HEMSJUKVÃ…RD
EVA DREVENHORN (RED.)
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 33286 ISBN 978-91-44-11585-6 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Louise Matell Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2017
INNEHÅLL
Förord 9 Författarpresentation 13
1 Sjuksköterskans roll i hemsjukvården 19 K a r i n Jo se fs s on & S of i a Lj u ng Organisationens betydelse 19 Yrkeskrav på sjuksköterskan 25 Sjuksköterskans kompetens, kvalifikation och yrkeskunnande i hemsjukvård 29 Sjuksköterskans roll som ledare 32 Sammanfattning 37 Litteratur 37 2 Case management för äldre personer 41 M agn us Sa n dbe rg & J i m m i e K r ist e ns s on Fragmentering och samordning av vård och omsorg 41 Vad är case management? 43 Case management för äldre personer 48 Effekter och erfarenheter av case management 52 Sammanfattning 54 Litteratur 55
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3
Innehåll
3 Omvårdnad av vuxna och äldre 59 C h r ist i na B ök be rg & Eva Dr ev e n hor n Historik 59 Tröskelprincipen – vem har rätt till hemsjukvård? 60 Hemsjukvårdens arbetsområden 61 Rehabilitering i hemmet 69 Funktionsnedsättningar 70 Förskrivningsrätt 71 Delegering 71 Avvikelsehantering 72 Sammanfattning 73 Litteratur 73 4 Användning av informations- och kommunikationsteknik som stöd inom hemsjukvård 77 C a r i na N i l s s on IKT inom hemsjukvård 77 Att bo hemma med omfattande behov av hjälp och stöd 80 Hur påverkas mötet med stöd av IKT inom hemsjukvård? 82 Etiska aspekter i användningen av IKT inom hemsjukvård 82 Mötet mellan omvårdnad och användningen av IKT i hemsjukvård 83 Användning av IKT vid vård i hemmet – stöd eller hot? 86 Användningen av IKT i framtidens hemsjukvård 86 Sammanfattning 87 Litteratur 88 5 Sjuksköterskor går på visit – aspekter på hembesök, etik och genus 93 St i na Ör e sl a n d Inledning 93 Platsbegreppet relaterat till hälsa 94 Omvårdnad som ett könskodat yrkesområde 95 Det privata och det offentliga 96
4
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Innehåll
Hemmet – en könskodad plats 97 Omvårdnadsetik i hemsjukvård – diverse perspektiv 98 Hemmet som en privat plats 100 Sjuksköterskorna som gäster eller som professionella 100 Hemmet som en privat plats – invaderat av offentlighetens representanter 102 Sammanfattning 104 Litteratur 104 6 Perspektiv på hälsa – omvårdnad utifrån individens styrkor 109 Pet r a L i n dfor s Inledning 109 Hälsa eller ohälsa? 110 Positiv hälsa 113 Positiv funktion som individstyrka 115 Sammanfattning 127 Litteratur 129 7 Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser för de allra äldsta 133 L i na Be h m & Susa n n e Gusta fs s on Åldrandet och dess konsekvenser 133 Hälsa och sjukdom ur äldre personers perspektiv 134 Hälsobeteende 136 Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser 137 Sammanfattning 144 Litteratur 144
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
5
Innehåll
8 Fallprevention – en central del i god vård för äldre 149 L i l l e mor Lu n di n- Ol s s on & Gu n i l l a Fa h l st röm Inledning 149 Fall – vad är det? 150 Konsekvenser av fall 150 Vem faller, var och när? 151 Analys av ett inträffat fall – en fallrapport 154 Fall och fallrisk – uppmärksammas vid inskrivning och samtal i hemsjukvård 156 Förebygga fall – i praktiken och evidens 161 Resultat – vad mäts och hur 164 Prevention – varierat innehåll på flera nivåer 166 Sammanfattning 167 Litteratur 168 9 Närstående i hemsjukvården 171 I da G ol i at h & I ngr i d H e l l st röm Inledning 171 Närstående och samhällsnivån 174 Närstående och organisationsnivån 175 Närstående och individnivån 177 Familjecentrerat förhållningssätt 182 Sammanfattning 183 Litteratur 184 10 Vård i hemmet av människor med psykisk ohälsa 187 A n et t e E r dn e r & A n na be l l a M agn us s on Psykisk hälsa och psykiska funktionshinder 187 Psykiatrireformen 189 Att leva ett självständigt liv i samhället 191 Att möta patienter med fysisk och psykisk ohälsa 194 Sammanfattning 199 Litteratur 200
6
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Innehåll
11 Vård i hemmet av personer med demenssjukdom 205 C on n i e L et h i n Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 205 Demenssjukdom 206 Vård i hemmet av personer med demens 213 Anhöriga till personer med demens 219 Sammanfattning 221 Litteratur 222 12 Våld och hot 225 U l f Isa k s s on Våld och aggressivitet 225 Våld i vården 227 Faktorer av betydelse för uppkomst av och utsatthet för våld 228 Att vårda i en miljö där våld förekommer 230 Vårdares upplevelser i samband med våld 232 Lagar och författningar 234 Varningstecken 235 Nedtrappning 236 Sammanfattning 237 Litteratur 238 13 Kvalificerad vård i hemmet 241 C h r ist i na M e l i n-Joh a ns s on Inledning 241 Vårdformer 242 Olika former av hemsjukvård 243 Specialistkompetens inom hemsjukvård 245 Kvalitet i hemsjukvård 246 Sammanfattning 247 Litteratur 248
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
7
Innehåll
14 Vård i livets slutskede 251 C h r ist i na M e l i n-Joh a ns s on Palliativ vård 251 Livskvalitet 257 Vårdpersonalens kompetens 266 Sammanfattning 267 Litteratur 269 Sakregister 273
8
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
FÖRORD
Hemsjukvård är basen för Sveriges sjukvård och engagerar ett stort antal behövande individer, som vårdas av många anställda. När en människa är i ett sådant tillstånd att inte kunna ta hand om sig själv fullt ut kallas den personen exempelvis patient, vårdtagare, boende eller gäst beroende på i vilken organisation eller kontext den behövande befinner sig i. I den här boken använder sig de medverkande författarna av olika benämningar på den vårdade personen beroende på deras egen kontext. Det är en fördel i mina ögon, eftersom syftet med denna bok är att många olika yrkeskategorier ska känna igen sig och kunna tillgodogöra sig innehållet. De olika kapitlens författare ger också exempel utifrån sina respektive yrkeserfarenheter och forskningsområden. Liksom den behövande har olika epitet har också de anställda som vårdar det. De anställda kallas till exempel omvårdnadspersonal, vårdare, assistenter eller övrig personal. Sjuksköterskan som arbetar i hemsjukvård förutsätts vara en specialistutbildad sjuksköterska med inriktning i första hand mot distriktssköterska och i andra hand mot äldrevård. Det kan även förekomma att sjuksköterskor har specialistkompetens inom psykiatri. Den grundläggande specialistutbildningen krävs för att kunna ge god vård till den oerhört blandade patientgrupp som hemsjukvård omfattar, ett område som inte har några begränsningar för sjukdomstillstånd, åldersgrupp eller funktionsnedsättning. Dessutom kan sjuksköterskan specialisera sig inom till exempel demens, inkontinens, diabetes eller annat område. De olika vårdgivarna ger, utifrån vårdtagarens behov, var och en och i samverkan såväl daglig omsorg som omvårdnad. Det som genomsyrar den här boken är egenvård, vilket är en grund i all hemsjukvård. Även om den som vårdas hemma är svårt sjuk krävs, av personen själv eller anhöriga, ett visst mått av egenvårdskapacitet. © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
