JAMES ELLROY
VIT JAZZ
JAMES ELLROY
VIT JAZZ Översättning: Thomas Preis
Modernista stockholm
Allt jag har kvar är viljan att minnas. Återkallad tid/feberdrömmar – Jag vaknar och sträcker ut handen, rädd att glömma. Foton bevarar henne ung. Los Angeles, hösten 1958. Tidningsklipp: knyt ihop punkterna. Namn, händelser – så råa att de tigger om att bindas samman. Åren har gått – det som hände är alltjämt splittrat i skärvor. Namnens bärare är döda eller så skyldiga att de inget avslöjar. Jag är gammal, rädd att glömma: jag har mördat oskyldiga jag har svikit heliga eder jag skaffade mig vinning genom terror. Feber – den tiden brinner. Jag vill ryckas med av musiken – falla i spinn med den.
L. A. Herald-Express 17/10- 58: Boxningsutredning inledd Federal åtalsjury ska höra vittnen I går meddelade en talesman för federala åklagarmyndigheten i Los Angeles att federala utredare har igångsatt en utredning av »den gangs terinfiltrerade« proffsboxningen i Sydregionen, för att få fram underlag för åtal. Federale åklagaren Welles Noonan, före detta juridiskt sakkunnig i McClellans federala brottskommission, meddelade att utredare från Kaliforniens justitiedepartement på grundval av uppgifter lämnade av ej namngivna sagesmän inom kort ska förhöra Los Angeles färgstarke »maffialierade« Mickey Cohen. Det ryktas att Cohen, som nu varit ute ur fängelset i tretton månader, har försökt ta över flera lokala proffsboxares kontrakt. I skyddsförvar på ett hotell förhörs just nu Reuben Ruiz, utmanare i bantamvikt och stående dragplåster på Olympiska arenan i Los Angeles, och Sanderline Johnson, tidigare rankad flugviktare, anställd som croupier på ett pokeretablissemang i Gardena. Ett pressmeddelande från federala åklagarmyndigheten uppgav att Ruiz och Johnson är »samarbetsvilliga vittnen«. Mellan fyra ögon sade åklagare Noonan till Heralds utsände John Eisler: »Den här utredningen ligger ännu i sin linda, men vi har stora förhoppningar om att den ska ge goda resultat. Boxningsgeschäftet är just det som ordet säger: ett geschäft. Dess cancertentakler är sammanflätade med andra förgreningar av den organiserade brottsligheten, och om utredningen leder till att federala åtalsjuryn finner åtal befogat blir det kanske aktuellt att inleda en allmän 15
granskning av maffians verksamheter i södra Kalifornien. Vittnet Johnson har försäkrat mina utredare att brott inom boxningsvärlden inte är det enda belastande han har upplysningar om, så det är möjligt att vi går vidare från den utgångspunkten. Men för närvarande koncentrerar vi oss på boxningen.« Politiska språngbräden antyds Nyheten om boxningsutredningen mottogs på sina håll med skepsis. »Det tror jag inte på förrän åtalsjuryn finner åtal befogat«, säger William F. Degnan, pensionerad FBI-agent bosatt i Santa Monica. »Två vittnen räcker inte för en hållbar utredning. Och jag är misstänksam mot allt som meddelas genom pressen, för det luktar publicitetsmakeri.« Mr Degnans åsikter fick genklang hos en källa vid Los Angeles kom-munala åklagarmyndighet. Tillfrågad om utredningen uppgav en åklagare som önskar förbli anonym: »Det är ren och skär politik. Noonan är kompis med [Massachusettssenatorn och presidentkandidaten] John Kennedy, och jag har hört att Noonan tänker försöka bli vald till Kaliforniens justitieminister 1960. Den här utredningen är säkert bara bränsle för den valkampanjen, för Bob Gallaudet [tillförordnad kommunal chefsåklagare i Los Angeles som förväntas bli utsedd till ordinarie om tio dagar] kan mycket väl bli republikanernas kandidat. Ni förstår, en federal utredning antyder att stans poliser och åklagare inte kan hålla brottsligheten i schack inom sitt eget befogenhetsområde. Jag anser att Noonans manöver med den federala åtalsjuryn är ett politiskt språngbräde.« Federale åklagaren Noonan, 40, avböjde att kommentera dessa spekulationer, men en oväntad bundsförvant försvarade honom tämligen kraftfullt. Morton Diskant, medborgarrättsadvokat och demokratisk kandidat till kommunfullmäktige för femte distriktet, förklarade för vår utsände: »Jag litar inte på att Los Angelespolisen kan upprätthålla lag och ordning utan att inkräkta på Los Angelesbornas medborgerliga rättigheter. Av samma anledning litar jag inte på kommunala åklagarmyndigheten. Framför allt misstror jag Robert Gallaudet, inte minst därför 16
