Page 1

EVA NORD • KULTUR- OCH IDÉHISTORIA

KULTUROCH IDÉHISTORIA kultur- och idéhistoria presenterar en översikt över den västerländska kultur- och idéhistoriska utvecklingen, samt visar hur denna utveckling både präglar och präglats av övriga historiska processer. kultur- och idéhistoria har anpassats för att även fungera som läromedel i kursen historia 2b-kultur. Denna anpassning har skett genom att avsnitt som bland annat behandlar historiebruk, källkritik och epokbegreppet har lagts till. Bokens instuderingsfrågor underlättar och stimulerar lärandet hos eleven. Andra övningar i boken ger eleven praktisk möjlighet att träna på källkritik och källgranskning inom olika kulturyttringar såsom konst och texter.

EVA NORD

U LT

R

tredje upplagan

U K H C O IDÉH ISTO R IA

Best.nr 47-10794-0 Tryck.nr 47-10794-0

tredje upplagan

4710794_Omslag hela ny.indd 1

2013-05-31 09.42


isbn 978-91-47-10794-0 © 2013 Eva Nord och Liber AB redaktion Thomas Johansson, Magnus Andersson formgivare Eva Jerkeman bildredaktör Elisabeth Westlund, Margareta Söderberg produktion Thomas Sjösten teckningar Peter Varhelyi Tredje upplagan 1 repro Repro 8 AB, Stockholm tryck Kina 2013

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt bonus-avtal, är förbjuden. bonus-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i bonus-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber

4710794_INLAGA.indd 2

2013-05-29 16.12


bildförteckning

124

Omslagets bilder: Nefertiti: Michael Sohn/DPA/IBL Bildbyrå Siluett: Rex Features/IBL Bildbyrå

127

8 16 20–21 27

Joan Fontcuberta Library of Congress Nationalmuseum, Stockholm Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå 28 Colección IVAM/IBL Bildbyrå 29 Robert Harding/Getty Images 30 Ian Masterton/Getty Images 32 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 34–35 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 37 BibleLandPictures/Alamy 39 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 41 Patrick Landmann/Gamma/IBL 44 Lucyna Koch/Getty Images 46 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 48 Dr. Ulrike Koch-Brinkmann/ Stiftung Archäologie/Frankfurt 50 Photo Scala, Florence 54 Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå 56 Photo Scala, Florence 58 Jennifer Broadus/Getty Images 60 Pictor/IBL Bildbyrå 62 AM Corporation/Lucky Look 64:1 Photo Scala, Florence 64:2 Photo Scala, Florence 65 Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå 66 Photo Scala, Florence 70 Photo Scala, Florence 73 Grahn Jan/N/IBL Bildbyrå 74 NordicPhotos/Alamy 78 Werner Forman/IBL Bildbyrå 82 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 86 Psalter of Robert de Lisle, ca 1310, British Library 89 Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå 91 British Library/Heritage Images/ IBL Bildbyrå 94 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 99 Photo Scala, Florence 100 Iconotec/Alamy 103 Erich Lessing/IBL Bildbyrå 105 Bridgeman Art Library/IBL 106 Photo Scala, Florence 109 Photo Scala, Florence 113 Ragnar Ness//IBL Bildbyrå 115 Lennart Karlsson 118 Imagebroker/Alamy 119:1 Lennart Karlsson 119:2 Lennart Karlsson 120 Lennart Karlsson

4710794_INLAGA.indd 443

132 134:1 134:2 134:3 139:1 139:2 140 141 142 143 145 146 147 148 150:1 150:2 151 152 155 159 164 167 168 170 171 173 175 177 179 183 184 186 187 188 190 191 193 195 197 197 203 204

Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Roger-Viollet/IBL Bildbyrå Danmarks Natur- og Laegevidenskabelige Bibliotek Photo Scala, Florence Photo Scala, Florence Rhkamen/Flickr/Getty Miles Ertman/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Eric Vandeville/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Andrew Aiken/Rex Features/IBL Bildbyrå Photo Scala Florence Photo Scala, Florence Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå AKG/Scanpix ur Historia om de nordiska folken, Olaus Magnus Nationalmuseum, Stockholm Jonas Forsberg/N/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Gail Mooney/Masterfile/Scanpix Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Photo Scala, Florence Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Ur Erik Dahlberg, Svecia antiqua et hodierna, 1667–1715 Erik Liljeroth/Nordiska museets bildbyrå

2013-05-29 16.22


206 210 212 217 221 222 223 225 226 227 231 237 239 243 245 246 248 250 256 257 259 260 262 268 270 272 278 279 280 282 284 285 290 292 297 303 306 309 314 316 318 322 323 324 326 328 329 330

4710794_INLAGA.indd 444

Nationalmuseum, Stockholm Erich Lessing/IBL Bildbyrå Mary Evans/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå The Art Archive/Dagli Orti Lester Lefkowitz/Getty Images Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Nationalmuseum, Stockholm Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Max Plunger Nationalmuseum, Stockholm Nationalmuseum, Stockholm Nationalmuseum, Stockholm Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Adam Woolfitt/Corbis/Scanpix Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Everett Collection/IBL Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Mary Evans/The Women’s Library/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Bettman/Corbis/Scanpix Arcaid Images/Alamy Réunion des Musées Nationaux/ Bulloz/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Hulton/Getty Images Erich Lessing/IBL Bildbyrå Arbetarröelsens arkiv Nationalmuseum, Stockholm de Agostini/Getty Images Nationalmuseum, Stockholm Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Arnd Wiegmann/Reuters/Scanpix Erich Lessing/IBL Bildbyrå Angelo Hornak/Alamy Keith van-Loen/Alamy Réunion des Musées Nationaux / IBL Bildbyrå Erich Lessing/IBL Bildbyrå Photo Scala, Florence Réunion des Musées Nationaux/ Philippe Migeat/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå

333 334

335 337 342 345 347 352 354 359 361 366 368 370 371 372 373 374 376 377 379 382 385 390 392 394 400 404:1 404:2 407:1 407:2 408 410 411 412 413 415 420 424 427 430

Photo Scala, Florence Konstmuseet Ateneum,Statens konstmuseum i Finland/ Centralarkivet för bildkonst/Hannu Aaltonen Telimage, Paris Lessing Erich/IBL Bildbyrå Snap photo Library/Sjöberg Scanpix Underwood & Underwood/ Corbis/Scanpix AKG/Scanpix Jim Dyson/Getty Images Guy le Querrec/Magnum/IBL Bildbyrå Bridgeman Art Library/IBL Bildbyrå Nina Leen/Time&Life Pictures/ Getty Images Studio Erwin Pontus Raud Peter Hendrie/The Image Bank/ Getty Images Handout/Getty Images Henri Cartier–Bresson/Magnum/ IBL Bildbyrå Moderna Museet, Stockholm Rheinisches BildarchivMuseum Ludwig, Köln Ammar Awad/Reuters/Scanpix Courtesy of the artist and Metro Pictures Ton Koene/Gamma/IBL Bildbyrå Miramax/Everett Collection/IBL Bildbyrå Ben Martin/Time & Life Pictures/ Getty Images Barry Z Levine/Getty Images Alain Benainous/Gamma/Eyedea Presse/IBL Bildbyrå Gunnar Lundh/Nordiska museets bildbyrå Hans T Dahlskog/Scanpix Jens Wolf/DPA/IBL Bildbyrå Jan Almerén Eddie Granlund/IBL Bildbyrå Malmö Konstmuseum Stockholms stadsmuseum Ernst Billgren Moderna Museet, Stockholm Elisabeth Ohlson Wallin Kulturen i Lund Det sjunde inseglet, 1957 © AB svensk Filmindustri, stillbildsfotograf Louis Huch Jan Delden/Scanpix Rolf Klatt/WireImage/Getty Images Pontus Lundahl/Scanpix

2013-05-29 16.22


3

I N N E HÅLL KULTUR- OCH IDÉHISTORIA

9

Idéer och föreställningar 9 Epoker 10 Kulturbegreppet 12 Finkultur och populärkultur 13 Historiska källor 14 Texten som historisk källa 15 Målningen som historisk källa 19 Analysera en målning 24 Tidiga kulturella uttryck 26 fördjupningsuppgift: Egon Schiele: En analys 27

ANTIKEN – GREKLAND OCH ROM 45

Det grekiska området Rom 47

idéhistoria

45

49

Religion – från Zeus till Jesus 49 Demokrati – medborgarvälde 51 Grekisk filosofi 51 Filosofin under hellenismen 55 Hellenistisk och romersk vetenskap 58

kulturhistoria

59

Arkitektur 59 Skulptur 63 Måleri 66 Litteratur 67 Musik och dans 70 Konstnärens och författarens situation 71 MESOPOTAMIEN OCH EGYPTEN 31

Flodkulturerna 31 Härskare och gud 32

idéhistoria

34

En religiös världsbild 34 Astronomi, geometri, läkekonst och skrivkonst 36 SVERIGES FORNTID

kulturhistoria Arkitektur 38 Skulptur 40 Måleri 41 Litteratur 42 Musik och dans

38

73

Stenålder och bronsålder 73 Järnålder 75 Vikingatid 76 Kristendomens intåg 76 Samtidigt på Island 77

43 fördjupningsuppgift: Historia i populärkulturen

4710794_INLAGA.indd 3

80

2013-05-29 16.12


RENÄSSANSEN

4

125

Nya tider, nya världar, nya ideal 125 Italien – renässansens hemland 126 Renässansen – ett omstritt begrepp 127

idéhistoria

MEDELTIDEN

83

Det medeltida samhället

83

idéhistoria 85 Medeltidens världsbild och människosyn 85 Filosofi och vetenskap 87

kulturhistoria

93

Det bysantinska riket 93 Arabiska kulturspridare 94 En kristen enhetskultur 95 Arkitektur 97 Skulptur 102 Måleri 103 Litteratur 107 Musik 108 Dans 109 Konstnärens och författarens situation 110

SVERIGES MEDELTID

Det medeltida Sverige

idéhistoria

De medeltida kyrkorna Världslig kultur 121

kulturhistoria

137

Arkitektur 137 Skulptur 142 Måleri 144 Litteratur 153 Dramat 155 Musik 157 Dans 158 Konstnären och författarens situation 160