9
Förord
Det begreppet känns igen som ett av begreppen som ingår i Dorothea Orems omvårdnadsteori. Orems omvårdnadsteori känns som den mest närliggande för hemsjukvård eftersom patienten är i sitt hem, där denne är den styrande och anlitar vårdpersonal utifrån det enskilda behovet. I egenvårdsteorin ses sjuksköterskan som en person som går in och till fälligt ersätter patientens utövande av egenvård när patienten har en brist i sin egen kapacitet. En av delarna i omvårdnadssystemet innebär undervisning, där patienten ska ges de olika redskap som finns för att stärka dennes egenvårdskapacitet i syfte att åter kunna utöva sin egenvård. Den här pendlingen mellan att helt eller delvis ersätta patientens egenvårds kapacitet och samtidigt försöka rusta patienten för att kunna ta hand om sig själv, mer eller mindre, speglar förhållningssättet i hemsjukvård. Personalen kan oftast inte vistas dygnet runt i patientens hem utan måste, utifrån patientens tillstånd, se till att han eller hon har den utrustning, både fysiskt, mentalt och kunskapsmässigt, som behövs för att kunna utöva sin egenvård helt eller delvis. Detta för att patienten ska uppnå en så bra livskvalitet som möjligt. Den här boken om hemsjukvård innehåller ett kapitel om sjuk sköterskans roll i hemsjukvård med aspekter kring vilket ledarskap som sjuksköterskan utövar. Att ha patientens hem som arbetsplats innebär i många fall olika etiska dilemman och att någon gång ta emot eller bevittna våld och hot. Vidare finns ett kapitel om hälsa, vilket är betydelsefullt för hur vi ser på patienten och i hur stor grad vi försöker göra personen självständig i sin egenvård. I förhållningssättet i hemsjukvård ingår också att se patienten som en del av sin familj, och de närstående involveras ofta i vården. Fallprevention har fått ett eget kapitel, eftersom fallolyckor i hemmet är ett stort problem i hemsjukvården. I hemsjukvård vårdas inte bara människor med fysisk utan också psykisk sjukdom, vilket kräver sitt speciella förhållningssätt. För många människor är det en stor trygghet att kvalificerad hemsjukvård finns och att patienter kan få vård i livets slutskede i hemmet. Nytillkomna kapitel i denna upplaga belyser informationsteknik för både kommunikation och dokumentation i hemsjukvården. Hälsofrämjande åtgärder som bör stå i centrum för att öka patienters livskvalitet har också tillkommit liksom ett kapitel om demens, som blir allt vanligare i hemsjukvården då vi blir äldre och äldre. Även ett kapitel om case management har lagts till som en modell 10
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Förord
för att spegla värdet av att samordna vården för äldre. Samordningen av vårdinsatser ger vinster i form av ökad livskvalitet för den enskilde och minskade vårdkostnader. Lund, september 2017 Eva Drevenhorn
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
11
FÖRFAT TARPRESENTATION
Lina Behm är verksam som disputerad adjunkt i distriktssköterskepro grammet vid Lunds universitet. Hon är legitimerad sjuksköterska, distrikts sköterska och medicine doktor. Lina har klinisk erfarenhet som sjuksköterska inom akutsjukvård och som distriktssköterska inom hemsjukvården. Hon har även arbetat med hälsofrämjande arbete i bland annat Indien. År 2014 disputerade hon med avhandlingen I’ts never too late – Health promotion and disease prevention for very old persons vid Sahlgrenska akademin. Hon är aktiv som post doc-forskare i forskargruppen ”Äldres hälsa och personcentrerad vård” vid Lunds universitet. Christina Bökberg är legitimerad sjuksköterska, distriktssköterska och doktor i medicinsk vetenskap. Hon har omfattande klinisk erfarenhet, däribland primärvård, hemsjukvård och palliativ vård. År 2017 disputerade hon vid Lunds universitet med avhandlingen Care and services at home for persons with dementia. Structure, process and outcomes, som handlade om vården och omsorgen i hemmet för personer med demens. Christina Bökberg är verksam som universitetsadjunkt i sjuksköterskeprogrammet vid Lunds universitet. Eva Drevenhorn är legitimerad sjuksköterska, distriktssköterska och filosofie doktor. Hon har arbetat som distriktssköterska i 25 år med hemsjukvård, distriktssköterskemottagning och barnhälsovård. År 2006 disputerade hon vid Sahlgrenska akademin med en avhandling som handlade om hur distriktssköterskor på vårdcentraler samtalar om levnadsvaneförändringar med patienter med högt blodtryck. Eva är verksam som lektor i specialistutbildningen till distriktssköterska vid Lunds universitet och har en kombinationstjänst med lika delar av undervisning, forskning och arbete på Kompetenscentrum för primärvården i Skåne. © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
13
Författarpresentation
Anette Erdner är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård. Hennes arbetslivserfarenhet är framför allt från psykiatrisk vård inom såväl sluten som öppen psykiatrisk vård. Hon har arbetat med både chefsuppdrag och administrativa tjänster. Anettes huvudområde är vårdvetenskap och psykiatrisk omvårdnad som främst berör människor med psykiska funktionshinder, vilket utmynnade i avhandlingen Berättelser om ensamhetens vardag hos människor med psykiska funktionshinder, Karolinska Institutet. Hon är nu anställd som lektor på Ersta Sköndal Bräcke högskola i Stockholm. Gunilla Fahlström är socionom och disputerade 1999 med avhandlingen Ytterst i organisationen. Om undersköterskor, vård- och sjukvårdsbiträden i äldreomsorg. Hon har mångårig erfarenhet av FoU-arbete inom socialmedicin, primärvård respektive äldreomsorg. Gunilla är för närvarande verksam vid SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Ida Goliath är legitimerad sjuksköterska och medicine doktor. Ida har lång klinisk erfarenhet av vård i livets slutskede vilket också är hennes forskningsområde. Hon har en forskartjänst vid Karolinska Institutet och är utvecklingsledare vid Hospicekliniken, Ersta sjukhus i Stockholm. I dessa två roller leder hon både forsknings- och utvecklingsprojekt som involverar patienter, närstående och personal i förändringsprocesser med målet att minska lidande i samband med döende, dödsfall och sorg. Susanne Gustafsson är legitimerad arbetsterapeut och specialist i arbets terapi. Hon disputerade år 2012 med avhandlingen Health-promoting interventions for community-dwelling older adults – Focusing on the concept of frailty and intervention outcome. För närvarande arbetar hon som lektor vid Göteborgs universitet och forskar med bas i AgeCap – Göteborgs universitets tvärvetenskapliga centrum för forskning om åldrande och hälsa. Hennes intresseområden är hälsofrämjande intervention för äldre personer samt implementering av evidensbaserade interventioner. Hon har även ett särskilt intresse för vad det innebär att åldras som immigrant i Sverige samt hur stadsmiljön kan utformas för att främja ett gott åldrande.
