9789127141353

ISBN 978-91-27-14135-3

9 789127 141353

Omslag_final2.indd 5

2015-03-25 12:59

Strรถmquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 2

2015-03-20 12:15

Utseende s. 7 Kultur s. 43 Vänskap s. 89 Politik s. 111 Döden s. 155 Kärlek s. 167 Hur ska man leva? s. 205 Psyket s. 233 Skapande s. 269

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 5

2015-03-20 12:15

Strรถmquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 6

2015-03-20 12:15

Utseende

Strรถmquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 7

2015-03-20 12:15

Jag tycker det är extremt tråkigt att raka benen. Det gör mig också lite sur att jag som kvinna ska hålla på med det. Samtidigt t­ ycker jag att det är mycket, mycket snyggare med rakade ben och man vill ju vara snygg och känna sig fin.

Hur tycker ni att jag ska göra?

Liv: Du kanske kan raka det ena benet?

Caroline: Det känns hemskt att det ska vara upp till oss hur du ska göra med dina ben? I din fråga finns svaret (Yoda). Du ska inte fråga andra om dina ben. Jag håller med dig, det är snyggt med släta ben. Personligen är jag väldigt slapp. Orkar inte raka dem och har inte gjort det sen jag fick pojkvän :( Liv: Jag har faktiskt aldrig rakat mina ben. Jag placerar in orakade ben i samma kategori som ovårdade naglar eller slitet hår, nämligen: ingen bryr sig, folk vill ligga med en ändå. Det är i alla fall min erfarenhet :)

s. 8

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 8

2015-03-20 12:15

Tror ni att hipstertrenden håller i sig, eller följs den av någon ny trend?

Vad blir hipster­rörelsens backlash?

Caroline: Det fanns hipsters på 60-talet också. Men idag är de, istället för att vara emot normen, en förfinad version av den.

Det är en subkultur som följer trender, istället för kritisera dem. Jämför det med säg punken, som hade en tydlig programförklaring. Hur ska den dö ut om själva fundamentet är att den återuppfinner sig själv i takt med samhällets svängningar?

2000-talets hipsterrörelse har aldrig handlat om en vilja att förändra. Den verkar i takt med samhället, inte utanför det.

Men erbjuder samtidigt subkulturens attribut: fräcka kläder, ungdom, bra fester. Det är liksom en mainstreamsubkultur. En paradox.

Men: trots att den har detta sega fundament som premiss, har den inte nödvändigtvis lång tid kvar som subkultur, då den brister i en av subkulturens hörnstenar: attraktion. Att den vänder kappan efter vinden, innehåller gamlingar och inte står för något är ohett. Och om något inte är vackert, attraktivt och förlovande kan det inte överleva. En subkultur ska bygga på romantik. Det är romantiken som tar stryk när hipsterkulturen är som en präktig fjäskig mammas pojke.

Det som utmärker en hipster, förutom att hen har råd att konsumera, är att ingen vill bli kallad hipster. En hörnsten är s. 9

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 9

2015-03-20 12:15

att se ner på andra hipsters just för att de är hipsters. Alltså ser man ner på sig själv. Det är en självhatande subkultur och till skillnad från andra subkulturer riskerar den inte att dö ut på grund av brist på resurser, styrka, omfång, utan just på grund av självhat.

Liv: Jag tror att det kommer att komma en ny trend snart. ­Kanske något slags revival eller uppvärdering av emo-­kulturen, där även vuxna är emos, så som det var i Tyskland när Den unge Werthers lidanden kom ut på 1700-talet. Jag tror också på städer som typ Seoul, Shanghai, Hongkong: att ekonomierna i Asien kommer att komma igång mer med sin kultur­ imperialism. I Asien florerar emo-kulturen rätt starkt, kids romanti­serar sådant som att åka till heliga berg och begå självmord. Folk kommer typ vibba in på jordens undergång. Jag tror att känslor kommer att komma starkt, jag och Caroline är ett exempel på detta, tecken i tiden, ha ha.