112

112

114

kulturhistoria

129

Renässansmänniskan 129 Humanismen 130 Reformationen 132 Motreformationen 133 Vetenskap 135

RENÄSSANSEN I SVERIGE 162

Gustav Vasas Sverige 117 117

idéhistoria

162

163

Reformationen i Sverige

kulturhistoria

163 166

Vasarenässansens arkitektur Gustav Vasas bibel 169

4710794_INLAGA.indd 4

166

2013-05-29 16.12


STORMAKTSTIDENS SVERIGE 200

5

Från Gustav II Adolf till Karl XII 200

idéhistoria

201

kulturhistoria

202

Krig och kultur 202 Barockarkitekturen i Sverige

202

fördjupningsuppgift: Bilden av barnet, kvinnan och mannen 208

BAROCKEN

UPPLYSNINGEN

171

Europa på 1600-talet 172 Kungligt envälde eller borgerlig republik? 172

idéhistoria

174

Teorier om den absoluta kungamakten 174 Religiös enhet 175 Den vetenskapliga revolutionen fortsätter 176 Den nya världsbilden befästs 177 Rationalism och empirism 178

kulturhistoria

181

Föregångslandet Frankrike 181 Arkitektur 182 Skulptur 185 Måleri 185 Den holländska guldåldern 189 Litteratur 192 Musik 194 Dans 196 Konstnärens och författarens situation 198

1700-talets Europa

idéhistoria

211

211 213

Vetenskap och nyttighetstro 213 En mekanistisk världsbild 214 Spridandet av upplysningsidéerna 214

kulturhistoria

219

Rokokon 219 Nyklassicismen 220 Arkitektur 221 Skulptur 223 Måleri 224 Litteratur 228 Musik 230 Dans 233 Konstnärens och författarens situation 234 1700-TALETS SVERIGE

1700-talets Sverige

idéhistoria

236

236 238

Vetenskap i samhällsnyttans tjänst 238

4710794_INLAGA.indd 5

2013-05-29 16.12


6

kulturhistoria

242

Arkitektur 243 Skulptur 244 Måleriet 245 Litteratur 246 Musik och dans 248

idéhistoria

271

De politiska ideologierna 271 Darwins evolutionsteori 273 1800-talets livsfilosofer 274

kulturhistoria

277

Arkitektur 277 Skulptur 280 Måleri 281 Litteratur 286 Musik och dans 291 Konstnärens och författarens situation 293 ROMANTIK OCH REALISM I SVERIGE 295

1800-talets Sverige ROMANTIKEN

idéhistoria

251

Ett industrialiserat och sekulariserat samhälle

idéhistoria

251

Romantikens grundidéer 252 Romantikens filosofi – den tyska idealismen 253 Nationalism och naturromantik 255

298 300

Nationalromantiken 300 Arkitektur 301 Skulptur 302 Måleri 302 Litteratur 304 Musik och dans 308

257

Arkitektur och skulptur 258 Måleri 258 Litteratur 261 Musik 263 Dans 265 Konstnärens och författarens situation 266 REALISMEN

298

kulturhistoria

252

kulturhistoria

Göticismen och skandinavismen

295

fördjupningsuppgift: Makt 311

269

Fortsatta framsteg och sociala skillnader 269 Kvinnans frigörelse 270

4710794_INLAGA.indd 6

2013-05-29 16.12


kulturhistoria

365

Ungdomens kultur 365 Konstformerna integreras Modern konst – en provokation? 369 Arkitektur 371 Skulptur 372 Måleri 375 Fotografi 378 Litteratur 379 Film 383 Musik 388 Dans 397 PERIODEN 1900–1945

Världskrigens tid

315

idéhistoria

317

Sigmund Freud och psykoanalysen 318 Den analytiska filosofin

kulturhistoria

319 321

fördjupningsuppgift: Propaganda 352

idéhistoria

4710794_INLAGA.indd 7

1900-TALETS SVERIGE

Välfärdsstaten Sverige

idéhistoria

399

399

401

kulturhistoria

403

Arkitektur 405 Skulptur 406 Måleri 408 Fotografi 413 Litteratur 414 Film 420 Musik 422 Dans 429

355

Efterkrigstid? 355 Teknik och vetenskap

Filosofi

367

315

Arkitektur 322 Skulptur 324 Måleri 325 Fotografi 335 Litteratur 336 Film 341 Musik 343 Dans 346 Konstnärens och författarens situation 349

TIDEN EFTER 1945

7

356

Sakregister 433 Personregister 437

358

359

2013-05-29 16.12


8

Bildtext

4710794_INLAGA.indd 8

2013-05-29 16.12


KULTUR- OCH IDÉHISTORIA

I

9

kommer vi att följa de stora dragen i den västerländska kultur- och idéhistoriska utvecklingen. Vi kommer att se hur kulturen speglar de idéer och föreställningar som människan haft om sig själv, samhället och världen under olika tider. Eftersom dessa idéer hela tiden har utvecklats så har också de kulturella uttrycken förändrats och olika stilar och epoker har avlöst varandra. Genom att studera det konstnärliga skapandet kan vi få inblick i de föreställningsvärldar föregående generationer haft. Det är inte alltid att vi till fullo kan förstå eller tolka det vi ser, eftersom vårt synsätt är präglat av vår egen tid. Men om vi försöker kan vi lära oss en hel del om vår historia – och om oss själva. D E N HÄR BOKE N

Idéer och föreställningar Idéer och föreställningar uppstår inte av sig själva. De utvecklas och påverkas av historiska erfarenheter och av de sociala, vetenskapliga, religiösa och kulturella värderingar som råder. I äldre tider bestämde ofta makthavarna, t.ex. härskaren och kyrkan, vilka idéer som var acceptabla och vilka föreställningar som skulle styra undersåtarnas tankar och handlingar. Under medeltiden var det t.ex. den katolska kyrkans världsbild som var den enda godtagbara, de som opponerade sig mot denna förföljdes och dömdes som kättare, avvikare från den rätta läran. De allra flesta människorna såg det som naturligt att leva i enlighet med den katolska tron. Genom historien har det funnits de som inte inordnat sig i det härskande idésystemet, utan som självständigt och nyfiket prövat fram nya tankemönster. Män som t.ex. Martin Luther och Galileo Galilei gick emot den mäktiga kyrkan genom att kräva reformation respektive lansera en ny världsbild. De nya idéerna har ofta motarbetats av överheten eftersom de utmanat samhällsordningen med sitt nytänkande. Ibland har makthavarna handgripligen försökt stoppa nytänkande – Galilei tvingades ta avstånd från sina teorier för att inte dömas som kättare. JOAN FONTCUBERTA :

4710794_INLAGA.indd 9

La Nascita de Venus (1992)

2013-05-29 16.13


10 k ultur- oc h i déhi stor i a

För att förstå idéerna måste vi sätta in dem i deras historiska sammanhang och studera det samhällsklimat i vilket idéerna existerade. Vi måste försöka bortse från det faktum att vi idag sitter med facit i hand och därför lätt dömer äldre tider utifrån vår egen tids kunskap och värderingar. Människor var inte mindre intelligenta förr, även om de trodde att jorden var platt eller att det fanns häxor. Deras idévärld och förklaringsmodeller var produkter av sin tid, på samma sätt som våra föreställningar speglar vår tid.

Epoker Den här boken är indelad i epoker, precis som de flesta historiska översiktsverk. Du kommer bland annat att läsa om epokerna antiken, barocken och upplysningen. En epok är en sammanhållen tidsperiod som har vissa utmärkande drag och som skiljer sig från såväl tiden före som efter. När man definierar en epok brukar man titta på områden som politik, sociala förhållanden, ekonomi, kultur, religion och vetenskap. När tillräckligt mycket har förändrats på dessa områden säger man att en ny epok har börjat. Indelningen av historien i epoker som följer efter varandra kallas periodisering. Att dela upp historien i epoker är något vi gör av tradition och vana. Men vi ska vara medvetna om att detta inte är helt utan problem. Alla former av indelningar och sammanfattningar bygger på ett urval och när vi sätter ett namn på en epok fyller vi den också med vissa värderingar. Ett tydligt exempel är medeltiden. Ordet betyder mellantid, tiden mellan antiken och nya tidens renässans. Bara genom att kalla åren mellan 500 och 1500 för medeltid förmedlas också en bild av epoken som en ganska händelsefattig och mindre viktig period. Ännu värre är det i det engelska språket, där medeltidens första del kallas The Dark Ages, de mörka åren eller den mörka tiden. På samma sätt fylls en epok som upplysningen med positiv laddning genom sitt namn. Ordet upplysning andas optimism och förnuftets seger över intolerans, vidskepelse och envälde. Vi kommer att tänka på centrala begrepp som frihet och jämlikhet. Men under denna epok införde Gustav III envälde i Sverige och den jämlikhet som eftersträvades omfattade inte kvinnorna. USA:s författning byggde på upplysningsidéerna men i samma land avskaffades slaveriet först 1865. Det finns alltså en risk att man förenklar historien genom att lägga fokus på ett visst urval av

