Boken Àr faktagranskad av Per-Olof Michel, docent i katastrofpsykiatri och f.d. överdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri.
krisstöd
sara hedrenius och sara johansson Àr fil.kand. respektive fil.mag. i psykologi med vidareutbildning i psykotraumatologi. De Àr verksamma vid Röda Korset, och har bland annat arbetat vid tsunamikatastrofen i Thailand och terrordÄden i Oslo och pÄ UtÞya. Sara Hedrenius överlevde Estonias förlisning 1994.
sArA Hedrenius sArA JoHAnsson
den omvĂ€lvande kunskapsutvecklingen inom krisstöd har helt förĂ€ndrat synen pĂ„ vad som faktiskt hjĂ€lper barn och vuxna vid svĂ„ra hĂ€ndelser. Debriefing rekommenderas till exempel inte lĂ€ngre i det akuta skedet â internationell konsensus och Socialstyrelsen förordar i stĂ€llet Psykologisk första hjĂ€lp. UtifrĂ„n aktuell forskning och egna praktiska erfarenheter förklarar författarna hur vi reagerar vid svĂ„ra hĂ€ndelser, frĂ„n allvarliga sjukdomsbesked till större katastrofer. Med levande och konkreta exempel beskriver de hur man arbetar med Psykologisk första hjĂ€lp för att stĂ€rka mĂ€nniskors motstĂ„ndskraft. Barns och ungas reaktioner och behov Ă€gnas extra omsorg, samt hur man som personal kan ta hand om sig sjĂ€lv och varandra. Denna grundbok om krisstöd Ă€r skriven för blivande och yrkesverksamma sjuksköterskor, poliser, socionomer, psykologer, lĂ€kare, personalvetare och andra som möter mĂ€nniskor i det akuta skedet av svĂ„ra hĂ€ndelser i sitt dagliga arbete eller vid större olyckor och katastrofer.
sArA Hedrenius & sArA JoHAnsson
krisstöd vid olyckor, kAtAstrofer ocH svÄrA HÀndelser
Att stÀrkA mÀnniskors motstÄndskrAft
âHĂ€r finns avgörande kunskap för sjukvĂ„rd, polis och socialtjĂ€nst att ta till sig och förstĂ„. Boken utstrĂ„lar vĂ€rme, lugn och omtanke.â Carin Götblad, nationell samordnare mot vĂ„ld i nĂ€ra relationer, f.d. lĂ€nspolismĂ€stare i Stockholms lĂ€n.
ISBN 978-91-27-13561-1
9 789127 135611
Krisstöd.indd 1
2013-08-26 12:54
132603_Krisstod_ORIG.indd 2
2013-08-29 11.29
InnehÄll Om författarna 11 Förord av Ulrika à rehed KÄgström 13 Inledning 15
BÀsta tillgÀngliga kunskap för krisstöd i praktiken 16 Vad tar boken upp? 16 Bokens exempel 17 Vem riktar sig boken till? 17 Tack 19
1. Modern kunskap om krisstöd Att stÀrka det som skyddar oss 21
Kris, katastrof eller svÄr hÀndelse? 22 Vad svÄra hÀndelser har gemensamt 23 Det Àr inte situationen som avgör, utan upplevelsen 24 Kris och trauma 24 Förtroendekris eller ökat förtroende 25 Ett historiskt perspektiv 26
VÀgen fram till dagens kunskap om krisstöd 26 ⹠Följer krisreaktioner ett givet mönster? 27
Praktiska och etiska svÄrigheter vid traumaforskning 29
TerroristdĂ„den den 11 september â vad vi inte visste om att tala ut 29
Intervju med Mark D. Seery â World Trade Center 11 september 2001 31 Modern kristeori 32
Tidiga reaktioner Ă€r signaler pĂ„ stress och rĂ€dsla 32 âą Krisstöd â inte behandling â i akutskedet 33 âą Konsekvenserna av trauma 33
Att stÀrka motstÄndskraften 34
Medvetenhet om grupper som kan bli sĂ€rskilt utsatta 35 âą STUBBE â Stöd, Uppföljning, Bedömning, Behandling 36 âą Do no harm â och retraumatisering 37
Internationell konsensus kring krisstöd 38
Debriefing rekommenderas inte lÀngre i det akuta skedet 39 ⹠Grunder för krisstöd: Hobfolls fem principer med empiriskt stöd 40
Vad önskar drabbade sjÀlva fÄ för stöd? 43
132603_Krisstod_ORIG.indd 5
2013-08-29 11.29
2. En inblick i katastrofpsykologi
Kunskap om mĂ€nskliga beteenden rĂ€ddar liv 45 Vad kan vi lĂ€ra oss av storskaliga svĂ„ra hĂ€ndelser? 46 Intervju med Reo Morimitsu â jordskalvet i Japan 2011 46 Om och hur vi uppfattar ett hot 49 Logik eller panik â beter vi oss rationellt eller irrationellt nĂ€r det vĂ€rsta hĂ€nder? 50 Faktorer som pĂ„verkar beteendet 52
Att vara ensam eller i grupp pÄverkar hur vi agerar 52 ⹠Sociala relationer Àr avgörande för vÄrt beteende 53 ⹠Varför sÀger man inte ifrÄn om det Àr sÄ farligt? 54
GĂ„r det att lĂ€ra in rĂ€tt beteende? 55 Ăvning ger fĂ€rdighet 56
Hur rykten kan spridas i brist pĂ„ annan information 56 Reaktioner pĂ„ samhĂ€llsnivĂ„ â finns det nationella trauman? 57
3. Reaktioner under svÄra hÀndelser
Kamp-, flykt-, frys- och underkastelsereaktioner 59 Reaktioner nÀr det hÀnder 60
HjÀrnan prioriterar primitiv effektivitet framför komplex analys 61 ⹠NÀrkamp, flykt, frys eller underkastelse: Den akuta reaktionens neurobiologi 62 ⹠Hur stressreaktioner uppkommer och regleras 64 ⹠Sympatiska och parasympatiska nervsystemet 65 ⹠Aktivering och ÄterhÀmtning sker mÄnga gÄnger varje dag 67
Mental mobilisering 68
FörÀndrat medvetande och förÀndrad informationsbearbetning 68 ⹠Tidsuppfattningen förÀndras 70 ⹠HjÀrnan letar efter tidigare erfarenheter 70
Vanliga kÀnslor under en svÄr hÀndelse 71 Exempel pÄ vanliga reaktioner under en svÄr hÀndelse 72
4. Reaktioner tiden efterÄt
Hur hÀndelser pÄverkar det fortsatta livet 75 Vad hÀnder tiden nÀrmast efterÄt? 77 Att ÄterfÄ balansen efter en svÄr hÀndelse 77
Att balansera undvikande och nÀrmande 78 ⹠Att undvika det som Àr svÄrt 79 ⹠Att nÀrma sig det som Àr svÄrt 80
Vanliga reaktioner efter svÄra hÀndelser 80
PÄtrÀngande reaktioner 81 ⹠Undvikande reaktioner 81 ⹠Psykisk och fysisk hyperkÀnslighet 82
Skuld och skam 82 Den evolutionÀra vikten av att minnas det farliga 83
Lejonet vet nĂ€r situationen Ă€r över â men inte mĂ€nniskan 84 âą NĂ€r hjĂ€rnan fortsĂ€tter vara vaksam pĂ„ fara 85 âą Prata med hjĂ€rnan pĂ„ hjĂ€rnans sprĂ„k 85
132603_Krisstod_ORIG.indd 6
2013-08-29 11.29
Vad Àr ett traumatiskt minne och hur blir det till? 85
Det traumatiska minnet â boken som inte har blivit instĂ€lld i bokhyllan 86 âą Kan vi pĂ„verka traumatiska minnen redan innan de blir ett faktum? 87 Hur traumat kan leda vidare till skador i hjĂ€rnan 88
Krisstöd: att stödja ÄterhÀmtningen 90
Allt som kan öka upplevelsen av trygghet behöver göras 90 ⹠Att stödja hanteringen av uttalade reaktioner 92 ⹠DÀrför Àr det sÄ viktigt att behandla Ängest och smÀrta 92
5. Barns och ungas reaktioner
Tidigt i livet Ă€r vi som mest utsatta och formbara 95 Barn liknar vuxna mest i sina kĂ€nslor och minst i sitt sĂ€tt att tĂ€nka 96 Hur pratar man med barn om svĂ„ra saker? 96 Den allra svĂ„raste situationen för barn â oavsett Ă„lder 97 Innan vi föds 97 Vi lĂ€r oss och pĂ„verkas av omgivningen 98 VĂ„r respons pĂ„ stress stĂ€lls in 98 KĂ€rleksfull omvĂ„rdnad tidigt i livet Ă€r avgörande 99 Anknytning och svĂ„ra hĂ€ndelser 100 Kan man reparera anknytningen â nĂ€r starten i livet inte blev som man hoppats? 103 SpĂ€dbarn: 0â1 Ă„r 104
De yngsta barnen â de mest utsatta och minst förstĂ„dda 104 âą SpĂ€dbarn och förĂ€lder/ anknytningsperson â en neurobiologisk enhet 105 âą Separation orsakar stress och skadar det lilla barnet 105 âą Separationens neurobiologi 106 âą SpĂ€dbarn och smĂ€rta 107
Intervju med Judith Meek â âBehandla varje bebis som om det vore din egenâ 109 SpĂ€dbarnets reaktioner: protest â förtvivlan och uppgivenhet 111
Ăversikt av vad som hjĂ€lper för spĂ€dbarn vid svĂ„ra hĂ€ndelser 112 Förskolebarn: 1â5 Ă„r 113
Förskolebarns förstĂ„else av döden â âFĂ„glar kan inte dö eftersom de kan flyga tillbaka frĂ„n himlenâ 113 âą Magiskt tĂ€nkande 114 âą Regression 115 âą Fysisk beröring 115
Skolbarn: 6â12 Ă„r 116
Skolbarnets förstÄelse för döden 117 ⹠Varför skolbarn blir lÀttare rÀdda Àn vuxna 117 ⹠Ansvar, skuld och förstÄelse för vad som har hÀnt 118 ⹠Om kroppen och kÀnslomÀssiga reaktioner 118 ⹠Omgivningen som förebild och förÀldrar i kris 119 ⹠Skolbarn, minnet och koncentration 119
TonĂ„ringar och unga vuxna: 13â20 Ă„r 121
TonĂ„ringens förstĂ„else för döden 121 âą Intensiv utveckling och riskbeteende 121 âą âStĂ€ngt för ombyggnadâ 122 âą Ansvar för andra 122 Ăkad betydelse av vĂ€nner och kĂ€nslan av âatt fĂ„ vara normalâ 122
Ăversikt av vad som hjĂ€lper för barn och tonĂ„ringar vid svĂ„ra hĂ€ndelser 124
