9789127088702

NOK_FORSTER_FEM_GANGER_MER_KARLEK_omslag.indd 1

2009-02-12 10.43

Innehåll Inledning 7 1. Umgänge och lek 14 Positiv samvaro – en grund för relationer 16 Lek med barnen 26

2. Uppmuntran och tjat 42 När får ditt barn uppmärksamhet? 44 Minska tjatet 50 Uppmuntra på rätt sätt 58

3. Lyssna och fråga 70 Lyssna på barnen 72 Vad gör att barnen lyssnar? 84

4. Rutiner och ansvar 96 Rutiner 98 Eget ansvar 111

5. Konflikthantering 130 Välj strider, ta det lugnt och var konsekvent 132 Förebygg konflikter med överenskommelser 147

6. Hantera rädsla och stress 174 Vad är rädsla och stress? 176 Utmana rädslan 180 Stresshantering 200

7. Flickor och pojkar 212 Låt barnen utvecklas fritt 214 Biologiska skillnader 216 Förväntningar och bemötande 219 Alla vinner på sikt 233

Bilaga: Tio vanliga problem 240 Vredesutbrott 242 Trots 245 Syskonbråk 248 Barn som vägrar äta 252 Sömnproblem 254 Kamratproblem 257 Mobbning 260 Dator och tv 263 Lögner 264 Morgonkaos 265

Referenser 268

Inledning Tre skäl att skriva en bok

I mitt arbete som psykolog möter jag många föräldrar som behöver hjälp, och ett av de vanligaste ämnena är konflikter med barnen.

Det är också vanligt att föräldrar vill hjälpa sina barn att bli mind­ re oroliga eller rädda för olika saker. Därför tar den här boken upp hur man som förälder kan förebygga och hantera den typen av situationer. Min arbetsmetod bygger på att förstärka och göra mer av det som redan fungerar i samspelet och relationen, vilket in­ direkt minskar problemen. Det är också därför boken heter Fem gånger mer kärlek. Fungerande relationer till barn kräver mycket mer kärlek och uppmuntran än gränssättning. Det låter kanske självklart, men är en viktig grund för innehållet i boken.

I vissa fall behöver föräldrar mycket hjälp och stöd, men ofta kan det räcka med några enkla råd för att de själva ska komma igång med en egen lösning. Det är ett av skälen till att jag ville skriva den här boken – jag vill ge fler föräldrar kunskap om hur de kan få ett bra samspel med barnen och lösa problem i vardagen.

Ett annat skäl till att jag ville skriva boken var att många föräldrar berättar om likartade problem. Många tror att de är ensamma om just sina bekymmer innan de hör att andra föräldrar faktiskt kämpar med samma saker: Hur får jag barnen i säng? Hur kan jag stärka mitt barns självförtroende? Hur får jag mitt barn att berätta mer om vad som händer i skolan? Hur kan jag hantera min egen Inledning 7

ilska? Hur kan vi få mer tid tillsammans? Eftersom så många upplever samma problem finns det mycket att lära av andra föräldrar.

Varje kapitel i boken bygger på berättelser om föräldrar som har hittat lösningar på problem och på olika sätt utvecklat relationen till barnen.

Ytterligare en sak som slagit mig är att föräldrar ofta är pålästa, men ändå kan känna sig osäkra. Det finns ett överflöd av tidningar, tv-program, hemsidor och böcker som handlar om familjeliv.

Problemet i dag är inte brist på information, utan svårigheten att orientera sig i det enorma utbudet. I min roll som forskare ser jag att mycket kunskap från forskningen drunknar i det övriga informationsflödet. Det är den tredje anledningen till att skriva boken.

Jag tycker det saknas en bok som både är praktisk och som bygger på forskning. För att läsaren ska kunna bedöma värdet av det som står i boken finns det i varje kapitel beskrivningar av relevanta studier och undersökningar om familjeliv.

Vem ska läsa boken?

Boken riktar sig till alla som är intresserade av att utvecklas i föräldrarollen. En annan målgrupp för boken är personal som arbetar med föräldrar och barn, till exempel inom barnomsorg eller skola.

Berättelserna i boken handlar om barn som är mellan 2 och 12 år, vilket gör boken mest intressant för föräldrar med barn i de åldrarna. Man behöver inte ha några särskilda problem för att läsa boken, även om den innehåller förslag på hur vanliga situationer kan hanteras.

Böcker och tidningar som förklarar hur man ska bli en »super8 Inledning

förälder« kan leda till stress och prestationsångest. Jag vill betona att de flesta barn i Sverige mår bra och de flesta föräldrar är bra. I en rapport från 2007 redovisade man resultatet från intervjuer med över 2 500 svenska barn (Statistiska centralbyrån, 2007). Över 90 procent av barnen i åldern 10­­–12 år svarade att de nästan alltid var på gott humör, orkade göra mycket och för det mesta var de nöjda med sig själva. Jag vill uppmuntra alla att läsa boken av nyfikenhet snarare än dåligt samvete.

