9789185701841

Kärlekens miljonär

ANN-LOUISE HANSON Av Ann-Louise Hanson & Bruno Glenmark

ANN-LOUISE HANSON OCH BRUNO GLENMARK har tillsammans skrivit denna bok. I början av varje avsnitt ser du vem berättaren är. FOTO: PETER KNUTSON. ⊲

FÖRORD Av: Ann-Louise

N

är man sätter sig ner och funderar över sitt långa liv så har man faktiskt varit med om en hel del. När jag börjar rota i minnesbanken, så dyker det upp händelser och episoder, som jag nästan hade glömt bort. Mer och mer töms ut ur hjärnan, detaljer utkristalliseras och man undrar var allting fått plats.

För mig känns det som om jag har haft två liv, ett fram till dagen då jag träffade Bruno, min man – och ett från den dagen vi förlovade oss för 54 år sedan och fram tills idag.

Från 15 års ålder och framåt har det gått fort. Ständigt något på gång. TV, radio, skivinspelningar, turnéer i hela Europa, intervjuer och fotograferingar.

Ja, livet har varit väldigt innehållsrikt och nu har det plötsligt gått mer än ett halvt sekel (58 år) sedan jag debuterade och blev professionell sångerska! Svårt att fatta. Självklart har det funnits små negativa bekymmer i mitt liv – det vore konstigt annars under så lång tid, men vaktmästaren däruppe i hjärnkontoret sorterar gärna undan bekymren och jag vill att de ska stanna i det där undanskymda hörnet i minnesbanken. Viktigast av allt, är ändå att allt positivt får överväga och det gäller hela livet!

Jag har fått arbeta och försörja mig livet igenom med min drömhobby – sång och musik och det känns som en gåva.

Andra delen av mitt liv, från ca 19 års ålder, har jag levt och arbetat med min man i stort sett varje dag sedan vårt förlovningsår 1963. Våra liv har varit starkt sammanflätade, så för oss var det logiskt att skriva denna bok tillsammans. Jag har skrivit och berättat för honom om allt som hänt i mitt liv och Bruno, som har skrivklåda, har formulerat, planerat och stuvat ord och bokstäver till kapitel i en någorlunda kronologisk ordning. Han har också själv intressanta saker att berätta från tiden med skivbolag, musikförlag, grammofonstudio och jakten på nya artister att lansera och spela in på grammofonskiva. Förhoppningen var förstås att göra dessa artister kända, vilket också lyckades i flera fall. Det är vår förhoppning att ni, kära läsare, med nöje ska ta del av mitt och Brunos händelserika liv.

Trevlig läsning!

PS. Vår historia fortsätter förstås, besök oss gärna på: www.annlouisehanson.se.

8 | ANN-LOUISE HANSON

SCENDEBUTEN 1950. Gaget bestod av en lergök till brodern Lars och en chokladkaka till Ann-Louise. F OTO: PRIVAT.

18 | ANN-LOUISE HANSON

F Ö R S TA A R T I S TÅ R E N SCENDEBUTEN Av: Ann-Louise

En dag ringde telefonen hemma på Villandsgatan och samtalet kom från polisen.

Farbror Wahlquist, polismästaren, undrade om jag ville sjunga på polisens år­liga tillställning på konserthuset i Kristianstad. Min farbror hade hört mig sjunga på sin bakgård där jag och mina kompisar lekte cirkus. Jag var cirkusdirektör. Vem som helst fick komma och titta och lyssna. Två öre i inträde kostade det. Jag var sex år gammal och fick tillstånd av mamma och pappa att deltaga. Mamma värmde sin locktång på gaslågan på spisen för att locka mitt hår. I hastigheten råkade hon bränna mitt öra, så jag fick en stor blåsa på örat. Efter strida tårar från mig begav vi oss till Konserthuset.

Min bror Lars spelade dragspel och jag sjöng Ole Lukkeöje. Några i publiken längst fram satt och grät när jag sjöng, vilket gjorde mig väldigt ledsen. Jag trodde att de tyckte jag sjöng dåligt och först efteråt förstod jag att det hade blivit succé. Gaget bestod av en lergök till Lars och en chokladkaka till mig. Detta var nog den egentliga debuten för mig på scen och året var 1950.

