9789172059412 by Smakprov Media AB

Tonåringar uttrycker sina känslor intensivare än vuxna. De är ofta ledsna och nedstämda utan att det handlar om depression. Det är dock vanligt att tonåringar drabbas av en riktig depression, som är mera djupgående och påverkar hela tonåringens förmåga att fungera i vardagslivet. Här beskrivs den skillnaden – vad som är tecken på depression och vad diagnosen depression innebär. Vid en depression i tonåren är det viktigt att få snar hjälp för att slippa förlora viktig tid för utveckling, studier och kamratliv. En långdragen depression riskerar att starkt påverka en tonårings framtid. Möjligheterna att behandla är numera goda och olika former av behandling med läkemedel och samtal beskrivs. Bakgrunden i form av ärftlighet, problem i miljön och utlösande faktorer tas upp. Bipolära tillstånd med svängningar mellan depression och mani har fått ett eget kapitel. Boken avslutas med uppdiktade men realistiska beskrivningar av tonåringar med depressioner. Boken vänder sig till alla som har kontakt med tonåringar i vård, skola och sociala omsorger. Den ger också bra stöd åt föräldrar till en tonåring med depression. Gunilla Olsson är barn- och ungdomspsykiater och en av landets främsta experter på depressioner hos tonåringar.

ISBN 978-91-7205-941-2

789172 059412

depressioner i tonåren – ung, trött och ledsen gunilla olsson

depressioner i tonåren

gunilla olsson

Depressioner i tonåren ung trött och ledsen

Innehåll

1. normala tonåringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 2. deprimerade tonåringar .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 3. depression som diagnos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 4. känslomässig förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 5. kroppsliga förändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 6. tankemässig förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 7. att tappa livsviljan .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 8. om självmordshandlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 9. depression vanligt i tonåren .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 10. miljöfaktorer bakom en depression .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 11. arv och miljö .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 12. bedömning av en depression . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 13. behandling vid depression .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 14. farmakologisk behandling .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 15. psykoterapeutisk behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 16. planering av framtiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 6 17. bipolär affektiv sjukdom .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 18. några exempel på tonårsdepression . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 19. tonåringen – familjen – vården .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

innehåll | 3

Förord

Jag har strävat efter att skriva den här boken utan onödigt medicinskt fackspråk för att den ska kunna läsas av alla som kommer i kontakt med tonåringar i sitt yrke eller sin närmiljö. Samtidigt har jag velat så begripligt som möjligt förmedla de senaste forskningsrönen, varför även mina kollegor läkarna bör kunna ha nytta av den. Boken har också visat sig kunna vara till stöd för föräldrar med en tonåring med depression. Den beskriver depressioner så som de visar sig i tonåringars vardag: i hemmet, i skolan och bland kamrater. Den handlar också om vad som kan orsaka en depression och vad man kan göra för att bota, lindra och förebygga. Det har varit en glädje att få formulera mina erfarenheter från fyrtio år som läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin. Att jag i forskningssyfte har intervjuat flera hundra tonåringar i gymnasiet – både deprimerade och friska – har betytt mycket för min kunskap. Intervjuerna resulterade i en doktorsavhandling 1998. Ungdomarna har nu intervjuats på nytt, femton år senare, och deras utveckling har redovisats i nya doktorsavhandlingar. De som haft långvariga depressioner i tonåren har i många fall fått nya depressioner under livets gång. Betydelsen av att ge hjälp i ett tidigt skede har därigenom blivit tydlig. Några tonåringar får förutom depression perioder med mani, lättare eller svårare. Det har på senare tid skett en utveckling vad gäller diagnos och behandling av sådan bipolär sjukdom och det kapitlet i boken har därför utvidgats. 4 | depressioner i tonåren

Min tanke har varit att boken ska kunna läsas i ett sammanhang men också att man ska kunna slå upp ett visst avsnitt eller ett visst tema. Det har gjort att en del beskrivningar kommer igen i olika kapitel. Syftet är att ett enskilt kapitel inte ska sakna information som behövs i sammanhanget. Det har i samhället utvecklats en större medvetenhet om att tonåringar kan drabbas av depression. Min förhoppning är att den här boken ska bidra till en fortsatt sådan utveckling. Ökad kunskap om depression kan leda till att ungdomarna får snabbare och effektivare hjälp. Jag vill också förmedla tillförsikt om att det går att hjälpa tonåringar med depression. Det har nu gått nio år sedan jag skrev den första versionen av den här boken. En bearbetning med tillägg av ny kunskap är därför motiverad. Jag är mycket tacksam för att Gothia Fortbildning gav mig möjlighet att skriva denna bok och nu låter den få leva vidare i ny bearbetad utgåva.