Caroline: Lajvandet av den borgerliga kulturen kan komma att visa sig vara tråkigt och destruktivt. I tristessen kanske någon blir inspirerad att börja damma av gamla frågor som kritiserar den mormorgeneration som hipsters avgudar. Giftermål kan vara en sådan fråga. Inte så att folk kommer att ta aktiv ställning emot giftermål. Nu är ju väldigt många hipsters aktivt för. Men kanske, kanske kommer man tycka att det är pyttelite kefft på grund av dess konnotationer historiskt: att låsa in en kvinna och göra henne omyndig, lämna över henne från en far till en make. Vissa kanske inte kommer att tycka att det känns så coolt som det anses nu. s. 10

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 10

2015-03-20 12:15

Kortkort lugg, är det fint eller är jag bara hjärntvättad att tro det?

Liv: Om du känner att du tycker att kortkort lugg är fint så tror jag att du tycker det på riktigt, eftersom jag tvivlar på att det finns någon som hjärntvättar folk att tycka att kort lugg är snyggt. Vem skulle ligga bakom den hjärntvätten, liksom?

Sara Stridsberg?

s. 11

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 11

2015-03-20 12:15

Jag tänker att det finns attribut som är okej för rasifierade men inte för icke-rasifierade och vice ­versa. Kan ni ta upp några ­sådana attribut?

Liv: Ja, ”okej” är kanske fel ord – men på grund av rasistiska strukturer, och vithetens privilegium, så är det ju så att kläder och attribut förstås olika om de sitter på olika kroppar. Till exempel kan jag som vit medelklasstjej ha på mig en smutsig, hålig tröja som jag hittat i en container och på det sättet förstås som radikal, ball och bohemisk, medan en rasifierad kropp, i samma tröja, blir läst på ett helt annat sätt. En somalier som botaniserat bland udda grejer i en frälsningsarmélåda, löper ju exempelvis mycket större risk att konstrueras som sinnessjuk, kaotisk, fattig, desorganiserad om hen sätter på sig typ en ful blus eller en konstig keps med roligt tryck, än en vit kropp som tar på sig samma saker, hen uppfattas istället som en DJ. Detta gäller väldigt många saker: oborstat hår, udda strumpor, håliga strumpbyxor, smutsig tygkasse, avskavt nagellack, taffligt smink, ironisk hor-stil etc.

Det är alltså ett vitt privilegium att kunna ha på sig extremt fula saker.

Ett annat tydligt exempel är streetkäder: vita unga män kan s. 12

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 12

2015-03-20 12:15

ha streetkläder utan problem, medan rasifierade unga män inte kan ha streetkläder utan att bli stoppade av polisen. Det är som att polisen tror att det är olagligt för rasifierade män att bära kläder i mjukt material.

Caroline: Samhället vill en sak: att alla ska se städade ut.

Vara rena och ha hela kläder. Det är premissen för att få sluta förlovningen och skriva på samhällskontraktet. Man hatar EU-migranter som sitter på marken och fryser och är jobbiga med långt hår. Det är skamliga känslor som inte passar in i den svenska självgodheten. Det är samma mörker som b ­ ubblar under ytan som också manifesterar sig i att Sverigedemokraterna har ca 20 procent av folkets stöd. En dubbelmoral.

Samtidigt finns det i samma samhällskontrakt friskrivningsklausuler som kan nyttjas av vit kulturell ungdom. Det är som om de får en laminerad brasklapp med sig hem från SÖS. I det finstilta går att läsa: Du kan visa dina bröstvårtor i en för liten My Little Pony-tröja, ha trassligt blått hår men ändå erbjudas känslan av att vara högst upp på en samhällspyramid som utmärks av obegränsad frihet, att kunna experimentera sexuellt utan att bli dömd, eller som i frågan vi diskuterar, ha trasiga kläder. Ingen kommer att starta ett parti som protesterar mot blotta synen av sjaviga ung­domar och kulturarbetare på stan och få med sig en femtedel av svenska folket, för det finns något gediget, som cement eller Östergötlands ekar, som står starkt och fast, och det är den vita hudfärgen. Det ger, no pun intended, carte blanche att se ut som skit och ändå vara cirka 100 procent mobil, medan en människa med andra färger och trasig stil, knappt har utrymme att existera på överhuvuds. 13

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 13

2015-03-20 12:15

taget. Folk vill förinta den människa som inte är vit. Folk blir galna. De pissar på henne utanför Hemköp. Man vill eliminera henom som inslag i stadsbilden. Hen förstör stämningen. Den stämning som är att 17-åringar som heter Ingrid och Sigrid kan strosa fritt och röra sig upp och ner på en social och ekonomisk och kulturell och sexuell skala.

