__MAIN_TEXT__

Page 1


Böcker av Lin Hallberg: Bara min! Bästisboken Egen häst! Hunden med den blå tungan Hästdrömmar Hästliv Isgalopp Kompisboken Miss Amanda Hill – Cirkus i skolan Ponnysommar Revansch, Robot! Riv inte, Robot! Robots chans Robots resa Rädda Robot! Sommarbete Svikarboken Teddy i huset Teddy till salu Älskade ponny

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm raben-sjogren@raben.se www.raben.se © Lin Hallberg 2008 lin.hallberg@compaqnet.se Omslag: Catharina Tham Marknads ISBN: 16009831 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Rabénförlagen


Snart slutar klassen på Ängbäcksskolan sexan. Efter alla problem som har varit har skolledningen bestämt att klassen ska splittras. Det är många som längtar efter det. Äntligen får de komma loss från rollen de haft i så många år. Äntligen får de en chans att bli någon annan. Klassen har varit på besök på högstadiet. De har stått i korridoren och tittat på de långa raderna av skåp. De vet att de kommer att få olika lärare i nästan varje ämne. Ingen vågar säga något men alla oroar sig över hur de ska komma ihåg all information om skåp, salar, id-kort till maten. Hur kommer det att kännas att kliva in i högstadiekorridoren och vara yngst igen? Auriel, som varit så trött på klasskompisarna, vill plötsligt hålla dem kvar. Hon är som en jonglör med massor av bollar i luften. Hon står beredd att fånga dem som hamnar i samma klass som hon. Nu ockuperar Auriels gamla tjejgäng toan på rasterna igen. Dörren är låst men deras förväntansfulla, skrikande röster och högljudda fnitter tränger ut i korridoren. 3


”Vi måste hålla ihop”, säger Auriel. ”Även om vi inte hamnar i samma klass.” Meuish nickar. ”Det viktiga är ju vad man gör efter skolan.” Det är klart att Meuish håller med Auriel, det har hon alltid gjort. Men vad tänker de andra? Vad tänker Caro, som har hatat Auriel sen skolresan i början av sexan? Hur kommer det sig att hon ändå sitter inne på toa med de andra nu? Vad tänker Amelie? Hon som har varit ihop med Anton och gjort det ingen tjej vågat före henne – struntat i Auriel. Nu är det slut med Anton. Amelie är tagen på nåder och är med igen. Men är det för att hon vill det eller för att hon inte vågar säga nej tack och gå därifrån? Cissi då? Är hon så trogen mot Auriel som hon verkar? Eller är det kanske så att vem som helst av de andra tjejerna i gänget skulle duga. Bara det är en riktig bästis. Någon som alltid ställer upp. Ändå är det ganska härligt att trängas tillsammans på toa igen. ”Det är vi fem och vi är bara bäst.” Auriels svarta ögon glittrar. Det är så svårt att inte ryckas med i den där känslan av att vara en del av Auriels värld. 4


Det har det alltid varit. ”Det kommer att hända massor av grejer”, säger Auriel. ”Vi borde börja skriva dagbok allihop. Så kan vi träffas och läsa för varandra och så.” ”Om vi bestämmer att vi ska hålla ihop tycker jag att vi ska ha regler”, säger Caro. ” Vadå för regler?” fnyser Meuish. ”Mellan oss menar jag”, mumlar Caro osäkert. ”För hur vi ska vara och så …” ”Vara!” säger Cissis spydigt. ”Jag vet”, säger Auriel. ”Vi skriver listor på vad vi vill ska hända.” ”Jag tycker att Caros idé är bra.” Amelies ljusa röst hörs knappt. ”Det hade man ju kunnat räkna ut”, suckar Cissi. ”Vad menar du då?” Auriel bryr sig inte om Cissis kommentar utan vänder sig i stället mot Caro. ”Äsch, bara nåt så att alla vet vad som gäller.” Caro skruvar på sig. ”Typ?” ”Typ det vi just sa, att vi lovar att hålla ihop vad som än händer.” Caro studerar sina nerbitna naglar medan hon pratar. ”Okej”, säger Auriel. ”Och mer?” 5


