Den pinsamma tystnaden Ă€r öronbedövande. Movits Lind kan inte lĂ„ta bli att frĂ„ga sig sjĂ€lv: âVad gör jag hĂ€r?â
KNOCKAD ROMEO
Movits Àr skyldig bÀsta kompisen Ruben en STOR tjÀnst efter att han hjÀlpt Movits att bli ihop med drömtjejen (och skejtarproffset) Beata. SÄ nÀr Ruben vill att de ska vara med i skolans uppsÀttning av Romeo och Julia Àr det bara för Movits att stÀlla upp. Trots att han lider av svÄr scenskrÀck. Och livet krÄnglar snart till sig ytterligare för Movits. Han fÄr sitt hjÀrta krossat och blir inblandad i ett hemligt rymdprojekt som riskerar att fÄ vÀnskapen med Ruben att kraschlanda. I Movits Linds liv finns inga smÄ missförstÄnd, bara episka pinsamheter. Knockad Romeo Àr den fristÄende fortsÀttningen pÄ KÀrlekspizzan.
Johan Rundberg
800 personer i publiken.
n
J
a oh
d
n u R
g
r be
Sagt om KĂ€rlekspizzan: âEn varm och skruvad historia om vĂ€nskap och nyfikenhet, fylld av genanta drag och knasiga förvecklingar.â SmĂ„landsposten
ISBN 978-91-27-14167-4
9 789127 141674
Knockad Romeo_cover.indd Alla sidor
2015-07-07 16:33:01
Knockad Romeo.indd 1
2015-07-08 14:57
INNEHĂ LL RIDĂ
TARANTELLA
VANILJHJĂRTA
TVILLINGPLANET SALAMIKORV D SNACK
(0)LYCKOKAKA
VĂN AV ORDNING VĂLARTAD KLOTTER
FULLTRĂFF PUNKIGT
GR N KOMPIS
TEATERKYSSAR MUSTASCH
HOLLYWOOD KROCK
FĂ GELSKĂ DARE
SATURNUS RINGAR SK NA KONSTER MONSTER
STORHETSVANSINNE HOCKEYFRILLA XXXXX
NATURBEGĂ VNING CHOKLADPENG
UNIK SN FLINGA TRUMPET
KNOCKAD ROMEO SM RET NERĂ T VALENTINA II
Knockad Romeo.indd 3
2015-07-08 14:57
Knockad Romeo.indd 4
2015-07-08 14:57
Till Arvid
Knockad Romeo.indd 5
2015-07-08 14:57
RIDà Jag har aldrig gillat teater. Inte ens nÀr jag gick pÄ dagis och vi sÄg Pippi LÄngstrump pÄ MidsommargÄrden. Jag kunde liksom inte koncentrera mig pÄ handlingen. Det syntes ju lÄng vÀg att skÄdespelarna inte var barn. Han som spelade Tommy hade skÀggstubb i hela ansiktet. Och nÀr Herr Nilsson hÀngde uppochner i lampkronan trillade ett paket cigaretter ur hans ficka. Men vÀrst av allt var Lilla Gubben, Pippis hÀst. SjÀlvklart var det ingen riktig hÀst, utan tvÄ skÄde spelare i en hÀstdrÀkt. En som skötte huvudet och en som skötte rumpan. SkÄdespelaren som var huvudet hade hÄl för munnen och kunde andas. Men rumpan fick tydligen ingen luft alls. NÀr de öppnade drÀkten efter förestÀllningen trillade det ut en liten gubbe ur bakdelen. Röd och svettig med hÄret slickat lÀngs skallen. Gubben var helt fÀrdig och orkade inte ens buga sig efter applÄderna, de andra skÄdespelarna fick hjÀlpa honom ut frÄn scenen. NÀr vi gick dÀrifrÄn svor jag pÄ att aldrig sÀtta min fot pÄ en teater igen. Nu hade jag tyvÀrr brutit det löftet. Och inte nog
6
Knockad Romeo.indd 6
2015-07-08 14:57
