Lars-Gunnar Andersson professor i modern svenska vid Göteborgs universitet
Björn Melander professor i svenska språket vid Uppsala universitet
Ellen Bijvoet universitetslektor i resp. tvåspråkighet och svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och Uppsala universitet
Bengt Nordberg professor emeritus i sociolingvistik vid Uppsala universitet
Anna Gunnarsdotter Grönberg universitetslektor i svenska vid Göteborgs universitet Anna-Malin Karlsson professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Uppsala universitet Jarmo Lainio professor i finska vid Stockholms universitet
Maria Ohlsson universitetslektor i svenska vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet Eva Sundgren professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Mälardalens högskola Karolina Wirdenäs universitetslektor i svenska vid Insti tutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet
Best.nr 47-10609-7 Tryck.nr 47-10609-7
4710609_Sundgren omslag.indd 1
Sociolingvistik
Författare är:
eva sundgren red.
Språket har många sociala sidor. Varje samtal, yttrande och ord har en social innebörd som i sin tur får sociala konsekvenser. Vårt språk har också betydelse för hur vi definierar oss själva och vår omgivning. Inom sociolingvistiken studerar man olika språkliga varieteter som vi människor skapar, t.ex. dialekter, sociolekter och ungdomsspråk. I boken Sociolingvistik beskriver författarna detta mångfasetterade ämne och presenterar olika forskningsområden. Sociolingvistik används som kurslitteratur på olika språksociologiska och sociolingvistiska kurser vid universitet och högskolor, men riktar sig även till andra som är intresserade av språkets sociala sida. Boken uppskattas bland annat för att den ger en heltäckande bild av ämnet, är forsknings- och teoriorienterad och har en tydlig struktur. I denna nya upplaga finns, förutom aktuell forskning och teori, också ett nyskrivet kapitel med fokus på skriften.
Socio LING eva sundgren red.
Sociolingvistik
VISTIK
Liber
Sociolingvistik
2013-05-29 07.31
Eva Sundgren (red.)
Sociolingvistik
liber
4710609_Sundgren.indd 3
2013-06-03 14.01
FörFattarna till boken
Lars-Gunnar Andersson är professor i modern svenska vid Göteborgs universitet Ellen Bijvoet är universitetslektor i resp. tvåspråkighet och svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och Uppsala universitet Anna Gunnarsdotter Grönberg är universitetslektor i svenska vid Göteborgs universitet Anna-Malin Karlsson är professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Uppsala universitet Jarmo Lainio är professor i finska vid Stockholms universitet Björn Melander är professor i svenska språket vid Uppsala universitet Bengt Nordberg är professor emeritus i sociolingvistik vid Uppsala universitet Maria Ohlsson är universitetslektor i svenska vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet Eva Sundgren är professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Mälardalens högskola Karolina Wirdenäs är universitetslektor i svenska vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet
4710609_Sundgren.indd 5
2013-06-03 14.01
4710609_Sundgren.indd 6
2013-06-03 14.01
Innehåll Förord 11 Bengt Nordberg
Vad är sociolingvistik? 13 Språkets sociala sida 13 Sociolingvistik eller språksociologi? 16 Sociolingvistikens arbetsområden 17 Språkpolitik, språkplanering, flerspråkighet 19 Taletnografi 20 Sociolingvistisk variation och förändring 22 Språkattityder och talackommodation 25 Språk och kön och ungdomsspråk 27 Samtalsstil och samtalsanalys 30 Skriftspråkets sociolingvistik 34 Historisk sociolingvistik 35 Avslutning 37 Litteraturtips 37 Lars-Gunnar Andersson
Dialekter och sociolekter 39 Språklig variation kräver språkliga variabler 41 Samspel mellan geografisk och social variation 46 Socialt index – ett sätt att mäta social status
49
Koppla sociala skillnader till språkliga skillnader 51 Stilistisk variation 56 Glidning eller växling mellan dialekt och standard 59 Indikatorer, markörer och stereotyper 61 Orsaker och korrelationer 63 Språkbruk eller språksystem 67 Sociolingvistik och samhällsrelevans 69
4710609_Sundgren.indd 7
2013-06-03 14.01
Bernsteins koder 72 Avslutning 75 Referenser 75 Eva Sundgren
Språklig variation och förändring 77 Språklig variation 77 Språklig förändring 91 En förändringsstudie – Eskilstuna 1967 och 1996 106 Dialektutjämning i Västsverige 114 Avslutning 116 Referenser 116 Ellen Bijvoet
Språkattityder 122 Attitydbegreppet inom socialpsykologin 123 Språkattityder 128 Metoder inom attitydforskning 132 Den tidiga matched guise-tekniken 137 Metodkritik 139 Svensk forskning om språkattityder – en översikt 140 Avslutningsvis: mot ett integrerat angreppssätt 148 Referenser 151 Maria Ohlsson
Språk och genus 158 Genus – ett system av sociala betydelser 160 Att problematisera ”kön” 166 Genusforskningens bakgrund 173 Olika riktningar inom dagens genusforskning 177 Avslutning 193 Referenser 194
4710609_Sundgren.indd 8
2013-06-03 14.01
Karolina Wirdenäs
Samtal och samtalsforskning 199 Två huvudlinjer inom samtalsforskningen 199 Samtal som studiematerial 201 Om att analysera samtal
203
Samtalsinnehåll och samtalsaktivitet 211 Samtal och identitet 216 Institutionella samtal 221 Avslutning 227 Transkriptionsprinciper 227 Referenser 229 Anna Gunnarsdotter Grönberg
Ungdomsspråk 236 Vem är ungdom? 236 Generationsskillnader i språkbruk 239 Attityder till ungdomsspråk 241 Diskurspartiklar – onödig smörja eller talspråkets smörjolja? 244 Ungdomsspråk – en fråga om samtalsstil 246 Multietniskt ungdomsspråk 253 Ungdomar – ledare av språklig förändring? 259 Slang och ”fult språk” 262 Avslutning 266 Referenser 267 Jarmo Lainio
tvåspråkighet och språkkontakter i Sverige 274 Att definiera tvåspråkighet och modersmål 276 Bakgrunden till tvåspråkighets- och språkkontaktstudier 279 Språk i kontakt eller kontakt mellan språkbrukare? 280 Olika sätt att studera språkkontakter 281 Effekter av språkkontakter 293
4710609_Sundgren.indd 9
2013-06-03 14.01
Sveriges interna språkliga mångfald 296 Externa bidrag till Sveriges språkliga mångfald 302 Uppfattningar om tvåspråkiga – en nyckelfråga 304 Avslutning 306 Referenser 307 Anna-Malin Karlsson
Skriften och samhället 313 Vem läser, vem skriver, och varför? 314 Skrift, utbildning och kunskap 316 Skrift och makt 317 Skriftkulturer och diskursgemenskaper 318 Skrift som teknik 320 Skrift ingår i sociala sammanhang 322 Referenser
323
Björn Melander
Språkpolitik och språkvård
325
Ett land har alltid en språkpolitik 325 På väg mot en sammanhållen språkpolitik 327 Frågor och målsättningar för språkpolitiken 333 Olika slag av språkvård 337 Svensk språkvårds olika delar 339 Sambandet mellan språkvården och samhället 341 Avslutning 348 Referenser 349 ordlista 353 register 370
4710609_Sundgren.indd 10
2013-06-03 14.01
Förord Den här boken är tänkt att användas som kurslitteratur på olika språksociologiska och sociolingvistiska kurser vid universitet och högskolor, men den riktar sig också till andra som är intresserade av språkets sociala sida. Idén till en sådan här introduktionsbok i sociolingvistik fick jag då jag hade undervisat på många kurser inom ämnet vid Uppsala universitet och Mälardalens högskola. För fem år sedan kom första upplagan av Sociolingvistik, och det har blivit dags för en ny, uppdaterad upplaga, där forskning och teorier från de senaste åren också finns med. Efter Bengt Nordbergs inledning om vad sociolingvistik är och vilka arbetsområden som ingår följer nio kapitel om var sitt viktigt delområde. När sociolingvistiken på 1960-talet blev en egen vetenskapsgren låg fokus på talspråk, men intresset för skriftspråkets sociolingvistik har växt, och i denna upplaga finns ett nyskrivet kapitel Skriften och samhället. Kapitlen är skrivna av olika författare som var och en ger en uppdaterad beskrivning av sitt område. Författarna har haft samma mål, nämligen att ge en så tydlig, heltäckande och intresseväckande bild av sociolingvistik som möjligt. Efter kapitlen finns en ordlista, där termer som används inom sociolingvistiken definieras och förklaras. Boken är avsedd att läsas på grundnivå i högskoleutbildning, men den har också mycket att ge för den som redan har grundläggande kunskaper inom sociolingvistik, bland annat genom ett stort antal referenser till både internationell och svensk forskning. Jag hoppas och tror att du som läser denna bok blir fascinerad av sociolingvistik. Kunskap om sociolingvistik hjälper oss att förstå hur möten mellan oss människor fungerar och ger insikt i språkets viktiga roll i det sociala samspelet. Eskilstuna i mars 2013 Eva Sundgren 11