Vad är ett gott föräldraskap?

»Hur ska en bra förälder vara?« är en fråga med många svar. Det som fungerar bra i en viss familj, under en viss tid, i en viss typ av samhälle, kanske inte fungerar bra under andra omständigheter.

Bokens syn på hur föräldrar bör vara följer en tradition om demokratisk uppfostran. Den innebär att barn får utvecklas fritt och vara delaktiga i beslut inom vissa ramar. Betoningen ligger på att utveckla ett positivt samspel och en bra relation mellan föräldrar och barn, snarare än på disciplin. Samtidigt är det viktigt att föräldrar kan stå på sig när det verkligen gäller. Kort sagt: barn behöver både värme och ramar. Även om det finns olika synsätt på föräldraskap har den demokratiska traditionen ett starkt forskningsstöd. Exempelvis har man sett att barn till föräldrar som är alltför stränga ofta hamnar i konflikter och bryter mot regler. Samma sak gäller för barn till föräldrar som är alltför eftergivna (Andershed & Andershed, 2005).

Forskning har också bekräftat det kanske självklara påståendet att värme och kärlek är en nödvändig ingrediens för en bra relation Inledning 9

och för att barnen ska utveckla självförtroende (Rudy & Grusec, 2006). Utmaningen för många föräldrar är att hitta tid för umgänge och en bra balans mellan frihet och gränser. Mycket av boken kommer att handla om just det.

Hur viktigt är föräldraskapet för barns utveckling? Forskare är överens om att det finns många olika faktorer som påverkar barn – familj, skola, kamrater, samhälle och medfödda egenskaper (Lagerberg, 2000). Samtidigt är de flesta överens om att föräldrarna är viktigast, inte minst för att det är en faktor som går att påverka och utveckla till skillnad från exempelvis medfödda egenskaper (Hawkins, Catalano & Arthur, 2002).

Många forskare har betonat hur viktiga de första åren i barnens liv är. De menar att det är avgörande att barnen tidigt knyter an och får en stark relation till föräldrarna (Bohlin, Hagekull & ­A ndersson, 2005). De första åren är förstås viktiga, men jag och andra forskare menar samtidigt att man utvecklas hela livet. Det är aldrig för sent att vända en utveckling och förändra sitt liv. Den synen präglar boken och brukar ibland beskrivas som inlärningspsykologi. Det innebär att man genom hela livet påverkas av sin omgivning och ständigt lär sig nya saker i samspel med andra. Det gör man trots att medfödda förutsättningar eller tidigare erfarenheter ibland kan försvåra en utveckling.

Bokens innehåll

Boken är upplagd så att varje kapitel har ett tema som rör någon grundläggande del i föräldraskapet, till exempel umgänge, uppmuntran och konflikthantering. Temat illustreras genom verkliga 10 Inledning

exempel på familjer som har vanliga problem eller svårigheter. I varje kapitel ges förslag på lösningar och råd som stöds av forskning. Forskningen beskrivs i detalj i särskilda avsnitt för den som vill läsa mer.

Verkliga exempel. Familjerna som förekommer i exemplen fick jag kontakt med genom olika hemsidor där jag annonserade efter helt vanliga familjer som var intresserade av att delta i en bok. Jag träffade alla föräldrar vid två tillfällen och mellan träffarna fick de göra de praktiska övningar som beskrivs i boken. Namn och detaljer är ändrade, men för övrigt stämmer berättelserna med det som faktiskt hände. I några exempel som innehåller mycket dialog har jag varit hemma hos familjerna och observerat samspelet.

Pusselbitar. Varje kapitel innehåller ett antal »pusselbitar« som är förslag på hur föräldrar kan agera i olika vardagssituationer. Anledningen till att jag kallar dem pusselbitar är att ett problem ofta har mer än en lösning – det krävs många bitar för att skapa en helhet.

Om man har mycket konflikter kanske man både måste umgås mer, lyssna bättre och uppmuntra mer samtidigt som man försöker hantera själva konflikterna. Tänk på att berättelserna i boken bara beskriver en liten del av familjelivet; en situation som handlar om en viss pusselbit. Ofta gör föräldrarna en liten förändring som påverkar samspelet med barnen i just den situationen. I berättelserna framgår inte annat som föräldrarna också kanske arbetar med.