14
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Författarpresentation
Ingrid Hellström är legitimerad sjuksköterska och biträdande professor i omvårdnad vid Linköpings universitet. Hennes forskning fokuserar på personer som lever med långvarig ohälsa i det egna hemmet. Forsknings området är mer specifikt inriktat mot personer med demenssjukdom och deras anhöriga, både i ett tidigt och i ett sent skede av sjukdomen. Ulf Isaksson är docent och började arbeta som vikarierande sjukvårdsbiträde 1976, avlade skötarexamen 1980 och har arbetat som skötare inom den psykogeriatriska vården i 25 år. Han har deltagit i flera forskningsprojekt gällande demensomvårdnad. Ulf disputerade med avhandlingen Våld mot vårdare i sjukhemsmiljö 2008. Han är anställd på Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet som lektor och undervisar i psykiatrisk omvårdnad, vetenskapliga metoder samt omvårdnad av personer med demenssjukdom. Hans huvudsakliga forskning är med inriktning mot våld i vården och omvårdnad av personer med demenssjukdom med speciell inriktning mot BPSD (beteende och psykiatriska symtom vid demenssjukdom) samt eHälsa. Karin Josefsson är legitimerad sjuksköterska, lärarutbildad och medicine doktor i klinisk äldreforskning och docent i vårdvetenskap. Hon disputerade 2006 med avhandlingen Municipal elderly care: Implications of registered nurses’ work situation, education, and competence. Karin är anställd som universitetslektor vid Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, Högskolan i Borås och arbetar också vid FoU Sjuhärad Välfärd – kompetenscentrum för forskning och utveckling inom välfärdsområdet. Karin är forskningsledare för ämnesområdet Äldreforskning och bedriver forskning i äldrevård och äldreomsorg och främst om sjuksköterskor. Hon har bred och lång klinisk erfarenhet av att arbeta praktiskt i äldrevård och äldreomsorg. Jimmie Kristensson är legitimerad sjuksköterska, universitetslektor och docent i vårdvetenskap på Institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet. Han är journalistutbildad och har arbetat både på akutmottagning och inom kommunal vård och omsorg. Han är lärare på sjuksköterskeprogrammet och specialistsjuksköterskeprogrammet i vård av äldre. Hans forskning handlar om samordning av vård och omsorg och förebyggande insatser för äldre med hög vårdkonsumtion.
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
15
Författarpresentation
Connie Lethin är legitimerad sjuksköterska sedan 1987 och specialistutbildad i intensivvård, doktor i medicinsk vetenskap och adjungerad universitetsadjunkt på Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet. Sedan 2004 har hon arbetat med personer med demens och deras anhöriga i både kommunal och regional regi och är i dagsläget kliniskt verksam 20 procent på Minneshälsan, Minneskliniken Lund–Malmö. Connie disputerade 2016 med avhandlingen Informal caregivers of older persons with dementia in eight European countries. Experiences, support, well-being and burden. Avhandlingen grundar sig på ett EU-projekt, RightTimePlaceCare 2010–2013. Petra Lindfors är professor i psykologi med särskild inriktning på arbets- och organisationspsykologi vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, och är också verksam inom Stockholm Stress Center, ett FORTE-finansierat excellent forskningscenter. Petras forskning fokuserar på psykologiska, biologiska och sociala aspekter av stress, hälsa och välbefinnande samt hälsofrämjande interventioner bland ungdomar och vuxna i olika kontexter. Sofia Ljung är legitimerad sjuksköterska med vidareutbildning inom ledarskap och organisation. Hon är nu verksam som divisionschef för primärvården, Skånevård Sund, Region Skåne. Sofia har tidigare under flera år arbetat som sjuksköterska, kvalitetsutvecklare, biträdande enhetschef och medicinskt ansvarig sjuksköterska inom den kommunala hälso- och sjukvården samt har även arbetat inom primärvården som verksamhetschef och verksamhetsstrateg. Lillemor Lundin-Olsson är fysioterapeut och professor. Hon disputerade år 2000 med avhandlingen Prediction and prevention of falls among elderly people in residential care och för närvarande arbetar hon vid Umeå universitet. Hon är en flitigt anlitad föreläsare för olika personalkategorier både i Sverige och utomlands. Hennes specialintresse är hur äldre personer kan bibehålla sin förmåga att gå och interagera med omgivningen för att kunna vara delaktig i olika aktiviteter samt hur personal i samverkan kan förebygga fall. Annabella Magnusson är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård. Hon har framför allt arbetat inom psykiatrisk vård 16
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Författarpresentation
