Denna titel har tidigare givits ut av Formas och utges från och med denna fjärde upplaga av Studentlitteratur AB. Denna upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den tidigare upplagan.
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 38685 ISBN 978-91-44-10285-6 Upplaga 4:1 Författaren och Studentlitteratur 1997, 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Grafisk formgivning: Nilsson Design AB Illustrationer: Pertti Salonen Foto: Författaren där inget anges Printed by Holmbergs, Sweden 2016
Innehåll Människan och de tekniska systemen..............................7
Tekniska system – människans skapelse......................................................... 9 Det historiska arvet.........................................................................................16 Drivkrafter för förändring................................................................................24 Människor och teknik......................................................................................30
Hushållning med naturresurser....................................37
Naturresurser – vår livsbas.............................................................................39 Uthållighet – vad är det?.................................................................................53 Städer i världen...............................................................................................58
Hållbarhet och fysisk planering....................................71
Uthålliga städer................................................................................................73 Instrument för fysisk planering.......................................................................83 Planering för teknisk försörjning.....................................................................95
De tekniska systemen.............................................107 Dagens och framtidens tekniska system.....................................................109 Transporter....................................................................................................112 Vatten och avlopp..........................................................................................138 Energi............................................................................................................166 Avfall.............................................................................................................195 Telekommunikationer.....................................................................................216 System i samverkan......................................................................................224
Visioner..............................................................233 Några råd i ett osäkert läge......................................243 Bilagor...............................................................248 Lagar och regler.............................................................................................249 Sökordsregister .............................................................................................253
”Blir summan av alla dessa olika miljöexperiment – solfångare, urinseparerande toaletter, kompostering, miljöbilar, rotzonsanläggningar etc – verkligen en håll bar stad? Eller är den hållbara staden något annat? Vad som saknas är en gemen sam teoretisk grundval.” Johan Rådberg, KTH, Byggforskning 2/97
Uthålliga städer Planering för den uthålliga staden kräver helhetssyn. Det betyder bland annat att de lokala kom munaltekniska frågeställningarna måste sättas in i ett regionalt, na tionellt eller till och med globalt sammanhang för att det ska gå att ta ställning till bärkraften hos för sörjningssystem i olika skala. Var passar olika lösningar? Och ska vi bo tätt eller glest i framtidens ut hålliga stad? En stad är en plats där många människor lever och verkar på liten yta. I staden möts människor, idéer, kunskap och möjligheter. Vi är många som inte kan tänka oss att vara utan staden. Om vi tittar bakåt i historien hit tar vi flera viktiga skäl till att människor slöt sig samman på små ytor. Staden gav skydd för invånarna, särskilt när det var krig. Den fungerade som marknadsplats för varor och tjänster. I och med industrialiseringen blev städerna säte för massproduktionen. Det var en fördel att arbetskraften fanns på nära håll i tider av långsamma transporter. Där fanns F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
järnväg och telekommunikationer som un derlättade utbytet av varor. I dag förändras stadens roll. Från säker hetssynpunkt kan det vara bättre att bo på landet, och informationstekniken tenderar att minska fördelarna med centraliserad produktion och handel. Koncentration är ibland till nackdel, till exempel när det blir stopp i trafiken. I framtiden blir stadens viktigaste roll kanske att vara mötesplats för människor och en plats för vissa tjänster som måste konsumeras samtidigt som de produce ras, till exempel sjukvård och teater.
En uthållig stad – hur ser den ut?
Vad är en uthållig stad? Åtskilliga forskare och praktiker världen över funderar på sa ken. Det saknas en allmänt accepterad de finition av uthållig stadsutveckling. Vilka problem är det vi måste lösa? Det handlar om tekniska system. Det handlar om miljö och naturresurser. Det handlar inte minst om vad människor behöver och är beredda att göra. Det behövs indikatorer på hållbar het. Det bör gå att komma fram till vissa principer för uthållig stadsplanering, men
73
ingen har sagt att det är lätt. Kanske är det ”omöjligt”. En modern stad behöver anläggningar för vatten, avlopp, avfall, energi, transpor ter och telekommunikationer. Vatten och avlopp transporteras i rör. Annat material transporteras med fordon som går på väg, järnväg, spårväg, i luft eller på vatten. Det behövs stationer, hamnar och hållplatser. Transporterna kräver energi. Energi behövs för att vi ska få värme, ljus och kyla. Flöden av information kräver kommunikations kanaler i form av trådar, fibrer, radiovågor och så vidare. Men gränsen för de tekniska systemen kan inte dras där tätorten tar slut. Stad och land hänger ihop via olika flöden som förmedlas av de tekniska systemen. Staden är ett levan de väsen, som ett hjärta som pumpar in och pumpar ut. Den suger till sig bränsle, mat, vatten, industriråvaror, elenergi med mera. Figur 19. Mellan staden och
”
Det är inte självklart meningsfullt att säga att en viss stad är hållbar. Staden måste betraktas tillsammans med sitt omland. Med det menas även andra länder som bidrar till stadens försörj ning genom export av varor, till ex empel livsmedel och bensin till bi larna. I så fall betyder uthållig stad att uttaget per capita av resurser från omlandet och utsläppen av förore ningar till omgivningen inte får vara för stora. Dessutom skulle man kun na definiera en mer lokal hållbarhets aspekt utifrån principen om en jäm lik fördelning av resurser både inom och mellan generationer.
”
Karl Dreborg, Forskargruppen för miljö strategiska studier, FMS, Stockholm
Luftföroreningar
dess omland pågår ett ständigt utbyte av material och energi. In kommer råvaror och bas förnödenheter till stadsborna. Ut går förädlade varor, men också restprodukter och flöden av värme och använt vatten.
