Mobbning i skolan – varför och vad gör vi?
Ulrika Hallberg
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 39344 ISBN 978-91-44-11490-3 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/jet Printed by GraphyCems, Spain 2016
INNEHÅLL
Förord 5
1 Bakgrund 9 Inledande ord 10 Definition, orsak och förekomst av mobbning 13 Definition, orsak och förekomst av funktionsnedsättning 16 Att arbeta som pedagog 19 Sammanfattning 20 Att tänka på 22 2 Teoretiskt ramverk 23 Lagar och förordningar 24 Tonårsperioden 28 Skolan som arbetsmiljö 32 Begreppen hot, våld och mobbning 33 Stress i kort- och långtidsperspektiv 35 Sammanfattning 38 Att tänka på 39 3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar 41 Från individ- till gruppnivå 42 Barn som bevittnar mobbning 47 Mobbning över internet 52 © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3
Innehåll
Sexuella trakasserier 56 Konsekvenser av att utsättas för mobbning 59 Sammanfattning 60 Att tänka på 62 4 Mobbning bland barn med funktionsnedsättningar 63 Särskola kontra inkluderad skolgång 64 Mobbning bland barn med funktionsnedsättning 71 Sammanfattning 75 Att tänka på 76 5 Att arbeta inom skolan 77 Skolmiljön, vad betyder den? 78 Att arbeta inom skolan 83 Att arbeta med barn och mobbning 85 Att möta föräldrarna 86 Sammanfattning 90 Att tänka på 91 6 Förebyggande arbete 93 Går mobbning att förebygga? 94 Sammanfattning 99 Att tänka på 100 7 Slutord och konkluderande diskussion 101 Referenser 105 Person- och sakregister 127
4
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
KAPITEL 3
Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
Fallbeskrivning
Emma är 12 år. Hon är en mjuk och tystlåten flicka med ett enormt intresse för kläder, smink och olika frisyrer. Emma är också vad man brukar kalla ”tidigt utvecklad”. Det innebär att Emma är nästan huvudet längre än sina jämnåriga klasskamrater och hon är också ganska rejäl till omfånget. Att Emmas storlek skiljer ut sig från de andra klasskamraternas har gjort att Emma känner sig annorlunda och utanför. Inte nödvändigtvis annorlunda och utanför på ett negativt sätt utan mer som ett konstaterande. Emma är och har alltid varit ganska ensam. Hon har ofta själv valt ensamheten med pyssel på egen hand framför lek med andra barn. Emma är enda barnet och hennes föräldrar är och har alltid varit väldigt engagerade i Emmas liv. Det här gör att Emma oftare umgås med sina föräldrar än med jämnåriga och tillsammans hittar de på saker som ska roa och utveckla Emma. Ganska nyligen har Emma startat en blogg där hon lägger ut bilder på sig själv med ”dagens outfit” eller med smink- och frisyrtips. Emma tycker det är så kul med bloggen och engagerar sig mycket i den efter skoldagens slut. Bloggen har till att börja med nästan inga läsare alls, men så hittar en klasskamrat bloggen och väldigt snabbt har nyheten spridits i klassen att ”tjocka-Emma” har en blogg. Klasskamraterna gör öppet narr av Emma och hennes bilder på bloggen. De elaka kommenterarena sprids också snabbt på olika sociala medier på internet och också som kommenterar direkt på Emmas blogg. Emma känner sig förkrossad och drar sig undan sina skolkamrater ännu mer än tidigare. Emma känner sig rädd för situationen hon hamnat i och som snabbt utvecklat sig till regelrätt mobbning både över internet och på skolgården. Dessutom har Emma nu också börjat skämmas över sin egen kropp som hon nu tycker är ”för stor och tjock” för att vara ”snygg”. Emma stänger ned sin blogg men mobbningen fortsätter. Emma funderar på att berätta för sina föräldrar om den mobbning som pågår men hon är rädd att de ska bli © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
5
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
ledsna. Kanske ska hon berätta för sin lärare? Men det kanske resulterar i att mobbningen blir ännu värre. Emma mår allt sämre av situationen och stannar ofta hemma från skolan på grund av magvärk eller huvudvärk.