4710794_INLAGA.indd 10

2013-05-29 16.13


4710794_INLAGA.indd 11

11 k ultur- oc h i déhi stor i a

fakta, händelser och personer som får representera en epok. Man måste komma ihåg att varje epok är komplex och har både bra och dåliga sidor. Epokbeteckningar och periodisering är efterhandskonstruktioner, gjorda av senare levande historiker och tänkare. Den svenska vikingatiden (ca 800–1050) fick till exempel sitt namn först på 1800-talet. Beteckningen är missvisande, de flesta nordbor under den här tiden var bönder som aldrig gav sig iväg på krigs- och plundringståg. Epokbeteckningarna kan dessutom vara olika för samma tidsperiod. 1600-talet kallas ofta för enväldets tid i politisk historia och för barocken i kulturhistorian. Epokerna är inte strikt åtskilda från varandra, förändringsprocesserna som till exempel gav upphov till upplysningen startade före 1700-talet. Men det var först på 1700-talet som det fanns politiska och sociala förutsättningar för upplysningsidéerna att slå igenom och det är först då vi kan prata om en ny epok. Årtalen vi använder för att datera epokerna är inte heller fasta. Det var inte så att människorna vaknade upp på nyårsdagen år 1700 som upplysta människor, även om vi daterar upplysningen från detta år. Inte heller är dateringen av epokerna gemensam för hela Europa. I Sverige började och slutade till exempel medeltiden senare än i södra Europa. Epokindelningen utgår från ett Europa-centrerat, eurocentriskt, perspektiv. 1400- och 1500-talen kallar vi för renässans, för det var då renässansen inföll i Europa. Indelningen är gjord utifrån europeiska förutsättningar. Och epokindelningen passar inte ens för hela Europa. Det förekom aldrig någon renässans i Östeuropa. Andra kulturer har valt andra sätt att dela in sin historia. I Kina delade man in sin historia fram till 1912 utifrån de olika kejsardynastiernas släktnamn. Medeltiden i Europa ses som en nedgångsperiod för kultur och vetenskap, medan samma tid kallas guldålder i arabvärlden. Då blomstrade den arabiska kulturen och vetenskapen. Även vår tideräkning utgår från en historisk tradition. Vi använder tiden före och efter Jesu födelse för att datera historien. Trots att vi i Sverige idag lever i ett både mångkulturellt och sekulariserat samhälle håller vi fast vid en kristen tideräkning, eftersom denna kronologi delas av så många människor. Pratar vi om händelser år 44 f. Kr. eller år 1632 så ger det de flesta en uppfattning om när dessa ägde rum. Det blir dock allt vanligare att använda den mer neutrala benämningen vår tideräkning, v.t., istället för e. Kr. och före vår tideräkning, f.v.t., istället för f.Kr.

2013-05-29 16.13


12 k ultur- oc h i déhi stor i a 4710794_INLAGA.indd 12

Men om det finns så många invändningar mot epokindelningen, varför håller vi fast vid den? Jo, den gör det lättare för oss att skapa strukturer, se sammanhang och orientera oss i historien. Genom att dela in vår gemensamma historia i epoker blir den mer hanterbar.

Kulturbegreppet Unesco (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) är FN:s organ för internationellt samarbete och främjande av utbildning, vetenskap och kulturell verksamhet. 1998 samlades kulturministrar från hela världen på en Unesco-konferens och utarbetade en definition av begreppet kultur. Enligt denna är kultur ”hela det komplex av andliga, materiella, intellektuella och känslomässiga egenskaper som kännetecknar ett samhälle eller en grupp i samhället. Kultur omfattar inte enbart konst och litteratur, utan också livsstilar, de mänskliga rättigheterna, etik, traditioner och trosuppfattningar”. Med denna definition som utgångspunkt kan man konstatera att begreppet kultur har många innebörder. Kultur handlar om vad människor gör, tänker och känner. Men även om hur människor organiserar ett samhälle, dvs. sättet de lever på, hur de skaffar mat och bostad och hur deras samhälle styrs. Kultur betyder också den gemensamma föreställningsvärld ett samhälle eller en grupp delar, de uppfattningar och värderingar gruppen har gällande t.ex. religion och moral och hur de ser på omvärlden och sig själva. Kultur fungerar som en sammanhållande kraft, vi känner gemenskap med de andra som är delaktiga i samma kultur som vi. Kultur omfattar även det mänskliga skapandet, det vi brukar kalla för konst. Ofta använder vi ordet konst som synonym för måleri, men konst omfattar all verksamhet som syftar till att ge en högre känslomässig och/eller estetisk upplevelse. De konstformer som vi möter i den här boken är arkitektur, skulptur, måleri, litteratur, musik och dans. I avsnitten om 1900-talet behandlas även foto och film. I Unescos definition av kulturbegreppet framhålls att även en mindre grupp i ett samhälle kan utgöra en egen kultur, med egna idéer och uttryck som på något sätt skiljer sig från de normer som dominerar i det övriga samhället. Exempel på sådana s.k. subkulturer kan vara etniska kulturer, men även gruppbildningar som t.ex. veganer, motorcykelgäng och punkare.

2013-05-29 16.13


13

När vi i den här boken kommer att följa den idéhistoriska utvecklingen möter vi ofta en filosofisk och vetenskaplig diskussion som, åtminstone inledningsvis, förts inom en intellektuell elit. På samma sätt är den kulturhistoriska utveckling som här kommer att presenteras i huvudsak knuten till de ledande grupperna i samhället. Denna s.k. ”finkultur” har alltså varit en angelägenhet för färre människor än den breda massans folkliga kultur, idag ofta kallad ”populärkultur”. Att fokus ändå ligger på finkulturen betyder inte att den är bättre än den folkliga kulturen, utan snarare på att den lämnat tydligare spår efter sig. Det är den kultur som förts fram av de personer och institutioner som haft politisk och ekonomisk makt och därför är det finkulturen som fått de största resurserna. Makthavarna har ofta stöttat kulturen, och samtidigt utnyttjat den, i syfte att förstärka (och inte sällan försköna) bilden av sig själva och sin maktposition. När vi ser hur epoker och konststilar avlöser varandra ser vi därför inte enbart hur människans sätt att göra, tänka och känna förändras, utan också ofta hur makten förskjuts från ett centrum till ett annat. Medan t.ex. barocken visade upp det kungliga enväldet så blev nyklassicismen den strömning som dominerade tiden under den efterföljande franska revolutionen och Napoleontiden. När man studerar kulturhistoria är det lättare att följa utvecklingen i finkulturen, eftersom den tydligt speglat sin tids idéer och ideal. Folkets kultur har i högre utsträckning bevarat gamla traditioner och utvecklats i något långsammare takt. Att en stor del av äldre, folklig kultur länge överfördes muntligt bidrar också till att spåren av den inte är lika framträdande. Det har dock inte varit vattentäta skott mellan elitens och folkets kultur, de har alltid påverkat och färgat av sig på varandra. Trots att kyrkan förlorat mycket av sin makt och att västvärldens länder demokratiserats under 1900-talet finns fortfarande gränsen mellan finkultur och folklig kultur kvar. Vi har fortfarande en ”kulturelit” som tar del av det som vi läser om på kultursidorna, t.ex. lyrik, balett, opera och abstrakt måleri. Men det är den kommersiella masskulturen, populärkulturen, som dominerar marknaden. Trots sin dominans har populärkulturen fått en negativ stämpel, den beskylls ofta för att vara ytlig och utan bestående värde. En actionfilm anses i regel inte ha samma konstnärliga värde som teaterpjäs. Men mer intressant än att dra gränser mellan finkultur

k ultur- oc h i déhi stor i a

4710794_INLAGA.indd 13

Finkultur och populärkultur

2013-05-29 16.13


14 k ultur- oc h i déhi stor i a

och populärkultur är att diskutera innehållet. Vad är det som engagerar och berör oss? En teaterpjäs är inte bra om den bara är svår, djup och annorlunda, den måste också nå fram med sitt budskap och ha en förmåga att beröra. Vissa kulturyttringar är inte finare och bättre än andra, det måste vara innehållet och upplevelsen som är väsentligt. Och hur vi upplever de kulturella uttrycken är högst personligt, vad som är givande för en person är ointressant för en annan. Det är det som gör att kultur är så spännande både att uppleva och diskutera.

Historiska källor För att få kunskap om det förflutna studerar vi föremål och texter, så kallade källor. Vi kan till exempel använda oss av väggmålningar från Pompeji, brev skrivna av Voltaire, slottet Versailles eller Charles Dickens böcker. De kan på olika sätt besvara frågor vi har om historien. Men vi måste vara uppmärksamma när vi arbetar med källor. Vi kan inte okritiskt ta till oss all information vi möter, vi måste värdera och analysera. För att vara källkritisk och bedöma en källas tillförlitlighet måste man ställa antal frågor: VEM LIGGER BAKOM KÄLLAN ?

Vem har skrivit texten eller gjort målningen? Är källan gjord på uppdrag av någon? Framför allt i äldre tider var det vanligt att text och bild var beställningsverk och det var uppdragsgivaren som dikterade förutsättningarna. Tänk på porträtt av kungar och andra makthavare. Porträtten skulle inte visa en objektiv sanning utan demonstrera den avbildades makt och upphöjda ställning för samtiden och eftervärlden. Vems värderingar är det som kommer fram? Är det författaren eller konstnärens egna eller beställarens? Man måste undersöka i vilket syfte källan kom till. Finns det politiska, ekonomiska, religiösa eller personliga intressen som speglas i källan? Är källan oberoende? På vad grundar upphovsmannen sin kunskap? Bygger källan på något självupplevt eller återger upphovsmannen något den läst om eller fått höra av andra? Daniel Defoe skrev om Robinson Crusoe efter att ha hört talas om en sjöman som varit strandsatt på en öde ö i flera år. Boken byggde inte på Defoes egna erfarenheter.