Värme
Vatten
Solenergi
Fossila bränslen Metaller Mineraler
n sle än r B ror va a å R sk A
Mat Bränslen Råvaror O rga
Fast avfall
n is
fall k t av
V ä x t n ä ri n g
Avlopp
Vatten
Elenergi
74
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Den pumpar ut avgaser, sopor, avloppsvat ten, aska, slagg och så vidare. Dessutom strå lar det ut värme. Gränsen för flödena kan inte heller dras där regionen eller nationen tar slut. Länder hänger ihop med varandra via flöden av varor och information. Ett problem för tätorten är att den i dag oftast inte ligger särskilt nära odlingsom rådena. Vår livsmedelsförsörjning bygger på långa transporter. Kött, mjölk och ägg produceras till stor del i södra Sverige. Där finns mer än 50 procent av svinen och en fjärdedel av korna. Djurfoder som korn och havre odlas i Mälardalen och transporteras söderut. Kött, mjölk och ägg transporteras tillbaka till Mälardalen. Den totala mängden råvaror som används i Sverige är ungefär 185 miljoner ton per år. Ungefär 140 miljoner ton varor, mat och byggmaterial produceras. Frågan är vil ken typ av boende som medför den största resursanvändningen. Det är inte självklart att det skulle lösa miljöproblemen att sprida ut människor jämnare över landytan. Städerna är kanske inte ett miljöproblem, utan kanske en del av lösningen på problemen.
Tätort och glesbygd
Sverige är glest befolkat jämfört med de flesta andra europeiska länder. Befolkningen är ojämnt fördelad med 37 procent i de tre storstadslänen som upptar bara fyra procent av landets areal. I Norrbottens län bor tre procent av befolkningen på 24 procent av arealen. Det här har stor betydelse för den tekniska försörjningen, som bör anpassas till de lokala förhållandena. Hittills har vi i många fall använt samma typ av lösningar i Korpilombolo som i Stockholm, till exempel på VA-sidan.
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Med tätort menas i vårt land ett områ de med minst 200 invånare och med högst 200 meter mellan husen. Det som inte är tätort betecknas som glesbygd. 80 procent av Sveriges befolkning bor i landets 1 800 tätorter på drygt en procent av landarealen. Bara drygt 100 orter har fler än 10 000 in vånare, och ungefär lika många har fler än 5 000 invånare. Det stora flertalet svenska tätorter är alltså små. Även de större tätor terna är små och glesa till strukturen, om man jämför internationellt. Det här är en tillgång, men samtidigt en nackdel med tan ke på transporter av människor och varor. Det går till exempel åt stora arealer till ga tor och vägar. I Stockholm beräknas ungefär hälften av marken vara trafikutrymme i vid mening. I dag flyttar många människor ut till sina fritidshus som förvandlas till per manentbostäder. Det innebär större krav på infrastrukturen, till exempel vatten, avlopp, transporter och energi. Behovet av sociala tjänster ökar också. Medeltidens städer var fortfarande glest befolkade. Kopplingen mellan stad och land var mycket stark. Staden planerades efter de förutsättningar som naturen erbjöd. Från och med 1500-talet kom rutnätstaden med regelbundna kvarter, och staden blev tätare i centrum. Hur ska det gå med våra städer på sikt? Ska vi glesa ut dem igen? Eller ska vi förtäta dem och låta dem fortsätta växa – kanske på höjden eller under mark som man planerar i Japan med flera länder? Vad är egentligen hållbart i längden? Den uthålliga stadsutvecklingen måste planeras och utfor mas olika i olika delar av världen. Stadens relation till omlandet blir avgörande. De tek niska systemen kommer att förändras, och det får konsekvenser för markanvändning och bebyggelsestruktur.
75
Ska vi bo tätt eller glest?
Staden som företeelse har varit utsatt för kritik från allra första början, bland annat för att den skapar miljöproblem och lever över sina tillgångar. De som i dag kritiserar staden av miljöskäl glömmer att stadsliv i många avseenden är mycket mindre stressande för naturen än livet på landet. I dag grubblar vi på hur den framtida uthålliga staden ska se ut: vilken storlek, form och täthet den ska ha och var olika verksamheter ska ske inne i staden.
Den ruraliserade staden Systemekologen Folke Günther, Stockholms universitet, hävdar att bara den glesa, ”rura liserade” staden är möjlig i framti den. Indu strisamhällets städer är beroende av fossil och billig energi, men för en bosättningsstruktur som man vill bibehålla under en längre tid är flödesenergi den enda lösningen. Med dyra re energi blir det svårt att transportera mat och vatten till staden och att återföra växt näringsämnen till åkrarna. Dessutom stiger fosforpriset när energin blir dyrare, eftersom tillgångarna blir allt mer svårtillgängliga. Ett sätt att lösa både energi- och växtnärings problemen vore att minska avståndet mellan jordbruk och bosättning. I så fall måste vi tänka på ett nytt sätt när vi ändå måste bygga om våra hus. Ombyggnad kan utnyttjas som potential att glesa ut staden, som kan få växa i peri ferin. En stad med 36 000 invånare, varav 3 000 i periferin, kunde glesas ut under en 50-årsperiod så att 3 000 i stället bodde i centrum och 33 000 i periferin. Ett nor malstort jordbruk kan försörja och vara i växtnäringsbalans med cirka 200 personer.
76
Bosättningen på 200 personer kunde pla ceras i grupper om fyra, det vill säga 800 personer skulle bo ganska tätt i något som är ett mellanting mellan dagens land och stad. Bosättningen skulle ha ett eget VA-system och till stor del vara självförsörjande på mat. Inom cykelavstånd (3,5 km) kan man i bästa fall ha 20 000 grannar.
Den måttfulla staden Andra forskare håller inte med Folke Günt her om hela hans vision. Men de erkänner att det finns argument som talar både för gleshet och för täthet. Boverket talar för den ”måttfulla staden” och säger att med elstora städer (10 000 – 150 000 invånare) i allmänhet är bäst på att hålla nere de mil jöbelastande utsläppen räknat per person. Bilresandet kan hållas på låg nivå. Det finns många arbetsplatser på orten. Pendlingsav stånden är måttliga, många går eller cyklar till arbetet och i de lite större städerna finns underlag för kollektivtrafik. Koncentratio nen av människor gör det nödvändigt att sat sa på avancerade system för avloppsrening, avfallshantering och uppvärmning.
Den kompakta staden – en EU-vision EU:s bok om stadsmiljön Green Paper on the Urban Environment (1990) talar om den sammanhållna, högexploaterade, kompakta staden som visionen av den europeiska ut hålliga staden. Den kompakta staden skulle ge kortare avstånd, leda till minskat bil resande och lägre energanvändning. Idéerna fick stort genomslag när boken kom. I dag står den kompakta staden i motsats till visio nen om den glesa, ruraliserade staden. Men motsättningen är skenbar; både förätning och utglesning av bebyggelsen kan behövas.