med det: den hĂ€r gĂ„ngen befann jag mig pĂ„ fel sida ÂridĂ„n. Jag stod uppe pĂ„ scenen bland de andra skĂ„de spelarna. Vart jag Ă€n vĂ€nde mig syntes allvarliga, Âkoncentrerade ansikten. â Har du premiĂ€rnerver, Movits? frĂ„gade vĂ„r Âregissör Moa kĂ€ckt. Det hör till! Som om det var hon som behövde kliva ut pĂ„ Âscenen och skĂ€mma ut sig. PĂ„ andra sidan draperiet ökade sorlet i styrka. Det var nĂ€stan lĂ€skigare att bara höra publiken Ă€n att se den. Stella glĂ€ntade pĂ„ tyget och kikade ut i salongen. â Det Ă€r fullsatt! viskade hon upphetsat, som om det var nĂ„got bra. Jag mĂ€rkte att jag svettades. Dessutom kliade det över hela kroppen. Det kĂ€ndes som om jag hade fĂ„tt loppor, vilket inte var omöjligt. Vi hade fĂ„tt lĂ„na ÂklĂ€der frĂ„n ett teaterförrĂ„d, och jag hade pĂ„ mig en konstig skjorta i tjockt tyg och ett par Ă„tsittande Âbyxor som skar in i rumpan. Ju mer jag svettades, Âdesto mer kliade det. Jag kĂ€nde för att gnida mig mot en trĂ€dstam, som björnarna pĂ„ Skansen. Plötsligt slocknade lamporna och det blev becksvart bakom scenen. Jag hoppade till nĂ€r Moas röst dĂ„nade genom lokalen:
7
Knockad Romeo.indd 7
2015-07-08 14:57
â VĂ€lkomna till VĂ€stbergaskolans och Blommens bergsskolans uppsĂ€ttning av Romeo och Julia! Var vĂ€nliga och fotografera inte under förestĂ€llningen, Âeftersom det stör skĂ„despelarna. Tack! âSkĂ„despelarnaâ, det var vi. JAG. Nu var det dags. Jag försökte komma ihĂ„g min första replik. Men Âtydligen hade det varit inbrott i min skalle, och tjuven hade tagit allt som hade med repliker att göra. Just som paniken höll pĂ„ att bubbla över, hĂ€nde det. NĂ„gon tog min hand i mörkret. Jag kĂ€nde en varm andedrĂ€kt alldeles intill mitt öra, och en lugn röst viskade: â Var inte nervös, du klarar det hĂ€r. Mjuka lĂ€ppar trycktes mot mina, och jag fick en kyss. En lĂ„ng, underbar kyss som fick all spĂ€nning att slĂ€ppa och min kropp att kĂ€nnas som en nybakad kladdkaka. I nĂ€sta ögonblick slogs strĂ„lkastarna pĂ„, och jag blĂ€ndades av ett vitt ljussken. NĂ€r min syn Ă„ter vĂ€nde tittade jag rakt in i ett par ögon. Eris ögon. ERIS! Ett mummel hördes. Jag vred pĂ„ huvudet och insĂ„g att ridĂ„n var borta. En hel teatersalong full med förĂ€ldrar, syskon, lĂ€rare och elever stirrade pĂ„ mig med gapande munnar. Eris sĂ„g panikslagen ut och rusade mot utgĂ„ngen. De andra skĂ„despelarna stod kvar och
8
Knockad Romeo.indd 8
2015-07-08 14:57
flackade med blickarna. Ingen visste vad de skulle göra. â Hör det hĂ€r till förestĂ€llningen? hörde jag nĂ„gon i publiken viska. â RIDĂ ! ropade Moa förtvivlat och började rycka i tyget. DĂ„ hördes en vĂ€lbekant röst över alla andra: â Du, Romeo! Jag snurrade runt och fick syn pĂ„ en kort figur i puffig drĂ€kt som kom farande över scenen som en kanonkula. Det var Ruben. I nĂ€sta sekund hade han vrĂ€kt ner mig pĂ„ golvet. Jag föll handlöst och slog skallen i trĂ€plankorna. NĂ„gon skrek till och det blev tumult pĂ„ scenen. Ruben slet i min loppiga skjorta och allt jag kunde se var ett gytter av fötter och ben som rusade fram och tillbaka. Stolsgnissel och bebisgrĂ„t blandades med upprörda röster frĂ„n publiken, men Âgenom allt kaos kunde jag Ă€ndĂ„ urskilja Hugo ÂStenborgs hĂ„nfulla skratt. En sista tanke for genom min skalle: Vad gör jag hĂ€r? Sen blev allt svart.