4710609_Sundgren.indd 11
2013-06-03 14.01
4710609_Sundgren.indd 12
2013-06-03 14.01
Vad är sociolingvistik? p Bengt Nordberg
Språkets sociala sida Det är inte alldeles lätt att svara på den fråga som ställs i rubriken trots att termen sociolingvistik varit i bruk inom språkvetenskapen i nu 50 års tid. Är det frågan om en särskild, väl avgränsad del av språkvetenskapen med ett bestämt innehåll, som till exempel fonetik, grammatik, semantik och språkhistoria, eller är det snarare ett sätt att beskriva och förklara de språkliga fenomenen och processerna, dvs. ett särskilt perspektiv på språket? Jag skulle själv välja det senare. Ett sociolingvistiskt betraktelsesätt kan nämligen anläggas både på språket och språkbruket i dess helhet och på enskilda delar av språkstrukturen. I själva verket är den sociala dimensionen av språket mycket framträdande och kanske viktigare än den kognitiva (begreppsbildande) och kommunikativa. Detta ser vi både på individnivån och på samhällsnivån. På individplanet är vårt sätt att tala och att resonera, ja, till och med enskilda ord och fonetiska detaljer, dvs. den varietet vi uttrycker oss på, betydelsefulla inslag i vår personliga identitet och i den bild av oss själva som vi skapar för vår omgivning. På samhällsplanet har språket genom historien varit en mäktig kraft i nationsbildningsprocesser och en verksam beståndsdel i nationalkänslan. De språk och språkformer vi väljer bär alltså sociala värden. Två varianter av ett ord, t.ex. hans och hanses, kan vara betydelsemässigt precis likvärdiga men socialt ge alldeles oförenliga signaler, och vilket språk man väljer i mångspråkiga miljöer kan vara helt avgörande för framgången i den verksamhet som interaktionen gäller. En svensktalande hockeyjunior i Helsingfors får 13
4710609_Sundgren.indd 13
2013-06-03 14.01
bekväma sig att tala finska i hockeyhallen om han vill bli upptagen i laggemenskapen. Varje samtal eller anförande, varje yttrande, varje ord har en social innebörd som i sin tur får sociala konsekvenser. Språkliga olikheter är alltså inte bara lingvistiska utan också sociala fakta; människor känner till dem och tillmäter dem utomordentligt stor betydelse. Den sociala innebörden av språklig variation är därför en viktig komponent i språket. Det finns information som vi inte kan undvika att meddela den som lyssnar så snart vi öppnar munnen. Det är dels fakta om oss själva, som kön och ungefärlig ålder, regional och social hemvist, personliga egenskaper och tillfällig sinnesstämning, dels förhållandet mellan vissa komponenter i talsituationen såsom relationen mellan talaren och ämnet eller mellan de samtalande, t.ex. genom val av tilltalspronomen. Vi kan på grund av svenskans grammatiska struktur inte heller låta bli att könsbestämma en omtalad person genom de personliga pronomenen han och hon1 eller att tidfästa en händelse genom den obligatoriska förekomsten av tempus; lika lite kan vi dölja sådana personliga, sociala och situationella egenskaper som dem jag nyss nämnde. Det finns emellertid en annan och ännu mera grundläggande sida av språket som social företeelse, nämligen att språket egentligen bara framträder i sociala situationer och med ett socialt innehåll. Det är svårt att tänka sig språkliga yttranden utan någon social verkan i vid bemärkelse. Varje språkligt yttrande – också skriftligt – kommer till i en social situation och påverkar den i något avseende, definierar eller omdefinierar den pågående aktiviteten, väcker reaktioner och initierar tankar, handlingar eller känslor hos interaktionspartnern och medför åtaganden och socialt ansvar. All social interaktion är inte nödvändigtvis språklig – man kan utomordentligt väl dansa vals, sjösätta en båt eller spela fotboll utan att yttra ett ord – men det är svårt att tänka sig språk förkroppsligat utanför sociala sam1
Detta kan komma att ändras så småningom om det könsneutrala hen etablerar sig på
allvar.
14
4710609_Sundgren.indd 14
2013-06-03 14.01
manhang och utan social innebörd. Sådana språkyttringar betraktas på ett eller annat sätt som abnorma. Att tala i sömnen måste anses vara ett sådant fall. Det framförs i allmänhet utan åhörare, och skulle det finnas sådana fäster man inte på allvar avseende vid det sagda eller ställer den sömntalande till ansvar för det den sagt. Ett annat fall är vissa former av prat för sig själv i vaket tillstånd; personer vi observerar på gatan som går och pratar långa haranger för sig själva betraktades åtminstone före handsfreeapparaternas intåg som lätt rubbade eller drogpåverkade. Det finns ett starkt socialt förbud mot offentligt självprat. Man kan däremot utan att bli drabbad av andras misstänksamhet ägna sig åt det slags självinstruerande tal som många av oss tar till vid uppgifter som vi tycker är svåra att utföra eller som kräver hög koncentration. Språket – eller kanske hellre språkandet, dvs. användandet av språket, verksamheten att tala eller skriva – är alltså intimt förbundet med den sociala verkligheten, eller snarare är en del av den. Hur detta förhållande exakt ser ut är emellertid svårare att precisera, helt enkelt därför att vår sociala omvärld och våra mellanmänskliga relationer är så mångfacetterade och kan beskrivas och analyseras ur så många olika perspektiv och med så många olika metoder. Detta återspeglas till exempel i den långtgående specialindelningen av de samhälls- och beteendevetenskapliga disciplinerna vid våra universitet: historia, statsvetenskap, sociologi, socialpsykologi, antropologi, etnometodologi, kunskapssociologi, pedagogik och till och med ekonomi, och sociolingvistiken har länkar till dem alla. Dessa vetenskapsriktningar förenas knappast av någon gemensam teori eller metod. Detta gäller i lika hög grad sociolingvistiken i den vida betydelse vi lägger in i den här. För att få en övergripande definition brukar man därför nöja sig med allmänna formuleringar som att sociolingvistik är studiet av det ömsesidiga förhållandet mellan språk och samhälle, hur samhälleliga strukturer och socialpsykologiska processer styr språkbruket och hur språket och språkformen inverkar på samhället och är en verksam kraft bakom formerandet av sociala grupperingar och attityder. Man 15
4710609_Sundgren.indd 15
2013-06-03 14.01
kan se sociolingvistiska mönster och beteenden som betingade av och möjliga att beskriva i de två sociala dimensionerna makt och solidaritet. Man kan utöva makt och demonstrera status t.ex. genom val av språk – vill man hävda sig i den internationella forskningsvärlden eller i melodifestivalen gör man klokt i att framträda på engelska. Man kan också drämma till en antagonist med svårbegripliga främmande ord eller få samtalsdeltagare att känna sig underlägsna genom att välja en varietet som anses fin och exklusiv. Man kan förvägra någon ordet eller på annat sätt blockera talutrymmet för sina medagerande, ideligen avbryta en talare eller inte beakta eller vidareföra vad hon säger. Men å andra sidan kan man också visa solidaritet med sin samtalspartner eller den grupp hon tillhör genom att anpassa sitt tal till den varietet som brukas av den gruppen, man kan underlätta sin samtalspartners framställning genom olika slags stödsignaler och hela interaktionen genom smidiga turbyten. Över huvud taget är de identitetsskapande och gruppstärkande funktionerna hos språket liksom samarbets- och samspelsaspekterna lika framträdande och betydelsefulla som maktdimensionen.