Från individ- till gruppnivå Mobbning som fenomen började studeras systematiskt först i början av 1970-talet och det hade tidigt olika definitioner. En definition på begreppet mobbning är: återkommande handlingar med syfte att skada, skrämma eller fördmjuka en annan person (Olweus 1993). I de flesta definitioner av mobbning trycker man på att handlingen ska vara återkommande. En enstaka aggressiv handling är endast per definition mobbning om förövaren är socialt eller fysiskt starkare än offret (Baldry & Farrington 2007). De aggressiva handlingar som är vanligast är verbalt och fysiskt våld. Gender-studier har gjort gällande att flickor som mobbar andra flickor tenderar att mer använda sig av verbala mobbningsmetoder, såsom förtal, utfrysning och glåpord. Pojkar som mobbar andra pojkar tenderar i högre utsträckning att använda sig av fysiskt våld såsom slag och sparkar (Wolke m.fl. 2001). Mobbning är ett mycket vanligt förekommande och ett mycket stort problem i alla skolor. Hur stort problemet egentligen är, är däremot svårt att ge entydiga besked om på grund av att mörkertalet antas vara betydande. Det finns olika siffror på prevalensen av mobbning som gör gällande att mellan 13 och 37 procent av alla skolungdomar någon gång under skolåren blivit mobbade antingen verbalt eller fysiskt (Wang m.fl. 2009). Andra siffror pekar på att upp till 60 procent av alla barn någon gång utsatts för mobbning under skolåren medan upp till 45 procent någon gång mobbat andra barn (Kochenderfer-Ladd & Wardrop 2001). Det finns också siffror som gör gällande att cirka 12 procent av alla barn utsätts för mobbning regelbundet (Smith & Shu 2000). Siffrorna är många och varierande, men man ska vara klar över att mörkertalet också är stort, inte all mobbning anmäls.
Orsaker och åtgärder söks hos individen Det har gjorts flera försök att hitta förklaringsmodeller till varför mobbning uppstår. Man kan säga att det finns två huvudgrupper av förklaringsmodeller, antingen på individnivå eller på gruppnivå. Det finns alltså forskning 6
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
kring barn och mobbning som enbart fokuserar på problemet ur ett individperspektiv. Det innebär att man studerar egenskaper och förhållningssätt hos den som utsätts för mobbningen och den som mobbar och ibland också deras familjer. Den här typen av forskning menar bland annat att det finns olika personlighetstyper som ökar risken för och möjliggör att mobbning alls sker. Till exempel finns det studier som tyder på att de barn som utsätts för mobbning ofta är socialt svaga och undfallande (Carney & Merell 2001) medan de barn som mobbar andra ofta anses som oempatiska och aggressiva i sin personlighet (Tani m.fl. 2003). Andra studier menar att problemet främst ligger hos dessa barns familjer, genom att de barn som mobbar andra barn lär sig aggressivt beteende från sina föräldrar (Schwarz m.fl. 1997). Andra forskare menar att mobbning är en produkt av ett möte mellan två personer där den ena är socialt starkare (den som mobbar) än den andra (den som utsätts för mobbning) (Sutton m.fl. 2001). Viss forskning som rör barn och mobbning fokuserar alltså enbart på relationen och processen mellan barnet som mobbar och barnet som utsätts för mobbningen. De andra förklaringsmodellerna studerar gruppen som helhet där mobbningen äger rum. Att istället fokusera på gruppen som helhet, innehållande barnet som mobbar, barnet som blir utsatt för mobbning och också den grupp barn som bevittnar mobbningen torde ge en mer heltäckande bild av mobbningsprocessen (Salmivalli 1999). Men vad betyder egentligen grupper och grupptillhörighet som fenomen och vilken inverkan har gruppen på oss?
Arbeta med hela gruppen Man kan våga påstå att grupptillhörighet, det faktum att vi ingår i olika typer av grupper, i alla tider och i alla kulturer har varit en överlevnadsstrategi för oss människor. Ensamma är vi svaga och tillsammans är vi starka. Tillsammans, i en grupp, kan vi inte bara öka våra chanser att överleva utan vi kan också skapa välbefinnande och framgång.
Grupptillhörighet, lojalitet och normer Lojalitet bland oss mäniskor är också viktigt och har alltid varit viktigt i alla tider och i alla kulturer (Haidt & Joseph 2004). Orsaken till det är att lojalitet behövs för att gruppen ska fungera optimalt. En väl fungerande grupp © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
7
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
