9789151101125 by Smakprov Media AB

Skolans digitalisering handlar främst om att förändra arbetssätt. Hur framgångsrik förändringsprocessen bli beror ytterst på hur skolhuvudmännen och skolledare systematiskt utformar, organiserar och utvärderar förutsättningarna för undervisning och lärande. Det finns många sätt att göra det, varav en del ger positiva resultat och andra inte. Därför är det viktigt med en nyanserad diskussion om framgångsrikt ledarskap i en digital skola. Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan handlar om att leda digitalisering på alla nivåer: skolhuvudman, skolledare, lärare och elever. Den riktar sig främst till dig som har ansvar att på ett eller annat sätt leda skolutveckling i enlighet med förändrade styrdokument och digitaliseringsstrategin, men är sannolikt intressant för alla som arbetar i skolan. Boken har tillkommit som ett resultat från projektet Det digitala lärandets möjligheter som drivits av Atea, Gleerups och Samsung tillsammans med fem grundskolor under åren 2015–2018. Projektet har följts av Åke Grönlund, professor i informatik och Matilda Wiklund, lektor i pedagogik vid Örebro Universitet. Åke Grönlund är professor i informatik vid Örebro universitet. Han har tidigare varit lärare och studierektor inom grundskolan, huvudsakligen på högstadiet.

Matilda Wiklund är lektor i pedagogik vid Örebro universitet och Stockholms universitet. Hon arbetar sedan 1998 som lärare i pedagogik, framför allt på kurser inom lärarutbildningarna.

Med Digital skola – från vision till verklighet vill Gleerups stimulera huvudmän, skolor, skolledare och lärare till att förverkliga möjligheterna i en digital skola. ISBN 978-91-51-10112-5

789151 101125

Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan • Åke Grönlund • Matilda Wiklund

Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan

Det digitala lärandets möjligheter Att leda den digitala skolan Åke Grönlund • Matilda Wiklund

Innehållsförteckning

Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Kapitel 1 – Vad är digitalisering? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Digital kompetens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Digitalisering och förändring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Digitalisering och skolutveckling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Kapitel 2 – Skolhuvudmannens roll . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Tillgång till digitala verktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Ändamålsenlig infrastruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Det digtala ekosystemet �� 32 Digitala lärresurser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Underlätta personalens arbetssituation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Framtidsspaning och organisering för beredskap. . . . . . . . . . . . . . 42 Att förstå digitalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Att förstå sin egen organisation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

INNEHÅLL

Kapitel 3 – Skolledarens roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Vad skolledaren kan, måste och bör göra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Utvärdera effekten av olika insatser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58

Kapitel 4 – Nya roller, distribuerat ledarskap. . . . . . . 63 Digitaliseringsledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Tydlig organisation och ansvarsfördelning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Kapitel 5 – Lärarens roll. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Lärare och teknikanvändning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Lärares olika didaktiska kompetenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Lärares ledande av digital utveckling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Lärares professionella friutrymme kontra vikten av tydlig ledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Digitalisering som förändring av arbetssätt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Lärare utvecklas kollegialt – inom och mellan skolor. . . . . . . . . . . 80

Kapitel 6 – Elevens roll. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Elevernas digitala kompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Digitaliseringens stödfunktioner – elever hjälper varandra. . . . . . 85 En ensammare skola?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Digitaliserad studieteknisk kompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88

INNEHÅLL

Kapitel 7 – Erfarenheter från skolorna. . . . . . . . . . . . . . 90 S:t Olofs skola – vi vågar prova nytt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 Björkenässkolan – mod gör möjligheterna möjliga. . . . . . . . . . . . . 93 Runby skola – långsiktighet och gemensam kraft. . . . . . . . . . . . . . 97 Strömsnässkolan – redo för framtiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Vålbergsskolan – i digital framkant. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105

Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Om författarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