Sociolingvistik eller språksociologi? Jag har hittills omtalat forskningsområdet enbart som sociolingvistik (motsvarande engelskans sociolinguistics), vilket ju också är titeln på hela boken. Det ska emellertid nämnas att man också ofta träffar på benämningen språksociologi (motsvarande engelskans sociology of language) för samma forskningsgren. De allra flesta svenska och nordiska forskare gör dock ingen åtskillnad mellan begreppen utan behandlar dem som synonymer. Men det finns forskare som upprätthåller en fin distinktion mellan språksociologi och sociolingvistik som man bör känna till. Enligt denna innebär språksociologi att fokus är på samhället och sociala förhållanden, som kan beskrivas och förklaras utifrån språkliga strukturer, beteenden och attityder; språksociologi är därmed en sorts sociologi. Sociolingvistik skulle då 16
4710609_Sundgren.indd 16
2013-06-03 14.01
snarast avse en typ av språkvetenskap, nämligen en som vill beskriva och förklara språkliga strukturer och beteenden med hjälp av sociala och samhälleliga faktorer och processer; språkliga strukturer kan inte förstås utan en social verklighet. Det är naturligt att forskare som utgått från sociologin eller andra samhällsvetenskaper mest återfinns inom den förra inriktningen, medan lingvister tenderar att samlas inom den senare. Men gränslinjerna är suddiga och svåra (och enligt min uppfattning onödiga) att upprätthålla. I Sverige är det dessutom så att det med få undantag är språkvetare som ägnat sig åt sociolingvistiken oavsett deldisciplin. Gemensamt för sociolingvistiken i dess många underarter är att den prioriterar studiet av autentiskt tal i verkliga sociala situationer. Detta var särskilt tydligt under de första decennierna av vetenskapsgrenens existens, men på senare tid har man också insett nödvändigheten av att inkludera skriftligt material och skrivande i sociolingvistiken. Det är i första hand forskningen om språkplanering och språkvård, uppkomsten av en historisk sociolingvistik och studiet av diskursgemenskaper och skriftkulturer som tvingat fram förändringen. Även de nya kommunikativa mellanformerna mellan tal och skrift som uppstått, t.ex. e-post och andra sociala medier, röstbrevlådor och liknande, har inneburit en genremässig vidgning av forskningsområdet.
Sociolingvistikens arbetsområden Eftersom sociolingvistiken bygger på så många olika samhällsvetenskaper och omfattar alla språkstrukturella nivåer, är den utpräglat tvärvetenskaplig och mångfasetterad. Detta har gjort och gör det svårt att bestämma dess gränser. För att få ett begrepp om vad som ska anses ingå och vad som är ämnets identitet kan man helt enkelt se vilka olika delområden som brukar ingå i universitetskurser i sociolingvistik, behandlas på vetenskapliga konferenser i ämnet och vara representerade i sociolingvistiska vetenskapliga tidskrifter. 17
4710609_Sundgren.indd 17
2013-06-03 14.01
Sociolingvistiken befattar sig med sociala enheter (aggregat) av olika storlek, t.ex. nationer, samhällsklasser, intressegrupper, familjer, individer, och med språkliga fenomen av varierande omfattning, såsom språk, varieteter, samtal och texter, meningar och turer, konstruktioner, ord, ljud. De sociala och språkliga forskningsföremålen ordnar sig efter storlek från något som kan kallas makronivå över en mellan- eller mesonivå till en mikronivå. Dessa skalor är dessutom i stora delar parallella. Det kan därför vara lämpligt att arrangera delområdena i en ordning från större till mindre, från makro till mikro. Se uppställningen nedan.
Makro
Språkpolitik och språkplanering Samhällelig två- och flerspråkighet, språkkontakt Taletnografi Sociolingvistisk variation och förändring Språk och kön Språkattityder Talackommodation Samtalsstil
Mikro
Samtalsanalys
Man skulle kunna utöka den här förteckningen och ta med flera delområden, men dessa kan likaväl täckas av de rubriker som nu finns med. Man ska inte heller tro att det är vattentäta skott mellan de olika inriktningarna; frågeställningarna går in i varandra och konkreta undersökningar tar ofta upp problem från flera deldiscipliner. Men som en stomme till beskrivningen av ämnets innehåll kan uppställningen duga.
18
4710609_Sundgren.indd 18
2013-06-03 14.01
Språkpolitik, språkplanering, flerspråkighet På den nationella nivån, makronivån, rör forskningen i första hand samhällelig två- och flerspråkighet, närmare bestämt förhållandet mellan språkliga minoriteter och majoriteter, samt språkets roll i samhällsplaneringen. Man vill förklara de olika villkor som råder för språkliga majoritets- och minoritetsgrupper med hänvisning till befolkningsmässiga, politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och historiska omständigheter. Särskilt har de språkliga minoritetsgruppernas möjligheter att bevara och utveckla sina respektive språk stått i centrum för intresset. Avgörande för ett minoritetsspråks fortlevnad är dess användbarhet inom olika verksamhetsområden, s.k. domäner, och talargruppens syn på sitt eget språk. Ett språk behöver inte nödvändigtvis användas av en talargrupp inom alla domäner för att överleva; språk A kan brukas inom vissa domäner, medan språk B kan kännas naturligast inom andra. Ett sådant stabilt tillstånd, som normalt men inte nödvändigtvis förutsätter tvåspråkiga talare, kallas diglossi. Man brukar också tala om fullfjädrade och mindre fullfjädrade språk. För att räknas till den förra typen krävs att språket för det första är totalfunktionellt, dvs. det kan användas inom alla verksamhetsområden och för alla syften och föreligga i både tal och skrift. För det andra ska det vara kodifierat, varmed menas att det ska vara beskrivet och normerat i ordböcker och grammatiker. För det tredje ska det vara autonomt, dvs. självständigt och inte en varietet av något annat språk. För det fjärde krävs att det är officiellt och av medborgarna accepteras som detta. För det femte ska det vara vitalt, användas, diskuteras och förnya sig genom nya ord och ordbildningar. För det sjätte slutligen ska det ha en lång historia som avsatt rika språkliga minnesmärken. Det är uppenbart att de språkliga och kulturella strävandena på den nationella nivån är en typ av samhällsplanering och därmed har mer eller mindre starka politiska förtecken. De mer medvetna poli-
19
4710609_Sundgren.indd 19
2013-06-03 14.01
tiska, administrativa och sociala åtgärder som vidtas för att utveckla, främja, bevara eller motarbeta ett språk kallas i den internationella litteraturen för språkplanering och är ett led i statsbildningars konsolidering och modernisering. Denna verksamhet är idag särskilt märkbar i nyare, flerspråkiga stater, men också i gamla, väletablerade stater som Sverige är språkplanering numera en viktig verksamhet. Detta beror givetvis på att folkomflyttningar, internationalisering och globalisering i dessa länder har skapat en språkligt ny situation. Språkplanering studeras av språkvetare, statsvetare och sociologer med metoder hämtade från historia, samhälls- och beteendevetenskap, men forskarna är också ofta själva aktivt verksamma som språkplanerare och språkvårdare. Språkvård slutligen kan bäst betraktas som en underart av språkplanering; den inriktar sig främst på kodifieringen av och funktionaliteten hos ett språk och befattar sig med språkstruktur och stilistisk lämplighet.2 Strukturella förändringar som berör uttal, formlära och syntax, eller semantiska förskjutningar som berör betydelse och ordförråd, har ofta uppstått som resultat av att två språk stått i nära kontakt med varandra. Förmedlingen sker antingen genom tvåspråkiga talare eller genom att i princip enspråkiga eller passivt tvåspråkiga talare hör eller läser mycket av ett annat språk och tar intryck av det. Det händer också att helt nya (bland)språk uppstår som resultat av språkkontakt. Olika typer av sådana språk är pidgin- och kreolspråk. Språkpolitik, språkplanering och flerspråkighet behandlas här i boken i kapitlen av Björn Melander och Jarmo Lainio, där förhållandena i Sverige får stor plats.