innebär ökad chans att överleva, eller ökat välbefinnande och framgång (Boyd & Richerson 2009). Alla individer tillhör någon form av grupp och i varje grupp kräver man mer eller mindre uttalat lojalitet av sina medlemmar. Alla grupper har också normer och normerna ser olika ut i olika grupper. Exempel på grupper som fyller olika funktioner och som kan ha olika normer är familjen, en arbetsgrupp eller en skolklass. I varje grupp ingår ett antal medlemmar och dessa medlemmar kräver och behöver lojalitet av varandra, det vill säga att alla accepterar de rådande normerna, att man kan lita på att gruppmedlemmarna stannar i gruppen och att de dessutom gör det de förväntas göra (Levine & Moreland 2002). De individer som ingått i en specifik grupp från början och sedan valt att gå ur den gruppen straffas ofta på ett eller annat sätt av de kvarvarande gruppmedlemmarna. Som ett mycket tydligt och mycket extremt exempel på det kan man se vad som händer med krigsdesertörer. Orsaken till att lojalitet är så viktig i en grupp är att gruppen ska fungera optimalt. För att gruppen ska fungera optimalt måste medlemmarna ha gemensamma normer. Medlemmarna i gruppen måste dessutom kunna lita på att varje enskild gruppmedlem håller sig inom dessa normer, stannar i gruppen och bidrar med det han eller hon kan bäst eller vad han eller hon har för speciell uppgift i just den aktuella gruppen. Om dessa parametrar inte finns så riskerar gruppen att falla samman och därmed minskar våra chanser till överlevnad och/eller våra chanser till välbefinnande och framgång (Tomasello m.fl. 2012). Det finns mycket forskning om vuxna och lojalitet med gruppen men forskningen kring barn och lojalitet med gruppen är relativt begränsad. Mestadels har dessa studier fokuserat på hur barn ser på lojalitet hos andra barn i gruppen och vi vet av den forskningen att barn värderar lojalitet hos andra barn i gruppen mycket högt. Men vi vet inte så mycket om hur barnet fungerar och tänker när det gäller den egna lojaliteten mot andra barn i gruppen. De forskningsresultat som ändå finns visar på att barnet förvisso tycker det är viktigt att andra barn i gruppen är lojala och till exempel delar med sig rättvist till andra, men om barnet själv får en chans att slippa dela med sig till de andra barnen i gruppen så tar barnet gärna den chansen (Blake m.fl. 2014). Men vi vet samtidigt att barn ända från tidig barndom spontant strävar efter att hjälpa och stötta varandra (Warneken & Toma scello 2009). Det innebär att barn föredrar lojala och hjälpsamma personer framför antisociala personer som inte är lojala och inte hjälper andra barn i 8
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
gruppen även om de själva behöver viss mognad för att kunna leva upp till detta (Hamlin m.fl. 2007). Den här drivkraften, att föredra lojala och hjälpsamma barn i gruppen, kan ses som grunden till socialt beteende och också grunden till barnets framväxande moraluppfattning. Barnets framväxande moraluppfattning gör att barn som avstår från att hjälpa och stötta andra barn som är i behov av stöd, ses som klandervärda och illojala av andra barn i gruppen, och detta oavsett hur den sociala kontexten ser ut där barnen befinner sig (Sierksma m.fl. 2013). Redan från mycket späd ålder har barn en uppfattning om vilka andra barn som ingår i den egna gruppen och vilka barn som står utanför den egna gruppen. Barnet speglar sig också i och relaterar till de andra barnen som ingår i gruppen och därmed påverkar gruppen barnets känsla av egenvärde (Dunham & Emory 2014). Från cirka fyra års ålder påverkar därför gruppen som barnet är en del av barnets lärande, motivation och de förväntningar barnet har på andra människors agerande (Chalik & Rhodes 2014). Ser man på tonåringar så har gruppen en mycket stor betydelse när det gäller lärandet, bland annat utvecklandet av sociala färdigheter, normer och attityder till andra i samhället (Rubin m.fl. 2006). I tonåren ägnas också mycket tid åt aktiviteter i kamratgruppen och gruppen tar mer eller mindre över familjens roll som normgivare (Hartup 1993). Tillhörighet, eller att vara del i en grupp eller att vara del i en vänskap är viktigt för alla människor. En del forskare hävdar till och med att önskan om tillhörighet, att vara del i en grupp eller att vara del i en vänskap, är medfödd hos alla människor (Baumeister & Leary 1995). Redan vid ungefär nio månaders ålder är det lilla barnet kapabelt att känna tillhörighet med andra och att skilja de som ingår i gruppen, eller familjen, från dem som inte ingår i gruppen, främlingar (Rubin m.fl. 1998). Ytterligare några få år fram i tiden ser vi att barn är beredda att anta ganska stora utmaningar för att kunna ingå i en annan grupp, utanför familjen, där andra barn ingår. Önskan om att ingå i en grupp med andra barn utanför familjen gör att barnet tvingas ta kontakt och knyta vänskapsband med andra barn även om det initialt kan kännas skrämmande. Det här gör barnet för att ingå i och känna tillhörighet med en grupp andra barn som han eller hon kan relatera till och spegla sig i (Nesdale 2004). När barnet så småningom börjar skolan är tillhörigheten med de andra barnen i gruppen av avsevärd betydelse och de börjar vid den här tiden © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
9
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