INLEDNING

Förord Håller du den här boken i din hand är det högst troligt att du på ett eller annat sätt står inför, eller är mitt i en förändringsprocess på något vis kopplad till ett av vår tids stora samtalsämnen: Digitalisering. Ett stort och vitt begrepp som beroende på vem som tolkar det tycks kunna betyda allt och vad som helst. Begreppsförvirringen är en utmaning. Inte minst när vi vill samtala om gemensamma mål. När jag läser den här boken kan jag inte låta bli att dra en parallell till Max Tegmark, professor vid MIT och författare till boken Liv 3.0. Max inleder med rubriken: ”Välkommen till vår tids viktigaste samtal”. För er som inte läst hans bok är det samtal om framtiden som han uppmanar till. Men inte en framtid som bara drabbar oss, utan en framtid som vi har möjlighet att påverka. Vi bjuds därför in till ett samtal om vilken sorts framtid vi vill se. Max ger ett flertal exempel på hur utvecklingen av AI framöver kommer att kunna bidra till enorma möjligheter, men även utsätta oss för svåra utmaningar. Det är av den anledningen det är så viktigt att vi redan idag utbildar våra unga för den framtid vi till viss del redan befinner oss i. 6

INLEDNING

Vilken framtid vill vi se? Hur vill vi att skolan ska vara? Och hur vill vi att skolan ska ge eleverna möjligheter att påverka både sin egen framtid och det framtida samhälle som de kommer att leva i? Digitaliseringen är både ett medel och ett mål i detta sammanhang. Det här ställer höga krav på långt många fler än de lärare som undervisar våra elever. Åke Grönlund och Mathilda Wiklund lyfter i denna bok hur ansvaret att leda digitaliseringen vilar tungt hos skolhuvudmännen. Inte minst kopplat till målen i den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet. Men allt ansvar är inte skolhuvudmännens. Samtliga aktörer inom och runt skolväsendet behöver dra sitt strå till stacken och det finns även ett ansvar hos alla som verkar i samhället i stort. Digitala ekosystem måste nämligen fungera både på djupet och bredden. Likvärdig tillgång till väl fungerande digitala verktyg behöver säkerställas över hela landet och kompetensen hos samtliga som agerar inom skolväsendet måste stärkas. Du som läser detta är en av dem som gör skillnad. Det är i allas våra samtal och förståelse för det livslånga lärandet i en snabbt föränderlig nu- och framtid som förändringsprocesserna måste starta och fortgå. Förändring påverkar obönhörligt rådande praxis, individuellt, på organisationsnivå och därmed oss alla. På olika sätt. Jag hoppas därför att den här boken bidrar till nya samtal som i sin tur kan leda till ytterligare medveten och målinriktad förändring. För att vi ska få till de förändringar som behövs. På riktigt. Annika Agélii Genlott Projektansvarig skolans digitalisering, SKL

Inledning Denna bok handlar om att leda digitalisering. Den riktar sig främst till skolledare och skolhuvudmän, eftersom digitaliseringens utmaningar främst handlar om ledning. Digital kompetens för skolhuvudmän och skolledare innebär förmågan att bygga upp en funktionell digital infrastruktur med samordnade tekniska system och effektiv gemensam informationshantering som ger lärare och elever möjligheter att bedriva effektiv undervisning och lärande. Det innebär också att systematiskt ta tillvara och sprida innovationer så de kommer alla skolor tillgodo. Det hittills största hindret för en lyckad digitalisering i skolan är den obalans mellan lärarnas ansvar och deras befogenheter som mål- och resultatstyrningen medfört. Genom att förlägga ansvaret för resultatet på lärare och skola samtidigt som dessa inte har kontroll över de gemensamma system för teknik, informationshantering och innovationsspridning som är nödvändiga, skapas en obalans i utvecklingen. De gemensamma systemen utvecklas långsamt eller inte alls, vilket förhindrar den pedagogiska utveck8

