, där varje grupp om två pulsslag blir en takt. Det går att gruppera slagen på andra sätt, t.ex. i grupper om tre slag. Vi bildar då taktarten tretakt.

I början av en notbild visas musikens taktart med en taktartssignatur (kallas också taktartsbeteckning). Du har redan stött på sådana i några av de musikexempel som visats tidigare i kapitlet.

2 4 3 4

Här är exempel på vanliga taktarter:

4 4

tvåfjärdedelstakt

trefjärdedelstakt

fyrafjärdedelstakt

I dessa tre exempel är den undre siffran 4*, vilket säger oss att rytmen är skriven med fjärdedel som utgångspunkt. Den övre siffran visar hur många fjärdedelar som ryms i varje takt. Alltså:

2 4œ œ 1

2

1 å 2 å

œœœœ œ œœ ˙

43 œ œ œ 1

2

3

1 å 2 å 3 å

œœœœœœ ˙

44 œ œ œ œ 1

2

3

4

œ

œ œœœ

1 å 2 å 3 å 4 å

œœœœœœœœ œ œœœ œœ ˙

˙

Ibland skrivs beteckningen för fyrafjärdedelstakt som ett C istället, detta betyder exakt samma sak: C = fyrafjärdedelstakt

cœ 1

2

3

œ œ œ

4

œ œ ˙

˙

De taktstreck** som finns mellan varje takt innebär inte något stopp i musikens flöde. De är endast till för att ögat lättare ska se taktindelningen. * Oftast, men inte alltid, visar den undre siffran i en taktartssignatur vilket notvärde pulsen har. ** Taktstreck började användas i notskrift under 1500-talet.

Ton och rytm När du ska läsa rytmiskt mot en puls kan du som stöd t.ex. använda dig av en metronom. Du kan också själv markera pulsen, några vanliga sätt är att stampa takten med foten, klappa i händerna eller låta fingertopparna studsa mot bordsskivan.

Ett annat sätt att markera pulsen är att taktera. Prova att röra armen nedåt, som om du studsar en boll. Öva gärna till olika slags musik, tills du känner att du hittar slagkärnan. Den finns precis där handen vänder uppåt, i själva ”studsen”. Genom att öva med taktering kan du förstärka din inre känsla för den musikaliska pulsen.

Du kan förtydliga takteringen genom att använda slagfigurer, de vanligaste är figurerna för tvåtakt, tretakt och fyrtakt. Så här ser de ut om du med höger hand följer respektive figur:

Tvåtakt

Tretakt

Fyrtakt

2

.

. ..

3

. . ..

1

1

2

2

4

1

3

Punkten vid siffrorna visar slagkärnan i respektive slag. Med slagfigurer får du ett verktyg som hjälper dig att hålla reda på var du är i takten. Slagfigurerna är dessutom grundläggande för en dirigent och kan vara bra att känna till.

Taktera till melodier i två-, tre- och fyrtakt, t.ex: Spela och sju

ng sedan melo

dierna!

Tomtarnas julnatt (Vilhelm Sefve)

2 &4 œ œ œ œ 1

2

1

2

œ œ œ œ œ

œ

œ

œ

œ

œ

Käraste bröder (C. M. Bellman)

& 43

&œ

1

2

3

1

œ

œ œ œ œ œ

œ œ œ œ

2

3

œ œ œ œ œ

œ

œ

œ

œ

œ œ œ œ

œ œ œ œ œ

œ œ œ œ

œ

˙

Aftontankar vid Fridas ruta (Birger Sjöberg)

4 &4 œ œ œ œ œ œ 1

2

3

4

1

2

3

4

œ œ œ œ

œ œœœœœœ œœœœ œ

Œ

19

20

Ton och rytm Det är vanligt att ett musikstycke inleds med upptakt: Nå, skruva fiolen (C. M. Bellman)

2 &4 j œ œ (1 å 2) å

1

2

œ œ

œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ

œ

‰

En upptakt har inte full taktlängd, utan innehåller endast själva starten. Som takt 1 räknas sedan den första takten med full längd. Läs melodistarten här, taktera och räkna in ”ett-å-två”.