att han stödjer [republikanske kommunfullmäktige för femte distriktet] Thomas Bethune, min sittande motståndare. Gallaudets ställningstagande i frågan om Chavezravinen är skandalöst. Han vill vräka utblottade spanskamerikaner från deras hem för att frigöra tomtmark för en spelplan åt L. A. Dodgers, en cynism som i mina ögon är brottslig. Welles Noonan däremot har bevisat att han energiskt vill bekämpa brottslighet och försvara de medborgerliga rättigheterna. Boxning är ett smutsigt geschäft som förvandlar människor till kollin. Jag hyllar mr Noonan för att han står på sig och försvarar dem.« Vittnen i skyddsförvar Statsåklagare Noonan kommenterade mr Diskants uttalande: »Jag uppskattar hans stöd, men jag vill inte att politiska ställningstaganden ska skymma själva saken. Den handlar om boxningen och bästa sättet att klippa av kontakterna med den organiserade brottsligheten. Federala åklagarmyndigheten har inte för avsikt att tränga sig in på Los Angelespolisens befogenhetsområde eller på något sätt förlöjliga eller undergräva polisens auktoritet.« Under tiden fortsätter boxningsutredningen. Vittnena Ruiz och Johnson befinner sig i skyddsförvar på ett hotell i centrum, bevakade av federala agenter och polismän ställda till förfogande av LAPD: kriminalkommissarie David Klein och kriminalinspektör George Stemmons junior. Artikel i serien »Hollywood Cavalcade«, Hyssj-Hyssj 28/10- 58: Misantropiske Mickey slirar, sladdar och stupar på näsan efter villkorlig frigivning Kära swingare, snappa detta: Meyer Harris Cohen, den vidunderlige, välvillige, illvillige Mickstern, har nu varit utan den federala fångvårdens omsorger sedan september -57. Han skakade galler på tre till fem år för skattebrott. Hans patraskiga pack är skingrat, och den forne formidable fifflarkungens liv har sedan dess beskrivit en lång rad sladdspår tvärs 17
över de fallna änglarnas stad, den stad som han förr styrde med mord, mutor och maffigt munväder. Snappa, kära barn, och sniffa oset av svett gummi från hans sladdar: strängt konfidentiellt och i största förtroende. April -58: Cohens före detta skarprättare Johnny Stompanato knivad av Lana Turners dotter, sexig 1 4-åring som borde ha provat morsans balklänningar i stället för att ligga på lur utanför hennes sovrum med kniv i hand. Taskigt, Mickstern: Johnny var din tuffaste torped kring 49–50, han kunde kanske ha hjälpt dig att häva spinnet efter stillot. Och ajabaja: du borde faktiskt inte ha sålt Lanas syndsationella kärleksbrev till Johnny – det har rapporterats till oss att du plundrade »Stompens« kärleksnäste i Benedict Canyon redan medan Johnny kuskade köttdroska till Marmorpalatset. Fler x-ceptionella nyheter om Mickstern: Under sin övervakares påpassliga öga har Mickey sedan dess försökt staga upp sig och spåra rakt. Han köpte en glassbar som snart blev ett tillhåll för kriminella och gick i putten när föräldrar höll sina barn därifrån i drösar; han bekostade ett eget nattklubbsjippo, ett sömngångarnummer på Club Largo. Snark i kubik: gaggiga lustifikationer om Ikes golfspel, vitsar om Lana T. och Johnny S. med tonvikt på »Oscar«, Stompens bihang i format som filmakademins utmärkelse. Och – desperation i kubik – Mickstern krökte rygg för Jesus under Billy Grahams korståg i Los Angeles sportpalats ! ! ! ! Vilken horribel hutlöshet av Mickstern att förneka sitt judiska arv för en pr-plojs skull ! ! ! ! Fy skäms, Mickstern, fy skäms ! ! ! ! ! Och nu mörknar scenariot. Vi noterar: Federala utredare ska inom kort banna Mickstern för försök att ta över lokala boxarblåbärs kontrakt. Vi noterar: Fyra av Mickeys busar – Carmine Ramandelli, Nathan Palevsky, Morris Jahelka och Antoine »Fisken« Guerif – har mystiskt försvunnit, förmodligen mulade av en eller flera okända gärningsmän, och (mycket märkligt, kära swingare) Mickey håller (den vanligtvis högvarvigt glappande) klykan stängd om saken. Rykten svingar sig i lianerna i undre världens djungeltelegraf: två av 18
Cohens ännu levande torpeder (»Pysen« Vecchio och hans bror Salvatore »Viggen« Vecchio, misslyckad skådis som påstås vara synnerligen fjolligt funtad) planerar ogudaktiga gärningar utanför Mickeys egid. Häng på från början, Mickstern – vi har hört att din enda inkomstkälla är varuautomater och spelautomater på Sydsidan: cigaretter, kondomer med och utan knottror, enarmade banditer undanstuckna i bakre rum på jazzklubbar i Svartstan. Fy skäms igen, Mickey ! Exploatering av shvartze ! Smårassel och under din värdighet, du som en gång behärskade Los Angeles illegala verksamheter med bedövande burdus bravur ! Fattar ni läget, pysar och sländor ? Mickey Cohen har bytt adress till Dekis, USA, och han behöver stålar, kulor, klöver. Vilket förklarar vårt mest rykande rykte, raffinerat röjt för frenetiskt förnämligast första gången ! Snappa: Meyer Harris Cohen har slagit sig på filmbranschen ! ! Maka dig undan, C. B. DeMille: den vidunderlige, välvillige, illvillige Mickstern finansierar i all tysthet en lågbudgetskräckis som just nu spelas in i Griffithparken ! Han har sparat växelskrotet från exploateringen av negrerna och slagit sig ihop med Variety International Pictures om Atomvampyren anfaller. Det är sensationellt, det görs med oorganiserat folk, det är en kalkon av formidabelt format ! Snappa mer: Som alltid angelägen om att snåla med slantarna har Mickey gett vickstjärten Viggen Vecchio en huvudroll och Viggstern umgås tätatät med filmens stjärna: donjuan Rock Rockwell med de flaxiga handlederna. Homohålligång utanför kameran ! Glöm inte att det var här du först fick veta det ! Snappa slutligen: Entré Howard Hughes: Mr Flygplans-/Verktygsmagnaten, liderligt lysten efter Hollywoods lammkött. En gång ägde han R KO Studior; nu är han fristående producent känd för att hålla våldsamt välutrustade vassingar fastnitade vid »kontrakt om personliga tjänster« – läs: statistroller i utbyte mot täta nattliga visiter. Vi har hört att Mickeys kvinnliga huvudrollsinnehavare lämnade den melonmasserande mogulen och lät 19
