9789144121383

Samverkansformer Nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap Martin Berg

Va i k e F o r s

R o b e r t W i l l i m ( r e d. )

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39715 ISBN 978-91-44-12138-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Printed by Dimograf, Polen 2018

INNEHÅLL

Förord 9

1 Inledning 11 Robe rt W i l l i m, M a rt i n Be rg & Va i k e For s Kompetenser och karriärvägar 13 Hur boken kan användas i utbildning 17 Bokens kapitel 20 Författarpresentationer 21

Del I Former och förutsättningar

2 En översikt av forskningen om samverkansformer och deras effekter 29 Euge n i a Pe r e z V ic o Definition av samverkansbegreppet 31 Samverkansformer 33 Samverkans karaktär och förutsättningar 37 Effekter av samverkan 39 Ett ramverk för att fånga och förstå samverkan 44 Slutsatser och reflektioner 47 Referenser 48 © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

3

Innehåll

3 Samverkansbegreppets skiftande betydelse 51 T om O’De l l Vem skulle inte vilja samverka? 52 Även de bästa intentioner kan leda fel 55 Ett reflexivt och kritiskt förhållningssätt till samverkan 59 Ett postmodernt perspektivskifte 61 En ojämn spelplan 63 Referenser 65 4 Samverkansetik 69 Sa r a h Pi n k & Va i k e For s Etik och ovisshet 71 Revisionskultur och förutsägbarhetslogik 74 Förutseende etik tvärs över discipliner och med externa samarbetspartners 78 Metoder och etik inom tillämpad forskning 82 En processuell etik för en bättre värld 87 Referenser 89 5 Samproduktionens pedagogik 93 Va i k e For s & M a rt i n Be rg Tilltron till det gränsöverskridande mötet 95 Samproduktionens pedagogik – en ömsesidig fråga 101 Sammanfattning 109 Referenser 110

4

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

Innehåll

Del II Vägar och sammanhang

6 Etnologer i yrkeslivet – spänningsfält mellan utbildning och arbete 115 E l i a s M e l l a n de r Ett kvalitativt alternativ 117 Kritik i praktiken 120 Berörande kunskap 124 Om-akademisering 128 Referenser 130 7 Litteraturvetenskap som demokratiprojekt 133 A n na Få h r a eus Våra utgångspunkter för samverkan 137 Litteraturvetenskap och samhällsnytta? 138 Litteraturvetenskap i samverkansprojekt 141 Nytta och samtal om skönlitteratur 144 Avslutning 147 Referenser 151 8 Att vara (norm)kritisk i samverkansprojekt 153 A n na Isa k s s on, E m m a B örj e s s on, C a m i l l a A n de r s s on & K a r i n E h r n be rge r Dominerande och alternativa berättelser om äldreomsorgen 155 Den institutionella etnografin – med fokus på vardagslivets erfarenheter 158 Normkritisk design som ett förändringsverktyg 159 Design som en del i ett samverkansprojekt 160 Tolkning och reflektion 165 Nyttan med att fånga och visualisera kritik 171 Referenser 172

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

5

Innehåll

9 Att utveckla en interaktiv samverkanskompetens 175 M at s Hol mqu ist Vad innebär en interaktiv kunskapssamverkan? 175 Vilka kompetenser ingår? 179 Vilka effekter ger en interaktiv samverkan? 191 Epilog 192 Referenser 192 10 Gestaltning och konstnärlig sondering 195 Robe rt W i l l i m Konstnärlig sondering – Art Probing 196 Estetiserade industrier – Industrial Cool 199 Surrealistiska landskap – Surreal Scania 201 Möjliga världar – Possible Worlds 203 Gestaltning och utomvetenskaplig kompetens 204 Referenser 206 11 Historieförmedling i samverkan 209 T om a s N i l s on Kompetenser och färdigheter I: I elfenbenstornet 211 Kompetenser och färdigheter II: På fältet 214 Kompetenser och färdigheter III: Bland den intresserade allmänheten 219 Avslutande diskussion – hur hänger kedjan egentligen ihop? 223 Referenser 227 12 Avslutning: Konstruktiva dekonstruktioner i samverkansprojekt 229 M i k a e l A l e x a n de r s s on Att dekonstruera sammanhang 230 Att vara aktör 231 Att skapa samverkan 233 Att kunna göra nytta 234

6

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

Innehåll

En samverkansgrammatik 235 Ömsesidighetens logik 237 Till sist 241 Referenser 242 Sakregister 243

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

7

FÖRORD

Under hösten 2012 formades en forskargrupp vid Högskolan i Halmstad med ett gemensamt intresse för frågor rörande nya gränssnitt mellan akademi och externa aktörer. Målsättningen var att utveckla sätt att arbeta till­sammans på villkor som kom samtliga inblandade parter till gagn.

Vi hade alla erfarenheter av att som forskare arbeta med, i eller i relation till näringsliv, offentlig sektor eller andra organisationer. I sitt doktorand­ projekt hade Vaike Fors bedrivit forskning om och med science centers för att hjälpa till med att förstå den kluriga frågan varför de hade problem med att locka sin huvudsakliga målgrupp – tonåringar. Martin Berg var just på väg att avsluta sin tjänst som forskare vid en digital byrå i Malmö inom ramen för Riksbankens Jubileumsfonds program Flexit. Robert Willim hade under ett antal år utvecklat vägar att kombinera sitt konstnärskap med akademisk forskning, för att därigenom utveckla nya samverkansformer.

Tillsammans med Tom O’Dell, som också ingick i forskargruppen, hade han även varit med och utvecklat ett masterprogram i tillämpad kulturanalys vid Lunds universitet. I gruppen fanns också professor Sarah Pink (RMIT University i Melbourne, Australien), som redan då hade en lång och gedigen erfarenhet av att jobba som antropolog i tillämpade projekt med näringslivet.

