9789113037196

F&Cie

MARILYN MONROE FRAG MENT

MARILYN MONROE f ra g men t

dikter, dagboksanteckningar, brev

Les textes inédits de Marilyn Monroe, écrits entre 1943 et 1962.

Tout un univers intérieur Les textes pour découvrir l’autreinédit face de l’icône.

Édité par Stanley Buchthal et Bernard Comment Préface d’Antonio Tabucchi Traduit de l’anglais (États-Unis) par Tiphaine Samoyault

Couverture : © André de Dienes Quatrième : © eve Arnold www.seuil.com www.fictionetcie.com Isbn 978-2-02-102328-2 Imprimé en Italie 10-10

29,80

Seuil

MARILYN MONROE fragment

dikter, dagboksanteckningar, brev

redaktörer

stanley buchthal och

bernard comment

Översättning marianne öjerskog

Förord av antonio tabucchi

Översättning viveca melander

Redaktörernas kommentarer Norma Jeane Mortenson föddes i tvillingarnas tecken. Själv beskriver hon sig som en dubbelnatur: ”Jekyll and Hyde, two in one”. Denna dubbelhet bekräftas ytterligare genom initialerna i hennes artistnamn (som enligt en version lär ha inspirerats av att linjerna i vardera handflatan bildade ett tydligt ”M”), liksom av den pseudonym hon väljer då hon flyr Hollywood inkognito vintern 1954 och bokar biljett på flygplatsen under namnet Zelda Zonk.

Klart är emellertid att massmedierna med hjälp av filmindustrin skapade bilden av en strålande glad och lycklig kvinna under hennes livstid, även om det fick henne att framstå som en smått korkad blondin. Som exempel kan nämnas rollerna i Herrar föredrar blondiner, Låt oss älska och Flickan ovanpå. Allt som stred mot schablonbilden ansågs mer eller mindre malplacerat. Det fanns inte plats för någon melankolisk Marilyn.

Ikonen fick inte ha någon baksida.

Men som alla medaljer har ikonen två sidor, en sol- och en skuggsida. Dels omslagsflickans eller den sprudlande blondinens glitterblanka. Dels den dunklare och mer gåtfulla hos en ytterligt perfektionistisk ung flicka som strävade efter att uppnå det omöjliga och som inte kunde bli annat än besviken på livet (karriär, vänskap, förälskelser). ”I think I have a gay side in me, and also a sad side”, förklarar hon i en intervju.

Vännen Marlon Brando ger en träffande beskrivning av vilken bestörtning som rådde efter beskedet om hennes bortgång: ”Alla slutade arbeta, och alla såg på varandra med samma min, samma tanke i huvudet: ’Hur kan en så framgångsrik, firad, ung, självförsörjande, vacker flicka, hur kan hon … hur kan hon ta livet av sig?’

Ingen fattade varför, för hon hade ju det alla längtar efter, och man har svårt att föreställa sig att livet saknade mening för Marilyn Monroe, eller att hennes liv var någon annanstans.”

Det finns tusentals foton av ikonen. Bilden av henne har utnyttjats i alla möjliga sammanhang. Men här öppnar sig en ny värld, där man anar en enastående uppriktighet och en förödande klarsynthet. En okänd, aldrig tidigare skådad Marilyn. Vid hennes död 1962 testamenteras hennes kvarlåtenskap till Lee Strasberg. Då denne avlider 1982 står hans unga hustru Anna Strasberg som arvtagare. Vid en storstädning många Marilyns hand, 1946.

7

år senare råkar hon få syn på två kartonger fulla med Marilyns papper. Eftersom hon inte vet vad hon ska ta sig till med dem rådfrågar hon Stanley Buchthal, gammal vän till familjen. Under en middag inför invigningen av konstmässan i Paris några månader senare nämner Stanley saken för den franske publicisten Bernard Comment för att höra vad han anser i egenskap av förläggare. Och äventyret med denna bok tar sin början.

