Stina Johansson (red.) Social omsorg är ett perspektiv på det sociala arbetet. Vi kan alla komma att hamna i rollen som givare eller mottagare av omsorg. Inom det sociala omsorgsperspektivet är därför gränsen mellan ”vi” och ”dom” inte självklar, vilket påverkar yrkesutövningen. Författarna menar att kommunikationen mellan personer i olika omsorgsroller är A och O i ett professionellt socialt arbete. I boken diskuterar ett antal forskare de välfärdspolitiska konsekvenser som de senaste årens samhällsförändringar har fått. Dessa konsekvenser problematiseras i förhållande till begrepp som hem, familj, kön, behov och rättigheter samt till olika former av organisering av omsorg. beskriver olika typer av sociala relationer där omsorg ingår. Författarna ger en mångfacetterad bild av ett kunskapsfält som tidigare inte har fått så stor uppmärksamhet. Boken fokuserar på att stärka yrkesidentiteten hos alla som på något sätt är verksamma inom social omsorg.
SOCIAL OMSORG I SOCIALT ARBETE
Boken vänder sig främst till universitets- och högskolestuderande i socialt arbete samt vård- och sociala omsorgsutbildningar.
Stina Johansson (red.)
Stina Johansson är professor i socialt arbete med inriktning mot social omsorg vid Umeå universitet. Bokens övriga författare är väl etablerade forskare inom socialt arbete.
ISBN 978-91-40-64760-3
9
Social omsorg (omslag).indd 1
Social omsorg i socialt arbete
Social omsorg i socialt arbete
Social omsorg i socialt arbete
Stina Johansson (red.)
789140 647603
07-06-28 08.02.52
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 3 SESS: 40 OUTPUT: Fri Sep 19 12:02:36 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/01Front
Författarpresentation Katarina Andersson är fil. dr. i socialt arbete och verksam vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet. Hennes forskning är inriktat mot en äldreomsorg i förändring, speciellt med dess konsekvenser för kön. Helén Bergström är universitetsadjunkt vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hon var tidigare verksamhetsansvarig inom socialtjänst, äldreomsorg, och numera verksam som lärare på socionomprogrammet med huvudsaklig inriktning på social omsorg, gerontologi och organisation/ledarskap. Lars Evertsson är fil. dr i sociologi och verksam som universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hans forskning handlar bl.a. om äldres vardag och mötet med den sociala omsorgen, samt kvinnoyrken i välfärdsstaten. Stina Johansson är professor i socialt arbete med inriktning mot social omsorg vid Umeå universitet. Hon leder forskningsprogrammet Sociala omsorgskulturer i teori och praktik. Rosemary Leonard är docent och forskare vid The Social Justice Social Change Research Centre, University of Western Sydney. Hennes forskning handlar om socialt kapital och aktivt medborgarskap med sikte på dess betydelse för ett åldrande samhälle. Carina Markström är doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet. Hennes forskning handlar om problemdiskurser i äldreomsorgen.
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 4 SESS: 40 OUTPUT: Fri Sep 19 12:02:36 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/01Front
Jane Mears är docent och forskare vid The Social Justice Social Change Research Centre, University of Western Sydney. Hennes forskning är inriktad mot kvinnors omsorgsarbete och dess betydelse för den australiska äldrepolitiken. Dietmar Rauch är fil.dr. och forskare vid Institutet för framtidsstudier, Stockholm. Hans huvudsakliga forskningsintressen är jämförande socialpolitik (med särskild tonvikt på välfärdstjänster), politisk sociologi och institutionell teori. Ann-Britt Sand är fil.dr. i sociologi och verksam som lektor vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hennes forskning handlar om offentlig sektor, anhörigvård samt överföringar av materiellt och socialt stöd mellan generationer inom familjen. Lennart Sauer är fil.dr. i socialt arbete och verksam som lektor vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han är ordförande för Centrum för handikappvetenskap vid Umeå universitet. Hans undervisning och forskning handlar om handikapp och funktionshinder. Kari Wærness är professor i sociologi vid Universitetet i Bergen. Hon tillhör pionjärerna inom den nordiska omsorgsforskningen, och arbetar för närvarande med globala omsorgsprocesser med utgångspunkt i ett projekt i Ghana.
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 1 SESS: 45 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/02Indhold
Innehåll 1. Social omsorg i socialt arbete – en introduktion
9
Stina Johansson Utblickar 2. Omsorg i ett globalt perspektiv
27 30
Kari Wærness 3. Omsorgspersonalens värld i Sverige och Australien – en jämförelse
50
Stina Johansson & Jane Mears 4. Aktivt medborgarskap: en ja¨mfo¨relse mellan Sverige och Australien Stina Johansson & Rosemary Leonard Sammanhang 5. Omsorg som va¨lfa¨rdspolitisk ambition Lars Evertsson & Lennart Sauer
80
96 98
6. Omsorg på remiss Carina Markström
119
7. Omsorgsgarantier i Sverige och Danmark Dietmar Rauch
135
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 2 SESS: 45 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/02Indhold
8. Myndighetsuto¨vning i a¨ldreomsorgen – att skapa likhet i a¨ldres behov? Katarina Andersson Inblickar 9. Springet i hemtjänsten
152
173 176
Lars Evertsson & Stina Johansson 10. A } ldreomsorg och ko¨n – som arbete och insats Katarina Andersson
200
11. Mot en refamilisering av svensk a¨ldreomsorg?
218
Ann-Britt Sand 12. Frivilligarbetare – varför då?