Bevis för detta kan man få genom att gräva i vad föräldrarna till olika provokativt klädda barn jobbar med. Säg en vacker fjortonårig pojke med hundkoppel som står och deppar i ­Dramatens foajé. Trådarna leder fram till Svenska Akademien med omnejd. Är du ett barn och är punk och rör dig i Stockholms innerstad, har du sannolikt en förälder som någon gång skrivit för, eller blivit skriven om, i DN Kultur. Du har ett lantställe och du bor kanske till och med i Gamla stan. Ju mer kulturellt kapital, desto trasigare/butchigare/konstigare kläder.

Den här känslan och den här förnimmelsen av att se privilegierade barn och förstå deras härkomst är så stark för mig att den nästan är kroppslig. Den beskrivs bäst: skräck. Motsatsen till den enorma trygghet som ligger i att se ut som en tiggare men vara stenrik på vanligt och kulturellt kapital, bostäder, designmöbler and whatnot, är skräcken att bli påkommen som mindre värd och onormal och att inte få vara med. Att bekänna hudfärg. Jag har alltid känt mig för smutsig. Och liksom arbetarklassen som städar in absurdum (i alla fall mina idioter till dagmammor som plastade in alla möblerna i finrummet och dammsög och dammtorkade flera gånger om dagen), på samma sätt finns det en ängslighet som gör att jag hänfaller åt pressen ”att vara fin”. Det är en rädsla som ebbar ut i kläs. 14

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 14

2015-03-20 12:15

derna och i könsrollerna. Jag känner: jag har inte råd att ha en ful väska. Jag är för kort och jag har höfter. Jag ser latinamerikansk ut. Det är pinsamt. Det är pinsamt att inte vara lång och blond på Östermalm. Jag borde skämmas.

Normerna tar hårdare stryptag ju längre bort man är från dem. Om man är Leif GW kan man ju kräva att aldrig behöva använda fötterna fast man är i en studio på SVT som sänder programmet man är med i (Veckans brott). GW orkar inte stå upp och han vägrar banta ner sig och han vägrar prata tydligt.

Trots detta bemöts GW av idel jubel och hurra­rop. Han är en vit man i övre medelåldern. Han kan göra vad fan han vill och gör det och älskas för det. Även av mig.

Om han var kvinna skulle det höjas på ögon­brynen. Man skulle vara tvungen att bli ett ansikte utåt för alla ­kurviga kvinnor och uttala sig om sin kroppsvikt och ”vara stolt över den”. Om man skulle vara kvinna och prata för jävligt, så som Kristina Lugn (som dock har de andra privi­legierna), skulle man få hot- och hatbrev, vilket hon också fick när hon släpade loss i rutan.

s. 15

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 15

2015-03-20 12:15

Jag gillar mode och att hitta kläder som får mig att känna mig snygg.

Men lika ofta får jag panik över mode­hetsen och att det ställs högre krav på mig att konsumera än på min kille som ju är med i matchen bara genom att klä sig i jeans och skjorta. Och så får jag dåligt samvete över att jag ­ägnar mig åt konsumtion som är helt onödig bara för att det är kul. Hur tänker ni kring kläder, stil och konsumtion?

Caroline: Jag orkar inte med känslan av att vara ägd och det är något jag känner väldigt starkt när jag står i kassan på H&M med en topp i handen sydd av ett väldigt duktigt barn. Jag ­liksom känner hur jag får någon annans hjul att snurra. (Inte det barnets.) Det känns som om jag runkar av H&M:s vd, och inte på det positiva sättet.

Det är också så jävla härligt att inte handla. Det inger samma hybris som kan infinna sig när man är nykter då alla andra är fulla. Man vaknar på söndagsmorgonen och kollar på s. 16

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 16

2015-03-20 12:15

ankor och känner att man är stadens egentliga borgmästare.