Texterna har i möjligaste mån presenterats i kronologisk ordning. Ord som rödmarkerats är sådana som har ändrats av förlaget, antingen genom att något uppenbart stavfel har rättats eller något utelämnat ord har lagts till. Den inbördes ordningen mellan olika stycken i vissa mycket fragmentariska avsnitt är givetvis en rekonstruktion, det vill säga en tolkning. Det markeras med röda pilar (de svarta är däremot Marilyns egna).

Det är inte uteslutet att fler handskrivna dokument kan dyka upp de närmaste åren eller decennierna. Marilyn har säkert skrivit mycket mer än det som återges här. För närvarande är det allt som finns att tillgå – förutom anteckningar om skådespelaryrket, vilket skulle kunna bli ännu en bok så småningom. Men genom detta urval ges ändå en mångfacetterad bild av en ung kvinna som inte nöjer sig med tomma fasader utan söker sanningen bakom tingen och människorna. Ett fåtal texter har eventuellt publicerats tidigare i olika sammanhang, helt eller delvis, utan tillstånd. Här får de en ny innebörd.

Att Hollywoodstjärnan verkligen var livligt intresserad av skönlitteratur förvånar väl bara de mest inbitna klichéälskare. Det märks inte bara på vårt samlade bildmaterial (och hur många av den tidens skådespelerskor brukade för övrigt låta sig fotograferas med en bok i handen lite då och då?). Under en intervju med den franske journalisten Georges Belmont 1960 påpekar Marilyn hur det var i början av hennes karriär: ”[ … ] jag visade mig inte på en enda premiär, inte en enda presskonferens, inte en enda mottagning. Jag gick ju fortfarande i skolan! Jag hann aldrig avsluta min skolgång, så jag läste olika kurser vid universitetet i Los Angeles. På kvällstid. På dagarna försörjde jag mig genom olika småroller. Jag studerade litteraturhistoria och amerikansk historia. Jag läste mycket, stora författare.” Hennes bibliotek omfattar drygt 400 böcker, alltifrån klassiker av Milton, Dostojevskij och Whitman till samtida verk av Hemingway, Beckett och Kerouac.

Senare spelar även Arthur Miller en viss roll, då han bland annat råder henne att läsa Carl Sandburgs biografi över Abraham Lincoln i sex delar, som hon slukar. Men redan 1952, innan Miller och hon blev ett par, ger hon sig i kast med Odysseus av James Joyce. Flera konstnärer har som bekant inspirerats av Marilyn (Dalí, de Kooning, Warhol). Själv var hon också mycket konstintresserad, särskilt när det gäller italienskt renässansmåleri (till exempel Botticelli), eller Goya och i synnerhet dennes demoner (”Jag känner den mannen mycket väl, vi drömmer samma drömmar, jag har drömt likadant sedan jag var barn”), eller Degas, inför vars skulptur av den fjortonåriga balettdansösen hon blir stående i stum förundran, eller skulptören Rodin, vars fantasiskapelse i Guds hand hon betraktar länge och vördnadsfullt på Metropolitan Museum of Art. 8

Härigenom framträder en vetgirig, bildad och kunskapstörstande Marilyn med en stark önskan att förstå (andra människor, världen, ödet), och inte minst att förstå sig själv. Hon antecknar, skriver ner sina känslor, tankar, funderingar. Somliga lär väl förvånas över alla stavfel, där man nog inte kan utesluta att det rör sig om någon form av dyslexi. Men man ska inte glömma att självaste Marcel Proust, en författare som hon läste under inspelningen av Kärleksnästet 1951, påstod sig ha den största förståelse för just stavfel och uttryckte sig så här överraskande och skönklingande i ett av sina brev: ”Varje stavfel är ett uttryck för lust …”

De här sammanställda texterna utgör en guldgruva. De har utgivits tack vare Anna Strasberg och sönerna Adam och David, vars främsta syfte med projektet har varit att ge en rättvisande bild av Marilyn och få tillfälle att visa upp en hittills okänd sida av hennes personlighet. Urvalskriterierna har aldrig styrts av kommersiella utan av strikt litterära och konstnärliga hänsyn.Vår gemensamma strävan från början till slut har varit att sammanställa ett verk som vi i all anspråkslöshet tror skulle ha gillats av författaren själv. Marilyn förklarade vid något tillfälle för en journalist: ”Näst efter Arthur är nog Lee den som har förändrat mitt liv mest. Det är därför jag tycker så mycket om att delta i undervisningen vid Actors Studio och gå på hans fantastiska, exklusiva privatlektioner i Carnegie Hall.” Kanske var Lee Strasberg den som förstod sig på henne bäst av alla.