9
Knockad Romeo.indd 9
2015-07-08 14:57
TARANTELLA Egentligen började allt i somras. Det var dĂ„ jag blev kĂ€nd som Kungen av Kransen â landets bĂ€sta skejtare. Jag fick skriva autografer och blev bjuden pĂ„ gratis lĂ€sk i affĂ€ren. Jag blev till och med inbjuden till TV! Men nĂ€r det avslöjades att jag inte alls kunde skejta tyckte mĂ„nga att jag var en bluff. Ingen ville lĂ€ngre kalla mig för Kungen av Kransen. Och snart glömde de flesta bort att jag varit en kĂ€ndis. NĂ€r hösten kom ville inte ens dagisungarna ha min autograf och jag fick betala min lĂ€sk sjĂ€lv. Mitt liv var helt enkelt som vanligt igen. Med ett undantag. Ett underbart, fantastiskt undantag som stavades B-E-A-T-A. Jag, Movits Lind 11 Ă„r och tio mĂ„nader, var ihop! Alla som skejtar vet vem Beata Ă€r, hon Ă€r en stjĂ€rna pĂ„ riktigt. Och bĂ€st av allt: hon struntade i att jag knappt kunde stĂ„ pĂ„ en brĂ€da. Hon tyckte om mig Ă€ndĂ„. Det var vĂ€l egentligen inte sĂ„ stor skillnad pĂ„ att vara ihop som att inte vara det. Jag hĂ€ngde lite mindre med min bĂ€sta kompis Ruben och mer med Beata (fast oftast var Ruben med Ă€ndĂ„). Den stora skillnaden Ă€r att man pussas. Innan jag hade pussats med en tjej fattade
10
Knockad Romeo.indd 10
2015-07-08 14:57
jag inte vad grejen var. Jag tyckte att kyssar och hĂ„ngel mest verkade vara slöseri med tid, som kunde lĂ€ggas pĂ„ viktigare saker. Efter min första kyss tyckte jag precis tvĂ€rtom. HĂ„ngel Ă€r det bĂ€sta som finns, man tröttnar aldrig! Visst, lĂ€pparna domnar kanske bort efter nĂ„gra timmar, men det blir aldrig trĂ„kigt. Fast just den hĂ€r dagen pussades vi inte. Jag satt pĂ„ Beatas sĂ€ng och blĂ€ddrade i â888 roliga vitsarâ. Titeln kĂ€ndes fel, boken borde egentligen heta â888 astrĂ„kiga vitsarâ, men vissa var sĂ„ dĂ„liga att de faktiskt blev bra. Jag och Beata Ă€r ganska lika, om vi Ă€r pĂ„ rĂ€tt humör kan en riktigt dĂ„lig vits fĂ„ oss att trilla ihop pĂ„ golvet i en skrattkollaps. â Hör pĂ„ den hĂ€r, sa jag. âDet var en gĂ„ng tvĂ„ Âbagare och en smet.â â Sluta! sa Beata irriterat. Jag fĂ„r inte skratta nu, dĂ„ blir det inte rakt. Beata höll pĂ„ att mĂ„la sin vĂ€gg. Tordyveln som hon haft dĂ€r förut var borta. Nu ville hon ha en t arantella istĂ€llet. En stor, luden, avskyvĂ€rd spindel med lĂ„nga ben. Om man blir biten av en tarantella sĂ„ dör man. Eller rĂ€ttare sagt: först drabbas man av fruktansvĂ€rda plĂ„gor â sen dör man. Behöver jag sĂ€ga att jag Âhatar spindlar? En gĂ„ng lĂ€ste jag i tidningen om nĂ„gra
11
Knockad Romeo.indd 11
2015-07-08 14:57
s pindlar som hade rĂ„kat bli instĂ€ngda i en container i Sydamerika. Containern lastades pĂ„ en bĂ„t som Ă„kte hela vĂ€gen över Atlanten, mot Sverige. I flera veckor satt spindlarna instĂ€ngda i mörkret och blev argare och argare. NĂ€r bĂ„ten kom fram till Malmö var spindlarna rasande! SĂ„ fort containern öppnades kastade de sig ut och började hugga de stackars hamnarbetarna sĂ„ att de hamnade pĂ„ sjukhus. Jag önskade att Beata ville mĂ„la nĂ„got annat djur pĂ„ sin vĂ€gg. Som ett marsvin till Âexempel. Marsvin Ă€r ocksĂ„ hĂ„riga och kan bitas, men Ă€r mycket trevligare Ă€n spindlar. Fast om det var min vĂ€gg hade jag mĂ„lat Saturnus â min favorit-planet. â Ska vi gĂ„ dĂ„? sa Beata och la ner mĂ„larpenseln. Jag slog ihop