Förlåt, jag började livsstilsblogga. Var var jag. Jo: det gör inget om man är sjavigt klädd. Det är förhöjande att vara välklädd ibland. Men jag tror inte på en ordning där konsumtion och kläder är etta på en livslista. Jag tror inte att det är så man blir lycklig.

I olyckliga perioder har jag brytt mig mer om stil. Jag förknippar en bra siluett med gråt och ensamhet.

Liv: Alltså, själva intresset för stil och mode tycker jag inte att du behöver racka ner på, det är ju inte i sig ett sämre intresse än typ ett intresse för djur eller teknik eller vad som helst.

Djur och teknik är värre intressen om du frågar mig. Problemet är om du känner dig ägd och tvingad till viss konsumtion av modeindustrin. Men kanske kan du behålla ditt intresse för mode och kläder utan att konsumera: du kanske kan lära dig sy grejer själv, eller bara handla på second hand/auktioner på nätet, eller styra upp sådana där klädbytardagar eller free shops med dina kompisar.

Att klara sig ur det här själv är egentligen inte ett så stort problem, värre är ju att hela världsekonomin är uppbyggd kring masskonsumtion och varufetischism. Allting går ut på att vi ska älska ett ting – vilja äga ett ting – sedan direkt tröttna på tinget och vilja ha ett annat ting – i oändlighet, det är så tillväxt skapas och ekonomin funkar, i alla fall tills jordens resurser tar slut. Här tycker jag det skulle vara intressant att – istället för att till exempel en enskild kulturjournalist slutar shoppa under ett år och bloggar om det – genomföra större samhällsexperiment: som exempelvis att förbjuda klädtillverkning under några år s. 17

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 17

2015-03-20 12:15

så att INGEN kunde köpa kläder – så som man gjorde med sprit under förbudstiden i USA. Då skulle alla tvingas anpassa sig och istället börja byta och återvinna saker. Förlåt att jag föreslår staliniståtgärder som tvångsreformerar alla till Underbara Clara. Jag ångrar mig. Ny idé: att H&M delar ut alla sina aktier till de kvinnor som sitter och syr deras fula byxdräkter i ­Bangladesh.

s. 18

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 18

2015-03-20 12:15

Finns det politiska v­ ärderingar som påverkar era val av ­kläder och i så fall hur?

Liv: Inte medvetet, men när jag tittar mig själv i spegeln kan jag bli chockad av hur mycket jag ser ut som världens mest ­klyschiga vita vänster-kultur-människa. Jag har bara satt på mig det jag själv tycker är snyggt, jag ba: ”Oj, en svart kappa, svart hår, rött läppstift bla bla, det blir väl fint”, men undermedvetet har jag gjort exakt samma estetiska bedömningar som sekler av vita vänsterkulturtjejer gjort före mig.

Det är väl ett tecken på att vi alla är 100 procent o-originella och o-unika individer.

Caroline: Jag är nog lite mera torsk. Eftersom jag har närt ett slags halvt vithets/rikhetskomplex under hela mitt liv försöker jag ofta se liksom mer värd ut än jag känner mig. Till exempel ha oljerock, fast jag inte äger ett gods och knappt är i naturen.

Det skvallrar ju alltid om motsatsen. Lycka är att se ut som sopor och ändå tillhöra the one percent.

s. 19

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 19

2015-03-20 12:15

Jag dejtade fram tills nyligen en ­borgarkille av det extrema s­ laget och han v­ äckte naturligtvis mer än ett komplex hos mig. Ett av dem var min doft, eller just avsaknaden av detsamma. ­Tycker ni att doft, eller att ”ha” en ­parfym, är en klassfråga? ­Använder ni ­själva parfym?

Liv: Hm, jag har faktiskt aldrig tänkt på att parfym, eller att ”ha en doft”, skulle vara en klassfråga. Jag tänker mer att det är en fråga om till vilken grad man är en hippie. Jag själv till exempel använder aldrig parfym, förmodligen på grund av ett slags naturlighetsideal under min uppväxt. Jag har positiva barndomsminnen av att människor luktar cigg och skägg.