i både sluten och öppen vård, som har omfattat såväl chefsuppdrag som administrativa tjänster. Annabella disputerade med avhandlingen Home care of persons with long-term mental illness – nurses and mental health care workers’ experiences of how changes in the organisation of psychiatric services have changed their work, Karolinska Institutet. Hennes huvudområde är vårdvetenskap och psykiatrisk omvårdnad som främst berör människor med psykiska funktionsnedsättningar. Annabella har varit anställd som lektor på Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Christina Melin-Johansson är legitimerad sjuksköterska och distrikts sköterska med specialisering inom kirurgi, med en filosofie doktorsexamen i omvårdnad. Christina arbetar nu som universitetslektor vid Mittuniversitetet i Östersund. Tidigare har hon har bland annat arbetat inom kommunal hälso- och sjukvård och som konsult inom palliativ hemsjukvård. Hennes forskning är inriktad på existentiella frågor i livets slutskede relaterat till vårdpersonal, närstående och sjuksköterskestudenter. Carina Nilsson är legitimerad sjuksköterska, distriktssköterska och filosofie doktor i omvårdnad. Hon har flera års erfarenhet som distriktssköterska, där hon har arbetat inom olika områden såsom mottagningsarbete på hälso central, telefonrådgivning, barnhälsovård, företagshälsovård och hemsjukvård. Hon disputerade med en avhandling som handlar om användning av informations- och kommunikationsteknik som stöd till medelålders personer som vårdas hemma med omfattande behov av stöd och hjälp. Carina är i dag verksam som universitetslektor vid Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap. Magnus Sandberg är legitimerad sjuksköterska och doktor i medicinsk vetenskap och arbetar vid Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet. Han disputerade 2013 på ett avhandlingsarbete om case management för sköra äldre personer. Hans forskning fokuserar främst på äldre och om just case management och implementering av en sådan modell, men även om äldre personer med intellektuella funktionsnedsättningar. En annan del av hans forskning är ett flervetenskapligt samarbete som utifrån ett intersektionellt perspektiv fokuserar på varför sjuksköterskor och socionomer väljer att byta jobb eller helt lämna sitt yrke. © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
17
Författarpresentation
Stina Öresland är sjuksköterska och filosofie doktor. Hennes avhandling handlade om hemsjukvård, etik och genus. Hon har bland annat arbetat många år som lärare på Institutionen för vårdvetenskap i Göteborg, som utredare på Socialdepartementet samt på Sahlgrenska universitetssjukhuset med jämställdhetsfrågor och etik. För närvarande är hon anställd som lektor på Høgskolan i Sørøst-Norge. Forskningsfältet är framför allt relaterat till etik, genus och diskursanalys.
18
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
KAPITEL 3
Omvårdnad av vuxna och äldre Ch r ist i na Bök be rg & Eva Dr ev e n hor n
Allt fler människor i befolkningen når en högre ålder trots sjukdomar och besvär. Antalet platser på särskilda boenden har minskat samtidigt som allt fler äldre får hjälp i det egna hemmet. Antalet sjukhusplatser har också minskat och vårdtiderna där har blivit kortare, vilket innebär att hemsjukvården blir alltmer avancerad och ökar i omfång. Det ställer stora krav på den specialistutbildade sjuksköterskan och den övriga personalen som vårdar sjuka i deras hem.
Historik I mitten av 1980-talet fanns cirka 75 000 vårdplatser inom slutenvården i Sverige. När ädelreformen (se kapitel 1, Sjuksköterskans roll i hemsjuk vården) infördes 1992 fanns cirka 50 000 vårdplatser kvar, men i samband med denna reform försvann ytterligare hälften av vårdplatserna på sjuk husen. Denna utveckling med färre och färre vårdplatser håller i sig. Minskningen av antalet sjukhussängar har från 2001 till 2012 sjunkit med 28 900 bäddar, vilket medför att en väsentlig del av vården och omsorgen överförs till kommunal hemsjukvård och primärvård (Socialstyrelsen, 2015). Under 2000-talet började även vårdplatserna på särskilda boenden minska. År 2007 fick 198 900 (12,4 procent) äldre personer (65+) vård och omsorg i hemmet och 97 500 (6 procent) på särskilda boenden. År 2012 fick 219 600 (12 procent) äldre personer vård och omsorg i hemmet och 90 560 (4,9 procent) på särskilda boenden. Samtidigt ökade antalet äldre personer (65+) med 0,93 procent, från 493 113 personer (2008) till 497 717 personer (2013) (Social styrelsen, 2015). Ädelreformen medförde också att äldre personer som flyttar till särskilt boende i dag är mer sköra och beroende både vad gäller fysisk funktion och kognitiv förmåga än tidigare (Karlsson, Edberg, Westergren © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
59
Christina Bökberg & Eva Drevenhorn
& Hallberg, 2008). Dessutom har vårdtiden (från inflyttningen tills döden inträffar) på särskilda boenden minskat dramatiskt. En longitudinell studie fann en minskning av antalet dagar på särskilda boenden med 22,1 procent. År 2006 tog det genomsnitt 764 dagar för 50 procent av dem som flyttat in på särskilt boende innan de hade avlidit. År 2012 var motsvarande siffra 595 dagar (Schon, Lagergren & Karleholt, 2016). Denna förskjutning av vård från sjukhusvård till vård och omsorg i patientens hem ställer stora krav på den professionella vården i hemmet för att kunna ge god vård och omsorg för äldre multisjuka personer.