4710794_INLAGA.indd 14

2013-05-29 16.13


NÄR TILLKOM KÄLLAN? Hur lång tid har gått mellan den händelse som

15

beskrivs och källans tillkomst? Ju kortare tid som gått desto bättre, eftersom vi kan glömma bort saker eller komma ihåg fel. Medvetet eller omedvetet kan vi lägga till saker under tiden som går. En dagbok är av den anledningen ofta en bättre källa än memoarer. Slutligen måste man fråga sig om källan är användbar för just det man vill undersöka. Bara för att en källa är tillförlitlig innebär det inte att den kan användas till allting. Vi ske se lite närmare på hur en text och en målning kan fungera som källmaterial.

k ultur- oc h i déhi stor i a

Texten som historisk källa Sojourner Truth (ca 1797–1883) var en amerikansk kvinna som kämpade för slaveriets avskaffande och för kvinnors rättigheter. Hon föddes som Isabella Baumfree i New York och eftersom hennes föräldrar var slavar blev hon själv slav. Hon såldes flera gånger, första gången när hon var nio år. Senare giftes hon bort med en annan slav och fick fem barn. 1827 upphävdes slaveriet i New York och hon var en fri kvinna. Först 1865 var slaveriet avskaffat i hela USA. 1843 tog hon namnet Sojourner Truth och samtidigt började hon aktivt arbeta för slaveriets avskaffande. Hon började också engagera sig för kvinnors rättigheter. Truth såg sig som dubbelt förtryckt, såväl genom sitt kön som genom sin hudfärg. Hon var en mycket populär talare och drog ofta stor publik. Detta i en tid då det var långt ifrån självklart att en färgad kvinna stod upp och sa sin åsikt. Truth krävde samma rättigheter, bland annat rösträtt, för både män och kvinnor, oavsett hudfärg. Hon kritiserade antislavrörelsen för att främst driva frågan om färgade mäns rättigheter. Detta gjorde att hon ansågs väldigt radikal. Åren efter slaveriets avskaffande fortsatte Truth att arbeta för mänskliga rättigheter, med särskilt fokus på färgade och på kvinnor. Hon dog 1883. 29:e maj 1851 hölls en kongress för kvinnors rättigheter i Akron, Ohio. De flesta deltagarna var vita kvinnor från medel- och överklassen som kämpade för ökad jämställdhet. En man i publiken fällde dock en kommentar om att kvinnor var intellektuellt underlägsna mannen och därför skulle de inte ha samma rättigheter.

4710794_INLAGA.indd 15

2013-05-29 16.13


16 k ultur- oc h i déhi stor i a Sojourner Truth, ca 1864

Då reste sig Sojourner Truth upp och höll ett tal. Talet har gått till historien som Ain’t I a woman?(Är jag ingen kvinna?). Det finns återgivet i mängder av böcker. Men när vi läser talet, är det då verkligen Truths egna ord vi läser? Nej, det är det inte. Truths tal var improviserat, det fanns inget manus. Hon var för övrigt inte läs- och skrivkunnig, några personliga anteckningar kan vi alltså inte hitta. Istället får vi förlita oss på andra personers återgivningar av talet. Då stöter vi på ett problem, talet finns bevarat i olika versioner. Första gången talet finns återgivet är i tidningen Anti-Slavery Bugel som kom ut 21:a juni, ca tre veckor efter kongressen. Ägare och redaktör för tidningen var en man som hette Marius Robinson. Han hade också varit sekreterare på kongressen och hört Truths tal och skrivit ner det. Robinson berättade i tidningen att Truth rest sig upp, frågat ordföranden om hon fick säga några ord och sedan börjat tala. Robinson återgav en del av talet så här:

4710794_INLAGA.indd 16

2013-05-30 08.14


Robinsons version av talet är ganska svår att hitta, det är istället en annan version av talet som brukar dyka upp i böcker och på Internet. Den är skriven av en annan person som befann sig på kongressen, kvinnorättskämpen Frances Dana Gage. Hon var en av initiativtagarna till kongressen. 2:a maj 1863, alltså tolv år senare, återgav hon sin version av talet i tidningen Anti-Slavery Standard. Det var nu talet fick sitt namn Ain’t I a woman? Denna version väckte stor uppmärksamhet och fick stor spridning. Gage återgav en del av talet så här:

17 k ultur- oc h i déhi stor i a

I want to say a few words about this matter. I am a woman’s rights. I have as much muscle as any man, and can do as much work as any man. I have plowed and reaped and husked and chopped and mowed, and can any man do more than that? I have heard much about the sexes being equal. I can carry as much as any man and can eat as much too, if I can get it. I am as strong as any man that is now.

And ain’t I a woman? Look at me! Look at my arm! I have ploughed, and planted, and gathered into barns, and no man could head me! And ain’t I a woman? I could work as much and eat as much as a man – when I could get it – and bear de lash as well! And ain’t I a woman? I have borne thirteen children, and seen ‘em mos’ all sold off to slavery, and when I cried out my mother’s grief, none but Jesus heard me! And ain’t I a woman?

På flera punkter skiljer sig Gages version från Robinsons. För det första återges talet i Gages version på en dialekt som var typisk för slavar från södra USA, Truth var uppvuxen i New York och det är inte troligt att hon skulle tala med stark sydstatsdialekt. För det andra förekommer ord och uttryck i Gages version som inte finns med hos Robinson. Frasen ”Ain’t I a woman?” upprepas fyra gånger, men finns inte alls med när vi läser Robinsons version. För det tredje säger Truth enligt Gage att hon fött 13 barn, varav flera sålts som slavar. I Robinsons version nämns hennes barn inte alls. I verkligheten såldes ett av hennes fem som slav. Gage motsäger även sina egna uppgifter. 1851 skrev hon i en anteckning att Truth tagits väl emot av publiken, något som samtida vittnen bekräftar. 1863 skrev Gage däremot att publiken försökt hindra Truth från att tala genom okvädningsord och burop, men att hon rakryggad och stolt höll sitt tal ändå.

4710794_INLAGA.indd 17

2013-05-31 09.08


18 k ultur- oc h i déhi stor i a

Gages version innehåller alltså en rad uppenbara felaktigheter. Dessutom publicerades den 12 år efter att talet hållits. Det är troligt att Gage utgått från Robinsons återgivning och sedan skrivit om det. Men varför gjorde hon det och varför är det denna förfalskade version som fortfarande sprids medan Robinsons version mer eller mindre glömts bort? Talet i Gages version är mer slagkraftigt och rörande än i Robinsons version. Det har en tydligare struktur och innehåller retoriska grepp, som upprepningen av frasen ”Ain’t I a Woman?”. Genom att förstärka de prövningar Truth gått igenom (som till exempel att flera barn tagits ifrån henne) ökar våra sympatier för henne. Genom att ändra språket till en dialekt förknippad med slavar hoppades kanske Gage att talet skulle bli mer autentiskt. Allt detta för att förstärka budskapet och övertyga läsarna. Jämför vi texten av Robinson med Gages så ser vi att budskapet är det samma. I talet slog hon fast att en kvinna kan göra samma arbete som en man och utstå samma prövningar. Hon förtjänar därför att behandlas som en jämlike och inte diskrimineras på grund av sitt kön. Truth framhöll i talet att hennes livsvillkor skilde sig helt från vita kvinnors, men samtidigt betonade hon vikten av att alla kvinnor förenas i en gemensam kamp för jämlikhet. Detta framkommer både hos Robinson och hos Gage. De båda versionerna skiljer sig däremot åt när det gäller språket och strukturen men också när det gäller viss fakta. Eftersom vi saknar ett egenhändigt, av Truth nedskrivet, manus så är vi hänvisade till att försöka pussla ihop Truths tal utifrån vad andra har återgivit. Som vi har sett är den mest vanligt förekommande källan, Gages version, också den mest felaktiga Är jag ingen kvinna? Mannen därborta säger en kvinna måste hjälpas in i vagnar och lyftas över diken och alltid få den bästa platsen. Ingen har någonsin hjälpt mig in i vagnar eller över lerpölar eller gett mig den bästa platsen… Är jag ingen kvinna? Titta på mig! Titta på min arm! Jag har plöjt och planterat

4710794_INLAGA.indd 18

2013-05-31 09.08


19 k ultur- oc h i déhi stor i a

och samlat i lador och ingen man kunde styra mig… Och är jag ingen kvinna? Jag kunde arbeta lika mycket och äta lika mycket som en man – när jag fick – och tåla piskan lika bra och är jag ingen kvinna? Jag har fött tretton barn och sett de flesta säljas som slavar och när jag skrek ut min moderssorg var Jesus den ende som kunde höra mig… Och är jag ingen kvinna? Den lille mannen i svart där borta påstår en kvinna kan inte få samma rättigheter som en man för Kristus var ingen kvinna, Var kom Kristus ifrån? Från Gud och från kvinnan! Mannen hade ingen del i honom! Om den första kvinnan Gud skapade var stark nog att alldeles ensam vända upp och ner på världen borde kvinnor tillsammans kunna få den på rätt köl igen. Ain’t I a woman? i svensk översättning av Ebba Witt-Brattström. Genom att läsa en översättning stöter vi på ytterligare ett källkritiskt problem. En översättning är alltid en tolkning. Översättaren kan, medvetet eller omedvetet, färga texten med sin egen personlighet och sina egna värderingar.

SOJOURNER TRUTHS

Målningen som historisk källa Konsthistorien rymmer mängder av konstverk och monument som visar historiska händelser och gestalter. Det finns målningar föreställande kungar och slag, skulpturer av kejsare och minnesmärken resta för att hedra krigens offer. Men kan vi använda konsten som en historisk källa för att få kunskap om en viss händelse eller en särskild person? Vi använder Carl-Gustaf Hellqvists målning Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361 (1882) som exempel. Den skildrar en händelse i juli 1361. Då landsteg den danske kungen Valdermar IV Atterdag på västra Gotland. Han slog snabbt ner det lilla motstånd

4710794_INLAGA.indd 19

2013-05-31 09.08


20 k ultur- oc h i déhi stor i a

han mötte och begav sig mot Visby. Utanför stadsmuren kunde den danska yrkesarmén lätt besegra den illa utrustade gotländska hären, som bestod av bönder ovana vid strid. Det blev ett blodigt slag. I de massgravar man hittade i närheten fanns nästan 1200 skelett, alla med spår av svåra hugg- och krosskador. Visbys stadsbefolkning, borgarna, deltog inte i slaget utan höll sig innanför muren. Efter slaget släpptes danskarna in i staden utan motstånd. På ett av Visbys torg sattes det fram tre stora öltunnor. Borgarna uppmanades att inom tre dagar fylla dem med guld och silver, annars skulle danskarna bränna ner staden.

4710794_INLAGA.indd 20

2013-05-29 16.13


21 k ultur- oc h i déhi stor i a

CARL GUSTAF HELLQVIST: Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361 (1882). Målningen innehåller en rad saker som är otidsenliga, s.k. anakronismer. Under medeltiden var det t.ex. otänkbart att en ärbar gift kvinna skulle visa sig med utsläppt hår och utan huvudbonad. Mannen till höger på bilden bär en judisk hatt, men det fanns inga judar i Sverige förrän i slutet på 1700-talet. T.o.m. den lilla taxen är en omöjlighet i sammanhanget, rasen avlades fram på 1800-talet.