Tillsammans såg vi möjligheterna och utmaningarna att väcka nyfikenhet för tillämpad forskning hos forskare från de delar av samhällsvetenskap och humaniora som av tradition inte forskar i samarbete med externa aktörer (särskilt inte med näringslivet). Vi hade själva hos de samarbetspartners vi redan kände sett behovet av och önskemålen om att få in en kritisk forskarblick och för dem okonventionella angreppssätt. Vi intresserade oss för vad som skulle kunna hända med svensk forskning om vi kunde bidra till att inte bara formulera utan även prova ut nya samverkansformer, se vad de leder © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

9

Förord

till för typ av samhällsutveckling och utröna om de även kan bidra till att utveckla högskoleutbildning i en mer samhällstillvänd, interventionsbaserad och framtidsorienterad riktning. Den här boken är en del av det arbetet.

Högskolan i Halmstad har en lång tradition av att arbeta med forskning och utbildning i nära samarbete med externa aktörer – det arbetet har med åren blivit ett kännetecken för verksamheten. Insatser har genom åren gjorts för att utveckla sådan verksamhet inom alla lärosätets akademiska områden, och det har identifierats ett behov av och ett önskemål om att skapa nya och okonventionella tillämpade projekt, både när det gäller partners och kombina­tioner av discipliner. I den här kontexten utvecklade vi tillsammans en forskningsplattform vid Högskolan i Halmstad som kom att finansieras av rektors strategiska medel under tre års tid. Plattformen fick namnet SCACA (The Swedish Centre for Applied Cultural Analysis) och hade som syfte att stimulera en kreativ utveckling av teori och praktik genom att föra samman forskare inom samhällsvetenskap och humaniora med externa aktörer i kollaborativa och samproducerande forskningsprojekt, på för de inblandade ämnesområdena okonventionella sätt. Härigenom ville vi kritiskt och konstruktivt undersöka, utveckla, definiera och avancera nya sätt att tänka teoretiskt och metodologiskt samt utveckla tekniker för praktisk intervention inom ramen för tillämpad kultur- och samhällsvetenskap. Som en del av denna forskningsplattform gav SCACA stöd åt forskare för att utforska möjligheterna att, inom deras respektive discipliner, tänja på gränserna för vad det innebär att bedriva forskning i samverkan med externa aktörer.

Den här boken är ett av flera resultat av arbetet med SCACA. Vi har fått många nya erfarenheter på vägen och kunnat lägga grunden för framtida forskning och samarbeten. Bland annat förvaltar Högskolan i Halmstad för närvarande Sveriges och världens första – och hittills enda, vad vi känner till – forskningsprojekt där samhällsvetenskaplig etnografisk forskning på ett högre lärosäte kombineras med utveckling av autonoma fordon. Detta sker i nära samarbete med avdelningen för ”user experience” på Volvo Personvagnar.

Denna utveckling hade inte varit möjlig utan den basfinansiering och den goda vilja som ledarskapet på Högskolan i Halmstad generöst bidragit och fortsätter att bidra med.

Martin Berg, Vaike Fors och Robert Willim 10

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

KAPITEL 1

Inledning Robe rt W i l l i m, M a rt i n Be rg & Va i k e For s

Under de sista åren av 2010-talet dök ordet samverkan upp allt oftare i den akademiska världen. Inom vissa discipliner hade samverkan med den om­givande världen skett under lång tid. I andra ämnen var det mer ovanligt att omvärlden inkluderades mer än som studieobjekt. Begreppet dyker dock upp redan 1992 i högskolelagens första kapitel: I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande sam­ hället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. (SFS 1992:1434 1 kap. 2 §)

Trots att begreppet samverkan har varit styrande för universitets- och högskolevärlden i mer än tjugofem år är det först på senare tid som begreppet på allvar har fått en framskjuten plats. Det har uppfattats som allt från ett möjligheternas begrepp till något särdeles problematiskt. Samverkan är ett begrepp som har olika betydelser beroende på vem som använder det, var det används och i vilka sammanhang det sker. Dessa spridda betydelser till trots är det ett begrepp som ofta används i en närmast statisk mening; samverkan antas kunna flyttas mellan olika sammanhang, discipliner och beslutsnivåer utan större problem. Det är inte ovanligt att lärosäten numera beskriver sig som tydligt inriktade på samverkan, samhällsnytta och/eller innovation, men det talas desto mindre om hur samverkan gestaltar sig inom olika discipliner och vetenskapsområden.

Vi som är redaktörer till denna bok har vår hemvist vid olika läro­säten och i olika discipliner. Gemensamt för våra lärosäten är att de, likt de flesta andra lärosäten i vårt land, presenterar sin verksamhet med tre ord: utbildning, forskning och samverkan. Betydelsen av samverkansbegreppet © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

11

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

varierar mellan lärosätena, men som exempel kan nämnas att Högskolan i Halmstad uttryckligen, enligt sin webbplats, ”har som mål att skapa värden, driva innovation och utveckla samhället” och detta genom att bedriva ”verklighetsnära forskning vars resultat kommer samhället till godo”. Att samverka tycks här mer vara en fråga om att verka nära samhället än att verka med det, att bidra till och kanske leda dess utveckling. Det är ord som förpliktigar men också ord som antyder att det finns forskning som dels är verklighetsfrånvänd, dels inte kommer samhället till godo.