Ryktet spred sig att syskonen Hanson var duktiga på att sjunga och spela och snart hörde flera arrangörer av sig från närliggande byar och städer. Pappa Ove hade en fransk bil, Citroen, med en liten typisk fransk bagagelucka längst bak, precis så stor att Lars dragspel fick plats. Familjen turnerade runt i Skåne så snart skolgången tillät och det blev många lergökar och chokladkakor för syskonen Hanson de kommande åren. Det gick till och med så långt att Lars vägrade åka med om han skulle få fler lergökar!

En liten egenhet hade gett sig till känna för mig – nervositet. Ofta var jag tvungen att kräkas innan jag skulle in på scen, men inget kunde hindra mig från

ANN-LOUISE HANSON | 19

GERT LANDIN överräcker Bronsskeppet till Ann-Louise. Skeppet gavs till de som nådde 1:a placering på Radio Nords topplista.

FOTO: BENGT H. MALMQVIST.

44 | ANN-LOUISE HANSON

RADIO NORD Av: Ann-Louise

I mars 1961 startade Radio Nord sina sändningar från båten Bon Jour på inter­nationellt vatten utanför Ornö. De blev föregångare till SR:s musikkanaler eftersom de spelade schlagers och musik som lyssnarna hade längtat efter att få höra. I Sveriges Radio spelades det bara grammofonmusik en timme per dag. Sändningen startade klockan 18.00 – en blandad musiktimme med marscher, operett, visor, kupletter och, om man hade tur, en låt med Glenn Millers storband.

Varje vecka hade Radio Nord en Topp-20-lista och en tio-i-topp-lista, med många av dåtidens mest kända artister. Musik varvades med nyheter och reklam(!) 24 timmar om dygnet. Det var något nytt i Sverige. En del kanske minns Broddmans reklam?

Musikprogrammen sattes ihop i studio i Stockholm och flögs ut till båten där de vattentäta emballagen släpptes ner från flygplan och sedan fiskades upp av båtens personal. Några av de anställda var Gert Landin, Sten Hedman och Kaj Karlholm men Jack Kotschack var initiativtagare och ytterst ansvarig. De hann sända i 16 månader innan Sveriges Radio hade vaknat och skapat bland annat P3 och lagvägen förbjudit ”piratsändningar”. Jag hade flera låtar på Top20-listan och Tio-listan. Knep första platsen med De’ man inte får och senare med Vinden talar om. Vita rosor från Aten kom in på listan några veckor innan sändningarna förbjöds. Alla som toppat listan fick ett bronsskepp i present – inte ett dugg likt Bon Jour!

G R E TA G A R B O Av: Ann-Louise

När Bruno och jag hade börjat sällskapa på allvar bodde jag ofta över i hans lägenhet i Hässelby Strand. Jag åkte då och då tunnelbana in till centrum i Stockholm på olika uppdrag. En dag klev det på en dam i Vällingby och satte sig intill mig i tunnelbane­vagnen. Hon hade hatt. Jag tyckte det var något bekant över hennes person, men man bligar ju inte några längre stunder på sin bänkgranne när man åker tunnelbana. Först när hon reste sig upp för att stiga av på centralen i Stockholm såg jag att det var Greta Gustafsson eller Garbo, som hon döptes till i USA. Jag frös till is och stod kvar på perrongen och följde henne med blicken till dess att hon försvann i folkmängden.

ANN-LOUISE HANSON | 45

1962 blev Ann-Louise, då

18 år gammal, huvudansvarig för en sommarturné.

Kapellmästare var Gunnar ”Helmer Bryd” Svensson.

F OTO: BENGT H. MALMQVIST.

GUNNAR ”HELMER BRYD” SVENSSON Av: Ann-Louise

Sommaren 1962, 18 år gammal, var jag för första gången huvudansvarig för en sommarturné. Jag förstår inte hur Börje Ekberg vågade anförtro mig denna syssla. Kapell­mästare var Gunnar ”Helmer Bryd” Svensson med sin trio och vid min sida hade jag sångaren Bertil Englund. Jag skulle bestämma mötesplatser och avgångstider för dessa garvade herrar. Dessutom skulle jag hämta gager vid framträdandena förutom att vara dragplåster. Självklart hade de ingen större respekt för en 18-årig, oerfaren liten sångerska, som försökte visa pondus och bestämma än det ena än det andra. Herr Englund var ofta så försenad när vi skulle åka på turné, att vi till och med åkte ifrån honom en gång. Han fick ta sig till nästa engagemangsplats för egen maskin. Det var turnéledarens beslut – inte så populärt, men lärorikt för Bertil kanske.