Det är denna så kallade brandskattning som Hellqvist avbildat. Han utgick troligtvis från den skildring av händelsen som återfanns i Anders Fryxells populära Berättelser ur svenska historien (1823–79). I 46 häften berättade Fryxell livfullt, och ibland fantasifullt, om vår historia.

4710794_INLAGA.indd 21

2013-05-29 16.13


22 k ultur- oc h i déhi stor i a 4710794_INLAGA.indd 22

I centrum av målningen ser vi den unga borgmästarfamiljen. Mannen knyter näven och hans ilskna blick är riktad mot den danske kungen, som sitter på en tron till höger i bild. Kvinnan håller ett litet barn i famnen och vid hennes sida står parets dotter. Kvinnans blick är uppgiven, hon tittar mot himlen som om hon söker stöd och tröst hos Gud. Runt omkring paret finns ett myller av människor. Visbys alla invånare, gamla som unga, hjälps åt att fylla tunnorna under de danska soldaternas övervakning. Men ger Hellqvists målning en korrekt bild av vad som hände i Visby sommaren 1361? Den ger vid första anblicken ett trovärdigt intryck, men den måste granskas kritiskt. Först och främst kan man konstatera att det finns en del orimligheter i målningen. Till exempel var det otänkbart för en medeltida kvinna att visa sig med utslaget hår. Den judiske mannen med skrinet bär visserligen en tidstypisk judisk huvudbonad, men det var inte tillåtet för judar att bosätta sig i Sverige före 1700-talet. Den lilla hunden är en tax, en ras som avlades fram långt senare. Detta är exempel på anakronismer, det vill säga saker, personer, idéer och händelser som egentligen hör hemma i en annan tid. Även torget och byggnaderna är felaktiga, det finns inget torg i Visby som sett ut så här, varken på medeltiden eller senare. Hellqvist gjorde för övrigt målningen i München, den är alltså inte målad på plats i Visby. Vi får inte heller glömma bort att målningen tillkom 500 år efter händelsen den skildrar. Vi kan därmed slå fast att det inte kan ha sett ut så här på ett torg i Visby på 1300-talet. Ett annat problem är att dagens historiker är överens om att brandskattningen troligtvis aldrig ägt rum. De samtida källor som finns nämner inte något om en brandskattning, utan säger att borgarna frivilligt släppte in danskarna i staden i utbyte mot ett privilegiebrev. Detta brev, som finns bevarat, slog fast att borgarna skulle behålla få behålla de fri- och rättigheter som de haft sedan tidigare även nu när Gotland hamnat i dansk ägo. Det är först i en dansk krönika på 1600-talet som en brandskattning av Visby nämns. Vi kan däremot vara säkra på att Valdemar Atterdag intog Gotland 1361 och att det blodiga slaget ägt rum. Det finns både skriftliga källor och kvarlevor (skeletten i massgravarna) som bekräftar detta. Men det är alltså högst troligt att det aldrig förekom någon brandskattning. Målningen skildrar alltså en händelse som inte ägt rum. Innebär det att Hellqvists målning inte kan användas som historisk källa?

2013-05-29 16.13


4710794_INLAGA.indd 23

23 k ultur- oc h i déhi stor i a

Jo, det kan den. Även om vi inte kan använda den som källa för en händelse på det medeltida Gotland är den användbar på andra sätt. För det första kan målningen användas som källa när man studerar svenskt historiemåleri. Under 1800-talets senare del hade konst med historiska motiv väldigt hög status. Nationalismens vindar blåste starkt i många europeiska länder. Att återge Sverige och svenskarnas ärorika förflutna i text och bild bidrog till att skapa nationell identitet och detta uppmuntrades av makthavarna. Förhoppningen var att om medborgarna läste och såg hur deras förfäder offrat och slitit, men också vunnit ärorika segrar, skulle deras fosterlandskärlek och moral öka. Hellqvist har medvetet valt en dramatisk händelse som väcker intresse och fångar betraktaren. Han har också valt ett stort format som bidrar till en överväldigande effekt. Målningen är 2 meter hög och 3,20 meter bred. Eftersom 1800-talets människor inte utsattes för det överflöd av bilder vi har idag, kan vi utgå ifrån att betraktarna stannade upp och tog in målningen och dess moraliska budskap. För det andra kan målningen användas när man studerar historiebruk. Med det menas att historia brukas, används, på olika sätt i olika sammanhang. I populärkulturens böcker, filmer och dataspel blandas historisk fakta med fiktion och blir till underhållning. Historia kan användas i ett kommersiellt syfte för att sälja produkter, det kan vara allt från tröjor med tryck föreställande den argentinske revolutionären Che Guevara till medeltidsveckan på Gotland. Inom politiken kan det förflutna användas för att anspela på händelser och hitta symbolik. Inför valrörelsen 2010 lanserade sig Moderaterna som ett arbetarparti, en beteckning som historiskt sett varit förknippad med Socialdemokraterna. Moderaterna ville nu visa att de tagit över arbetsmarknadsfrågorna. Men referenserna till historien kan få allvarliga konsekvenser om de missbrukas. Genom att lyfta fram historiska exempel kan man legitimera sin ideologi och sina beslut. Detta hände i det forna Jugoslavien på 1990-talet. Där användes historien för att visa på olikheter och gammal fiendskap mellan de etniska grupper som fanns inom landets gränser. Resultatet blev inbördeskrig och etnisk utrensning. Även nazismen använde sig av historien för att hävda ”den ariska rasens” överlägsenhet och för att rättfärdiga förintelsen. Hellqvists målning är ett exempel på nationalromantiskt historiebruk. En händelse ur Sveriges historia återgavs skenbart rea-

2013-05-29 16.13


24 k ultur- oc h i déhi stor i a

listiskt och syftet var att väcka fosterlandskärlek. Att det var en mytisk händelse spelar i sammanhanget ingen roll, den blev verklig och levandegjord för betraktarna av Hellqvists målning. De nationalromantiska historieskildringarna kom att forma synen på vår historia hos många svenskar under lång tid. För det tredje kan målningen användas som källa när man studerar Carl Gustaf Hellqvists konstnärskap. När i hans liv tillkom målningen? Var den ett beställningsverk? Varför valde han just det här motivet? Hur gick han till väga när han målade tavlan? Använde han modeller? Besökte han Visby? Vilka andra historiska händelser har han avbildat? Konstverk fungerar utmärkt som historiska källor, men det är viktigt att tänka på vad de kan användas till samt att granska dem kritiskt och analytiskt.

Analysera en målning När vi ser en målning kan vi ganska snabbt avgöra vad vi tycker om den. Är den fin, ful, obegriplig eller tilltalande? Men många känner en osäkerhet inför att diskutera måleri. Det handlar nog mest om ovana, för det är egentligen inte svårare att avgöra vad man tycker om en målning än vad man tycker om en film. Är du ovan vid att arbeta med målningar kan du börja med att beskriva vad du ser på bilden och vad du tycker om bilden. Diskutera gärna din upplevelse med någon annan. Vi fastnar för olika saker i en bild, beroende på våra erfarenheter, intressen och kunskaper. En diskussion kan därför ge nya uppslag och infallsvinklar och öppna för ytterligare tolkningsmöjligheter. Det finns sällan rätt eller fel när man diskuterar sin upplevelse av en målning, men genom att öva på att analysera bilder kan man lära sig att motivera sin tolkning på ett övertygande sätt. Vill man fördjupa sin analys och förstå målningens budskap måste man in sätta in målningen i en kontext, dvs. i sitt historiska sammanhang. Det kräver i sin tur att man tar reda på fakta om tiden då konstverket gjordes. En målning är alltid en produkt av sin tid och av konstnärens upplevelser och åsikter. I många äldre målningar möter vi historiska, bibliska och mytologiska personer och händelser som var välkända för dåtidens betraktare, men som inte är lika självklara för oss. Vi kan också ha

4710794_INLAGA.indd 24

2013-05-29 16.13


svårt att tolka de symboler som ofta finns i äldre måleri. Vi förstår att pengar kan symbolisera både rikedom och girighet, men att en hund är en symbol för äktenskaplig trohet är inte lika självklart. Ett uppslagsverk och ett symbollexikon kan därför vara till hjälp när man gör en ingående analys av en målning. Analysmodellen nedan är i första hand tänkt att användas när du arbetar med målningar, men kan givetvis också användas för andra typer av bilder. Tänk på att foton och digitala bilder kan vara redigerade.

25

Analysmodell

Alla frågor passar inte till alla målningar, du väljer själv vilka som känns användbara för din analys. MOTIV Vad ser du? Vad föreställer bilden? Gå från helheten till detaljerna. Beskriv människorna. Vad gör de? Hur förhåller de sig till varandra? Se på kroppsspråk och blickar. Hur ser de ut? Beskriv utseende, kroppar, kläder och frisyrer. Finns det djur eller andra figurer med på bilden? Hur ser de i så fall ut? Är de verkliga eller overkliga? Beskriv miljön. Känns den verklig? Vilken betydelse har miljön för motivet? Vilka föremål och symboler ser du? Vilken funktion kan de ha? Är målningen realistisk, det vill säga. verklighetstrogen, eller är motivet fantasifullt, förskönat eller förvanskat?

Hur är målningen gjord? Vilket material (exempelvis olja, akvarell eller kol) har använts? Är målningen stor eller liten? Påverkar storleken upplevelsen av motivet? Studera färger och ljus. Vilka färger har använts? Är de varma eller kalla? Starka, dova eller ljusa? Finns det skarpa konstraster mellan ljus, skuggor och mörker? Finns det någon ljuskälla i bilden eller faller ljuset jämnt över bilden? Hur är färgen pålagd? Syns det tjocka lager färg eller ser ytan slät ut? Flyter detaljer ihop eller är de åtskiljda av tydliga linjer? Finns det ett djup i målningen eller känns den platt? Om det finns ett djup, hur har konstnären skapat det? Finns det rörelse i bilden? Beskriv också målningens komposition, uppbyggnad. Vad står i centrum för din uppmärksamhet, vad lade du märke till först? Varför? Hur är de olika delarna i målningen placerade? Hur förhåller de sig till varandra?