Det är i spänningsfältet mellan den uppfattat verklighetsnära och den verklighetsfrånvända forskningen som samverkansbegreppets mest kritiska betydelse kommer till liv. Trots att begreppet signalerar samarbete, vänskap och en gemensam riktning eller kanske utvecklingspotential inbegriper det på samma gång en negativ motbild där den isolerade, onyttiga och kanske överdrivet kritiska forskningen samlas – den som bara ställer frågor och dekonstruerar utan att komma med några (för stunden) vettiga svar. Om denna förståelse av begreppet samverkan accepteras krävs inte mycket ansträngning för att konstatera att olika discipliner och vetenskapsområden har olika relationer till samverkansbegreppet sådant det oftast definieras i vår tid, det vill säga som förbundet med innovation som ett medel för stärkt konkurrenskraft i en tid av globala utmaningar och genomgripande marknadsanpassningar.

Syftet med den samverkan som beskrivs i högskolelagen har dock förändrats kraftigt under årens lopp och har kommit att färgas av sin tids politiska styrning. Under varje mandatperiod lägger regeringen en proposition där riktlinjer för forskningspolitiken dras upp. Att dessa propositioner bygger på en politiskt färgad förståelse av forskning, kunskap och utbildning kommer knappast som en överraskning. De ger emellertid också en fingervisning om hur relationen mellan forskning och samhälle ska förstås och vad forskningen ska syfta till. Med andra ord går det att ur dessa propositioner utläsa vad syftet med samverkan ska eller bör vara.

De propositioner som har lagts fram genom åren har gradvis kommit att lyfta in tillämpade dimensioner och frågor om innovation och samverkan.

Regeringens forskningsproposition 1996 bar titeln Forskning och samhälle, 2000 års proposition kallades Forskning och förnyelse, och 2004 års proposition, som även den lades fram av en socialdemokratisk regering, bar titeln Forskning för ett bättre liv. Under följande två mandatperioders borgerliga 12

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

regeringsstyre kom propositionerna att kretsa kring begreppen forskning och innovation: Ett lyft för forskning och innovation 2008 och Forskning och innovation 2012. Den senaste i raden av propositioner, som presenterades 2016 av regeringen Löfvén, bar titeln Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Det går med andra ord att skönja en rörelse från att i generella termer föreställa sig en relation mellan forskning och det omgivande samhället, till att gradvis förstå denna relation som riktad i något avseende, exempelvis mot innovation, för att slutligen formulera det hela i mer konkreta termer: kunskap bildas genom samverkan.

En viktig nyhet i den senaste forskningspropositionen – och som har stött på kritik från en rad olika håll – är att samverkan inte bara är ett vagt formulerat mål utan också något som ska ligga till grund för den tilldelning av basanslag som lärosäten får. Samverkansbegreppet kan därmed sägas ha transformerats från ett begrepp med vaga konturer, med ett hopp om att bygga det gemensamma, till en formaliserad indikator på forskningens kvalitet i betydelsen hur den bidrar till att befästa och stärka nationen som en spelare i en global marknadsekonomi. Att flertalet humanister och samhällsvetare tar sig för pannan och blir kallsvettiga när sådana kvalitets­ markörer kommer på tal kan knappast förvåna, inte minst för dem vars akademiska gärning består i att granska och kritisera makten och dess olika skepnader. Är det ens möjligt att vara samhällsnyttig när det redan på förhand är bestämt att graden av nytta bestäms av den makt som forskningen syftar till att problematisera?

Vår avsikt med den här boken är att visa på sätt att bedriva forskning i samverkan som inte för med sig att den kritiska udden i humaniora och samhällsvetenskap försvinner. Men vår ambition är inte enbart att visa på samverkans (potentiella) betydelse för humaniora och samhällsvetenskap utan också att töja på begreppets betydelse för att på så sätt utforska vad det kan tänkas betyda när det utsätts för kritik, reflektion och kanske till och med lek.

Kompetenser och karriärvägar För att belysa relationen mellan akademisk forskning och samverkan kan en schematisk beskrivning av en akademisk karriärväg vara på sin plats.

Karriären för en blivande forskare inom humaniora och samhällsvetenskap © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

13

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

börjar med en grundutbildning i ett specifikt ämne, till exempel sociologi, pedagogik eller etnologi. Numera har många av dessa utbildningar, även inom humaniora och samhällsvetenskap, riktats mot olika tänkbara yrken utanför akademin. Det finns dock en lång tradition av att grundutbildningar på universitet ska vara just forskningsförberedande, och då är frågor om samverkan med organisationer i det omgivande samhället i regel sekundära.

Det förekommer därför fortfarande ofta en uttalad spänning mellan universitetsutbildningar och arbetsliv utanför akademins institutioner, något som diskuteras i kapitel 6. En anledning till detta kan vara att många av de lärare som är verksamma på universitetsinstitutioner har gjort en karriär i den akademiska världen, utan större erfarenhet av långvarigt arbete i andra organisationer.

Universitetets grundutbildningar följs enligt en akademisk karriärplan i regel av en forskarutbildning (doktorandtjänst). Några av dem som har gått denna utbildning får, i allt hårdare konkurrens, en anställning som lärare och forskare på en universitetsinstitution. Det finns en uttalad idé om att karriärvägen är en sorts klättring på den akademiska stegen, där det översta steget i en forskningsbaserad karriär utgörs av en professorstjänst. Vägen dit får gärna innefatta vistelser vid andra akademiska institutioner, helst i andra länder. Men ett avsteg från den akademiska forskningskarriären till tjänster utanför akademin ses i regel som ofördelaktiga, i alla fall om dessa har tagit alltför lång tid i anspråk. Samverkansprojekt får genomföras under den akademiska karriären, och de uppmuntras även i viss mån. Involvering i projekt utanför universitet och högskolor ska dock helst inte vara för omfattande om idealklättringen på den akademiska karriärstegen ska följas. På detta sätt påminner den akademiska världen ganska mycket om ett traditionellt hantverkarskrå. Inom detta skrå finns en hierarki baserad på olika individers färdigheter och kunskaper som av de professionellt aktiva i skrået kan värderas och jämföras. Ofta kallas denna typ av hierarkisk karriärstege för en meritokrati. Det är alltså de akademiska meriterna som ska styra hur högt upp på stegen en person kan befinna sig.