förord | 5

1| Normala tonåringar »Det hör till tonåren att vara deprimerad.« »Tonårstiden är den bästa och lyckligaste tiden i livet.« »Alla tonåringar är besvärliga.« »Det är klart att tonåringarna inte vill umgås med familjen.« »Tonåren är den svåraste tiden i livet.«

Hur många har inte hört sådana här schabloner? Det talas mycket om hur tonårstiden är och hur tonåringar beter sig. Tyvärr är det som sägs ofta grova generaliseringar. Eftersom både tonåringar och föräldrar tenderar att tro på sådana uttalanden, får de en känsla av att de måste leva upp till dessa schabloner. Antingen man tror att det är normalt att vara nedstämd eller att alla ska vara lyckliga leder det till att man riskerar att bli olycklig. De allra flesta tonåringar vill ha en bra relation till sina närstående vuxna och har också en i huvudsak positiv syn på sina föräldrar. Visserligen är man till en del oense om vilka regler som ska gälla, men i ett samtal med någon utomstående tycker tonåringen som regel att föräldrarna är rätt bra. Det förekommer att tonåringar har ett uttalat trotsigt beteende och ständigt är på krigsstigen mot vuxenvärlden. Då finns det skäl att fundera över om det är något som stör den naturliga utvecklingen, något som innebär svårigheter för tonåringen.

Tonårsproblem Föräldrar föreställer sig ofta att det med nödvändighet blir ordentliga konflikter under barnens uppväxt. Det är inte på något sätt en självklarhet. Om det tidigare har funnits ett gott och förtroendefullt förhållande mellan barn och föräldrar har kontakten alla möjligheter 1| normala tonåringar | 7

att förbli bra. Tonåringen kommer att pröva sin egen kraft, testa sin egen vilja, ha idéer som går emot föräldrarnas värderingar, ibland gå emot föräldrarna, men samtidigt också bli mera självständig. Föräldrarna behöver ge utrymme för tonåringens självständighetssträvanden och undvika att kränka den unga som strävar efter att hitta sina egna värderingar. Samtidigt behöver föräldrar och alla vuxna runt en tonåring sätta en del skyddande gränser. Betoningen ska ligga på att skydda mot misslyckanden och från situationer som innebär alltför stora risker. Vuxna behöver ha viss inblick i vad som händer i tonåringens liv utanför familjen. Det betyder inte att lägga sig i på ett sådant sätt att tonåringen blir kränkt, särskilt inte inför kamrater. Däremot behöver föräldrar och andra vuxna veta vad som pågår så att man kan lyssna sig till om det förekommer missförhållanden. En tonåring kan till exempel bli mobbad, ungdomar kan ha börjat använda droger, de kan vara ute i kompisgäng med asocialt beteende eller vara inblandade i kriminella handlingar. Grupptrycket är starkt och det kan vara svårt att freda sig.

När jag var ung … Alla vuxna har minnen av sin egen tonårstid, ibland ljusa och ibland plågsamma. Som vuxen händer det att man bara har den ena sortens minnen levande för sig. Därför kan vissa vuxna beskriva tonårstiden som enbart lycklig och andra som enbart problemfylld. Det är inte bra för tonåringar att bli presenterade sådana ensidiga beskrivningar. De flesta vuxna har dock en mer nyanserad bild med minnen av glada stunder och tillfällen när de känt sig osäkra och vilsna. Många erfarenheter går igen mellan generationer, men tonåringar vill sällan höra att det var likadant för föräldrarna som det är för dem. De upplever att världen hunnit bli så annorlunda att det inte går att jämföra. Den egna upplevelsen är i högsta grad individuell och behöver respekteras som sådan. Man har som förälder nytta av att komma ihåg hur det kändes och hur sårbar man var i den nyvunna rollen av ung individ med växande eget ansvar, men det är inte något som går att använda som argument till sina egna tonåriga barn. De vuxnas egna framgångar eller tillkortakommanden bör alltså aldrig kastas emot 8 | depressioner i tonåren

tonåringarna eftersom det som regel kommer att uppfattas som att man som förälder underkänner tonåringens egen livshållning och förmåga.