Utan att posera måste jag också säga att jag uppskattar vanlig kroppslukt mer än parfym. Bara den inte luktar ingrott och gammalt. Men exempelvis ren svett luktar ju gott. Om din kille väcker komplex hos dig genom att ”ha en doft” kanske du kan väcka komplex hos honom genom att vara ett sexigt, oförfalskat naturbarn?

Caroline: Man kan bli ägd på så många sätt! Doft är ett.

Andra härskartekniker från rika killar: grytor från märket s. 20

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 20

2015-03-20 12:15

Le Creuset, skidåkning, att inte få ångest av att se ett husdjur.

För att ha en egen parfym måste man gå igenom en massa kostsamma moment. Kassera förra årets trendiga dofter. Köpa en parfym, som ingen annan har och är god. Det gör man med fördel utomlands. Alltså måste man ha råd att åka utomlands.

Doften man hittar måste stå ut, samtidigt som den ska bli beundrad av alla för att den är så god. Det blir en dyr affär, både tidsmässigt och ekonomiskt. Den här typen av fritid och nöjesspenderande för tankarna till dandys eller sponsrade modebloggkvinnor. Den senare kategorin ser samhället ner på, men den första: ja, jag skulle säga att det är en klassfråga.

s. 21

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 21

2015-03-20 12:15

Vad är ni sjukt nöjda med ­gällande ert utseende?

Liv: Jag har väldigt jämna tänder.

Caroline: Vet inte. Inget? Är i och för sig söt. Men det är inte så fint tycker jag. Det har dock hjälpt mig. Känner mig som ett skogsrå. Ett slags avgrundsångest och mörker i en super­gullig kropp.

s. 22

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 22

2015-03-20 12:15

Vad är bästa och enklaste sättet att måla eyeliner?

Liv: Jag brukar använda en flytande eyeliner som är vattenfast.

Fast jag ser ofta ut som en kladdig tvättbjörn/crackhora, så jag är fel person att fråga.

Caroline: Har kak-eyeliner. Målar med pensel.

s. 23

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 23

2015-03-20 12:15

Jag har en fråga om utseende­ fixering. Att ni tänker på och ­värderar utseenden är ju t­ ydligt, men vill ni inte bort från den ­hierarkiska maktordningen, trots att den är en del av er position? Är det en inre k ­ onflikt hos er eller ser ni det inte som problematiska ­sociala ­konstruktioner?

Liv: Det är klart att ”snygg” och ”ful” är problematiska sociala konstruktioner. Samtidigt stämmer det, som du noterar, att jag själv hela tiden använder dessa kategorier. Till stor del beror det på ren slapphet, men det kan ju också vara ett sätt att ta ­makten över hierarkin snygg/ful och rasera den, alltså: säga att något är fult som brukar anses snyggt, och tvärtom. Till exempel: att prata väldigt mycket om mäns utseende, eftersom män ­brukar slippa få sina utseenden recenserade i samma utsträckning som kvinnor. Typ: ”Det bästa med Dalai Lama är att han har så spänstig hy.” Det kan, med lite god vilja, finnas något subversivt i det.

Caroline: Vad gäller utseende och hierarkier känner jag mig som Strindberg under perioden när han upptäckte absinten s. 24

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 24

2015-03-20 12:15

i Paris. Det är ett inferno! Det är ett helvete på jorden och där står jag i vortex. Runtsnurrad och skriker, gråter, blir upphetsad. Tack så mycket, media.

Liv: Hahaha.

Caroline: Men det där är svårt. Det är svårt att stå emot skönhetsordningen. Den styr världen. Att se ut på ett visst sätt. Att vara vit, till exempel. Jag har alltid upplevt en otillräcklighet i min, men framförallt andras ännu brunare, hudfärg som blir mer akut och mer alarmerande om jag är på en plats där fler människor ser ut som jag gör. Till exempel i Miami, där många har latinamerikanskt ursprung, men s­ tadens jet set är snövita.

De som ser ut som jag påminner mer om stadens råttor, många till antalet, anonyma, utför skitgörat, ingen vill ha dem synliga.