132603_Krisstod_ORIG.indd 7
2013-08-29 11.29
6. MotstÄndskraft
Om risk- och skyddsfaktorer 127 Vad Àr motstÄndskraft? 128 Teorier om motstÄndskraft efter svÄra hÀndelser 129
Antonovsky: KĂ€nsla av sammanhang â KASAM 129 âą Bonanno: Skillnaden mellan motstĂ„ndskraft och Ă„terhĂ€mtning 130 âą Hobfolls modell över psykisk stress och förlustspiraler 131
Posttraumatisk tillvĂ€xt 133 Lagom med pĂ„frestningar â frĂ€mjar det motstĂ„ndskraft? 134 Hur risk- och skyddsfaktorer pĂ„verkar motstĂ„ndskraften 134 Risk- och skyddsfaktorer: ett komplext samspel mellan biologi och miljö 135
Faktorer i hÀndelsen 136 ⹠Faktorer hos individen 140 ⹠Faktorer i den omkringliggande miljön 148
Hur kunskapen om risk- och skyddsfaktorer kan anvÀndas 152
7. Psykologisk första hjÀlp
Fokus pĂ„ det akuta skedet av svĂ„ra hĂ€ndelser 153 Vad som utmĂ€rker Psykologisk första hjĂ€lp 154 Krisstöd Ă€r att se ögonblicken som kan förĂ€ndra 154 InnehĂ„ll i Psykologisk första hjĂ€lp 155 1â Kontakt och Ă„tagande/Den första kontakten med drabbade 156
Korta kontakter â men viktig nĂ€rvaro 156 âą Ta kontakt pĂ„ ett respektfullt och naturligt sĂ€tt 157 âą Var lyhörd vid ögonkontakt och fysisk kontakt 157 âą Situationer med mĂ„nga drabbade 158 âą Kulturella aspekter 158 âą Undvik förkortningar 159
2â Att skapa sĂ€kerhet och trygghet 160
Att Ă„terupprĂ€tta kontroll 161 âą Den fysiska miljön 161 âą Utsatthet fĂ„r styra prioriteringar 162 âą Skydda frĂ„n ytterligare traumatisk exponering 163 âą Massmediernas roll 165 âą Principer för att frĂ€mja egenkontroll 166 âą Information för att skapa sĂ€kerhet och trygghet 170 âą âIngen information Ă€r ocksĂ„ informationâ 171 âą Lova inte saker som du inte vet 172 âą SĂ€rskilda övervĂ€ganden nĂ€r hĂ€ndelsen drabbar mĂ„nga individer 173 âą Hantera sorg och andliga frĂ„gor 177 âą SĂ€rskilda övervĂ€ganden nĂ€r det gĂ€ller barn 178 âą SĂ„ hĂ€r kan du stödja förĂ€ldrar att kunna vara nĂ€ra sina barn 180 âą SĂ„ hĂ€r kan du som Ă€r personal eller anhörig hjĂ€lpa till att upprĂ€tthĂ„lla kontakten inom familjen 181 âą Förbered för barns behov 182
3â Stabilisering 182
Identifiera individer som visar tecken pÄ att vara övervÀldigade 183 ⹠Vad gör man nÀr personer uppvisar svÄrare reaktioner? 183 ⹠Barn och starkare kÀnslomÀssiga reaktioner 184 ⹠Personer som verkar ha förlorat kontakten med omgivningen 185 ⹠NÀr det inte gÄr att stabilisera 186
132603_Krisstod_ORIG.indd 8
2013-08-29 11.29
4â Problem- och behovsinventering 187
Samma hĂ€ndelse â olika behov 187 âą Exempel pĂ„ frĂ„gor för att förstĂ„ drabbades individuella behov 188 âą Oro direkt efter en svĂ„r hĂ€ndelse vid kvarstĂ„ende hot 189 âą Om en familjemedlem eller nĂ€ra vĂ€n saknas eller har omkommit 190 âą Andra förluster 190 Tankar pĂ„ att skada sig sjĂ€lv eller andra 191 âą TillgĂ„ng till socialt stöd 191
5â Praktiskt stöd 192
Att ge praktiskt stöd 192 ⹠Det akuta skedet krÀver ett strukturerat tillvÀgagÄngssÀtt 193
6â Socialt stöd 196
Socialt stöd â principen med störst empiriskt stöd 196 âą Innebörden i socialt stöd 197 âą Betydelsen av erkĂ€nsla 198 âą Hur personal kan vara en positiv rollmodell för socialt stöd 199 âą Hur du kan stödja drabbade i sociala kontakter 200 âą Att ta emot och förmedla socialt stöd 201 âą Barn och tonĂ„ringar 202 Att skapa normalitet pĂ„ uppsamlingsplatser eller tillfĂ€lliga boenden 204
7â Information om reaktioner och bemĂ€string 204
Information om vanliga reaktioner 205 âą Information till drabbade: detta kan hjĂ€lpa efter en svĂ„r hĂ€ndelse 206 âą Tekniker för att lugna ned kroppen 207 âą Hur skriftlig information om stressreaktioner kan anvĂ€ndas 210 âą Ge stöd i att hantera stressreaktioner 210 âą Skam och skuld 210 âą Att hantera ilska 212 âą Att hantera sömnproblem 213 âą Att hantera risker med alkohol, lĂ€kemedel och andra droger 214 âą Personer som tidigare haft eller har ett pĂ„gĂ„ende missbruk 215 âą NĂ€r det inte hjĂ€lper med rĂ„d â en viktig ledtrĂ„d om att mer stöd behövs! 215 âą SjĂ€lvmordstankar 217
Checklista Psykologisk första hjÀlp 218
8. Stöd till personal
Att arbeta under extrem stress 221 Personal mer utsatt â men ocksĂ„ mer skyddad 223 Vilka yrkesgrupper möter mĂ€nniskor vid svĂ„ra hĂ€ndelser? 224 Det Ă€r professionellt att pĂ„verkas 225 Kumulativ stress â mĂ„nga mindre uttag som leder till övertrassering 227 Inför uppdraget 228 Egna avvĂ€gningar 228 âą Egna förberedelser 230
Under uppdraget 231
Det onormala blir snabbt normalt 232 ⹠Normer i gruppen 232 ⹠GrÀnser förflyttas 233 ⹠Kulturella hÀnsyn 233 ⹠Vad hjÀlper under insatsen? 234
Efter uppdraget â âVarför berĂ€ttar ni inte om hur det Ă€r att komma hem?â 236 Uttag krĂ€ver insĂ€ttning! 237 âą NĂ€r ska personal hĂ€nvisas till professionell hjĂ€lp? 238 âą Till dig som organiserar stöd till personal efter insatser vid svĂ„ra hĂ€ndelser 239 âą Debriefing, avlastningssamtal eller psykologisk första hjĂ€lp â vad en intervention innehĂ„ller Ă€r det avgörande, inte hur den benĂ€mns 240 âą Gruppsamling, men inte debriefing 241
132603_Krisstod_ORIG.indd 9
2013-08-29 11.29
9. LÄngsiktigt stöd
Efterförloppet av en svĂ„r hĂ€ndelse 243 SĂ„ förĂ€ndras behoven pĂ„ sikt 244 Uppsökande hjĂ€lp â erbjud stöd flera gĂ„nger 245 Olika behov av lĂ„ngsiktigt stöd 245 Kontaktpersoner underlĂ€ttar uppföljningen 246 LĂ„ngsiktigt stöd efter storskaliga hĂ€ndelser 246 Begreppet âwatchful waitingâ 247 NĂ€r ska barn och vuxna hĂ€nvisas till behandling? 248 Screening 250 âą Stöd och behandling behövs parallellt 250
Avslutande ord och reflektioner 253 Referenser 257 Register 273
132603_Krisstod_ORIG.indd 10
2013-08-29 11.29
Om författarna Sara Hedrenius Ă€r fil.kand. i psykologi med vidareutbildning i psyko traumatologi, samt sakkunnig vid Svenska Röda Korsets enhet för beredskap och krisstöd. Sara överlevde M/S Estonias förlisning 1994 och medverkade i den referensgrupp som granskade Estoniakatastrofen. Hon har specifik erfarenhet av lĂ„ngsiktigt stöd till sĂ€rskilt utsatta grupper, sĂ„som förĂ€ldrar som förlorat flera barn eller familjer dĂ€r nĂ„gon har tagit sitt eget liv. Sara ingĂ„r som krisstödsspecialist i Röda Korsets delegatpool och Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskaps (f.d. RĂ€ddningsverkets) stödstyrka, och har tidigare arbetat pĂ„ Migrationsverket med asylsökande migranter. Hon Ă€r medförfattare till böckerna Ett annat liv (2007) och Att stödja familjer i kris (2012). Sara Johansson Ă€r fil.mag. i psykologi med vidareutbildning i psyko traumatologi. Sara har arbetat sedan 1998 som frivillig och delegat för Röda Korset sĂ„vĂ€l i Sverige som internationellt. Hon har praktisk erfarenhet av det akuta skedet av ett flertal svĂ„ra hĂ€ndelser, bland annat vid brandkatastrofen i Göteborg 1998, vid tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004, och vid Röda Korsets fĂ€ltsjukhus i det svĂ„rt översvĂ€mningsdrabbade Pakistan 2010. Sara Ă€r tidigare teknisk rĂ„dgivare vid internationella Röda Korsets referensÂcentrum för psykosocialt stöd, med speciellt ansvar för barn och vuxnas omedelbara psykologiska behov i samband med storskaliga hĂ€ndelser sĂ„som naturkatastrofer, terrorist-/terrorhandlingar och epidemiska utbrott. Parallellt med arbetet för Röda Korset har Sara arbetat med barn och vuxna med svĂ„ra sjukdomstillstĂ„nd och funktionsnedsĂ€ttningar. 11
132603_Krisstod_ORIG.indd 11
2013-08-29 11.29
krisstöd
Hon ingĂ„r Ă€ven i Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskaps (f.d. RĂ€ddningsÂverkets) stödstyrka. Författarna har arbetat tillsammans med krisstöd i olika sammanhang, senast i Oslo efter terrordĂ„den 2011. De Ă€r efterfrĂ„gade förelĂ€sare för olika personalgrupper, exempelvis vid grund- och specialistutbildningar för psykologer och för sjuksköterskor, samt vid utbildningar för kommuners och landstings krisgrupper.