Beskrivning av forskning. I boken finns särskilda avsnitt om forskning för den som vill läsa mer. De studier och undersökningar som finns refererade är genomförda med grupper bestående av föräldrar eller barn. Gruppstudier kan säga vad som gäller för de flesta föräldrar och barn, men självklart finns det undantag. Därför ska Inledning 11

man alltid vara sin egen »forskare« och undersöka vad som fungerar i den egna familjen. I princip alla studier är publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Det betyder att andra forskare har granskat och godkänt kvaliteten på studien. Resultat som presenteras i boken är statistiskt säkra. I statistiskt säkra resultat är marginalerna så stora att de inte beror på slumpen. Så långt det går har jag tagit med svenska studier, men det saknas svensk forskning på många områden. Gäller resultaten i Sverige om studierna handlar om föräldrar och barn i andra länder? Inom grundläggande psykologi som handlar om samspel, känslor och tankar är människor väldigt lika i olika delar av världen. Exempelvis är det bra för barn om föräldrarna lyssnar och uppmuntrar oavsett var de bor någonstans. Övningar. I slutet av varje kapitel finns förslag på praktiska övningar att pröva hemma. Egentligen är varje pusselbit i boken en praktisk övning, men i övningsavsnittet finns ytterligare tips för att komma igång. För de flesta familjer är det bra att först pröva de övningar som finns i bokens första fyra kapitel innan man börjar med konflikthantering. Det är ofta lättare att jobba med konflikter om man först har jobbat med umgänge, uppmuntran, kommunikation och rutiner. Kapitlet som handlar om rädsla och stress samt kapitlet om pojkar och flickor är mer fristående.

Hur gör chefen? På flera ställen i boken finns avsnitt som kallas för Hur gör chefen? Det är tankeexperiment som handlar om att vi i vår föräldraroll tar barnens perspektiv. Även om alla inte har en chef så går exemplen ut på att föreställa sig hur det är att ha någon annan som ibland bestämmer vad man ska göra.

12 Inledning

1

Umg채nge och lek

Ibland kan man känna att man har för lite tid med barnen. Hur mycket är tillräckligt? Hur kan man göra den tid man har givande? Svaren på frågorna varierar förstås från familj till familj, men forskare har kommit fram till vissa allmänna slutsatser.

En sådan slutsats utgör grunden i detta kapitel: om du umgås med ditt barn en liten stund varje dag har ni mycket att vinna i längden.

Positiv samvaro – en grund för relationer Filip, 3 år

»NEJ! Du ska inte komma. Mamma ska komma!« Filip står vid sin säng och blänger ursinnigt på pappa. Han är tre år och har precis fått en lillasyster. Inte populärt. »Mamma måste ta hand om Maja, men jag kan läsa sagan i kväll«, säger pappa och klappar Filip på ryggen. Filip slår argt undan handen och börjar gallskrika. »Du måste förstå att mamma inte kan komma nu.« »JO! Det kan hon! Du kan ta hand om Maja!« »Vill du inte höra en saga? Vilken vill du höra?« Pappa börjar plocka med böckerna. »Jag vill att mamma ska komma!« »Okej, då blir det ingen saga i kväll!« Mamma dyker upp i dörren med Maja i famnen. »Gubben, jag kan inte komma nu, men jag kommer och säger god natt sen.« »Du tycker inte om mig!« skriker Filip.

Mamma lämnar rummet medan pappa fortsätter att lugna Filip.

Det tar en timme, men sen sover han. Pappa är helt slut och försöker tänka att Filip är i trotsåldern – att det är en fas som går över.

Pappa förstår att Filip saknar mamma nu när hon är mer upptagen med Maja. Samtidigt är det svårt att inte ta åt sig när Filip ständigt 16 Umgänge och lek

stöter bort honom. När han kommer hem efter jobbet är det allt svårare att vara tålmodig och att ständigt försöka ge utan att få något tillbaka.

Bråken handlar inte bara om att mamma ska komma. Filip har också börjat bråka och retas i andra situationer. Vid matbordet häller han ut vattnet ur sitt dricksglas och spottar ut mat. Pappa kokar inombords. Det känns som om Filip medvetet provocerar honom.

Till slut tar pappa undan maten. »Om du bara ska leka dukar jag av!« Pappa känner sig tvungen att sätta sådana gränser eftersom Filip struntar helt i vad han säger. Samtidigt blir relationen till Filip sämre varje gång det händer. Filip blir ännu mer mammig. Pappa har hamnat i en ond cirkel.

Mamma och pappa pratar om hur de ska lösa situationen. Är det rätt att sätta gränser? Han måste ju lära sig att vissa saker inte är okej, samtidigt är han i trotsåldern. Det kanske går över när han har vant sig vid att Maja finns? Mamma kanske måste försöka tillbringa mer tid med honom så att han förstår att hon finns kvar?