De står i restaurangköken och steker veganska completos.

Knausgård beskriver det där bra i band sex av hans kamp.

Hans intention är att beskriva skönhetens makt, men det han gör är att beskriva sexismen. Så här ser scenen ut: en professor håller en föreläsning på universitetet, en kvinna räcker upp ­handen. Hon ställer en fråga. Läraren slås ut av hennes skönhet och kan omöjligt uppfatta vad hon säger. Bevis på skön­hetens makt, enligt Knaus. Bevis på sexism, enligt andra.

Utseende finns (och sexism finns). Men om vi skiter i sexism.

Utseende är ett slags maktmedel och om man inte har hög verkshöjd i sitt utseende betyder det mer för en. Man vill dit, man strävar. Man blir dum, man blir beroende, man vill ha mer, man gör av med pengar, man vill att någon med regelbundna drag och en viss sorts kropp ska känna samma saker för en själv som man känner för den personen. s. 25

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 25

2015-03-20 12:15

Samtidigt: när någon är överdrivet het kan den personen bli ett slags utseendets Dalai Lama. Jag har alltid undrat varför extremt heta tjejer är ihop med folk längre ner i den här skönhets­hierarkin Knausgård pratar om och som han lever sitt liv u ­ tifrån och som finns. Vi måste stipulera att den finns.

Det är för att vissa, oftast kvinnor, kan vara rika på utseende och l­ iksom först då, så slutar man (de) att bry sig. Kul för de fula killar som råkar vara på samma lokal. Säg den 30 år äldre professorn i Knausgårds berättelse. Av någon jävla anledning verkar detta vara en enkelriktad väg. Asheta killar brukar aldrig vara ihop med asfula tjejer.

Jag är också offer för skönhet. Strukturell skönhet. Jag har svårt att ställa mig utanför den ordningen och fördöma den och inte delta. Jag är så torsk på skönhet. Med lite god vilja kan man se något suggestivt i att jag som kvinna väljer vad som är vajert, med min blick. Du har säkert hört talas om ”the male gaze” som amerikanska feminister älskar att prata om. Det är ett begrepp som handlar om mäns tolkningsföreträde i att få beskriva världen och kvinnor. Jag älskar skönhet och jag ­älskar konst. Jag älskar ett vackert pianostycke och vad Lorentz gör just nu. Jag älskar en bit kropp. I really do. Jag liksom slås ut av det. Men jag fattar att man har ett intellekt också och om jag verkligen fokuserar, och inte är skönhetsdrogad, kan jag säga att den industri, sexism och kapitalism som utvinns ur sådana idioter som mig, bör man vara lite kritisk mot.

Liv: Det är stor skillnad på hur viktigt skönhet anses vara hos män respektive kvinnor. Exempel: Idoljuryn. Det är otänkbart att en kvinnlig utseendemässig motsvarighet till Anders Bagge s. 26

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 26

2015-03-20 12:15

skulle få sitta i den juryn. Typ en lite halvt överviktig, kortklippt, osminkad 50-årig kvinna i T-shirt och jeans. Det är typ förbjudet enligt lag att ha en sådan kvinna i tv. En kvinna som sitter i den juryn måste se ut som Laila. Alltså hon måste vara pyntad med strassdetaljer och hon får aldrig äta kolhydrater.

Men utseendets makt är en rätt så falsk makt, eller, en inte så särskilt bra makt. Jag menar, den där kvinnan som Knausgård beskriver i sin bok, vad får HON ut av sin ”makt”? Det enda hon får är ju en sämre utbildning. Man kan få en viss makt, om man är en vacker kvinna, men det är ju inte vackra kvinnor som styr världen. Det är de rika som styr världen. Och om man kollar på en lista över planetens tio rikaste så är det inte en pretty sight :(

s. 27

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 27

2015-03-20 12:15

Har ni några tatueringar?

Var? ­Varför skaffade ni dem? ­Vad ­föreställer de?