Detta är en schematisk och kanske enkelspårig bild av den akademiska världen. Vi vågar dock påstå att den i hög grad präglar förståelsen i många av de akademiska sammanhang vi har arbetat i. Det finns så klart undantag.

Författarna till de olika kapitlen i denna volym visar alla på olika möjligheter att utmana enkelspåriga bilder av isolerad akademisk aktivitet. Med 14

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

dessa möjligheter kommer naturligtvis också flera utmaningar, som vi kommer att belysa.

I denna bok kommer det att handla mycket om de kompetenser och den kunskap som behövs för att bedriva verksamhet som når utanför den akademiska hierarkin. Vi kan kalla detta för exovetenskapliga eller utom­veten­ skapliga kompetenser. Dessa kan vara nödvändiga för att få samverkansprojekt att fungera. Det kan handla om att förstå logiken såväl som vardagen i olika branscher. Hur ska ett möte genomföras, hur ser en presentation ut, när och hur förväntas kunskap förmedlas och hur ska den användas? Det handlar också om en bredare kunskap om hur människor organiserar sig i olika sammanhang, och om vad som ses som värdefullt i olika processer och organisationer.

Exovetenskapliga kompetenser är sällan inkluderade i kursplaner och lärandemål i den akademiska världen. Här uppstår en intressant spänning.

För det är inte alls givet att exovetenskapliga kompetenser ses som något som över huvud taget premieras i en akademisk meritokratisk hierarki. Det kan till och med snarare vara tvärtom. Idéer om att i akademin kritiskt (och oberoende) kunna granska till exempel kulturella och sociala mönster i näringslivet kan präglas av att alltför nära och långtgående engagemang i till exempel ett företag befläckar den akademiska kritiska hållningen. Inte bara som en potentiell intressekonflikt, utan snarare som en förskjutning av individens habitus. Ordet habitus är enligt sociologen Pierre Bourdieu en sorts kognitiv och emotionell struktur, det sätt på vilket en individ förstår och agerar i ett specifikt socialt sammanhang, vilket påverkar vad som ses som passande i olika sociala grupper. För enkelhetens skull kan det sägas växa fram olika habitus i till exempel ett aktiebolags styrelse­ rum och i ett seminarierum på en universitetsinstitution för kritiska kulturstudier.

Idén om den professionella akademiska karriären och hierarkin är intimt sammanflätad med idén om ”ett vi” i forskarvärlden och ”ett de” utanför akademin. Detta har resulterat i ett fokus på just olikheter mellan akademin och världen utanför. Detta fokus förskjuts när just samverkan explicit lyfts fram i flera universitets strategiska planer och i diverse satsningar.

Just denna förskjutning av fokus tas upp i flera av bokens bidrag. I kapitel 5 beskrivs till exempel hur en alltför stor betoning på olikhet kan hämma bra samarbeten mellan forskare på universitet och människor verksamma © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

15

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

i andra organisationer. Betoningen på olikhet förändras nu i stället genom nya samverkansprojekt och en betoning på ömsesidighet och en växelverkan mellan olika intressenter.

I denna bok tas uttalade samverkansprojekt upp, även om vi också visar på samverkansbegreppets mångfald och dess mer oväntade sidor. Låt oss här i inledningen leka med tanken om vad som skulle kunna ses som samverkan i en akademisk kontext. Akademin är trots allt en del av samhället, och knappast något helt isolerat, inte ens i de mest vulgära definitionerna av forskningens värld som ett avskilt elfenbenstorn. Det akademiska skråtänkandet, baserat på disciplinbundna meritokratiska hierarkier, har osynliggjort det faktum att akademin alltid har varit sammanflätad med det omgivande samhället. I kapitel 2 beskrivs hur samverkan är en dubbelriktad interaktiv process mellan individer inom och utanför akademin. Denna sker inte bara i uttalade och avgränsade samverkansprojekt.

Akademin är ovillkorligen beroende av det omgivande samhället. Finansiering och infrastruktur tillhandahålls så klart av andra än forskarna själva.

Men även i det konkreta vardagliga forskningsarbetet sker samverkan. Detta kan tydliggöras om vi fokuserar på hur forskare kommunicerar forskning och resultat. Numera sker det i allt högre grad i internationella tidskrifter.

Dessa tidskrifter, liksom bokförlag med högt anseende, är inte sällan delar av stora och ofta vinstdrivande koncerner. Genom att publicera i dessa sammanhang samverkar forskare med verksamheter utanför akademin.

De skriver kontrakt, de söker ibland rättigheter för till exempel bilder, de förhandlar och de kanske hjälper till att marknadsföra sina alster. De tvingas ibland till och med ta in jurister och andra professioner för att lösa frågor om datahantering och upphovsrätt. I den vardagliga aktiviteten på en forskningsavdelning eller på en högskoleutbildning vävs det in alltmer interaktion med till exempel lärosätenas ekonomer, IT-avdelningar och kommunikatörer, för att bara nämna några av de professioner på ett universitet som samverkar med forskare och lärare. För många lärare och forskare utgörs en stor del av vardagen i dag av annat än rent vetenskaplig aktivitet, och många gånger är det svårt att över huvud taget skilja det vetenskapliga från alla de övriga uppgifter som innefattas i en anställning som till exempel lektor, professor eller adjunkt. Här flätas exovetenskapliga kompetenser gradvis in i ett (inom)vetenskapligt habitus utan att det på något sätt definieras som uttalad samverkan.