Annars var det en fröjd att få uppleva Gunnar Svensson på nära håll. Varannan mening från honom var en lustighet. Vi skrattade oss igenom denna sommarturné – ibland var det så mycket att vi inte ens orkade skratta åt alla hans underfundigheter. Jag kommer ihåg att Gunnar var speciellt förtjust i En doft av honung – en jazzvals från min skivrepertoar. Han var ju en mycket duktig jazzpianist.

50 | ANN-LOUISE HANSON

METRONOME var som ett andra hem. På bilden ses Siw Malmkvist, Ann-Louise och Anna-Lena Löfgren, som praktiskt taget bodde i Metronome-studion på Karlbergsvägen. I bak­grunden syns producenten Anders Burman och ljudteknikern Rune Persson. Till höger sitter Bo Göran Edling. Från inspelning av en singel med Jag vill ha en blå ballong och ta hit spiddekagan. FOTO: BENGT H. MALMQVIST.

ANN-LOUISE HANSON | 51

56 | ANN-LOUISE HANSON

METRONOME STUDIO 1962 Per Myrberg, Ann-Louise och Anna-Lena Löfgren. FOTO: BO ARRHED.

ANN-LOUISE HANSON | 57

CORNELIS, F R E D & TA G E VISTURNÉ MED CORNELIS & FRED Av: Ann-Louise

19 år gammal tyckte jag att min karriär stod stilla. Pappa tyckte att jag skulle skaffa mig ”ett riktigt yrke” – sjunga kan man ju inte hålla på med hela livet, tyckte han. Jag ville testa att utbilda mig till kosmetolog och anmälde mig till Shantungskolan.

Ett telefonsamtal förändrade allt. Anders Burman ringde och undrade om jag ville åka med på en visturné. Visturné? Jag, som aldrig hade sjungit visor förut.

Jo, sa Anders, din ljusa stämma blir en härlig kontrast till de här killarnas lite råa röster. Killarna var Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Kosmetologutbildningen fick vänta och den väntar än!

Cornelis avbröt sina studier på folkhögskolan och vi började repetera hemma hos Cornelis. Inga-Lill (hans fru) och sonen Jack agerade publik – allt under över­ inseende av Per Myrberg, som regisserade uppsättningen. Bruno var med för att skriva ner noter och harmonier till Cornelis visor för att sedan presentera dessa för gitarristen Nils Hellmark. Repetitionen gick bra och det kändes riktigt spännande.

Turnépremiären i Dalarna blev en riktig flopp. 8-10 personer i salongen – kata­strof. Det visade sig att arrangörerna hade glömt att annonsera i tidningarna, men vi hade tur. Vårt omtänksamma Grammofonbolag hade sett till att det fanns en journalist från Expressen i konsertsalen – han var en av de tio! Dagen efter kunde vi beskåda en översvallade 2-sidig recension på mittuppslaget i tidningen.

Resten är historia – allting vände. Från den dagen var det fulla hus överallt och vi gjorde extraföreställningar och nattinéer på flera ställen i landet. Det var inte

76 | ANN-LOUISE HANSON

GULDSKIVA! Vis-plattan Visor och oförskämdheter, med Cornelis och Fred sålde guld. FOTO: BENGT H. MALMQVIST.

ANN-LOUISE HANSON | 77

BILDJOURNALENS omslag pryddes

av musikerpar. Anna-Lena Löfgren och Carl Lundborg på baksidan och Ann-Louise och Bruno på framsidan.

84 | ANN-LOUISE HANSON

ANN-LOUISE HANSON | 85

att göra. Min ”Stockholms-pappa”, Mr Burman och min manager, Mr Ekberg hade lyckats komma över var sin badge (namnskylt) på vilken det stod Judge (domare) – jag har inte en aning om hur, men de hade alltid glimten i ögat och tyckte nog att hela spektaklet var ganska löjligt. På grund av dessa namnskyltar fick de obehindrat både träffa mig och tala med mig och till och med åka i samma buss som alla Doris Day-look-alikes ...

Det som dessa två herrar uppskattade allra mest tror jag var att de kunde få samtala med alla dessa Dorisar. En del riktigt söta, en del motsatsen och en del mörkhåriga och inte alls lika Doris.