honom snurra på sin propeller själv – hon dunstade faktiskt från ett Hugheskontrakt och jobbade som servitris på Scrivner’s Drive-in, tills Mickey dök upp vansinnigt sugen på en chokladmilkshake. Är du betuttad, Mickstern ? Är ditt hjärta krossat, Howard ? Hollywood Cavalcade lägger i en högre växel med ett öppet brev till LAPD. Kära polisen: Nyligen påträffades tre vinlodare strypta och vanställda i ödehus i Hollywooddistriktet. Hyssj-Hyssj har hört att mördaren, som alltjämt är på fri fot, knäckte nacken på dem med enorm kraft sedan döden inträffat. Pressen har tagit ringa notis om dessa hårresande hemska mord; endast syndsationsvinklade L. A. Mirror tycks bry sig om att tre av Los Angeles medborgare har gett upp andan på ett så vämjeligt vidrigt vis. Citydistriktets mordrotel har inte fått i uppdrag att utreda fallet; hittills arbetar endast två kriminalare i Hollywooddistriktet med det. Kära swingare, det är offrens stamtavla som avgör trycket i en utredning – om tre helyllemedborgare blev strypta av en nackknäckande psykopat skulle citydistriktets kriminalchef Edmund J. Exley ofördröjligen inleda en utredning i full skala. Ofta krävs det ett slående smeknamn för att göra allmänheten uppmärksam på förbrytelser och därigenom väcka ett ramaskri efter rättvisa. Hyssj-Hyssj döper härmed denne okände mördarbest till »Vinlodar-Vätten« och hemställer att LAPD letar rätt på honom och fixar en het träff åt honom i gröna rummet på San Quentin. Där steker de med gas, och den här mördaren förtjänar en fyrlågig genomstekning. Håll korpgluggarna öppna efter kommande nyheter om VinlodarVätten, och kom ihåg att det var i Hyssj-Hyssj du fick veta det först, strängt konfidentiellt och i största förtroende.
Del ett
L e va n d e l i v e t
1
J o b b e t : kvadda en bookmakerhåla, släppa in pressen – fixa lite trycksvärta för att väga upp boxningsutredningen. En bög manglad för pederasti tjallade: 1 4 telefoner, direktlinje till kapplöpningsbanan. I Exleys pm stod det att vi skulle köra rätt hårt och klämma vittnena på hotellet senare – ta reda på vad federalarna hade i bakfickan. Direkt: »Låt inte journalisterna ta bilder om läget blir pinsamt. Kommissarien har juridisk utbildning. Kom ihåg att Bob Gallaudet vill ha oantastliga fall.« Jag hatar Exley. Exley tror att jag fixade min juristexamen med mutor. Jag sa fyra man, hagelgevär, befälet delat med Stemmons junior. Exley: »Vårdad klädsel, för det här kommer i teve. Och inga förlupna kulor – ni jobbar åt mig, inte Mickey Cohen.« En vacker dag ska jag köra ner en mutlista i halsen på honom. Junior organiserade tillslaget. Perfekt: gata i Niggerstan avspärrad, uniformerade bevakade bakgatan. Journalister, omålade radiobilar, fyra vårdat klädda med hagelgevär kaliber 12. Inspektör George Stemmons junior övade sammanbitet snabbdragningar. Snack: niggrer som lodade på verandan, voodooögon. Min blick på målet – fördragna draperier, packad infart – antagligen full styrka som jobbade med vaden där inne. Kåk av gasbetong – räkna med järnbeslagen dörr. Jag visslade, Junior kom knallande med snurr på kanonen. »Ha den dragen, du behöver den kanske.« 23
»Nej, jag har ett kravallgevär i bilen. Vi går in genom dörren, vi –« »Vi går inte in genom dörren, den är järnbeslagen. Börjar vi banka på den bränner de papperen. Jagar du fortfarande fågel ?« »Javisst. Dave, vad –« »Har du patroner i bilen ? Småfågelshagel ?« Junior log. »Det stora fönstret där. Jag blåser ut det, draperiet fångar upp haglen, vi går in.« »Just det, så varsko de andra. Och säg åt pajasarna med kamerorna att börja veva, med hälsningar från överintendent Exley.« Junior sprang tillbaka, plundrade hagelgeväret, laddade om. Kamerorna beredda, visslingar, applåder: vinpimplande lodare. Händerna i luften, räkna ner – Åtta: Junior ger order. Sex: mannarna i flankpositioner. Tre: Junior siktar på fönstret. Ett: »Nu !« Glas exploderade ka-BOOM, högt högt högt, rekylen stötte Junior pladask på rygg. Poliserna så chockade att de inte ropade: »GROVHAGEL !