vitsboken och vi gick in i köket. Beata rotade runt i en lĂ„da tills hon hittade en tĂ„rtspade. â Den hĂ€r funkar nog, sa hon. Medan jag tog pĂ„ mig skorna tog Beata fram glasspaketet ur frysen. Vi gick ut genom porten och uppför trappan till Liljeholmsbron. Trots att det var söndag strĂ€ckte sig en lĂ„ng bilkö mot Södermalm, avgaserna blandade sig med den svala höstluften. Beata sa inget, hon bar glasspaketet hĂ„rt tryckt mot jackan. Vid bro fĂ€stet svĂ€ngde vi av mot Tantolunden. I somras var parken knökfull varje dag. Nu var den nĂ€stan folktom.
12
Knockad Romeo.indd 12
2015-07-08 14:57
NĂ„gra gubbar och tanter satt pĂ„ en bĂ€nk och drack öl. En kille i munkjacka rastade sin hund och en bebis Âvaggade omkring med sin trötta pappa i slĂ€ptĂ„g. Vi gick förbi den stĂ€ngda minigolfbanan, och upp mot lek platsen. DĂ€r fanns en avskild plats, omgĂ€rdad av höga trĂ€d. Beata stannade till framför en stor ek. â HĂ€r, sa hon kort. Hon tog upp tĂ„rtspaden ur fickan, föll pĂ„ knĂ€ och satte igĂ„ng att grĂ€va med bestĂ€mda tag. Marken Âbörjade bli hĂ„rd, och det gick lĂ„ngsamt. Men till slut blev det en grop. Beata öppnade locket till glasspaketet. DĂ€r inuti lĂ„g Peggy, hennes rĂ„tta. Peggy hade dött flera mĂ„nader tidigare, men begravningen hade inte blivit av. Nu var det dags. â Det hĂ€r var din favoritplats, sa Beata och strök Peggy över ryggen. HĂ€r kommer du aldrig att kĂ€nna dig ensam. Mellan ekens rötter syntes smĂ„ hĂ„l hĂ€r och dĂ€r. Jag förstod att det var ingĂ„ngar till parkrĂ„ttornas tunnlar. Beata hade berĂ€ttat att rĂ„ttorna kom fram pĂ„ Ânatten. De Ă„t sĂ„dant som mĂ€nniskor lĂ€mnat nĂ€r de haft Âpicknick. Varma sommarkvĂ€llar var parken full med sopor som ingen tagit hand om. Om det fanns en
13
Knockad Romeo.indd 13
2015-07-08 14:57
Âhimmel för rĂ„ttor, sĂ„ var det Tantolunden. Jag klappade Peggys kalla pĂ€ls, innan Beata stĂ€ngde locket och försiktigt lyfte ner paketet i gropen. Vi hjĂ€lptes Ă„t att skyffla tillbaka jorden. Beata la en liten sten ovanpĂ„ graven, en vanlig slĂ€t grĂ„sten med ett âPâ mĂ„lat pĂ„. Sen reste hon sig upp och stod tyst ett slag. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, sĂ„ jag la bara armen om Beatas axlar. Efter en stund började det duggregna. â Ăr du hungrig? frĂ„gade jag. Vi kan ta en ham burgare i Liljeholmen. â Jag vet inte, sa Beata. â Eller en fika om du hellre vill det, fortsatte jag. Vi kan göra chokladbollar hemma hos mig. â AlltsĂ„, jag vet inte om jag vill vara ihop, sa Beata. Hon sa det lĂ„gt, men jag hörde varje ord kristallklart. Min strupe snördes ihop, och det blev plötsligt svĂ„rt att andas. Som om sjĂ€lva luften var tjock och trögflytande. â Antingen vill man eller sĂ„ vill man inte, sa jag. Min röst lĂ€t helt frĂ€mmande, som om den tillhörde nĂ„gon annan. Beata stod tyst med bortvĂ€nt huvud. Det kĂ€ndes konstigt, jag hade ju fortfarande armen runt hennes
14
Knockad Romeo.indd 14
2015-07-08 14:57
axlar. Jag önskade att hon skulle titta pĂ„ mig Ă„tmin stone. Till slut sa hon: â DĂ„ vill jag inte. Hon gav mig en hastig blick. Ăgonen var blanka och ledsna. Sen vĂ€nde hon om och gick hela vĂ€gen Âtillbaka mot gĂ„ngvĂ€gen, utan att se sig om. Jag stod kvar vid graven och kĂ€nde hur regndropparna letade sig innanför kragen.