240
Helén Bergström & Stina Johansson 13. Om behovet av att gerontologisera socialarbetarutbildningen Lennart Sauer Efterord Stina Johansson
263
279
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 1 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
1 Social omsorg i socialt arbete – en introduktion Stina Johansson Frågan om allas vårt beroende och oberoende av varandra, och hur vi ska hantera situationer då någon person inte kan dra försorg om sig själv, är ständigt aktuell. Både i de informella relationer som vi bygger i vardagen, och i yrkeslivets mer formaliserade praktik har det utvecklats former för att hjälpa och bistå varandra. Ibland kan man i forskningen se spår av oro för att de informella sociala relationernas kvalitet inte är tillräcklig för att hantera beroendet av hjälp och stöd (Wærness 1980), ibland kan man i samhällsdebatten se spår av oro för att det formella välfärdssystem vi byggt upp inte skulle vara av den kvaliteten att människors behov av hjälp och stöd kan tillgodoses (kapitel 11 i denna bok). Vi vänder oss till studenter som i en framtida yrkespraktik ska arbeta med personer i behov av hjälp, och vill därför förmedla kunskap som bygger på forskning om såväl vardagens som välfärdens hjälpstrukturer. De flesta har en intuitiv förståelse för vad omsorg är. Ett teoretiskt begrepp som omsorg kan användas som ett perspektiv som vidgar synfältet och som förtydligar. På den mest övergripande nivån föreslår Fisher och Tronto (1990) att omsorg kan ses som ”a species activity that includes everything that we do to maintain, continue, and repair our ‘world’ so that we can live in it as well as possible”. Denna värld, menar de, inkluderar våra kroppar, våra liv och vår omgivning, alla komplexa och samtidiga faktorer. Omsorg kan ses som ett grundläggande villkor för den mänskliga tillvaron, en grund för den solidaritet som skapar tillit till varandra. Värdegrunden i den yrkesmässiga omsorgen, där solidaritet och tillit utgör grundstenar, skiljer sig inte från den omsorg som ges i familjen eller av närstående. Att arbeta yrkesmässigt med omsorg, där möten mellan främlingar är det vanligaste, blir ändå något annat än att ge omsorg till personer som man känner sedan länge. 9
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 2 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
stina johansson Det som vi kallar omsorg förekommer i olika yrkesmässiga sammanhang. Vi kan finna rötter i olika yrkestraditioner som akademiserats i olika utsträckning och som fått olika genomslag i samhällets organisering. Ett begrepp som social omsorg kan finnas såväl inom sjukvård och omvårdnad som inom det sociala arbetet. Också socialpedagogiskt arbete kan i många fall innehålla sådant som i andra länder går under beteckningen social omsorg. Ämnet social administration finns även som akademiskt ämne med ett innehåll som kan täcka några av den sociala omsorgens aspekter. Ytterligare en teoretisk rot finns i moralfilosofin eller i omsorgsetiken med starka rötter inom akademin. Dessutom finns en samhällspolitisk rot som uttrycks i en nationell välfärdspolitik. Omsorg pågår således överallt och i många sociala situationer. I omsorgens namn sker många gränsöverskridanden – mellan formella och informella verksamheter, mellan betalt och obetalt arbete (Ungerson 1997, Jo-
Moralfilosofi Pedagogik
Social administration
Socialt arbete
Omvårdnad
Socialpolitik Figur 1 Figuren är ett förslag på hur det vi kallar den sociala omsorgens akademiskt grundade yrkeskunskap kan spåras. Figuren ska läsas som att de ingående delarna finns där samtidigt, men att delarnas inbördes styrka ständigt förändras i förhållande till helheten.
10
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 3 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
social omsorg i socialt arbete – en introduktion hansson 2004). Solidaritet och tillit är två begrepp som är viktiga i den sociala omsorgens vardag. Ett socialt kapital byggs upp genom att det skapas förtroendefulla relationer som bidrar till brobyggen som för olika grupper närmare varandra. I omsorg involveras personer i alla åldrar, från alla klasser, personer med olika etnisk tillhörighet och representanter för båda könen. I en numera klassisk artikel av Kari Wærness publicerad i bland annat ett av Kvinnovetenskaplig tidskrifts allra första nummer (1980) gör hon reda för omsorgens olika dimensioner från att ”beskriva en kvalitet hos synnerligen olika sociala relationer från ytliga kontakter på tillfälliga mötesplatser till de mest intima relationer i privatsfären. Men dessutom används begreppet som beteckning på speciella verksamheter som har till uppgift att ta hand om människor som inte kan ta vara på sig själva.” Omsorg handlar om en etik i vardagliga situationer som präglas av asymmetri, d.v.s. situationer där en person är beroende av hjälp från någon annan på grund av en nedsatt funktion. Wærness (1980) menar att omsorg innefattar en rad mänskliga erfarenheter som har att göra med att bry sig om och ta ansvar för den andres välbefinnande. Utgångspunkten har varit att en part, ung eller gammal, på grund av sitt funktionshinder eller sin skröplighet är beroende av en annan eller några andra personer. Vår syn på det som vi yrkesmässigt väljer att räkna till den sociala omsorgen förändras hela tiden. Många frågor handlar om hur asymmetrin ska kunna reduceras. Det går att urskilja och problematisera ett eller flera professionella förhållningssätt som kan kallas social omsorg. Några saker är gemensamma för de teorier om omsorg som finns. Omsorg ges i ett möte mellan två personer, en som ger och en som tar emot. Till grund för det omsorgsinriktade arbetet ligger engagemanget hos givaren. Avgörande är mottagarens medbestämmande och delaktighet. Omsorgens mål är välbefinnande och livskvalitet. Wærness (1984b) tog tidigt fasta på graden av symmetri då hon urskiljde tre former av omsorgsrelationer: omsorg till dem som inte kan utföra en viss syssla och som därför behöver hjälp; omsorg för överordnade, d.v.s. tjänster som utförs från ett underordnat läge, och omsorg i symmetriska – jämlika – relationer. Det är framför allt den asymmetriska formen, det som kan kallas omsorgsarbete, som kan bli aktuell i dagens offentliga omsorg. Det är också den delen som kan professionaliseras. Den relationen är också i grunden asymmetrisk, men det är även så att i denna typ av relation kan graden av asymmetri variera, liksom formerna för över- och underordning. Social omsorg kan ses som ett perspektiv på det sociala arbetet. I det sociala omsorgsperspektivet finns ingen klockren gränslinje mellan ”vi” 11