Till slut enas de om en annan lösning. Pappa och Filip måste hitta tillbaka till varandra på något sätt. De måste få lite positiv tid tillsammans för att bryta den onda cirkeln. Pappa frågar Filip om han vill åka på en utflykt till helgen. Filip är måttligt intresserad, men det börjar lysa i ögonen när pappa föreslår att de ska åka till spårvägsmuseet. Filip gillar tåg.

På lördagsförmiddagen åker pappa och Filip till spårvägsmuseet.

Det finns mycket att titta på. Filip är lycklig. Han och pappa klättrar runt bland tåg och vagnar i tre timmar. Pappa slås av att det var länge sen de hade roligt tillsammans. Det är klart att de har lekt och umgåtts mycket hemma, men ofta korta stunder. Vardagen Umgänge och lek 17

kommer i vägen. Pappa funderar medan de leker kurragömma bland tågen och Filip skriker av skratt. Han blir glad av att se sin son lycklig men får samtidigt ett styng av dåligt samvete. Han tänker på hur länge sen de faktiskt umgicks tillsammans.

När de kommer hem från utflykten är Filip på gott humör. Efter middagen ringer telefonen. Pappa har jour på jobbet och är tvungen att åka iväg. Filip står och tvekar lite i hallen när pappa tar på sig ytterkläderna. »Vart ska du pappa?« »Jag måste åka och jobba, men jag kommer snart tillbaka.« »Jag kan följa med.« »Nej, gubben det går inte.« Filip trampar av och an. Pappa ger honom en kram och går ut.

Filip öppnar dörren och ropar efter honom. »Gå inte pappa!« Typiskt att jag var tvungen att åka iväg just i kväll, tänker pappa.

Samtidigt är det första gången på väldigt länge som Filip visar att han vill vara med pappa. Det känns hoppfullt.

Några veckor senare tycker Filips pappa att relationen med Filip har blivit mycket bättre. »När man möts av en kram när man kommer hem är det mycket lättare att ha tålamod. Konflikterna har också blivit färre. Förut var det kanske tio konflikter per kväll som jag tog strid för. Nu är det kanske fem per kväll och då orkar jag lirka och välja bort flera av dem.« Samtidigt har Filips pappa märkt att konflikterna kommer tillbaka i perioder med mindre umgänge.

18 Umgänge och lek

Fem gånger mer kärlek

Berättelsen om Filip visar något viktigt: Ibland spelar det ingen roll hur konsekvent man är eller hur tydliga gränser man sätter. Lösningen kan istället vara att umgås mer och bygga upp relationen. En tumregel är att barn under en dag bör få minst fem gånger så mycket uppmärksamhet i positiva sammanhang som uppmärksamhet när de gör fel eller något dåligt. Det är förstås ingen exakt siffra, men poängen är att det ofta behövs mycket mer positiv samvaro och uppmuntran än man tror. Det kan liknas vid att odla en skog. Att ständigt ta konflikter är som att jaga slyet i skogen. Varje gång du klipper av ett sly slår fem nya skott rot. Till slut dominerar slyet och tar all näring från träden.

Om skogen ska växa måste du istället lägga omsorg och tid på att odla träd. Det tar tid och kräver tålamod, men starka träd gör det svårare för slyet att frodas.

Det har visat sig att umgänge med barn »vaccinerar« relationen från onödiga konflikter. Man har också sett att fungerande relationer innehåller betydligt mycket mer positivt umgänge än gränssättning. Naturligtvis måste föräldrar ibland sätta gränser, men det får inte dominera umgänget. För mycket gränssättning leder till onda cirklar som faktiskt ökar konflikterna istället för att minska dem.

Umgänge och lek 19

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Det lönar sig direkt att umgås mer. I en studie med drygt 70 barn fick föräldrarna bland annat träna på positiv samvaro med barnen. I studien observerades hur mycket föräldrarna lekte, pratade och uppmärksammade barnen i vardagen. Man observerade även hur mycket barnen bråkade.

Under träningens gång ökade mängden positiv samvaro med 25 procent samtidigt som mängden bråk halverades. En särskild analys visade att det fanns en direkt koppling mellan dessa förändringar (Gardner, Burton & Klimes, 2006).

Fem gånger mer kärlek. Tumregeln är som sagt att fungerande relationer kräver fem gånger mer positiv än negativ samvaro. Det är ingen exakt siffra, men i en studie om kommunikation mellan föräldrar och barn såg

20 Umgänge och lek

man att det var just det förhållandet mellan uppmuntran och tjat som ledde till bäst utveckling hos barnen, till exempel språkförmåga, matematisk förmåga och logiskt tänkande (Hart & Risley, 2003). En annan studie visade att föräldrar som fortsätter att leva ihop och trivs i förhållandet använder ungefär fem gånger mer positiv än negativ kommunikation. I förhållanden där föräldrarna separerade användes ungefär lika mycket positiv som negativ kommunikation (Gottman, Coan, Carrere & Swanson, 1998).