”Att det är förbjudet att snacka skit om varandra kanske”, flinar Cissi. ”Vadå skit?” Meuish himlar med ögonen mot Auriel, men hon får faktiskt inget medhåll. ”Det låter bra”, säger Auriel och ler. ”Det kommer aldrig att funka.” Meuish röst är gnällig, hon vill inte erkänna sig besegrad. ”Om vi ska hålla ihop så borde vi klara av att inte snacka skit om varandra.” Caro låter mycket säkrare nu. ”I så fall borde vi lova att inte ta varandras killar också.” Meuish tittar inte direkt på Auriel, men alla vet vad hon menar. Auriel har börjat flirta med Tobbe varje gång det varit på väg att bli något mellan Meuish och honom. ”Fem regler”, bestämmer Auriel. ”Vi säger en var och så skriver vi ner dem. Bryter man mot dem så är man ute.” De fem tjejerna sitter på huk inne på toan. Caro river papper ur sitt kollegieblock och ger alla varsitt ark. De skickar Amelies pennskrin mellan sig och tar varsin penna. Inte snacka skit om varandra. Hålla ihop vad som än händer. Inte ta varandras killar. 6


Aldrig ljuga för varandra. Aldrig tvinga någon att vara med på grejer. Det är Amelie som kommer på det där sista. Först protesterar de andra och tycker att det låter konstigt. ”Det finns sånt som man kanske inte vill.” Amelie ser generad ut när hon ska förklara. ”Jag vet inte, men som att hoppa från simtorn eller nåt.” ”Men det kan väl ingen tvinga nån till”, säger Cissi. ”Jag tycker vi skriver det”, avgör Auriel. ”Det är bra.” ”Får vi läsa varandras dagböcker, då?” undrar Caro. ”Inte utan att fråga”, säger Auriel. ”Då borde det också stå”, menar Meuish. ”Men! Det är väl självklart”, säger Auriel och skakar på huvudet Auriel verkar redan ha glömt vad som hände när Cissi och hon snodde Klaras kompisbok på klassresan i början av sexan. Ingen påminner henne, men alla tänker på vilket liv det blev när Cissi och hon blev upptäckta. Hur taskigt alla i klassen tyckte att det var när Auriel och Cissi spred ut vad Klara hade skrivit. Hur alla för en 7


gångs skull faktiskt vände sig mot Auriel. ”Vi måste svära att hålla det vi lovat”, säger Meuish. De fem tjejerna ställer sig i en tajt ring. De sträcker fram händerna och lägger dem ovanpå varandra. Nu kan de knappt hålla sig för skratt när de hasplar ur sig sitt löfte. ” ... lovar och svär att lyda reglerna ...” När det ringer in viker tjejerna ihop pappersarken med regler så att ingen annan i klassen ska se. Det känns högtidligt på något sätt. Fast Caro suckar när hon sjunker ner på sin plats i klassrummet. Fet chans att de där reglerna kommer att ändra något, tänker hon. Hon ser sig omkring bland alla välbekanta ansikten. Vem är hon när hon inte sitter i det här klassrummet längre? Vem skulle hon vara om hon inte var en i Auriels tjejgäng? Går det överhuvudtaget att ändra sig eller ska hon vara den tjocka tjejen som killarna aldrig tittar på för resten av livet? Den tröga som aldrig fattar spelet förrän det är försent. Caro lyssnar på Auriel och Meuish som viskar med sina mörka huvuden tätt ihop. Magen knyter ihop sig till en orolig boll. Varför sa hon att hon skulle vara med? Igen. Cissi pillar med mobiltelefonen under bänken. 8


Hon försöker se ut som om hon inte bryr sig om Auriel och Meuish. Samtidigt tränger den där välbekanta gråtiga känslan fram. Halsen liksom snör ihop sig. Varför hamnar hon alltid utanför? Ska hon fortsätta vara bra-att-ha-Cissi resten av livet? En blek variant av Meuish och Auriel. Kommer någon någonsin att välja bara henne? Amelie vecklar upp lappen med regler i skydd av bänklocket. Det känns bra att ha sagt ifrån. Fast hon har en obehaglig känsla av att hon aldrig kommer att våga göra det när det väl gäller. Tänk om hon ändå kunde bli kompis med någon som var som hon. Någon som mest bara ville hänga hemma och som struntade i vad man hade på sig och vad man sa. Belinda Ström, deras lärare från femman och sexan, står vid whiteboard-tavlan och pratar om hur mycket hon kommer att sakna dem. ”Ni vet ju att ni är min första klass”, säger hon. ”Det är speciellt.” Belinda Ström berättar att hon är jättenervös för att börja med sin nya klass till hösten. ”Det går nog bra”, säger Anton och får klassen att skratta. ”Du har ju tränat på oss.” ”Ja, värre kan det väl knappast bli”, vräker Tobbe ur sig. 9