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 4 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
stina johansson som ger och ”dom” som tar emot eftersom vi alla under livet växlar mellan att vara både givare och mottagare av omsorg. Vi som skriver denna bok tror att arbetsmarknaden och yrkesrollerna kommer att förändras radikalt inom de närmaste åren. Vi har därför inte någon speciell yrkesroll i tankarna, även om vi är väl medvetna om att de flesta socionomer kommer att arbeta inom en avlönad verksamhet. Generell kunskap om det fält man ska arbeta inom, och om de målgrupper som man ska arbeta med, är vad man behöver för att bli skicklig i yrket. I boken kommer vi därför att beskriva olika typer av sociala relationer där omsorg ingår och vi menar att kommunikationen mellan personer i olika omsorgsroller är A och O i ett professionellt socialt arbete. Utifrån en mångfald av aspekter kommer läsaren att ledas in i ett kunskapsfält som ger tillträde till en yrkesverksamhet inom det sociala omsorgsfältet. En del av det vi kommer att presentera faller inom ramen för det som Wærness (1984b) skulle kalla att ”ha omsorg för varandra” och som kan beskrivas som en symmetrisk relation. Man kan både ge och ta emot omsorg. Medelålders personer kan ta hand om både föräldrar, svärföräldrar, egna barn och barnbarn. De vi kallar äldre kan ta hand om sina barnbarn, liksom barnbarn kan ta hand om sina far- eller morföräldrar. Mycket av det som sker i dessa kontakter faller dock inom ramen för det som kallas asymmetrisk relation, d.v.s. där någon ger mer än det hon får tillbaka. Vi menar att för att kunna hantera de asymmetriska relationerna på ett bra sätt, som professionell, måste man känna till och ha kunskap också om de symmetriska relationerna och de uttryck de tar sig. Det är först när man känner till hur förändringar som följer med en funktionsnedsättning upplevs som man kan erbjuda en god omsorg. Den mesta omsorgen sker inom familjen, oavsett vilket välfärdssystem vi rör oss inom. Den forskning som finns i Skandinavien tyder på att familjen alltid finns som ett skyddsnät och som komplement till den offentliga sociala omsorgen. Det är viktigt att det som pågår i den moderna familjen blir uppmärksammat på ett realistiskt sätt. Familjens struktur har förändrats. Flera generationer än tidigare lever samtidigt, vilket förbinder personer genom en mångfald av släktskapsband. Det finns tecken som tyder på att den solidaritet man tidigare visade sin klass eller sitt yrke kanske nu istället tillfaller familjen (Hagestad och Uhlenberg 2005). Ann-Britt Sand har i sin forskning om anhörigvård också sett en tilltagande familjeinriktning i hemtjänstens insatser och ställer i kapitel 11 frågan om en refamilisering ersatt den defamilisering som sociallagstiftningen möjliggjort genom att var och en ansvarar för sig själv och sin egen ekonomi. I denna bok kommer omsorg 12
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 5 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
social omsorg i socialt arbete – en introduktion som pågår i familjen och vänkretsen att beröras på flera sätt, och vi kan se att familjeforskningen alltför länge bortsett från det omsorgsansvar som utförs inom familjen för andra än minderåriga barn. Att arbeta med alla åldrar och alla typer av problem har inte alltid varit självklart för svenska socionomer. Hittills har det funnits två yrkesexamina med ett på många sätt överlappande socialt innehåll: socionomexamen och social omsorgsexamen. Den ena har utbildat, grovt generaliserat, för socialt arbete inom individ- och familjeomsorgen och den andra har utbildat för bl.a. ledande befattningar inom äldreomsorg och omsorg om funktionshindrade. Gränsen dem emellan har blivit allt otydligare. Skälen till detta är att de klientgrupper som tidigare kunnat hållas isär genom en åldersuppdelning, inte längre går att skilja lika tydligt. Missbrukare lever längre idag än tidigare och blir föremål för äldreomsorg. Detta gäller också andra av det traditionella sociala arbetets målgrupper, vilket har lett till att kravet på kompetenshöjning för alla socialarbetare har kommit från allt fler håll. Man kan säga att ålder i sig inte är något bra sätt att separera olika målgrupper från varandra. Inte heller är en viss typ av handikapp eller ett speciellt socialt beteende ett gott argument för att skilja vissa klienter från varandra. Klientgrupper med mångfacetterade problem eller symtom blir allt vanligare, och med det växer kravet på generalistkompetens. Trots att vi menar att social omsorg är ett perspektiv som man kan lägga på allt socialt arbete har boken ändå en slagsida mot äldreomsorg. En anledning har vi redan pekat på: att äldre och deras roll i samhället kan ses som en indikator på väldigt många aspekter av sociala relationer. Vi menar också att de sammanhang äldre ingår i många gånger uppfattas eller beskrivs som otydliga och bör bli särskilt belysta i en bok som denna, just med syftet kompetenshöjning. Det