Utan en tanke på döden planerar Marilyn för framtiden in i det sista. Bland annat har hon föresatt sig att spela samtliga Shakespeareroller, alltifrån Julia till Lady Macbeth. Hon är också fast besluten att återigen starta ett eget produktionsbolag – denna gång i samarbete med Marlon Brando.

Vissa texter kommer säkert att bli föremål för tolkningar och kritiska kommentarer.

Men det finns inget tarvligt, inget sensationslystet i de hittills opublicerade utkasten.

Förtrolighet utan åthävor, seismisk registrering av själen. Det förtar inget av Marilyns gåtfullhet, utan ger den bara ytterligare substans. Hon var en ouppnåelig fixstjärna med en medfödd magnetisk utstrålning som rubbade alla kompasser som kom i hennes väg. Än i dag dyker hon upp i modevärldens skyltfönster, som ett tidlöst skönhetsideal.

Otaliga kvinnliga skådespelare och musikalartister har henne som förebild och försöker efterlikna henne genom att uppträda som hon, låta som hon. Hon hyllas i åtskilliga sånger. Däribland Elton Johns och Bernie Taupins välkända ”Goodbye, Norma Jeane [ … ] / Loneliness was tough / The toughest role you ever played / Hollywood created a superstar / And pain was the price you paid / Even when you died / Oh the press still hounded you / All the papers had to say / Was that Marilyn was found in the nude.”

Genom sina texter är hon mer levande än någonsin.

Stanley Buchthal Bernard Comment

9

Life – I am of both of your directions Life Somehow remaining hanging downward the most but strong as a cobweb in the wind –I exist more with the cold glistening frost.

But my beaded rays have the colors I’ve seen in a paintings–ah life they have cheated you

Kommentar: Marilyn tycks ha skrivit flera versioner kring samma tema om livets olika vändningar och den sköra, ibland osynliga men slitstarka och dagglittrande spindelväven. Till exempel en dikt som cirkulerar på nätet med titeln ”To the weeping willow” / ”Till tårpilen”: Jag stod under dina grenar / Och du sprack ut / och jag fångades in till slut / och när blåsten piskade mot marken / och sanden, fångades jag in. / Tunnare än spindelväv var jag / skörare / men den höll / och tålde de häftiga vindkasten / liv – du som då och då / tar en ny vändning / även om jag oftast blir hängande uppochner / medan jag slits åt bägge håll.”

Liv – jag vänds åt olika håll råkar bli hängande uppochner för det mesta men stark som spindelväv i blåsten – lever jag upp i den gnistrande rimfrosten.

Fast mina dagglittrande strålar har samma färg som jag sett på en målning – åh liv de har svikit dig 39

Fear of giving me the lines new maybe won’t be able to learn them maybe I’ll make mistakes people will either think I’m no good or laugh or belittle me or think I can’t act.

Women looked stern and critical – unfriendly and cold in general afraid director won’t think I’m any good. remembering when I couldn’t do a god damn thing. then trying to build myself up with the fact that I have done things right that were even good and have had moments that were excellent but the bad is heavier to carry around and feel have no confidence depressed mad

Rädd att ge mig nyskrivna repliker lyckas kanske inte lära mig dem gör kanske bort mig så att folk antingen tror jag är värdelös eller skrattar eller ser ner på mig eller tror att jag inte kan agera.

Kvinnorna såg bistra och kritiska ut – allmänt kyliga och otrevliga rädd att regissören inte ska tycka jag är bra.

Minns när jag inte kunde göra ett förbaskat dugg.