Behov att vara unik De tidiga tonåren är en period av intensivt sökande efter en egen identitet. Under den perioden behöver man få känna sig helt unik. Att ständigt bli jämförd med andra – föräldrarna som unga eller andra i samma ålder – är svårt att stå ut med. Respekten för tonåringen som individ är den springande punkten i den vuxnas strävan att ha en god kontakt. Respekten för en tonårings individualitet och strävan efter självständighet behöver kombineras med omtanke och vilja att lotsa tonåringen framåt. Om de vuxna lyckas undvika att själva vara lättkränkta och i stället ger ett osjälviskt stöd till sina tonåringar, kommer de att ge de unga en erfarenhet av vuxenbeteende som de själva kommer att tillämpa i vuxen ålder. Det är bra att som vuxen minnas den osäkerhet som ungdomstiden bar med sig och använda den egna erfarenheten som grund för att förstå och respektera en tonåring, men själva erfarenheten får man tiga still om. Självupptagenheten i tonåren Föräldrar kan tycka att tonåringar är oerhört påfrestande och kärnan i detta är som regel den uttalade upptagenheten som tonåringar har av sig själva. En tonåring beter sig som om absolut allt skulle kretsa runt tonåringen själv och som att alla andra också skulle se det så. Föräldrar verkar betraktas som att de bara är till för att bistå med den nödvändiga materiella basen i livet men i övrigt bara är till besvär med sina åsikter och regler. Tanken att föräldrar skulle ha egna känslor eller bekymmer verkar många gånger vara fjärran. Det kan vara lättare att stå ut med det här beteendet om man kommer ihåg att det bara är ena sidan av myntet. Den andra sidan är tonåringens osäkerhet om hur man ska vara för att bli accepterad av andra och då främst av andra ungdomar.

1| normala tonåringar | 9

6| Tankemässig förändring Förmåga att tänka Vid en depression är hela tankeförmågan satt på sparlåga. Man har svårt att koncentrera sig, fatta beslut, hålla olika tankar aktuella, svårt att minnas och lära sig nytt. Normalt sett kan tonåringar ha många tankar aktuella samtidigt och kan reflektera runt sitt eget tänkande. Under en depression fungerar inte detta utan tankarna kör fast i grubblerier och låsningar. Innehållet i tankarna blir negativt; man känner sig värdelös, upplever skuldkänslor för olika saker man tänkt och gjort och för att man inte fungerar. Tankar på framtiden blir präglade av att allting ser omöjligt ut och att man inte hittar positiva lösningar på någonting. Till sist kan det leda till en hopplöshet som gör att man inte längre vill leva och börjar tänka på att ta sitt liv. Negativa tankemönster När en tonåring söker hjälp för depression har hon eller han ofta inte ett entydigt hopp eller en tro på att det kan bli bra. Tankarna är ofta låsta i ett mönster som säger att allt är på ett visst sätt och att det inte går att ändra. I teorin för kognitiv beteendeterapi beskriver man detta som automatiska negativa tankar. Tonåringen uttrycker sig i ordalag som att ”det går aldrig bra för mig”, ”jag har alltid otur”, ”ingen tycker om mig”, ”jag kommer aldrig att bli lika bra som andra”. Ibland säger en tonåring i klartext att hon eller han inte tror att det går att få hjälp men ändå ska gå med på att göra ett försök. Det får karaktären av en utmaning: ”Bota mig om du kan.” När tonåringen inte har ett eget hopp, måste den som tar ansvar för behandlingen förmedla ett ”vikarierande hopp”, det vill säga överföra till tonåringen sin egen orubbliga tro på att det ska bli bra igen och att det finns behandling som hjälper. 40 | depressioner i tonåren

De negativa tankarna är ibland något som kommit i och med depressionen och kan då ge vika samtidigt som övriga symtom försvinner. De kan också ha funnits lång tid innan den egentliga depressionen bröt ut. I det senare fallet brukar de finnas kvar även när övriga symtom på depression försvunnit. Det är då mycket viktigt att psykoterapin kan hjälpa tonåringen ur de negativa tankemönstren, vilket är ett centralt tema i kognitiv terapi. Utan den hjälpen är risken större att det snabbt kommer en ny depression.