16

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

Konferenser och kongressarrangemang är också del av en global mångmiljardindustri. När sociologer, antropologer eller pedagoger samlas för några dagar på ett hotell eller i en kongressanläggning i någon av världens metropoler så påminner det en hel del om andra branschers mässor och kongresser. Här finns också uttalade mässgolv, där förlag och andra marknadsför sig. Det kan finnas stora avdelningar för enbart jobbsökande, där akademiker kan träffa olika institutioner för att ta ytterligare ett steg i sin akademiska karriär. Inte minst i USA har ett marknadstänkande tydligt ­flätats in i den vetenskapliga världen. Det är inte ovanligt att träffa en forskare utan fast anställning på en av de stora konferenserna som krasst uttrycker det som att ”jag är på marknaden”.

Alla forskare som har deltagit i en stor internationell konferens, eller som har publicerat en artikel i en internationell akademisk tidskrift, har konkret erfarit samverkan med aktörer utanför forskarvärlden, även om detta sällan brukar betonas. Det som nu konkret ramas in som samverkansprojekt mellan akademi och en organisation utanför universitetet behöver inte skilja sig så mycket från alla de ”kamouflerade” samverkansprocesser som redan pågår.

Det handlar i hög grad om en förståelse för hur resultat och diskussioner bäst kan kommuniceras och göras förståeliga i olika sammanhang och för olika människor. Det handlar också om en förståelse för vad som ses som värdefullt i olika sammanhang. En farlig illusion är att tro att akademisk produktion och kommunikation skulle vara neutral vad gäller värden och normer. Vetenskap, även med stort V, sker alltid i ett sammanhang, och är beroende av såväl relationer som tidstypiska normer. Det finns format, mer eller mindre uttalade riktlinjer, stilar och ideal som är intimt sammanflätade med den vetenskapliga verksamheten. Genom de samverkansprojekt som tas upp i denna bok kan förståelsen ökas för såväl inom- som utomvetenskaplig produktion och kommunikation. Därmed kan faktiskt samverkansprojekt bidra till att göra inte bara samhället utan även den akademiska forskningen bättre.

Hur boken kan användas i utbildning Vi har tidigare i detta kapitel lyft fram att utomvetenskapliga kompetenser sällan finns inkluderade i kursplaner i den akademiska världen. Det är inte heller vanligt med mål som identifierar kunskaper och förmågor att samverka eller att värdera vetenskaplig kunskap i relation till hur den kan utvecklas till© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

17

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

sammans med aktörer i det omgivande samhället. Ändå blir dessa kompetenser alltmer efterfrågade hos akademiker både bland forskningsfinansiärer och i utvärderingar av akademisk verksamhet. Detta gäller inte minst discipliner inom humaniora och samhällsvetenskap, som av tradition inte samverkat i någon större utsträckning med externa aktörer när det gäller forskning. Ett viktigt incitament för att utveckla undervisningsmetoder där dessa kompetenser lyfts fram i undervisning på kandidatnivå är att behovet av just den här typen av kunskap, förmåga och framför allt värderingsförmåga finns uttryckt inom ramen för de nationella målen för kandidat- och yrkesexamen i högskoleförordningen (SFS 1993:100). Låt oss ta ett exempel. Studenter som tagit kandidatexamen ska enligt dessa nationella mål kunna • både ”visa förmåga att muntligt och skriftligt redogöra för och

diskutera information, problem och lösningar i dialog med olika grupper” • och ”visa insikt om kunskapens roll i samhället och om människors ansvar för hur den används”.

Bägge dessa mål kan lätt såväl bearbetas som examineras inom ramen för projekt, workshops och tankesmedjor där kandidatstudenter och externa aktörer möts och arbetar tillsammans. I första hand eftersom det i dessa mål åberopas att kunskapen inte bara ska kunna diskuteras i dialog med olika grupper, utan den ska även ställas i relation till ansvar för hur den används.

De olika kapitlen i den här boken ger många goda exempel på hur det kan se ut i konkreta projekt där forskare inom humaniora och samhällsvetenskap arbetar tillsammans med externa aktörer, och boken bör därför kunna funge­ra väl som ett underlag för att skapa nya typer av undervisningsmetoder där studenterna får utveckla samverkanskompetenser i praktiken och samtidigt föra en diskussion om hur dessa kompetenser kan problematiseras och ställas i relation till andra aspekter av studenternas framtida yrkesroll (oavsett om de kommer att befinna sig inom eller utanför akademin).

I den här sista delen av inledningen vill vi alltså poängtera att boken kan användas som ett pedagogiskt verktyg för att driva diskussionen om samverkan vidare mellan kollegor, med studenter på både grund- och avancerad nivå och tillsammans med samarbetspartners både inom akademin och med externa aktörer.

18

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

När frågor om hur forskning ska bedrivas diskuteras i dag lyfts ofta de stora samhällsperspektiven fram som viktiga drivkrafter. EU har i sin forskningssatsning Horizon 2020 identifierat de samhällsutmaningar som forskningen ska sträva efter att bemöta utifrån en hållbarhetsagenda, vilket kräver tvärvetenskapliga projektupplägg. Inte sällan för det också med sig krav på nya sammansättningar av forskarkompetens och externa aktörer.