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Fördelar med både tätt och glest Med tanke på att människor har olika be hov under olika perioder i livet är det en fördel att det finns olika typer av bebyggelse. Med tanke på den tekniska försörjningen finns det fördelar med både tät och gles be byggelse. Fördelarna med att bygga tätt är bland annat: • att det kan bli kortare transporter som till stor del kan skötas via gång- och cykel trafik • att det går att ordna effektiva kollektiva lösningar när det gäller transporter, led ningsnät med mera • att det blir större underlag för central anslutning till system för uppvärmning, vattenförsörjning, avlopps- och avfalls hantering • att det kan bli lättare att få till stånd krets lopp av metaller, glas, papper med mera och att ta hand om farligt avfall • att en stor andel lägenheter finns i flerfa miljshus som ger den minsta sammanlag da ytan för uppvärmning Fördelarna med att bygga glest är bland annat: • att det blir korta transporter för närings ämnenas kretslopp • att människornas belastning på naturen kan delas upp i mindre strömmar som har större möjlighet att tas omhand av naturen • att det blir lättare att avsätta tillräckliga ytor för energianläggningar som bygger på förnybara resurser (fält för solfångare och vindkraftverk, biobränslen med mera) • att det går att hitta ytor för lokalt om händertagande av dagvatten (LOD) och spillvatten (LOS) • att det går att hitta lägen och ytor för kom postering och rötning av organiskt avfall
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Å ena sidan … å andra sidan Att bygga tätt kan å ena sidan verka energi besparande, därför att man får mindre to tal omslutande yta på lägenheterna. Men å andra sidan kräver stora flerbostadshus mer el till hissar och fläktar och drar större kost nader för underhåll och ombyggnad. I tätt byggda områden är det lättare att samla in avfall; transporterna blir kortare. Men sam tidigt kan det vara svårare att få de boende i tättbyggda områden att själva ta ansvar för sopsortering och sophantering. I gles bebyggelse går det att bevara värde full natur- och kulturmiljö, till exempel grönområden av sådan storlek att växter och djur kan reproducera sig. Å andra sidan kanske det går att bevara större naturom råden om vi bor tätt. En biogasanläggning skulle kunna passa i en gles struktur, om den drivs med rester från lokala odlingar och le vererar värme till bostäderna runt omkring. Men en tätare stadsdel kan vara att föredra för att få ekonomi på anläggningen.
Mosaik av stadstyper
Städerna är inte homogena. De är en mo saik av olika bebyggelseformer eller stads typer, som har kommit till i olika perioder med olika ekonomiska och tekniska för hållanden. Stadsbyggnadsforskaren Johan Rådberg, KTH, har utvecklat en metod för att identifiera ett antal stadstyper som våra svenska städer består av: tät stenstad, storg årdskvarter, höga punkthus, låga lamellhus, förindustriell stad, trädgårdsstad, friliggande småhus, äldre glesa villaområden och så vi dare. Stadstyperna skiljer sig när det gäller genomsnittlig hushöjd, andel bebyggd mark och exploateringstal. De har mycket olika förutsättningar för till exempel småskalig
77
odling, lokal kompostering och infiltration av dagvatten. De skiljer sig också åt när det gäller energianvändning, årlig körsträcka med bil med mera. Det kan behövas både förtätning och utglesning av bebyggelsen. Det intressanta är hur och var vi bör förtäta och glesa ut. Med mer kunskap om de olika stadstypernas möjligheter och begränsningar när det gäller lokala lösningar kommer vi kanske att kun na hantera den komplicerade täthetsfrågan bättre i planeringen. Förtätning kan i vissa stadstyper visa sig vara ett bra medel att öka förutsättningarna för hållbarhet, medan det i andra stadstyper kan göra att förutsättning arna blir sämre. De lokala förutsättningarna spelar stor roll för var och hur man bör förtäta. Samma sak gäller för uppdelning av staden i olika områ den för olika verksamheter. I dag är staden indelad i specialiserade zoner. Försörjningen är organiserad i stora system, och mycket material flyttas mellan zonerna. Ett miljö argument för att behålla uppdelningen är att det blir lättare att ta hand om miljöfarliga restprodukter. Å andra sidan kan det främja förmågan att ta lokalt ansvar om stadsstruk turen görs så helhetlig och mångfasetterad som möjligt.
Många möjliga planeringsmodeller Det finns många tänkbara sätt att göra sta den både tät och gles. Frågan om stadens form är central, och det är viktigt att det finns modeller för de fysiska planerarna när de ska försöka organisera framtidens uthål liga stad. Det finns olika idéer om vilken form på staden som är bäst. Figur 20 visar en förenklad modell av hur en miljöanpassad stad skulle kunna tillåtas växa. Det här är en idé bland många till planeringsmodell för en uthållig stad. I dag bygger vi väldigt få nya städer. Men planeringsmodeller kan ändå vara till hjälp i stadsförnyelsearbetet.