Tröskelprincipen – vem har rätt till hemsjukvård? För att bli berättigad till sjukvård i sitt hem måste vissa krav uppfyllas. Ett krav är att den sjuke inte kan ta sig till sin vårdcentral för behandling eller att resan dit innebär en så stor påfrestning att resten av dagen måste ägnas åt att vila. Ett annat krav är att vården och behandlingen kan genomföras tryggt och säkert. Det är landstinget som ansvarar för vården om den sjuke med hjälp av taxi/färdtjänst eller annat färdmedel, med eller utan ledsagare, kan ta sig till sin vårdcentral. Detta kallas för tröskelprincipen. Tröskelprincipen uppkom i samband med ädelreformen 1992 (se kapitel 1, Sjuksköterskans roll i hemsjukvården) när skattemedel skulle fördelas mellan kommun och landsting. Tröskelprincipen är en subjektiv bedömning och det händer att det kan bli diskussion mellan landstingets och kommunens företrädare om vilken organisation som har ansvar för en viss persons vård. Tillämpningen av tröskelprincipen skiljer sig åt i landet. Flera kommuner har mer än en avgränsning eller en kombination av flera begränsningar, till exempel att kommunen har ansvar endast för patienter över en viss ålder och med ett hemsjukvårdsbehov överstigande en viss tidsperiod. Kommunerna skiljer sig också åt i fråga om vilka insatser som hemsjukvården erbjuder i såväl ordinärt som i särskilt boende. Det är inte helt klart var gränsen går mellan den hälso- och sjukvård kommunen kan bedriva och den hälso- och sjukvård som landstinget ska ansvara för. Det som bland annat skiljer landstingens ansvar för hemsjukvård från kommunernas ansvar för hemsjukvård är att landstingen även har ansvar för och utför alla läkarinsatser. Landstingen kan i princip bedriva all hälso- och sjukvård, men kommunerna får endast bedriva en viss del av det som är primärvård. 60
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Omvårdnad av vuxna och äldre
Hemsjukvårdens arbetsområden Sjukdomspanoramat är brett inom hemsjukvården och det ställer stora krav på den vårdpersonal som arbetar i hemmet. I det egna hemmet vårdas patienter med diagnoser från olika områden som kirurgi, medicin och psykiatri. Arbetet i hemsjukvården innebär tvärprofessionellt teamarbete för att uppnå maximal livskvalitet för den enskilde individen. Grund bemanningen består av vårdpersonal med gymnasial utbildning. De övriga aktörerna är enhetschef, specialistutbildad sjuksköterska, som bör vara en distriktssköterska, biståndshandläggare, fysioterapeut, arbetsterapeut och dietist. Psykosocial kompetens, som kurator och psykolog, saknas och inte heller läkare är anställda inom hemsjukvården. Det innebär att det är sjuksköterskan som har den högsta medicinska kompetensen och måste kunna sätta sig in i och hantera komplexa vårdsituationer. Sjuksköterskan måste självständigt kunna bedöma när läkare ska tillkallas, eller om arbetsuppgifter ska och kan delegeras till vårdpersonalen. Vid besvär av existentiell karaktär kan sjuksköterskan kontakta präst eller diakoniverksamheten i områdets församling. All legitimerad personal inom hemsjukvården arbetar enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763) och gör bedömningar samt erbjuder sjuk vårdande tjänster enligt denna lag. Övrig personal arbetar enligt socialtjänstlagen (SFS, 2001:453) och biståndshandläggaren gör sina bedömningar och beviljar omsorgsinsatser enligt denna. För att vårdpersonal ska få arbeta enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763) krävs att de får delegeringar från legitimerad personal. I varje kommun arbetar en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS), som är utsedd av kommunen att vara ställföreträdande verksamhetschef med ansvar för kvalitet och säkerhet i hemsjukvården (Socialstyrelsen, 2016a). Ansvaret omfattar till exempel läkemedelshantering, vård och behandlingar, dokumentationsskyldigheten (SOSFS, 2008:14) och att författningar och regler är kända bland hälso- och sjukvårdspersonalen som är anställda i hemsjukvården. I bostadsområden med en mångkulturell befolkning har försök gjorts att anpassa personalgruppen så att den speglar de kulturer som finns i området. På så sätt kan språkliga och kulturella hinder minimeras. Äldre invandrare på olika platser i Sverige uppger i intervjustudier att det är mycket viktigt att © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
61
Christina Bökberg & Eva Drevenhorn
kunna kommunicera på sitt eget språk vid behov av hjälp i hemmet, eftersom många inte behärskar svenska (Socialstyrelsen, 2002a). Liksom befolkningen i övrigt kommer antalet äldre invandrare också att öka och behovet av anpassad vård och omsorg kan förväntas öka, men olika mycket i olika kommuner beroende på befolkningsstrukturen (Socialstyrelsen, 2002b).
Omvårdnad Vid omvårdnad av vuxna och äldre i hemsjukvård ses patienten som en person som lever i ett socialt sammanhang, vilket också kan benämnas ”livsvärld” (Husserl, 2002/1954). Denna livsvärld inbegriper till exempel hus och hem, egna erfarenheter och upplevelser, närstående, arbetsliv, vänner, familj och sällskapsdjur. Sjuksköterskan som besöker patienten i dennes hem är en gäst, trots att patientens hem har blivit en arbetsplats för sjuksköterskan och övrig hälso- och sjukvårdspersonal. I sin yrkesutövning i patientens hem ska sjuksköterskan kunna utöva sin profession samtidigt som patientens autonomi respekteras. För att kunna ge en god omvårdnad och bevara patientens förtroende är det viktigt med kontinuitet. En enskild sjuksköterska ska ha ansvar för specifika patienter och ska kontaktas så fort något inträffar som ska bedömas och/eller åtgärdas. Att se patienten i dennes livsvärld innebär också att ha ett holistiskt synsätt. Det innebär att sjuksköterskan ska se till att patientens samlade behov, fysiska, psykiska och sociala, uppmärksammas och tillfredsställs med hänsyn taget till patientens tillstånd. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för de anhörigas situation och erbjuda avlastning. Denna avlastning kan se olika ut i olika kommuner. I en del finns möjlighet för den anhörige att kunna lämna hemmet och bo på ett anhörighem, medan vårdpersonalen helt tar över vården för den sjuke i hemmet. Det kan även finnas möjlighet att den sjuke får en korttidsplats, medan den anhörige vilar ut. En del kommuner har konsultverksamhet som kan erbjuda personer att vara i hemmet tillsammans med den sjuke, medan den anhörige uträttar ärenden, besöker sjukvårdsinrättning eller bara umgås med en god vän. På så sätt underlättar och avlastar man de anhöriga så att den sjuke kan bo kvar hemma. Det har gjorts en ändring i socialtjänstlagen så att det blir tydligare att kommunen, förutom till äldre sjuka, även måste erbjuda avlastning till anhörigvårdare som vårdar personer med funktionsnedsättning och andra närstående som vårdar en person med långvarig sjukdom. 62