För mycket gränssättning ökar risken för problem. Många studier har visat hur ett överskott av gränssättning, tillsägelser och kritik leder till mer problem och konflikter. Ett exempel är en sammanställning av flera studier med totalt över 500 barn. Av alla faktorer som mättes var det överdriven gränssättning och för mycket tillsägelser som bidrog mest till problem (Beauchaine, Webster-Stratton & Reid, 2005).

Försök att hitta en stund umgänge varje dag

Många föräldrar lever liv där det är svårt att hinna med att leka och umgås regelbundet med barnen. Det är lätt att drabbas av dåligt samvete, precis som Filips pappa. Han valde att göra en utflykt för att få lite längre tid tillsammans. Samtidigt rekommenderar de flesta forskarna en liten stund varje dag.

Det kan jämföras med motion: det är bättre med en kvarts jympa om dagen än att springa en mil en gång i månaden. Det har visat sig att föräldrar som dagligen avsatt femton minuter särskild tid för umgänge fått positiva effekter (Webster-Stratton, 2005).

Det kan låta konstigt att man ska planera in umgänge med barnen – det borde väl ske naturligt? De flesta föräldrar umgås förstås Umgänge och lek 21

mycket med sina barn. Poängen är att släppa allt annat en kort stund varje dag och enbart ägna sig åt barnen, att få ett tillfälle där man faktiskt får kontakt och ser varandra.

Försök att skapa utrymme även de dagar som är fyllda av arbete och stress. Finns det andra saker som du kan lägga åt sidan? Kan du till exempel laga enklare mat, strunta i att städa eller vänta med tvätten?

Kan du laga mat tillsammans med ditt barn istället för att göra det själv? Det tar kanske längre tid, men är ett bra tillfälle att umgås.

22 Umgänge och lek

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Familjer som umgås har mindre problem. I en studie med över 500 förskolebarn undersökte man i vilka familjer barnen hade mest problem.

Som väntat hade barnen mer problem i familjer med dålig ekonomi och där föräldrarna hade sociala eller psykiska problem. Föräldrarna fick också svara på frågor om hur ofta de gjorde olika saker med barnen (se lista nedan). Studien visade att gemensamma aktiviteter skyddade barn i alla familjer från att utveckla problem. Om föräldrarna och barnen hade mycket gemensamma aktiviteter minskade risken för problem hos barnen med runt 30 procent (Galboda-Liyanage, Prince & Scott, 2003).

• Jag läser böcker högt för mitt barn • Jag och mitt barn ritar/målar tillsammans • Mitt barn berättar historier för mig • Jag brukar räkna saker tillsammans med mitt barn • Jag berättar historier för mitt barn • Mitt barn sjunger för mig • Jag leker låtsaslekar med mitt barn • Vi pratar om vad vi har sett på tv • Vissa dagar hinner jag inte leka eller läsa för mitt barn • Vi leker med modellera • Vi tittar på bilder i böcker • Jag leker utomhus med mitt barn

• Vi lägger pussel • Vi bygger saker med klossar eller lego • Vi gör hushållssysslor tillsammans • Jag hjälper mitt barn att skaffa eller umgås med vänner • Jag förklarar hur saker och ting fungerar för mitt barn • Jag svarar på mitt barns frågor och visar intresse • Jag ställer frågor till mitt barn • Jag uppmuntrar mitt barns egna idéer och initiativ • Vi leker eller gör något intressant minst 30 minuter om dagen

Malin, 10 år

»Fan va taskigt! Jag får aldrig göra något!« Malin trycker argt av mobilen. Hon är tio år och tycker att hennes föräldrar alltid är orättvisa. I kväll ville hon följa med sin bästis hem, de skulle starta ett rockband. Det skulle ju bli världens bästa band! Vadå inte skjutsa henne? De brukar ju alltid skjutsa hennes storasyster överallt.

Umgänge och lek 23

Det är så himla orättvist! Varför måste hennes föräldrar vara de största idioterna i hela världen? Vill de att hon ska ha tråkigt eller?

Malin går och sparkar i gruset av ilska. För ett tag sen trivdes hon inte i skolan, men den här terminen har det blivit jätteroligt. Malin älskar att göra saker med sin bästa kompis. Hon kommer säkert att starta bandet med någon annan nu, tänker Malin. Malin kommer aldrig att förlåta mamma för det här.