INLEDNING

lingen– med dåliga gemensamma system kommer man inte så långt – och lärarnas arbetstid går alltmer åt till administration i stället för undervisning. Boken ger exempel på hur samverkan mellan olika beslutsnivåer och engagerat ledarskap på alla nivåer krävs för att lyckas med digitalisering, och hur frånvaro av samverkan leder till stora, onödiga kostnader, förslösad lärartid och sämre arbetsresultat. Boken har tillkommit som ett resultat av projektet Det digitala lärandets möjligheter som drivits av Atea, Gleerups och Samsung under åren 2015–18 och som följts av forskarna Åke Grönlund och Matilda Wiklund från Örebro Universitet. I tidigare studier har det konstaterats att det behövs flera pusselbitar i form av bra teknik, bra digitala läromedel samt kompetensutveckling av pedagoger och skolledning för att digitaliseringen ska lyckas. I det här projektet ville vi fokusera det viktigaste i skolan – nämligen lärandet. Syftet med projektet har varit att få mer kunskap om effekterna på lärande när digitala verktyg införs i skolan och se hur långt man kan komma i skolutvecklingen och förändringsarbetet på tre år, när alla komponenter finns på plats. Författarna till boken är de forskare som följt projektet. I bokens avslutande del finns reflektioner från de skolor som deltagit i projektet: Björkenässkolan i Löddeköpinge, Strömsnässskolan i Markaryd, St Olofs skola i Sigtuna, Runby skola i Upplands Väsby och Vålbergsskolan i Karlstad. Boken bygger på erfarenheter från projektet men dessa kopplas dels till forskning om skolans digitalisering, dels till regeringens (2017) digitaliseringsstrategi för skolområdet och till Skolverkets läroplaner och råd och tips till skolhuvudmän. Den är därför inte en redovisning av projektet utan ett bidrag till debatten om hur digitaliseringen ska genomföras i skolan, där många exempel kommer från projektets skolor. 9

INLEDNING

Boken riktar sig framför allt till skolledare och skolhuvudmän, eftersom den handlar om att leda digitalisering. Till skolledare räknar vi inte bara rektorer utan också alla de som har olika uppdrag i anslutning till digitalisering, som utvecklingsledare, skolutvecklare, IT-pedagoger och liknande, vilka har en mycket viktig roll i sammanhanget. Till skolhuvudmän räknar vi inte minst lokala politiker. Visserligen riktar sig råden främst till beslutsfattande tjänstemän, men digitaliseringen är ett förändringsprojekt och många nödvändiga åtgärder kräver politiskt stöd. Boken bör också vara intressant för alla lärare, dels eftersom även lärarrollen i den digitala skolan diskuteras, dels för att ledningsfrågor har stor betydelse för lärarnas möjligheter att utföra sitt arbete. Kanske också engagerade föräldrar kan vara intresserade av insikter om hanteringen av en fråga som är så central för deras barn utbildning.

Vad lär man sig av boken? Framför allt får skolledare och skolhuvudmän inspiration och idéer om vad det innebär att ha digital kompetens som skolledare/ skolhuvudman. Avsnitten om lärar- och elevrollerna är skrivna för skolpersonal – inte bara lärare utan i allra högsta grad också ledare – men de bör också vara av intresse för engagerade föräldrar. Digitaliseringen innebär ju förändringar av både lärares och elevers dagliga rutiner. De gör andra saker. Precis som i andra branscher som digitaliseras betyder det att deras roller kommer att förtydligas, bli mer formellt reglerade. På vilket sätt detta kommer att ske är inte givet av tekniken utan av hur skolhuvudmännen utformar skolan. Det finns många sätt att göra det, varav några, men inte alla, är bra. Därför är det viktigt med en diskussion om detta.

INLEDNING

Hur ska boken läsas? Boken är upplagd med ett kapitel per personalkategori eftersom olika avsnitt berör olika yrkesutövare i olika grad. Vi har urskilt skolhuvudmän, skolledare, ”nya roller”– med vilket vi avser IT-pedagoger, utvecklingsledare och liknande –, lärare och elever. Du kan börja med att läsa ”din del”. Men om du är skolledare på skol- eller huvudmannanivå är avsnittet om nya roller och distribuerat ledarskap viktigt. Avsnittet om elever är inte direkt riktat till elever utan till vuxna, inte bara lärare, utan även skolledare på olika nivåer. Det vore bra om också engagerade föräldrar läste dessa delar. Alla citat och alla undersökningar som nämns och som inte har någon referens avser de undersökningar vi gjort i samband med projektet Det digitala lärandets möjligheter. Det handlar om enkäter, intervjuer, och observationer. Vi har utelämnat referenser i dessa fall för att inte göra texten onödigt komplicerad.