Den här rörelsen mot tvärvetenskap och nya samarbetsformer med myndigheter, organisationer och företag utmanar gamla strukturer och idéer om hur vetenskap kan utföras, och för diskussionen vidare bortom dikotomier mellan kritisk och tillämpad forskning. Den stora frågan är: Vilka nya vägar kan vi hitta inom ramen för högre utbildning för att möta denna utmaning, och hur kan dessa vägar kommuniceras för att inspirera inom de egna disciplinerna?

I ljuset av denna utveckling har den här boken ett pedagogiskt syfte. Vi vill bidra till diskussioner om hur frågan om samverkan kan tas upp med våra studenter på både grund- och forskarnivå på ett sätt som inspirerar till att våga prova nya vägar. Genom de många exemplen vill vi också visa på vad som betraktas som nya vägar och hur detta tar sig uttryck, vilket kan bidra till förståelsen för vari utmaningarna består inom olika discipliner.

Detta är viktig kunskap när icke-traditionella sammansättningar av forskare och andra allt oftare förväntas samarbeta i samverkansprojekt. Våra egna erfarenheter av samverkan med industrin är att även företagen står inför en transformation, där frågor om vinst, värdeskapande och identitet flätas samman på komplexa sätt. Därför tänker vi att den här boken också kan vara intressant läsning för externa aktörer som söker nya typer av samarbeten med högre utbildning och som behöver veta mer om vad som kan hända om forskare från humaniora och samhällsvetenskap deltar i samverkansprojekt, vilken kunskap som kan produceras och var i projektens olika led denna kunskap bäst kommer till sin rätt.

I bokens första del ges en bakgrund till och översikt över hur samverkan kan definieras och förstås, samt dess implikationer för hur den kan genomföras rent konkret, etiskt och pedagogiskt. I bokens andra del tänjs samverkansbegreppet på olika sätt genom en rad exempel på hur forskningen kan anta en mer aktiv roll i det gemensamma kunskapandet istället för att, som ofta blir fallet, främst observera eller utvärdera. Det är en viktig utgångspunkt i bokens andra del, vilket gör att dessa kapitel fungerar bra © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

19

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

som underlag för diskussioner i seminarier och workshops som hanterar frågeställningar av den här typen: • Vilken roll kan forskaren med fördel ta i samverkansprojekt för

att projektet ska dra nytta av styrkorna i den egna disciplinen?

• Hur kan forskaren och forskningen delta i den gemensamma

kunskapsproduktionen i samverkansprojektet, och hur kan detta presenteras för externa aktörer på ett begripligt sätt?

• Vilka alternativa forsknings- och utbildningsmetoder kan utvecklas inom det egna ämnet genom samverkansprojekt?

• Vad kan samverkansprojekt tillföra i utvecklingen av den egna disciplinens­ kunskapsområden?

Dessa konkreta frågor kan med fördel leda vidare till mer övergripande frågor som rör det egna ämnets möjligheter att vara med och påverka hur samhällsutmaningar kan bemötas i tvärvetenskapliga samverkans­ sammanhang. Detta är en nödvändig diskussion att föra och ligger i linje med de nationella värderingsmål som ska uppnås i kandidat- och forskar­ utbildning och som finns beskrivna i högskoleförordningen. Ur detta ­perspektiv är samverkansfrågan en bra utgångspunkt för att diskutera kunskapens roll i samhället.

Bokens kapitel Boken är som redan nämnts indelad i två huvuddelar. Den första, Former och förutsättningar, inleds med en genomgång av olika typer av akademisk samverkan. Eugenia Perez Vico lyfter fram och beskriver mönster som framträtt under de senare åren då forskare inom humaniora och samhällsvetenskap har ägnat sig åt samverkan. Sedan följer en jämförelse med hur det ser ut i en annan del av världen, och utifrån ett specifikt akademiskt fält. Tom O’Dell tar oss med på en genomgång av hur antropologin har förhållit sig till samverkan i USA och jämför detta med den svenska kontexten. Sarah Pink och Vaike Fors diskuterar sedan frågor om etik i relation till samverkan.

Bokens första del avslutas med Vaike Fors och Martin Bergs analys av så kallade kreativa workshops. De ser på hur dessa kan relateras till frågor om pedagogik.

20

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

Bokens andra del, Vägar och sammanhang, inleds med att Elias ­Mellan­der diskuterar hur studenter i etnologi förbereds för ett kommande arbetsliv utanför akademin. Vilka färdigheter och kunskap får studenter med sig i dag? Detta bredare perspektiv belyser frågor som är högst relevanta också när forskare ska samverka. För ofta är det just dessa forskare som är de lärare som förbereder studenter för yrkeslivet såväl inom som utanför akademin. Hur samverkan kan bedrivas utifrån ett humanistiskt ämne som litteraturvetenskap tar Anna Fåhraeus upp i sitt kapitel. Sedan följer en text som förenar sociologiska frågeställningar med design. Genom att diskutera utifrån begreppet normkritik ser Anna Isaksson, Emma Börjesson, Camilla Andersson och Karin Ehrnberger närmare på hur villkoren för äldre skulle kunna förbättras genom nya former av samverkansprojekt. För att ge ytterligare perspektiv på samverkan tar sedan Mats Holmquist upp hur aktionsforskning kan bedrivas i samverkan med offentlig sektor. Detta visar på att det finns en rad olika sätt för aktörer inom och utanför akademin att mötas kring gemensamma projekt och utmaningar. Ibland kallas dessa möten för samverkan, men det finns en diger flora av projekt där det akademiska och det omgivande samhället möts. Därefter följer, i Robert Willims kapitel, en diskussion om kopplingen mellan konstnärlig praktik och akademisk verksamhet. I sista kapitlet i bokens andra del behandlas hur samverkan kan se ut med utgångspunkt i ämnet historia. Tomas Nilson diskuterar hur guidade turer i Göteborg med inriktning på stadens sjöhistoria kan förstås som en sorts samverkan. Vilka kompetenser prioriteras av olika aktörer, och hur värdesätts kunskap i olika sammanhang? Boken avslutas med ett efterord av Mikael Alexandersson.