Taletnografi Taletnografin, eller med en vidare term kommunikationsetnografin, arbetar också på makronivån, men här är det inte frågan om politiska 2
Den svenska Språkvårdsgruppen gör en något annorlunda indelning av fältet.
20
4710609_Sundgren.indd 20
2013-06-03 14.01
enheter utan om kulturella, och det är inte i första hand språken eller språksystemen man är intresserad av. Taletnografer undersöker i stället de kulturbundna reglerna för språkanvändningen, dvs. de konventioner som styr när man över huvud taget får tala eller måste tiga, vem som får tala med vem, när och var man kan tala om vad, på vilket språk eller vilken varietet och med vilka formuleringar. Det tar emot för svenskar att börja samtala med okända medpassagerare på en buss; det är alltid korrekt och därför säkrast att iaktta tystnad. På en syditaliensk buss däremot är ljudnivån och den sociala interaktionen betydligt högre. Båda situationerna utgör var och en i sin miljö det omärkta (normala) fallet, medan deras motsats skulle väcka uppseende och nästan behöva förklaras eller ursäktas. Inom taletnografin kartlägger man vilka talsituationer och talhändelser som förekommer i en viss kultur och hur dessa talsituationer är strukturerade. I vilken ordning uppträder de ingående momenten och de olika talarna, när måste man följa en ritual och när kan man improvisera och formulera sig fritt? Det är frågor som dessa som upptar taletnografer. Viktigt är också det kulturjämförande perspektivet – det typiska framstår tydligast vid en kulturkontrastiv beskrivning. Man väljer då kulturspecifika talhändelser, till exempel de ritualiserade verbala förolämpningar som är ett karaktäristiskt inslag i den svarta ungdomskulturen i USA (sounding). Som exempel på en typiskt svensk talhändelse kan man nämna bruket att tacka för senast. För att kunna göra det på ett kulturellt korrekt sätt måste man – utöver själva formuleringarna – ha helt klart för sig vem man ska tacka, hur stor gästfriheten ska ha varit för att kräva ett tack för senast och inom vilken tidrymd tacket bör framföras. Ingen av dessa talhändelser förekommer veterligen i exakt samma form i andra (del)kulturer. Denna förmåga att använda språket på ett kulturellt accepterat eller föreskrivet sätt kallas kommunikativ kompetens som är en utvidgning av den grammatiska kompetensen. För att bli en fullfjädrad medlem av en språkgemenskap ska man utöver att tala grammatiskt 21
4710609_Sundgren.indd 21
2013-06-03 14.01
och semantiskt korrekt kunna veta vad man kan säga och hur, dvs. med vilka formuleringar, man bör uttrycka vad man vill säga. Det finns oftast flera pragmatiskt synonyma formuleringar för att uttrycka en och samma sak, men bara en (eller möjligen några få) är kulturellt korrekt. Till den kommunikativa kompetensen hör också i de flesta språksamhällen förmågan att avgöra vilken varietet eller vilket språk man ska använda i en given situation och vilken signal bruket av en viss varietet sänder till de närvarande. Taletnografer studerar också hur social organisation och kulturegna föreställningar och indelningar återspeglas i terminologier och begreppssystem, t.ex. i släktskapsterminologier och språkliga tabun. Hur svärjandet går till och vilka svordomar som förekommer i skilda kulturer är mycket givande att studera ur ett etnografiskt perspektiv. I Sverige har under senare år kommunikationsetnografiska studier främst rört språkmiljön på olika arbetsplatser eller valda individers eller gruppers kommunikativa aktiviteter under en viss tid. Inget kapitel i den här volymen har kommunikationsetnografi som sitt huvudämne, men Anna Gunnarsdotter Grönbergs kapitel om ungdomsspråk har taletnografiska beröringspunkter.
Sociolingvistisk variation och förändring Sociolingvistikens kärnområde utgörs enligt en vanlig uppfattning av studiet av språklig variation och förändring inom socialt heterogena språksamhällen. Många likställer helt enkelt detta med sociolingvistik (så gör till exempel Lars-Gunnar Andersson i sitt kapitel om dialekter och sociolekter), och det kan inte uteslutas ur någon framställning som säger sig behandla sociolingvistik. Det är nog också den gren av sociolingvistiken som känns mest hemtam för övriga språkvetare dels genom att huvudsyftet med studiet är att beskriva och förklara språkstrukturen i ett språksamhälle, dels genom att ämnet har starka beröringspunkter med områden som dialektologi och språkhistoria. Det kan sägas ligga i mitten av skalan makro–mikro i och med att 22
4710609_Sundgren.indd 22
2013-06-03 14.01
de sociala forskningsföremålen är grupper av socialt definierade individer inom ett större språksamhälle och de språkliga enheterna i stor utsträckning är fonologiska, morfologiska, syntaktiska eller lexikala företeelser, vilkas kombinationer sammantaget bildar varieteter inom ett språk. Enligt en tidigare uppfattning betecknades all fonologisk och morfologisk variation som inte kunde härledas till fonetiska eller grammatiska faktorer i den omedelbara språkliga omgivningen som fri variation som inte kunde eller behövde förklaras. Sociolingvistiken har emellertid kunnat visa att språkvariation nästan alltid är ordnad och förutsägbar efter sociala och situationsrelaterade faktorer. Det är alltså fråga om en ordnad heterogenitet. En förutsättning för denna slutsats är dock en kvantitativt grundad teori. Man ser i enlighet härmed enskilda, strukturellt noggrant definierade språkdrag som variabler som kan anta olika värden (varianter). En talares språkbruk vad gäller ett språkdrag, t.ex. bestämd form singularis av neutrala substantiv, huset eller huse, uttrycks som ett procenttal av de gånger hon säger huset av alla tänkbara fall, och en talargrupps språkbruk anges som medeltalet av gruppens individuella talarvärden. Språkstrukturen beskrivs alltså i probabilistiska (sannolikhetsbaserade) snarare än kategoriska termer. Alla delar av denna struktur – uttal, formlära, syntax, ordförråd – uppvisar social variation. De utomspråkliga faktorer som har störst inflytande på språkformen är dels sociala (talarnas yrke, utbildning, etnicitet, ålder, kön och relation till övriga deltagare), dels situationella (tid, plats, samtalets syfte, ämne och genre). I västerländska samhällen försiggår variationen oftast mellan en mer eller mindre lokal språkform och ett standardspråk och/eller en äldre och en yngre språkform. Ett vanligt variationsmönster är att högre socialgrupper talar mer standardspråk än lägre och att mer formella situationer också lockar fram ett mer standardliknande språk. Avvikelser från detta huvudmönster har tolkats som tecken på pågående språkförändringar, och man har kunnat frilägga ett par övergripande förändringstyper. 23
4710609_Sundgren.indd 23
2013-06-03 14.01
Dessa brukar helt enkelt kallas förändring uppifrån och förändring nerifrån, vilka skiljer sig åt i fråga om det sociala förloppet (från högre till lägre socialgrupper eller tvärtom), graden av medvetenhet hos talarna (språkdrag över eller under medvetenhetsnivån) och de språkliga företeelser som i typfallet är involverade. Ett alternativ till socialgrupp som socialt jämförelsebegrepp är socialt nätverk, som numera används rätt flitigt. Ett tätt och slutet nätverk av sociala kontakter mellan individer främjar språkbevarande, medan ett glest och öppet nätverk gynnar förändring. Mer om förhållandet mellan språklig variation och förändring finns i Eva Sundgrens kapitel. Det sociolingvistiska studiet av variation och förändring vilar till stor del på undersökningar av språket i städerna, de s.k. stadsspråken. Begreppet stadsspråk omfattar både det mest genuina lokalspråket och de mer standardliknande språkarterna. Jämfört med landsbygdsdialekterna är stadsspråken mer heterogena, vilket är ett resultat av långvarig och kontinuerlig inflyttning från olika dialektområden, av större social variation i befolkningen och av ett mer mångförgrenat näringsliv. Stadsspråken kan oftast grovt beskrivas som mellanformer mellan dialekten på den omgivande landsbygden och standardspråket, något som exemplifieras i tabellen nedan. Stadsspråksformer i förhållande till dialekt och standardspråk. Dialekt
Stadsspråk
Standardspråk
hoed
hue eller hued a)
huvud
hållde
höllt b)
höll
a) i Lund b) i mellansvenska städer
Men stadsspråken ger också exempel på särutvecklingar som inte kan tolkas som anpassningar från dialekt till standard. Under 1900-talet och särskilt dess senare del har man kunnat iaktta uppkomsten av relativt stabila regionalspråk som oftast har större städer av särskild 24
4710609_Sundgren.indd 24
2013-06-03 14.01
ekonomisk och kulturell betydelse som centralorter och spridningscentrum.