« Fönsterdraperierna i trasor. Skrik. Snabbt fram, hopp över fönsterbrädet. Kaos: blodsprut, vadbongar/ pengakonfetti. Telefonbord kullvälta, panikflykt: ut genom bakdörren bookmakerslagsmål. En neger som hostade glas. En mexligist minus några fingrar. »Felkaliber« Stemmons: »Polis ! Stanna, annars skjuter vi !« Hugg tag i honom, ropa: »Det var skottlossning här inne, bråk mellan busjävlarna. Vi gick in genom fönstret för vi räknade med att dörren inte skulle ge med sig. Snacka snällt med tidningskillarna och säg åt dem att jag är skyldig dem en tjänst. Samla ihop våra killar och se jävligt noga till att de lär sig de rätta svaren. Fattar du ?« Junior ryckte sig loss. Fotklamp – krimmare stormade fönstret. Täckbuller: jag drog reservkanonen. Två skott i taket, en avtorkning – bevismaterial. 24
Släng revolvern. Mer kaos: misstänkta omkullsparkade, handfängsel på. Stön, rop, kompresser på hagelsår, blodstank. Jag »hittade« revolvern. Journalister sprang in, Junior drog sin bluff svada för dem. Ut på verandan, frisk luft. »Advokaten är skyldig mig elvahundra.« Id på rösten: Jack Woods. Potpurri – bookmaker/torped/kontraktsmördare. Jag gick bort till honom. »Hann du se föreställningen ?« »Jag kom körande just då – och du borde sätta koppel på det där ynglet Stemmons.« »Hans pappa är intendent. Jag är killens handledare, så jag gör en överkommissaries jobb som kommissarie. Hade du satsat nåt ?« »Stämmer.« »Turistar i slummen ?« »Jag är själv i branschen, så jag sprider mina egna vad för det goda namnets skull. Dave, du är skyldig mig elvahundra.« »Hur vet du att du vann ?« »Loppet var riggat.« Tjatter – tidningskillar, kringboende. »Jag fixar det ur bevismaterialet.« »C’est la guerre. Och apropå, hur mår din syster ?« »Meg mår fint.« »Hälsa från mig.« Sirener, målade bilar som bromsade in. »Jack, dunsta.« »Roligt att råkas, Dave.« Inskrivning av de jävlarna – Newton Streetstationen. Slagning i straffregistret: nio ej verkställda häktningsbeslut allt som allt. Mextypen utan fingrar ett fynd: våldtäkt, misshandel med livsfarligt vapen, bedrägeri. Chockblek, kanske döende – en sjukvårdare utspisade honom med kaffe och huvudvärkstabletter. Jag registrerade min planterade revolver, vadbongarna och pengarna – minus Jack Woods elvahundra. Junior, pr: kommissarien är skyldig er en nyhet. 25
Två timmar rent skitjobb. 16.30 – tillbaka till polishuset. Meddelanden väntade: Meg bad mig titta in; Welles Noonan kallade till hotellpartajet, prick sex. Exley: »Utförlig rapport.« Detaljer – knacka ner, mer skitjobb: Naomi Avenue 4701, 1 4.00. Avdelade för tillslag mot en vadhållningscentral hörde insp. George Stemmons junior och jag skottlossning i lokaliteterna. Av fruktan för att vålla panik underrättade vi inte de andra polismännen. Jag beordrade ett hagelskott mot fönstret på framsidan, insp. Stemmons vilseledde de andra mannarna med en täckhistoria om »anfall med fågelhagel«. En revolver kal. 38 påträffades, vi grep sex bookmakers. De misstänkta skrevs in på Newtonstationen, de sårade fick fullgod första hjälpen och omvårdnad på sjukhus. Registerkontroll gav vid handen flera ej verkställda häktningsbeslut beträffande de sex gripna, som ska överföras till tingshäktet och anklagas för brott enligt §§ 614:5 och 859:3 i Kaliforniens strafflag. Alla sex ska därefter förhöras om skottlossningen och deras bookmakerförbindelser. Jag ska personligen förhöra dem – som rotelchef måste jag garantera sanningshalten i deras uttalanden. Pressens rapporter om episoden blir knapphändiga, för de närvarande journalisterna var oförberedda på det snabba händelseförloppet. Underteckna: Kommissarie David D. Klein, bricka 1091, chef sedlighetsroteln. Kopior till: Junior, intendent Exley. Rrring – »Sedlighetsroteln, Klein.« »Davey ? Har du nån minut till övers för en gammal gangsterkompis ?« »Mickey, för höge farao.« »Ja, jag vet, jag ska bara ringa hem till dig. Men … mm … en tjänst åt Sam G. ?« G. för Giancana. »Möjligt. Vad då ?« »Du vet, den där croupierkillen som ni barnvaktar ?« »Ja ?« »Jo, du förstår … värmeelementet i hans sovrum sitter löst.«
2
V y s s a n l u l l Reuben Ruiz: »Det här är som ett skjut. Jag kan nog vänja mig vid det.« Hotell Embassy: salong, två sovrum, teve. Nionde våningen, svitbetjäning: krubb och spånken. Ruiz pimplade scotch, urblåst nervös. Sanderline Johnson fånbligade på tecknade filmer. Junior övade snabbdragningar. Försöka snacka lite: »Du, Reuben.« Fyrade av låtsasjabbar: »Tjena, kommissarien.« »Reuben, försökte Mickey C. ta över ditt kontrakt ?« »Han föreslog så att säga på skarpen att min manager skulle låta han köpa in sig. Han skickade bröderna Vecchio för att sköta snacket, och sen bangade han när Luis sa åt dem: ›Ni får ha ihjäl mig, för jag skriver inte på nån överlåtelse.‹ Gissa vad jag tror ? Mickey har inte ballar för hårda tag längre.« »Men du har cojones att tjalla ?« Jabbar, krokar. »Jag har en brorsa som smet från armén och riskerar att bli insydd. Jag har tre fajter fixade på Olympiska och Welles Noonan kan sabba dem med stämningar. Min familj härstammar så att säga från ett långt led av tjuvar, vi är så att säga olycksfåglar, så jag skaffar mig gärna vänner i de lagvårdande kretsarna, om man säger.« »Tror du Noonan har nåt som han kan sätta dit Mickey för ?« »Nej, kommissarien, det tror jag inte.« »Säg Dave.« »Jag säger kommissarien, för jag har tillräckligt med vänner i de lag vårdande kretsarna.« »Till exempel ?« 27