15
Knockad Romeo.indd 15
2015-07-08 14:57
VANILJHJĂRTA Duggregnet övergick snart i ett rejĂ€lt skyfall. SmĂ„Â ungarna kurade under rutschkanan pĂ„ lekplatsen,  och ölÂgubbarna hukade under de trĂ€d som fortÂfarande hade nĂ„gra löv kvar. SjĂ€lv brydde jag mig inte. Jag bara plöjde rakt genom vattenpölarna. NĂ€r jag s lickade bort nĂ„gra regndroppar frĂ„n överlĂ€ppen mĂ€rkte jag att de smakade salt av tĂ„rar. Jag kĂ€nde mig som ett Âtuggummi som tappat smaken, utspottat pĂ„ marken. Att bli Âdumpad mĂ„ste vara den vĂ€rsta k  Ànslan i vĂ€rlden. Jag önskade att nĂ„gon hade varnat mig. Ruben till exempel, han hade vĂ€l blivit dumpad minst hundra gĂ„nger. Fast det Ă€r kanske inte lika farligt om man Ă€r van. NĂ€r jag kom ut pĂ„ LĂ„ngholmsgatan blev jag ÂstĂ„ende vid nedgĂ„ngen till tunnelbanan. En varm flĂ€kt fylld av ljud steg ur underjorden. Det var doften av sur varmkorv och regnvĂ„t hund blandad med gnisslet frĂ„n inbromsande tĂ„g, sorlet av röster och plinket frĂ„n en ostĂ€md gitarr. Trots att jag numera fĂ„r Ă„ka tunnelbana sjĂ€lv, kunde jag inte förmĂ„ mig att gĂ„ nerför trappan. Att möta andra mĂ€nniskors blickar var det sista jag ville. SĂ„ jag vĂ€nde om och började gĂ„ samma vĂ€g till
16
Knockad Romeo.indd 16
2015-07-08 14:57
tillbaka över bron. Beata var förmodligen redan hemma nu. Skulle jag nĂ„gonsin fĂ„ se henne igen? En lastbil dundrade förbi och vinddraget fick mig att vingla till. FrĂ„n brokrönet kunde jag se solen skina över Mid sommarkransen. Tydligen hade jag ett eget litet regnmoln som följde mig. Det kĂ€ndes vĂ€ldigt passande. Det tog en halvtimme att gĂ„ hela vĂ€gen hem. NĂ€r jag passerade antikaffĂ€ren pĂ„ SvandammsvĂ€gen fick jag syn pĂ„ mig sjĂ€lv i en spegel. Jag sĂ„g bedrövlig ut. Helt dyngsur med svullna, rödsprĂ€ngda ögon. Som en zombie som just blivit dumpad av sin zombietjej. SĂ„hĂ€r kunde jag ju inte komma hem. Jag visste redan hur det skulle lĂ„ta: âMen hur ÀÀÀÀÀr det, gubben, kom sĂ„ fĂ„r vi prataâ = pappa. âNu berĂ€ttar du vad som har hĂ€nt sĂ„ att jag fĂ„r ringa och skĂ€lla pĂ„ nĂ„gon!â = mamma. âDu ser ju inte klok ut, har du grinat, eller?â = min storasyster Jonna. Jag orkade inte. Helst av allt ville jag krypa ner i min sĂ€ng och gömma mig för vĂ€rlden, en vecka eller tvĂ„. Men jag förstod att det inte var möjligt. Jag önskade att jag hade förĂ€ldrar som inte ville prata  om Allt. Hela. Tiden. SĂ„ jag gjorde som jag brukade; jag gick hem till Ingbritt.