Jaha, tänker mamma när hon lagt på luren. Så var det dags igen.

Flera gånger i veckan blir Malin tvärsur för att mamma säger nej.

Problemet är att Malin ställer helt orimliga krav. Hon vill bli skjutsad, följa med kompisar till centrum eller sova över. Om det inte sker NU så exploderar hon. Mamma funderar på om hon gjorde rätt den här gången. Det är ju bra att Malin har börjat trivas i skolan och har bra kompisar. Men nej, det går inte den här gången.

Malin måste lära sig att hon inte alltid kan få göra vad som helst.

Och hon får faktiskt väldigt ofta skjuts och tar ofta med sig kompisar hem. Det största problemet är att Malin är sur så länge. Det spelar ingen roll att både mamma och Malins syster försöker muntra upp henne. Hon snäser bara av dem. Ibland kan det gå så lång tid att mamma glömmer bort vad det var som gjorde Malin arg från början.

Malins mamma funderar på vad Malins dåliga humör kan bero på. Hon tycker att hon är konsekvent. Säger hon ja så håller hon vad hon lovar och säger hon nej så ger hon inte efter. Förut försökte hon diskutera med Malin när hon blev arg, men det blev bara värre. Nu har hon märkt att det är bättre att låta henne vara. Därför bråkar de mindre ofta nu, men Malin fortsätter som sagt ändå att vara sur väldigt länge.

24 Umgänge och lek

Vad gör jag för fel? tänker mamma. Den enda lösning hon kan komma på är att göra mer saker med Malin – att få mer tid tillsammans.

Pröva först att umgås – lös problemen sen

Umgänge är förstås inte lösningen på alla konflikter. I Filips fall var det uppenbart att han och pappa behövde mer tid tillsammans, men i Malins fall känns det inte lika självklart. Samtidigt är det klokt av Malins mamma att testa att umgås mer. Det är en enkel sak att pröva som inte kan skada. Mer umgänge ökar också chansen för att få reda på mer om varför barnet mår dåligt eller bråkar.

Malin, 10 år

Mamma och Malin sitter vid köksbordet. »Vad säger du om att vi skulle göra saker tillsammans lite oftare?« säger mamma.

Malin tittar konstigt på henne, men har inga invändningar. De planerar att göra något tillsammans ungefär varannan dag. Självklart umgås de annars också – de träffas ju varje dag – men de här stunderna ska de helt ägna åt umgänge. Mamma börjar föra dagbok för att följa hur försöket fungerar.

Första tillfället verkar Malin inte överdrivet entusiastisk över att umgås med mamma. De väljer att ha en pratstund före läggdags.

De pratar om vardagliga saker som hur dagen har varit och vad som har hänt i skolan. Mamma inser att det faktiskt är lite ovant Umgänge och lek 25

att sitta ner och verkligen bara prata om sådana saker, men efterhand märker hon att Malin börjar bli mer engagerad. De följande två veckorna lagar de mat tillsammans, åker och handlar, bakar, tittar på tv, har pratstunder, promenerar, fikar och åker till affären ihop. I dagboken kan mamma konstatera att Malin uppskattar de lite ovanligare aktiviteterna mest, som till exempel att baka. Hon ser också att de har mycket färre konflikter. Många dagar har varit helt fria från bråk. Malin har blivit mycket bättre på att lugnt resonera och acceptera när mamma inte kan ställa upp på hennes krav.

Hon har blivit riktigt sur två gånger, men det har gått över fortare.

Mamma har också fått reda på mer om vad som händer i skolan, som till exempel när Malin berättade om en klasskompis som varit taskig.

Mamma är glad och lite förvånad över förändringen i relationen till Malin. Det var oväntat att en sådan liten insats skulle ge så mycket.

Lek med barnen Mike, 5 år

Mamma sitter på golvet med Mike på hans rum. I ögonvrån ser hon hur Mike hoppar runt och leker full av energi. »Här kommer kapten gul! Akta mamma. Jag sätter på honom en hjälm så han inte skadar sig. Ser du mamma?« säger Mike entusiastiskt.

26 Umgänge och lek

»Jo, jag ser! Toppen. Nu kommer han inte att göra sig illa«, säger mamma. »Nej. Fast han vill egentligen inte ha hjälm. Han är arg. Och han är sur för att han inte fick mums-mums av Bläckfiskkungen.« Mike bubblar på om alla leksaksgubbar. Han hittar på namn och låtsas att han är än den ena och än den andra figuren. Mamma är med på leken och plockar också med figurerna. Hon härmar Mike och låtsas att hon är olika gubbar. Det är Mike som styr. »Nu är tåget fullt! Oj! Det går sönder! Du får inte plats mamma«, säger Mike. »Det gick av på mitten. Och Bläckfiskkungen trillade av«, svarar mamma.