78
a
b
c
d
Figur 20. Bilden visar en idé till planeringsmodell för en uthållig stad. a) Stadskärnan får växa till viss maximal täthet och utbredning. b) Ytterligare tillväxt förläggs till en yttre ring bortom ett grönt bälte c) …och längs med radiella leder. Staden blir på det sättet anpassad för kollektivtrafik. Även grönområdena förbinds radiellt. d) Schablonbilden anpassas till de faktiska förutsättningarna i landskapet, och bebyggelsen ordnas i avgränsade och överblickbara enheter. (Efter Lars Orrskog, KTH)
Den robusta staden
Storstaden är sårbar bland annat därför att den är beroende av ett stort omland och mycket energi. Den har många okontrolle rade materialflöden och avancerade tekniska system. Det talas om att staden måste vara robust. I begreppet robusthet ingår både fysiska och sociala egenskaper. De fysiska innefattar uthållighet, säkerhet och flexi bilitet. De sociala beskriver mer vad som krävs av aktörerna när något händer, till ex empel kunskap, samförstånd och förmåga att hantera olika typer av störningar och krissituationer. Frågor kring robusthet kan indelas i före och efter en kris (för-hindra och hantera) och utifrån fysiska och sociala egenskaper (tabell 3). Tabell 3. Robusthet kan delas upp i före och efter en kris samt i fysiska och sociala egenskaper. (Källa: BFR)
ROBUSTHETENS EGENSKAPER
Fysiska Sociala
Före (förhindra)
säkerhet stabilitet
Efter (hantera)
flexibilitet förmåga
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Städerna är beroende av att försörjningen fungerar för våra primära behov som vär me, vatten, avlopp, avfall, livsmedel, sjuk vård med mera. För att det här ska fungera måste också stödsystem för el, telekommu nikationer och transporter fungera. Vid ett längre elavbrott kan fjärrvärme, VA-system och telekommunikationer slås ut. Störning ar i elförsörjningen är sällsynta, men för att klara situationer med längre elavbrott behövs det reservsystem som för närvarande bara är delvis utbyggda. Ett robust samhälle är ett flexibelt sam hälle. Samhället bör vara robust med tan ke på långsiktiga förlopp, till exempel när det gäller vatten, energiförsörjning och av fallshantering. Hot mot vattenresurserna är bland annat industriutsläpp, grustäkter, tätortsbebyggelse, väg- och tunnelbyggen. Samhället ska också vara robust med tanke på plötsliga förlopp som sabotage, natur katastrofer och krig. Med den snabba utveckling som sker i dag på många områden är det svårt att hinna vidta de förebyggande tekniska åtgärder som skulle behövas. Flexibiliteten och människ ans förmåga att hantera oförutsedda stör ningar blir därför allt viktigare. Det kan till exempel bli aktuellt att anpassa teknik för decentraliserad teknisk försörjning eller som reservsystem i flerbostadshusområden. En vanlig ståndpunkt är att samhället har blivit mera sårbart under industriepoken, eftersom vi har byggt upp och gjort oss be roende av en högteknologisk struktur och transporter över stora avstånd. Vi är bundna till centraliserade, automatiserade försörj ningssystem. Sårbarheten har ökat, särskilt mot sabotage, terror- och krigshandlingar. Men det finns forskare som har ett lite an norlunda perspektiv. De säger att det har blivit säkrare att leva i vårt samhälle jämfört med hur det var för hundra år sedan, att vi F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
har byggt upp väldigt mycket resurser för att klara olika typer av påfrestningar, olyckshän delser med mera. Exempelvis kan missväxt i en landsända kompenseras genom transpor ter från annat håll.
Ansvar för beredskap Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, är den myndighet som har till uppgift att lyfta fram riskhänsyn i samhällsplaneringen. ÖCB har spritt en mängd kommunala exempel när det gäller sårbarhet i tekniska system, bland annat i ”Metodik för riskanalys” och ”Beredskapshänsyn i planering och samhälls utveckling”. ÖCB och Byggforskningsrådet samarbetar om ett forskningsprogram kring robusthet, där det finns tankar om att ökad robusthet kanske sammanfaller med det öka de intresset för miljötänkande, småskalighet och samverkan i grannskap. Energiförsörjningen inom totalförsvaret har i och med 1996 års totalförsvarsbeslut delats upp mellan Närings- och teknikut vecklingsverket, Nutek, och affärsverket Svenska Kraftnät. Nutek ansvarar för bräns len och drivmedel och Svenska Kraftnät för elberedskapen. En generell princip är att den som har ansvar för en verksamhet i fredsstid också bär ansvaret under kris och krig.
”
Hur ska vi kunna garantera vår bränsleförsörjning i krig när vi inte ens vet om det finns diesel till flisbilarna? Sten Carlsson, Nyköping Energi, i Fjärrvärmetidningen 8/96
”
79
Energianvändning per capita i den industrialiserade världen
Den oslagbara staden I samverkansprojektet Den oslag bara staden mellan ÖCB, BFR och Boverket beskrevs en sårbar stad, Riskstad, och en mindre sårbar stad, Brastad. I Riskstad är husen elvärmda utan skorsten, alla ledningar ligger i samma bro, det är svag samverkan mellan de boende, oljedepån ligger i bebyggelse och kommunledningen är exponerad för risker. I Brastad har husen lokal uppvärmning med kraft värme, ledningarna är utspridda, det sker samverkan på grannskapsnivå, oljedepån är skild från bebyggelsen, och kommunledningen är skyddad.
Kärnkraft Fossila bränslen
Solenergi
I går
Utmaningar för planeringen God planering ska i framtiden ske på miljöns villkor och från två håll: uppifrån med en vision för hela riket och kanske för världen, och nerifrån med åsikterna hos dem som bor i ett område. Planeringen kan utnyttjas för att hjälpa beslutsfattarna att vara förutseende. Den kan skapa förut sättningar för en omställning av resmönster och konsumtionsförhållanden den dag om ständigheterna kräver sådana förändringar. I dagsläget är det inte planering som får människor att till exempel resa mindre eller leva energisnålt.