En dag skjutsades vi ut till Disneyland och fick skaka hand med Dick van Dyke – en stor stjärna i många länder tack vare sin TV-serie Dick van Dyke Show.

En annan dag var det lunch på Dino’s, där ägaren, Dean Martin, tog emot och hälsade på alla tävlande Dorisar! På festen efter hela spektaklet dök en av mina filmidoler, Rock Hudson, upp och dansade med Doris – han skulle ju vara med i hennes nästa film, så han var väl ditkommenderad för marknadsföringens skull.

Hela händelseförloppet kunde man följa från dag till dag i artiklar i Aftonbladet. Det hela bevakades av Stig Kamp, känd journalist på den tiden. Jag fick i alla fall överlämna min present från Sverige till Doris Day – en stor Orreforsvas. Hon tackade och jag frapperades av att hon var så fräknig, till och med på händerna.

Jag blev inte the Doris Day-look-alike där i Hollywood. Den finska Dorisen sågs på kvällarna sitta vid samma bord som domarna och hon vann! Blont hår och fin figur hade hon! Enligt mina managers saknade jag vassa armbågar. På många bilder som publicerades återfanns jag längst bak i gänget av Dorisar.

Ja, ja, vassa armbågar, hur får man det? Jag gissar att man ska vara född med dylika, eller? Nåja, lite vassare har de blivit med åren.

Hur som helst, vi återvände till Sverige och två dagar senare gifte jag mig med min Bruno i Åhus kyrka den 2/1 1966.

GIFTERMÅLET Av: Ann-Louise & Bruno

Den första januari 1966 hade vi ett show-jobb någonstans i nordvästra Skåne och när vi skulle ta oss därifrån till Kristianstad för att övernatta hade det blåst upp till en enorm snöstorm och det var ytterst svårt att hålla bilen kvar på vägen. Snödrivorna var mer än meterhöga och snöplogarna hade problem. Som tur var gick allt bra och vi slapp ställa in bröllopet dagen därpå. Dock var det en del av bröllopsgästerna som gled av vägen, men alla kom fram helskinnade.

90 | ANN-LOUISE HANSON

BÅDE ANDERS BURMAN och Börje Ekberg följde med till Hollywood under Doris Day Look-a-Like-tävlingen. Här föreslår de att Ann-Louise ska ta ett dopp.

FOTO: STIG KAMP.

ANN-LOUISE HANSON | 91

112 | ANN-LOUISE HANSON

⊳ ABBA-INSPELNING i glen studio. Körpålägg av

Agneta, Frida, Karin, Anders, Ted och Ann-Louise.

F OTO: PRIVAT.

⊲ BJÖRN Ulveus och Janne Schaffer. F OTO: PRIVAT.

⊳ ARTISTERNA som spelade in i studion var många, bland annat

Nina Hagen (bilden), Joe Sample, Mikael Rickfors, Tomas Ledin, Crusaders och Billy Preston. ▼ VID FLYGELN – Benny Andersson. FOTO: PRIVAT.

ANN-LOUISE HANSON | 113

PERSONEN som ville gratulera ensamblen visade sig vara Woody Herman! Med på bilden är Bruno, Woody Ann-Louise och några musiker ur orkestern. FOTO: PRIVAT.

Barlach. Jag längtade varje kväll efter att få göra denna entré. Det var ju succé.

Premiärkvällen minns jag speciellt. När jag tittade ner över publiken från min Nils Holgersson-gås, såg jag en skallig gentleman sitta precis under min ”flykt”.

Jag kände genast igen den livligt applåderande Povel Ramel och blev både glad och nervös – han tillhörde ju mina absoluta favoriter. Allt gick bra och efter några dagar fick jag en teckning hemsänd till mig i form av ett av Povel handskrivet telegram. Det var ett självporträtt av den hårbefriade författarenkompositören-estradören och han öste beröm över min show. Jag gick som på moln flera dagar. Jag har sparat teckningen.

Det blev en minnesrik show med mina countryhits, Gåsatösen och imitationsnumret Teparty på kungliga slottet – där drottning Silvia bjudit in Birgit

140 | ANN-LOUISE HANSON

Nilsson, Lena Nyman, Siw Ericks, Ulla Sallert och Liv Ullman till slottet för att diskutera den manliga varelsen. Mycket bra författat av Bosse Parnevik.