Svårt att koncentrera sig Tonåringar befinner sig idag som regel i någon form av utbildning. Det betyder att de behöver kunna koncentrera sig på att läsa in ny kunskap och göra redovisningar av egna arbeten. I en depression försämras snabbt förmågan att koncentrera sig och inlärningen fungerar inte som förväntat. Först förlorar tonåringen förmågan att koncentrera sig vid läsning och det går inte att hämta in kunskap från texter. Till en början kan det gå att följa med på lektionerna och de som har lätt att lära sig kan klara godkända betyg genom att lyssna och ta in kunskapen under lektionerna. De som har svårare med inlärningen och normalt behöver arbeta mera för att lära sig slås snabbt ut. När det inte längre går att följa med på lektionerna reagerar tonåringar ofta med att sluta gå dit och blir noterade för skolk. Det går lättare att klara praktiska ämnen där man själv är aktiv, till exempel slöjd och bild. Är trötthet och hämning uttalade går inte det heller. Åtskilliga elever har fått frågor från lärare varför de inte gör sin begåvning rättvisa. Naturligtvis kan de inte svara på en sådan fråga. De förstår inte varför det som tidigare gått så lätt inte längre går att klara av. De tror att de inte har den begåvning de ansetts ha och de får dåligt samvete för att andra förväntar sig något av dem som de aldrig kommer att kunna leva upp till. Svårt att göra val Livet är fullt av situationer där vi gör val och fattar beslut. Sådana saker blir svåra under en depression. Det blir svårt med stora viktiga saker som att välja linje till gymnasiet. Det blir svårt i små vardagliga situationer som att välja vad man ska sätta på sig för kläder på morgo6| tankemässig förändring | 41

nen. De ungdomar som haft en långdragen lättare depression innan den egentliga depressionen bröt ut, brukar beskriva att små vardagliga val alltid varit svåra för dem. Deras sätt att uttrycka det är att de aldrig kan bestämma sig. I sådana fall har de också mött en hel del irritation från omgivningen därför att de ter sig så osäkra och obeslutsamma. När man ska göra en redovisning i skolan eller skriva ihop ett större projektarbete går det inte. Man kommer inte igång, kan inte välja vad som ska tas med i innehållet och man klarar inte att överblicka och planera. Hela arbetet kör fast och blir inte färdigt. Om man trots allt fått ihop något törs man inte lämna in det och det blir en ny fas av tvekan om det är värt att lämna in eller inte. Det är inte särskilt svårt att förstå att en sådan tvehågsenhet som genomsyrar vardagen blir oerhört påfrestande.

Misslyckanden Oförmågan till koncentration och logiskt tänkande gör att hela skolgången snabbt blir lidande. Eftersom en depression i tonåren oftast sträcker sig över ett halvår och mera blir det ett stort bakslag i studierna. Detta märker naturligtvis lärarna och frågar tonåringen vad det beror på. Det vore bra om lärare en sådan gång kände till att en depression kan ligga bakom en försämring i studieresultat. Naturligtvis påverkar misslyckanden tron på den egna förmågan. På längre sikt kan depressioner ge utslag i försämrade studieresultat och sämre yrkeskarriär. Det handlar inte bara om att misslyckas vad gäller prestationer utan det blir också en känsla av att inte duga i relation till kamrater. När man är obeslutsam och ängslig klarar man inte att ta sin plats i gänget. För att kunna det krävs självkänsla och förmåga att ta för sig. Tonåringen kommer även här att bli efter i utvecklingen. Både med hänsyn till utbildningen och till den psykiska och allmänna sociala utvecklingen är det alltså viktigt att tonåringars depressioner upptäcks och kommer till behandling så snabbt som möjligt.