Språkattityder och talackommodation Man har alltså kunnat fastställa att människor talar olika i olika landsdelar, i olika åldrar, i olika socialgrupper och i olika situationer. Är detta något att uppröras över? Så länge talare av ett lands olika varieteter förstår varandra – och det gör man vanligtvis – så är väl ingen skada skedd? Det kan man tycka, men fullt så idylliskt och oskuldsfullt är inte förhållandet. I och med att ett språk, en varietet, en konstruktion, ett särskilt uttal är eller uppfattas som typiskt för en viss grupp människor och dessa människor kan identifieras av andra språkbrukare som tillhörande en viss social grupp, får språket och språkformerna också social signifikans. Med det menas att en persons sätt att tala (eller skriva) har en social innebörd och sociala följder i form av andras attityder och beteende mot den personen. Även om man ofta hör omdömen som ”Det är så fult med skorrande r” eller ”Jag tycker stockholmska låter så malligt” eller ”Värmländska verkar gulligt”, så gäller den estetiska värderingen egentligen inte det språkliga fenomenet i sig utan de talare som använder uttrycket i fråga. Man har positiva eller negativa attityder till verkliga eller påhittade egenskaper hos talargruppen som överförs till språket och vice versa. Språket och de enskilda språkdragen antar symboliska funktioner och blir antingen prestigeladdade eller brännmärkta (stigmatiserade) beroende på talarens och talargruppens sociala anseende. Medlemmar i olika sociala eller etniska grupper har oftast positiva attityder till den egna varieteten men negativa attityder till andras varieteter eller till enskilda språkdrag i dessa. Men det är inte ovanligt att en svagare grupp övertar en starkare grupps attityder till den egna varieteten, vilket brukar kallas språkligt självhat. Sådant kan man finna hos mer eller mindre underkuvade språkminoriteter. Man har emellertid också funnit att det finns två sorters prestige, öppen 25
4710609_Sundgren.indd 25
2013-06-03 14.01
prestige och dold eller förtäckt prestige. Den förra är det frågan om när det föreligger överensstämmelse mellan ens uppfattning om hur man talar och hur man bör tala; oftast gäller uttalandena då standardspråket. Den senare innebär att man överrapporterar sitt eget bruk av stigmatiserade varianter men ändå öppet menar att detta är dåligt språk. Att icke-standardvarieteter kan fortleva och även sprida sig trots den öppna repression de är utsatta för måste bero på sådan dold prestige. Det finns ett trovärdighetsproblem vid attitydforskning, nämligen att man riskerar att få de svar som testpersonerna tror är de önskade eller politiskt korrekta. Därför utförs mycket av forskningen om språkattityder med indirekta metoder som hämtas från socialpsykologin. Hittills har jag bara talat om attityder mot språkliga varieteter och varianter, alltså mot dialektala och sociolektala fenomen. Men det är också viktigt att kartlägga attityder mot språkpolitiska beslut och språkvårdande rekommendationer. Det rör alltså frågor om minoritetsspråks rättsliga ställning, undervisningsspråk för invandrarbarn, engelskans ställning inom skilda samhällsområden och liknande. Språkfrågor är samhällsfrågor, och för sådana undersökningar används gängse samhällsvetenskapliga metoder som enkäter och intervjuer. Språkattitydernas roll inom sociolingvistiken behandlas i Ellen Bijvoets kapitel. Det finns en gren av språkattitydforskningen som sätter fokus på vad som händer med språket under pågående samtal och alltså anlägger ett mer dynamiskt perspektiv. Det finns starka socialpsykologiska krafter som är verksamma vid samtalande, och det märks bl.a. på att talare avpassar sitt språkliga beteende efter samtalspartnern (eller vad de vet eller tror om denne) under samtalets gång. Man kan antingen ensidigt eller ömsesidigt konvergera till (närma sig) eller divergera (avlägsna sig) från partnern för att visa denne sin uppskattning eller solidaritet respektive markera sin egen och sin grupps särart och stolthet. Medvetet eller omedvetet är avsikten bakom detta beteende 26
4710609_Sundgren.indd 26
2013-06-03 14.01
att få ut största möjliga vinst av interaktionen för sin egen eller sin grupps del. Denna företeelse kallas talackommodation. Det är inte bara uttal och ordval som anpassas utan också sådant som röstläge, talhastighet och röststyrka eller interaktionella fenomen som stödsignaler och påhängsuttryck. Ackommodation försiggår i enskilda konkreta samtal men kan också vid vanemässig upprepad praktik ha långtidsverkande effekter på språkhistorien i form av övergång till identitet med granngruppens varietet/språk eller fjärmande från den.
Språk och kön och ungdomsspråk Av de olika faktorer som tillsammans formar den sociolingvistiska variationen framstår vid sidan av socioekonomiska förhållanden två som särskilt viktiga, nämligen kön och ålder, och de har därför ägnats två egna kapitel i den här boken, Språk och genus av Maria Ohlsson och Ungdomsspråk av Anna Gunnarsdotter Grönberg. (Genus är en alternativ term för socialt kön.) Forskningen om köns- och åldersrelaterad språkvariation har fått vind i seglen av den samtidiga närmast explosionsartade framväxten av de kultur- och samhällsvetenskapliga disciplinerna genusvetenskap och ungdomsforskning och de med dessa nära förbundna politiska och kulturella rörelserna feminism och ungdomskultur. Det är betecknande att forskningen kring språk och kön främst fokuserat kvinnors språk i förhållande till mäns och att den om åldersmässiga skillnader har riktat in sig på ungdomars språk snarare än på vuxnas och pensionärers. Det är alltså vuxna mäns språk och samtalsstil som medvetet eller omedvetet betraktas/ har betraktats som normen från vilken kvinnors och ungdomars språk avviker. Under de senaste åren har dock mäns och äldre personers språk också börjat utforskas som intressanta i sig själva. Forskningen kan grovt sägas vara av två slag: dels vill man beskriva skillnaden mellan mäns och kvinnors respektive ungdomars och vuxnas språkbruk, dels söker man belysa språkets roll i konstruerandet av socialt kön och av ungdomsidentitet. Man har bl.a. konstaterat 27
4710609_Sundgren.indd 27
2013-06-03 14.01
att kvinnors tal i allmänhet ligger närmare standardspråket än mäns i fråga om uttal och ordböjning, medan män tenderar att tala mer skriftspråksliknande vad gäller syntax och ordval. Kvinnor har också visat sig variera sitt tal mer alltefter situationens formalitetsgrad. Även i sättet att föra samtal visar många studier på skillnader mellan könen. Kvinnors tal innehåller flera modifieringar och garderingar och är i många avseenden mer samarbetsinriktat än mäns, t.ex. i sättet att ge stödsignaler. Könsmaktsordningen blir tydligt märkbar genom att män tar en större del av talutrymmet, avbryter och tillåts avbryta mer än kvinnor och att man fäster större vikt vid någons ord om man får veta att talaren är en man än vad man gör om talaren är en kvinna. Flera undersökningar har visat hur den språkliga socialisationen i förskola och skola snarare förstärker könsrollerna än främjar ökad jämställdhet, vilket ju går stick i stäv med skolans uttalade mål. Dessa och liknande förhållanden gör att en stor del av forskningen om språk och kön är inspirerad av feministisk ideologi, och gränsen mellan sociolingvistik och genusvetenskap är inte sällan svår att urskilja. Ett exempel på detta är studiet av hur könsneutrala personbeteckningar som yrkestitlar och personliga pronomen vuxit fram. Ungdomsspråk är intressant att studera av flera skäl och ur flera perspektiv: dels i sin egen rätt som bärare av en vital och i dagens samhälle omhuldad subkultur, dels i jämförelse med äldre generationers språkbruk och därmed för den större frågan om ungdomars roll som föregångare i språkförändringsprocessen. I båda fallen kan man fokusera antingen på drag i språkstrukturen, dvs. uttal, grammatik, semantik och ordförråd, eller på drag i samtalsstilen. En viktig egenskap i ungdomskulturen är dess fraktionering i en mängd undergrupper och den vikt som därvid fästs vid olika attribut som kläder, frisyrer, musiksmak, fritidsintressen m.m. Valet av variant på dessa variabler tillmäts stark identifikatorisk kraft, och signalstyrkan är med andra ord hög. Det vore uppseendeväckande om inte detta också gällde språkliga varianter. Men identifikationsef28