UTFÖRANDE

4710794_INLAGA.indd 25

2013-05-29 16.13


26 k ultur- oc h i déhi stor i a

KONTEXT Sätt in konstnären och målningen i sin kontext, sitt historiska sammanhang. Vem är konstnären? När och var gjordes målningen? Vad vet du om tiden då målningen tillkom? Har målningen en titel? Vad säger titeln dig? Hänvisar den till en särskild person, händelse eller plats? Kan målningen sorteras in i en särskild konstnärlig stil eller epok? Vad är utmärkande för den stilen eller epoken? Finns det tidstypiska stildrag i målningen? SYFTE Varför gjorde konstnären målningen? Vilket syfte kan han eller hon haft? Handlar det om att hylla, kritisera, påverka, informera eller enbart ge en estetisk upplevelse? Förmedlar målningen något budskap? Försök att tolka innebörden av målningen genom att samla de iakttagelser du gjort. EGEN UPPLEVELSE Din egen upplevelse av målningen är viktig i en analys. Tycker du om målningen? Vilken stämning förmedlar målningen? Vilka tankar och känslor väcker den? Påminner målningen dig om något annat du sett?

Tidiga kulturella uttryck Redan mycket tidigt började människan framställa föremål som inte hade något praktiskt användningsområde. Man har gjort fynd av människo- och djurfigurer som tillverkades av ben för 30 000 år sedan. Det fanns förmodligen ett syfte bakom dessa figurer, men vi vet mycket lite om vilka idéer det är som denna tidiga konst symboliserar. Bland de andra arkeologiska fynd som gjorts finns mängder av föremål som tolkas som fruktsamhetssymboler. De mest kända är de s.k. venusstatyetterna som hittats på en mängd olika platser i Europa. Dessa små kvinnofigurer, gjorda i ben, sten eller lera, beräknas ha tillverkats för 20 000–30 000 år sedan och oavsett var de påträffats har de några gemensamma drag. Figurerna har överdrivet stora bröst, svällande magar och breda höfter och bakar. Könsorganen är kraftigt markerade men figurerna saknar ansiktsdrag. Flera tolkningar om venusstatyetternas syfte har gjorts, en del tror att de symboliserar en matriarkalisk kultur, ett samhälle där kvin-

4710794_INLAGA.indd 26

2013-05-29 16.13


27 k ulturför dj upni ocngsuppgi h i déhi stor ft i a

EGON SCHIELE:

Sittande kvinna med böjt ben (1917)

U PP G I FT

Egon Schiele (1890–1918) ar en österrikisk expressionist. Expressionisterna bröt mot realismens objektiva och verklighetstrogna målningar. Istället betonade de känslan och ansåg att det viktigaste för konstnären var att förmedla en personlig tolkning av verkligheten. 1917 målade Schiele Sittande kvinna med böjt ben. Gör en analys av målningen utifrån analysmodellen.

4710794_INLAGA.indd 27

2013-05-29 16.13


28 k ultur- oc h i déhi stor i a

norna haft makten. Andra har menat att statyetterna gjordes av kvinnor för att föra vidare kunskap om graviditeter till andra kvinnor. En annan tolkning är att de symboliserar stenåldersmannens sexuella fantasier. De svällande formerna tyder på att statyetterna troligen symboliserar fruktsamhet och kanske har de använts vid religiösa riter och ceremonier, men det kan vi bara spekulera i. Ett annat exempel på tidig konst är de målningar som hittats i ca 200 europeiska grottor, framför allt i södra Frankrike och norra Spanien. De äldsta målningarna är ca 30 000 år gamla. De är i regel utförda långt inne i svårtillgängliga grottor. De mest berömda grottmålningarna finns i franska Lascaux och spanska Altamira. De vanligaste motiven är djur: hästar, hjortar, björnar och oxar. Djuren är avbildade mycket naturtroget och skickligt, ofta har grottväggarnas ojämnheter utnyttjats för att skapa en tredimensionell effekt. De avbilder som finns av människor är däremot

Venus från Willendorf. Denna ca 30 000 år gamla statyett hittades i Österrike i början av 1900-talet, men liknade statyetter har även hittats på andra platser i Europa. Dessa s k. venusstatyetter har fått sitt smeknamn efter den romerska kärleksgudinnan Venus. Detta kan tyckas ironiskt eftersom Venus (och hennes grekiska motsvarighet Afrodite) i konsten alltid framställts utifrån ett klassiskt skönhetsideal, ett ideal som knappast överensstämmer med venusstatyetternas svällande former.

4710794_INLAGA.indd 28

2013-05-30 08.15


29 k ultur- oc h i déhi stor i a

Grottmålning i Lascaux.

mycket enkla, de påminner mest om streckgubbar. Vi vet inte det egentliga syftet med grottmålningarna, men en rad tolkningar har lagts fram. Kanske återger de myter, kanske har motiven ansetts ha magisk innebörd och målats i hopp om att jaktlyckan skulle öka. Vi kan fascineras av den inblick i stenåldersmänniskans föreställningsvärld som grottmålningarna ger oss, även om vi inte helt kan förstå den.

4710794_INLAGA.indd 29

2013-05-29 16.13


30

4710794_INLAGA.indd 30

2013-05-29 16.13


MESOPOTAMIEN OCH EGYPTEN

31

ca 3100 f.Kr. – 500 f. Kr.

F

10 000 år sedan blev människan bofast och övergick från att vara jägare och samlare till att odla jorden och hålla boskap. Man bodde i små byar som så småningom växte till större enheter. Arkeologiska fynd har visat att det redan 8500 f.Kr. förekom ett större jordbrukssamhälle med ca 3000 invånare i Jeriko, i närheten av Döda havet. Men det dröjde till 3000-talet f.Kr. innan det utvecklades mer organiserade civilisationer, de s.k. högkulturerna. ÖR LITE M E R ÄN

Flodkulturerna De tidiga civilisationerna uppstod kring stora flodsystem där det fanns bördiga jordar och tillgång till livsviktigt vatten. För att kunna ta tillvara på vattnet krävdes konstbevattning, man konstruerade kanaler och diken för att leda ut vattnet till åkrarna. Detta ledde till ett effektivare jordbruk och en ökad tillgång på mat, vilket förde med sig att en del av befolkningen kunde ägna sig åt andra arbetsuppgifter än att skaffa mat. Några kunde istället koncentrera sig på hantverk, handel, försvar, förvaltning eller ombesörja religiösa riter. För att konstbevattningen skulle fungera krävdes samarbete och organisering. I mindre samhällen samordnade bönderna själva sitt arbete, men i större samhällen blev det de politiska och religiösa ledarna som tog hand om organisationen. Dessa personer höjde sig samtidigt över resten av befolkningen och kom att utgöra en allt mäktigare härskarklass. Deras makt blev synliggjord i konsten. Religionen fungerade som en viktig sammanhållande faktor i dessa civilisationer, det samma gällde språket och kulturen.

Detalj från Ishtarporten i Babylon 500 f Kr. Den ursprungliga porten finns inte längra kvar. Bilden är från en rekonstruktion som finns på Pergamon Muséet i Berlin.

4710794_INLAGA.indd 31

2013-05-29 16.13


32 mesopota m i en oc h egy pten

När samhällsorganisationen blev mer avancerad uppstod ett behov av att kunna kommunicera skriftligt. Det första skriftspråket, kilskriften, utvecklades av sumererna i Mesopotamien ca 3100 f.Kr. Genom skriftspråkets införande lämnar vi den oskrivna historien, den s.k. förhistorien, vilken vi enbart fått kunskap om genom arkeologiska fynd. I och med skriftens uppkomst kan vi ta del av människors idéer, tankar och uppfattningar om sig själva och sin samtid. De samhällen som genom ovanstående faktorer uppnått en högre andlig och materiell levnadsnivå kallar vi för en högkultur. De första högkulturerna växte fram kring stora flodsystem, Egypten vid Nilen, Mesopotamien runt floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak, Induskulturen vid floden Indus i nuvarande Pakistan och området kring Huang he (Gula floden) i norra Kina. Vi ska nedan se närmare på de två äldsta högkulturerna: Mesopotamien och Egypten.

I egyptisk konst symboliserades solen bl. a. av tecknet Ras öga, ett s k. udjat-öga. Ras öga användes som amulett och ansågs besitta kraftfulla egenskaper. Faraonerna bar symbolen i sina kronor för att visa sitt släktskap med Ra. Med tiden ansågs Ra ha blivit gammal och försvagad och hans egenskaper, samt udjat-ögat, tillskrevs istället den ungdomlige solguden Horus. Från Nya rikets tid, 1600–1100 f. Kr.

Härskare och gud Högkulturerna Mesopotamien och Egypten utvecklades ungefär samtidigt, på 3000-talet f.Kr. De uppvisar en del likheter, men också viktiga skillnader. Förutsättningarna för de båda kulturerna var de livgivande floderna och möjligheten att organisera konstbevattning. I Nildalen hade människor slagit sig ner redan på 7000-talet f.Kr. och med tiden uppstod två riken, Övre och Nedre Egypten.