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Omvårdnad av vuxna och äldre
Omvårdnaden i hemsjukvård leds av specialistutbildade sjuksköterskor (se kapitel 1, Sjuksköterskans roll i hemsjukvården). Ofta handlar det om vård vid till exempel demens, stroke, kronisk hjärtsvikt, cancer, diabetes och vård efter kirurgiska ingrepp som till exempel i hjärta och ögon och vid frakturer. Alla sjukdomar som finns i befolkningen återfinns också i hemsjukvården. Av den anledningen går det inte att specifikt ange vilka arbetsuppgifter som ingår i omvårdnaden. Sjuksköterskan får ständigt vara beredd på att bedöma olika hälso- och ohälsotillstånd, föreslå behandling och utvärdera effekten av given behandling. Konkreta arbetsuppgifter kan vara att bedöma sår, hur matintag och läkemedelsintag sker samt hur urinoch avföringsvanor fungerar, eller ta ställning till försämrat allmäntillstånd eller akuta insjuknanden. Att ta hand om ett sår kan innebära allt från att lägga tillbaka stora hudsjok som slitits loss, när en gammal människa fallit, till kroniska bensår. Efter operationer ska sår läggas om, dränage tömmas, suturer tas bort eller ögon droppas. Människor får i dag behandlingar och provtagningar utförda i hemmet som förut endast utfördes på sjukhus. Exempel på sådana behandlingar är syrgas, respirator, peritonealdialys och blodtransfusion. Exempel på provtagning som sker i hemmet är olika bakterieodlingar och blodprover. För dessa olika behandlingar och provtagningar krävs att sjuksköterskan har stor kunskap om hur de ska utföras för att uppnå avsedd effekt av en behandling eller för att erhålla tillförlitliga provsvar. Det krävs även att sjuksköterskan är flexibel och kreativ när hen arbetar i hemmet, då bostaden sällan är anpassad efter vårdens behov. Obekväma arbetsställningar och dålig belysning tillhör vardagen för hemsjukvårdens personal. Alla göromålen kan inte sjuksköterskan själv hinna utföra, utan arbetsuppgifter som utförs rutinmässigt hos specifika patienter kan delegeras till vårdpersonal eller närstående. Det innebär oftast att arbetsuppgifter som att ge insulin, dela upp tabletter i dosett, hjälpa patienter att ta sina läkemedel (SOSFS, 2012:9), linda ben, dra på stödstrumpor eller ta olika blodprover kan delegeras av sjuksköterska till vårdpersonal (SOSFS, 1997:14). Det ingår också i sjuksköterskans omvårdnad att kunna sköta sonder, katetrar och stomier av olika slag och att kunna tillföra läkemedel i dessa, spola, ta hand om uttömningar från dessa samt byta hela eller delar av slangarna och tillbehören. Många av dessa tillbehör kan förskrivas av sjuksköterskan.
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
63
Christina Bökberg & Eva Drevenhorn
Egenvård Det är viktigt i hemsjukvården att hälso- och sjukvårdspersonalen inte gör mer än vad som är absolut nödvändigt för patienten, utan i stället hjälper och stöttar patienten att så långt det går utöva egenvård. Det här tänke sättet stöds av omvårdnadsteoretikern Dorothea Orem (1995). Hon beskriver att varje människa har en inneboende vilja att sköta sin egenvård, där sjuksköterskan går in och ersätter patientens egenvård vid de tillfällen då patienten, under kortare eller längre tid, brister i sin förmåga att utöva sin egenvård. Sjuksköterskan kan ersätta patientens eget utövande av egenvård inom olika omvårdnadssystem. Ett stödjande kompensatoriskt system kan exempelvis vara när patienten är förlamad och behöver hjälp med att ta sina läkemedel, och ett stödjande undervisningssystem kan bestå av att patienten behöver undervisning för att kunna lära sig att ge sig en injektion själv eller bedöma sina symtom för att tillkalla hjälp när det behövs. För att göra patienten delaktig i dennes vård kan sjuksköterskan i sin omvårdnad utöva empowerment. Empowerment i det här sammanhanget innebär att sjuksköterskan ska hjälpa patienten att själv ta beslut om och vara delaktig i hur vården ska utformas och vad patienten bäst behöver och trivs med (Rodwell, 1996). När patienten själv ska utföra hälso- och sjukvårdande uppgifter måste den legitimerade utövaren bedöma i varje enskilt ärende om det är lämpligt samt göra en riskanalys (SOSFS, 2009:6). Sjuksköterskan måste bedöma patientens förmåga att utföra egenvården självständigt, eller med stöd av anhörig eller personal, så att uppgiften utförs på ett tryggt och säkert sätt. Föreligger det en risk att patienten kan komma till skada får egenvård inte genomföras. Det är viktigt att sjuksköterskan dokumenterar egenvårduppgifterna. Sjuksköterskan har även uppföljningsansvar, och om förutsättningarna förändras måste bedömningen omprövas. Den egenvård som patienten själv utför är inte hälso- och sjukvårdens ansvar, men sjukvården ansvarar för bedömningen, uppföljningen och planeringen av egenvården. Exempel på egenvård kan vara att sjuksköterskan delar upp läkemedel i en dosett, som patienten sedan själv kan ta sina läkemedel ifrån. Behöver patienten hjälp med att administrera sina läkemedel måste sjuksköterskan skriva delegering till vårdpersonalen. Om anhörig utför egenvård är åtgärden inte hälso- och sjukvård och omfattas inte av Socialstyrelsens tillsyn. Den som utför egen64
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Omvårdnad av vuxna och äldre
vården är personligt ansvarig för att uppgiften utförs på ett korrekt sätt. Egenvård omfattas inte av patientskadeförsäkringen.