4710609_Sundgren.indd 28
2013-06-03 14.01
fektens styrka kan variera mellan olika språkdrag, tidsperioder och lokal språkgemenskap. Vad gäller ungdomars roll i språkförändringsprocesser måste först sägas att det krävs minst två undersökningar med åtskilliga års mellanrum för att fastställa denna. Även om man inkluderar flera åldersgrupper i en och samma undersökning kan man inte säkert sluta sig till att de åldersskillnader man funnit i materialet mellan t.ex. den yngsta åldersgruppen och övriga tyder på en pågående språkförändring. Det kan ju hända att denna ungdomsgrupp 20 år senare ändrat sitt språk och då talar likadant som de äldre grupperna gjorde vid det första tillfället. Inte desto mindre finns det gott om exempel på att språkliga nyheter först introducerats av tonåringar eller yngre vuxna och sedan spritt sig uppåt i åldrarna. Det är i första hand fonologiska och lexikala varianter, t.ex. ursprungliga slangord, som har denna spridningsbild. Grammatiska förändringar (det gäller då i första hand prestigefyllda standardspråksformer) å andra sidan införs ofta i talspråket av statusmedvetna personer i yngre medelåldern. Men det som konstituerar ungdomsspråk är nog inte i första hand språkstrukturella innovationer utan snarare en samtalsstil som avviker från det vanligaste vuxenspråket. Denna ungdomliga samtalsstil kallas ofta engagerad stil eller närhets- och engagemangsstilen till skillnad från distanserad stil eller respekt- och hänsynsstilen, och den är sammantaget mer dramatisk och känslomässig än den vanliga distanserade vuxenstilen.3 På samma sätt som slangord har kunnat sprida sig uppåt i åldrarna, förekommer den engagerade samtalsstilen inte alltför sällan även bland medelålders talare, och det är inte omöjligt att den om några decennier inte längre är tydligt generationsskiljande. En varietet som också brukar räknas till ungdomsspråket är den s.k. Rinkebysvenskan eller med en adekvatare term multietniskt ungdomsspråk. Det är en varietet med många inslag av främmande element från olika invandrarspråk och talas ännu så länge främst 3
Grönberg kallar stilarna relationsinriktad resp. sakinriktad.
29
4710609_Sundgren.indd 29
2013-06-03 14.01
av ungdomar med invandrarbakgrund, men också av ungdomar med två infödda svenska föräldrar. Det är i första hand ordförrådet och vissa uttal som skiljer det från annat svenskt ungdomsspråk, men även den stötiga, staccatoliknande prosodin är främmande för ”helsvenskt” tal. Det är emellertid viktigt att framhålla att detta multietniska ungdomsspråk inte är talarnas enda varietet; den används mest för gruppintern kommunikation och ersätts med ett mer standardliknande tal i mer formella situationer och med okända samtalspartner. Hur denna nya varietet kommer att fortleva vet man ännu inte mycket om. Kommer de nuvarande talarna att behålla den upp i medelåldern (och däröver?), och kommer den att spridas ännu mer till infödda ungdomar? Det är spännande frågor som den fortsatta forskningen får ge svar på.
Samtalsstil och samtalsanalys I det föregående avsnittet har jag skrivit en del om samtalsstil och om den identitetsskapande och självpresenterande funktion som sättet att föra samtal har. Här för jag nu samman forskning om samtalsstil och samtalsanalys under benämningen samtalsforskning; man kan också kalla inriktningen interaktionistisk sociolingvistik. Trots att de bägge huvudlinjerna, samtalsstil och samtalsanalys, har olika ursprung, den förra i socialantropologin, den senare i den sociologiska etnometodologin, har de många beröringspunkter. (Man kan benämna de två inriktningarna något annorlunda, vilket görs i Karolina Wirdenäs kapitel.) Perspektivet är här i flera avseenden ett annat än vid språkplanering eller sociodialektologi. Forskningsobjekten är inte hela språk, varieteter eller gruppspråk utan enskilda samtal, ibland till och med små funktionella enheter som ord eller konstruktioner. Det är inte heller nationer eller sociala grupper man studerar utan enskilda individer i samspel med varandra. Det är alltså i hög grad ett mikroperspektiv som anläggs. Ett annat kännemärke är att denna interaktionistiska 30
4710609_Sundgren.indd 30
2013-06-03 14.01
sociolingvistik studerar språkanvändningen som process till skillnad från den dialektologiska som ser språket som produkt. Processperspektivet innebär att man betraktar den sociala verkligheten som något som skapas, förstärks eller förändras i och genom samtal. Samtal förs ”on line”, betydelser förhandlas fram stegvis och är resultatet av ett samarbete mellan de interagerande. Forskarens uppgift är att följa denna process och avtäcka de metoder och medel som talarna använder. Ett viktigt mål för den dialektologiska sociolingvistiken är att kategorisera individer i olika grupper efter deras val av språkliga varianter, medan den interaktionistiska kategoriserar samtal i olika genrer alltefter de interaktionella regler eller rutiner som växt fram. Genom den samtalsstil en talare väljer presenterar hon en bild av sig själv som blir bestämmande för andras uppfattning om henne. Hon visar också vilken typ av situation hon anser att den aktuella är och vilken genre den tillhör. Man skiljer som tidigare sagts mellan en engagerad och en distanserad samtalsstil, vilka ses som uttryck för olika förhållningssätt till medmänniskorna och/eller ämnet. Genom dessa strategier söker de samtalande bevara eller i varje fall inte skada sin egen eller sin samtalspartners integritet eller sociala ansikte. De olika förhållningssätt vi visar upp i umgänget med våra medmänniskor kan inordnas under två olika strategier för det som brukar kallas artighet, positiv artighet och negativ artighet. Varje människa försöker upprätthålla både ett positivt och ett negativt socialt ansikte eller social fasad. Det positiva ansiktet byggs upp av varje vuxens önskan att hennes handlingar och egenskaper ska vara önskvärda och uppskattade av andra, medan motsatsen kan sägas vara varje människas önskan att hennes handlingar inte ska förhindras eller försvåras av andra, att ingen ska inkräkta på hennes revir. Interaktion kan ses som ett kontinuerligt fasadarbete (face work). Olika talhandlingar stärker eller undergräver både ens eget och samtalspartnerns sociala ansikte. Speciellt grannlaga blir fasadarbetet vid tvärkulturell kommunikation, där olika artighetsstrategier bryts mot varandra och det lätt uppstår missförstånd. 31
4710609_Sundgren.indd 31
2013-06-03 14.01