»Till exempel Noonan och hans FBI-kompis Shipstad. Vet kommis sarien vem Skolpojken Johnny Duhamel är ?« »Javisst. Han ställde upp i turneringen om Guldhandskarna, blev proffs och lade av direkt.« »Tappar man sin första proffsmatch är det bäst att man lägger av. Det sa jag till han, för Johnny och jag är gamla kompisar, och nu är Johnny kriminalassistent Johnny Duhamel vid Los Angelespolisen, till råga på allt helvete i rättrådiga gangstergruppen. Han är bundis med – vad kallar ni han ? den legendariske ? – överkommissarie Dudley Smith. Så jag har ta mig fan tillräckligt med –« »Ruiz, svär inte så mycket.« Junior – skitsur. Johnson axade teveljudet – Musse Pigg flydde för Kalle Anka. Junior snoppade ljudet. »Jag kände Johnny Duhamel när jag var lärare på polisskolan. Han gick i min kurs i bevissäkring, och han var förbannat duktig. Jag gillar inte att brottslingar blir intima med poliser. Comprende, pendejo ?« »Pendejo, va ? Så jag är el stupido, och du är en dassig cowboy som leker med din kanon som den där bögmusen i tevejäveln.« Ryck i slipsen, signal till Junior: DR A I BROMSEN. Han drog i bromsen – fubblade med kanonen. Ruiz: »Jag kan alltid behöva en ny vän, Dave. Är det nåt du vill veta ?« Jag vred upp teveljudet. Johnson glodde fängslat – Kajsa Anka vampade Kalle. Ruiz: »Du, Dave. Myglade du till dig det här jobbet för att pumpa mig ?« Huka tätt intill, halvprivat: »Vill du ha en ny vän måste du snacka. Vad har Noonan ?« »Han har så att säga ambitioner.« »Det vet jag. Kom igen nu.« »Tja … jag hörde Shipstad snacka med den där andre FBI-typen. De sa att Noonan är rädd att boxningsutredningen kanske är för begränsad. Hur som helst har han en reservplan i bakfickan.« »Jaha ?« »Jo, det handlar om ett allmänt svep, mest på Sydsidan. Knark, auto 28
mater, du vet, olagliga apparater och fanskap i den stilen. Shipstad sa nånting om att L APD skiter i att utreda mord på färgade, och att hela grejen går ut på att Noonan vill att den där nye chefsåklagarn – vad är det han heter ?« »Bob Gallaudet.« »Just det, Bob Gallaudet. Alltså, hela grejen går ut på att han ska verka så taskig att Noonan kan klå han i valet till justitieminister.« Svartstan, automatgeschäftet – Mickeys sista födkrok. »Johnson då ?« Hånfniss. »Kolla in den där pappmulatten. Kan du tänka dig att han hade 42 segrar, noll förlorade och två oavgjorda ?« »Reuben, snacka.« »Okej då, han är nästan ett kolli men han har jävligt gott minne. Han behöver bara se en korthand så kommer han ihåg den, så några täta snubbar gav han jobb på Lucky Nugget borta i Gardena. Han är fena på att komma ihåg samtal, och somliga killar är inte så att säga diskreta när de snackar i närheten av han. Jag hörde att Noonan ska låta han köra sina minneskonster i vittnesbåset, vilket –« »Jag fattar.« »Bra. Jag har själv lagt av med den trassliga stilen, men jag har en familj som är jävligt trasslig. Jag borde inte ha berättat det här, men du är ju min vän, så federalarna får väl inte veta nåt av det här, va, Dave ?« »Nej då. Ät nu din middag och vila lite, okej ?« Midnatt – tapto. Jag tog Johnson, Junior tog Ruiz – mitt förslag. Johnson, godnattsaga: Guds hemliga krafter kan bli dina. Jag drog fram en stol och kollade nyset: flukta in Jesus innespår, kampen mot den judisk-kommunistiska komplotten att smitta Amerikas kristna ras. Skicka ditt bidrag till postbox bla, bla, bla. »Sanderline, får jag fråga om en sak ?« »Öh, visst, kommissarien.« »Tror du på det där som du läser ?« »Jadå, kommissarien. Här står det att en tant som fick livet tillbaka har sagt att Jesus garanterar att alla fyrstjärniga bidragsgivare får ny bil varje år i himlen.« 29
HER R E JESUS. »Sanderline, åkte du på några smockor i dina sista matcher ?« »Äh, nä. Jag vann över Bobby Calderon för tvekan och fick dömt oavgjort mot Ramon Sanchez. Tror kommissarien att mr Noonan fixar varm lunch åt oss under åtalsförhandlingarna ?« Fram med handbojorna: »Ta på de här medan jag går och slår en drill.« Johnson reste sig – gäspade, sträckte på sig. Koll av värmeelementet – grova rör – ingen barlast. Öppet fönster – nio våningars fall – flinande halvblodskräk. »Tror kommissarien att Jesus själv kör bil ?« Jag dängde hans skalle i väggen och slängde ut honom genom fönstret – han skrek.