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

Kapitel 1 Vad är digitalisering? Skolans digitalisering har länge varit en stor utmaning. Under några års tid har mängden elevdatorer och surfplattor ökat dramatiskt i de flesta svenska kommuner och att använda IT som ett integrerat redskap i allt skolarbete har gjorts obligatoriskt i läroplanerna. Men digitalisering är mer än datorer och plattor. Det handlar om att förändra arbetssätt. Tyvärr används termen i olika betydelser, vilket ibland leder till förväxlingar. Ibland avses informations digitalisering, det vill säga omvandling av information till digital form. Man menar då att man har digitaliserat när man använder digitala apparater. Detta heter ”digitization” på engelska och borde hellre kallas digitisering på svenska för att markera den begränsande betydelsen. Det är inte digitisering som leder till verkliga förbättringar. Det är istället den andra definitionen, digitalisering av olika verksamhetsprocesser för att göra dem effektivare (”digitalization”) som är kärnpunkten. Det vill säga användning av it för att på olika sätt förändra de verksamheter vi bedriver. Det är sådan förändring på organisationsnivå som lett till enorma effektiviseringar inom 12

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

e-handel och e-förvaltning. Nu är det dags för skolan att se över sina processer. I regeringens digitaliseringsstrategi som presenterades 2017, har man tagit fasta på den sistnämnda innebörden. Målet man sätter upp är att det svenska skolväsendet ska vara ”ledande i att använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt för att uppnå en hög digital kompetens hos barn och elever och för att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten” (Utbildningsdepartementet, 2017:1). Man pekar ut ett antal krav för att detta ska kunna uppnås: Digitaliseringens möjligheter ska användas ”inom rätt områden och på rätt sätt”. Tekniken ska användas kostnadseffektivt, skolans beställarkompetens ska öka. De tekniska systemen ska vara interoperabla så att information från olika system kan användas tillsammans, både för att vara till stöd i verksamheten och för att möjliggöra uppföljning. Samtliga dessa punkter berör i första hand skolhuvudmännen. Det är deras förmåga och ambition att leda digitaliseringen strategiskt som måste öka. Man kan säga att medan digitaliseringen i skolan hittills handlat om att utveckla lärarnas digitala kompetens så handlar det nu framför allt om att utveckla skolans – skolhuvudmännens och skolledarnas – digitala kompetens.

D I G I TA L K O M P E T E N S Digital kompetens betyder förmåga att kunna använda internet och digital teknik för att stödja det egna yrkesutövandet (vilket inkluderar att vara elev i skolan) och i aktiviteter på fritiden. Det finns olika varianter på formuleringar. EU-parlamentets lyder ”säker och kritisk användning av informations- och kommunikationsteknik 13

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

för arbete, fritid och kommunikation” (EUR-Lex 2016). Det är inte bara en teknisk kunskap utan handlar också om att förstå information och att kunna agera baserat på denna förståelse. Strategin pekar ut tre fokusområden som vi ska titta närmare på i denna bok: 1. Digital kompetens för alla i skolväsendet. Det gäller inte bara elever och lärare. Rektorer och skolhuvudmän ska också ha ”förmåga att strategiskt leda digitalt utvecklingsarbete i verksamheterna”. Likvärdighet betonas också. 2. Likvärdig tillgång och användning. Här betonas framför allt ”ändamålsenlig infrastruktur”, vilket är skolhuvudmannens ansvar. Digitala lärresurser ska vara ”ändamålsenliga”, teknikens möjligheter ska ”utnyttjas effektivt”, och även användas för att underlätta personalens arbetssituation i fråga om undervisning och administration. 3. Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter. Forskning är inte en förstahandsuppgift för skolhuvudmännen, men däremot påpekar digitaliseringsstrategin att ”det är […] viktigt att arbetet i de egna verksamheterna följs upp lokalt”, med syfte att uppnå ”ökad måluppfyllelse” och ”utvecklad digital kompetens”. Skolhuvudmännen förutsätts alltså agera mer målinriktat; sätta upp mål, specificera och genomföra aktiviteter som leder mot dessa mål – och följa upp resultaten. Men digitaliseringen ska inte ses som ett tidsbegränsat projekt, det är en förändring som pågår över lång tid och egentligen aldrig tar slut eftersom tekniken hela tiden utvecklas och ger nya möjligheter. Däremot ger den inte lösningar på skolans utmaningar – sjunkande 14