Samtalsanalys (conversation analysis) går ut på att forskaren genom att anlägga ett deltagarperspektiv ska kunna visa hur två eller flera samtalande genom de sociala handlingar som deras yttranden utgör skapar, befäster, modifierar eller ändrar sin sociala verklighet. De samtalande visar kontinuerligt upp för varandra hur de förstår den aktuella situationen eller de yttranden som fälls och samarbetar på så sätt för att nå fram till en gemensam förståelse av det sagda. Samtalande ska vid behov kunna redogöra för och förklara sina handlingar, trots att detta normalt inte är nödvändigt så länge man håller sig inom det kulturellt förväntade. En handling, t.ex. ett yttrande, kräver en respons som kan vara socialt prefererad eller disprefererad och som i det senare fallet fordrar en förklaring (account). Det finns fullt av sådana sociala interaktionsregler, t.ex. regler för turtagning eller turväxling. Just en smidig turväxling utan samtidigt tal eller påfallande långa tystnader är avgörande för samtalsklimatet, och de flesta interagerande har uppnått en avsevärd färdighet i turväxlingens svåra konst. Det sociala finsnickeri som utförs i och genom samtal i syfte att underlätta konstruktiv samvaro eller i varje fall avvärja kommunikativa sammanbrott är viktigt att förstå. Sympatier och antipatier uppstår i samtal, och förmågan att gemensamt skapa nya innebörder och nå fram till ett eftersträvat resultat sätts på prov. Hur ett samtal förlöper och hur samtalande kan samarbeta blir till nya sociala fakta som får efterverkningar i det större samhället och är aktiva vid formerandet av sociala grupper, binder samman nät av solidariteter men som också kan bli orsak till misstro och motsättningar. Samtalsanalysen lägger vikt vid att det empiriska materialet ska bestå av audio- eller helst videoinspelningar av autentiskt tal, alltså ej arrangerade samtal. Den befattar sig med både informellt, vardagligt prat och mer formella, institutionaliserade samtal, företrädesvis mellan lekmän och professionella yrkesutövare. I denna senare samtalstyp, t.ex. läkarkonsultationer, rättegångar, kvartssamtal, anställningsintervjuer, larmsamtal, tydliggörs ojämlikheten mellan talarna i fråga om bakgrundskunskaper, perspektiv och makt. Samtalsforskningen 32
4710609_Sundgren.indd 32
2013-06-03 14.01
kan här visa vilka språkliga uttryck dominansförhållandena tar sig och hur människor med mycket olika förkunskaper och förförståelse söker skapa gemensamma innebörder. Samtalsanalys som den ovan beskrivits initierades av amerikanska sociologer, och fortfarande är det främst sociologer som bedriver denna forskning. Men under senare år har samtalsanalysen knoppat av sig i en forskningsgren som brukar kallas interaktionell lingvistik, och forskarna inom detta område har oftast språkvetenskaplig bakgrund. Interaktionell lingvistik kan enklast beskrivas som summan av samtalsanalys och funktionell grammatik, dvs. man ser vad grammatiska enheter och prosodiska fenomen uträttar i ett samtal och hur turer och turkonstruktionsenheter (TKE-n) är uppbyggda i spontana samtal. Man skiljer mellan inre och yttre syntax. Den inre behandlar traditionella grammatiska begrepp inom turens/meningens ram som de uppträder i talet, medan den yttre tar upp turens förhållande till föregående och efterföljande turer och hur turens funktion i interaktionen ska förstås. I denna senare funktion spelar särskilt diskurspartiklar en viktig roll. Den traditionella grammatiken utgår från talräckan som en monolog, medan en grammatik för samtalsspråket söker anlägga ett dialogiskt perspektiv, dvs. de syntaktiska företeelserna ses som avhängiga av vad som sker före, efter och runt omkring den aktuella talsekvensen. Det slutliga målet för den interaktionella lingvistiken är en fullständig grammatik för samtalsspråk. En sådan skulle kunna ge svar på en av språkvetenskapens angelägnaste frågor, nämligen om vi språkbrukare har en gemensam grammatik för tal och skrift eller om vi måste räkna med två olika grammatiska regelsystem. Här kan vi alltså se hur något som började som studiet av socialt handlande i samspel mellan två eller flera samtalande har utvecklats till en forskning om grammatiska strukturer. Det säger en del om styrkan i det sociala perspektivet på språk.
33
4710609_Sundgren.indd 33
2013-06-03 14.01
Skriftspråkets sociolingvistik Som framgått av det föregående har sociolingvistiken i första hand befattat sig med det talade språket och med muntlig interaktion. Man har menat att språksocial struktur och språksociala processer tydligast framträder i talet. Men också på skriften och skrivandet kan man anlägga många sociala aspekter, och det skrivna språket är omöjligt att tänka bort i det moderna samhället. Språksociala frågor gällande det skrivna språket kan man ställa på både makro-, meso- och mikronivån. De mest övergripande ligger på nationell språkplaneringsnivå och rör skriv- och läskunnighetens utbredning i ett samhälle och vilka åtgärder som vidtas för att öka och vidmakthålla dessa färdigheter. Här kommer givetvis skolans organisation och läroplaner i fokus. Det är vidare viktigt att kartlägga hur skrivfärdigheten och bruket av skriften varierar över en befolkning kvantitativt och kvalitativt. Här kan de kommunikationsetnografiska frågorna appliceras: vem skriver vad till vem, när, hur och varför? Hur förhåller sig läsandet till skrivandet? I allmänhet läser en litterat person betydligt mer än hon skriver, men hur förhåller sig genrer och texttyper i det man läser till dem man skriftligt producerar sig i? Hur varierar skrivandet mellan olika grupper av individer efter utbildning, yrke, fritidsverksamheter? Vilka genrer producerar man sig i: dagböcker, brev, inköpslistor, instruktioner, rapporter, PM, protokoll, nyhetsartiklar, personliga meddelanden, noveller, insändare, debattartiklar, mejl, sms, enkätformulär? Listan kan göras nästan hur lång som helst. Man får en föraning om svaren på dessa frågor genom att fundera på vilken plats skrivandet intar i ens yrkesutövning. Denna har under de senaste århundradena blivit allt större, och det finns idag knappast något arbete som inte kräver någon form av skrivande. En skillnad gentemot det allra mesta talandet, särskilt tydlig i olika slags skrivelser från myndigheter, organisationer och företag, är att författarna till de skrivna meddelandena är anonyma för läsarna och att texterna är resultatet av ett kollektivt arbete som utförs i organisationens namn. Och i andra ändan av kommunikationskedjan är 34
4710609_Sundgren.indd 34
2013-06-03 14.01
mottagarna oftast oräkneligt många och anonyma för författarna. Man kan nog säga att den typiska skrivna texten är offentlig, medan det allra mesta talandet är privat och att detta förhållande har ett avgörande inflytande på utformningen av diskursen. Inom många verksamhetsområden utbildas rutiner och egna normer för specifika typer av skrivelser, och olika genrer utvecklas och kan bli ett redskap för institutionell makt. Inkluderandet av skriftspråket och skrivandet i det sociolingvistiska uppdraget har också öppnat upp för studiet av multimodal kommunikation, dvs. utnyttjandet av och samspelet mellan olika medier i en och samma kommunikationssituation. Ett exempel på detta är ett muntligt föredrag som illustreras av powerpoint med text och bilder i rutorna, med utdelade skrivna stödpapper och uppspelade ljudillustrationer. Den moderna teknologin har också möjliggjort nya kommunikationsformer som e-post, sms, chatt och twitter, blogg, skype, människa-maskin-samtal, som alla kan sägas vara blandningar av talspråks- och skriftspråksdrag eller ha upphävt skillnaden mellan direkt (ansikte mot ansikte) och indirekt (medierad) interaktion. Utvecklingen på detta område kan väntas fortskrida och erbjuda nya forskningsobjekt för sociolingvistiken. Skriften och skrivandet är i det moderna litterata samhället ett helt oumbärligt medel för kunskapsspridning och administration på alla samhällsnivåer från den nationella till den minsta lilla intresseförening. Dessutom vilar sociolingvistiska studier av äldre historiska epoker helt på skriftliga källor, vilket framgår av följande avsnitt. En utförligare framställning av skriftspråkets sociolingvistik ges i Anna-Malin Karlssons kapitel Skriften och samhället.