Liv: Jag har två svarta stjärnor, en i varje armveck. Jag gjorde dem när jag var 21 år i Mexiko. De är väl helt okej. Det är ju mycket ovanligare att inte ha en tatuering än att ha en ­tatuering. Alla är tatuerade, tänker jag varje gång jag är på en badplats. Svenska folket är typ mer tatuerade än den m ­ aoriska ursprungsbefolkningen. Oftast är t­ atueringar extremt fula.

Men det är inget motargument, jag kan u ­ ppskatta fulhet.

Caroline: Jag läste i DN Söndag att var tredje stockholmare är tatuerad. Jag har inga tatueringar. Vilket är mysigt. Det inger en härlig känsla av att vara bättre än alla andra. Att min hud är för dyrbar för att fåna runt sig med. På en bra dag. På en dålig dag kan jag sörja min rädsla att bli utkickad från samhället vid minsta snedsteg som en delfin på ljumsken. Varför ska inte jag få pissa ner mig med teckningar av bläck utan estetisk verkshöjd? Varför kan inte jag få vara sorglös? På sista tiden har jag märkt att det blivit modernt med tatueringar på halsen. Det är lite väl grovt? Till och med för en trygg svenne? Samtidigt välkomnar jag utvecklingen att man kan se ut hur fan som helst och ändå vara en del av samhället. Men som vanligt gäller den utvecklingen tyvärr bara för vissa. Att tatuera sig är på ett sätt

s. 28

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 28

2015-03-20 12:15

att manifestera sin vithet ännu mer. Det representerar en total vithetstrygghet.

Liv: En sak jag uppskattar är trenden med texttatueringar. Den trenden är ju väldigt dissad och hånad, att folk brännmärker sig själva för livet med halvgenomtänkta visdomsord som de lika gärna bara hade kunnat använda som dagens facebook­status.

Men jag gillar det! Kanske för att jag gillar att läsa.

s. 29

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 29

2015-03-20 12:15

Hur kan jag se respektabel ut på ­jobbet till en billig penning?

Caroline: Kamma håret. Jag har fram tills nu ställt mig på ­barrikaderna i fråga om trassligt hår. Tårögt har jag skrikit inom mig: ”Vad fan vill ni, ni ÄGER INTE mig!” Men sedan kom jag på att det var väldigt fint när det inte var tovigt och att man då kan ge intryck av att vara en samhällsmedborgare och inte en patient. En sak som jag märkt att andra kvinnor tar på sig varje dag som en uniform är mascara. Jag skulle aldrig palla det. Å andra sidan skulle jag aldrig palla att jobba. På ett jobb alltså. Blir så rädd för alla andra. När jag sitter på kontor låtsas jag bara skriva och känner mig tjock.

Liv: Jag tycker ofta att man ser uppstyrd ut i skjorta, speciellt om man äger ett strykjärn. Om du inte äger ett strykjärn: polotröja.

s. 30

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 30

2015-03-20 12:15

Vad lägger ni mest pengar på i stilväg?

Caroline: Skor.

Liv: Smink.

s. 31

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 31

2015-03-20 12:15

Vad tycker ni om företeelsen kvinnor som talar med bebisröst?

Liv: Jag hade en kompis som alltid pratade med bebisröst när det var killar närvarande. Precis som vissa kvinnor tar på sig en hijab när de är i könsblandade miljöer så hade hon vanan att slå på sin bebisröst när hon var bland män men prata helt vanligt annars. Hon menade själv att ”killar älskar bebisröst”, och att detta var skälet till hennes deltids-jollrande. Det är mycket möjligt att hon hade rätt. Men mig drev det till vansinne, tyvärr.

Caroline: För en tid sedan var jag på besök hos en familj i Djursholm. Djursholm är, för er som inte vet det, ett av de dyraste ställena man kan bo på i Sverige. Det ligger lite utan­ för Stockholm city och är en villaförort där ingen kåk är den andra lik. Ju längre man promenerar, desto mer exploderar fasaderna och trädgårdarna i lyx och fantasi och kreativa sätt att spendera pengar. Allt detta i vidunderlig natur. Det finns en sjö med en liten ö där Björn Ulvaeus bor i en villa som bär namnet Vågaskär.