12
132603_Krisstod_ORIG.indd 12
2013-08-29 11.29
Förord Vissa katastrofer blir till stora rubriker. De kommer till oss i form av bilder pĂ„ jordskalv, tsunamivĂ„gor och terroristdĂ„d. Andra pĂ„gĂ„r i tysthet, utan att vi kĂ€nner till dem. Bara under 2011 intrĂ€ffade cirka 340 naturkatastrofer som drabbade drygt 200 miljoner mĂ€nniskor. En siffra som Ă€r svĂ„r att ta in. Bakom de stora rubrikerna finns den personliga katastrofen, varje enskild mĂ€nniskas lidande och unika kamp för överlevnad. Röda Korset Ă€r vĂ€rldens största mĂ€nskliga skyddsnĂ€t. Vi finns i 188 lĂ€nÂder och har miljontals engagerade medmĂ€nniskor redo att rĂ€dda liv och stĂ€rka motstĂ„ndskraften hos flickor, pojkar, kvinnor och mĂ€n före, under och efter svĂ„ra hĂ€ndelser. PĂ„ ett fĂ€ltsjukhus i en massmedialt uppmĂ€rksammad katastrof eller vid ett fĂ€ngelsebesök nĂ„gonstans i vĂ€rlden dit omvĂ€rldens ögon aldrig nĂ„r. Engagemang Ă€r en bra grund. Men för att göra skillnad, och för att inte skada, behövs kunskap. Efter bombattentatet i Oslo och dĂ„det pĂ„ UtĂžya den 22 juli 2011 blev jag vid ett flertal tillfĂ€llen intervjuad om Röda Korsets insatser. Vid nĂ„got tillfĂ€lle fick jag mĂ„nga frĂ„gor om krisstöd. Efter inslaget blev jag kontaktad av Sara Hedrenius, en av författarna till denna bok. Hennes feedback var rak och Ă€rlig. Visst hade jag sagt en hel del som var rĂ€tt och riktigt utifrĂ„n dagens kunskap, men delar av det jag sagt byggde pĂ„ förĂ„ldrad kunskap och myter. DĂ€refter har jag intresserat mig mer Ă€n tidigare för de senaste rönen men ocksĂ„ varit mer uppmĂ€rksam pĂ„ vad som skrivs och sĂ€gs om krisstöd. Jag var dessvĂ€rre inte den enda som behövde uppdatera min kunskap. Den hĂ€r boken handlar om vad som Ă€r avgörande nĂ€r det gĂ€ller motstĂ„ndskraft och Ă„terhĂ€mtning. UtifrĂ„n ansedda internationella och nationella riktlinjer om krisstöd förklarar författarna innebörden i den 13
132603_Krisstod_ORIG.indd 13
2013-08-29 11.29
krisstöd
omvĂ€lvande kunskapsutveckling som helt förĂ€ndrat synen pĂ„ vad som faktiskt hjĂ€lper barn och vuxna i svĂ„ra situationer. Enkelt uttryckt handlar det om krisstöd â inte behandling. Boken Ă€r skriven för dig som i ditt yrke möter personer i kris: för sjuksköterskor, lĂ€kare, psykologer, socionomer, poliser och lĂ€rare. Men den har ocksĂ„ mycket att sĂ€ga till dig som Ă€r förĂ€lder till ett sjukt barn, till dig som sjĂ€lv haft en svĂ„r uppvĂ€xt eller förlorat nĂ„gon du Ă€lskar. SjĂ€lv har jag under lĂ€sningen smĂ„lett Ă„t tokiga âgamlaâ rĂ„d, berörts av levande och viktiga berĂ€ttelser och framför allt lĂ€rt mig hur jag kan göra skillnad utan att skada. Vi kan alla komma att möta mĂ€nniskor i kris. Oftast nĂ€r vi minst anar det. Att vara medmĂ€nniska Ă€r att visa omsorg och engagemang, men vi mĂ„ste ocksĂ„ förlita oss pĂ„ kunskap â och vĂ„ga ta till oss att denna kunskap Ă€r i förĂ€ndring. Stockholm i juni 2013 Ulrika Ă rehed KĂ„gström Generalsekreterare Svenska Röda Korset
14
132603_Krisstod_ORIG.indd 14
2013-08-29 11.29
Inledning Satellitbilden som visar att ett kraftigt jordskalv har förÀndrat hela kustlinjen talar sitt tydliga sprÄk. Den fysiska förstörelsen. De raserade broarna och vÀgarna. I dag vet vi att bilden ocksÄ visar nÄgot annat: dÀrnere finns förlusten av familjemedlemmar, kontroll och all slags förutsÀgbarhet. Förlusten av tron pÄ den goda vÀrlden och, om hjÀlpen dröjer, tron pÄ den goda mÀnniskan. MÀnniskors empati och vilja att hjÀlpa nÀr tv-bilderna kablas ut och vi kan identifiera oss med den eller de som drabbats Àr enorm. NÀr katastrofen Àr ett faktum ringer mÀnniskor till Röda Korset för att erbjuda sina pengar, sin tid och sitt engagemang. FrÄgan handlar inte om mÀnniskor ska fÄ hjÀlp, utan om vilken hjÀlp man ska ge. Men katastrofer Àr inte bara nÄgot som drabbar andra och som hÀnder pÄ andra sidan jordklotet. Att vara med om en olycka, fÄ ett svÄrt sjukdomsbesked eller förlora nÄgon som man Àlskar Àr, och förblir, en del av vÄr tillvaro som mÀnniskor. Och oavsett om hÀndelsen drabbar en person eller hundratusentals samtidigt, kan reaktionerna och behoven förstÄs enligt samma principer. De fysiska skadorna efter en olycka eller en katastrof Àr uppenbara och fÄ ifrÄgasÀtter att de insatser och det stöd som ges har betydelse; det brutna benet behöver gipsas och byn som sveptes med i översvÀmningen behöver byggas upp igen. Men vi har ocksÄ börjat förstÄ att nÀr vi sÀtter mÀnniskor i sÀkerhet vid en brand pÄ ett Àldreboende, talar om var saknade barn finns efter ett terrordÄd, eller undersöker en mÀnniskas kropp efter en bilolycka, sÄ möter vi samtidigt omedelbara psykologiska reaktioner och behov. Vi Àr mÄnga som fÄtt höra att tiden lÀker alla sÄr, och att det Àr viktigt 15
132603_Krisstod_ORIG.indd 15
2013-08-29 11.29
krisstöd
att prata om det som intrĂ€ffat. Vi fĂ„r ocksĂ„ reda pĂ„ att vi borde ârycka upp ossâ, och inte gĂ„ hemma och vara sjukskrivna, förtvivlade eller i alla fall inte vara sĂ„ uppenbart vĂ€ldigt ledsna. Samtidigt kan man fĂ„ höra att bilolyckan, sjukdomsbeskedet eller familjemedlemmens dödsfall förutsĂ€tter bearbetning â att Ă„terhĂ€mta sig för fort indikerar praktiskt taget att man inte har insikt om vad som har hĂ€nt. En vanlig synpunkt Ă€r att reaktionerna kommer att hinna i kapp oss pĂ„ sikt. Men i dag vet vi att det som tidigare sĂ„gs som sanningar och ett kraftfullt stöd till mĂ€nniskor i kris har förĂ€ndrats, och aktuell forskning har gett oss en mer tydlig bild av vad som faktiskt hjĂ€lper vid kriser, olyckor och katastrofer.
BÀsta tillgÀngliga kunskap för krisstöd i praktiken
Forskningen har under de senaste tio Ă„ren bjudit pĂ„ banbrytande resultat om mĂ€nsklig motstĂ„ndskraft och om det som skyddar oss â vad som fĂ„r oss att orka och klara ocksĂ„ det otĂ€nkbara â men mycket av den nya kunskapen gömmer sig inne i rapporter och vetenskapliga artiklar. Vi skulle knappast tillĂ„ta att hjĂ€rtstopp eller stukade fotleder behandlades enligt rön frĂ„n 1960-talet, men nĂ€r det gĂ€ller psykologiska reaktioner och behov efter svĂ„ra hĂ€ndelser, sĂ„ förekommer det. Ofta. Kanske beror det paradoxalt nog pĂ„ att detta Ă€r ett omrĂ„de som, förr eller senare, berör oss alla. Och i brist pĂ„ uppdaterad kunskap anvĂ€nder vi oss av det sunda förnuftet nĂ€r vi ska uttala oss â och vi tror kanske att det rĂ€cker. I dag vet vi att fel hjĂ€lp kan skada och exempelvis öka risken för att drabbas av posttraumatiska reaktioner. Vi vet ocksĂ„ att mĂ„nga vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ den nya kunskapen förklarad. I den hĂ€r boken strĂ€var vi dĂ€rför efter att förklara och omsĂ€tta bĂ€sta tillgĂ€ngliga kunskap för krisstöd i praktiken. Den som ska möta barn och vuxna i det akuta skedet av kriser behöver uppdaterad kunskap.
Vad tar boken upp?