4710794_INLAGA.indd 32

2013-05-29 16.13


4710794_INLAGA.indd 33

33 mesopota m i en oc h egy pten

Dessa enades under en härskare ca 3100 f.Kr. och det var början till en kultur som kom att bestå utan större förändringar i ungefär 2500 år. Landet hade ett skyddat geografiskt läge, vilken resulterade i långvarig politisk och kulturell stabilitet. Mesopotamien, ”landet mellan floderna”, hade däremot ett utsatt läge och området erövrades under årtusendena av flera olika folk. Den första högkulturen i Mesopotamien skapades av sumererna omkring 3100 f.Kr. men senare dominerades området av bl.a. babylonier och assyrier. Medan Egypten byggde upp en stark centralmakt förblev Mesopotamien politiskt splittrat i ett tiotal småriken, som ofta krigade med varandra. Såväl Egypten som Mesopotamien försvagades på 500-talet och invaderades av bl.a. perserna, vilket innebar slutet på de båda högkulturerna. Arbetet med att organisera konstbevattningen sköttes både i Egypten och Mesopotamien från början av prästerna, men det övertogs snart av enväldiga kungar. Dessa betraktades som gudarnas ställföreträdare på jorden och eftersom människans viktigaste uppgift ansågs vara att tjäna gudarna var det viktigt att lyda kungarna. Gick man emot kungens beslut innebar det att man trotsade gudarna och drog på sig deras vrede. Detta kunde innebära att världsordningen rubbades med hemska olyckor som följd. Kungens totala makt i dessa tidiga kulturer var alltså beroende av att han betraktades som gudomlig. I Egypten uppfattades kungen som son till solguden Ra och var så helig att man inte ens fick uttala hans namn. Man sa ”farao” som betyder ”det stora huset”, vilket var en hänvisning till palatset där han bodde. Farao var normalt sett en man, men fyra kvinnliga regenter är kända, bl.a. Hatchepsut, som förmodligen var den första kvinnliga härskaren i historien. Egypten och Mesopotamien var starkt hierarkiska samhällen med stora sociala skillnader. Kungen och hans ämbetsmän och präster utgjorde en överklass som levde på det bönderna producerade. I båda samhällena förekom även slavar, som fick göra de tyngsta och smutsigaste arbetena.

2013-05-29 16.13


34

I DÉ H I STO R IA

mesopota m i en oc h egy pten

och den mesopotamiska kulturen var starkt präglad av religiösa föreställningar. Den tidiga vetenskap som utvecklas i de båda kulturerna hade därför religiösa förtecken, men vetenskapen växte också fram ur de praktiska behov som samhällsorganisationen skapade. BÅDE DEN EGYPTISKA

En religiös världsbild Egyptierna och mesopotamerna hade en religiös världsbild. Gudarna hade skapat människorna och världen och hade inflytande över allt som hände. Det var därför viktigt att blidka gudarna så att de inte blev på dåligt humör och straffade människorna. För att lyckas med detta krävdes kunskap både om gudarna och om vilka böner och ritualer som krävdes för att hålla gudarna välvilligt inställda. De som besatt denna viktiga kunskap var prästerna och de var de enda som ägde tillgång till templen, gudarnas boningar. Eftersom det var prästerna som förmedlade kontakten mellan gudarna och människorna blev de en mycket betydelsefull grupp i samhället, med stort inflytande över politik och kultur. Prästerskapet utgjordes av en liten sluten krets, ofta gick ämbetet i arv från far till son. Religionen i de båda kulturerna var polyteistisk, dvs. man trodde på flera gudar. I Mesopotamien hade varje stad sin lokale skydds-

4710794_INLAGA.indd 34

2013-05-30 08.16


Evigt liv

Egyptierna var övertygade om att när en människa dog lämnade själen kroppen, men den kom sedan tillbaka och fortsatte att leva ett evigt liv i det fulländade dödsriket. För att själen inte skulle irra omkring var det viktigt att den kunde återvända till sin kropp, och därför balsamerades de dödas kroppar. Eftersom detta var en dyrbar process gjordes den enbart på mäktiga och förmögna personer, bönderna begravdes i regel direkt i ökensanden. Kroppens inre organ, som lätt ruttnade, togs ur kroppen som därefter behandlades med örter och kemikalier. Sedan lindades kroppen med smala linnestycken till en mumie som lades i kroppsformade kistor. På mumiens bröst placerades en skarabé, en amulett som skulle skydda bäraren. Med sig i graven fick den döde allt som den kunde tänkas

35 mesopota m i en oc h egy pten

gud och han betraktades som stadens ägare, det var utifrån hans vilja som hans ställföreträdare, den mänsklige härskaren, styrde. Övriga mesopotamiska gudar symboliserade i allmänhet olika naturkrafter, t.ex. solen och vattnet. Även i Egypten dyrkades flera gudar och gudinnor. Eftersom vanliga människor inte fick beträda templen tillbad och offrade man till gudarna vid husaltare i hemmen.

I den egyptiska Dödsboken kunde man läsa om vad som väntade människan efter döden. Bl.a. skulle hennes hjärta vägas mot sanningens fjäder för att se om hon levt ett moraliskt riktigt liv. Domen över de döda övervakades av guden Anubis, som ofta avbildades med schakalhuvud.

4710794_INLAGA.indd 35

2013-05-30 08.16


36 mesopota m i en oc h egy pten

behöva i nästa liv. Det var samma saker som behövdes i detta livet: t.ex. livsmedel, kläder, verktyg, smink och möbler. Gravarna smyckades även med bilder och inskriptioner som återgav händelser som man önskade återuppleva i det eviga livet. Tanken på död och återfödelse var naturlig i ett land där man såg hur torkan gjorde att växtligheten vissnade ner och dog, för att sedan blomma upp igen efter Nilens översvämning. Detta var ett naturligt kretslopp och ett resultat av gudarnas handlingar. I Mesopotamien begravdes kungar och andra högt uppsatta personer också med föremål som skulle behövas på den andra sidan. Men mesopotamerna delade inte egyptiernas tro på att kroppen måste bevaras för att själen skulle kunna leva vidare, och mumifierade därför inte sina döda.

Astronomi, geometri, läkekonst och skrivkonst För att kunna hålla ordning på när Nilen steg och drog sig tillbaka utvecklade egyptierna genom astronomiska uträkningar en kalender och redan 2800 f.Kr. räknade de med 365 dagar på ett år. Sumererna trodde att stjärnorna och planeterna var gudar och genom att studera deras rörelser hoppades man kunna förutsäga vad som skulle hända i framtiden. Sumererna hade också en kalender, den baserades på månens faser och en månad blev i genomsnitt 29,5 dygn lång. Både i Egypten och Mesopotamien utvecklades matematiken och geometrin, det krävdes goda kunskaper för att kunna sköta administrationen samt för att göra uträkningar i samband med de stora palats- och pyramidbyggnationerna. Egyptierna fick genom balsameringarna kunskap om kroppens inre organ, men läkekonsten utvecklades inte till någon vetenskap. Man var t.ex. medveten om hjärtats funktion, men trodde samtidigt att sjukdomar orsakades av onda andar. Det var vanligt att man försökte bota sjukdomar genom besvärjelser, men egyptierna hade även kunskap om läkande örter och kunde sy ihop öppna sår och spjäla brutna ben. En förutsättning för att administrationen skulle kunna fungera var att det fanns ett skriftspråk. Tidigare hade människan använt sig av bilder och föremål för att förmedla sitt budskap till andra, men för en effektiv förvaltning krävs ett förenklat skriftspråk. Det var sumererna som var först med detta, ca 3100 f.Kr. utvecklade de kilskriften. Med en kil trycktes tecken i olika kombinationer in på

4710794_INLAGA.indd 36

2013-05-29 16.13


37 mesopota m i en oc h egy pten

Världskarta med kilskrift från Babylonien, 600-talet f. Kr.

fuktiga lertavlor. Först användes skriften i huvudsak till räkenskaper och handelsuppgörelser, men snart nedtecknades även religiösa myter och lagar. Kilskriften togs över av andra folk i Mesopotamien även sedan sumerernas kultur fallit, den kunde alltså användas i olika språk. Ett exempel är den babyloniske kungen Hammurabis lagsamling, berömd för sin skoningslösa vedergällningsprincip ”öga för öga, tand för tand”, som nedtecknades i kilskrift 1700 f.Kr. När Mesopotamien föll i persernas händer glömdes kilskriften bort och det var först i mitten av 1800-talet som kilskriften kunde dechiffreras. Det var ungefär samtidigt som den s.k. Rosettestenen bidrog till att lösa hieroglyfernas gåta. Det egyptiska skriftspråket hade också varit bortglömt i över tusen år när den franske språkforskaren Jean-Francois Champollion med hjälp av Rosettestenen kunde knäcka koden och därmed ge oss ovärderlig kunskap om det forna Egypten. Stenen hittades 1799 i den egyptiska staden Rosette och innehöll en text som var skriven både på grekiska och med hieroglyfer. Hieroglyferna utvecklades ungefär 100 år senare än kilskriften och egyptierna kan eventuellt ha inspirerats av den, men den egyptiska skriften har en annan utformning. Hieroglyferna var från början en bildskrift, men utvecklades sedan till tecken för olika ljud. I båda kulturerna betraktades skriften som gudarnas språk och de skrivkunniga hade därför hög status.

4710794_INLAGA.indd 37

2013-05-30 08.17


38

KU LTU R H I STO R IA

mesopota m i en oc h egy pten

konstarterna för synliggöra gudarnas överhöghet och härskarnas makt. Medan den stora befolkningen levde mycket enkla liv satsades stora resurser på att hylla gudarna och göra kungarna odödliga. I HÖG KU LTU R E R NA ANVÄN D E S

ARKITEKTUR De mest imponerande monumenten från den egyptiska civilisationen är pyramiderna. De skulle markera faraos höga, gudomliga status samtidigt som de skulle fungera som gravkamrar och säkra hans möjligheter till ostört, evigt liv. Den första pyramiden som byggdes var farao Djosers trappstegspyramid i Sakkara i norra Egypten. Den är ca 60 m hög och uppfördes omkring 2680 f.Kr. De mest berömda pyramiderna – Cheops, Chefren och Mykorinos – är från ca 2500 f.Kr. och belägna i Gize, utanför Kairo. Cheops pyramid är högst, ca 140 m. Pyramiderna byggdes av stora kalkstensblock och högst upp på toppen satte man en gyllene spets som fångade solens strålar. På dessa skulle farao kunna färdas upp till solguden Ra. I pyramidernas inre fanns rikt utsmyckade gravkammare och offerrum, som genom sin rikedom tidigt blev mål för gravplundrare. För att de skulle bli svårare att hitta övergick man till mer anspråkslösa gravplatser, men plundringarna fortsatte ändå. 1922 gjorde den engelske egyptologen Howard Carter en av de viktigaste arkeologiska upptäckterna någonsin då han i Konungarnas dal vid Tebe i södra Egypten fann en orörd grav som tillhört Tutanchamon. I Mesopotamien hade man brist på sten och byggde istället med soltorkat tegel. Eftersom teglet vittrat sönder är kunskapen om den mesopotamiska arkitekturen mindre jämfört med den egyptiska. De viktigaste byggnaderna var templen, som placerades högst upp på trappstegsformade pyramider, s.k. ziggurater.