att identifiera sig med de andra barnen i gruppen (Nesdale m.fl. 2005). Att barnet identifierar sig med den grupp han eller hon tillhör innebär också att barnet jämför sina förmågor och egenskaper med gruppens förmågor och egenskaper, till exempel ”jag tillhör de bättre i gruppen på att skriva”, vilket direkt påverkar barnets känsla av egenvärde (Nesdale & Pelyhye 2005). I gruppen lär sig barnen också att imitera varandras olika sätt att förhålla sig och uppträda mot andra barn. Genom att imitera varandra stärks de sociala banden i gruppen (Nadel 2002). Det är också gruppen som genom sina unika normer influerar gruppmedlemmarna i olika typer av beteenden och attityder både gentemot varandra inom gruppen och gentemot personer utanför gruppen (Henry m.fl. 2000). Från och med fem års ålder är barn kapabla att urskilja och på olika sätt fördöma de gruppmedlemmar som inte följer gruppens uppsatta normer till exempel vad gäller beteenden och attityder mot andra barn i eller utanför den egna gruppen (Nesdale & Brown 2004). När det gäller barn som utsätter andra barn för mobbning ser man att mobbningen ofta sker av flera barn samtidigt, barn som alla ingår i samma grupp. Det är alltså ovanligt att ett ensamt barn mobbar ett annat barn (Atlas & Pepler 1998). Då kan man fråga sig vad som händer vid olika åldrar om ett barn är medlem i en grupp där aggressivitet är en stor del av normen. Låt oss säga att den här aggressiviteten tar sig utryck i att mobba och trakassera andra barn som inte är medlemmar av den egna gruppen. Vi vet att aggressivitet är skadligt både på kort och lång sikt för de barn som utsätts för den (Pellegrini & Bartini 2001). Inte bara den fysiska aggressiviteten är skadlig, som att exempelvis slå eller putta någon, utan även den indirekta aggressiviteten är skadlig. Det kan exempelvis handla om att frysa ut någon eller att förtala en annan person. Om då ett barn är medlem i en grupp där normen är aggressivitet mot andra barn så har man sett att särskilt yngre barn tenderar att följa de normerna genom att själva vara aggressiva mot andra barn. Men allt eftersom att barnet blir äldre och alltmer medveten om de normer som gäller i samhället i stort när det gäller aggressivitet så tenderar barnen att gå emot normerna i den egna gruppen och därmed i högre grad avstå aggressiva handlingar mot andra barn även om de andra barnen i gruppen fortfarande mobbar andra (Nesdale m.fl. 2009).
10
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
Barn som bevittnar mobbning Sedan mitten av 1990-talet har man inom forskarvärlden pratat om mobbning mer som en grupprocess än som något som sker mellan endast två personer, den som mobbar och den som utsätts för mobbningen (Salmivalli 2010). Det beror på att mobbning nästan alltid sker i grupp, inför vittnen, som också kan anses som delaktiga i mobbningsprocessen. Dessa barn, som bevittnar mobbningen, kan alltid välja, och väljer alltid, olika sätt att agera i en mobbningssituation. Hur vi människor generellt sett väljer att agera i olika situationer beror på vilka sociala normer som omger oss. De sociala normer vi väljer att agera efter är de sociala normer som gäller i just den specifika grupp eller kontext vi känner oss hemma i (Miller & Prentice 1996).
Hejar på, ingriper eller är passiva Vilka sociala normer som gäller i just min grupp eller min kontext är något man lär sig genom att observera hur andra personer agerar. När vi observerar hur andra personer agerar väljer vi att observera de som vi uppfattar som speciella personer, de vi tillskriver vissa eftersträvansvärda egenskaper, istället för att observera vem som helst. De personer med eftersträvansvärda egenskaper vi väljer att observera är de som räknas som framstående eller socialt framstående i just vår grupp eller i vår kontext (Sherif & Sherif 1964). På samma sätt skapas normer i exempelvis skolmiljöer och kamratgrupper där mobbning mot vissa utsatta barn kan vara ett sätt att agera i just vår grupp. Vanligen sker inte mobbning slumpmässigt utan den som mobbar väljer ut sitt offer medvetet, ofta är det någon som är socialt svagare än den som mobbar. Mobbaren väljer också vanligen ut tiden och platsen för mobbningen, så att så många andra barn som möjligt ska kunna bevittna vad som sker. Detta är ett sätt för mobbaren att demonstrera sin makt över den som blir mobbad inför flera barn eller inför gruppen som helhet (Juvonen m.fl. 2003). De barn som bevittnar mobbningen kan på olika sätt förstärka mobbarens agerande genom att till exempel le, skratta eller till och med heja på mobbaren (Salmivalli & Voeten 2004). Men de barn som bevittnar mobbning kan också underminera mobbarens makt genom att stötta och hjälpa
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
11
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