Belinda Ström säger inget, men hon tänker att visst har grabbarna rätt. Värre än den här klassen kan det knappast bli. Ändå har hon svårt att skiljas från dem. På något sätt känns det som om hon överger dem. Hur kommer det att gå för de här ungarna? Har de fått tillräckligt med redskap? Har de lärt sig något av allt det otäcka som hänt under mellanstadiet? Kommer de som mobbat att sluta med det och kommer såren på de som blivit mobbade att läka? ”Det är ju inte bara vi som ska skiljas åt”, säger Belinda Ström och ser ut över klassen. ”Det blir mycket nytt för er i höst. Nya klasskompisar, nya lärare, nya skolkorridorer.” ”Jag tror att det blir bra.” Klara blinkar bakom de röda glasögonbågarna. Det är ovant att höra hennes röst i klassrummet men Klara har bestämt sig. Hon ska aldrig mer sitta tyst och låta en klass göra henne osynlig. ”Det blir som att börja om”, säger hon. ”Äntligen högstadiet!” Auriel nickar mot Klara. ”Ja, ” säger Belinda Ström med tårar i ögonen. ”Ni är verkligen på väg. Jag vet ju det.”

10


Cissis farmor sommarbor i ett litet gulligt hus utanför stan. Det ligger högt med utsikt över vattnet. På tomten finns det en gäststuga. Där brukar Cissi och hennes brorsa bo när de är på besök. Nu är det tjejkompisarna Cissi ska ta med dit över helgen. De ska bo i gäststugan och sköta sig själva. Plötsligt är Cissi den som alla ringer och vill vara med. Det är en härlig känsla att vara den som bjuder in. ”Det ska bli så himla mysigt.” Auriel krokar arm med Cissi när de går över skolgården. ”Bara vi tjejer.” Meuish sluter upp på Cissis andra sida. ”Nej, fy vad tråkigt”, tjuter Auriel. ”Det måste ju finnas nåt att spana på i närheten?” ”Anton har sitt sommarställe inte så långt därifrån.” ”Anton”, stönar Auriel och himlar med ögonen. ”Snälla Cissi …” Cissi blir blossande röd i ansiktet. ”Jag menade inte så”, protesterar Cissi. 11


”Äsch, strunt i det!” fnittrar Auriel. ”Jag råkar veta att Anton har en jättesöt storebrorsa.” ”Alla brukar hänga nere i badviken på kvällen. Eller vid kiosken”, lockar Cissi. Hon säger inget om att hon aldrig varit med vid vare sig badviken eller vid kiosken på kvällarna. Inget om att hon mest tycker att det är läskigt med killarna som kör runt med sina moppar och gasar och sladdar och skriker åt varandra. ”Fast farmor kommer att bli orolig om vi är ute för länge”, varnar Cissi. ”Det behöver väl inte hon veta om”, skrattar Auriel. ”Jag har lovat att vi ska sköta oss.” Cissi är tvungen att säga det trots att hon vet vad Auriel kommer att svara. ”Vi ska bara gå och titta lite”, retas Auriel. ”Det är väl inget farligt.” Redan morgonen efter skolavslutningen ska tjejerna ses vid busstationen. Auriel ser till att vara där först. Hon vill vinka av pappa innan de andra har kommit. Han är så pinsam med sin vita turban och sitt snack om att hon är hans prinsessa. Och så ska han jämt pussas! ”Inte här!” Auriel sätter händerna mot pappas bröst när han vill kramas. 12