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

elevresultat, likvärdighet, svag lärarrekrytering osv – sådana måste verksamheterna själv utveckla. Därför är digitalisering ett förändringsprojekt. Förändringarna ställer stora krav på ledarskap eftersom man måste ha en idé om vart förändringen ska leda. Eftersom digitalisering är ett område i förändring och eftersom lärande och undervisning är skapande verksamheter, så är det samtidigt viktigt att man inte har en fix idé, alltså alltför rigida planer. Det viktiga är att ha kunskap om digitaliseringens möjligheter i skolverksamheten och att kunna organisera förändringsarbetet på ett långsiktigt hållbart sätt. Skolverket har tagit fram ett utbildningsmaterial som heter ”Att leda digitalisering” (Skolverket 2017) och som fokuserar just på ett ledarskap som är tydligare i att definiera utmaningar och de steg som krävs för att möta dem, är mer aktivt i att genomföra förändringarna, och har förmågan att bedöma resultaten. För att lyckas med digitalisering är det viktigt att inte se den som ett krav från staten utan som en möjlighet att utveckla den egna kärnverksamheten. Den som bara siktar på att uppnå de minimikrav som staten kan komma att ställa kommer inte att se de utvecklingsmöjligheter tekniken ger. Den som styrs av minimikrav kommer att fastna i att räkna datorer, schemalägga tid för ”kollegial samverkan” och pricka av fortbildningskurser. Bara den som kan definiera väl förstådda och förankrade mål för hur digitaliseringen ska utveckla verksamheten kan åstadkomma en bättre skola.

D I G I TA L I S E R I N G O C H F Ö R Ä N D R I N G Digitalisering i denna vidare mening handlar alltså om att förändra processer. Att göra saker på nya sätt som är mer effektiva. Vi har 15

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

redan förändrat många verksamheter i grunden med teknikens hjälp; vi går numera på banken, köper resor och kläder, läser tidningar, umgås med vänner och deklarerar på nätet. Denna sorts radikala förändringar brukar i forskningen kallas ”second order change” (Ertmer, 2005); man adderar inte bara teknik till existerande arbetsprocesser, man förändrar dem i grunden. Vi står nu inför ytterligare ett stort förändringssteg, nämligen automatisering. Men vad innebär då digitalisering i skolan utöver att förse eleverna med datorer och nätuppkoppling? Vad ska vi uppnå, utöver att ha lika många datorer som andra länder och hur ska man göra för att uppnå detta? Vilka arbetsprocesser ska förändras, hur och när? Forskningen visar med all tydlighet att det inte finns någon direkt, entydig koppling mellan ökad teknikanvändning och bättre elevprestationer på standardiserade nationella prov (Cuban, 2001; Erstad, 2009). Det som ger resultat är när tekniken använts på sätt som gör att lärandet effektiviseras (Hattie, 2009), och då kan förändringarna bli stora. Ett svenskt exempel på sådana förbättringar är ”Skriva sig till lärande” (Agelii & Grönlund, 2013, 2016)1. Att det är förändrade arbetsprocesser som gör skillnaden är för övrigt inget speciellt för skolan. Samma erfarenheter gjordes inom näringslivet för ett par decennier sedan. Det är de förändrade arbetssätten som ger resultat (Brynjolfsson, 1993). Teknikens roll är att göra dessa nya arbetssätt möjliga. För att dra nytta av tekniken måste skolarbetet förändras och det är skolledningarnas uppgift att både göra det möjligt och att leda förändringen i positiv riktning. Tidigare forskning har uppmärksammat en hel del förändringar till det bättre. Men när vi tittar närmare på de positiva effekter som 1 Dessa artiklar handlar om en metod för att lära, och lära ut, läsning, skrivning och matematik under de tidiga skolåren. Rekommenderad läsning för, framför allt, lärare och skolledare på låg- och mellanstadiet.