Spela sedan igenom melodin.

En upptakt kan bestå av flera toner. Ett exempel på det är When the Saints, som har en upptakt med tre toner. Där kan du räkna in med ”ett-två-tre-fyr-ett” eller, om du vill göra det kortare, ”tre-fyr-ett”.

Övning 6: Takt Fyll i en not i varje takt, så att takterna blir fullständiga!

2 4œ 1

a)

2

1

‰

œ œœœ œ

2

3

œ ‰ œœ

b)

43 œ

c)

4 4œ œœ

1

1

1

œ

2

œœœ ‰ œ œ œ ‰

2

3

4

œ

2

1

3

2

œœ œ œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ 3

œ œ œ œ œœœ œ ‰

œœœ œ œ œ 3

3

4

œ œ œœœœ œ œ

œ œœœœ‰

œ

j œ œ œ œ œœœœ‰ œ 3

Fyll i en paus i varje takt, så att takterna blir fullständiga!

d)

1 2 j 2 4 œœœ

e)

43 œ

f)

4 4œ

1

1

2

2

1

j2 j œ œ œœœ œ œ œœœ œ œ œ

j œœ œ œ œ œ œ œ œ 3

1 2 j3 j3 œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œœ œ œ œ œ œ œ 4 j3 œ œ œœœ œ œ œ œ œœœœ œ œ

œ

œœ œ œ œ œ

j œ œœœ œ œ œœœœœ 3

œœœœ œ œ œ œ œ 3

œœœœœ

Läs sedan rytmen i dessa exempel samtidigt som du markerar pulsen, gärna med en slagfigur!

Ton och rytm Det går också att kombinera olika slags notvärden inom en och samma balk :

j r r j j r r j œ œ œ œ œ œ œ œ œ Notvärden med flaggor

Samma exempel med balkar

œ

œ œ œ

œ

œ œ œ

œ

När pulsens notvärde är en fjärdedel ska de sammanlagda notvärdena inom en sådan grupp alltid bli en fjärdedel. När du själv skriver noter är det viktigt att du grupperar noterna så.

Med blandade notvärden i grupperna kan vi göra den tidigare tabellen något längre:

œ œ

œ

œ œ œ 3

œ œ œ œ œ

œ œ

œ œ œ

Läs de olika grupperna uppifrån och ned, läs varje grupp fyra gånger innan du byter. Prova också att snabbare växla mellan de olika kombinationerna och att ta dem i olika ordning.

21

22

Ton och rytm

Övning 7: Balkar Skriv om varje exempel med balkar, så att man tydligt ser de rytmiska grupperingarna:

44 œr œr œr œr œj 44

a)

4 œr œr œj 4

b)

4 4

4 œj 4 4 4

c)

r r r r j œ œ œ œ œ

j œ

j œ

r r r r r r r r j œ œ œ œ œ œ œ œ œ

j œ

r r r r j œ œ œ œ œ

r r r r r r j œ œ œ œ œ œ œ

Läs rytmen samtidigt som du markerar pulsen, gärna med en slagfigur!

Taktera och läs rytmen till följande melodier!

What shall we do (trad.)

2 &4 œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ 1

&œ

2

œ œ œ

1

2

œ œ œ œ œ œ

œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ

œ

œ

Annen-Polka (Johann Strauss d.y.)

2 &4 œ œ œ œ œ œ 1

2

1

œ

œ

2

œ œ œ

œœœ œœœ

Spela och sjung dem sedan!