UtgĂ„ngspunkten för den hĂ€r boken Ă€r steget mellan ny forskning och praktisk tillĂ€mpning. Boken ger en grundlĂ€ggande introduktion till psykoÂlogiska reaktioner och behov i det akuta skedet av olyckor, katastrofer och andra svĂ„ra hĂ€ndelser. Vi beskriver hĂ€ndelser som drabbar mĂ„nga mĂ€nniskor samtidigt, men visar ocksĂ„ hur den hĂ€r kunskapen Ă€r relevant i vardagen â i alla de situationer som kan vara pĂ„frestande för oss mĂ€nniskor men som Ă€r en del av livet. 16
132603_Krisstod_ORIG.indd 16
2013-08-29 11.29
inledning
Vi tar upp barns och vuxnas reaktioner och behov men ocksĂ„ reaktioner och behov hos dem som hjĂ€lper. Hur kan tvĂ„ personer drabbas av exakt samma hĂ€ndelse men Ă€ndĂ„ reagera helt olika? Varför rekommenderas inte lĂ€ngre debriefing för personalen och vilket stöd ska ges i stĂ€llet? Vad reducerar stress för barn i det akuta skedet av svĂ„ra hĂ€ndelser? Boken baseras pĂ„ internationell konsensus om vad som hjĂ€lper mĂ€nniskor i kris, och den förmedlar konkreta verktyg för hur man praktiserar krisstöd i enlighet med anvĂ€ndarmanualen Psykologisk första hjĂ€lp (National Child Traumatic Stress Network & National Center for PTSD, 2006). Vi har strĂ€vat efter att tydliggöra det vi vet i dag med en ödmjukhet inför allt det som vi Ă€nnu inte vet, och som bara framtida forskning och lĂ„ngtÂg Ă„ende engagemang för mĂ€nniskor i kris kan visa oss. Slutligen visar vi pĂ„ mĂ€nniskans förmĂ„ga att reglera ocksĂ„ exceptionell stress, vilka frĂ„gor som kan bli aktuella pĂ„ lĂ€ngre sikt och nĂ€r drabbade barn, vuxna samt personal ska hĂ€nvisas till behandling. Kunskap om psykiska trauman Ă€r inte bara avgörande för individen, utan Ă€r av yttersta vikt för hela samhĂ€llets motstĂ„ndskraft. I den hĂ€r boken förklarar vi varför.
Bokens exempel
Vi vill underlĂ€tta steget mellan teori och praktik. Aktuell kunskap om vad som hjĂ€lper behöver komma ut och anvĂ€ndas i praktiken. DĂ€rför har vi lagt sĂ€rskilda anstrĂ€ngningar pĂ„ att anvĂ€nda exempel frĂ„n vĂ„r egen erfarenhet av det akuta skedet av svĂ„ra hĂ€ndelser. Vi vill dela med oss av hur det ser ut i praktiken â nĂ€r det hĂ€nder. Exempel Ă€r viktiga för att tydliggöra och ge förstĂ„else, liksom för att skapa mentala bilder som gör det lĂ€ttare att minnas. VĂ„r förhoppning Ă€r att exemplen ska underlĂ€tta generaliseringen av den nya kunskapen och samtidigt visa hur man ger ett relevant stöd. De exempel som Ă„terges helt autentiskt handlar uteslutande om oss sjĂ€lva, eller om en person som gett sin tillĂ„telse till publicering, och dĂ„ berĂ€ttar vi det. Ăvriga exempel skildrar inte exakt det som intrĂ€ffat, utan Ă€r en blandning av flera olika personer och hĂ€ndelser för att skydda drabbades och kollegors identitet.
Vem riktar sig boken till?
NĂ€r vi möter omedelbara fysiska behov efter svĂ„ra hĂ€ndelser, som att undersöka nĂ„gon med en misstĂ€nkt fraktur, hanterar vi ocksĂ„ omedelbara psykologiska reaktioner och behov â av den enkla anledningen att 17
132603_Krisstod_ORIG.indd 17
2013-08-29 11.29
krisstöd
behoven inte kan separeras. Betydligt fler professioner Ă€n psykologer och psykoterapeuter behöver sĂ„ledes kunskap om krisstöd. Vi hanterar helt enkelt dessa behov, oavsett om vi har den kunskap som krĂ€vs eller inte. De som trĂ€ffar barn och vuxna i det akuta skedet av en olycka, katastrof eller annan svĂ„r hĂ€ndelse, utgör en mycket viktig del av det stöd som de allra flesta fĂ„r del av och behöver, nĂ€mligen krisstöd och inte behandling. Den hĂ€r boken Ă€r skriven för blivande och yrkesverksamma psykologer, psykoterapeuter, lĂ€kare, sjuksköterskor, samt personalvetare med flera, som i sitt dagliga arbete möter barn och vuxna i det akuta skedet av olyckor och svĂ„ra hĂ€ndelser. Det Ă€r exempelvis personal som arbetar inom medicin, kirurgi och intensivvĂ„rd, vid akutintag, liksom personal vid prehospital och katastrofmedicinsk verksamhet. Boken riktar sig Ă€ven till personal som har beredskap för att göra insatser vid mer storskaliga hĂ€ndelser, sĂ„som att arbeta i det akuta skedet av en katastrof, i Sverige eller internationellt. Boken riktar sig Ă€ven till personal som ingĂ„r i kommuners och landstings psykosociala stödteam och krisgrupper, exempelvis POSOM (psykosocialt omhĂ€ndertagande) och PKL-grupper (psykologisk/psykiatrisk katastrofledning), till socialtjĂ€nst, polis och rĂ€ddningstjĂ€nst samt till beslutsfattare och tjĂ€nstemĂ€n som arbetar inom privat, offentlig och frivillig verksamhet. Personalvetare och chefer som planerar och köper in stöd till personal, som inom ramen för sitt yrke utsĂ€tts för svĂ„ra hĂ€ndelser, behöver kunskaper om krisstöd och vilka interventioner som rekommenderas. Krisorganisationen vid arbetsplatser sĂ„som skolor, banker eller flygbolag behöver kunskap om psykologiska reaktioner och behov hos drabbade och hos personal, för att hanteringen av en svĂ„r hĂ€ndelse ska underlĂ€ttas sĂ„ mycket som möjligt. Alla yrkeskategorier som i vardagen trĂ€ffar barn och vuxna i det akuta skedet av en svĂ„r hĂ€ndelse behöver sĂ„ledes kunskap om krisstöd. Det handlar inte om att lĂ€gga till en arbetsuppgift, utan om att fĂ„ redskap för att underlĂ€tta det man redan gör. GrundlĂ€ggande och framför allt aktuella, uppdaterade kunskaper om mĂ€nniskors psykologiska reaktioner och behov vid svĂ„ra hĂ€ndelser Ă€r angelĂ€get för alla som möter mĂ€nniskor i kris, oavsett om det gĂ€ller personal pĂ„ en akutmottagning eller en personalavdelning. VĂ„r förhoppning Ă€r att boken kan ge hjĂ€lp och stöd Ă€ven till den som sjĂ€lv berörs av en svĂ„r hĂ€ndelse eller Ă€r förĂ€lder, vĂ€n eller arbetskamrat till nĂ„gon som drabbats. VĂ„r önskan Ă€r att boken kan bidra till att bĂ€sta tillgĂ€ngliga kunskap för krisstöd kommer berörda mĂ€nniskor till del â mitt i och bortom de stora rubrikerna. 18
132603_Krisstod_ORIG.indd 18
2013-08-29 11.29
inledning
Tack
Man sÀger ibland att det krÀvs en hel by för att uppfostra ett barn. PÄ samma sÀtt förhÄller det sig troligtvis ocksÄ med de flesta böcker. Att skriva den hÀr boken hade aldrig varit möjligt utan det engagemang och den stora kunskap som vÀnner, kollegor och forskare sÄ generöst delat med sig av till oss. Vi vill framför allt rikta ett varmt och innerligt tack till vÄra familjer och vÀnner, som pÄ olika sÀtt bidragit till att den hÀr boken kunnat gÄ frÄn antecknade idéer till tryck. Tack för ert engagemang och er uppmuntran. För att ni stÄtt ut med vÄra kringspridda högar av papper som absolut inte fÄr flyttas och vÄra stÀndiga deadlines. För att ni kommit med gott fika och för att ni delar vÄrt engagemang. Vi vill ocksÄ rikta ett sÀrskilt tack till de personer som gett av sin tid för att lÀsa igenom manus i olika stadier, och som var och en pÄ olika sÀtt bidragit till att boken Àr vad den Àr: Malin Alfvén, Maude Fröberg, Annika Gillispie, Hanna Hedrenius, Helena Hermansson, Karin Hugelius, Charlotta Karlsdotter, Elin Klevmar, Lotta Polfeldt, Frida Steen och Ulrika à rehed KÄgström. Ett sÀrskilt tack till Jill Bergman och Uwe Ewald som lÀrt oss att det faktiskt Àr möjligt att förÀndra tillvaron ocksÄ för de yngsta och sjukaste barnen; samt till Mark D. Seery, Judith Meek och Reo Morimitsu, som hjÀlpt oss att levandegöra sin banbrytande kunskap om barns och vuxnas reaktioner och behov i akutskedet av svÄra hÀndelser, genom att bidra med personliga svar och exempel i boken. Vi Àr tÀmligen sÀkra pÄ att den hÀr boken inte blivit vad den Àr utan bokförlaget Natur & Kultur och vÄr eminenta projektledare Marie Söderberg, som frÄn första stund trott pÄ vÄr idé och visat stort engagemang för att ny kunskap ska nÄ ut. Slutligen har vÄr textredaktör Theres Lagerlöf utrÀttat ett enormt arbete med vÄra texter. Tack Theres, för att du haft tÄlamod med vÄra Àndringar och varit en aldrig sinande kÀlla till uppmuntran och struktur, nÀr vi som bÀst behövt det. Ett sÀrskilt tack gÄr till Anna Norlén som faktagranskat avsnitten om barn och ungdomar och till Per-Olof Michel som faktagranskat boken i sin helhet. Per-Olof har varit drivande i att göra modern kunskap om krisstöd tillgÀnglig, introducerat oss bÄda i psykotraumatologi och faktagranskat boken med oÀndligt tÄlamod och noggrannhet. Eventuella felaktigheter som trots detta smugit sig in i texten, Àr helt och hÄllet vÄrt eget ansvar. Vi har tillsammans, under mer Àn tjugo Ärs tid, haft förmÄnen att fÄ dela 19
132603_Krisstod_ORIG.indd 19
2013-08-29 11.29
krisstöd
avgörande ögonblick med barn och vuxna, hĂ€r hemma och i andra delar av vĂ€rlden. Ni Ă€r de som har lĂ€rt oss mest av alla. Med den hĂ€r boken hoppas vi att i nĂ„gon mĂ„n fĂ„ skicka budskapet om mĂ€nniskans motstĂ„ndskraft â vad som fĂ„r oss att klara ocksĂ„ det svĂ„raste av allt â vidare. Göteborg i juni 2013 Sara Hedrenius och Sara Johansson
20
132603_Krisstod_ORIG.indd 20
2013-08-29 11.29
1. Modern kunskap om krisstöd Att stÀrka det som skyddar oss
Lika lĂ€nge som mĂ€nniskan har funnits har hon stĂ€llts inför bĂ„de potentiella trauman i form av hungriga lejon och naturkatastrofer, och mer vardaglig stress som att hitta mat för dagen eller att kunna hantera konflikter. Kanske har tillvaron precis lika lĂ€nge varit fylld av funderingar kring vad som hjĂ€lper nĂ€r det vĂ€rsta har hĂ€nt. Kris och sorg Ă€r en del av livet. Att det Ă€r sant behöver vi bara titta pĂ„ vĂ„ra egna och nĂ€rstĂ„endes liv för att konstatera. Forskning visar att 50â80 procent av befolkningen i en vĂ€sterlĂ€ndsk population kommer att rĂ„ka ut för minst en potentiellt traumatisk hĂ€ndelse under sin livstid (Frans m.fl., 2005; Kessler m.fl., 1995). SvĂ„ra hĂ€ndelser drabbar mĂ„nga mĂ€nniskor varje dag. NĂ€r de intrĂ€ffar blir vi utmanade i vĂ„r förmĂ„ga att stĂ„ ut med att livet inte blev som vi hade tĂ€nkt, eller som vi hade önskat oss. Vissa hĂ€ndelser Ă€r sĂ„ brutala att de för en tid totalt raserar den trygghet och det sammanhang som Ă€r grunden för ett gott liv. MĂ€nniskans tillvaro har alltid varit fylld av hot. Detta faktum förmedlar ocksĂ„ insikten om att mĂ€nniskan alltid har haft förmĂ„gan att överleva och anpassa sig Ă€ven till extrema situationer. Om det inte vore sĂ„ skulle de flesta av oss ha traumatiserats eller inte ha förmĂ„gan att hantera pĂ„frestningar. Med denna insikt har det moderna krisstödets fokus skiftat â i dag handlar krisstöd om att stĂ€rka mĂ€nniskans inneboende motstĂ„ndskraft. 21
132603_Krisstod_ORIG.indd 21
2013-08-29 11.29
krisstöd
Kris, katastrof eller svÄr hÀndelse?