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

uppkommit så är det tydligt att de inte uppstår överallt. Inte på alla skolor, inte i alla kommuner. De negativa effekterna tenderar däremot att uppstå överallt, om än i mycket olika omfattning. Skillnaderna kan vara stora. Projektet UnosUno (Grönlund, 2014)2, som studerade ett 20-tal skolor under tre år, fann att mellan de bästa och de sämsta skolorna skilde sig lärarnas bedömningar av effekter i genomsnitt 1,5 skalsteg på en femgradig skala. Andelen elever som kände sig nöjda med sin skolas it-användning varierade också tämligen dramatiskt, från enbart 31 procent nöjda elever på den skola där missnöjet var störst till hela 82 procent på skolan med störst andel nöjda elever. Dessa siffror kan jämföras med hur nöjda elever är med skolan som helhet, alltså oberoende av hur mycket de använder dator. I en undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting 2012 (Almer, 2012), som omfattade 122 kommuner med 60 000 elever, var variationen mellan skolorna också stor, från 55 till 91 procent. Men den var ändå mindre än i UnosUnos undersökning. Nöjdheten beror på skolans kvalitet snarare än på datorn i sig. Däremot kan teknikanvändningen förstärka skillnaderna. Resultatet från UnosUno överensstämmer med tidigare forskning, bland annat Warschauer (2006) som menar att tekniken snarast är en ”intellektuell och social förstärkare”; den kan hjälpa bra skolor att bli bättre men bidrar också till att förstärka problemen på dåliga. Bollen ligger hos skolans ledning.

2 Denna bok är läsvärd för skolledare som vill fundera över sin roll i förändringen mot ökad digitalisering.

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

D I G I TA L I S E R I N G O C H S K O L U T V E C K L I N G Ingen kan med säkerhet säga vart digitaliseringen kommer att leda. Det vi vet är att den kommer att fortsätta att förändra skolan och att den kommer att bli allt mer sammanflätad med skolutveckling i allmänhet. Digitalisering är alltså ingen separat fråga. Det är heller ingen liten fråga. Digitalisering är en allt viktigare del av skolutveckling eftersom de digitala verktygen dels blir fler, dels innehåller allt fler och allt mer avancerade funktioner. Därmed är de också något som alla i skolan – på olika nivåer – måste kunna hantera. Digital teknik är en del av verktygslådan. Tekniken i sig kan leda åt vilket håll som helst. Det finns ingen inneboende god utveckling, men heller ingen inneboende negativ. Men oavsett vilken teknik vi väljer – eller låter någon annan välja åt oss – kommer den att ha stort inflytande över våra verksamheter. Det är därför ledarskap är så viktigt, och det är därför vi ser så stora skillnader mellan skolor idag. Det finns en rad stora skolfrågor där digitaliseringen kan användas på olika sätt med diametralt motsatta resultat. Övergripande är förstås elevernas resultat den stora frågan, men de sviktande resultaten beror ju på något. Det finns en mängd orsaker, här är några exempel på problemområden där digitalisering kan göra avgörande skillnad. För skolhuvudmännen: förslösad lärartid genom att man tvingas använda klumpig teknik i klumpiga administrativa rutiner och genom att gemensamma digitala lärresurser och verktyg inte tillhandahålls utan varje lärare själv får organisera sitt eget digitala kontor, både front- och backoffice med utformning av läromedel, 18