Villkor för ett uthålligt samhälle När vi planerar markanvändningen i det uthålliga samhället måste vi bland annat ta hänsyn till följande villkor:
80
Solenergi
I morgon
Fig 21. En av utmaningarna för planeringen är att långsiktigt anpassa samhäl let till energianvändning på en nivå där solenergi i olika former räcker för be hoven. Vägen dit kan se ut på olika sätt, och nivån på energianvändningen är inte given. (Efter Lars Orrskog, KTH)
• Energianvändningen måste baseras på för nybara energiresurser; samhället ska drivas av solenergi i en eller annan form. • Den biologiska mångfalden ska bibehållas. • Den biologiska produktionen ska bibe hållas och utvecklas för att säkra livs medelsförsörjningen på lång sikt. • Utbytet mellan samhället/staden och na turen/landsbygden måste upprätthållas i medvetet organiserade kretslopp. Utmaningen för planeringen ser i korthet ut som i figur 21. Vissa bedömare anser att vi kommer att kunna använda mycket energi även i framtiden, det vill säga om vi hittar bättre tekniska lösningar för att ta hand om direkt solenergi. Tillgången på solenergi är mycket stor. F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Räcker den kommunala kompetensen? Hittills har den strategiska fysiska plane ringen varit offensiv och inriktad på att ad ministrera tillväxten av fysisk miljö – den stora infrastrukturen i form av motorvägar, järnvägar och flygfält – och inte på natur miljön. Miljöfrågorna har ansetts som ett motstående intresse av underordnad bety delse i planeringen. Nu behöver vi definiera en planering för att vidmakthålla natur- och kulturmiljöer. Räcker den nuvarande kommunala kompe tensen för det här? Det finns ett antal hinder i den professionella och byråkratiska kultu ren i kommunerna. Den oförvitlige tjänste mannen på miljö- och hälsoskyddskonto ret brukar vara naturvetare. I den tekniska försörjningen finns det mer affärsmässighet. De professionella planerarna är varken af färsmässiga eller oförvitliga tjänstemän. De avlyssnar, lappar och lagar och ägnar sig sna rast åt politik. Det här är kulturer som inte riktigt går ihop. Man kan lätt prata förbi varandra. Ibland fungerar samarbetet mellan plan sidan och de exploaterande förvaltningarna bra. Andra gånger byggs det upp konstruera de motsättningar, därför att man inte känner till varandras arbete tillräckligt väl. Det kan vara tillsynsmyndigheter som automatiskt tror de exploaterande förvaltningarna om ont. Det kan handla om stadsbyggnadskon tor som tolkar politiska signaler och spring er före de tekniska förvaltningarna som då känner sig överkörda. Sektoriseringen gör att det är svårt att sam verka kring planeringsarbete i kommunerna. Det är inte bra om planering hamnar som en sektor vid sidan om övrig verksamhet; det finns sådana tendenser i dag. Ett annat
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
problem är den låga exploateringsverksam heten som gör att intäkterna via taxor och avgifter minskar. Det ekonomiska utrymmet blir så litet att det blir svårt att hålla kvar tillräcklig kompetens för att kunna bedriva långsiktigt utvecklingsarbete kring kommu nal planering. Många kommuner slår ihop olika nämn der och förvaltningar. Exempelvis har cirka en tredjedel av kommunerna slagit ihop byggnadsnämnden och miljö- och hälso skyddsnämnden. Däremot finns det be gränsningar i kommunallagen mot att slå ihop en exploaterande verksamhet med motsvarande tillsynsverksamhet, till exempel tekniska nämnden med miljö- och hälso skyddsnämnden. Ändå förekommer det här i vissa kommuner.
Jämställdhet i planeringen Boverket har på uppdrag av regeringen stud erat markanvändning, bebyggelse och rums lig utveckling i ett jämställdhetsperspektiv och har redovisat arbetet i rapporten ”Hela samhället” (1996:4). I praktiken har fysisk planering och bebyggd miljö varit männens område. Bara 30 av landets 264 stadsarkitek ter är kvinnor. Kvinnor och män har olika behov och värderar den fysiska omgivningen olika. Kvinnor tänker ofta mer lokalt och utifrån bostaden och vardagslivet. Männen tänker generellt sett mer expansivt. För kvinnor handlar det oftare om småskalig het, omsorg, brukarmedverkan och resurs hushållning. Båda könen har allt att vinna på att skapa ett mer jämställt samhälle; det gäller också planeringen av den fysiska livsmiljön. Två olika mål finns det att sträva efter: att öka kvinnors deltagande i planeringen och att få in kvinnoperspektiv i planeringen även via männen.
81
R
e f e r e n s e r
Litteratur
82
• Kretslopp, Basen för hållbar stads utveckling, Miljövårdsberedningen, SOU 1992:42 • Framtidsstaden, BFR T12:1993 • Biologi och bosättning, red P G Berg, Natur och Kultur 1993 • Hur bygger och förvaltar vi en hållbar storstad?, H Jersenius, Stockholms stad, Byggforskningsrådet med flera 1994 • Robusthet i den byggda miljön, Problemidentifiering och förslag till forskningsinsatser, Byggforskningsrådet nov 1996 (opubl) • Naturmiljön i siffror, SCB 1996 • Svåra påfrestningar. Säkerheten inom el, tele, rundradio vid ett nytt total försvarsperspektiv, FOA 1996 • Kommunal kompetens för uthållig utveckling, Ett forskningsprojekt,
E Asplund & L Orrskog, KTH 1996 • Hela samhället, Jämställdhetsaspekter på fysisk planering och byggd miljö, Boverket Rapport 1996.4 • Våta Flöden, B Johansson, BFR A8:1996 • Riskhandbok för dricksvatten- försörjning, Livsmedelsverket 1997 • Byggforskning 2/97
Personer • Folke Günther, Stockholms universitet • Lars Orrskog, Kungliga tekniska högskolan • Johan Rådberg, Kungliga tekniska högskolan • Per Ånäs, Försvarets forskningsanstalt
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
”Samhällsplanering är inte i första hand en teknisk fråga. Det handlar snarare om människor, om deras liv, drömmar och förhoppningar.” Gary Lawrence, Washington University
Instrument
för fysisk planering Mark, vatten, byggnader och an läggningar är grundläggande re surser för vårt välstånd. Om vi för ändrar dem är det ofta oåterkalle ligt. Det gör att vi måste planera även på lång sikt. Miljöbalken ger en grund för långsiktigheten. Över siktsplaneringen är det forum där dialogen kan föras mellan olika parter och nivåer om hur resurser na ska tas tillvara. Dessutom finns en rad andra program som styr. Bland de nationella styrmedlen på vä gen mot det uthålliga samhället finns skatter, avgifter, lagar och regler, forskning och ut veckling, investeringsstöd och information. Kommunerna gör energiplaner, avfallsplaner och översiktsplaner. De sätter upp utsläpps mål, till exempel för koldioxid. De ställer upp operativa mål, till exempel andel förny bar energi, andel fjärrvärmeutbyggnad eller andel kraftvärme i elförsörjningen.