För myndigheter och andra samhĂ€llsinstanser fyller det en funktion att kunna klassificera och skilja pĂ„ olika typer av hĂ€ndelser i termer som kris, katastrof eller svĂ„r hĂ€ndelse. Men individens psykologiska reaktioner och behov kan förstĂ„s utifrĂ„n samma förklaringsmodeller, oavsett om det gĂ€ller en katastrof som drabbar mĂ„nga pĂ„ samma gĂ„ng eller om det rör en mer personlig katastrof. Den hĂ€r bokens fokus ligger dĂ€rför helt pĂ„ reaktioner och behov hos individen samt pĂ„ innehĂ„llet i krisstödet. En del katastrofer drabbar mĂ„nga personer samtidigt, som nĂ€r jordskalv och tsunamier i Indiska oceanen 2004 dödade hundratusentals mĂ€nniskor frĂ„n över 100 lĂ€nder. NĂ€r en dotter omkommer i en trafikolycka, en pappa dör genom sjĂ€lvmord, eller om man sjĂ€lv blir drabbad av allvarlig sjukdom, kan man sĂ€ga att det Ă€r en personlig katastrof. Man kan ocksĂ„ beskriva det som en svĂ„r hĂ€ndelse. Ibland Ă€r det en enskild svĂ„r hĂ€ndelse som Ă€r orsak till krisen, ibland upprepas den svĂ„ra hĂ€ndelsen ett flertal gĂ„nger och under en lĂ„ng tids period. Det Ă€r exempelvis verkligheten för barn och unga som vĂ€xer upp i familjer med försummelse, vĂ„ld eller missbruk. Vi vet att det som ger svĂ„rast skador Ă€r handlingar som andra mĂ€nniskor utför mot oss. Allra störst blir skadan nĂ€r den personen Ă€r nĂ„gon vi har en nĂ€ra relation med. Ăven om Sverige inte har drabbats av krig i modern tid, har mĂ„nga av vĂ„ra medborgare erfarenheter av att leva i och fly frĂ„n vĂ„ldsamma regimer. BerĂ€ttelser frĂ„n mĂ€nniskor som har flytt innehĂ„ller fakta om vĂ„ld och tortyr. Ăven i Sverige begĂ„r mĂ€nniskor onda handlingar mot varandra: vĂ„ldtĂ€kter, mord och vĂ„ld i nĂ€ra relationer Ă€r en del av vĂ„r verklighet. BĂ„de som individer och samhĂ€lle har vi erfarenheter av kriser och katastrofer. Nedan följer nĂ„gra exempel pĂ„ olika typer av svĂ„ra hĂ€ndelser: âą Naturkatastrofer: JordbĂ€vningar, tsunamier, skogsbrĂ€nder, stormar och orkaner, extrema vĂ€deromslag sĂ„som en kraftig vĂ€rmebölja. âą Brott mot mĂ€nskligheten, vĂ€pnade konflikter: Folkmord, sexuellt vĂ„ld som krigföring, tortyr, vĂ€pnade angrepp. âą Tekniska olyckor och katastrofer: Flyg-, bil-, tĂ„g- och bussolyckor, brĂ€nder, giftiga utslĂ€pp, kĂ€rnkraftshaverier. âą Skador och sjukdomar, hot mot den egna hĂ€lsan: Skada sĂ„som en skall- eller brĂ€nnskada. Sjukdom som depression, cancer, hjĂ€rtinfarkt. Komplikationer under graviditet och förlossning. 22
132603_Krisstod_ORIG.indd 22
2013-08-29 11.29
1. modern kunskap om krisstöd
⹠Ingrepp inom sjuk- och tandvÄrden: Att genomgÄ en operation eller en viss typ av behandling. I synnerhet för barn kan ocksÄ rutinartade ingrepp leda till trauma. ⹠Sexuell, fysisk och emotionell misshandel, inkluderat att bli allvarligt övergiven: VÄld i nÀra relationer, övergrepp, rÄn, överfall, hot och utpressning, att vÀxa upp med en förÀlder som Àr fysiskt vÄldsam eller emotionellt onÄbar. Att bli övergiven av en förÀlder eller annan viktig person. ⹠Att bli vittne till att andra mÀnniskor far illa: VanvÄrd, vÄldshandlingar, svÄr sjukdom, fattigdom. ⹠Förlust av en förÀlder, ett barn, en livskamrat, en nÀra vÀn eller annan viktig person: Dödsfall. Förlust av betydelsefulla relationer i form av exempelvis en skilsmÀssa. LÄngvariga separationer, till exempel vid sjukhusinlÀggning. ⹠Förlust av ekonomiska eller materiella resurser: Att förlora sin försörjning, att bli av med sitt hus efter en brand. ⹠Exempel pÄ andra förluster: Att behöva lÀmna sitt hemland. Att bli frihetsberövad. Förlust av en kroppsdel. Förlust av förmÄga att kunna ta hand om sig sjÀlv i det dagliga livet.
Vad svÄra hÀndelser har gemensamt
Trots att flera olika faktorer har betydelse för hur svÄra hÀndelser pÄverkar oss, och trots att behoven inte gÄr att utlÀsa endast frÄn en given situation, har katastrofer, olyckor och svÄra hÀndelser vissa gemensamma nÀmnare. De hotar grundlÀggande vÀrden av mycket stor vikt för mÀnniskans vÀlmÄende och för en fungerande tillvaro. Man kan tala om att följande kÀrnvÀrden Àr hotade: ⹠SÀkerhet ⹠Integritet och vÀrdighet ⹠FörutsÀgbarhet ⹠Tillit och tron pÄ det goda i vÀrlden. Dessa kÀrnvÀrden Àr viktiga att hÄlla i minnet. Redan hÀr fÄr vi viktiga ledtrÄdar bÄde om mÀnniskors reaktioner och om vad det tidiga stödet efter svÄra hÀndelser behöver innefatta. Det handlar om att ÄterupprÀtta sÀkerhet, integritet, vÀrdighet och förutsÀgbarhet, samt tillit och tron pÄ tillvaron som i huvudsak god (Hobfoll m.fl., 2007). 23
132603_Krisstod_ORIG.indd 23
2013-08-29 11.29
krisstöd
Det Àr inte situationen som avgör, utan upplevelsen
Ăven om flera mĂ€nniskor blir utsatta för exakt samma hĂ€ndelse, vid ett och samma tillf Ă€lle, visar forskning att det endast Ă€r en del av dem som faktiskt blir traumatiserade (Bonanno, 2004; Bonanno & Mancini, 2008; 2012). Att kalla hĂ€ndelser för traumatiska Ă€r dĂ€rigenom att dra förhastade slutsatser. I dag anvĂ€nds i stĂ€llet benĂ€mningen potentiellt traumatiserande hĂ€ndelser (Norris, 1992). Ett exempel pĂ„ hur en situation kan ha olika implikationer för en individ, Ă€r hur man upplever förlusten av en anhörig. Att förlora till exempel sin morfar har olika innebörd beroende pĂ„ hur relationen till morfadern sĂ„g ut. PĂ„ papperet kan relationen vara en morfar, men i praktiken var kanske morfadern som en pappa. En pappa kan i sin tur vara en trygg och nĂ€ra relation, eller nĂ„gon som utsatt sitt barn för sexuella övergrepp. Vad en hĂ€ndelse medför för behov kan inte endast förstĂ„s utifrĂ„n vad som hĂ€nt eller vem det gĂ€ller. Det Ă€r den personliga innebörden för individen som Ă€r avgörande.