”Men jag kommer ju att sakna dig”, säger pappa och fånar sig. ”Bara en liten kramis.” ”Sluta!” Det hugger till i Auriel när hon ser att pappa blir ledsen, men hon kan inte hjälpa att hon får den där känslan av otålighet så fort han vill vara nära henne. Han försöker prata som de brukade prata när hon var liten och förstår inte att hon inte tänker så längre. Hon kan inte fortsätta vara den där söta lilla flickan som älskar att klä ut sig och visa honom de senaste dansstegen. ”Vi ska ju bara vara borta över helgen”, säger hon för att släta över alla otäcka taggar mellan dem. ”Det blir så tomt när inte du är hemma.” Pappa nöjer sig med att stryka henne över håret som avsked och då känns det ändå ganska skönt. Skönt att veta att hon är viktig i hans liv fast hon själv är på väg bort. ”Hälsa mamma!” ropar Auriel när pappa går över torget. Cissi, Caro och Amelie kommer tillsammans i Amelies mammas bil. Typiskt, tänker Auriel när hon ser dem hala ut sina bagar ur bakluckan. Villatjejerna, fnyser hon för sig själv. Det är inte första gången hon känner så. 13


Ibland skulle hon ha gett rätt mycket för att sitta i en av deras bilar och parkera framför ett av deras hus. Därinne där man kan vara utan att behöva lyssna på grannar som bråkar eller tänka på att inte själv föra för mycket liv. Det är konstigt, tänker Auriel nu. De andra har alltid varit avundsjuka på henne fastän det i själva verket är de som har allt. Auriel slätar till sitt mörka långa hår och sträcker på sig när tjejerna kommer gående mot henne. Nu passar behån som hon fyllde med bomull i höstas. Det står ut små knoppar på hennes slanka kropp. Om hon bara växer lite till så kommer hon att kunna bli modell. Det står på hennes lista för framtiden. Bli fotomodell, skådis eller annan kändis. Bli kär! Blodet i kroppen pumpar snabbare när hon tänker så. Hon känner att det kommer att hända något snart. Något fantastiskt! Kanske redan den här helgen. De kommer att träffa nya, äldre killar. Äntligen har de kommit loss från Tobbe, Micke, Mario, Daniel, Anton och de andra killarna i klassen. Meuish går från höghusområdet tillsammans med sin mormor. Kroppen är spänd, hon vill iväg, bort. Hon skulle vilja rusa fram längs gatorna 14


mot busstationen. Skaka av sig mormor som gör att hon måste sega sig fram. Skaka av sig hela sin familj. ”Jag är tretton nu”, försökte hon säga när hon skulle gå hemifrån. ”Jag kan gå själv. Det är inte farligt.” Som om det skulle fungera! Som om hon någonsin kommer att bli fri. Mormor, mamma, pappa, småsyskon, bekanta, grannar. Det känns som om det alltid är någon som ser henne. Det finns alltid någon som har åsikter om vad hon gör och hur hon ser ut. Det blir bara värre ju äldre hon blir. Ett himla tjat om att en flicka bör var hemma och sköta sig och tänka på sitt rykte. Det är så himla sjukt! Egentligen är det helt otroligt att hon har fått lov att följa med den här helgen. Men pappa gick på det där med Cissis fina farmor i villan ute på landet. Långt bort från stadens alla hemskheter. Cissis farmor ringde till och med hem till Meuish och pratade trevligt och fick pappa att bli alldeles len i rösten och prata sin allra bästa svenska. Meuish sista prövning är att släpa mormor genom staden. Att stå ut medan mormor drar in tjejerna i sin feta famn och pussar dem. Det är ingen idé att ens försöka stoppa henne. 15


Trots att det är så pinsamt att hon blir alldeles het i ansiktet. ”Fina flickor.” Mormor envisas med att stå kvar tills bussen kommer. ”Ni ska vara snälla och inte hitta på dumt.” Bussen rullar in framför dem som en befriare. Tjejerna drar med sig sina bagar och matkassar längst bak i bussen. ”Nu åker vi”, mumlar Meuish sammanbitet medan hon vinkar till mormor genom bussens bakre ruta. Hon står på knä på sätet ända tills mormor bara är en liten prick i fjärran. ”Jag är fri!” tjuter hon sen och sjunker ner mellan Cissi och Auriel. ”Fatta att det här säkert är sista gången de släpper ut mig.” ”Sluta”, protesterar Cissi. ”Jag skojar inte.” Meuish skakar på huvudet. ”Snart har de väl gift bort mig också.” Meuish möter de andras chockade blickar. Caro, Cissi och Amelie fattar ingenting. De svenska flickorna med pappor som hämtar på dagis och diskar och lagar mat. Nej, det är nog bara Auriel som vet hur det är. Hennes pappa kommer också från ett annat land. Men han har valt en svensk fru. Auriels mamma ser till att de lever i den svenska världen hela tiden. 16