œœœ œ œ

Ton och rytm

23

FLER INSLAG I NOTBILDEN Vi går nu vidare med ytterligare några företeelser som du kan möta i en notbild:

q»¡§º 4 &b 4 œ œ

Förtecken

Oh,

&b Œ œ

oh,

&b ˙

C7

Bb m

w

œ

F

when

the

saints

œ

œ

F

˙

when

the

saints

œ œ

Lord,

I

&b Œ œ œ œ

oh, when the

F

Œ œ œ

in,

˙

Dm

˙

G m7

go

march

ing

in,

œ

want

Bindebåge

go march - ing

Punktering

˙.

w

œ

F

to

˙

F7

˙

œ œ

be

in

F/C

˙

D m7

˙

G m7

saints

go

march - ing

˙

-

C7

˙

that

w

Bb

Synkop

œ

˙.

num - ber,

Œ

F

w

in.

Förtecken Vad gäller tonhöjd har vi hittills endast talat om stamtonerna, de vita tangenterna på ett piano.

Men även de svarta tangenterna har förstås namn.

För varje svart tangent finns två alternativa namn.

Detta beror på att en svart tangent kan benämnas antingen utifrån den stamton som ligger till höger om den svarta tangenten eller den som ligger till vänster om den. De förra får stamtonens namn med tillägget –ess (efter en vokal bara –ss), medan de senare får tillägget –iss:

Dess

Ess

Gess

Ass

Bess*

Ciss

Diss

Fiss

Giss

Aiss

C

D

E

F

G

* Tonen bess har i bl.a. Nordeuropa länge kallats b och den benämningen är det fortfarande många som använder. Man möter den också i många böcker och musikstycken. Allt fler verkar nu övergå till att säga bess, vilket minskar risken för missförstånd. Men båda benämningarna förekommer, precis som i fallet med den sjunde stamtonen (som kan kallas b eller h). Denna dubbelhet lär finnas kvar lång tid framöver och är något man helt enkelt får lära sig att hantera.

För att förstå varför man i olika traditioner har olika namn på den sjunde stamtonen får vi gå tillbaka till det medeltida tonsystemet. Detta innehöll de sju toner som är våra stamtoner: a b c d e f g. I de övre registren av detta tonförråd förekom två varianter av tonen b, en hög (som var den ursprungliga tonen) och en låg. För att skilja de båda varianterna åt skrev man i Tyskland den höga varianten som ett b med hårda kanter (bquadratum): Den låga varianten skrevs som ett b med den vanliga, mjuka rundningen (b-rotundum): Detta var krångligt och innebar risk för förväxling. I början av 1600-talet övergick man därför till att kalla den höga varianten för h. I England fortsatte man att kalla den ordinarie, höga varianten för b, medan den låga varianten fick heta b flat.

A

B

24

Ton och rytm En svart tangent till vänster om en stamton ger en ton som är en sänkning av stamtonen; tonen på den svarta tangenten klingar lägre än stamtonen. En sänkning skrivs med ett b (b-förtecken):

& bœ

bœ

bœ

Dess

Ess

Gess

bœ

bœ

Ass

Bess

En svart tangent till höger om en stamton ger en ton som är en höjning av stamtonen; tonen på den svarta tangenten klingar högre än stamtonen. En höjning skrivs med ett # (korsförtecken):

&

Ciss

Diss

#œ

#œ

#œ

#œ

#œ

Fiss

Giss

Aiss

När du ska benämna en enstaka svart tangent kan du fritt välja vilket av de båda namnen du ska använda. I ett musikstycke däremot ska du använda det namn som är mest logiskt i sammanhanget. Vi återkommer till detta i bokens sista kapitel, Mer om ton och rytm.

Förtecken är vanligast som fasta förtecken. Ett sådant kan du se i t.ex. When the Saints, där det finns ett b-förtecken i början av varje notsystem för tonen b. Detta betyder att alla b:n (i alla oktaver) genomgående ska sänkas till bess. Spela igenom melodin på detta sätt:

& b 44 œ F

&b Œ œ &b ˙

œ w

œ A

Bess

œ

Œ œ

C

F

˙

œ

œ œ

˙.

&b Œ œ œ œ

˙

˙

˙

œ

A

o.s.v.

˙

˙ œ œ

˙

œ ˙

˙

w

œ

w

w œ

˙. Œ

Olika tonarter har olika uppsättningar fasta förtecken (mer om detta i kapitlet Tonsteg, skala och tonart).