det barn som utsätts för mobbningen. Till exempel genom att berätta vad som sker för en lärare eller någon annan vuxen. Tyvärr är det ovanligt att de barn som bevittnar mobbningen ingriper genom att hjälpa det barn som utsätts för mobbning (Craig m.fl. 2000). Frågar man barn som själva tidigare utsatts för mobbning är det väldigt få av dem som menar att mobbningen upphörde på grund av att de barn som bevittnade mobbningen ingrep för att stoppa mobbningen (Frisén m.fl. 2012). Barn som bevittnar mobbning befinner sig i en våldsam och aggressiv situation. Den situation de bevittnar innebär att de ställs inför både ett faktum och en rad valmöjligheter. Först och främst innebär den att de tvingas in i en situation där de bevittnar en våldsam och aggressiv handling. Det är ett faktum. Sedan kommer valmöjligheterna. Barn som bevittnar mobbning måste bestämma sig för huruvida situationen kräver någon form av agerande från deras sida eller inte. Därefter måste dessa barn bestämma sig för om ansvaret att agera åligger dem själva eller inte samt huruvida de har den kapacitet som krävs för att kunna agera framgångsrikt eller inte (Latane & Darley 1969). I varje enskilt steg av ovan nämnda process kan barnet som bevittnar mobbningen bestämma sig för att avstå från att agera. Det är minst troligt att barnen agerar i mobbningssituationer där de är flera barn som bevittnar övergreppet, om barnet bedömer sin egen kapacitet som ringa eller om de inblandade i mobbningen är främlingar (Stueve m.fl. 2006). När man inom forskningen studerar orsaker till att barn som bevittnar mobbning väljer att agera i en eller annan riktning kan man urskilja minst tio olika anledningar till att barn väljer att agera för att stoppa mobbningen: 1. Barnet som bevittnar mobbningen uppfattar att risken för att barnet som utsätts för mobbning ska skadas är avsevärd (Thornberg m.fl. 2012). 2. Barnet som bevittnar mobbningen känner starka empatiska känslor för barnet som utsätts för mobbningen (Thornberg 2010). 3. Barnet som bevittnar mobbningen uppfattar mobbningssituationen som oetisk eller felaktig på annat sätt (Bellmore m.fl. 2012). 4. Barnet som bevittnar mobbningen känner ilska eller aggression gentemot det barn som mobbar (Thornberg 2010). 5. Barnet som bevittnar mobbningen är vän med det barn som utsätts för mobbningen (Rigby & Johnson 2005). 12
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
6. Barnet som bevittnar mobbningen har en hög social status bland de andra skolkamraterna (Thornberg m.fl. 2012). 7. Barnet som bevittnar mobbningen känner ett personligt behov av att vårda, ömma och ta hand om det barn som utsätts för mobbningen (Bellmore m.fl. 2012). 8. Barnet som bevittnar mobbning känner sig säker i situationen att ingripa mot mobbningen (Bellmore m.fl. 2012). 9. Barnet som bevittnar mobbning känner att vuxna personer har en förväntan på dem att de ska ingripa mot mobbningen (Thornberg m.fl. 2012). 10. Barnet som bevittnar mobbningen upplever sig själv som en hjälpande person (Rigby och Johnson 2005). Orsaker till att barn väljer att avstå från att agera för att stoppa mobbningen kan vara följande: 1. Barnet som bevittnar mobbningen uppfattar inte situationen som aggressiv eller farlig, vilket i sin tur kan bero på att man är van vid att bevittna mobbning och att tröskeln för detta därmed höjts (Thornberg m.fl. 2012). 2. Barnet som bevittnar mobbningen distanserar sig mot mobbningssituationen, till exempel genom att tänka att ”detta berör inte mig” eller att ”den som utsätts för mobbningen är ändå inte min vän” (Bellmore m.fl. 2012). 3. Barnet som bevittnar mobbning väljer att inte agera för att stoppa mobbningen som ett led i att skydda sig själv (Bellmore m.fl. 2012). 4. Barnet som bevittnar mobbningen är vän med den som mobbar (Thornberg m.fl. 2012). 5. Barnet som bevittnar mobbningen tycker inte om det barn som utsätts för mobbningen (Thornberg m.fl. 2012). 6. Barnet som bevittnar mobbningen känner inte något ansvar varken för sina skolkamrater eller för skolmiljön som sådan (Bellmore m.fl. 2012). 7. Barnet som bevittnar mobbningen tycker att det barn som utsätts för mobbning får skylla sig själv (Thornberg m.fl. 2012).
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
13
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
8. Barnet som bevittnar mobbning uppskattar och/eller roas av mobbningssituationen (Rigby & Johnson 2005). 9. Barnets om bevittnar mobbningen beundrar eller ser upp till barnet som mobbar (Rigby & Johnson 2005). 10. Barnet som bevittnar mobbningen har låg social status bland sina skolkamrater (Thornberg 2010). 11. Barnet som bevittnar mobbningen känner sig osäker på sin egen förmåga att hjälpa och också osäker på hur han eller hon ska agera för att stoppa mobbningen (Rigby & Johnson 2005). Mobbning orsakar inte bara allvarliga livslånga konsekvenser för dem som mobbas (Card & Hodges 2008) utan mobbning ger också allvarliga konsekvenser för dem som bevittnar mobbningen (Rivers m.fl. 2009). De barn som bevittnar mobbning upplever ofta känslor som rädsla, hjälplöshet och skuld. Det är vanligt att de barn som bevittnar mobbning känner skuld och ilska mot sig själva för att de inte ingripit och förhindrat mobbningen. Det är också vanligt att de som bevittnat mobbning känner rädsla för att själva drabbas av mobbningen vid ett annat tillfälle (Kohut 2007). De här negativa känslorna leder också till att de som bevittnat mobbning kan känna sig otrygga i skolan vilket i sin tur riskerar att påverka skolresultaten negativt. Alla dessa negativa känslor är något som kan följa med barnet långt upp i vuxen ålder (Whitted & Dupper 2005). Därför är det viktigt att förstå hur mobbning påverkar alla barn som innefattas i grupprocessen mobbning, inte minst för att öka chanserna att få mobbningen att upphöra.