finns också andra, och kanske viktigare, skäl att lyfta fram äldre som har att göra med den befolkningsmässiga sammansättningen. I ett samhälle vars demografiska struktur förändras kommer också kraven på samhällsplanering och samhällsservice att ändras. När de äldre utgör en allt större del av samhället kommer också ytterligare strukturella förändringar att krävas, krav som kan riktas mot samhällets strukturer. Man brukar tala om kvalitativa språng, som betyder att om en företeelse som varit ganska sällsynt och som kunnat avhjälpas genom enskilda lösningar istället blir vanlig måste lösningarna se annorlunda ut. Om andelen gamla och funktionshindrade är få i befolkningen går det oftast att hitta en bostad som motsvarar de behov som denna grupp har. Men när deras andel ökar blir det allt svårare. Behovet av bostäder anpassade för äldre och funktionshindrade kan 13
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 6 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
stina johansson bli en bristvara och nya grepp behöver tas. Man inser att det behövs en ny bostadspolitik, att bostäder anpassas så att personer kan bo där trots att vissa funktioner sviktar. Likadant är det i trafiken. Vägar och transportmedel måste anpassas till att allt fler har nedsatt rörelseförmåga, liksom nedsatt syn och hörsel. Det sociala omsorgsperspektivet, även om det är individuellt grundat, har alltså en koppling till hela välfärdspolitiken. Ett mycket viktigt mål med den här boken är att visa att det parallellt pågår en rad förändringar som ger utslag på samhällsnivån. Ytterligare ett skäl att fokusera på äldreomsorg är den påstådda åldersdiskrimineringen i samhället, vars orsaker kan ligga i själva samhällsstrukturen och som också ger utslag i omsorgsinsatser. Det finns därför flera anledningar att granska strukturen för omsorgen om de äldre särskilt. Därmed har vi också sagt att social omsorg ska förstås utifrån sitt sociala och välfärdspolitiska sammanhang.
På väg mot en teoretisk beskrivning av social omsorg Den här boken tar sin utgångspunkt i att social omsorg inte är något statiskt utan definieras på olika sätt i olika kulturer och vid skilda tidpunkter. När, var och hur omsorg ges och med vilka aktörer och resurser blir därmed självklara frågor att belysa. Det genomgående temat i boken är ett sökande efter ett språk som gör det möjligt att teoretiskt förstå hur omsorgsbegreppet måste omformuleras i takt med samhällets förändring. Omsorg ansågs tidigare vara något enkelt men uppfattas nu som ganska komplext. Sättet att tala om omsorg utgick från att två tätt kopplade parter ingick i ett givet samspel, där omsorgen – då som nu – gällde att kompensera ett underläge förorsakat av en förlorad kroppsfunktion. Kompensationen var ganska given och konkret. Att återupprätta vardagslivet var målet. Den som skulle ge uttryck för omsorg kunde relativt lätt räkna ut vad som behövde göras: städa, inhandla och laga mat, hjälpa någon upp ur sängen, duscha ... I dag ställs betydligt mer komplexa krav på den sociala omsorgen. Det är inte längre självklart att det utifrån egna erfarenheter går att räkna ut vad den andre föredrar. Individualiseringen har lett till att begreppet social omsorg måste synas i sömmarna och problematiseras enligt den socialpolitiska diskurs som håller på att formas i en samtid där man strävar efter kulturell mångfald, jämställdhet och medborgerliga rättigheter. ”Context matters” är ett uttryck som kommit till användning när det gäller att analysera medborgarskapets skiftande innehåll, och det får också bli ledstjärna för denna bok. 14
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 90 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
5 Omsorg som välfärdspolitisk ambition Lars Evertsson & Lennart Sauer Den absoluta majoriteten av all omsorg som utförs i form av lönearbete i Sverige äger rum inom ramen för vad som kan beskrivas som välfärdsstatens åtaganden. Tre för alla svenskar välbekanta områden där staten tagit på sig ett tydligt välfärdspolitiskt ansvar, riktar sig till äldre, barn och funktionshindrade. Den nära kopplingen mellan (välfärds)politik och social omsorg är emellertid ingenting vi som medborgare och skattebetalare går omkring och dagligdags funderar över. Kanske blir vi påminda om att där finns en koppling i valtider, men för det mesta och för de flesta ägnas kopplingen mellan politik och social omsorg liten tankemöda. I en bok med ambitionen att belysa den sociala omsorgen ur flera olika perspektiv förtjänar emellertid frågan om omsorg som välfärdspolitik ett eget kapitel. I fokus för detta kapitel står vad som händer med omsorg när den blir föremål för politiska och professionella intressen. Vår utgångspunkt är att när omsorg blir föremål för välfärdspolitik, institutionaliseras och professionaliseras, förändras omsorgens karaktär och sociala villkor. Till omsorgens grundläggande dimension, som kan beskrivas som ”att sörja för en annan människa”, knyts målsättningar och intressen som gör omsorg till en betydligt mer komplex och mångfacetterad social aktivitet än enbart en fråga om omsorg i betydelsen ”att sörja för” (se kapitel 2 för en teoretisk redogörelse för omsorgsbegreppet). Som kommer att framgå av våra empiriska illustrationer, knyts till den välfärdspolitiska diskussionen av omsorg och det praktiska omsorgsarbetet normativa föreställningar om vad omsorgen ska syfta till för den aktuella målgruppen i fråga, men även frågor om behandling/intervention, kompetens, vetenskaplighet och arbetsmarknadspolitik. Exempelvis argumenterar Hjelte (2005) för att barnomsorgen pedagogiserats och vetenskapliggjorts. Med utgångspunkt i utvecklings98
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 91 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