Ton och rytm Om vi väljer D-dur, som har två fasta korsförtecken, ska alla toner f och c höjas till fiss respektive ciss. Spela igenom melodin med start på tonen d:

## 4 & 4 œ

œ

D

&

##

&

##

Œ

Fiss

G

œ

œ

œ

A

D

˙

œ

œ œ

˙

# & # Œ

œ

œ

Œ

œ w

˙

˙. œ

Fiss

o.s.v.

˙ œ œ

˙ ˙

w

œ

˙

œ ˙

œ

˙

˙

w œ

˙. w

Förtecken förekommer också som tillfälliga förtecken, inne i ett musikstycke. Ett tillfälligt förtecken gäller fram till nästa taktstreck och bara i den aktuella oktaven.

För att ta bort verkan av ett fast eller tillfälligt förtecken används återställningstecken. Ett sådant tecken gör tonen till en stamton:

&

bœ

Dess

nœ

D

#œ

Giss

nœ

G

25

26

Ton och rytm

Övning 8: Förtecken Skriv tonernas namn!

#w

& bw ____

?

bw

____

____

bw ____

#w

#w

____

____

Skriv följande toner i närheten av mitten-C (utan att använda hjälplinje)!

?

& Fiss

Dess

Ess

Ass

Bess

Giss

Spela alla dessa toner på ett piano och tänk samtidigt på tonnamnen!

Sjung dem sedan också på tonnamnen!

Spela och sjung följande melodier!

God afton om ni hemma är (trad.)

b 2 & b 4 œj œ # œ œ œ œ œ œ 1

2

b &b œ œ œ œ

1

2

œ œ œ œ œ Nœ œ nœ #œ

#œ

#œ œ œ œ

œ œ œ œ

˙

‰

œ

Se menigheten (C. M. Bellman)

3 &4 œ 1

&œ

&

œ

&œ

œ œ #œ œ œ 2

3

1

œ œ œ œ œ

œ œ #œ œ œ œ œ œ œ œ œ 2

3

œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ

œ œ œ œ œ œ œ #œ œ œ œ œ #œ

œ

œ œ œ #œ

œ

œ

œ

œ

œ

œ

œ œ œ œ œ œ

œ œ œ

œ œ œ

œ œ œ œ ˙.

Ton och rytm

Bindebåge och punktering Två notvärden kan bindas samman till ett längre notvärde med hjälp av en bindebåge, som dras mellan nothuvudena:

œ

œ

˙

=

Vi kan förstå hur en bindebåge fungerar genom att jämföra två exempel. Taktera och läs rytmen, först båda exemplen med text och sedan båda exemplen med stavelser:

2 4 œ

œ œ

2 4 œ

œ œ

Fy - ra par Ta ta - te

Två Ta

-

par te

˙

skor, ta,

˙

skor, ta,

œ œ œ œ

hem-ma där du ta - te ta - te

œ

œ œ

där ta

-

du te

˙

bor. ta.

˙

bor. ta.

De två noter som binds samman av bindebågen ska alltså läsas som om de vore en.

När du som i exemplet ovan ska förlänga en not med halva värdet kan du istället för bindebåge använda punktering, d.v.s. skriva en punkt* efter noten:

2 4 œ œ œ

Fy - ra par Ta ta - te

skor, ta,

j œ ˙

2 4 œ.

Två Ta

˙

-

par te

skor, ta,

œ œ œ œ

hem - ma där du ta - te ta - te

bor. ta.

j œ ˙

œ.

där ta

˙

-

du te

bor. ta.

* Ibland stöter man på s.k. dubbelpunktering, två punkter efter notvärdet. Den andra punkten har då halva värdet av den första punkten.

27

28

Ton och rytm En punktering kan användas efter alla sorts notvärden och den förlänger alltid noten med halva värdet, t.ex: 1 2 3 4

punktering av halvnot

˙.

punktering av fjärdedelsnot

œ.