42 | depressioner i tonåren

11| Arv och miljö Arv för depression Depression är en mycket vanlig sjukdom som drabbar varannan kvinna och var fjärde man någon gång under livet och en del insjuknar första gången redan i tonåren. I vissa familjer är depressioner vanligare än i andra och det finns en tydlig ärftlighet. Man tolkar det som att arvet gör individerna mer sårbara och mer benägna att reagera med depression vid påfrestningar. När depressionen slår till redan i tidig ålder är det vanligt att flera i den närmaste familjen – föräldrar, syskon, far- eller morföräldrar – har haft depression vid något tillfälle. Det gäller också i motsatt riktning – när depressioner är vanliga i släkten tenderar de unga att drabbas av sin första depression i allt tidigare ålder. Arv för bipolär sjukdom Den bipolära sjukdomen har ett ännu starkare inslag av ärftlighet än den unipolära. Om en tonåring drabbas av en djup, plötsligt insättande depression, är det risk för att depressionen utgör det första insjuknandet i en bipolär sjukdom, i synnerhet om sådan förekommer i släkten. Det kan också vara så att en tonåring med depression trots ett arv för bipolär sjukdom aldrig kommer att drabbas av maniska sjukdomsfaser. När det finns ett arv för bipolär sjukdom är risken för bipolär sjukdom hos barnen förhöjd, men det är vanligare att barnen får enbart depression och ännu vanligare att de inte drabbas alls. Även vad gäller bipolär sjukdom är miljöpåverkan av stor vikt för att utlösa en sjukdomsepisod.

11| arv och miljö | 75

Det genetiska arvet I den genetiska forskningen letar man efter speciella genvarianter som kan vara av betydelse för risken att drabbas av affektiv sjukdom. Det handlar enligt nuvarande kunskap inte om variationer i en enda avgörande gen utan om flera olika gener i samspel. En gen kan ha olika sammansättning av aminosyror och en speciell sådan variant kan göra att känsligheten för depression ökar. Generna utgör koden för bildandet av proteiner i kroppen. När det gäller psykisk sjukdom handlar det om proteiner som är viktiga för hjärnans funktion, till exempel enzymer och transportörer för hjärnans signalämnen. Man ska inte se arvet som något opåverkbart och bara ge upp hoppet om ett gott liv för att det finns affektiv sjukdom i släkten. Det är tvärtom så att man kan påverka situationen. En tonåring som tidigt fått en depression behöver ta kommandot över sitt liv och se till att undvika onödig stress. Om föräldrar ser att ett av deras barn är känsligt, kan de vara extra observanta på att barnet inte utsätts för onödiga påfrestningar. Det finns också positiva sidor av en sådan känslighet i form av att det finns en koppling mellan affektiv sjukdom och kreativitet. De emotionellt känsliga personerna har en större förmåga än andra att uttrycka sig i musik, skönlitteratur, poesi, scenkonst och bildkonst. Även bland framstående vetenskapsmän är sjukdomen vanlig. Arvets betydelse för föräldrarna I en familj där flera medlemmar är känsliga till sin läggning och vissa har drabbats av depression, kan naturligtvis hela familjeatmosfären vara präglad av bekymren. Föräldrar är ofta rädda för att barnen ska få depressioner och kan reagera med stark oro och skuldkänslor om ett barn visar minsta sådana tecken. I det läget är det av största vikt att föräldrarna får hjälp med en professionell bedömning av barnets symtom. De behöver stöd för att kunna ta det lugnt. För det krävs att de får klara besked om det handlar om en begynnande depression eller inte och om det finns behov av någon behandlande eller förebyggande åtgärd. Föräldrars egna depressioner påverkar deras förmåga att orka uppmärksamma och ta hand om barnen. Det förekommer därför också att 76 | depressioner i tonåren

föräldrar inte märker eller reagerar på att deras tonåring mår dåligt utan det blir andra vuxna i kontakt med tonåringen som slår larm.