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Politiker bestämmer målen Det är politikernas sak att avgöra vilka mål kommunen ska uppnå och hur målen ska prioriteras. Tjänstemännen ska ta reda på fakta, analysera rättsläget och beskriva kon sekvenserna av olika beslutsalternativ. Inom kommunen finns ofta flera övergripande program som anger kommunens målsätt ningar, till exempel miljöprogram, energi plan, avfallsplan, bostadsförsörjningspro gram och riktlinjer för ekologiskt anpassad bostadsbebyggelse. Programmen har ungefär samma funktion som en översiktsplan, det vill säga de anger kommunens politiskt av vägda utgångsbud inför diskussioner med exploatörer och andra enskilda. Genom att göra ett årligt bokslut kan man följa upp vilka konkreta åtgärder som har genomförts och stämma av årets utveckling mot målen. Kommunerna använder indika torer och nyckeltal för att kunna jämföra sig med andra kommuner eller med den egna kommunen över tiden, till exempel utsläpp per invånare eller utsläpp per energienhet för olika energisystem.
83
Översiktsplanering för en hållbar utveckling Den kommunala översiktsplaneringen har fått nya uppgifter i det förebyggande miljöarbetet. Den ska främja en hållbar ut veckling, bland annat en hållbar struktur på bebyggelsen. Det innebär att verksamheter ska lokaliseras i förhållande till varandra så att individen blir mindre beroende av resor och de tekniska systemen mindre sårbara. Den fysiska planeringen kan vara ett instru ment för att bereda väg för kretsloppsteknik. Kommunen kan med stöd av planen för handla fram avtal om mark, som exempelvis kan användas för energiodling som gödslas med slam från reningsverket. Grönområden kan behandlas samman hållet i översiktsplaneringen, så att de kan fylla både mänskliga behov och till exem pel behov av ytor för dagvattenrening och odling. Vatten av olika slag behöver belysas utifrån sin samlade betydelse som livsmedel, råvara, recipient och intresseområden för na turvård, fritidsverksamheter med mera. I dag finns det kunskap som gör det möjligt att behandla vattenfrågorna mer likvärdigt med markfrågorna i översiktsplaneringen.
Flexibelt plansystem i Sverige Kommunerna har ansvar för vilken markoch vattenanvändning som tillåts och har därför en mycket viktig roll i utformningen av det uthålliga samhället. I plan- och bygg lagen (PBL) finns ett antal instrument som kommunen kan använda i den fysiska plane ringen: regionplan, översiktsplan, områdes bestämmelser, detaljplan och bygglov. Alla beslut enligt PBL ska också följa miljöbalken när det gäller riksintressen.
84
I dag är en kommunomfattande översikts plan obligatorisk i alla EU:s länder. Den svenska lagstiftningen skiljer sig från andra länders genom att översiktsplanen inte är bindande för myndigheter och inte heller underordnad statliga eller regionala planer. Sverige har ett flexibelt system, som bygger på tanken att motiverade kommuner effek tivast tillgodoser både lokala och nationella allmänintressen. En bindande översiktsplan skulle ge oönskade låsningar när det gäller att hantera snabba samhällsförändringar.
2, 3 kap PBL
3, 4 kap miljöbalken
Regionplan Översiktsplan Områdes bestämmelser Detaljplan Fast plan
Tillstånd enligt miljöbalken, väglagen etc.
LOV enligt PBL bindande ej bindande
Figur 22. De materiella krav som ska beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse med mera finns i miljöbalken samt i kapitel 2 och 3 i planoch bygglagen. (Modifierat efter Boken om översikts plan, Boverket 1996)
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Miljöbalken År 1987 trädde naturresurslagen (NRL) i kraft. Den är numera inarbetad i miljöbal ken (se sidan 250). NRL grundade sig på den fysiska riksplaneringen som drevs under 1970-talet. Reglerna som talar om hur man ska hushålla med naturresurserna i olika om råden finns i miljöbalkens kapitel 3 och 4. De myndigheter som ska tillämpa be stämmelserna ska i sina beslut ange om den verksamhet som prövas går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna. I vissa fall kan resurserna vara riksintressen och ha ett särskilt skydd. I miljöbalken finns bestäm melser om områden av riksintresse för bland annat naturvård, kulturmiljövård, friluftsliv, industrilokalisering, energiproduktionsan läggningar, totalförsvar och yrkesfiske. Om ett riksintresse hotas av en kommunal de taljplan eller områdesbestämmelse, kan sta ten ingripa. Riksintressena ringas in genom ett växel spel mellan de statliga verken och kommu nerna, med länsstyrelsen som mellanhand. I översiktsplanen bör kommunen ge sin syn på den exakta avgränsningen av riksintressen och andra hushållningsintressen, beskriva värdet hos dem och vilka åtgärder innanför eller utanför avgränsningen som skulle kun na hota värdet och som därför bör undvikas. Miljöbalken är en sammanslagning av 15 olika lagar som fanns tidigare. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser ska även tilläm pas vid beslut enligt några lagar som inte är inarbetade i balken, bland annat plan- och bygglagen, lagen om vissa torvfyndigheter, väglagen, lagen innefattande vissa bestäm melser om elektriska anläggningar, lagen om vissa rörledningar, luftfartslagen, mineralla gen och lagen om byggande av järnväg. F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Samtliga myndigheter som fattar beslut enligt miljöbalkens kapitel 3 och 4 är skyl diga att ange om beslutet är förenligt med kommunens översiktsplan eller ej. Det här ger kommunen en stark ställning när det gäller tillämpning av bestämmelserna. Den kommun som i översiktsplanen argumente rar medvetet för olika hushållningsintressen, har stora möjligheter att påverka beslut av andra myndigheter.