3
M o r d r o t e l n fastställde självmord, fallet avslutat. Kommunala åklagarmyndigheten: självmord sannolikt. Styrkanden – Junior, Ruiz: Sanderline Johnson punschig. Rapport: Jag höll ett öga på honom medan han läste, jag slumrade till, vaknade – Johnson påstod att han kunde flyga. Han hoppade ut genom fönstret innan jag hann hindra honom. Förhör: Federalare, LAPD, åklagarkillar. Grundfakta: Johnson krasch ade på en parkerad De Soto, dog direkt, inga vittnen. Bob Gallaudet verkade belåten: en rivals politiska manövrer blockerade. Ed Exley: inställ dig på mitt rum 10.00. Welles Noonan: skandalös försumlighet av polisman; erbarmligt av en som ska föreställa vara jurist. Misstänksam – mitt gamla öknamn – »Torpeden«. Ej nämnt: §187 strafflagen – överlagt mord. Ej nämnt: obefogad befattning med utredning. Ej nämnt: disciplinförfarande. Jag körde hem, duschade, bytte om – inga journalister på lur ännu. In till stan, klänning åt Meg – jag köper en varje gång jag har dödat nån. 10.00 Mottagningskommitté: Exley, Gallaudet, Walt Van Meter – chef för spaningsavdelningen. Kaffe, kakor – jävla fjomp. Jag satte mig. Exley: »Kommissarien känner ju mr Gallaudet och överkommissarie Van Meter.« Gallaudet, smajl från ena örat till det andra: »Vi har varit du med varandra sen vi läste juridik, och jag ska inte låtsas att jag är chockerad över i går kväll. Har du läst Mirror, Dave ?« 31
»Nej.« »›Federalt vittne dödsstörtar‹, med en sidospalt: ›Självmördaren deklarerade: Halleluja, jag kan flyga !‹ Gillar du det, Dave ?« »Jag skrattar på mig.« Exley, kallt: »Kommissarien och jag ska diskutera den saken senare. På sätt och vis har det anknytning till vårt ärende här, så nu sätter vi i gång med det.« Bob smuttade på kaffe. »Politiska intriger. Walt, berätta du för honom.« Van Meter hostade. »Jo … Span har utfört politiska operationer förut, och nu har vi siktet inställt på ett mål – en vänstervriden advokat som brukar prata lort om LAPD och mr Gallaudet.« Exley: »Fortsätt.« »Mr Gallaudet lär bli utsedd till ordinarie chefsåklagare nästa vecka. Han är själv före detta polis och talar vårt språk. Han har stöd inom LAPD och en del av kommunfullmäktige, men –« Bob avbröt: »Morton Diskant. Han ligger jämsides med Tom Bethune som kandidat till jobbet som kommunalfullmäktig för femte distriktet, och han har rackat ner på mig i veckor. Du vet ju att jag har varit åklagare i fem år bara och gjorde ett klipp när Ellis Loew avgick som chefsåklagare. Jag har hört att Diskant är bundis med Welles Noonan som kanske står på mitt danskort 1960, men Bethune är av vår sort. Än så länge är det så gott som dött lopp. Diskant har svärtat ner Bethune och mig som högervridna opålitliga typer, och distriktet är till tjugofem procent negrer, de flesta av dem registrerade väljare. Fortsätt nu själv.« Chansning: »Diskant har peppat upp svartingarna med snack om Chavezravinen, nåt i stil med ›Rösta på mig så att era mexikanska bröder inte blir vräkta från sina slumruckel för att ge plats åt en bollplan för härskarklassen.‹ Det står fem mot fyra för förslaget i fullmäktige, och de ska ha slutomröstning nån gång i november efter valet. Bethune är tillförordnad precis som Bob, och om han förlorar måste han lämna sin plats före omröstningen. Kommer Diskant in går det i baklås. Vi är allihop civiliserade vita män som vet att Dodgers är bra för affärerna, så vi måste göra nåt åt det.« Exley, med ett leende: »Jag blev bekant med Bob 1953 när han var 32
överkonstapel på åklagarmyndigheten. Han tog juristexamen och blev medlem av republikanska partiet samma dag. Nu påstår expertisen att vi bara får ha honom kvar som chefsåklagare i två år. Justitieminister 1960, och sen ? Tänker du nöja dig med jobbet som guvernör ?« Allmänt skratt. Van Meter: »Jag blev bekant med Bob när han var patrullerande konstapel och jag var överkonstapel. Nu är det ›Walt‹ och ›mr Gallaudet‹ mellan oss.« »Jag är fortfarande ›Bob‹ för dig. Och du brukade kalla mig ›pojken min‹.« »Det ska jag göra igen, Robert. Om du backar från ditt stöd för förslaget att tillåta begränsat lagligt spel.« Pinsam spydighet – förslaget skulle inte gå igenom kongressen. Kortspel, automater och vadhållning, begränsat till vissa distrikt – stora skattepengar. Poliser såg rött – Gallaudet ställde väl upp på det för att sno åt sig röster. »Han ändrar sig, han är ju politiker.