17
Knockad Romeo.indd 17
2015-07-08 14:57
Ingbritt Ă€r min tantkompis och bor i huset mittemot. Hon kan det mesta om kĂ€rlek. Det var hon som fick mig att förstĂ„ att jag var kĂ€r i Beata. Jag ringde pĂ„ klockan och hoppades att Evert inte skulle vara dĂ€r. Evert Ă€r Ingbritts kille. Eller gubbe, snarare. Han Ă€r snĂ€ll och sĂ„, men just nu kĂ€nde jag för att vara ensam med Ingbritt. â Tjenare Movits, varför har du surtruten pĂ„ dig? Jag öppnade munnen för att svara, men kom helt av mig. Ingbritts hĂ„r var liksom uppburrat, som om hon fĂ„tt en elektrisk stöt. Men bara pĂ„ ena sidan av huvudet, den andra sidan var kortklippt. Det sĂ„g inte klokt ut. â Ja, jag Ă€r hos frissan, sa Ingbritt irriterat. Sluta glo och berĂ€tta vad som har hĂ€nt istĂ€llet. â Beata har gjort slut, pep jag och kĂ€nde att jag höll pĂ„ att börja grina igen. â Kom in, sa Ingbritt och föste mig i riktning mot badrummet. Du ska fĂ„ nĂ„got att torka dig med. Jag hade helt glömt bort hur blöt jag var. För varje steg jag tog hördes ett klafsande ljud, som frĂ„n ett Âvattendjur som klivit rakt upp ur havet. Ingbritt Âkastade Ă„t mig ett badlakan. Hela badrumsgolvet var fullt av hĂ„rtofsar och pĂ„ handfatet lĂ„g en sax.
18
Knockad Romeo.indd 18
2015-07-08 14:57
â Klipper du dig sjĂ€lv? utbrast jag. Egentligen var det inte konstigt. Det skulle faktiskt förklara en hel del. â Vissa saker betalar jag inte för, sa Ingbritt Âtjurigt. Jag betalar inte för pasta pĂ„ krogen, det Ă€r bara Âsnofsiga makaroner. Och jag betalar inte dyra pengar för att nĂ„gon ska klippa mina testar, det gör jag  bĂ€st sjĂ€lv. â Okej, okej, sa jag och vred ur mina strumpor i handfatet. Jag linkade in i vardagsrummet och la mig pĂ„ Âsoffan. Plötsligt vĂ€rkte det i hela kroppen. Det kĂ€ndes som om jag hade fĂ„tt stryk, av nĂ„gon vĂ€ldigt arg och vĂ€ldigt stark. â Det hĂ€r lĂ„ter sĂ€kert skitskumt, sa jag. Men det gör ont. PĂ„ riktigt. â Visst kan det göra ont att göra slut, sa Ingbritt. Du vet det dĂ€r man brukar sĂ€ga, att nĂ„gon har fĂ„tt sitt hjĂ€rta krossat. Det Ă€r förstĂ„s medicinskt omöjligt, men det kĂ€nns ju sĂ„. Jag kĂ€nner likadant. â Vad menar du med âkĂ€nner likadantâ? fnös jag. Du Ă€r ju ihop med Evert. Ingbritt skakade pĂ„ huvudet. â Inte lĂ€ngre. Vi gjorde slut igĂ„r.