Kris och trauma
En kris definieras som en hÀndelse dÀr tidigare erfarenheter inte rÀcker till för att hantera det som hÀnt, utan ett betydande lidande som följd (Cullberg, 1975; 2006). Reaktionerna pÄverkar hela mÀnniskan, att exempelvis uppleva saknad, förtvivlan och uttalad trötthet Àr vanligt. Krisen pÄverkar bÄde den som Àr direkt drabbad, och de som finns runt omkring den drabbade. Relationer till andra kan bli anstrÀngda men samtidigt sÀrskilt viktiga. Trauma handlar om en hÀndelse eller en livssituation som Àr övervÀldigande och okontrollerbar, nÄgot som medför en extrem psykisk pÄfrestning. KÀrnan i ett trauma Àr kÀnslor av maktlöshet, intensiv skrÀck, rÀdsla eller ilska. HÀndelsen upplevs ofta som bÄde krÀnkande och meningslös. Den fÄr grundlÀggande mÀnskliga vÀrden och relationer att ifrÄgasÀttas. Drabbade beskriver hur traumat fÄr dem att kÀnna sig fullstÀndigt övergivna och frÀmmande, liksom utanför det mÀnskliga system för omsorg och skydd som Àr grunden för kÀnslan av sammanhang, trygghet och tillit (Herman, 2007). Vad som innebÀr ett trauma beror pÄ komponenter i sjÀlva hÀndelsen, pÄ tidigare erfarenheter och pÄ personliga förutsÀttningar och egenskaper. Innebörden för individen Àr det som avgör. Kunskapen Àr i dag stor om de faktorer som ökar respektive minskar risken för traumatisering. Det handlar om en mÀngd olika faktorer: 24
132603_Krisstod_ORIG.indd 24
2013-08-29 11.29
1. modern kunskap om krisstöd
biologiska, psykologiska, existentiella och sociala, för att nÀmna nÄgra, som tillsammans avgör om det som intrÀffat blir ett trauma eller inte. Alla mÀnniskor blir inte heller traumatiserade av en svÄr hÀndelse. Reaktioner hos vuxna och barn Àr bÄde förvÀntade och helt normala tidigt efter en svÄr hÀndelse. Det behöver inte betyda att det kommer att gÄ dÄligt pÄ sikt. MÀnniskan har en inneboende förmÄga till bÄde lÀkning och ÄterhÀmtning, precis som nÀr det gÀller fysiska skador. Det som intrÀffat behöver inte leda till sjukdom om skadan inte Àr alltför komplicerad, och om rÀtt omstÀndigheter finns.
Förtroendekris eller ökat förtroende
En av riskerna med en katastrof Ă€r att de individer som drabbats förlorar förtroendet för samhĂ€llet de lever i. Om de politiska företrĂ€darna man valt inte förmĂ„r att hantera situationen, eller svara pĂ„ de frĂ„gor som uppstĂ„r vid en katastrof, skapar det osĂ€kerhet. Den sittande regeringen riskerar inte bara tappat förtroende frĂ„n de individer som Ă€r direkt drabbade, utan frĂ„n hela samhĂ€llet: Estoniakatastrofen 1994 eller terroristdĂ„den i USA den 11 september 2001 Ă€r sĂ„dana exempel. SvĂ„ra hĂ€ndelser leder ofta till förtroendekriser, men de kan ocksĂ„ leda till ökat förtroende för politiska företrĂ€dare (Boin, McConnell & tâHart, 2008). Det som kan pĂ„verka förtroendet Ă€r hur hĂ€ndelsen hanteras, bĂ„de dĂ„ det Ă€r ett akut skede och i efterförloppet, som vid eventuella rĂ€ttsliga processer. Det kan ocksĂ„ handla om att man inte tillrĂ€ckligt vĂ€l förmĂ„r uppmĂ€rksamma de drabbades behov och lĂ„ta dem fĂ„ komma till tals. Fenomenet ökat eller raserat förtroende gĂ€ller sĂ„vĂ€l politiskt som i nĂ€ra relationer. Den drabbade individen riskerar att tappa tilliten till omgivningen, och dĂ€rmed den avgörande lĂ€nken till grundlĂ€ggande mĂ€nskliga behov sĂ„som trygghet, samhörighet och meningsfullhet. Ytterst handlar det om att skadan blir sĂ„ stor att den drabbade inte kan kĂ€nna tillit och nĂ€rhet. Den drabbade kan förlora förmĂ„gan till nĂ€ra relationer, eller förmĂ„gan att kunna ta emot stöd fastĂ€n det finns. Oavsett om det handlar om en stor, nationell katastrof som drabbar mĂ„nga mĂ€nniskor, eller om det Ă€r en personlig katastrof som drabbar en familj eller en enskild person, behöver krisstödet anpassas efter den enskilda individens behov. I den hĂ€r boken kommer vi att röra oss mellan individ- och samhĂ€llsperspektiv, men vi utgĂ„r alltid frĂ„n individen. Krisstöd Ă€r kontextberoende, och vid utformningen behöver relationen mellan samhĂ€llsperspektiv och individ beaktas. Exempel pĂ„ viktiga 25
132603_Krisstod_ORIG.indd 25
2013-08-29 11.29
krisstöd
implikationer för utformandet av ett individanpassat stöd Ă€r normer, lagstiftning, samt för vem och i vilket sammanhang stödet ska vara verksamt (Litz & Bryant, 2009). För mĂ€nniskor som lever i lĂ€nder med en starkt kollektiv kultur kan det till exempel vara mer sjĂ€lvklart att förvĂ€nta sig att familj, slĂ€kt och grannar ger sitt stöd. Om vi generaliserar har vi i Sverige en starkare tro och förvĂ€ntan pĂ„ att olika samhĂ€llsinstanser ska ge oss stöd. Detta Ă€r förstĂ„s i grunden nĂ„got gott â det finns en grundtrygghet och ett skyddsnĂ€t â samtidigt som den hĂ€r typen av förvĂ€ntan kan göra oss sĂ„rbara och riskerar att dĂ€mpa vĂ„r handlingskraft i vĂ€ntan pĂ„ andra resurser.
Ett historiskt perspektiv
De senaste decennierna har det skett en snabb kunskapsutveckling inom krisstödsomrĂ„det. Vi har nu tillgĂ„ng till mer omfattande kunskap om sĂ„vĂ€l barns som vuxnas psykologiska reaktioner, beteenden och behov. Forskningen har i dag en bredare ansats, dĂ€r man undersöker vad som hjĂ€lper och gör mĂ€nniskor motstĂ„ndskraftiga mot stress och svĂ„ra pĂ„frestningar, i stĂ€llet för att enbart fokusera pĂ„ vad som leder till problem. Modern teknik har ocksĂ„ gjort det möjligt för den neurovetenskapliga forskningen att mera ingĂ„ende studera vĂ„r hjĂ€rna, och bland annat förstĂ„ hur vĂ„ra gener och den miljö vi lever i samspelar. Men historien Ă€r viktig för att förstĂ„ och se samband mellan nya och gamla tĂ€nkesĂ€tt. Först nĂ€r vi förstĂ„r historien, kan vi ocksĂ„ förstĂ„ och omsĂ€tta den nya kunskapen i praktisk tillĂ€mpning. VĂ€gen fram till dagens kunskap om krisstöd Det var först vid de tvĂ„ vĂ€rldskrigen som man pĂ„ allvar insĂ„g att man inte lĂ€ngre kunde blunda för de konsekvenser som svĂ„ra hĂ€ndelser, katastrofer och olyckor förde med sig. De stridande soldaterna förvĂ€ntades klara exceptionellt svĂ„ra omstĂ€ndigheter ute i fĂ€lt men ocksĂ„ kunna hantera dessa upplevelser nĂ€r de kom hem. Efter krigsĂ„ren hade mĂ„nga grupper allvarliga psykiska besvĂ€r, som lĂ€karna hade problem med att förstĂ„ men som framför allt var svĂ„ra att behandla. Nu var samhĂ€llsklimatet mer mottagligt för det som man tidigare försökt föra fram, nĂ€mligen att hĂ€ndelser sĂ„som övergrepp, försummelse eller separation kunde pĂ„verka mĂ€nniskan pĂ„ ett fundamentalt sĂ€tt. Det handlade inte om âhysteriska kvinnorâ (Freud, 1896/1962) eller om âmĂ€n som simulerade för att slippa 26
132603_Krisstod_ORIG.indd 26
2013-08-29 11.29
1. modern kunskap om krisstöd
delta i stridâ (Kardiner, 1941), utan om hĂ€ndelser som, nĂ€r de var tillrĂ€ckligt svĂ„ra, kunde leda till skada oavsett vem personen var. Efter krigsĂ„ren fokuserade dĂ€rför forskningen frĂ€mst pĂ„ att undersöka symtom och möjliga behandlingar för personer med uttalade besvĂ€r. Urvalet för forskarna blev grupper av individer som sökt hjĂ€lp pĂ„ grund av traumarelaterade problem, till exempel hemvĂ€ndande soldater och barn som separerats frĂ„n sina förĂ€ldrar eller blivit förĂ€ldralösa (van der Kolk, Weisaeth & van der Hart, 1996; Bowlby, 1969). Arbetet kom sĂ„ smĂ„ningom att leda fram till diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD; APA, 1980). Formaliseringen av PTSD som diagnos blev startskottet för en vĂ„g av forskning kring traumatiska hĂ€ndelsers inverkan pĂ„ mĂ€nniskans psykiska och fysiska hĂ€lsa. Men nĂ€r kunskapen om reaktioner efter svĂ„ra hĂ€ndelser fokuserades pĂ„ individer med uttalade besvĂ€r, underskattades mĂ€nniskans naturliga förmĂ„ga till motstĂ„ndskraft och Ă„terhĂ€mtning. I stĂ€llet för att ocksĂ„ undersöka de som klarade sig utan uttalade besvĂ€r, som fungerade vĂ€l, eller till och med stĂ€rktes â trots vad som pĂ„ papperet borde leda till psykisk ohĂ€lsa â blev fokus för koncentrerat pĂ„ sjĂ€lva sjukdomsbeskrivningen. Det fick oss att tro att stresstĂ„lighet och att kunna mĂ„ bra, trots svĂ„ra livsomstĂ€ndigheter, var nĂ„got exceptionellt och ovanligt. UtgĂ„ngspunkten var inledningsvis att tidiga reaktioner pĂ„ svĂ„ra hĂ€ndelser generellt var patologiska. Följaktligen slog man fast att alla som hade varit med om en traumatisk hĂ€ndelse behövde fĂ„ tillgĂ„ng till nĂ„gon sorts tidig behandling. Nu utvecklades metoder för att hjĂ€lpa mĂ€nniskor att emotionellt bearbeta det som hĂ€nt, sĂ„som debriefing, med förhoppningen att man dĂ€rigenom skulle kunna förhindra psykisk ohĂ€lsa (Mitchell, 1983). Följer krisreaktioner ett givet mönster? I Sverige och Norden Ă€r teorin om krisens fyra faser (Cullberg, 1975; 2006) vĂ€lkĂ€nd. Den har varit vĂ€gledande i utbildning sedan 1970-talet fram tills helt nyligen. Fasteorin har fĂ„tt stor genomslagskraft och skapat en insikt om vikten av att fĂ„ stöd nĂ€r man Ă€r i kris. Den har medfört en ökad medvetenhet om det arbete och den anstrĂ€ngning som det innebĂ€r att Ă„terhĂ€mta sig efter en svĂ„r hĂ€ndelse, sĂ„som att förlora ett barn, en partner eller att fĂ„ ett svĂ„rt sjukdomsbesked. Tidigare hade samhĂ€llet prĂ€glats av synen att man skulle âbita ihopâ och âinte vĂ€cka den björn som soverâ genom att tala om svĂ„ra hĂ€ndelser. FörĂ€ldrar kunde exempelvis fĂ„ rĂ„det att inte berĂ€tta för sina barn att de 27