omsorg som välfärdspolitisk ambition psykologiska tankegångar har verksamhetens pedagogiska innehåll och personalens pedagogiska kompetens alltmer kommit att betonas som centrala. Dagens barnomsorg handlar således om betydligt mer än enbart omsorg om barnen i den enkla betydelsen ”att sörja för barnen”. Idag förväntas personalen, via läroplaner och kommunala direktiv, stå för ett ökat pedagogiskt innehåll och sakkunskap i den dagliga omsorgen om barn. Våra empiriska exempel hämtar vi emellertid från två andra välfärdsstatliga omsorgsverksamheter. Det första exemplet hämtar vi från 1943 års reform om social hemhjälp och det andra från omsorgen om människor med utvecklingsstörning. Exemplen speglar våra olika forskningsinriktningar, men framför allt speglar exemplen olika aspekter, eller sidor av, omsorg som välfärdspolitik. En gemensam nämnare för de exempel vi valt är att de handlar om hur basala omsorgsbehov, under tryck från politiska och professionella intressen, ändrar karaktär och blir till ”behandling” och ”intervention”. I exemplet social hemhjälp ligger tyngdpunkten på den politiska nivån och processen bakom framväxten och utformningen av reformen, medan exemplet omsorgen om människor med utvecklingsstörning har fokus på den professionella nivån och det (omsorgs)arbete som där utfördes.
Den sociala hemhjälpsreformen En viktig orsak till att omsorg som kopplas till välfärdsstaten alltid blir något mera än enbart ”sörja för” är dess koppling till politik. Till frågan om omsorg – i betydelsen att ”sörja för” – kopplas många, och påfallande ofta motstridiga eller konkurrerande intressen. Dessa intressen avspeglas i välfärdspolitikens utformning. Ett intressant och belysande exempel härvidlag utgör reformen om social hemhjälp från 1943. Reformen syftade till att ge hjälp till familjer där mamman temporärt behövde avlastas eller ersättas i samband med exempelvis sjukdom, graviditet, förlossning eller utarbetning. I grunden handlade det om att gå in och stötta familjer med hjälp för att klara av de vanligast förekommande hushållssysslorna såsom att laga mat, städa, diska, laga kläder, sy och tvätta (SOU 1943:15). Kort sagt handlade det om omsorg i betydelsen ”att sörja för”, att utföra de arbetsuppgifter och axla det ansvar som man vid denna tidpunkt i historien allmänt förväntade sig att mamman i familjen skulle stå för. Den sociala hemhjälpsreformen handlade med andra ord om att finna en husmorsvikarie. Givet arbetsuppgifternas karaktär skulle man kunnat förvänta sig att reformens utformning och innehåll skulle ha blivit en relativt okomplicerad 99
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 92 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
lars evertsson & lennart sauer historia. När allt kom omkring handlade det om arbetsuppgifter som vilken kvinna som helst förväntades kunna klara av. Så blev dock inte fallet. Frågan om social hemhjälp kom att laddas med politiska och professionella intressen. Dessa drev reformen i en riktning som innebar att den kom att handla om något annat än omsorg i betydelsen ”sörja för”. Ur ett hjälpbehov identifierat som att temporärt ersätta mor i familjen och där utföra traditionellt kvinnliga hushållssysslor utifrån en kompetens som alla kvinnor mer eller mindre förväntades äga växte det fram en ny yrkeskår. Vill man så kan man till och med gå ett steg längre och hävda att man från statens sida tog initiativ till att skapa en ny profession. Med bland andra sjuk- och distriktssköterskor som professionella förebilder lanserades hemvårdarinnan som ett yrke vars kompetens skulle vila på formell utbildning. Likt sina professionella förebilder skulle hon bära uniform i tjänsten och hennes ekonomiska situation skulle tryggas genom rätten till heltidsanställning och statlig pension. För att få extra skjuts på hemvårdarinneverksamheten tillsköt staten dessutom öronmärkta pengar till de kommuner som anställde hemvårdarinnor och till de skolor som utbildade hemvårdarinnor. Satsningen på formell utbildning, arbetsvillkor och statsbidrag utgjorde emellertid bara den ena sidan, det yttre ramverket, av det vi kan kalla för statens professionalisering av hemvårdarinneverksamheten. Den andra sidan handlar om hur hemvårdarinnornas arbete kom att ges en tydlig interventions- och behandlingsmässig prägel genom att länkas till välfärdspolitiska tankar kring familj, arbetsliv och reproduktionens villkor samt föreställningar om en aktiv och förebyggande socialpolitik. Hemvårdarinnornas insats och arbetsuppgifter blir i ljuset av detta något annat än enbart omsorg i betydelsen ”sörja för”, det blir en fråga om pedagogik, behandling och att lägga familjers liv till rätta. Det växer fram ett insats- eller behandlingsfält där hemvårdarinnan görs till den moderna och upplysta husmodern; hemvårdarinnan ska i de familjer hon verkar agera moraliskt föredöme och propagera för och lära ut vikten av näringsriktig mat, måttlighet i alkohol och tobak, inpränta betydelsen av hygien, hushållsekonomiskt tänkande och moderna arbetsmetoder i hemmet. Hon ska även – i moderns frånvaro – sörja för barnens vård och uppfostran samt övervaka deras skolgång och fritid. Sammanfattningsvis: från statsmakten sida kom den sociala hemhjälpen inte bara att handla om att ersätta den (omsorgs)insats som mor i hemmet vanligtvis stod för, utan också om att överföra kunskap från ”experter” till familjen. Familjen skulle lära sig något i mötet med hemvårdarinnan för att 100
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 93 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
omsorg som välfärdspolitisk ambition om möjligt undvika att hamna i samma prekära situation igen. Statsmakten gav social hemhjälp en socialpedagogisk form och ett socialpedagogiskt innehåll, ett slags ”hjälp till självhjälp” för hjälpbehövande familjer.