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

prov, blanketter för uppföljning och redovisning, och kommunikation med elever. Även den som bortser från den demoralisering som detta medför för lärarna och den med största sannolikhet ojämna kvalitet som modellen resulterar i, bör fundera över det rimliga att använda lärarnas tid på detta sätt och över de kostnader det medför. Ett räkneexempel: Digitaliseringen har ofta inneburit att lärarna fått ägna mycket tid åt att leta resurser på internet. Att skaffa sig överblick över utbudet är i sig bra, men ofta har lärarnas letande helt ersatt heltäckande läromedel. Läromedelskontot har gått till inköp av datorer och plattor. Lärarna har fått bli sin egen läromedelsproducent. Till att börja med kan man ifrågasätta tidsanvändningen – lärarna på en medelstor skola med 500 elever lägger ner ca 3 300 timmar per år på att producera egna läromedel enligt en undersökning från Lärarnas riksförbund (LR, 2016) Det motsvarar nästan två heltidstjänster, tid som alltså i stället kunnat ägnas åt undervisning. Den som gillar att räkna pengar kan fundera över förhållandet att de pengar som ”sparas” på läromedelsinköp genom att lärarna gör jobbet, försvinner fyra gånger om i kostnaderna för den tid lärarna lägger ner på att leta och sammanställa material. Här är siffrorna: Skolorna köper i genomsnitt läromedel för ca 600 kr per elev och år, men mindre än hälften av denna summa i vissa kommuner. Digitala läromedel köps för endast 27 kr per elev och år enligt en beräkning Svenska läromedel (Vernersson & Enqvist, 2013). Kostnaden för 2 lärartjänster är ca 1,1 mkr/år (inräknat sociala avgifter men inte overhead), vilket motsvarar ca 2 200 kr per elev. Denna kostnad kan jämföras med de ungefär 2000 kr/år och elev som skolorna lägger ut för dator/lärplatta och tillhörande hårdvara. Kostnaden för förslösad lärartid enbart för att leta material på nätet 19

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

är alltså större. Det finns fler sådana dyra tidstjuvar; fler räkneexempel kommer längre fram. Skolhuvudmännen måste alltså fundera över vilken skola digitaliseringen ska leda till. En där lärarna undervisar eller där de pysslar med annat. Den som väljer att lärarna ska pyssla med annat ska också fundera över kvaliteten. Om nu lärarna tillverkar läromedel i stället för professionella producenter, kommer då kvaliteten på läromedlen att höjas eller sänkas? Ett är säkert – den kommer att bli ojämnare och omöjlig att överblicka; se avsnittet om likvärdighet. För lärarna: lärarprofessionens utveckling. Det finns olika visioner om vad lärarna ska göra i digitaliseringens tidevarv Den positiva idealbilden är en digitalt utrustad ledare som med sin nya verktygslåda alltmer effektivt kan inspirera och leda eleverna till ökade kunskaper genom mer effektiva lärprocesser. Den negativa bilden – som i många sammanhang, om än lite i smyg, lanseras som något positivt – handlar om att spara pengar genom att successivt ersätta lärarna med teknik. Vi kan redan se exempel på hur teknikbudgeten knaprar in på personalbudgeten i skolorna (på samma sätt som lokalkostnaderna länge gjort). I den negativa bilden, påeldad av budgetstyrning och kontroll, förvandlas läraren från ledare till kontrollant. I stället för att bli teknikens härskare blir läraren en knapptryckarslav. Arbetet går alltmer ut på administration och kontroll, att hålla ordning i skolan och att hjälpa eleverna hantera tekniken i ett alltmer individualiserat lärande där alltmer automatiserade digitala lärprogram sköter allt större del av både undervisning och kunskapskontroll. Som vi ska se nedan tyder alla framtidsanalyser på att lärarrollen är oersättlig av teknik, men det hindrar ju inte att kortsiktiga budgethänsyn leder till andra slutsatser bland skolhuvudmännen. Trots allt är det ju detta som hänt i andra branscher som digita20