Gåsen och hela denna show transporterades sedan till Malmö och Restaurang Kronprinsen. Där flög Gåsen kanske ännu bättre eftersom ”Jag é en liden gåsapåg från Skåne” nästan är nationalsång i Skåne. Det gick bra även i Malmö. Året därpå gjorde jag däremot det största fiaskot i mitt liv från Kronprinsscenen. Jag skyller på After Dark. Christher Lindarw och hans stora ensemble hade gjort enorm succé på Hamburger Börs i Stockholm med en spektakulär show med mycket effekter och rekvisita, något som var nytt för svenska förhållanden.

När nu jag blev engagerad till Kronprinsen för att göra en ny show kände vi att vi måste hitta på något alldeles extra. Efter att ha sett några shower i Las Vegas tänkte vi göra något liknande. Efter idékläckning i månader kom vi fram till att showen skulle börja som tidernas begynnelse. Jag skulle vara larv i ett enormt äpple, som skulle hänga mitt på scenen och sedan skulle jag förvandlas till puppa och slutligen flyga ut som en vacker fjäril. Äpplet, i något slags plastmaterial, tillverkades i England (vi hittade ingen som kunde eller ville tillverka detta i Sverige). Det var mycket förhandlande och äpplet skulle slutgiltigt kosta 25 000:- (1981!). Dyrt, men okej, bara det blev bra.

En vecka före premiär fick vi telefonsamtal från den engelske transportören. Äpplet hade skadats i transporten! Kris. Vi fick expressbeställa ett nytt äpple i Jönköping. De lyckades fabricera ett nytt jätteplastäpple, så att det hann monteras upp till premiären. Vi hann dock inte repetera så mycket som krävdes.

Jag skulle börja min entré från en plats inuti äpplet. Jag hängde alltså i en sele från taket utanför publikens synfält och inuti det stora äpplet, beredd att som puppa-larv förvandlas till fjäril och flyga in på scenen framför publiken. Fantas­ tiskt vackra fjärilskläder hade sytts av Göran Alfredsson. På ett givet tecken skulle scenpersonalen dra i linan från taket, så att jag kunde flyga ut ur äpplet.

Musikerna hade instruerats att krypa på golvet in på scenen i rök föreställande självlysande larver!! Tänk att de var så lojala, så att de ställde upp på att vara ”larviga”. Vi hade planerat att göra något som aldrig förut hade gjorts i Malmö och det fick publiken verkligen uppleva.

När jag på premiären skulle hissas ur äpplet drog den nervöse scenmästaren så hårt i linan att jag flög upp i taket och slog huvudet i en strålkastare. Därefter släpptes jag ner en bit men dinglade i luften med rumpan mot publiken. Det var min första kontakt med gästerna i restaurangen. Vilken syn! Hela tiden skulle jag också samtidigt sjunga en specialskriven text om livets uppkomst. Dessutom var selen som jag hade fäst runt midjan felkonstruerad, så jag fick en utgjutning

ANN-LOUISE HANSON | 141

NUTID TILLSAMMANS IGEN FÖR 2:A GÅNGEN Av: Ann-Louise

1995 fick jag ett samtal från Sverige. Hans Marklund på Hamburger Börs i Stockholm undrade om jag ville ersätta Wenche Myhre i den rosade showen, som hade spelats under våren med Lill-Babs, Siw Malmkvist och Wenche under namnet Tillsammans. Jag behövde inte fundera länge fast jag var lite orolig för dansstegen, men jag bestämde mig för att klara av det. Jag började studera en videoinspelning av Wenche-showen och lärde mig varje steg jag såg, jag nötte in allt i skallen. När vi sedan började repetera tillsammans visade det sig att jag hade vänt på alla stegen eftersom jag lärt mig framför TV-skärmen! Det krävdes extra träning för mig för att vända på allt – vänster istället för höger och tvärtom, men det gick till slut.

Vi startade den 19 september och recensionerna var mycket positiva. Bland annat gjorde vi ett 26 minuter långt, fyndigt ihopsatt potpurri på många av våra skivsuccéer. Hans Marklund hade satt ihop potpurriet med glimten i ögat. Det var komiskt och igenkännande. Vi hade tillsammans flera hundra låtar att välja emellan och vi fick plats med 28 i schlagerpotpurriet!