Innan var Djursholm ingenting. Det var ett grönområde med vatten runtom. I slutet av förra sekelskiftet blev folk lite tokiga, på det sätt man alltid blir vid sekelskiften. Det var, som det är nu, ding stämning. Konstnärer, intellektuella och bohemer blev besatta av nationalromantik och i sökandet efter det nordiska s. 32

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 32

2015-03-20 12:15

flyttade de ut till det som nu är Djursholm och låtsades att det var Norrland eller Dalarna. En slags gröna vågen/hippie-feber svepte över krogarna i Stockholm city och romantiska feltolkningar av vad det innebar att vara svensk och nordisk fick diktera trendvillkoren. SJÄLVKLART var Strindberg en av de som bara MÅSTE bo i Djursholm. Strindberg pallade bara en vinter, 1891-92, därefter kom alla lite sämre konstnärer och författare, sedan kom alla som gillade dem, sist kom finansvalparna och nu är det svindyrt, men det började som ett slags Dalarna i Stockholm.

Mitt besök i Djursholm inträffade dryga hundra år efter att Strindberg upptäckte det. I en sådan finansvalpsvilla. Ett underbart hus och man kan bara föreställa sig vilka hedonistiska fester som hållits där på 80-talet. Herrn och frun i huset jobbade båda inom det ekonomiska. Jag var emellertid vän med sonen i huset och ditbjuden av honom på deras traditionsenliga annandags-jullunch. Det var väldigt trevligt. Mycket tack vare att alla kvinnor, två systrar och en mamma, pratade bebisspråk. Först var detta beteende luddigt. De mjuka orden var där hela tiden, men smälte samman med inomhusgolv­ värmen och den allmänna känslan av att ha det riktigt bra.

Jag kunde inte sätta fingret på vad det var; när de kom ut med diverse formar och grytor med vad de kallade rester, men som mer liknade en boeuf bourguignon, kände jag mest ett allmänt välbehag. Lunchen, eftermiddagen, kvällen flöt på så friktionsfritt och trevligt.

Det var först på natten, när jag låg och stirrade upp i tak­­bjälken i gästrummet och gick igenom dagen – lunchen, kaffet s. 33

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 33

2015-03-20 12:15

efteråt, promenaden, stunden i fåtöljerna på kvällen, de olika spritsorterna, vem som tagit vad, vem som uppenbart bantade, vem som hade tendens till alkohol­problem – som det slog mig, att under dagen hade alla kvinnor i familjen talat bebisspråk.

Det var ett slags underkastelse. Ett sätt att visa att man böjer sig för sin herre, om ni förstår. Känslan påminner om när man ser någon niga.

Det var det som gjorde det så lätt att dra igång en riktig skröna, berätta om mitt liv, mina tankar, åsikter om det politiska läget, om min väns – deras bror och son – lustigheter. Allt som jag, min vän eller fadern sa, föregicks av en fråga ställd med bebisröst och bekräftades också med några bebis­röstade ord. De offrade sin egen värdighet för mig som gäst. De ­spelade bebisar så att jag och de som inte pratade med bebisröst, det vill säga pappan och min vän, inte skulle känna något som helst hot. Och jag har aldrig varit så ohotad i hela mitt liv.

Det var form av artighet och undergivenhet som för tankarna till nidbilden av Japan, geishor som snör sig själva för behaga en annan, mellanchefer som gör en dålig affär och tar sitt liv av artighet. Detta vardagsrum med de dyra sofforna, doften av hyacint och det eviga bebisröstekot var som att komma in i livmodern igen och bara mysa. Pappan pratade också om sina tankar och sonen, min vän, sa också några väl avvägda ord.

Vi hade otroligt intressanta samtal.

Deras jollrande blev smörjmedlet för mina och pappans och sonens utläggningar. De beredde vägen. Kvinnor är så kreativa i att ta ansvar, socialt och emotionellt. Det här var verkligen raffinerat.

s. 34

Strömquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 34

2015-03-20 12:15

Strรถmquist Ferrada Noli-Inlaga-Korr6-150320.indd 35

2015-03-20 12:15

ISBN 978-91-27-14135-3

9 789127 141353

Omslag_final2.indd 5

2015-03-25 12:59