Välfärdspolitik och politisk legitimitet För att förstå hur social hemhjälp kom att gå från att handla om att bereda familjer praktisk hjälp att klara av vardagens bestyr till att handla om ”hjälp till självhjälp” ska vi studera de politiska och professionella motiv och intressen som artikulerades i anslutning till reformen. Innan vi går in mera i detalj på de intressen som formulerades i anslutning till utformningen av den sociala hemhjälpsreformen är det emellertid viktigt att säga några ord om länken mellan välfärdspolitik och legitimitet. Att Sverige är en parlamentarisk demokrati där en majoritet tillåts styra över en minoritet innebär sällan att en sittande regering väljer att ”köra över” sina politiska motståndare i riksdagen. Anledningen till detta är tämligen enkel att förstå: att genomdriva politiska beslut som står i strid mot en starkt engagerad minoritet är helt enkelt inte ”god politik” i så måtto att politiska beslut behöver legitimitet i fler led än i de egna för att framgångsrikt kunna implementeras. Staten – det politiska och administrativa systemet – med sina många organisationer inom specialiserade sektorer och sakområden och skilda hierarkiska och geografiska nivåer är alltför komplext och svårstyrt för att en regering ska kunna nonchalera frågan om legitimitet i sin politiska utövning. Behovet av legitimitet är emellertid inte enbart begränsat till staten, frågan om legitimitet är av lika betydelse i förhållande till samhället i övrigt. I syfte att vinna legitimitet för den politik man vill föra måste således en sittande regering vara beredd både till kompromisser och kohandel. Legitimitet handlar emellertid om mer än enbart att ta hänsyn till en politisk minoritet. Frågan om legitimitet är även kopplad till kunskap, eller, rättare sagt, bristen på vad som kan anses vara säkerställd kunskap. Regeringens dilemma är att den många gånger måste agera politiskt inom områden där kunskapsläget är osäkert. Detta är inte minst tydligt inom välfärdspolitikens områden, där relationen mellan välfärdspolitiska insatser och utfall många gånger är oklar. Rothstein (1994) menar att ju större osäkerhet som råder kring konsekvenserna av en viss välfärdspolitisk insats, desto större blir kraven från tjänstemän i myndighet och förvaltning, från professionella grupper och grupper som politiken berör, på att reformen är rättfärdig och utformas på ett sätt som tillåter handlingsutrymme och flexibilitet i 101
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 94 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
lars evertsson & lennart sauer tillämpningsskedet (då säker kunskap saknas). Således, ju mer animerade särintressen att ta hänsyn till i den politiska processen och desto osäkrare kunskapsläge som råder, desto viktigare blir frågan om att den förda politiken åtnjuter legitimitet. Ett vanligt sätt för regeringen att hantera politiska särintressen och skaffa sig ett bättre faktaunderlag är att tillsätta en statlig utredning. Tillsättandet av en statlig utredning sker inom ramen för det statliga kommittéväsendet och kan kortfattad beskrivas som en politisk kanal vid sidan av riksdagen och ett försök att komma till rätta med den parlamentariska demokratins tillkortakommanden (Lewin 1992). I en demokrati låter man majoritetens vilja råda oberoende av intensiteten i medborgarnas önskemål. Preferenserna ska ”räknas”, inte ”vägas”. Följden blir att en ljum majoritet ibland härskar över en starkt engagerad minoritet. En sådan beslutsordning innebär naturligtvis en påfrestning för de goda relationerna i ett samhälle (ibid. s. 9). Den huvudsakliga uppgiften i en statlig utredning är att utreda och lägga fram förslag i specifika frågor, ofta genom att åstadkomma breda kompromisser för att förankra politiska beslut i riksdag, bland myndigheter och förvaltning och bland intresseorganisationer av olika slag (Helander och Johansson 1998, Meijer 1956). Det statliga kommittéväsendet fungerar som en vägröjare och bidrar till att utveckla en lojalitet gentemot den politik regeringen vill föra (Heckscher 1946, Johansson, H 1952, Lewin 1992). Kommittéväsendets funktion som vägröjare för regeringens politik är inte minst tydligt inom välfärdspolitikens område. De flesta större välfärdspolitiska reformer har genomförts först efter det att politiska partier, berörda yrkesgrupper, patientorganisationer, ideella hjälporganisationer och andra välfärdsintresserade aktörer tillåtits yttra sig. I Sverige har så gott som alla viktiga välfärdspolitiska reformer varit föremål för en eller flera statliga utredningar (Helander och Johansson 1998). Under välfärdsstatens uppbyggnad dominerade stora kommittéer som arbetade länge och med tydlig inriktning på att uppnå politisk legitimitet genom breda kompromisser (Lewin 1992).