Tandvård och nutrition En oerhört viktig del i omvårdnaden av patienter i hemsjukvård är att se till att alla människor ges möjlighet att äta. Att äta innebär att kunna tugga och svälja. En god munhälsa främjar att näringsintaget underlättas och livskvaliteten ökar. Sjuksköterskan ska vara observant på äldres munhälsa och medveten om att både läkemedel och sjukdomar kan påverka munslemhinna och tänder. Det har skrivits larmrapporter om att äldre i hemsjukvård inte får i sig tillräckligt med näring på grund av dels dålig tandstatus, dels att måltiderna serveras med ojämna mellanrum där det ofta blir oerhört många timmar mellan sista kvällsmålet och morgonmålet. Socialstyrelsen uppmärksammade problemet under 2003–2005 och har bland annat publicerat en artikel om hur olika beteenden hos patienten kan ge information om vad som är problemet (Wårdh, 2007). Det ges exempel på att om den äldre har svårt att tugga eller svälja kan det bero på munsvamp eller torr mun. En distriktssköterska med förskrivningsrätt har möjlighet att förskriva salivstimulerande läkemedel med eller utan fluor, men även läkemedel mot svampinfektion i munhålan. En person som har hjälp av hemvårdspersonal, eller av anhörig, mer än tre gånger per dygn har också rätt till nödvändig uppsökande tandvård (Socialstyrelsen, 2006). Sjuksköterskan skriver då ett tandvårdsintyg samt fyller i ett formulär om patientens sjukdomar och läkemedel. Detta ger patienten rätt till ett gratis besök per år hos tandhygienist som gör en bedömning av personens munhälsa. Tandvårdskostnaderna räknas samman i det ordinarie högkostnadsskyddet. Tandhygienist kan även besöka patienten i hemmet, göra en undersökning av munhålan och därefter ge råd om behandling. Det är bra om kontaktperson eller annan vårdare är närvarande och tar del av tandhygienistens individuellt anpassade information. Tidigare användes lösa proteser i större utsträckning. I dag har allt fler äldre egna tänder långt upp i åldrarna, eller har bryggor eller andra käkbensförankrade implantat. Det innebär att munhygienen kan bli mer komplicerad att sköta. Det kräver att kunskapen hos vårdpersonalen måste öka om hur en god munhygien skapas för att förhindra komplikationer. Vid kariesangrepp eller enklare ingrepp kan behandling av tandläkare i hemmet förekomma. © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
65
Christina Bökberg & Eva Drevenhorn
Det händer att patienter har problem med själva maten eller matsituationen, vilket kan resultera i undernäring. Att både förebygga och behandla undernäring är vårdgivarens skyldighet (SOSFS, 2014:10). Den som har tuggeller sväljsvårigheter måste eventuellt få en välsmakande timbalkost och den som sitter ensam hemma behöver kanske sällskap vid måltiden för att finna motivation till att äta den mat som körs hem via matdistribution. Vid sväljsvårigheter av dryck, som till exempel kaffe, te eller mjölk, kan förtjockningspreparat (Thick and easy) provas. Hur tjock en flytande dryck behöver göras måste anpassas individuellt. Detta är ett enkelt sätt för sjuksköterskan att hjälpa patienten att bibehålla ett normalt intag av mat och dryck.
Trycksårsprevention När sjuksköterskan träffar patienten i början av vårdtiden bör en Nortonbedömning (Ek m.fl., 1989) göras så snart som möjligt för att få information om nutritionsstatus och risk för trycksår. Även uppgifter om vikt, längd och body mass index (BMI) bör antecknas i journalen. Dessa värden bör sedan regelbundet utvärderas för att tidigt upptäcka förändringar i patientens hälsa. När en person har nedsatt aptit och försämrat näringsintag har sjuksköterskan möjlighet att förskriva kosttillägg för att förhindra viktnedgång, ytterligare försämring av allmäntillstånd och för att förhindra att trycksår uppstår. I en del kommuner finns dietist eller kostkonsulent anställd, som kan utbilda personal om äldres näringsbehov, bedöma nutritionsstatus samt utveckla individuellt anpassade kostråd för undernärda äldre. Tillsammans med arbetsterapeut kan sjuksköterskan prova ut lämplig antidecubitusmadrass och andra hjälpmedel för att avlasta tryck på olika kroppsdelar för att motverka att sår uppstår. Det är också viktigt att sjuksköterskan handleder och undervisar personalen om hur trycksår uppstår och hur de kan förhindras. Skulle någon rodnad, som är första tecknet på tryck, uppstå ska personalen omedelbart rapportera det till sjuksköterskan.
Läkemedel Med stigande ålder ökar risken att drabbas av sjukdom och ohälsa. Äldre personers läkemedelsanvändning är omfattande och ökande. Orsaker till denna ökning kan bero på nya behandlingsprinciper och åldersföränd66
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Omvårdnad av vuxna och äldre
ringar som uppfattas som symtom på sjukdom, som ofta behandlas med läkemedel (Midlöv & Kragh, 2016). Definitionen på polyfarmaci är när en person är ordinerad sex eller fler läkemedel. Orsaken till att nästan en av fem av äldre läggs in på sjukhus är läkemedelsbiverkning (Socialstyrelsen, 2014). Oftast beror detta på en förstärkning eller försvagning av ett läkemedels effekt av ett annat läkemedel. Dessa interaktioner skulle till stor del kunna minskas om läkemedelsgenomgångar gjordes med jämna mellanrum av sjuksköterska och läkare eller farmaceut (Socialstyrelsen, 2013). Det finns indikatorer utvecklade för god läkemedelsterapi hos äldre som kan användas för jämförelse mellan olika landsting (Socialstyrelsen, 2010). Det är inte ovanligt att äldre tar 7–13 olika läkemedel varje dag. Äldre personer är betydligt mer känsliga för läkemedel än yngre på grund av att kroppens organ åldrats och inte längre klarar av att bryta ner och eliminera läkemedel lika fort som förr. Sjukdom kan också påverka kroppens förmåga att hantera läkemedel. Psykofarmaka och läkemedel med antikolinerg effekt kan orsaka förvirring, minnesstörning, kognitiv störning, muskelsvaghet och fall hos äldre och bör i möjligaste mån undvikas (SBU, 2009). Den som förskriver läkemedel ska även ta ställning till om patienten själv klarar av att administrera och hantera sina läkemedel. Om förskrivaren inte anser att patienten klarar av denna uppgift ska detta dokumenteras i journalen (SOSFS, 2008:29). När en sjuksköterska övertar ansvaret för en patients läkemedel ska hen begära skriftligt intyg/journalkopia från förskrivaren att så har skett. Det ska noga dokumenteras vilka delar av läkemedelshanteringen sjuksköterskan övertar och vilka delar patienten själv klarar av att sköta samt om anhöriga sköter någon del. Sjuksköterskan måste även förvissa sig om att läkemedlen förvaras på ett säkert sätt. Ibland kan det vara nödvändigt att förvara läkemedlen i ett låst skåp som patienten inte har tillgång till. Då antalet äldre som vårdas i det egna hemmet ökar (Socialstyrelsen, 2016b) och hemsjukvården blir alltmer avancerad är det av stor vikt att den läkemedelshantering som sker blir korrekt, säker och trygg för patienten. Att öka medvetandegraden hos vårdpersonalen om hur komplex de äldres läkemedelshantering är (SBU, 2009), är ett stort och viktigt område för den patientansvariga sjuksköterskan. Vårdpersonalen är de personer som befinner sig närmast patienten och blir en länk till sjuksköterskan om hur läkemedelsbehandlingen fungerar och upplevs av patienten. Sjuksköterskan © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
67
Christina Bökberg & Eva Drevenhorn
ska handleda och utbilda personal, anhöriga och patient. Det kräver att sjuksköterskan har tid avsatt för egen kompetensutveckling för att kunna ta del av nya rön och för att höja kompetensen hos den personal som sedan ska ges delegering. För att säkerställa krav på god och säker vård för den enskilde patienten ska rutiner finnas för läkemedelshantering (SOSFS, 2008:29). I dessa rutiner ingår att skriva avvikelse när oförutsedda händelser sker (SOSFS, 2008:29; SOSFS, 2013:3). Genom att öka vårdpersonalens kompetens i läkemedelshantering, och vilka symtom som är viktiga att observera hos den enskilda patienten, kommer sannolikt säkerheten och kvaliteten av läkemedelshanteringen att öka. När vårdpersonalen har större kunskap kring läkemedel har de lättare att bemöta patientens frågor och på så sätt blir patienten mer delaktig i sin behandling. Sannolikheten för patientens följsamhet till ordinationen ökar då. Utbildningen och handledningen av vårdpersonalen måste pågå kontinuerligt för att kvalitetssäkra vården.