« Inga skratt – Bob hostade generat. »Det ser ut som om boxningsutredningen är pajad. Nu när Johnson är död har de inga vittnen, och jag har fått intrycket att de bara utnyttjade Reuben Ruiz för hans pr-värdes skull. Håller du med, Dave ?« »Javisst, han är en populär lokal kändis. Det verkar som om Mickey C. gjorde nåt klantigt försök att tränga sig in på hans kontrakt, så Noonan ville väl utnyttja Mickey för hans pr-värdes skull.« Exley, knivstick: »Och vi vet ju att du är expert på Mickey Cohen.« »Vi är gamla bekanta, intendenten.« »På vilket sätt ?« »Jag har gett honom juridiska råd emellanåt.« »Till exempel ?« »Till exempel: ›Bråka inte med LAPD.‹ Till exempel: ›Var på din vakt mot kriminalchef Exley, för han avslöjar aldrig vad han egentligen är ute efter.‹« Gallaudet, lugnt: »Okej, nu räcker det. Borgmästare Poulson bad mig sammankalla det här mötet, så han väntar på besked. Och jag har en idé, nämligen att behålla Ruiz på vår sida. Vi använder honom som galjonsfigur för att hålla mexikanerna i Chavezravinen på mattan, så om det 33
blir bråk om vräkningarna har vi honom som pr-kille. Har han inte nåt straff på sig ?« Jag nickade. »Ungdomsfängelse för inbrott. Jag har hört att han var med i en inbrottsliga, och jag vet att hans bröder gör stötar. Du har rätt – vi borde utnyttja honom och lova att ge bröderna åtalsimmunitet om han ställer upp för oss.« Van Meter: »Låter bra, tycker jag.« Gallaudet: »Diskant, då ?« Jag gick ut hårt: »Han är vänstervriden, så han måste ha kommunistkompisar. Jag ska snoka rätt på dem och pressa dem. Vi visar upp dem i teve och de tjallar på honom.« Bob skakade på huvudet. »Nej. Det är för osäkert, och tiden räcker inte.« »Tjejer, killar, sprit – ge mig en blotta. Jag sjabblade i går kväll, så låt mig göra bot.« Tystnad: lång, ljudlig. Van Meter, i slutet på en suck: »Jag har hört att han är förtjust i unga kvinnor. Det sägs att han bedrar sin fru väldigt diskret. Han gillar collegetjejer. Unga och idealistiska.« Bob, med ett bortdöende flin: »Dudley Smith kan fixa det. Han har gjort sånt förut.« Exley, kusligt eftertryckligt: »Nej, inte Dudley. Klein, känner du rätt sorts folk ?« »Jag känner en redaktör på Hyssj-Hyssj. Jag kan fixa Pete Bondurant till bilderna, Fred Turentine till buggningen. Sedlighetsroteln sprängde en bordell förra veckan, och vi har precis rätt tjej som sitter och tuggar på naglarna och väntar på borgen.« Ögonkast runt i gänget. Exley, småleende: »Gör då din bot, Klein.« Bob G. – diplomaten: »Han lät mig låna hans kompendier när vi pluggade juridik. Var bussig, Ed.« Sortireplik – han seglade ut, Van Meter lufsade skamset. Ut med det: »Kommer federalarna att begära en utredning ?« »Det tvivlar jag på. Johnson var intagen nittio dagar för observation på Camarillo förra året, och läkarna där sa till Noonan att han var labil. Sex FBI-killar snokade efter vittnen utan att komma nån vart. Det skulle 34
vara idiotiskt av dem att driva igenom en utredning. Du går fri, men jag gillar inte hur det ser ut.« »Syftar du på allmänfarlig vårdslöshet ?« »Jag syftar på dina mångåriga och icke helt obekanta förbindelser med brottslingar. Jag ska vara snäll och säga att du är ›bekant‹ med Mickey Cohen, en huvudlinje i utredningen som din försumlighet kvaddade. Fantasirika typer skulle kunna göra ett litet tankesprång till ›anstiftan till brott‹, och Los Angeles är fullt av såna typer. Så du förstår –« »Exley, hör på –« »Nej, det är du som ska höra på. Jag gav dig och Stemmons det där uppdraget därför att jag litade på din kompetens och ville ha en jurists bedömning av vilka planer federalarna hade på vårt revir. Det jag fick var ›Halleluja, jag kan flyga‹ och ›Kriminalare tog tupplur medan vittne hoppade från fönster‹.« Kväv ett skratt. »Vad blir kontentan då ?« »Det får du berätta för mig. Bedöm vad federalarna har för planer efter boxningsutredningen.« »Inte mycket när Johnson är död, anser jag. Ruiz sa att Noonan hade lösa planer på att dra i gång en utredning om brottsligheten på Sydsidan – knark, spel- och varuautomaterna i Svartstan. Om den utredningen går i lås kan LAPD komma i dålig dager. Men om den blir av offentliggör Noonan det först – han är kåt på rubriker. Vi får en chans att förbereda oss.« Exley log. »Det är Mickey Cohen som håller i automataffärerna på Sydsidan. Kommer du att varna honom så han kan plocka undan sina grejer ?« »Skulle aldrig falla mig in. Apropå nåt annat, har du läst min rapport om bookmakerhålan ?« »Ja. Bortsett från skottlossningen var det en välgörande insats. Vad är det ? Du ser på mig som om du vill nånting.« Jag hällde upp kaffe. »Kasta åt mig ett ben för Diskantjobbet.« »Du är inte i läge att be om några förmåner.« »Efter Diskantjobbet kommer jag att vara det.« »Vänta till dess, då.« 35