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

liserats – kundmottagare och handläggare ersätts med teknik och kunden sköter själv inmatning av data i e-handel och i digitala myndighetstjänster. Den som ser läraren som en faktaautomat kan inspireras av sådana tankar, men som vi ska se längre fram betyder automatisering något annat i skolsammanhang. För eleverna: en ensammare skola. En tydlig tendens är att IT-användningen till största delen handlar om enskild användning. I våra undersökningar har lärare och elever oberoende av varandra uppskattat att 50% av arbetstiden ägnas åt att eleverna arbetar med uppgifter enskilt (mest) eller i grupp (vilket ofta innebär att eleverna delar upp jobbet sinsemellan och jobbar enskilt). Drygt 40% av tiden aktiverar läraren hela klassen i någon gemensam aktivitet. De tekniska apparaterna används mest till enskilt arbete; att läsa digitala texter och svara på kontrollfrågor (Skolverket, 2013). Detta står i skarp kontrast till idealbilden där it används för att eleverna ska skaffa sig ”21st century skills” (Voogt & Roblin, 2012), sådant som kreativitet, kommunikation och analytisk förmåga. Sådan användning förekommer, men den hör till undantagen. På det stora hela har vi hittills snarast sett teknikanvändning för rutinmässig träning av läsförståelse. Detta är inte en naturlag utan ett val som görs i skolorna, och den som tittar noga kan på många ställen hitta öar av mycket avancerad teknikanvändning. Här och där. Vilket för oss till nästa stora fråga: Likvärdighet. Eftersom skolans pengar i hög grad går till teknisk utrustning letar lärarna alltmer undervisningsmaterial på nätet. Kvaliteten på digitala lärresurser på nätet varierar kraftigt. I avsaknad av kvalitetskrav är var och en sin egen bedömare ifall det inte finns fungerande kollegial kvalitetsbedömning. Med ett magert läromedelskonto och krångliga inköpsrutiner söker lärarna dessutom i första hand gratisresurser. Det betyder ofta appar med 21

K A P I T E L 1 – VA D Ä R D I G I TA L I S E R I N G ?

begränsad funktionalitet och/eller användningsperiod, vilket gör att man bara kan få ut delar av den nytta man önskar och att man tvingas byta ofta. Pedagogisk innovation sker i enskilda klassrum. Innovation betyder att försöka utveckla sin verksamhet. En del innovationer är bra, andra mindre bra. Hur sprids goda idéer? Hur förhindras de dåliga? Var och hur sker kvalitetskontrollen så man kan skilja de goda teknikanvändningarna från de dåliga? Det ligger i skolhuvudmannens intresse att kunna svara på frågan hur de vet att undervisningen är likvärdig i alla skolor inom verksamheten. Hur kan man göra det om man inte vet vilka läromedel/lärresurser som används och hur de används? I dagens skola kan vad som helst användas som undervisningsmaterial. Ingen har överblick över kvaliteten. Det är få branscher där detta är fallet. Detta är bara några exempel på stora frågor där gott ledarskap på huvudmannanivå är det som avgör vilken riktning skolan ska ta. Det finns inga nationella kvalitetskrav att luta sig mot då det gäller digitalisering, så varje skolhuvudman måste organisera sin egen framtidsspaning och sin egen förändringsprocess. I de följande kapitlen beskriver vi vad som ingår i detta, och hur man kan organisera sig för att inte bara hänga med utan också ha tillräcklig framförhållning för att inte överraskas av varje ny teknikpryl.

Matilda Wiklund är lektor i pedagogik vid Örebro universitet och Stockholms universitet. Hon arbetar sedan 1998 som lärare i pedagogik, framför allt på kurser inom lärarutbildningarna.

Med Digital skola – från vision till verklighet vill Gleerups stimulera huvudmän, skolor, skolledare och lärare till att förverkliga möjligheterna i en digital skola. ISBN 978-91-51-10112-5

789151 101125

Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan • Åke Grönlund • Matilda Wiklund

Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan

Det digitala lärandets möjligheter Att leda den digitala skolan Åke Grönlund • Matilda Wiklund