Författarpresentationer Mikael Alexandersson är professor i pedagogik och i allmändidaktik. Han har varit rektor vid Högskolan i Halmstad, dekan vid Utbildningsfakulteten, Göteborgs universitet, och chef för Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning vid Göteborgs universitet. De forskningsprojekt han under drygt trettio år varit engagerad i har handlat om hur kunskapsinnehåll konstru­eras, erbjuds, överförs och utvecklas i skilda utbildningssammanhang. Det har exempelvis inneburit forskningsfrågor som berört utbildningspolitik och skolans styrning, lärares professionaliseringssträvanden © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

21

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

och elevers lärande via nya medier och teknologier. Alexandersson har lett flera statliga projekt och utredningar samt nationella utvärderingar av högre utbildning, forskning samt forskarutbildning såväl i Sverige som i Norge.

Camilla Andersson är utbildad arkitekt SAR/MSA på KTH i Stockholm och är för närvarande doktorand på Aaltouniversitetet i Helsingfors med fokus på genus- och miljörelaterad forskning genom design. Hennes forskningsprojekt innefattar en kritisk designpraktik som i genusrelaterade frågor har bedrivits inom ramen för innovationssatsningar inom organisationer. I miljörelaterade projekt har forskningsansatsen varit spekulativ design med fokus på människors förhållande till resurs- och energianvändning. Camillas forskningsintresse är grundat i en feministisk och normkritisk designpraktik, och hon undersöker även hur forskning genom design kan förbättra och underlätta kommunikation och förståelse mellan akademi och praktik.

Martin Berg är docent i sociologi och biträdande professor i medieteknik vid Institutionen för datavetenskap och medieteknik vid Malmö universitet.

Hans forskning rör sig i gränslandet mellan samhällsvetenskap och teknik med särskilt fokus på teknologier för självövervakning samt digitaliseringsoch datafieringsprocesser, inte minst inom områden relaterade till vardagsliv och hälsa. På Studentlitteratur har han tidigare gett ut Netnografi: Att forska om och med internet (2015).

Emma Börjesson har en fil. kand. i statsvetenskap och arbetar som projektledare vid Högskolan i Halmstad. Hon arbetar i flera tvärdisciplinära projekt som undersöker hur man med hjälp av normkritisk design kan nå en ökad genusmedvetenhet och innovation i en organisations förändringsarbete.

Utöver detta arbetar hon på Hälsoteknikcentrum Halland vid Högskolan i Halmstad där hon koordinerar och leder innovationsprojekt inom hälsoteknikområdet i samverkan med näringsliv och vård- och omsorgssektorn.

Karin Ehrnberger är industridesigner MFA och doktor i produktdesign.

Hon är en uppskattad föreläsare och handledare i design, teori och normkritiska perspektiv. Hennes avhandling Tillblivelser: En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik (2017) handlar om hur design kan användas 22

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

som verktyg för att synliggöra och ifrågasätta maktförhållanden på olika sätt. För tillfället arbetar hon i forskningsprojekt på KTH och Högskolan i Halmstad och håller regelbundet föreläsningar inom både näringslivet och offentlig sektor.

Vaike Fors är docent i pedagogik vid Akademin för informationsteknologi på Högskolan i Halmstad. Hennes forskning fokuserar på hur människors vardagsliv förändras med nya och framväxande teknologier från ett pedagogiskt perspektiv, i pågående projekt med särskilt fokus på dels bärbara aktivitetsregistrerande teknologier och dels självkörande bilar. Hennes expertis är visuell, digital och tvärsinnlig etnografi samt mångdisciplinär forskning. På Studentlitteratur har hon tidigare publicerat boken Visuella metoder (2015) tillsammans med Åsa Bäckström.

Anna Fåhraeus är fil. dr i engelsk litteraturvetenskap. Hennes forskning började med ett intresse för diskurser i berättelser och har gradvis rört sig mot mottagarstudier. Hon ledde projektet ”Advancing the quality of fiction-related empathy intervention training in the nursing program” (2014–2017), ett samarbete mellan litteraturvetare och omvårdnadsforskare vid Hög­skolan i Halmstad. Hon ledde också projektet ”En observationsstudie av ­läsfrämjande insatser i Hallands län” (2016) i samverkan med ­Regionbibliotek Halland. För närvarande arbetar hon i det kliniskt empiriska projektet ”Kan samtal om noveller och självreflektion leda till kompetensutveckling inom psykiatrin?” och samverkar vidare med Regionbibliotek Halland i ett kompetensutvecklingsprojekt.

Mats Holmquist är fil. dr och lektor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Han disputerade 2010 på en avhandling om lärande nätverk med chefer och ledare. Forskningsområdet rör processer för lärande och innovation i arbetslivet, de senaste åren huvudsakligen tillämpat på organisations- och landsbygdsutveckling. Ett särskilt intresse är hållbart projekt­arbete, lärande utvärdering och organisatorisk absorberingsförmåga, som handlar om hur temporära resultat kan ge permanenta effekter. Han har arbetat med ­samverkan i aktionsforskning, interaktiv forskning och ­följeforskning sedan 1997.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

23

Robert Willim, Martin Berg & Vaike Fors

Anna Isaksson är fil. dr och lektor i sociologi vid Högskolan i Halmstad.