132603_Krisstod_ORIG.indd 27
2013-08-29 11.29
krisstöd
var adopterade, eller att inte berĂ€tta för barn om svĂ„r sjukdom och dödsfall som drabbat familjen. Fasteorin blev en reaktion mot detta sĂ€tt att hantera kriser. TyvĂ€rr har den stora genomslagskraften av fasteorin som ett pedagogiskt redskap för att förstĂ„ krisreaktioner, bidragit till en kraftig förenkling av vad som i sjĂ€lva verket Ă€r en mer komplex teori. Problem uppstĂ„r vid generaliseringar. Det Ă€r lĂ€tt att tro att alla ska reagera pĂ„ ett visst sĂ€tt i en viss fas, att alla ska gĂ„ igenom alla faser, eller att man kan âfastna i faserâ om man inte bearbetar pĂ„ ârĂ€tt sĂ€ttâ. Det finns otaliga exempel pĂ„ hur fasteorin prĂ€glat bemötandet av mĂ€nniskor i kris. Detta kan bli sĂ€rskilt problematiskt i det akuta skedet. MĂ„nga professionella upplever det som sin uppgift att hjĂ€lpa sina klienter eller patienter att tidigt reagera emotionellt, för att de ska kunna komma vidare till nĂ€sta fas i sin bearbetning av hĂ€ndelsen. Jag trodde under mĂ„nga Ă„r att min uppgift som sjuksköterska var att hjĂ€lpa patienten vidare i nĂ€sta fas av hennes krisbearbetning. För mig innebar det att hjĂ€lpa till att framkalla en reaktion hos mina patienter eller hos deras anhöriga, genom att konfrontera dem med allvaret i situationen. Sjuksköterska vid onkologisk vĂ„rdavdelning.
Det finns mĂ„nga myter kring sorge- och krisreaktioner. Bakom varenda en av dessa myter finns en historia. De Ă€r sprungna ur sin tid, som synsĂ€ttet att alla behöver fĂ„ behandling, vilket i sin tur var motvikten till att âbita ihop och gĂ„ vidareâ. NĂ„gra av de vanligaste myterna Ă€r de hĂ€r tre: 1. âAtt inte uppvisa en uttalad reaktion leder till komplikationer.â 2. âMan mĂ„ste alltid bearbeta svĂ„ra hĂ€ndelser.â 3. âAvsaknad av, eller minimal, âsorgereaktionâ Ă€r tecken pĂ„ sjukdom.â OvanstĂ„ende myter Ă€r mycket utbredda men saknar evidens (Bonanno & Boerner, 2005; Wortman & Boerner, 2007). I dag vet vi mer om psykologiska reaktioner och behov, och om hur hjĂ€rnan fungerar. Nya rön som ifrĂ„gasĂ€tter befĂ€sta tankemönster och âsanningarâ utmanar oss att tĂ€nka utanför det förvĂ€ntade â för att dĂ€rigenom kunna ge bĂ€ttre stöd.
28
132603_Krisstod_ORIG.indd 28
2013-08-29 11.29
1. modern kunskap om krisstöd
Praktiska och etiska svÄrigheter vid traumaforskning
Ett stort problem inom traumaforskning Ă€r att vi inte kan förutse nĂ€r svĂ„ra hĂ€ndelser ska intrĂ€ffa. I morgon klockan halv ett eller först om fjorton mĂ„nader? Det Ă€r dĂ€rför sĂ€rskilt svĂ„rt att studera mĂ€nniskors omedelbara och mycket tidiga reaktioner. NĂ€r bilolyckan eller terrordĂ„det intrĂ€ffar, kan vi dessutom inte av rent etiska skĂ€l springa ut med skattningsformulĂ€r för stressreaktioner till de drabbade som en första Ă„tgĂ€rd. Det flesta studier som tittar nĂ€rmare pĂ„ mĂ€nniskors tidiga reaktioner, och hur dessa korrelerar med hĂ€lsa pĂ„ sikt, Ă€r retrospektiva. Man ber helt enkelt mĂ€nniskor att minnas en period som redan passerat och dĂ€refter gör man en bedömning av vilken effekt hĂ€ndelsen haft. HĂ€r finns dock en vĂ€lkĂ€nd risk för det som kallas minnesbias. Det betyder att personer som mĂ„r dĂ„ligt i högre grad tenderar att fundera över och komma ihĂ„g tĂ€nkbara orsaker till varför de mĂ„r dĂ„ligt, Ă€n de som mĂ„r bra och inte har haft nĂ„gra besvĂ€r. Det finns sĂ„ledes en stor risk att man minns hĂ€ndelser selektivt (Coughlin, 1990). Det finns ocksĂ„ ett annat centralt problem. NĂ€r det gĂ€ller sĂ„vĂ€l var dagsÂolyckor som större katastrofer, har vi i stort sett aldrig tillgĂ„ng till data om hur mĂ€nniskor mĂ„dde och betedde sig redan innan de utsattes för den potentiellt traumatiserande hĂ€ndelsen. Sammantaget har vi i dag av en mĂ€ngd skĂ€l begrĂ€nsad kunskap om tidiga reaktioner och hur dessa korrelerar med hĂ€lsa pĂ„ sikt. TerroristdĂ„den den 11 september â vad vi inte visste om att tala ut NĂ€r terroristattackerna i USA intrĂ€ffade den 11 september 2001, hade professor Mark D. Seery, vid University at Buffalo, The State University of New York, och hans kollegor, tillgĂ„ng till en panel med försöksdeltagare som med jĂ€mna mellanrum kunde delta i webbenkĂ€ter. Panelen var unik pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att deltagarna inte kunde anmĂ€la sig frivilligt till den. De hade tillfrĂ„gats om deltagande mot bakgrund av exempelvis demografiska egenskaper som speglade befolkningen i övrigt. Den 11 september, samma dag som terroristattackerna intrĂ€ffade, tog Seery och hans kollegor tillfĂ€llet i akt. De visste att de hade tillgĂ„ng till en grupp mĂ€nniskor, som i mĂ„nga avseenden speglade befolkningen och dĂ€r det dessutom fanns data om personernas hĂ€lsa tillgĂ€ngligt sedan innan. Möjligheten att studera tidiga reaktioner i realtid var nu unik. De gav försöksdeltagarna den öppna frĂ„gan: âOm du vill, fĂ„r du gĂ€rna 29
132603_Krisstod_ORIG.indd 29
2013-08-29 11.29
krisstöd
dela med dig av dina tankar med anledning av de chockerande hĂ€ndelser som intrĂ€ffat i dag.â 2 138 försökspersoner besvarade frĂ„gan omedelbart efter det att den skickats ut. De följdes sedan i 24 mĂ„nader efter hĂ€ndelsen. Av de som deltog i studien hade mer Ă€n 4 procent direktexponerats för terroristattackerna: De befann sig i World Trade Center eller Pentagon, i direkt anslutning till dessa byggnader, eller hade en nĂ€ra relation med nĂ„gon i de utsatta byggnaderna eller flygplanen. 63,4 procent hade exponerats för hĂ€ndelseförloppet i realtid via direktsĂ€ndningar i tv och 32,4 procent hade varken exponerats direkt eller i realtid via direktsĂ€ndningar i tv. Resultatet blev uppmĂ€rksammat, inte bara för att det visade mycket tidiga reaktioner, utan ocksĂ„ för att resultatet var tvĂ€rtemot vad populĂ€r vetenskapliga förestĂ€llningar sĂ€ger oss. JĂ€mfört med deltagare som valde att inte uttrycka sina tankar och kĂ€nslor, visade Seery och hans kollegor att de som valde att uttrycka sig uppvisade en mĂ€rkbart nedsatt psykisk hĂ€lsa, Ă€ven efter det att man kontrollerat för exponeringsgrad till traumat och geografiskt avstĂ„nd till attackerna. Analys av hur sĂ„dana faktorer var kopplade till försöksdeltagarnas svar, visade att dessa samband var Ă€nnu starkare ju nĂ€rmare World Trade Center som personerna vistades. LĂ€ngre och utförligare svar pĂ„ frĂ„gorna som stĂ€llts, visade sig samtidigt vara kopplat till nedsatt fysisk hĂ€lsa, bĂ„de 12 och hela 24 mĂ„nader efter hĂ€ndelsen (Seery m.fl., 2008). Resultatet pekar pĂ„ att de som uttrycker kĂ€nslor inte behöver visa tecken pĂ„ motstĂ„ndskraft, utan att det helt enkelt Ă€r ett uttryck för att man Ă€r under emotionell pĂ„frestning. Detta öppnar vidare för frĂ„gan om vad som Ă€r orsak respektive vad som Ă€r verkan. MĂ„r mĂ€nniskor sĂ€mre för att de uttrycker sina kĂ€nslor? Eller Ă€r reaktionen frĂ„n allra första början ett tecken pĂ„ stress? Seerys studie har fĂ„tt stor uppmĂ€rksamhet. Den Ă€r viktig för att vi ska förstĂ„ vilken roll behovet av att uttrycka kĂ€nslor har, och bör ha, i framgĂ„ngsrika sĂ€tt att hantera en svĂ„r hĂ€ndelse. Men studien visar ocksĂ„ pĂ„ vikten av att inte endast lita pĂ„ allmĂ€ngiltiga sanningar, âsunt förnuftâ och liknande antaganden, nĂ€r vi ger stöd till mĂ€nniskor efter svĂ„ra hĂ€ndelser. Ăven om intentionerna Ă€r goda kan ett sĂ„dant förhĂ„llningssĂ€tt störa mĂ€nniskors naturliga Ă„terhĂ€mtningsförmĂ„ga, och medföra att vi missar att identifiera de som behöver utvidgat stöd.