Försökte sedan peppa mig med att jag faktiskt har gjort rätt och till och med riktigt bra ifrån mig och i mina bästa stunder rentav varit fantastisk men misslyckandena väger tyngre och jag saknar självförtroende vansinnigt deprimerad 63

>>> That silent stirring river which stirs

and swells itself with whatever passes over it wind, rain, great ships.

I love the river – it is never unmoved by anything.

It’s quiet now And the silence is alone except for the thunderous rumbling of things unknown distant drums very present but for the piercing of screems and the whispers of things sharp sounds and then suddenly hushed to moans beyond sadness – terror beyond fear.

The cry of things dim and too young to be known yet The sobs of life itself

And bear the pain & the joy of newness on your limbs Loneliness – be still

You must suffer – to loose your dark golden when your covering of even dead leaves leave you strong and naked you must be – alive – when looking dead straight though bent with wind

>>> Den tysta floden som rörs upp och svämmar över av allt som passerar över den: blåst, regn, stora fartyg. Jag älskar floden – aldrig oberörd av något.

Den ligger stilla nu och endast tystnad råder, förutom det dova mullret från dunkla krafter, avlägsna men högst påtagliga trumslag; förutom ihållande gälla skrik och bruset runt omkring, skarpa ljud som plötsligt dämpas till hjärtskärande jämmer – sanslös skräck. Gråten från något diffust, nyfött och ännu okänt. Snyftningarna från livet självt Visst gör det ont – att mista sitt gyllenbruna när du ligger där stark och naken under täcket av döda fjolårslöv. Du måste – leva – fast till synes död, krökt och hopkurad i snålblåsten Och bära pånyttfödelsens smärta & glädje på dina armar Ensamhet – var stilla 95

ises

prom

more more Best finest surgeon – Strasberg ke no make no sible. a M waits to cut me open which I don’t mind since Dr. H os er – if p ions nne Karg o t has prepared me – given me anaesthetic a n la n A p e x g k e rdin ma and has also diagnosed the case and Rega after this nts or tie agrees with what has to be done – itme ents commengagem ave an operation – to bring myself back to to to s down future – o keep life and to cure me of this terrible dis-ease lf e s in my ble t stly to whatever the hell it is – ing a ot be and mo guilty n Arthur is the only one waiting in the outer them feeling he room – worrying and hoping operation successful avoid is now t . h e ic s h a c w for many reasons – for myself – for his play and for himself indirectly Hedda – concerned – keeps calling on phone during operation – Norman – keeps stopping by hospital to see if I’m okay but mostly to comfort Art who is so worried – Milton calls from big office with lots of room and everything in good taste – and is conducting business in a new way with style – and music is playing and he is relaxed and enjoying himself even if he is very worried at the same time – there’s a camera on his desk but he doesn’t take pictures anymore except of great paintings.

Strasberg cuts me open after Dr. H gives me >>>

Kommentar: Anne Karger är mor till Fred Karger, som påstås ha varit Marilyns första stora kärlek. Hon lärde känna Anne 1948 i egenskap av röstpedagog vid filmbolaget Columbia. Den goda kontakten dem emellan bestod livet ut.

Doktor H. syftar på doktor Margaret Hohenberg (se sid. 227).

Hedda Rosten, nära väninna till Marilyn sedan 1955, blir en tid hennes assistent. Norman är Heddas make.

Art är Arthur (Millers) smeknamn.

Milton Greene tog ett oändligt antal fotografier av Marilyn, innan han blev hennes affärspartner.

Sluta lova en massa saker, sluta förklara – om det går. Sluta engagera mig när det gäller Anne Karger eller binda upp mig med en massa åtaganden i framtiden – så slipper jag lämna återbud och framför allt få så dåligt samvete som jag har just nu.