Det enda som var ett minus under Hamburger Börs-perioden var att vi tre artister hade samma loge, så jag, som inte rökte, fick stå ut med Lützen-dimman från två storrökande oförstående kompisar. Dom tyckte att jag kunde sätta mig närmare dörren, som vette utåt korridoren, fast där utanför höll alla musiker till och tala om storrökare! Nåja, jag har överlevt. Numera röker varken Siw eller Barbro.

Jag kom att tänka på den amerikanska sångerskan Vikky Carr. Hon uppträdde många år i Las Vegas. Vid ett tillfälle kände hon sig krasslig och besökte

172 | ANN-LOUISE HANSON

STJÄRNORNA spanar efter stjärnorna, Siw, Ann-Louise och Lill-Babs. FOTO: ULF STJERNEBO.

ANN-LOUISE HANSON | 173

dropp. Jag som aldrig ställt in någon föreställning fick nu bita i det sura äpplet.

Som tur var fanns det en stand-in i min roll. Anledningen var förmodligen att jag badade bastu på vårt lantställe och därefter badade i 7-gradigt havsvatten.

Mycket dumt.

Lite smolk i bägaren blev det när kvällstidningarna stort slog upp att det var sextrakasserier i Catsensemblen på Cirkus. Mycket snack blev det om hur det egentligen låg till, men det hela tystades ner och föreställningarna blev aldrig lidande. Jag var i alla fall aldrig inblandad i några sextrakasserier, så det så.

Katten va’ kul det var att vara katt!

ARLÖVSREV YN (2010) Av: Ann-Louise

Arlövsrevyn har haft många artister på sina rollistor. Teatern är inte så stor och blir därför snabbt fullsatt, som mest ryms cirka 240 personer. Jag hade nöjet att spela med Sven Melander, Jenni Rosengren, Anders Alldgård och förstås Kent Nilsson (teaterdirektören) och vi genomförde hela 84 föreställningar. Jag gjorde förstås ett potpurri på många av mina Svensktoppshits och en Anna Ankaimitation förutom flera komiska ensemblenummer. Pressen var snäll, så vi slog längdrekord på Arlövsrevyn. Sven Melander är den skojigaste fyllisen jag sett – på scenen alltså. Hans timing går inte av för hackor.

Jag hade förut aldrig arbetat tillsammans med Jenni Rosengren – hon slog mig med häpnad – vilken talang! Nyligen har hon också välförtjänt tilldelats Laila Westersunds årliga stipendium av Stallfåglarna. Teaterdirektören Nilsson var stolt som en tupp.

HANSON, CARSON & MALMKVIST Av: Ann-Louise

Vi gjorde en kul grej till Melodifestivalen 2013. Vi tre sångerskor, Siw, Towa och jag, blev erbjudna att deltaga som mellanakt under deltävlingen från Göteborg.

Efter något funderande tackade vi ja eftersom det handlade om att sjunga välkända låtar med nya texter. Det var Eric Saades Popular, som blev Pensionär och hans Manboy, som blev Majgull samt Danny Saucedos In The Club, som blev Bingohall. Texterna gjorda av Edward af Sillén och Daniel Rehn.

Siw var först tveksam till medverkan. Hon var rädd att det skulle bli larvigt.

180 | ANN-LOUISE HANSON

▲ SVEN MELLANDER och Ann-Louise i en rolig sketch under Arlövsrevyn. F OTO: MIKAEL LINDELL BOLIN. ▼ HELA DEN ”feta” ensamblen från Arlövsrevyn. FOTO: MIKAEL LINDELL BOLIN.

ANN-LOUISE HANSON | 181

S V E N S K TO P P E N S V E N S K TO PP S P L AC E R I N G A R Å R E N 1 9 62 -2 0 12 Datum 13/10 13/10 24/11 17/3 2/11 9/11 26/6 10/10 4/04 27/02 17/04 20/11 11/12 26/03 7/05 1/10 17/3 14/7 28/7 24/11 13/3 23/3 19/10 2/11 11/1 10/5 24/5 20/9 25/10

194 | ANN-LOUISE HANSON

År 1962 1962 1962 1963 1963 1963 1964 1964 1965 1966 1966 1966 1966 1967 1967 1967 1968 1968 1968 1968 1969 1969 1969 1969 1970 1970 1970 1970 1970

Titel Högsta plac.