Historisk sociolingvistik Sociolingvistiken har här, i överensstämmelse med dess huvudfåra, behandlats som synkron, dvs. den befattar sig med det nuvarande språktillståndet. Det är egentligen bara i kapitlet om pågående språk35
4710609_Sundgren.indd 35
2013-06-03 14.01
förändringar som ett diakront perspektiv anlagts, i princip begränsat till ungefär tre generationer. Men sociolingvistiska tankegångar har också börjat tillämpas inom den egentliga språkhistoriska forskningen om epoker längre tillbaks i tiden. Framgångsrikast har denna forskning varit när den gällt språkpolitik, språkplanering och flerspråkighet. Här kan man nämligen använda vedertagna historiska metoder och utnyttja skriftliga källor på samma sätt som historiker av olika schatteringar gör. Språket blir på så sätt en integrerad del av den politiska, sociala och kulturella historien. Svårast att tillämpa på äldre språkstadier är studiet av språklig interaktion och samtalsmönster med dess krav på språkmaterialets autenticitet. Man får nöja sig med andrahandskällor som rättegångsprotokoll, personliga brev, skådespel, skönlitterära prosadialoger och beskrivningar av olika typer av samtal i t.ex. reseberättelser. Närmast verkligheten ligger förmodligen dramadialogen, men den är en konstprodukt och inte en sann reproduktion av autentiska samtal. Mer givande har varit att anlägga ett sociolingvistiskt perspektiv på historiska förändringar i själva språksystemet, alltså ljud-, form-, syntax- och betydelseförändringar. Målet är att utifrån den kunskap vi har om variations- och förändringsmönster och språkattityder i nutiden få en mer detaljerad och sannare bild av förändringsprocesser i det förgångna. Slagordet har varit ”att använda nutiden för att förklara det förgångna”. Man antar att de språkliga krafter som är verksamma och iakttagbara idag är ungefär desamma som verkade tidigare i historien. När det gäller inomspråkliga krafter är det nog riskfritt att utgå från detta, men när det är fråga om utomspråkliga faktorer krävs stor försiktighet. Man har nämligen god anledning att tro att social stratifiering, nätverksstrukturer, kulturella och sociala värderingar inte har varit exakt desamma under tidigare skeden som nu. Och även om begrepp som social prestige, ackommodation och täta och glesa nätverk existerade långt tillbaka i tiden, vet vi inte hur de manifesterade sig eller hur språkform och social signifikans var 36
4710609_Sundgren.indd 36
2013-06-03 14.01
länkade till varandra. Många av den nutida variationsforskningens insamlings- och analysmetoder är nästan omöjliga att tillämpa på äldre material, men resultaten av denna forskning kan man med tillbörlig försiktighet utnyttja. Man har i alla fall kommit en bit på väg när man kan resonera om och tolka sina historiska data i ett sociolingvistiskt perspektiv. Det görs också mer och mer idag.
Avslutning Min inledning har nått sin avslutning. Jag har velat presentera forskningsområdet utifrån ett visst perspektiv – makro–mikro – och försökt förbereda läsningen av de kommande avsnitten. Några aspekter som hade kunnat beaktas har lämnats utanför. Främst gäller det namnens sociolingvistik trots att både ortnamn och i synnerhet personnamn har klara sociala implikationer. Man hade också kunnat ta upp alla de praktiska tillämpningar som sociolingvistiken har, framför allt i yrkeslivet och i skolan. Men det får räcka med detta, och jag hoppas det kan göra den fortsatta läsningen givande.
Lit t e r at u rt i p s
Den som vill förkovra sig ytterligare i sociolingvistik får här några rekommendationer om vidare läsning. Ammon, Ulrich m.fl. (red.), 2004–2006: Sociolinguistics: an International Handbook of the Science of Language and Society. Vol. 1–3. 2 uppl. Berlin & New York: de Gruyter. Andersson, Lars-Gunnar, 1985: Fult språk. Svordomar, dialekter och annat ont. Stockholm: Carlssons. Börestam, Ulla & Huss, Leena, 2001: Språkliga möten. Tvåspråkighet och kontaktlingvistik. Lund: Studentlitteratur. Chambers, J.K., Trudgill, Peter & Schilling-Estes, Nathalie (red.), 2002: The Handbook of Language Variation and Change. Oxford & Malden, Mass.: Blackwell.
37
4710609_Sundgren.indd 37
2013-06-03 14.01
Coulmas, Florian (red.), 1997: The Handbook of Sociolinguistics. Oxford & Cambridge, Mass.: Blackwell. Einarsson, Jan, 2009: Språksociologi. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur. Lindström, Jan, 2008: Tur och ordning. Introduktion till svensk samtalsgrammatik. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Mæhlum, Brit, Akselberg, Gunnstein, Røyneland, Unn & Sandøy, Helge, 2003: Språkmøte. Innføring i sosiolingvistikk. Oslo: Cappelen Akademisk Forlag. Norrby, Catrin, 2004: Samtalsanalys. Så gör vi när vi pratar med varandra. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur. Norrby, Catrin & Håkansson, Gisela, 2010: Introduktion till sociolingvistik. Stockholm: Norstedts. Romaine, Suzanne, 2000: Language in Society. An Introduction to Sociolinguistics. 2 uppl. Oxford: Oxford University Press. Sundgren, Eva, 2004: Språklig variation och förändring. Exemplet Eskilstuna. Lund: Studentlitteratur. Trudgill, Peter, 2003: A Glossary of Sociolinguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press. Wodak, Ruth, Johnstone, Barbara & Kerswill, Paul (red.), 2011: The SAGE Handbook of Sociolinguistics. London, Los Angeles m.fl.: SAGE.
38
4710609_Sundgren.indd 38
2013-06-03 14.01
ISBN 978-91-47-10609-7 © 2013 Författarna och Liber AB Förläggare: Anna Maria Thunman Redaktör: Ann-Sofie Lindholm Typografi och omslag: Birgitta Dahlkild Ombrytning: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Projektledare: Maria Emtell Produktion: Jürgen Borchert
Andra upplagan 2013 1 Repro: Exaktaprinting, Malmö Tryck: Polen 2013
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www. bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se
4710609_Sundgren.indd 4
2013-06-03 14.01
Lars-Gunnar Andersson professor i modern svenska vid Göteborgs universitet
Björn Melander professor i svenska språket vid Uppsala universitet
Ellen Bijvoet universitetslektor i resp. tvåspråkighet och svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och Uppsala universitet
Bengt Nordberg professor emeritus i sociolingvistik vid Uppsala universitet
Anna Gunnarsdotter Grönberg universitetslektor i svenska vid Göteborgs universitet Anna-Malin Karlsson professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Uppsala universitet Jarmo Lainio professor i finska vid Stockholms universitet
Maria Ohlsson universitetslektor i svenska vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet Eva Sundgren professor i svenska språket med inriktning mot sociolingvistik vid Mälardalens högskola Karolina Wirdenäs universitetslektor i svenska vid Insti tutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet
Best.nr 47-10609-7 Tryck.nr 47-10609-7
4710609_Sundgren omslag.indd 1
Sociolingvistik
Författare är:
eva sundgren red.
Språket har många sociala sidor. Varje samtal, yttrande och ord har en social innebörd som i sin tur får sociala konsekvenser. Vårt språk har också betydelse för hur vi definierar oss själva och vår omgivning. Inom sociolingvistiken studerar man olika språkliga varieteter som vi människor skapar, t.ex. dialekter, sociolekter och ungdomsspråk. I boken Sociolingvistik beskriver författarna detta mångfasetterade ämne och presenterar olika forskningsområden. Sociolingvistik används som kurslitteratur på olika språksociologiska och sociolingvistiska kurser vid universitet och högskolor, men riktar sig även till andra som är intresserade av språkets sociala sida. Boken uppskattas bland annat för att den ger en heltäckande bild av ämnet, är forsknings- och teoriorienterad och har en tydlig struktur. I denna nya upplaga finns, förutom aktuell forskning och teori, också ett nyskrivet kapitel med fokus på skriften.
Socio LING eva sundgren red.
Sociolingvistik
VISTIK
Liber
Sociolingvistik
2013-05-29 07.31