”Det är därför jag måste bli kär den här helgen”, skrattar Meuish och skakar av sig de mörka tankarna. ”Det är typ min sista chans.” ”Jag känner på mig att det kommer hända nåt stort.” Auriel böjer sig ner över sin bag och halar upp en påse från Drömhuset. ”Jag har presenter till er”, säger hon. ”Och en till mig med.” Auriel räcker dem varsin skrivbok med glittrigt omslag fyllt av hjärtan, blommor och pilar. ”Nu börjar det”, säger hon.

17


Bussen svänger runt den lilla grusplanen utanför kiosken och stannar gnisslande med en pust. Det är en hel del människor som kliver av. Tanter med stora väskor på hjul och ungdomar som slänger upp ryggsäckar på ryggen och försvinner nerför vägen. En av tanterna känner igen Cissi. ”Stora damen”, säger tanten och tar Cissi i handen. Cissi knixar med knäna och hälsar artigt på tanten. ”Vi ska vara hos farmor över helgen”, berättar Cissi. När tanten gått sin väg och de har halat upp sina bagar och kassar så härmar Auriel Cissis väluppfostrade röst och knixandet med knäna. ”God dag, god dag, jag heter Cissi och jag är en så fin flicka …” ”Sluta!” Cissi vill försvara sig men nu snör det ihop sig i halsen igen. Helst skulle hon vilja ställa sig på vägen och skrika att Auriel kan kliva på bussen igen och åka tillbaka till stan om hon tänker vara taskig. 18


Men Cissi nöjer sig med att gå lite fortare för att slippa de andras blickar. Auriel springer ikapp henne med bagen dunkande mot ryggen. Hon krokar arm och vill att Cissi ska peka ut vart de ska gå på kvällen. ”Vilken tur att din farmor har en liten stuga på tomten.” Auriels röst är insmickrande, som ett ”förlåt att jag var dum”, fast hon inte säger det. Nu när de hamnat en bit före de andra vill Auriel försäkra sig om att hon och Cissi ska sova i samma rum. ”Så att vi kan prata hela natten om vi vill.” Det känns som bomull runt allt det såriga. Cissi blir arg på sig själv men hon kan inte hjälpa att hoppet om att Auriel ska välja bara henne vaknar igen. ”Du kommer att gilla farmors stuga”, säger Cissi. Hon får Auriels arm om axlarna som belöning. Farmor har dukat upp lunch i bersån utanför sitt hus. Hon vinkar när hon ser flickorna komma nerför backen. Caro och Amelie känner hon igen, dem har hon träffat i olika sammanhang, men de två andra flickorna har hon aldrig sett förut. Farmor kisar mot solen när de kommer gående mot henne. 19


En av flickorna verkar äldre än de andra på något vis. Som en ung kvinna, med former under de åtsittande kläderna. Cissi ser ut att vara flera år yngre. Farmor tar alla flickorna i hand och låter dem presentera sig. Lilla söta Amelie med sina sneda mörka ögon ler och ser lika blyg ut som vanligt. Farmor drar in henne i en kram. ”Vi har ju setts förr, du och jag”, säger hon. Caroline? Farmor minns henne som en framåt tjej som alltid hade så roliga funderingar. Cissi och hon lekte mycket när de var riktigt små. Nu verkar det inte vara mycket kvar av det där friska frimodiga. Caroline ser osäker och lite oformlig ut i linnet som korvar sig över magen. ”Lilla Caroline!” Farmor försöker låta extra välkomnnande för att göra henne mer bekväm. ”Vad roligt att se dig igen.” Meuish lägger en slapp hand i farmors när farmor sträcker fram sin. Hon hälsar utan att se farmor i ögonen. Det är bara för mycket, tänker hon. Cissis farmor är som värsta sagotanten. En sån där fin med vitt hår i frisyr och en blommig klänning. ”Jaså, det är du som är Meuish?” säger farmor och håller kvar Meuish hand i sin. 20