Mamma tappar fokus på leken igen. Ärligt talat tycker hon att det är måttligt roligt att leka med plastfigurer. Mike slutför aldrig någonting. Om de börjar bygga något ska han genast ta sönder det.

Om hon börjar leka med en figur ska han genast ha den. Strax därpå är det något annat som fångar hans intresse. Mamma blir snabbt uttråkad, men försöker skärpa sig eftersom Mike tycker så mycket om att leka. Fast på senaste tiden tycker hon att det har varit svårare än vanligt. Hon har så mycket annat att tänka på. »Titta mamma! Han har byggt ett svampskepp och ska stjäla alla svampar på månen.« Mamma kan inte låta bli att skratta.

Många föräldrar känner nog igen sig i berättelsen om Mike. Det är inte alltid lätt att hålla entusiasmen på topp. Måste man verkligen leka med barnen? Kan de inte leka själva eller med andra barn? Kan vi inte göra hushållssysslor ihop istället för att leka? Jo, all slags Umgänge och lek 27

positivt umgänge är bra, vilket vi har sett hittills i kapitlet, men forskning talar för att lek fyller en särskild funktion. Det är generellt bra att leka regelbundet med barnen, även om det bara är korta stunder. Resten av pusselbitarna i kapitlet tar upp hur leken kan bli mer utvecklande för barn och föräldrar.

Hitta en engagerande aktivitet

Det sägs ofta att man ska låta barnen styra leken (så även i denna bok). Ibland gör det att föräldrar känner sig skyldiga att leka samma lek eller läsa samma bok om och om igen – för barnets skull. Även om det förstås känns meningsfullt att barnet gillar aktiviteten är det ännu bättre att ha roligt tillsammans – precis som Mikes mamma hade på slutet. Poängen i den här pusselbiten är att hellre välja en aktivitet som både barn och föräldrar får ut något av, än att föräldern leker barnens lekar utan engagemang. Även om Mikes mamma blev mer engagerad efter ett tag hade det kanske varit ännu bättre med en annan aktivitet. Försök att presentera så många olika förslag på lekar och aktiviteter som möjligt för ditt barn.

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Lek leder till positiv utveckling för barnen. En sammanställning av 46 olika studier visade att barn som leker mycket bland annat får bättre förmåga att lösa problem, bättre förmåga att hantera egna och andras känslor och ett mer utvecklat språk. Det framkom också att låtsaslek där barn får pröva olika roller är särskilt utvecklande – till exempel som Mike gjorde med figurerna (Fisher, 1992).

28 Umgänge och lek

Gemensam lek bidrar särskilt mycket till en bra relation. I en studie besökte forskare 60 familjer och noterade vad barnen gjorde. Ett år senare bedömdes hur mycket barnen bråkade. Barnen bråkade minst i de familjer där föräldrarna aktivt hade lekt mest med dem. Aktiviteter som att prata, leka med syskon, leka själv eller vardagssysslor hade inte samma effekt som föräldralek. Barnen bråkade mest i familjer där de varit mycket sysslolösa (Gardner, Ward, Burton & Wilson, 2003).

Gemensam lek med föräldrar förbereder barn för lek med kamrater.

Drygt 50 barn observerades tillsammans med sina kamrater på förskolan.

De barn som hade bra kamratrelationer hade föräldrar som hade lekt mycket med dem. Två saker som dessa föräldrar specifikt hade lärt barnen i leken var att turas om och att dela med sig (Kennedy, 1992).

Låt barnet styra leken

Filip älskade att vara på spårvägsmuseet. Det var en begränsad yta där han kunde röra sig fritt och fick lov att ta på allting. Hemma finns det en massa saker som Filip inte får göra. Då är pappa tvungen att säga nej och styra mer. På museet kunde pappa helt enkelt följa med Filip och låta honom utforska omgivningen. Det är bra att låta barnen styra leken så långt det går – att vänta in barnens initiativ och följa efter. Mikes mamma låter honom styra leken nästan helt. Hon härmar det han gör, tar upp egna figurer och följer med i Mikes fantasi. Det är en utmaning eftersom han så ofta byter spår, men hon har märkt att han brukar tröttna om hon försöker leda leken.

Många föräldrar kan känna en press att underhålla barnen när de leker, särskilt om barnen inte kommer med så mycket egna iniUmgänge och lek 29

tiativ. Föräldern kanske börjar föreslå vad man ska rita, börjar bygga själv med legobitarna eller börjar spela teater med någon låtsasfigur. Visst kan barn tycka att det är roligt om föräldern leder leken, men i längden är det mer utvecklande och roligt att själv få pröva vingarna. Barnet lär sig att ta egna initiativ och kan i längden utforska saker på egen hand utan stöd från vuxna.