Bäste mästerkirurgen – Strasberg − ska sprätta upp mig och det har jag inget emot för doktor H har gjort mig iordning – sövt ner mig och därtill diagnostiserat fallet och är införstådd med vad som bör göras – operera – så att jag väcks till liv igen och botas från denna hemska sjuk-dom vad i herrans namn det är för något – Arthur sitter ensam och väntar i rummet utanför – oroar sig och hoppas att operationen ska lyckas av olika skäl – för min skull – för pjäsens och indirekt för sin egen skull. Hedda är bekymrad och ringer ideligen under operationen – Norman tittar upp titt som tätt för att se hur jag mår men mest för att trösta Art som är så orolig – Milton ringer från flott kontor med gott om plats och smakfullt möblerat – sköter affärerna snyggt och helt annorlunda – och det hörs musik och han är lugn och avspänd och trivs bra fast han är väldigt orolig samtidigt – det står en kamera på skrivbordet men han har slutat fotografera utom kända konstverk.

Strasberg sprättar upp mig sedan doktor H har givit >>> 97

>>> anesthesia and tries in a medical way to comfort

r H. For D at th bout tell a orrible h of the g to dream ho is tryin e in w to m an – ive m too close y panic ls u p re lean – and m ught tho tor eleva en all my mean h that and t does attached – him I’m ising to him desp

me – everything in the room is white in fact I oks ven lo can’t even see anyone just white objects – He e he has they cut me open – Strasberg with Hohenberg’s ass. like ereal a ven se. and there is absolutely nothing there – Strasberg is disea deeply disappointed but more even – academically amazed that he had made such a mistake. He thought there was going to be so much – more than he had ever dreamed possible in almost anyone but instead there was absolutely nothing – devoid of every human living feeling thing – the only thing that came out was so finely cut sawdust – like out of a raggedy ann doll – and the sawdust spills all over the floor & table and Dr. H is puzzled because suddenly she realizes that this is a new type case of puple. The patient (pupil – or student – I started to write) existing

of complete emptiness Strasberg’s dreams & hopes for theater are fallen.

Dr. H’s dreams and hopes for a permanent psychiatric cure is given up – Arthur is disappointed – let down +

>>> narkos och försöker trösta mig på klinisk väg – allt i rummet är vitt inte en människa syns till bara vita föremål – blev uppsprättad av dem – Strasberg assisterad av doktor Hohenberg, men där finns ingenting – Strasberg är djupt besviken men framför allt – häpen rent teoretiskt över att ha begått ett sådant misstag. Han trodde det skulle finnas så mycket – mer än han kunnat drömma om hos de flesta andra men istället fanns det ingenting – tomt på varje tillstymmelse till människoliv och känslor – det enda som läckte ut var fint sågspån – som från en gammal sliten trasdocka – och sågspånet rinner ut över hela golvet & bordet och doktor H blir konfunderad för plötsligt inser hon att det här är ännu ett typfall. Eftersom patienten (eleven – eller skolflickan – höll jag på att skriva) var helt ihålig inuti.

Strasbergs drömmar och förhoppningar om teaterkarriär grusas.

Doktor H:s drömmar och förhoppningar om varaktig psykisk hälsa raseras – Arthur känner sig besviken – sviken + Till doktor H. – berätta att jag drömde om den där äcklige snuskgubben – som försöker luta sig för tätt inpå mig i hissen – och hur skräckslagen jag blev och hur intensivt jag avskydde honom – betyder det att jag är fäst vid honom Det syns ju på honom att han har någon könssjukdom.

99

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2010 Editions du Seuil © 2010 Antonio Tabucchi ”Stoftet på fjärilens vingar” © 2010 LSAS International, Inc. och Norstedts, Stockholm 2011 Originalets titel: Fragments – poèmes, écrits intimes, lettres Originalförlag: Editions du Seuil Översättning: Marianne Öjerskog Översättning av ”Stoftet på fjärilens vingar”: Viveca Melander Omslag: Susan Mitchell/Anita Dahlberg Omslagsfoto: © Alfred Eisenstædt/Pix Inc./Time & Life Pictures/Getty Images (framsida) och © Eve Arnold/Magnum Photos (baksida) Formgivning: Valérie Gautier Bildmaterial: Khadiga Aglan Tryckt i Italien, 2011 ISBN 978-91-1-303719-6