Samspelet arv och miljö Den inverkan miljön har på individen är alltså lika viktig som det genetiska arvet. Redan under fosterlivet kan barnet påverkas av hur mamman mår. Komplikationer vid förlossningen kan göra barnet mera känsligt. Barnets riktigt tidiga förnimmelse av trygghet och en god anknytning till modern är av stor betydelse för tryggheten i framtiden. Om modern skulle vara sjuk i depression efter förlossningen, vilket är speciellt vanligt vid bipolär sjukdom, är det viktigt att en och samma stabila person går in som hjälp för mor och barn. Vid problem under den perioden måste stöd och hjälp erbjudas om barnet inte ska lida någon skada. Det är under barnets första levnadsår viktigt vilken stabilitet och kärleksfull omsorg som föräldrarna har möjlighet att erbjuda. Ett barns medfödda läggning märks redan under de första levnadsmånaderna. Barn reagerar också olika på föräldrarnas omsorg utifrån sin egen läggning. Det påverkar i sin tur ett barns utveckling och barnets personlighet utvecklas olika utifrån hur samspelet med föräldrarna fungerar. Det betyder att ett barn i familjen kan fungera bra med den uppmärksamhet och det stöd som föräldrarna ger, samtidigt som ett annat barn i samma familj upplever svårigheter utifrån att det barnet har större behov av stöd. Ett barn utvecklar en god självkänsla och ett annat blir mera osäkert trots att föräldrarna tycker sig stödja och uppmuntra dem på samma sätt. Barnets känslighet i olika avseenden är betingat dels av skillnader i arvet och dels av den tidiga miljöns inverkan på utvecklingen. När barnet nått tonåren har även erfarenheterna från barnaåren kommit att påverka utveckling och personlighetsdrag. Variationer i allmän begåvning ser vi ofta som betingade av arv, men begåvning utvecklas också olika och är beroende av den stimulans barnet får i sin miljö. På samma sätt är det med känslomässiga egenskaper och andra förmågor eller svagheter. Det går inte att dela upp vad som är påverkan från arv respektive miljö, eftersom det hela tiden sker ett intimt samspel.

11| arv och miljö | 77

Petter 16 år Djup depression hos en pojke i gymnasiet Petter tappade plötsligt all sin tidigare gnista efter sportlovet i februari under första året i gymnasiet på samhällsvetenskapligt program. Det var som om all kraft gick ur honom och han hade inte lust med någonting. Han brydde sig inte om studierna, slutade med sin träning inför fotbollssäsongen, brydde sig inte om hur han klädde sig och hur han hade det på sitt rum. Föräldrarna såg att han åt dåligt. På kvällarna var han på sitt rum men somnade sent och hade svårt att komma upp på morgnarna. Både pappa och farfar hade haft depressioner, varför föräldrarna snabbt reagerade och sökte hjälp för Petter. Han protesterade inte utan följde med till BUP. Petter träffade en psykolog, som uppfattade honom som mimikfattig, hämmad, likgiltig och glädjelös. Ingenting spelade någon roll – inte ens om han levde eller inte. Han förnekade att han tänkt på eller hade planer på att ta sitt liv. Svaren på alla frågor kom efter att han tänkt en stund. Han var fåordig och pratade långsamt med låg röst. Föräldrarna berättade att Petter sov och åt dåligt. De kände igen symtomen på depression och önskade träffa en läkare för att diskutera medicinering. Läkaren ställde diagnosen egentlig depression och satte in medicinering med fluoxetin. Efter ett par veckor hade Petter blivit mer aktiv och efter en månad började han skolan igen. Vid det laget verkade han må bra, men började bli lite väl aktiv och pratade livligt. Han skötte skolarbetet och började med en hel rad projekt på fritiden. Ganska snart började han splittra sig på alla aktiviteter så att ingenting blev effektivt och inga planer fullföljdes. Innan han drabbades av sin depression hade han sovit cirka åtta timmar per natt och nu blev det allt färre timmar. När han gick till skolan klädde han sig fantasifullt och uppseendeväckande. Kamraterna kände inte igen den gamla Petter, men var ganska roade av hans ”häftiga” beteende. Först två månader efter att han börjat sin medicinering kom han till kontroll hos läkaren. Då pratade han intensivt om alla sina tankar och idéer. Han hade inte tid att lyssna in läkarens frågor. Hans idéer om sig själv och sin framtid började bli orealistiska. Kanske skulle han inte hinna gå ut skolan eftersom han nu börjat spela gitarr och inom 18| några exempel på tonårsdepression | 155