Plan- och bygglagen med instrument för avvägning
PBL trädde i kraft den 1 juli 1987. Den har därefter justerats vid flera tillfällen. Större förändringar gjordes bland annat den 1 juli 1995 och den 1 januari 1996. Grunden för PBL är att det är kommu nens uppgift att väga olika intressen mot varandra, så att mark- och vattenområden används till de ändamål de är mest läm pade för och så att det främjar långsiktigt god hushållning från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt. Intressen som byggnadsnämnden har att ta hänsyn till kan vara av fyra olika slag: den sökande ● grannarna ● kommunmedborgarna i allmänhet, till exempel i rollen som skattebetalare ● framtida boende i byggnaden och kom mande generationer över huvud taget ●
Den sökande och grannarna representerar enskilda intressen. Grannarnas intressen kan handla om störningar på grund av ökad tra fik, ändrad avrinning vid regn eller förstörd brunn. Kommunen, kommunmedborgarna och kommande generationer representerar
85
allmänna intressen. Hit räknas miljöbalkens hushållningsintressen och andra långsikti ga intressen, till exempel barnsäkerhet och tillgänglighet, men också kommunalekono miska aspekter och den allmänna stads- och landskapsmiljön. Genom sitt planmonopol kontrollerar kommunen alla betydande förändringar av markanvändningen. Även staten måste sö ka bygglov och följa kommunala planer vid byggande. Ett undantag från planmonopolet är att staten genom ett planföreläggande kan tvinga en kommun att upprätta detaljplan eller områdesbestämmelser för att säkra ett riksintresse eller en mellankommunal sam ordning, till exempel en ny väg eller järnväg genom kommunens område. Före PBL:s tillkomst 1987 fastställdes alla detaljplaner av länsstyrelsen. I dag är avvägningen mellan allmänna intressen ett rent kommunalpolitiskt ansvar – utom då det gäller riksintressen, mellankommunal samordning eller hälsa och säkerhet. Om en detaljplan eller områdesbestämmelse befaras hota något av de här intressena, är länsstyrel sen skyldig att göra en överprövning. Läns styrelsen kan också upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser som överklagas av någon vars enskilda intresse kränks. Över siktsplaner kan länsstyrelsen däremot inte ingripa mot utan bara erinra mot i ett så kallat granskningsyttrande.
Översiktsplan för långsiktig inriktning
I översiktsplanen redovisas kommunens långsiktiga inriktning när det gäller använd ning av mark och vatten. Det gäller bland annat nya bebyggelseområden, förändringar eller bevarande av befintlig bebyggelse samt nya eller förändrade system för teknisk för sörjning. I översiktsplanen redovisas också
86
hur kommunen avser att behandla nationella intressen, till exempel större vägar eller vär defulla natur- eller kulturområden. Översiktsplanen är inte bindande vare sig för enskilda eller för myndigheter. Den kan ses som en överenskommelse dels mellan staten och kommunen om hanteringen av de nationella intressena, dels mellan kom munen och dess invånare om kommunens utveckling när det gäller bebyggelse, infra struktur och annan användning av marken och vattnet. För områden med många olika intressen, till exempel bebyggelseområden som ska för nyas, kan kommunen göra fördjupningar av översiktsplanen. På den här planeringsnivån är planen ofta tillräckligt detaljerad för att det ska vara möjligt att få en meningsfull diskussion med berörda boende med fle ra. Planen görs också i ett tillräckligt tidigt skede i genomförandeprocessen för att de förändringar som föreslås ska gå att påverka. Översiktsplanering är en process som in rymmer många samråd med ett stort antal myndigheter och organisationer både inom och utanför kommunen, samt med allmän heten. Planen antas av kommunfullmäkti ge och ska revideras när den inte längre är aktuell.
Detaljplan – instrument för kommunen En detaljplan är ett juridiskt bindande av tal under en viss tid mellan kommun, mar kägare och grannar. Detaljplanen görs i all mänhet i anslutning till en planerad bebyg gelseförändring. Den reglerar bland annat markägarnas rätt att bygga på avsett sätt och kommunens skyldighet att anordna gator och parker med mera. Detaljplanen har en genomförandetid på 5 – 15 år. Under den tiden får planen inte ändras utan speciella skäl och utan ersättning till markägarna. F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Kommunen har planmonopol och be stämmer suveränt om och när en detaljplan ska antas. Om en exploatering är beroen de av en ny eller ändrad detaljplan för att kunna genomföras, har kommunen en god förhandlingsposition. I ett exploateringsavtal som undertecknas innan planen antas, kan exploatören få åta sig sådant som inte reg leras eller kan regleras i planen, till exempel ansluta fastigheten till fjärrvärme.
Områdesbestämmelser för enstaka behov
Även områdesbestämmelser är juridiskt bin dande. De används i stället för detaljplan om kommunen vill reglera bara en eller ett par frågeställningar som är intressanta för framtiden, till exempel reservera ett område för en framtida markanvändning vars de taljutformning inte är känd, eller begrän sa storleken på fritidshus för att motverka permanentboende. Områdesbestämmelser får bara användas för sådant som har be handlats i översiktsplanen eller för att skydda riksintressen.
Bygglov ska följa detaljplanen I områden där det inte finns detaljplan eller områdesbestämmelser prövas bygglov direkt mot kraven i PBL och miljöbalken. Över siktsplanen används som hjälpmedel. Om det däremot finns detaljplan eller områdes bestämmelser, måste bygglovet följa dem, men byggnadsnämnden kan medge mindre avvikelser. Om ett önskemål om exploate ring bedöms som olämpligt trots att det ryms inom planbestämmelserna, kan kommunen besluta om anstånd med att behandla ansö kan om bygglov i högst två år för att under tiden hinna ändra planen och därefter avslå ansökan.
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Miljökonsekvensbeskrivning klargör vägval Att arbeta med miljökonsekvensbeskriv ningar (MKB) är ett sätt att systematisera olika vägval, så att den som vill i efterhand kan se vilka alternativ som valdes bort – och varför. PBL-förändringarna i januari 1996 innebar att kravet skärptes på MKB i de taljplaneprogram och konsekvensbeskriv ningar i översiktsplanen. Miljöbalkens till komst innebar också skärpta krav på MKB. En MKB ska möjliggöra en samlad be dömning av en verksamhets effekter på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushåll ning med mark och vatten samt samspelet mellan de olika delarna. Avvägningar som tidigare gjordes i planerarnas huvuden pre senteras i stället skriftligt för andra tjänste män och för kommuninvånarna. Politikerna tar beslut och dokumenten sparas för fram tiden. Efterföljande generationer ska kunna förstå varför vi i dag gjorde ett visst vägval. Det här har vi stora problem med i dag när det gäller 1960- och 1970-talets planer. I Sverige infördes MKB successivt i lag stiftningen under 1980-talet. Först ut var väglagen och naturresurslagen 1987. Från 1991 fanns det krav på MKB också i bland annat miljöskyddslagen och vattenlagen. Från och med 1996 finns kraven i delar av plan- och bygglagen och från 1999 även i miljöbalken. MKB har hittills mest före kommit som så kallade projektrelaterade MKB, där enskilda exploateringsprojekt i efterhand har försetts med siffror som be skriver konsekvenserna för miljön.