”Dig har jag hört talas om. Vad trevligt att äntligen få träffas.” Meuish sneglar på Cissis farmor och möter hennes blick. Åh, jag skulle döda för att ha en sån farmor, tänker hon. Auriel ler sitt mest inställsamma leende när det blir hennes tur att hälsa. ”Tack för att vi fick komma hit.” ”Det ska bli så roligt att lära känna er lite”, svarar farmor. ”Jag har ju hört så mycket om er genom åren.” Cissi har redan dragit upp bagen på axeln igen och är på väg ner mot en liten stuga som ligger i hörnet av farmors trädgård. ”Spring iväg du med”, säger farmor och ler mot Auriel. Nyckeln sitter i dörren. Farmor har varit nere och gjort i ordning stugan. På bordet vid fönstret i det stora rummet står en vas med blommor, det ligger lakan på soffan och en madrass står uppställd mot väggen. Innanför storstugan finns det ett sovrum med en våningssäng och plats för två personer. ”Jag sover här”, säger Cissi och kastar sin bag på soffan. ”Man drar ut den och sen finns det plats för två.” 21


”Du och jag”, skyndar sig Auriel att säga. ”Jag tar madrassen.” Meuish har så bråttom att paxa att hon skriker. ”Vi har ju dörren öppen mellan”, tröstar Cissi när hon ser Amelies och Caros miner. ”Det blir som att sova tillsammans allihop.” De stuvar in maten de har med sig i kylskåpet i det lilla kökspentryt. Tacos till middag i kväll, frukostgrejer. På lördagskvällen ska farmor köra dem till samhället och hämta pizza. Det känns så himla lyxigt när de pressar in flera tvåliters colaflaskor och ordnar med chips och godispåsar i skåpet ovanför. ”Jag skulle vilja bo här hela sommaren”, suckar Meuish. ”Det är som att flytta hemifrån”, håller Auriel med. Helst av allt vill de stanna i stugan och boa och vara självständiga men farmor väntar med lunchen. ”Det är bara nu”, ursäktar sig Cissi. ”För att vi precis har kommit och så.” ”Jag gillar din farmor”, säger Caro. ”Men det är ju inte det som är poängen.” Nu är Auriels röst så där överlägsen igen. ”Det ska bara vara vi och inga vuxna runt.” 22


Farmor vill veta allt om deras framtidsplaner och vad de ska göra under sommarlovet. Trots motståndet i början så tinar de upp och snart får hon flickorna att prata en efter en. ”Jag ska bli modell eller skådis.” Auriel strålar mot farmor som nickar och säger att det inte alls är omöjligt. ”Jag blir nog hemmafru”, häver Meuish ur sig. ”Men sluta!” protesterar Auriel. ”Det låter lite gammaldags”, säger farmor. ”Min familj är gammaldags”, svarar Meuish med en grimas. ”De är muslimer”, säger Auriel som om det skulle förklara allt. ”Det behöver väl inte betyda att du måste bli hemmafru.” Caros kinder blir röda av iver. Det är kul att prata på riktigt. ”Och vad vet du om det?” säger Meuish vasst. ”Jag tycker att Caro har rätt”, säger farmor lugnt. ”Du bor i Sverige nu, du har massor av valmöjligheter. Låt ingen ta dem ifrån dig.” ”Jag skulle aldrig gå med på det”, säger Caro uppeldad av stödet från Cissis farmor. 23