Social hemhjälp – mellan omsorg och socialpedagogik Låt oss nu efter denna teoretiska utvikning om behovet av politisk legitimitet återgå till frågan om hur ett problem som initialt uppfattades som ”behov av hushållshjälp i hemmet” kunde transformeras till att bli en fråga
102
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 111 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
6 Omsorg på remiss Carina Markström Är äldre människor i Sverige idag friska eller sjuka? Är de ensamma och passiva eller sociala och aktiva? Konstiga och felställda frågor kan man tycka, för det är klart att det finns både friska och sjuka, aktiva och passiva äldre. Även om man skulle försöka uttala sig om äldre som grupp och beskriva majoriteten i den gruppen blir det svårt, bland annat för att det inte är självklart vilka som tillhör gruppen. Om man räknas som äldre från den dagen man fyller 65 är det kanske rimligt att beskriva gruppen som frisk. Om man däremot hör till gruppen äldre först den dag då man behöver omsorg för att klara sin vardag ligger det närmare till hands att beskriva gruppen som sjuk. Vem skulle för övrigt avgöra var gränsen mellan friskt och sjukt går? Ska man avkräva en sjuttioåring en trettioårings vigör för att han eller hon ska få kallas frisk? Och vem avgör vem som är ensam? Den här typen av frågor är alltså omöjliga att besvara i någon absolut mening, men de är ändå inte meningslösa om man ser till hur föreställningar om grupper ligger till grund för beslut och åtgärder. Om man ser ålderdomen som ett samhällsproblem i betydelsen allmän angelägenhet åligger det samhället ett ansvar att ta sig an och åtgärda problemet. Jönson (2002) visar hur ålderdomen under 1900-talet fick sitt genombrott som samhällsproblem. Från att tidigare ha varit ett personligt bekymmer för individen och familjen och i vissa fall ett problem för fattigvården, framträdde ålderdomen alltmer som en avgränsad livsfas vars speciella problem skulle lösas av offentliga aktörer och specialister. När ett fenomen, till exempel ålderdomen, är etablerat som samhällsproblem kommer både de åtgärder som diskuteras och de fördelade resurserna att variera beroende på hur problemet och den aktuella målgruppen beskrivs. Beskrivningarna kommer i sin tur att bero på olika aktörers intressen och möjligheter till inflytande, och för att kunna diskutera frågan på en generell nivå kommer
119
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 112 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
carina markström man att lämna de individuella fallen för att istället tala om gruppen och dess behov. Att olika beskrivningar av äldre möjliggör vissa relationer och insatser och omöjliggör andra visas bland annat i två svenska avhandlingar från 2005. Brodin (2005) har studerat den nationella idéutvecklingen inom äldreomsorgen från 1940-talet och framåt. Hon visar till exempel hur äldre på 50-talet beskrevs som missgynnade av det moderna, urbana industrisamhället och därigenom beroende av offentlig omsorg, medan de idag i allt högre grad beskrivs som friska, vitala och oberoende. Brodin menar att denna utveckling har varit en förutsättning för en mindre omfattande och mer passiv statlig omsorgspolitik än tidigare, där individen i allt högre grad förväntas ta ansvar för sin egen hälsa och sina omsorgsbehov. Det leder i sin tur till att anhöriga, främst kvinnor, tvingas utföra mer oavlönat omsorgsarbete idag än under de senaste decennierna. Wreder (2005) har studerat vilka bilder av äldre som framträder både i tidigare forskning och i svaren på några öppna frågor i en enkät till äldreomsorgspersonal. Hon har bland annat undersökt vad som tas för givet och inte problematiseras i personalens utsagor om åldrandet och ”den goda omsorgen”. Wreder visar bland annat att de äldre i stor utsträckning beskrivs som ensamma, sjuka och ledsna. Det möjliggör ett visst ömkande och omyndigförklarande av dem och det finns i hennes material en tendens att likställa gamla och barn. Detta rättfärdigar att det är omsorgsgivarna som definierar de äldres behov, vilket kan innebära att de äldre förlorar autonomi och självbestämmande. Det finns i hennes material också en spänning mellan att beskriva åldrandet som något naturligt och att beskriva åldrandet som något som bör motarbetas. Aktivering, frisk luft, promenader och social samvaro beskrivs om lämpliga medel mot åldrandets negativa sidor. Däremot framstår sexuella relationer och alkoholrelaterade aktiviteter som olämpliga eller icke-existerande för äldre. Medicinering beskrivs inte som någon önskvärd lösning på åldrandets problem, samtidigt som det ofta beskrivs som viktigt att omsorgspersonalen är medicinskt skolad. Man kan säga att äldreomsorgen på samma gång beskrivs som medicinsk vård och som en motpol till denna. Det beskrivna behovet av medicinskt skolad personal i äldreomsorgen är ett exempel på hur olika beskrivningar av gruppen äldre också påverkar vem som har legitimitet att uttrycka sig och agera i frågan. Om problemet med ålderdomen främst beskrivs som kopplat till sjukdom, blir det medicinskt sakkunniga som förväntas komma med lösningar. Om problemet med ålderdomen istället beskrivs i termer av ensamhet och utanförskap 120
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 113 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