Ta hjälp av de passiva åskådarna För att få mobbning att upphöra måste alla barn i gruppen innefattas i det mobbningsförebyggande arbetet. Då måste vi också förstå vilka komponenter som gör att vissa barn som bevittnar mobbning väljer att ingripa för att stoppa mobbningen medan andra barn avstår från att agera eller till och med istället underblåser mobbningen ytterligare. Vad som motiverar barn som bevittnar mobbning att agera i olika riktningar i mobbningssituationen är relativt sparsamt studerat. Man skulle kunna anta att barn som väljer att ingripa mot mobbningen, som väljer att försvara den som utsätts för mobbning, har både kognitiva bevekelsegrunder, att man förstår det felaktiga i att 14
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
mobba andra, och empatiska bevekelsegrunder, att man tycker synd om den som utsätts för mobbningen. Men det visar sig att det främst är de barn med starkt utvecklad empatisk förmåga som ingriper mot mobbaren och på så sätt skyddar den som utsätts för mobbningen, och inte i första hand de barn som har en kognitiv styrka (Barchia & Bussey 2011). Dessutom är det de barn som har en hög social status i gruppen som har störst chans att få stopp på mobbningen genom att ingripa (Pöyhönen m.fl. 2010). Det beror på att det ofta är barn med hög social status i gruppen som mobbar andra barn som de uppfattar som svagare (Caravita m.fl. 2009). För att då lyckas få stopp på mobbningen behöver det barn som ingriper ha minst lika hög social status som den som mobbar (Sandström & Cillesen 2006). Nu vet vi att de barn som bevittnar mobbning kan välja tre olika sätt att agera i mobbningssituationen: 1. de kan välja att stötta den som mobbar, 2. de kan välja att förhålla sig helt passiv eller 3. de kan välja att stötta den som utsätts för mobbningen (Kärmä m.fl. 2011). I forskningen har vi också sett fem olika roller som barn kan ha i en mobbningssituation: 1. den som mobbar andra barn, 2. den som utsätts för mobbningen, 3. försvarare av den som utsätts för mobbningen, 4. uppbackare till den som mobbar och 5. passiv åskådare (Salmivalli m.fl. 1996). De barn som bevittnar mobbning utan att ingripa är en viktig grupp med en stor potentiell makt i det mobbningsförebyggande arbetet. Upp till 85 procent av alla mobbningssituationer innefattar både den som utsätts för mobbningen, mobbaren och de barn som bevittnar mobbningssituationen (Pepler & Craig 1995). Ofta är de barn som bevittnar mobbningen medlemmar av samma grupp som mobbarna och ofta är alla dessa barn ensamma, utan vuxnas överinseende, vid mobbningstillfället (Rigby 2008). Vi vet nu att de barn som bevittnar mobbning har möjlighet att agera på olika sätt © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
15
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
vid mobbningstillfället. De kan heja på mobbaren och därmed möjliggöra att mobbningen fortsätter och kanske i värsta fall eskalerar. De kan också försvara den som utsätts för mobbning på olika sätt, vilket kan leda antingen till att mobbningen upphör tillfälligt eller långsiktigt eller så leder det till att även dessa barn utsätts för mobbning av de barn som mobbar. Barnen kan också välja att hämta en vuxen eller helt enkelt att bara stå tysta och se på när mobbningen äger rum. Oavsett vad de barn som bevittnar mobbning väljer att göra så är de involverade i mobbningen (Olweus m.fl. 2007). När man frågar barn hur de tror att det skulle agera om de blev vittne till en mobbningssituation så svarar de allra flesta barn att de skulle ingripa och förhindra mobbningen antingen genom att säga ifrån eller genom att hämta en vuxen. När man sedan studerar hur barnen faktiskt agerar vid en reell mobbningssituation så ser man att endast 25 procent av barnen ingriper för att förhindra mobbningen, medan 50 procent av barnen bara tyst åser mobbningen utan att agera alls och 25 procent av barnen till och med dras med och deltar aktivt i mobbningen själva (Whitney & Smith 1993). Om man genom olika typer av interventioner lyckas att nå de barn som bevittnar mobbning utan att agera och aktivt låter dem delta i det mobbningsförebyggande arbetet får man, enligt forskningen, ned andelen mobbningssituationer med cirka 50 procent (Pepler & Craig 1995). Vi vet att på skolor där det dessutom finns många barn med starkt utvecklad empatisk förmåga och som också har hög social status i gruppen är mobbning mer ovanligt än på andra skolor (Kärmä m.fl. 2011). Därför är det enormt viktigt i effektiv mobbningsprevention att man inte bara arbetar för att nå de barn som mobbar utan också arbetar för att nå de andra barnen, de som bevittnar mobbningen utan att agera.