Hon är för närvarande engagerad i en rad tvärvetenskapliga projekt som undersöker hur normkritisk design kan användas som ett verktyg i en organisations arbete med jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Därutöver är hon engagerad i forskning som rör normkritisk innovation och ­hälsoinnovation inom äldreomsorgssektorn. Under de senaste åren har hon anlitats av bland annat Oxford Research (på uppdrag av bland annat Diskriminerings­ ombudsmannen) som genusexpert i utvärderingar och vid sammanställningar av nationell och internationell forskning som rör normkritik, jämställdhet, mångfald och diskriminering i arbetslivet.

Elias Mellander är doktorand i etnologi vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. I sin kommande avhandling utforskar han relationen mellan humanistisk utbildning och yrkesliv, med särskilt fokus på etnologistudenters karriärvägar och arbetspraktiker utanför akademiska sammanhang. En central fråga i hans forskning är hur akademisk utbildning som saknar direkt arbetslivsanknytning kan villkora och tillämpas inom olika former av yrkesutövande.

Tomas Nilson disputerade 2004 på en avhandling om företagare verksamma under industrialismens genombrott 1890–1920 utifrån ett nätverksperspektiv. Hans fortsatta forskning har bland annat behandlat lokal partipolitisk organisering med fokus på svensk liberalism, alternativkultur under 1970talet samt skönlitteratur som historisk källa. Ett ytterligare forsknings­ område utgörs av maritim historia, där han har publicerat sig internationellt samt varit en av tre redaktörer för läroboken Sjövägen till Sverige: Från 1500talet till våra dagar (Universus Academic Press, 2016). Hans forskningsfokus ligger i dag främst på hur kunskap förmedlas via stadsvandringar och museiutställningar med exempel från Christiania och Göteborg. Sedan 2013 är han universitetslektor i historia vid högskolan i Halmstad. Han har tidigare varit verksam vid Göteborgs universitet.

Tom O’Dell är professor i etnologi vid Lunds universitet. Hans tidigare forskning har fokuserat på tre huvudområden: kopplingen mellan kultur och ekonomi, mobilitet och dess betydelse i det moderna samhället samt transnationella kulturella processer. Bland de böcker han har publicerat finns: 24

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

1 Inledning

Culture unbound: Americanization and everyday life in Sweden (Nordic Academic Press, 1997), Experiencescapes: Tourism, culture, and economy (Copenhagen Business School Press, 2005) och Spas and the cultural economy of hospitality, magic and the senses (Nordic Academic Press, 2012).

Eugenia Perez Vico är biträdande lektor i företagsekonomi vid Lunds ­universitet och lektor i innovationsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

Hennes forskning bygger främst på forskningstraditioner från innovationsstudier och industriell dynamik och fokuserar på att förstå karaktären hos och organiseringen av akademins samverkan med dess omvärld och dess effekter på samhället samt på universitetets kärnverksamhet. Hon har betydande erfarenhet av att kombinera vetenskapligt arbete med praktisk forsknings- och innovationspolitikutveckling och har deltagit i flera svenska regeringsuppdrag och arbetsgrupper vid OECD. Hon är också involverad i att utveckla kurser i samverkan med det omgivande samhället för ­forskare och lärare.

Sarah Pink är Distinguished Professor vid Digital Ethnography Research Centre, RMIT University, Melbourne, Australien, och internationell gästprofessor vid Högskolan i Halmstad. För närvarande fokuserar hennes forskning på hur digitala och framväxande teknologier relaterar till vardagsliv och hur design kan bidra till en bättre värld. Hennes senaste böcker är Uncertainty and possibility (2018), Anthropologies and futures (2017) och Making homes (2017), samtliga utgivna av Bloomsbury, samt Theoretical scholarship and applied practice (Berghahn Books, 2017).

Robert Willim är docent i etnologi, konstnär och verksam som forskare och lärare vid Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet. Hans forskning handlar om digitala kulturer, materiell kultur och hur föreställningsvärldar växer fram och förändras. Han har också med hjälp av begreppet Industrial Cool undersökt estetisering av fabriksmiljöer och industrisamhällets kulturmiljöer. I sin konst utforskar han koncept som härrör ur hans arbete som etnolog och kulturanalytiker. Mer om hans arbete finns på www.robertwillim.com.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

25

Redaktörer: Martin Berg är docent i sociologi och biträdande professor i medieteknik vid Institutionen för datavetenskap och medieteknik, Malmö universitet. Vaike Fors är docent i pedagogik vid Akademin för informationsteknologi, Högskolan i Halmstad. Robert Willim är docent i etnologi och konstnär, verksam vid Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet. Övriga författare: Mikael Alexandersson, Camilla Andersson, Emma Börjesson, Karin Ehrnberger, Anna Fåhraeus, Mats Holmquist, Anna Isaksson, Elias Mellander, Tomas Nilson, Tom O’Dell, Eugenia Perez Vico, Sarah Pink.

Samverkansformer Nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap

Samverkan har blivit en nyckelterm för att förstå akademins förväntade roll i samhället. Genom samverkansprojekt ska nya värden, lösningar och framgångar skördas. Men hur går detta till i praktiken?

Samverkan handlar om relationer, och relationer förändras över tid.

Just föränderligheten och brokigheten när det gäller samverkan är viktig att förstå. Vilka är utmaningarna och möjligheterna?

Samverkan kan leda till praktiska, etiska och även känslomässiga utmaningar, samtidigt som den också kan ge upphov till helt nya värden. I den här boken visar författarna på möjliga vägar för samverkansprojekt och hur forskning inom humaniora och samhällsvetenskap har en viktig plats även utanför akademin.

De vill inspirera både forskare och studenter till att tänka vidare kring vilka former för samverkan som kan skapas om vi vågar töja på förståelsen av akademins roll i samhället.

Art.nr 39715

studentlitteratur.se