Vita rosor från aten 1 Min ballong (med Snopporna) 10 Vita sommarmoln 7 Zum, zum, lilla sommarbi 7 Bara få vara tillsammans (Med Boris) 5 Det är kärlek jag vill ha 1 Ding ding 1 Vår runda jord (med Snopporna) 7 I natt jag drömde (Med Cornelis och Fred) 8 En ballad om för längesen 3 Den vackraste visan 7 Hösten är här 8 Farväl Angelina 8 Jag hade en gång en båt (Med Cornelis) 2 Christina dansar 9 Sommaren för länge sen 2 Farväl du sommartid 7 Min greve av Luxemburg 1 Vi ska ses igen imorgon 9 Arrivederci fFrans 1 Svenska flicka 3 Min luftballong 1 För kärlekens skull 7 Jag känner, du känner som 3 Du världen 7 Leve glädjen 7 Såsom du, så kysser ingen 6 I samma båt 10 Ifrån Tomelilla till Trinidad 8

Antal veckor 21 1 3 3 1 4 2 2 7 2 3 3 15 2 2 13 2 10 4 7 2 7 3 1 4 1 3

Datum 20/12 23/1 6/2 7/5 28/5 11/6 18/6 15/9 8/9 3/3 1/6 10/1 7/5 1/10 26/8 8/2 9/5 21/3 8/6 3/5 25/4

År 1970 1972 1972 1972 1972 1972 1972 1972 1973 1974 1975 1976 1978 1978 1979 1981 1982 1982 1986 1987 2004

Titel Högsta plac.

Gryning, dröj en stund 10 Gammaldags musik (med Glenmarks) 1 Tag emot en utsträckt hand 3 Hur står det till? (med Glenmarks) 5 Tredje gången gillt (med Glenmarks) 10 Vad än sker 2 Ler, ber och bönar (med Glenmarks) 10 Som i en dröm (med Glenmarks) 10 Våran egen sång 1 Klämmiga katrin 6 Nu dansar livet 9 Kärlekens miljonär 10 Låt inte din skugga falla 1 Räck mig din hand 1 Låt natten bli min 1 Sången till livet 5 En annorlunda tjej 8 Kärleken lever 7 Jag vill dansa på lina igen 3 Natt och dag 10 C´est la vie (med Carson & Malmkvist) 6

Antal veckor 1 9 1 6 1 14 1 1 24 9 2 2 11 10 10 7 6 3 1 3

Total tid på Svensktoppen

272 veckor = 5 år och 3 månader Antal placeringar: 50 Svensktoppsettor: 10

ANN-LOUISE HANSON | 195

Ann-Louise Hanson – Kärlekens miljonär ”Jag har fått arbeta och försörja mig livet igenom med min drömhobby – sång och musik och det känns som en gåva.”

Ann-Louise Hanson är en av våra mest folkkära artister. Det här är berättelsen om hennes liv och karriär. Berättad av Ann-Louise själv och maken Bruno Glenmark.

Kryddad med anekdoter och fakta från nästan sextio år i showbiz. Möten med kändisar och unika samarbeten med en lång rad världsartister, äktenskapet och partnerskapet med Bruno, det egna grammofonbolaget, GlenDisc och de artister han har upptäckt, och höjdpunkterna i karriären.

På köpet får vi också ett stycke svensk musikhistoria, en resa från stenkakor, Tomelilla Gossorkester och legendaren Leif Kronlund via Hyland, Povel och Cornelis till Abba, Carola, Diggiloo och melodifestivaler. Och mycket, mycket mer. Allt illustrerat med ett stort antal unika bilder från familjen Hanson-Glenmarks privata arkiv.

Karriär i korthet Ann-Louise scendebuterade som 6-åring. Kom tvåa i Vecko-Revyns talangtävling som 12-åring. Sveriges yngsta vokalist i Burmans Orkester. Genombrottet kom 1961 med Elvis Presley-låten Är du ensam i kväll. Visturné 1964 med Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. Showen Tre tjejer med Lill-Babs och Siw Malmkvist hade premiär på Hamburger börs 1995 och samarbetet pågår fortfarande. Har haft 50 listplaceringar på Svensktoppen – med bland annat Låt inte din skugga falla här, Vita rosor från Aten, Min Greve av Luxemburg och Arrivederci Frans. Har medverkat i Melodifestivalen 13 gånger, senast 2004. Har spelat in runt 600 titlar.