19
Knockad Romeo.indd 19
2015-07-08 14:57
â Varför det? utbrast jag. Han var ju rolig. Med ens kĂ€ndes allt Ă€nnu sorgligare. Nu skulle jag aldrig fĂ„ trĂ€ffa Evert igen. VĂ€rldsmĂ€staren i att prata baklĂ€nges. â Han var inte rolig i lĂ€ngden, sa Ingbritt. Det Ă€r det som rĂ€knas, förstĂ„r du. Dessutom började han vĂ€xa fast i soffan. â Men dĂ„ var det alltsĂ„ du som gjorde slut? sa jag. Det rĂ€knas inte. DĂ„ Ă€r det han som Ă€r ledsen. â SĂ„ funkar det inte, sa Ingbritt. Beata Ă€r lika ledsen som du. Ni mĂ„ste prata ut sĂ„ snart som möjligt. Jag visste inte riktigt varför, men det kĂ€ndes bra att tĂ€nka att Beata ocksĂ„ var ledsen. Plötsligt slog Ingbritt nĂ€ven i soffbordet sĂ„ att det skallrade. â Det hĂ€r duger inte, sa hon. Nu fĂ„r det vara slut pĂ„ deppandet. Vi borde fira! Jag tittade misstroget pĂ„ henne. Vanligtvis behövs en anledning för att fira. Typ att nĂ„gon fyller Ă„r, har vunnit pĂ„ lotto, eller att nĂ„got annat roligt har hĂ€nt. En namnsdag, Ă„tminstone. För tillfĂ€llet kunde jag inte komma pĂ„ nĂ„gra riktigt bra anledningar.
20
Knockad Romeo.indd 20
2015-07-08 14:57
Movits anledningar-att-fira-lista: 1. Jorden skulle inte gĂ„ under (idag). 2. Jag led (troligtvis) inte av nĂ„gon Âallvarlig sjukdom. 3. Jag satt inte i fĂ€ngelse för nĂ„got brott (Ă€n). Men Ingbritt strĂ„lade som om hon just uppfunnit glödlampan. â Krossade hjĂ€rtans dag! sa hon. Det finns ju Alla hjĂ€rtans dag, du vet, nĂ€r lyckliga par ska ge v arandra choklad och blommor och Ă€ta fint pĂ„ restaurang. Det borde finnas en dag för dem som fĂ„tt sitt hjĂ€rta Âkrossat ocksĂ„. NĂ„gon rĂ€ttvisa mĂ„ste man vĂ€l Ă€ndĂ„ kunna krĂ€va. Jag lĂ„g kvar pĂ„ soffan medan Ingbritt försvann in i köket. Jag förstod att tanken var att muntra upp mig. Men allt jag kunde tĂ€nka pĂ„ nu var att jag inte skulle fĂ„ fira Alla hjĂ€rtans dag med Beata. Kanske var mitt hjĂ€rta krossat pĂ„ riktigt. För det kĂ€ndes som om tusen
21
Knockad Romeo.indd 21
2015-07-08 14:57
vassa skĂ€rvor skavde inuti mitt bröst. NĂ€r Ingbritt kom tillbaka hade hon en liten brun papperspĂ„se i handen. â Alla hjĂ€rtans dag Ă€r ett lurendrejeri! sa hon Âupprört. Alla affĂ€rer vet att man blir dum i huvudet av att vara förĂ€lskad. DĂ€rför Ă€r chokladen gammal och gelĂ©hjĂ€rtan bara Ă€ckliga. Men folk Ă€r för kĂ€ra och glada för att begripa det. PĂ„ Krossade hjĂ€rtans dag Ă€r det kvalitet som gĂ€ller. Ingbritt viftade med pĂ„sen och tittade uppfordrande pĂ„ mig. Tydligen skulle jag gissa innehĂ„llet. â Ăr det ⊠öh ⊠glass? försökte jag. I amerikanska filmer Ă€ts det alltid glass nĂ€r nĂ„gon gjort slut. Ingbritt himlade med ögonen. â VaniljhjĂ€rtan frĂ„n Söderbergs, förstĂ„s. I vanliga fall Ă€r jag ett kakmonster. Men just nu var kakor det sista jag var sugen pĂ„. Jag som hade Âbabblat om nĂ„got sĂ„ fĂ„nigt som chokladbollar nĂ€r Beata ÂtĂ€nkte göra slut. Vilken idiot jag var! Jag tog en Âsoffkudde och tryckte den hĂ„rt mot ansiktet, den Âluktade tantparfym och lite hund. â Inte kakor alltsĂ„, konstaterade Ingbritt. DĂ„ Âprovar vi nĂ„got annat. Det finns vissa talesĂ€tt som