Mobbning över internet Internet har många fördelar men utgör också en riskmiljö för mobbning särskilt bland barn och ungdomar. Många ungdomar tillbringar mer tid på internet än vad de gör i skolan. Mobbning över internet är ett relativt nytt och unikt sätt att utöva mobbning på. Det som är unikt med mobbning över internet är att den ofta sker anonymt, att den snabbt når en enormt stor mängd läsare och också att den till stor del saknar övervakning av vuxna (Hinduja & Patchin 2010). Det verkar som att det är lättare att trakassera och 16
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
mobba andra över internet eftersom att internet i sig inger en känsla av att vara anonym (Patchin & Hinduja 2006). Dessutom slipper den som mobbar agera ansikte mot ansikte med sina offer och slipper därmed att direkt se reaktionerna hos den som utsätts för mobbningen (Hinduja & Patchin 2009). Många barn och ungdomar som använder internet saknar ofta helt eller delvis övervakning av vuxna. Det vuxna framför allt kan erbjuda ungdomar är kunskap om vilka accepterade normer för mellanmänskliga relationer man bör hålla sig till på internet (Williams & Guerra 2007). En särskilt sårbar grupp när det gäller mobbning över internet är de barn och ungdomar som har någon form av språkstörning, exempelvis autism. Dessa barn och ungdomar har genom sin språkstörning en bristande förståelse för vad som egentligen sägs både på och utanför internet och också hur det som sägs mottas av andra (Sjöberg 2007). Det här gör att barn och ungdomar med olika typer av språkstörningar riskerar att mobba och kränka andra barn och ungdomar utan att vara medvetna om det.
Förekomst I likhet med annan mobbning har mobbning över internet olika definitioner med det gemensamma att det handlar om medvetna och upprepade trakasserier med hjälp av elektroniska media såsom datorer och telefoner (Hinduja & Patchin 2009). Även när det gäller prevalens av mobbning över internet är siffrorna många och skiftande och varierar mellan 10–40 procent. Orsaken till det är att mörkertalet antas vara stort även här och att rapporteringen skiljer sig åt mellan olika länder. Exempel på siffror som går att hitta i olika forskningsstudier är att 11 procent av alla barn och ungdomar uppger att de någon gång varit utsatta för mobbning över internet. Barn och ungdomar som uppger att de mobbat andra över internet rapporteras vara omkring fyra procent. Barn och ungdomar som både utsatts för mobbning och mobbat andra över internet de senaste två månaderna uppges vara cirka sju procent (Kowalski & Limber 2013). Flickor är betydligt oftare än pojkar både mobbningsoffer och mobbare på internet (Völlink m.fl. 2013). Pojkar utsätter i och för sig andra ungdomar för mobbning över internet men de är sällan själva utsatta (Perren m.fl. 2010). Det är oklart vid vilken ålder som ungdomar oftast utsätts för mobbning över internet men mycket tyder på att mobbningen avtar alltmer ju äldre ungdomarna blir (Kowalski & Limber © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
17
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
2007). Ungdomar kan antas vara särskilt utsatta för mobbning över internet eftersom de i större utsträckning än barn använder sig av internet.
Konsekvenser Adolescensen eller puberteten, är en speciell tid i livet då identiteten, jaget och självbilden, utvecklas (Turkle 1995). Under den här tiden är sociala kontakter och gemenskap med andra ungdomar viktigt och det är i gruppen man prövar olika sätt att vara och speglar sig i andra. Av den anledningen söker sig ungdomar till grupper där de kan bli positivt värderade och de söker sig också samtidigt bort från grupper där de inte upplever att de blir värderade och uppskattade för sina egenskaper (Twenge & Campbell 2001). Att utsättas för mobbning över internet under adolescensen har visat sig få många negativa konsekvenser. Mest framträdande är att självkänslan påverkas negativt (Espelage & Swearer 2003). Det kan vara så att självkänslan generellt påverkas negativt, men det kan också vara så att det främst är ungdomar med redan låg självkänsla som utsätts för mobbning över internet och att mobbningen resulterar i ännu lägre självkänsla hos dessa ungdomar (Egan & Perry 1998). Rent generellt kan man se samma allvarliga konsekvenser av mobbning över internet som vid annan mobbning men vissa forskningsstudier har gjort gällande att just depressioner, självmord och självmordsförsök är vanligare bland ungdomar efter mobbning över internet (Perren m.fl. 2010). Intressant att notera är att dessa studier också visar att även den som mobbar andra över internet i högre utsträckning riskerar att drabbas av depressioner, självmord eller självmordsförsök. De som mobbar andra över internet verkar också vara mindre sociala än andra och har också i högre utsträckning än andra större sociala och emotionella problem (Campbell m.fl. 2013). Detta gäller särskilt för flickor som mobbar andra över internet (Kowalski & Limber 2013). Att utsättas för mobbning över internet ökar också risken för drogmissbruk och annat riskbeteende (Litwiller & Brausch 2013). De ungdomar som använder sig av internet ofta, minst tre timmar om dagen, löper större risk att både utsättas för och utsätta andra för mobbning över internet (Mishna m.fl. 2012). Även om internet till sin natur underlättar anonymitet så visar det sig att de flesta som utsätts för mobbning över internet vet vem förövaren är. Mer än 73 procent av de som utsätts för mobbning över internet vet säkert eller 18
© F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
3 Mobbning bland barn utan funktionsnedsättningar
ganska säkert vem som är förövare. Av dessa är 51 procent av de som mobbar en skolkamrat, 43 procent är någon som man lärt känna över internet och 20 procent har man en annan typ av relation till (Juvonen & Gross 2008).