Äckligt kaffe. »Sedlighetsroteln tråkar ut mig. Jag tog vägen om stöldroteln och såg ett intressant fall på deras tavla.« »Stöten mot vitvaruaffären ?« »Nej, stölden på Hurwitz pälsmagasin. Pälsar för en miljon snodda, inga ledtrådar, och Junior Stemmons plockade in Sol Hurwitz för tärningsspel så sent som förra året. Han är ett spelarkräk, så jag slår vad om att det är försäkringsbedrägeri.« »Nej. Det är Dudley Smiths fall, och han har uteslutit försäkringsfiffel. Och du är ett befäl i ledande funktion, inte utredare.« »Tänj på reglerna, då. Jag fixar så att rödingen blir insydd och du gör mig en gentjänst.« »Nej, det är Dudleys jobb. Fallet är tre dagar gammalt och han är redan satt på det. Dessutom skulle jag inte vilja fresta dig med lättsålda saker som pälsar.« Knivstöt – parera. »Du och Dud är inte direkt bästa kompisar. Han ville väldigt gärna ha jobbet som kriminalchef, men det var du som fick det.« »Högre befäl blir jämt uttråkade och vill jobba med utredningar. Finns det nån särskild anledning till att du vill ha just den här ?« »Stöldroteln är ren. Du skulle inte vara misstänksam mot mig för mina vänner om jag jobbade med stölder.« Exley reste sig. »En fråga innan du går.« »Jaha ?« »Bad en vän att du skulle lämpa ut Sanderline Johnson genom fönst ret ?« »Nej. Men är du inte glad över att han hoppade ?« Jag sov av mig kvällen, rum på Biltmore – räknade med att journalister häckade runt min kvart. Inga drömmar, rumsbetjäning: frukost 06.00, tidningarna. Nya rubriker: »Statsåklagaren brännmärker försumlig polis«; »Polismannen beklagar vittnets självmord«. Typiskt Exley – hans pressjippo, hans beklagande. Sidan tre, mer Exley: inga ledtrådar i Hurwitzfallet – en liga skicklig på inbrottsteknik och elektronik lyfte minst en miljon i kalla pälsar. Bilder: en vaktman med bandage, Dudley Smith som glodde på en mink. 36
Stöldroteln, mysigt jobb: prygla rövare och sno deras gods. Jobba med rödingen: telefonsamtal. Fred Turentine, buggkillen – ja för femhundra. Pete Bondurant – ja för en långsjal – och han skulle själv betala fotokillen. Pete, mysig HyssjHyssjton – extra saftigt förtal. Bossen på kvinnohäktet stod i skuld till mig. Ett finsnack om La Verne Benson löste in den. La Verne – inplockad för prostitution tredje resan – ingen borgen, inget datum utsatt för rättegång. La Verne till telefonen – förslag: vi tappar bort anmälan på dig – ja ! ja ! ja ! Nervös – mina normala myror i kroppen efter ett mord. Från nervös till rastlös – ut och kör. En sväng förbi min kvart – journalister – ingen fristad där. Upp till Mulholland, grönt ljus/ingen trafik – 90, 110, 130. Sladdar, kurvjazz – sakta in, tänk. På Exley. Skarp hjärna, kall. 1953 knäppte han fyra niggrer – det avslutade Nite Owlfallet. Våren 1958 – bevis på att han hade dödat fel killar. Fallet återupptogs; Exley och Dudley Smith ledde utredningen: den största i Los Angeles historia. Flera mord med samma metoder/porrhärva/ sammankopplade stämplingar – Exley redde ut det på riktigt. Pappa byggpampen tog konstigt nog livet av sig; numera intendent Ed fick hans pengar. Thad Green pensionerad från jobbet som chef för kriminalavdelningen; polismästare Parker hoppade över Dudley för att ersätta Green: Edmund Jennings Exley, 36. Inte direkt bästa kompisar – Exley och Dudley – två hatexperter. Inga nyordningar på kriminalavdelningen – bara Exley som blev kall som ett isberg. Grönt ljus ända hem till Meg – bara hennes bil utanför. Meg i köksfönstret. Jag studerade henne. Disktjänst – svaj på händerna – kanske bakgrundsmusik. Hon log – ansikte som nästan var mitt, men mjukt. Jag tutade. Ja – hon rättade till glasögonen, håret. Ett leende – oroligt. Jag joggade uppför trappan. Meg hade redan öppnat. »Jag hade på känn att du skulle komma med en present.« 37