22
Knockad Romeo.indd 22
2015-07-08 14:57
Âpassar i din situation, vill du höra nĂ„gra sĂ„dana? Jag tog bort kudden och ryckte pĂ„ axlarna. â Vet inte riktigt. Vad hade du sagt i sĂ„ fall? Ingbritt tĂ€nkte efter. â Jag hade sagt: âdet finns fler fiskar i sjönâ, till exempel. Eller âefter regn kommer solskenâ. Vill du att jag ska sĂ€ga det? Jag skakade pĂ„ huvudet. â Nej tack. Det kĂ€ndes lite för tidigt. Dessutom ville jag inte vara ihop med nĂ„gon annan. Jag ville bara vara ihop med Beata. â DĂ„ lĂ„ter jag bli, sa Ingbritt. Vi tar ett parti istĂ€llet. â Ska du inte klippa fĂ€rdigt först? frĂ„gade jag och sneglade pĂ„ Ingbritts skalle. â Inte just nu, svarade Ingbritt. Du kan fĂ„ hjĂ€lpa mig med nacken sen om du vill. Nu spelar vi! Hon hĂ€mtade schackspelet och ett askfat. Jag satte mig upp och försökte rensa hjĂ€rnan. NĂ€r man spelar schack gĂ„r det inte att tĂ€nka pĂ„ annat, dĂ„ förlorar man direkt. â Vit eller svart? I normala fall hade jag valt vit, eftersom den som har de vita pjĂ€serna alltid fĂ„r öppna spelet. Men idag
23
Knockad Romeo.indd 23
2015-07-08 14:57
fanns det bara en fĂ€rg som matchade min sinnes stĂ€mning. â Svart, muttrade jag bistert. Plötsligt sĂ„g vaniljhjĂ€rtat ganska gott ut. Jag tog en liten tugga och började stĂ€lla upp pjĂ€serna. Det Âgnisslade till i soffan nĂ€r Ingbritt satte sig. Hon tĂ€nde en cigarett och skrockade lite för sig sjĂ€lv, som om hon tĂ€nkte pĂ„ nĂ„got kul. â Vad Ă€r det som Ă€r sĂ„ roligt? undrade jag smĂ„surt. â Dumpad och snart spöad i schack, sa Ingbritt. Det hĂ€r blir en dĂ„lig dag för dig, Movits Lind!
24
Knockad Romeo.indd 24
2015-07-08 14:57
Knockad Romeo.indd 25
2015-07-08 14:57
Den pinsamma tystnaden Ă€r öronbedövande. Movits Lind kan inte lĂ„ta bli att frĂ„ga sig sjĂ€lv: âVad gör jag hĂ€r?â
KNOCKAD ROMEO
Movits Àr skyldig bÀsta kompisen Ruben en STOR tjÀnst efter att han hjÀlpt Movits att bli ihop med drömtjejen (och skejtarproffset) Beata. SÄ nÀr Ruben vill att de ska vara med i skolans uppsÀttning av Romeo och Julia Àr det bara för Movits att stÀlla upp. Trots att han lider av svÄr scenskrÀck. Och livet krÄnglar snart till sig ytterligare för Movits. Han fÄr sitt hjÀrta krossat och blir inblandad i ett hemligt rymdprojekt som riskerar att fÄ vÀnskapen med Ruben att kraschlanda. I Movits Linds liv finns inga smÄ missförstÄnd, bara episka pinsamheter. Knockad Romeo Àr den fristÄende fortsÀttningen pÄ KÀrlekspizzan.
Johan Rundberg
800 personer i publiken.
n
J
a oh
d
n u R
g
r be
Sagt om KĂ€rlekspizzan: âEn varm och skruvad historia om vĂ€nskap och nyfikenhet, fylld av genanta drag och knasiga förvecklingar.â SmĂ„landsposten
ISBN 978-91-27-14167-4
9 789127 141674
Knockad Romeo_cover.indd Alla sidor
2015-07-07 16:33:01