Reliefen skildrar hur farao Akhenaton och hans drottning Nefertiti tillber solguden Aton. I händerna håller de heliga hieroglyfer som symboliserar livet. Atons strålar når deras händer och välsignar på så sätt familjen. Reliefen visar en viktig regel inom den egyptiska konsten, värdeperspektivet. Ju mer betydelsefull en person var, desto större framställdes han i förhållande till andra på bilden. Ca 1350 f. Kr.

4710794_INLAGA.indd 38

2013-05-29 16.13


39 mesopota m i en oc h egy pten

4710794_INLAGA.indd 39

2013-05-29 16.13


40

SKULPTUR

mesopota m i en oc h egy pten

Den egyptiska samhällsstrukturen såg i stort sett likadan ut i 2500 år och som en följd av detta förändrades konsten mycket lite, den utformades utifrån samma regler under nästan hela tiden. Mesopotamien kom visserligen att befolkas av flera olika folk, men konsten kom ändå till stor del att utgå från sumerernas tidiga kultur. Skulpturen i Egypten och Mesopotamien hade ett stort symboliskt värde, eftersom den ansågs representera närvaron av den person som den föreställde. Dessutom trodde man att skulpturen höll den avbildade personen ständigt vid liv, därför placerade statyer även i gravarna. Runt om i rikena lät man uppföra statyer föreställande härskarna som en ständig påminnelse om deras upphöjda position och gudomliga makt. Även reliefer, där de uthuggna bilderna höjer sig ur bakgrunden, med skildringar av segerrika krigståg placerades ut. Propagandavärdet i denna tidiga konst var mycket stort. Det var personens sociala ställning som skulle synas i skulpturen, därför är bildhuggarkonsten från denna tid kraftigt idealiserad. Det är starka och mäktiga män vi möter. Deras personliga drag var oviktiga. Därför skulle den person som är avbildad på Tutanchamons guldmask lika gärna kunna föreställa någon annan farao. Masken innehåller en rad symboler för faraos makt och status. På diademet sitter gamen, symbolen för Övre Egypten, och kobran, symbolen för Nedre Egypten. De visade att bäraren var härskare över hela riket. På kobran fäste man ett s.k. Ras öga, som bevisade faraos släktskap med solguden. Under hakan fästes ett lösskägg, det gudomliga skägget. Kvinnliga regenter, som t.ex. Hatchepsut, avbildades också med lösskägget eftersom det var en symbol för bärarens status och inte för personen. Ofta avbildades farao med onormalt stora öron för att visa att härskaren hörde allt. Akhenaton

Det var egentligen bara en enda gång som den egyptiska stilen förändrades och det på grund av en egensinnig farao som var mer intresserad av religion och kultur än av politik, nämligen Akhenaton. Han var farao i mitten av 1300-talet f.Kr. och trots att han inte regerade så länge har han gjort djupa avtryck i den egyptiska kulturen. Inte nog med att han införde en ny religiös tro genom dyrkan av Aton, han lanserade även ett nytt konstnärligt ideal. Konsten under Akhenatons tid blev friare och mer uttrycksfull än tidigare, formspråket blev mer levande och personerna framställ-

4710794_INLAGA.indd 40

2013-05-29 16.13


MÅLERI

41 mesopota m i en oc h egy pten

des inte längre så stelt och opersonligt. Avbilderna av Akhenaton själv uppvisar en del märkliga drag. Hans huvud är extremt avlångt, armarna är tunna medan magen är rund och höfterna tjocka. Så personligt hade aldrig en farao låtit avbilda sig tidigare. Om det rör sig om en realistisk bild eller om en idealisering utifrån ett nytt skönhetsideal är dock osäkert. Efter Akhenatons död återgick man till det traditionella bild- och formspråket.

Även måleriet styrdes av konservativa regler och någon originalitet eller konstnärlig frihet fick inte förekomma. Man känner lätt igen egyptiskt måleri då det har en säregen stil. Utifrån värdeperspektivet avbildades män mycket större än kvinnor och barn, dessutom

De egyptiska gravkamrarna var rikt dekorerade med heliga inskrifter och bilder som skulle garantera att det eviga livet skulle bli så lyckligt som möjligt. Bilden visar förrummet till drottning Nefertaris gravkammare i Luxor. 1200-talet f.Kr.

4710794_INLAGA.indd 41

2013-05-29 16.13


42 mesopota m i en oc h egy pten

skulle mannen stå framför kvinnan. Ett annat utmärkande drag var att motiven skulle avbildas ur den synvinkel från vilken man tydligast såg vad det föreställde. Huvudet visas därför i profil men ögat syns framifrån. Bröst och axlar avbildas framifrån medan armar, ben och höfter visas från sidan. Något perspektiv och djup förekom inte. Det viktigaste var inte att visa hur motivet faktiskt såg ut, istället handlade det om att återge och hålla ett ögonblick vid liv, och då var det viktigt att alla detaljer syntes så tydligt som möjligt. Rika privatpersoner kunde ha målningar målade direkt på väggarna i sin hem, men de flesta målningar förekom i gravkamrarna. Måleriet hade i huvudsak en religiös och inte konstnärlig innebörd. De händelser man valde att avbilda var upplevelser som man ville att den avlidne skulle få uppleva även i nästa liv. Bilderna ansågs magiska då de garanterade att det eviga livet skulle innebära lika lyckliga stunder som det jordiska livet gett. Även det mesopotamiska måleriet styrdes av liknande regler, det var viktigare att framställningen var tydlig än verklighetstrogen. Jämfört med det egyptiska måleriet är dock det mesopotamiska något mindre stelt.

LITTERATUR Högkulturernas litteratur var starkt knuten till religionen. Myter och berättelser om gudarna och om jordens tillkomst var viktiga inslag i de religiösa riterna. Eftersom en betydande del av denna gamla litteratur förmedlades muntligt har mycket gått förlorat, men den del finns bevarat. Världens äldsta nedtecknade diktverk är Gilgamesheposet, berättelsen om den sumeriske kungen och halvguden Gilgamesh och hans sökande efter en ört som skulle göra honom odödlig. Det skrevs troligen ner redan ca 2000 f.Kr. Det finns vissa likheter mellan händelser i Gilgamesheposet och Bibeln, bl. a. berättelsen om syndafloden. Det är därför inte otänkbart att delar av eposet varit känt även i andra kulturer. Bland den egyptiska litteraturen utmärker sig den märkliga Dödsboken från 1500-talet f. Kr., som handlar om det eviga livet efter döden. Råd om hur man skulle blidka gudarna i dödsriket skrevs ofta av på papyrusrullar och placerades i gravarna. Den egyptiska litteraturen utmärktes av ett stelt språk, det är egentligen bara hos Akhenaton som vi möter en levande och personlig diktning. I hans berömda hyllning till solguden Aton, Solsång, är tonen varm och innerlig.

4710794_INLAGA.indd 42

2013-05-29 16.13


MUSIK OCH DANS

43

Gemensamt för de båda högkulturerna var att musiken ansågs ha en magisk innebörd, som kunde förstärka betydelsen av de religiösa texterna. I riter och andra religiösa sammanhang fyllde musiken därför en viktig funktion. Det samma gällde för dansen. Genom att låta professionella dansare gestalta myterna hoppades man kunna återuppleva de magiska ögonblicken och samtidigt visa gudarna sin vördnad. Dansen och musiken var också en viktig del av det vardagliga livet. Man sjöng när man arbetade och vid privata fester var dans och musik ett uppskattat inslag. Då handlade det om ren underhållning och de kvinnliga dansarna var specialutbildade för att röra sig så behagligt och sensuellt som möjligt. Musikerna spelade bl. a. på flöjt, harpa och trumma, men vi har ingen kunskap om hur högkulturernas musik lät.

mesopota m i en oc h egy pten

I NSTU DE R I NGSU PP G I FTE R

4710794_INLAGA.indd 43

1.

Var och hur uppstod högkulturerna? Vad utmärker en högkultur? Ge konkreta exempel utifrån Egypten och Mesopotamien.

2.

Beskriv egyptiernas och mesopotamernas världsbild och syn på döden.

3.

Vad menas med polyteism?

4.

Varför var det så viktigt med ett skriftspråk i dessa tidiga kulturer? Vad hette skriftspråket i Egypten respektive Mesopotamien?

5.

Vilka funktioner hade pyramiderna?

6.

Varför var den egyptiska konsten så reglerad och konservativ? Vilka regler fanns det för konsten? Ge exempel från skulpturkonst och måleri.

7.

Vad var a) Gilgamesheposet b) Dödsboken?

8.

Varför var musiken och dansen viktiga i högkulturernas religiösa riter?

2013-05-31 09.13


EVA NORD • KULTUR- OCH IDÉHISTORIA

KULTUROCH IDÉHISTORIA kultur- och idéhistoria presenterar en översikt över den västerländska kultur- och idéhistoriska utvecklingen, samt visar hur denna utveckling både präglar och präglats av övriga historiska processer. kultur- och idéhistoria har anpassats för att även fungera som läromedel i kursen historia 2b-kultur. Denna anpassning har skett genom att avsnitt som bland annat behandlar historiebruk, källkritik och epokbegreppet har lagts till. Bokens instuderingsfrågor underlättar och stimulerar lärandet hos eleven. Andra övningar i boken ger eleven praktisk möjlighet att träna på källkritik och källgranskning inom olika kulturyttringar såsom konst och texter.

EVA NORD

U LT

R

tredje upplagan

U K H C O IDÉH ISTO R IA

Best.nr 47-10794-0 Tryck.nr 47-10794-0

tredje upplagan

4710794_Omslag hela ny.indd 1

2013-05-31 09.42

9789147107940  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you