kort skulle bli stor stjärna i ett band. Det hjälpte inte att föräldrarna försökte bromsa honom i hans högtflygande planer. Det gjorde honom bara irriterad och han ansåg att de inte förstod någonting. Läkaren bedömde att han riskerade att slå över i ett maniskt tillstånd och avslutade omedelbart medicineringen med fluoxetin. Detta förklarades för föräldrarna. Läkaren satte inte in någon stabiliserande medicin utan räknade med att tillståndet skulle gå över när fluoxetin togs bort. De närmaste två veckorna accelererade dock Petters aktivitet och pratsamhet. Han störde på lektionerna och följde inte undervisning eller instruktioner. Läraren ringde hem och ville att han skulle vara borta från skolan tills det lugnat ner sig. Petter kunde ändå inte tillgodogöra sig undervisningen. På kvällarna drog han iväg mot föräldrarnas vilja, drack och kom hem och skröt om sina kontakter med tjejer. Föräldrarna blev alltmer oroliga. Depression kände de igen men inte det här tillståndet. De började läsa på om manodepressiv sjukdom och insåg att Petter hade blivit manisk. De ringde upp läkaren och fick komma dit på akut möte. Den här gången tyckte Petter att det inte var något fel på honom och han ville inte ha någon medicin. Det blev ett livligt möte med mycket argumentation. Läkaren ansåg att Petter måste läggas in. Under hotet om inläggning gick han till sist med på att börja ta en ny medicin, som skulle göra att han sov bättre och kunde få börja skolan igen. Han fick Zyprexa och var inom en vecka betydligt lugnare, men efter ytterligare ett par veckor hade han gått upp fem kilo i vikt och var ständigt hungrig. Då vägrade han fortsätta. Det blev ett nytt akut besök hos läkaren. Det blir en ny livlig diskussion liksom förra gången. Petter anser att både läkaren och föräldrarna vill förgifta honom med mediciner och göra honom till en ”zombie och fetto”. Han vägrar all medicinsk behandling. Läkaren försöker få honom att se tillbaka på hela sjukdomsförloppet, men Petter har svårt att minnas. Till sist håller han med om att det inte var så vidare att vara deprimerad som han var efter sportlovet. Han får förklaringen att han utan medicin kan komma att svänga till ett maniskt tillstånd på nytt eller kan falla ner i den tidigare depressionen. Den här osäkerheten gör att han bör ha en stabiliserande medicin så att ingendera av dessa två olyckor inträffar. 156 | depressioner i tonåren

Petter vägrar ta någonting som kan göra att han går upp i vikt och det gör situationen svår för läkaren. De flesta stabiliserande medicinerna kan ge viktuppgång och det sker oftare hos tonåringar än hos vuxna. Den enda stabiliserare som inte gör det är lamotrigin, men den tar mycket lång tid att ställa in innan den får effekt. Det blev det enda Petter gick med på att prova, mycket på grund av att den har effekt mot depression och han ville inte bli deprimerad igen. Sommarlovet skulle just börja och han hade lyckats få godkänt på terminens kurser. Risken fanns att hans mani skulle blomma upp när han slutat med Zyprexa och föräldrarna skulle i så fall snabbt ge Zyprexa ytterligare en tid. Så blev inte fallet utan han verkade snarast bli lite låg på nytt. När det gått en månad började det bli bättre och efter två månader var han i sitt normala tillstånd. Petter kunde börja nästa skolår och må bra. Det behövdes dock en ingående diskussion med honom för att han skulle förstå att han måste behålla medicineringen med lamotrigin hela det kommande skolåret.

kommentar När ett maniskt tillstånd utlösts av antidepressiv behandling anses inte detta tillräckligt för att definitivt ställa diagnosen bipolär sjukdom. Risken finns dock att det senare utvecklas till en sådan. Petter får aldrig mera ställas på SSRI eller liknande medicin om han skulle få en depression i framtiden. Hans far och farfar hade inte blivit maniska när de fått SSRI, men i farfars fall hade inte SSRI haft effekt mot hans senaste depression och han hade fått litium. Det skulle kunna tyda på att farfars depressioner varit av manodepressiv karaktär. Även Petters depression hade sådana drag med stark psykomotorisk hämning och oförmåga att uppleva några som helst positiva känslor. Om inte föräldrarna hade sökt hjälp så snabbt hade det funnits risk för att han sjunkit allt djupare och blivit liggande i sängen. Nu hade han inte tänkt på självmord, sannolikt mycket beroende på att han var så hämmad. Det tryggaste för Petter skulle vara att fortsätta med lamotrigin hela skoltiden. Det kan dock inte garantera att han klarar sig utan nya symtom på depression. Om så skulle ske hade man fått ta ställning till någon medicin i tillägg. 18| några exempel på tonårsdepression | 157