30
132603_Krisstod_ORIG.indd 30
2013-08-29 11.29
1. modern kunskap om krisstöd
Mark D. Seery â World Trade Center 11 september 2001 Mark D. Seery och hans forskningsteam stĂ„r bakom en av de mest uppmĂ€rksammade studierna om tidiga reaktioner som publicerats. Studien handlar om hur mycket tidiga reaktioner i samband med terroristdĂ„den den 11 september 2001 korrelerar med de drabbades hĂ€lsa pĂ„ sikt. SĂ„ hĂ€r kommenterar Mark D. Seery sjĂ€lv studien och dess implikationer i en intervju med den hĂ€r bokens författare. Intervjun gjordes den 26 november 2012. Var det nĂ„got med den hĂ€r studien som överraskade er i forskningsteamet?
VĂ„r utgĂ„ngspunkt för den hĂ€r studien var ett mycket vanligt antag ande om mĂ€nniskor i kris: för att bearbeta en svĂ„r hĂ€ndelse pĂ„ ett bra sĂ€tt mĂ„ste mĂ€nniskor fĂ„ uttrycka sina tankar och kĂ€nslor. NĂ€r svĂ„ra hĂ€ndelser intrĂ€ffar Ă€r det vanligt att man tror att alla inblandade kommer att behöva prata om det som hĂ€nt. Om man inte gör det, undertrycker man sina âriktigaâ kĂ€nslor, som dĂ„ kan komma tillbaka senare och orsaka problem. Med tanke pĂ„ hur utbrett det hĂ€r antagandet Ă€r, skulle jag sĂ€ga att det viktigaste som den hĂ€r studien visar Ă€r att de som vĂ€ljer att inte uttrycka sig efter en svĂ„r hĂ€ndelse, i det hĂ€r fallet ett terroristdĂ„d som pĂ„verkat mĂ„nga mĂ€nniskor, faktiskt hade bĂ€ttre psykisk och fysisk hĂ€lsa över tid. Just resultatet i sig var det mest överraskande för oss. MĂ„dde försöksdeltagarna sĂ€mre för att de valde att uttrycka sig, eller mĂ„dde den gruppen sĂ€mre redan frĂ„n början? Hur tĂ€nker ni om vad som Ă€r hönan och vad som Ă€r Ă€gget?
VÄra resultat visar att de som ville uttrycka sig, ocksÄ var de som var mest negativt pÄverkade av det som hÀnt. De som valde att uttrycka sig och som gav lÀngre svar, rapporterade ocksÄ högre frekvens av akuta stressymtom tvÄ veckor efter terroristdÄden (exempelvis sömnproblem och problem i nÀra relationer). De anvÀnde sig i större utstrÀckning av olika hanteringsstrategier (sÄsom att förlita sig pÄ sin religiösa tro), vilket indikerar att de kÀnde att de hade nÄgot de behövde hantera. Baserat pÄ detta tror vi att det Àr sannolikt att de som mÄdde sÀmre var mer benÀgna att uttrycka sig, och att de ocksÄ mÄdde sÀmre pÄ sikt.
31
132603_Krisstod_ORIG.indd 31
2013-08-29 11.29
krisstöd
Om du fick möjlighet att göra en liknande studie, med ett stort nationellt urval, dÀr försöksdeltagarna kunde följas bÄde i akutskedet och över en lÀngre tid, vad vore intressant att ta reda pÄ?
Personligen tycker jag det vore fascinerande att inte bara följa samma försöksdeltagare över tid, som vi gjorde i vÄr studie, utan att experimentellt uppmuntra att mÀnniskor uttrycker kÀnslor vid olika tidpunkter efter hÀndelsen. Det skulle kunna hjÀlpa oss att bÀttre förstÄ nÀr en sÄdan respons har en god effekt respektive nÀr det Àr skadligt. Vad skulle du vilja betona, nÀr det gÀller mÀnniskors omedelbara reaktioner efter svÄra hÀndelser?
Det finns sĂ„ mycket förvĂ€ntningar och förestĂ€llningar nĂ€r det gĂ€ller vad som Ă€r normalt och onormalt. Mycket av detta Ă€r inte baserat pĂ„ vad man faktiskt vet. Det Ă€r en av de viktigaste aspekterna som jag skulle vilja lyfta fram hĂ€r. Ett exempel jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r en skolskjutning som intrĂ€ffade hĂ€r i USA för ett par Ă„r sedan. Jag rĂ„kade se en tv-psykiatriker tala om âhur viktigt det var att alla studenterna pratade ut om det som hĂ€nt, eftersom de annars skulle löpa risk att drabbas av problem lĂ€ngre framâ. Det Ă€r ett ganska bra exempel pĂ„ hur djupt rotad den hĂ€r förestĂ€llningen Ă€r inom ramen för populĂ€rvetenskapliga förestĂ€llningar, men faktiskt ocksĂ„ i klinisk praxis. Det som mĂ€nniskor i kris bör fĂ„ veta Ă€r att det mest sannolikt inte Ă€r nĂ„got som helst fel pĂ„ dem, eller deras nĂ€ra och kĂ€ra, om de inte kĂ€nner för att prata om det som hĂ€nt. Enligt vĂ„ra forskningsresultat kan man Ă„terhĂ€mta sig framgĂ„ngsrikt Ă€ven om man inte vill prata om det som har hĂ€nt.
Modern kristeori Tidiga reaktioner Ă€r signaler pĂ„ stress och rĂ€dsla Stress och rĂ€dsla Ă€r naturliga och förvĂ€ntade reaktioner efter svĂ„ra hĂ€ndelser. Det Ă€r reaktioner pĂ„ verkliga problem, som att kĂ€nna skrĂ€ck och hjĂ€lplöshet inför vad som hĂ€nder, eller kĂ€nna förtvivlan och tomhet efter förlusten av en anhörig. Reaktionerna bottnar i reella problem och obehag pĂ„ grund av situationen som den drabbade befinner sig i. DĂ€rför bör tidiga reaktioner betraktas som signaler som kan ge oss information, snarare Ă€n som symtom pĂ„ nĂ„got som Ă€r sjukt (Hart & Ărner, 2005). 32
132603_Krisstod_ORIG.indd 32
2013-08-29 11.29
132603_Krisstod_ORIG.indd 33
2013-08-29 11.29
Boken Àr faktagranskad av Per-Olof Michel, docent i katastrofpsykiatri och f.d. överdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri.
krisstöd
sara hedrenius och sara johansson Àr fil.kand. respektive fil.mag. i psykologi med vidareutbildning i psykotraumatologi. De Àr verksamma vid Röda Korset, och har bland annat arbetat vid tsunamikatastrofen i Thailand och terrordÄden i Oslo och pÄ UtÞya. Sara Hedrenius överlevde Estonias förlisning 1994.
sArA Hedrenius sArA JoHAnsson
den omvĂ€lvande kunskapsutvecklingen inom krisstöd har helt förĂ€ndrat synen pĂ„ vad som faktiskt hjĂ€lper barn och vuxna vid svĂ„ra hĂ€ndelser. Debriefing rekommenderas till exempel inte lĂ€ngre i det akuta skedet â internationell konsensus och Socialstyrelsen förordar i stĂ€llet Psykologisk första hjĂ€lp. UtifrĂ„n aktuell forskning och egna praktiska erfarenheter förklarar författarna hur vi reagerar vid svĂ„ra hĂ€ndelser, frĂ„n allvarliga sjukdomsbesked till större katastrofer. Med levande och konkreta exempel beskriver de hur man arbetar med Psykologisk första hjĂ€lp för att stĂ€rka mĂ€nniskors motstĂ„ndskraft. Barns och ungas reaktioner och behov Ă€gnas extra omsorg, samt hur man som personal kan ta hand om sig sjĂ€lv och varandra. Denna grundbok om krisstöd Ă€r skriven för blivande och yrkesverksamma sjuksköterskor, poliser, socionomer, psykologer, lĂ€kare, personalvetare och andra som möter mĂ€nniskor i det akuta skedet av svĂ„ra hĂ€ndelser i sitt dagliga arbete eller vid större olyckor och katastrofer.
sArA Hedrenius & sArA JoHAnsson
krisstöd vid olyckor, kAtAstrofer ocH svÄrA HÀndelser
Att stÀrkA mÀnniskors motstÄndskrAft
âHĂ€r finns avgörande kunskap för sjukvĂ„rd, polis och socialtjĂ€nst att ta till sig och förstĂ„. Boken utstrĂ„lar vĂ€rme, lugn och omtanke.â Carin Götblad, nationell samordnare mot vĂ„ld i nĂ€ra relationer, f.d. lĂ€nspolismĂ€stare i Stockholms lĂ€n.
ISBN 978-91-27-13561-1
9 789127 135611
Krisstöd.indd 1
2013-08-26 12:54