2

1

ås - så

1

punktering av åttondelsnot

œ.

1 ...

œ w

1

=

j 3 ... œ ˙ å

œ

=

2 ...

œ

=

˙

2

3

4

2

1 ...

œ œ w

1

å

3 ...

œ œ ˙

1

ås - så

2 ...

œ

œ

œ œ œ

Notvärdet efter punkten kallas utfyllnadsvärde.

I fyrtakt bör du inte punktera en fjärdedelsnot så att punkten sträcker sig över det tredje taktslaget:

4 4 œ œ œ.

j œ œ

4 4œ œ œ

œ œ œ

Här blir notbilden mer lättläst om du använder bindebåge istället. Detta beror på att de flesta av oss, när vi läser en fyrtakt, bildmässigt delar in takten i två tvåtaktsgrupper och därför vill se varje takthalva komplett. Om man då inte ser den ton som kommer på det tredje taktslaget kan läsningen störas.

I inspelningsprogram för dator brukar notationen ofta bli tillkrånglad vad gäller rytmiska indelningar. Om du arbetar med inspelningsprogram bör du därför alltid se över den rytmiska notationen innan du använder en notering till att spela eller sjunga efter.

Ton och rytm

Övning 9: Punktering Skriv om följande exempel genom att använda punktering där det är möjligt!

a)

42 œ œ œ œ œ œ

b)

3 4˙

c)

4 4 œ œ œ œ œ œœ œ œ œ œ œœœœœœ œ œ œ œ œ œ œœ œœœ œ œ œ œ

2 4

3 4

œ œœœ œ œ œ œ

œ œ œ œ œ œ œ œ œœœ œ œœ œ œœœ œ œ

4 4

Taktera och läs rytmen i exemplen!

Spela och sjung följande melodier!

Utan luft (R. Jansson)

4 & b 4 œ ˙. œ ˙. œ œ œ œ œ œ ˙. œ ˙. œ ˙. œ œ œ œ œ œ ˙.

1 23 4

1 234

Sankta Lucia (Trad.)

b 3 &b 4 œ

1

# & # 42

2

œ.

3

œ J

œ œ ˙

2

œ.

1

2

3

œ.

œ

j œ œ

˙

Så lunka vi så småningom (C. M. Bellman) 1

j œ œ œ œ œ

# & # œ œ œ œ

œ.

1

œ œ

2

œ œ œ œ

œ œ œ œ œ

œ

œ œ

œ. œ œ œ œ.

‰

29

MUSIKTEORI FÖR ALLA Stora Musikguiden vänder sig till dig som vill lära dig mer om musikens tonspråk. Det spelar ingen roll om du är ung eller gammal, sjunger i kör eller spelar dragspel, spelar i rockband eller stråkorkester, spelar på gehör eller efter noter. Kanske vill du lära dig att skriva ned musik, eller kanske är du en musiklyssnare som vill veta mer. Genom att höja din medvetenhet får du ut mer av musiken.

Boken ger en allmän musikteoretisk grund. Den tar också upp sådant som är specifikt för olika genrer och kan med lika god behållning läsas oavsett om du är inriktad på klassiskt, blues, jazz, rock, folkmusik, visor, pop etc.

Med denna bok till hands vet du att du alltid har möjlighet att ta reda på det du behöver veta om vad som ligger bakom den musik du sjunger, spelar, skriver, läser eller lyssnar på.

Roine Jansson är lektor i gehör och satslära och undervisar vid Kungl.

Musikhögskolan i Stockholm. Han är en välkänd författare av böcker med musikteoretisk inriktning. Tidigare utgivet är: Traditionell arrangering (1991, Notfabriken, distr. av Ehrlingförlagen) Traditionell harmonilära (tillsammans med Ulla-Britt Åkerberg; 1995, KMH Förlaget) Konsten att skriva enkelt för unga sångare (2006, KMH Förlaget) Konsten att skriva enkelt för unga instrumentalister (2006, KMH Förlaget)

ISBN 978-91-86825-04-1

9 789186 825041