87
Strategisk MKB är ett nyare begrepp. Den kan utgöra underlag för bland annat policybeslut. Fokus flyttas från de enskilda projekten till ett vidare synsätt. En strategisk MKB bakar in fler aspekter än projekt-MKB har gjort. Miljöaspekterna involveras mycket tidigt i processen, innan man har låst sig för någon speciell teknik eller utformning. Strategisk MKB kan bli inkörsporten till en ny planeringskultur. Öppen och pres tigelös dialog är nyckeln till framgång. Re sultatet kan bli flera alternativ och bättre be slutsunderlag, och att fler människor deltar tidigare i planeringsprocessen. Alla aspekter på ett projekt ska vägas in. Man ska ta hän syn till de olika alternativ som finns, inklu sive ett nollalternativ som innebär att man undersöker vad som händer om ingenting görs över huvud taget. Det här kommer att kräva att planeringskontoren agerar annor lunda än förr.
Strategisk MKB i län och kommuner
Exempel
I bland annat Karlskoga och Sol lentuna har det genomförts projekt med strategisk MKB. I Karlskoga gällde det lokaliseringen av en järn väg genom kommunens centrala delar. I Sollentuna handlade det om exploatering av ett nytt ”naturnära” bostadsområde. Strategisk MKB har också börjat tillämpas av länsstyrel sen i AB-län i planeringen av de nya länstrafikinvesteringarna.
88
I miljöbalken finns det krav på strategisk MKB. Miljökonsekvensbeskrivningar bör systematiskt komma in i ett tidigt skede av den politiska processen och ska normalt fin nas med i alla förslag till övergripande beslut av strategisk karaktär. Även inom EU ställs det numera krav på att strategisk MKB ska in i planeringsprocessen.
Regional samordning
I planerarrollen är staten ibland för över siktlig – och kommunen för liten. Då behövs det en nivå emellan med överblick över ett större område än enskilda kommuner, en re gional nivå. I dag har vi flera olika regionala aktörer: kommunalförbund, kommunernas länsförbund, landstingen och länsstyrelser na. Ett exempel på samordningsbehov är de större pendlingsregionerna, som i de flesta fall är uppsplittrade mellan flera kommu ner. Det försvårar investeringar som påverkar framtida boende, arbete och service. Det pågår en debatt om hur den regionala samordningen ska lösas. Ett synsätt är att kommunerna tar på sig uppgifterna själva via kommunalförbund eller via de regionala kommunförbunden. Olika frågor kan kräva olika geografisk beslutsnivå. Kommunen är den minsta byggstenen, som skulle kunna sättas samman med närliggande kommuner allt efter behov. En och samma kommun kan behöva ingå i flera samarbetsområden. Det här innebär en flexibel organisation på det regionala planet. Kommunerna i övriga Europa är oftast mycket mindre än de svens ka och måste samarbeta regionalt. I Sverige kan vi lösa mycket inom våra förhållandevis stora kommuner.
F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Ett annat synsätt är att samordningen läggs på ett regionalt organ med maktbefo genheter. Så har det varit i ett par decennier i Stockholms län, där landstinget har stått som huvudman för regionplaneringen. Försöks verksamhet med ny regional organisation be drivs i till exempel Kalmar län, på Gotland, i Västergötland och i Skåne. De som före språkar att det regionala utvecklingsansvaret ska samlas till ett enda organ pekar också på att EU:s regionalpolitik kräver en för stärkt regional beslutsnivå. Storregioner är en annan tanke. Man hänvisar till de finska landskapsförbunden och det samarbete som har bedrivits inom Mälardalsrådet. Andra ser problem med storregioner. Dels ligger de viktigaste behoven av regionalt samarbete på nivån under storregionerna, dels finns det fortfarande gränsöverskridande samarbets frågor, trots att man har tagit till så stort. Götalandsbanan skulle till exempel beröra tre eller flera storregioner. Regionplanen är hittills ett ganska oprö vat planinstrument, utom i Stockholms län. Den kan användas när den översiktliga pla neringen behöver samordnas för flera kom muner.
Samverkan över kommungränserna Kan kommunerna dra fördelar av att bli större genom att samverka? Går det att lösa gemensamma problem på ett billigare sätt? Samverkan mellan kommuner kan ses på tre olika sätt: • som en strategi för konkurrens (få ”muskler”, vidga marknaden) • som en strategi för besparing • som en långsiktig utvecklingsstrategi
Exempel Samordnad översikts planering i Falun – Borlänge Ett exempel på samordning mellan kommuner är Falun och Borlänge med 20 kilometer mellan tätorternas centrum. I stället för en regionplan har de en samordnad översiktsplan som har utarbetats vid ett gemen samt översiktsplanekontor speciellt inrättat för den här uppgiften. En regionkommitté har lett arbetet po litiskt och haft nära samarbete med Länsstyrelsen, Vägverket, Banverket och länstrafikbolaget Dalatrafik. Syftet är att åstadkomma en ge mensam syn på var byggandet ska ske och hur transporterna mellan kom munerna ska lösas. Målet är att ska pa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Enligt planförslaget ska nya bostäder i huvudsak byggas i själva städerna fram till år 2010. Jordbruks- och skogsmarken mellan städerna förvän tas få större betydelse för produktion av bland annat biobränslen och livs medel, men också som mottagare av avloppsslam och askor som ska återfö ras till den biologiska produktionen. Invånarna ska få bättre möjligheter att ta del av båda städernas utbud av arbetsplatser, utbildning, service och fritidsaktiviteter. Viktiga målpunkter ska lokaliseras intill kollektivtrafik så att de lätt nås från grannstaden. I pla neringen ingår bland annat en helt ny järnvägssträckning mellan städerna.
Det har genomförts ett antal samverkans projekt i landet, bland annat TENK-pro jektet i Torsås, Emmaboda, Nybro och Kal mar. En slutsats från projekten är att det på F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
89