Vård i livets slut Omvårdnaden omfattar också livets slutskede, där sjuksköterskan ska stödja både den döende och närstående. Allt fler vårdas i hemmet till livets slut och det ställer krav på att sjuksköterskan är lyhörd både för anhöriga och den sjukes behov, som kan se olika ut. Det är väsentligt att sjuksköterskan tidigt i den palliativa vården skapar en god kontakt med patienten och dennes anhöriga. På så sätt ökar delaktigheten från de anhöriga och oron minskar för hur livets sista tid ska bli. Frågor kring smärta, lidande, döende och död kan diskuteras och önskemål om hur kroppen ska tas om hand efter döden ventileras. När den sjuke avlidit ska den avlidne tvättas och det ska ställas i ordning omkring den döde för att de anhöriga ska få tillfälle att ta avsked i lugn och ro. Sjuksköterskan kan ha fått sig delegerat av patientansvarig läkare att göra den yttre besiktningen som krävs för ett konstaterande av dödsfallet om det är ett väntat dödsfall (HSLF-FS, 2015:15). Efter dödsfallet ska sedan begravningsentreprenör tillkallas enligt de anhörigas önskemål. Tjänstgörande allmänläkare tillkallas vid ett väntat dödsfall då så är överenskommet eller när ett dödsfall inte var förväntat. Flertalet kommuner har speciella team som tar över vården från områ68
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Omvårdnad av vuxna och äldre
dets ordinarie sjuksköterska när sjukdomen övergår i ett palliativt skede. I dessa team kan tillgång till hospicevård ingå (se kapitel 14, Vård i livets slutskede). Personer som vårdas vid livets slut har rätt till nödvändig uppsökande tandvård.
Rehabilitering i hemmet I ett flertal kommuner är hemrehabilitering ett alternativ till ordinär hemsjukvård. Personer som inte tidigare varit i behov av hjälp men som efter till exempel en höftfraktur eller en stroke har blivit beroende av hjälp, kan genom intensiv träning i det egna hemmet tillsammans med ett tvärprofessionellt team återgå till att klara sig själv. Teamets sammansättning kan bestå av fysioterapeut, arbetsterapeut, sjuksköterska och vårdpersonal. Teamet har nära samarbete med slutenvården och deltar i vårdplaneringar före hemgång för att optimera förutsättningarna för rehabiliteringen. Teamet har även möjlighet att följa med patienten på återbesök till sjukhuset. Arbetsterapeuten hjälper till med att prova ut hjälpmedel och anpassa bostaden för att underlätta för patienten att kunna bo kvar i det egna hemmet. Fysio terapeuten lägger tillsammans med patienten upp ett träningsschema. Träningsinsatserna kan bestå av styrke-, koordinations- eller balansträning men även stöd vid träning av ADL-funktioner (activity for daily life), det vill säga dagliga sysslor som att kunna laga mat, duscha och bädda sin säng själv. Sjuksköterskan i teamet sköter bland annat översyn av läkemedel. Om patienten exempelvis lider av yrsel kan det eventuellt bero på blodtrycks medicinering, och sjuksköterskan kontaktar då ansvarig allmänläkare och rådgör med denne. Sjuksköterskan kan även undervisa patienten om hur läkemedel ska administreras eller hjälpa patienten att dosera sina läkemedel så att hon/han självständigt kan sköta dem. I en del kommuner har detta arbetssätt varit så framgångsrikt att beslut tagits att samtliga hemtjänstgrupper ska arbeta rehabiliterande. Personalen har då genomgått utbildning i rehabiliterande arbetssätt som finansierats av regeringens satsning på kommunal vårdpersonal (SOU, 2007:88).
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
69
Redaktör Eva Drevenhorn är distriktssköterska, fil.dr och lektor vid specialistutbildningen till distriktssköterska vid Lunds universitet. Hon har arbetat som distriktssköterska i 25 år med hemsjukvård, distriktssköterskemottagning och BVC-verksamhet.
HEMSJUKVÅRD Hemsjukvård utgör den största delen av Sveriges hälso- och sjukvård. Av den anledningen behövs en bok som specifikt speglar verksamhetsområdet. Att arbeta i hemsjukvård innebär en stor utmaning eftersom det inte finns några gränser för vilka olika sjukdomstillstånd, åldersgrupper eller funktionsnedsättningar som finns representerade. I denna, andra upplaga, har ytterligare sakkunniga författare inkluderats för att belysa komplexiteten i att ge vård i hemmet. Boken är en introduktion till hemsjukvård och är tänkt att ge en insyn i vad hemsjukvård kan innebära ur ett omvårdnadsperspektiv. Boken speglar den specialistutbildade sjuksköterskans roll och förhållningssätt i arbetet. Innehållet i boken lämpar sig i första hand för sjuksköterskestudenter som vill få en inblick i vad hemsjukvård kan innebära, men också för sjuksköterskor under specialistutbildning.
Andra upplagan
Art.nr 33286
studentlitteratur.se