9789129681987

när

JESPER TILLBERG

”Jenny!” vrålade jag.

Men hon rörde sig inte. Jag drog undan täcket – och fick en chock. Syrran var bara skelett och ben. Mot mig stirrade ett tomt kranium. Ögonhålorna gapade öde och svarta och munnen saknade tänder och ansiktet saknade … ett ansikte.

JESPER TILLBERG

pappa ärver ett gammalt hus på Fårö följer Jonas och Jenny motvilligt med dit över sommaren. De tror att det ska bli världens tråkigaste sommarlov, men snart börjar det hända konstiga saker.

Spökar det verkligen uppe på vinden, eller finns det en naturlig förklaring?

Och vem är den mystiske mannen som vet så mycket om döden och talar om de svarta svanarna?

O_Svanarnas natt.indd 1

2012-03-22 15.09

JespeR TillbeRg

DE SVARTA SVANARNAS NATT

I_De svarta svanarnas natt.indd 3

2012-03-23 12.18

läs mer om Jesper Tillberg på www.rabensjogren.se

Till Ingrid

Rabén & sjögren box 2052, 103 12 stockholm www.rabensjogren.se Text © Jesper Tillberg 2012 Omslag: Jonas lindén Omslagsfoto: gettyimages Tryckt hos scandbook Ab, Falun 2012 isbN 978-91-29-68198-7 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_De svarta svanarnas natt.indd 4

2012-03-23 12.18

eventuella likheter med verkligheten är – inte alltid helt och hållet – slumpmässiga.

I_De svarta svanarnas natt.indd 5

2012-03-23 12.18

FÖRSTA KAPITLET Jag har inte tänkt på det tidigare, men allt börjar med ett slut. Även min historia. en okänd släkting hade testamenterat ett ensligt hus till pappa. När han fick samtalet från advokaten satt han bara där med telefonen i handen. Tyst och rädd. Telefoner har den effekten på honom sen mamma ringde. Hon hade åkt till Afrika för att bestiga ett högt berg. Hon hann uppenbarligen tänka en del på väg upp mot toppen – ja, på annat än att ramla och slå ihjäl sig – för när hon kom ner igen så hade hon fattat ett beslut: livet var botten. Hon ville skiljas. Nån bergsnomad hade övertygat henne om att det skulle lösa alla problem, som varför jobbet på universitetet var så trist och varför Hammarby förlorade alla matcher. Hm, det där sista var nog det som bekymrade mig mest, men glöm det.

Hur som helst, det var kanske inte så det gick till, men det var så pappa beskrev det. För honom blev berget Kilimanjaro ett Mount Doom, det där domedagsberget i Sagan om ringen 7

I_De svarta svanarnas natt.indd 7

2012-03-23 12.18

där hoberna släpper ner ringen för att förstöra all ondska. pappa ville nog vara en av de där hobbitarna – han var kort, men hade inte särskilt håriga fötter – när han en kväll slet av sig sin egen vigselring och slängde in den i badrummet. guldringen rullade längs golvet och ner i avloppet under badkaret. Han fick dåligt samvete såklart och tillbringade resten av kvällen med att försöka fiska upp ringen, som han och mamma köpt på den grekiska ön Hydra när de var unga för typ tusentals år sen, eller åtminstone sjutton.

Det var först när advokaten bjöd in pappa till sitt kontor i gamla stan som han verkligen fattade att han ärvt ett gammalt hus på en ö i Östersjön. Jag följde med till advokaten. pappa ville det. Hela det där besöket har en smak av polkagris, för han köpte en klubba till mig i en mysig butik intill kontoret. Jag kan fortfarande känna den söta smaken av klubban, men den är inte bara god, för jag kommer också ihåg hur ledsen pappa såg ut där han satt försjunken i stolen, lite som en fotboll som ingen längre vill leka med eftersom luften har pyst ut.

Advokaten på andra sidan skrivbordet var snygg med mörkt böljande hår och smalt ansikte och hon log vänligt mot mig. Jag gillade henne. Det skulle pappa också ha gjort om hon inte liknat mamma så mycket. Kontorsstolen verkade påminna honom om elektriska stolen och han satt tyst som om han var redo att få sitt straff. Då trodde jag att han 8

I_De svarta svanarnas natt.indd 8

2012-03-23 12.18

var ledsen över sin döda släkting – som han aldrig träffat – men det var mamma som spökade förstås. ”Du förlorade en avlägsen släkting, men vann ett avlägset hus. Det är alltid nåt att vara glad över. Nu är det ju sommar­ lov om några dagar. Det blir kul att ge huset en nystart. Fixa läckor och takpannor och renovera och piffa till”, avslutade advokaten och tog oss bägge i hand.

Pappa tittade upp. ”Det har du rätt i”, svarade han och kramade om den snygga advokaten som log generat och gav mig en stor polka­ grisklubba. ”Den är från butiken här nere på gatan. Klubborna är goda, men så mastiga att du bara orkar äta en om året”, sa hon och klappade mig på axeln.

Jag lämnade kontoret med en lite mindre bedrövad pappa och två polkagrisklubbor.

Det var alltid en början. På. Nåt. Nytt.

Syrran och jag skulle vara med pappa första delen av sommar­ lovet. Vi tyckte det var så där halvkul. Tänk dig själv att till­ bringa en sommar med en fotboll utan luft.

På skolavslutningen sjöng vi Den blomstertid nu kommer.

Du vet, allt det där om att allt som dött blir återfött. Då tyckte jag bara att det var ett fjantigt rim, men nu fattar jag att den där gamla sången stämmer – spöklikt mycket.

9

I_De svarta svanarnas natt.indd 9

2012-04-12 09.32

De som dött kan återuppstå. pappa blev som besatt av det där huset. Han såg fram emot att åka dit och rusta upp det. Han började läsa på om husbygge, friggebodar, utedass, elkablar, vattenborrning, trädgårdsskötsel. Jag tror inte han fattade ens hälften, för han kan knappt byta en glödlampa. Men ju mer han engagerade sig i huset, desto mindre tänkte han på mamma. Det var alltid nåt. Jag och syrran hade tröttnat på att höra honom älta.

Först hur mycket han hatade henne. Och sekunden efter, hur mycket han älskade henne.

Advokaten hade beskrivit huset som ”ett charmigt renoveringsobjekt”. ett ruckel, med andra ord. Jag kunde inte säga att jag såg fram emot att tillbringa sommaren där på ön ute i havet. Jag saknade faktiskt mamma, även om jag inte ville erkänna det. Hon hade träffat en ny kille och bodde hos honom uppe i Norrland. Vi skulle dit i slutet av sommaren. Hellre myggor och knott än en tråkig sommar med pappa.

Men när semestern med pappa och syrran på Fårö var slut hade jag upplevt min mest spännande sommar nånsin. inte för att det säger så mycket. Jag var inte direkt känd som nån våghals. Det läskigaste jag gjort i mitt trettonåriga liv var när jag sa till Jessica i 8b att färgen på hennes läppstift såg ut som bajset hos nån som ätit för mycket rödbetor, trots att jag inget hellre ville än att kyssa dem. Jessicas läppar alltså.

10

I_De svarta svanarnas natt.indd 10

2012-03-23 12.18

Men den här sommaren förändrade allt.

Jag lärde mig sånt man inte lär sig i skolan. Att tjejers ögon kan göra en galen.

Och att andar kan bli farliga om de inte hittar hem.

11

I_De svarta svanarnas natt.indd 11

2012-03-23 12.18