Stöd Många ungdomar som utsätts för mobbning över internet avstår från att berätta om sina upplevelser för vuxna. Detta till skillnad från barn och ungdomar som utsätts för mer traditionell mobbning där de flesta berättar om sina upplevelser för vuxna (Parris m.fl. 2012). Orsaken till att man inte berättar om sina upplevelser är både rädsla för att de vuxna ska stänga ned internet för den unge och för att ungdomarna tror sig veta att de vuxna ändå inte vet hur man ska hantera problematiken (Kowalski m.fl. 2008). Det finns få forskningsstudier kring hur vuxna kan agera för att minska mobbning bland barn och ungdomar på internet men vissa riktlinjer går ändå att utläsa. De riktlinjerna handlar om att vuxna bör sätta rimliga gränser för internetanvändning bland barn och ungdomar, även vad gäller åldersgränser, i kombination med kontinuerlig undervisning om etiska riktlinjer för hur man bemöter andra över internet och hur man hanterar konflikter. Att de vuxna övervakar barnens och ungdomarnas internetanvändning och att de vuxna rapporterar till skolan när mobbning över internet förekommer har också visat sig minska förekomsten av mobbning över internet (Kowalski m.fl. 2008). Vissa forskare hävdar att det finns en utbredd naivitet kring internet och personlig säkerhet särskilt i Sverige. Utomlands är det vanligare att barn och ungdomar lär sig att inte lämna ut personlig information på internet, att blockera kontakter och att direkt berätta för vuxna om de utsätts för mobbning eller trakasserier på internet (Frisén 2010). Barn och ungdomar som utsätts för mobbning över internet söker oftare hjälp och stöd hos andra jämnåriga än hos vuxna. Det är stödet hos jämnåriga som räknas som det viktigaste stödet av dem som utsätts för mobbning över internet (Tokunaga 2010). De barn som inte fick socialt stöd av jämnåriga upplevde ett ökat lidande på grund av mobbningen och också en högre grad av social isolering (Weber m.fl. 2013). Lite forskning är gjord kring hur och på vilket sätt jämnåriga erbjuder stöd till de barn och ungdomar som utsatts för mobbning över internet. Men mycket tyder på att de barn och ungdomar som oftast upplevdes som ett stöd av de som utsatts för mobbning © F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r
19
Ulrika Hallberg är socionom och docent i folkhälsovetenskap. Hon har verkat som forskare inom området personer med funktionsnedsättningar sedan mer än 25 år och har också tidigare givit ut böcker om mobbning.
Mobbning i skolan – varför och vad gör vi? Trots att skolan vilar på en demokratisk värdegrund där alla individer har rätt att bli bemötta med respekt och också känna trygghet är mobbning vanligt förekommande. Mobbning bland barn och unga i skolan har dessutom ökat kraftigt både i omfång och i svårighetsgrad, vilket denna bok visar med en mängd referenser och studier. Det innebär att allt fler barn och unga utsätts för allt svårare former av mobbning i våra skolor och särskilt utsatta för mobbning är barn och unga med olika typer av funktionsnedsättningar. Mobbning är en styrkedemonstration där socialt starka barn befäster sin sociala status genom att utsätta socialt svagare barn för mobbning. Att utsättas för mobbning i barndomen får ofta allvarliga konsekvenser såsom depressioner, sänkt självkänsla, försämrade skolresultat och i yttersta fall till och med självmordsförsök eller självmord. Därför är det viktigt att arbeta för en nolltolerans av mobbning. Att arbeta för en nolltolerans av mobbning är en utmanande uppgift som kräver både en positiv skolmiljö och aktuella handlingsplaner. För att uppnå detta krävs kunskap och engagemang. Denna bok bygger på aktuell forskning om mobbning, dess konsekvenser och tänkbara lösningar. I de fall det finns motstridiga forskningsresultat redovisas detta tillsammans med tankar om varför dessa motstridigheter kan finnas. Boken vänder sig främst till studenter inom pedagogiska utbildningar eller till dem som arbetar i skolans värld.
Art.nr 39344 ISBN 978-91-44-11490-3
studentlitteratur.se
9 789144 114903