Det är också bra att vara närvarande och lyhörd i leken. I flera studier har man sett att barn mår bra om de får en direkt reaktion på initiativ. Det blir svårt för barn att tolka föräldrarna om de inte reagerar eller om svaren dröjer. Dessutom är det bra om föräldrarnas reaktioner matchar det barnen gör eller säger. Om ett barn till exempel uttrycker förvåning är det logiskt om föräldern speglar det. Mikes mamma visade entusiasm när han var entusiastisk och hon hängde med i hans fantasier. Om föräldrar är närvarande och lyhörda på det sättet blir leken logisk och barnen känner sig sedda och förstådda.

Kan barn bli själviska om de alltid får bestämma hur leken ska vara? Det verkar vara tvärtom. Det bästa sättet att lära barn att vara generösa och lyhörda är om föräldern föregår med gott exempel. Barn härmar sina föräldrar och börjar ofta bete sig likadant.

Om föräldern delar med sig och turas om kommer barnet också att göra det – även med kamrater. I nästa kapitel finns det mer information om hur barn härmar föräldrar. Om ett barn visar tendens till att styra för mycket över andra är får man försöka hjälpa barnet i den situationen, till exempel genom att gå in och medla i konflikterna. Då kan man förklara varför man ibland måste låta andra bestämma.

30 Umgänge och lek

Anta att du har fått en uppgift på ditt jobb. Hur känns det om din chef kommer och berättar steg för steg hur du ska göra utan att du själv får tid att tänka efter?

Det kanske känns skönt att slippa hitta lösningen själv, men i längden blir det trist att inte få vara kreativ. De flesta skulle nog uppskatta en chef som är lyhörd för initiativ och låter medarbetare styra så långt det går.

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Barnstyrd lek ger bättre samarbete. I en studie fick en grupp föräldrar träna på att låta barnen styra leken, vara lyhörda och närvarande. I en annan grupp fick föräldrarna instruktion om att leka som de brukar göra.

Föräldrarna i båda grupperna fick först leka en stund med barnen och därefter städa undan leksakerna tillsammans. I gruppen där föräldrarna fått träning samarbetade barnen betydligt bättre under städningen. Föräldrarna och barnen i den gruppen kom överens nästan dubbelt så ofta som i den andra gruppen (Parpal & Maccoby, 1985).

Lyhörd lek leder till utveckling i tänkande och språk hos barnen. I en studie följdes nästan 300 barn över flera år. Först observerade man hur föräldrarna lekte med barnen och därefter bedömdes barnens utveckling i tänkande och språk. Att föräldrarna var lyhörda i leken (att de snabbt svarade på barnens initiativ och behov) var det som hade starkast samband med barnens utveckling i språk och tänkande (Tamis-LeMonda, Shannon, Cabrera & Lamb, 2004).

Umgänge och lek 31

Beskriv istället för att fråga

Det är bra att beskriva vad som händer och vad barnet gör i leken. När Mike säger saker till mamma svarar hon genom att beskriva det som händer, till exempel: »Tåget gick sönder.« Det fungerar ofta bra att använda sådana beskrivningar istället för att ställa frågor. Många frågor kan leda till att leken avbryts.

Barnet slutar att ta initiativ och försöker istället svara på frågorna.

Beskrivningar är ett alternativ till frågor. Testa att vara lite som en sportkommentator: att livfullt och engagerat beskriva det som händer.

Naturligtvis kan man ibland ställa frågor under leken, men då är det bra att använda öppna frågor. Mikes mamma skulle till exempel kunnat fråga: »Vad gör Bläckfiskkungen?« Det är en öppen fråga med många möjliga svar. En sluten fråga som man bara kan svara ja eller nej på leder sällan vidare, till exempel: »Är Bläckfiskkungen snäll?« Ibland kan föräldrar vilja lära barnet olika saker vilket kan leda till många slutna frågor med färdiga svar, till exempel: »Kommer du ihåg vad bläckfiskar äter?« Återigen – det är inte fel att fråga saker, men kom ihåg att barn ofta lär sig saker genom att själva utforska omgivningen snarare än att svara på frågor.

Beskrivningar istället för frågor gäller även för äldre barn. Om de till exempel berättar något som hänt i skolan blir det ofta ett bättre samtal om föräldrarna speglar vad de säger och då och då använder öppna frågor. I kapitlet om kommunikation, »Lyssna och fråga«, finns fler exempel på hur man kan samtala på det sättet.

32 Umgänge och lek

NOK_FORSTER_FEM_GANGER_MER_KARLEK_omslag.indd 1

2009-02-12 10.43