”Men tänk om det är det jag vill, då”, fräser Meuish. ”Ja, då är det en annan sak”, slätar farmor över. När Cissi frågar farmor om hur varmt det är i vattnet verkar alla glada över att få byta samtalsämne. Sen skrattar de så att de kiknar när Amelie säger att hon ska bli brandman. ”Det går ju inte!” frustar Cissi. ”Alltså, vet du hur bitiga brandmän är?” säger Auriel och får alla att skratta ännu mer. Amelie rycker på sina tunna axlar. Hon fortsätter att showa för de andra och säger att de ska få se, hon ska minsann börja med body building. ”Det gäller säkert bara att ha rätt teknik”, säger farmor och blinkar mot Amelie. ”Jag tror att du blir en utmärkt brandkvinna.” Cissis farmor får dem att känna sig vuxna. Det är härligt. Efter lunch frågar hon artigt om det är något mer de behöver ner till stugan. ”Jag tänker inte springa där nere”, säger hon. ”Om det är nåt så vill jag att ni kommer upp och säger till i stället.” Så fort de har hjälpt till att duka undan efter lunchen rusar de tillbaka ner till stugan och fortsätter att pyssla. De plockar mer blommor och 24


ställer ut massor av värmeljus till kvällen. Sen plockar de med sina packningar och rotar fram badkläder och handdukar. Det är inte mer än sjutton grader i vattnet, enligt farmor, men de måste ju gå ner och testa i alla fall. ”Vi får inte glömma att vi ska spana”, skojar Auriel. ”Du är killtokig, vet du det?” säger Caro. ”Döööh …”, svarar Auriel med en grimas. Men innan de går ner till badet måste de inviga dagböckerna. På första sidan skriver alla ner reglerna så fint de bara kan. Det blir alldeles tyst inne i storstugan. Cissi, Auriel och Meuish har ockuperat soffan. Amelie sitter på en stol vid bordet. Caro har satt sig på golvet, lutad mot väggen. Hon drar i linnet så att det täcker valken runt magen. Om hon fick bestämma skulle de sitta kvar i stugan resten av eftermiddagen. Vad som helst, bara hon slipper ta på sig bikinin. Caro håller handen för det hon skriver så att ingen ska råka se. Varför följde jag med? Varför sa jag inte nej när Cissi frågade? Varför drog jag mig inte ur när Auriel sa att vi skulle lova varandra att hålla ihop? Jag gillar henne inte ens och jag hatar att vara en i hennes gäng. Vi är som nån jävla rekvisita som 25


bara finns för att hon ska se bättre ut. Jag skulle vilja träffa kompisar som inte bryr sig. Som tycker att jag är bra trots att jag är fet och har fula vattniga blå ögon och dubbelhakor. Varför går vi på det hon säger hela tiden? Alla måste ju ha fattat att det bara handlar om Auriel. Eller tror dom på det där snacket om att vi ska hålla ihop? Det finns massor av fula människor som har ett liv. Jag vill bli en av dom. Jag vill bli ihop med en sån kille och göra allt med honom. Dela tankar, göra läxor ihop, hångla. Jag skiter i om han är ful bara han gillar mig på riktigt.

26


Hur ska det gå för Auriel, Meuish, Cissi, Caro och Amelie? Läs fortsättningen när Kärleksboken kommer den 11 augusti! 27


Foto: Helena Blomqvist

Intervju med Lin Hallberg Kompis-, Svikar-, Bästis- och Kärleksboken – vad är den röda tråden? – Roller och maktspel. Den subtila mobbingen som vuxna ofta missar. Allvaret i känslorna man har i den här åldern. Hur läskiga och hotfulla en del situationer kan te sig. Jag vill visa läsarna att alla kan göra fel ibland och att det alltid går att ändra sig, bara man vill.

Kärleksboken – är det en kärlekshistoria? – Ja, det handlar om den första smärtsamt ljuvliga och bultande kärleken. Den som är oskuldsfull men också oförsonlig.

Hur upplevde du din egen skoltid? – Ofta förvirrande. En djungel av koder och outtalade regler för hur man skulle vara. Mobba eller mobbas – jag var på båda sidor. I stället för att få moralisk och etisk vägledning blev vi korvstoppade med kunskaper som sällan stannade i huvudet nån längre tid.

Vilka egenskaper värdesätter du hos en vän? – Ärlighet och att man alltid kan vara sig själv, att man kan skratta ihop och att man alltid ställer upp för varandra.

28

Profile for Smakprov Media AB

9789129668162  

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm raben-sjogren@raben.se www.raben.se © Lin Hallberg 2008 lin.hallberg@compaqnet.se Omslag: Cath...

9789129668162  

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm raben-sjogren@raben.se www.raben.se © Lin Hallberg 2008 lin.hallberg@compaqnet.se Omslag: Cath...

Profile for smakprov