omsorg på remiss från den produktiva sfären får till exempel frivilligorganisationer en viktig roll genom att kunna erbjuda sociala insatser och meningsfulla aktiviteter för äldre som inte längre är yrkesverksamma. Man kan också tänka sig att problemet skulle kunna beskrivas i termer av diskriminering, makt och motstånd. Då blir de äldre själva viktiga aktörer som genom politisk mobilisering kan försöka att till exempel uppnå en skarpare lagstiftning mot åldersdiskriminering. Den inledande frågan om äldre människor i Sverige idag är friska eller sjuka, är på så vis en fråga vars svar får konsekvenser för äldreomsorgens utformning, för de aktuella professionernas kunskapsbas och möjlighet till inflytande och för vilka som kommer att vara berättigade till omsorg. På liknande vis kan man ställa en mängd andra frågor om äldreomsorgen, vars olika möjliga svar ger konsekvenser för hur vi kommer att definiera både gruppen äldre och gruppen möjliga omsorgsgivare. Är äldreomsorg en rättighetsfråga? Är det en jämställdhetsfråga? Är samhällsproblemet ålderdomen främst en fråga för medicinsk forskning eller en fråga om samhällsekonomi? Jag kommer här att visa på några aktuella bilder av gruppen äldre och deras behov av vård och omsorg. Jag kommer också att försöka visa hur dessa bilder uppstår i en förhandling mellan olika intressen och diskutera vikten av att vara medveten om att dessa bilder inte är av naturen givna. Det finns huvudsakligen två anledningar till att jag tycker att denna diskussion är viktig i en bok om social omsorg. För det första är bilderna av olika målgruppers behov avgörande för diskussionen om vilken kunskap och kompetens som är relevant för personalen och hur deras arbetsuppgifter bör prioriteras. En diskussion som både rör omsorgspersonalens utbildning, beslutfattarnas och arbetsledarnas utbildning (som ofta är socionomutbildning eller social omsorgsutbildning) och organiseringen av det dagliga arbetet. Den andra anledningen är att jag tror att en medvetenhet om hur bilder av grupper och deras behov förhandlas fram i en alltid pågående process är viktig för att uppmuntra engagemang, eftersom det betyder att saker kan förändras och att det vi gör spelar roll. För att ta mig själv som exempel, så hade jag när jag påbörjade mina forskarstudier i ett projekt om bland annat kunskapsanvändning inom äldreomsorgen svårt att hitta ett riktigt engagemang för äldrefrågorna. Medan jag kunde se att det fanns intressanta frågeställningar, gällande t.ex. makt och kön, i studier av bemötandet inom psykiatrin eller stödinsatser till tonårstjejer, kunde jag inte se behovet av motsvarande analyser inom äldreomsorgen. Äldreomsorgen var för mig ett 121
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 114 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
carina markström fält som till stor grad dominerades av den medicinska expertisen, och där hade jag varken kunskap eller begrepp för att kunna bidra med något. Det verkade som att jag inte bara saknade ett specifikt intresse för äldrefrågor, utan att jag också uteslöt gruppen äldre från det engagemang jag redan hade för samhällspolitiska frågor. Det var först när jag började se även äldreomsorgen som en demokratifråga eller rättvisefråga som jag kunde finna ett engagemang och till det krävdes också att jag började utgå från nya bilder av gruppen äldre. Jag har i kapitlet utgått från en remissversion av en rapport från Socialstyrelsen om kompetensförsörjning inom den kommunala omsorgen om äldre och funktionshindrade (Socialstyrelsen 2005) och de remissvar som organisationer och institutioner skrev på rapporten. Jag har jämfört hur äldre och deras behov av vård och omsorg beskrivs med hur funktionshindrade och deras behov beskrivs samt analyserat hur bilderna av den goda omsorgen varierar beroende på författarnas egna utgångspunkter. De bilder av gruppen äldre som framträder i den jämförelsen blir utgångspunkten för en diskussion om behovet av andra kompletterande bilder av äldre och deras behov av omsorg.
Kompetensbeskrivningen och remissvaren År 2002 gav regeringen ett uppdrag till ett flertal myndigheter att överväga vad staten bör göra för att underlätta den framtida kompetensförsörjningen inom kommunernas vård och omsorg om äldre och funktionshindrade personer. I rapporten ”Investera nu!” (Socialstyrelsen 2004), lämnade myndigheterna ett förslag till en långsiktig handlingsplan med ett 60-tal åtgärder rörande äldre- och handikappolitik, utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik etc. En åtgärd som gavs högsta prioritet var att Socialstyrelsen skulle precisera de grundläggande kompetenskraven för omvårdnadspersonal. Arbetet utfördes i samarbete med några andra myndigheter och redovisades i en rapport kallad ”Omvårdnadsassistentens kompetens – Grundläggande kompetensnivå. Remissversion” (Socialstyrelsen 2005). Yrkesbeteckningen omvårdnadsassistent valdes för att den ansågs bäst svara mot kraven att beteckningen i modernt språkbruk skulle belysa arbetets innehåll och vara könsneutral. Rapporten skickades ut på remiss till ett flertal organisationer (kommuner, landsting, fackförbund, brukarorganisationer, pensionärsorganisationer etc.) och det kom in ett sjuttiotal remissvar. Remissvaren varierar i längd från ett par rader till ett tiotal sidor. En 122
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 115 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
omsorg på remiss del remissvar består av enstaka kommentarer gällande formuleringar i rapporten eller någon enstaka fråga i rapporten, medan andra behandlar rapporten och frågan om kompetens inom omsorgen i sin helhet. Förutom remissvar som specifikt rör äldreomsorgen eller handikappomsorgen rör en del remissvar situationen för omvårdnadsassistenter inom landstingets hälso- och sjukvård. Ett flertal remissvar kommer också från kommunala nämnder och avdelningar och de behandlar i regel både äldreomsorgen och handikappomsorgen. Socialstyrelsens syfte med rapporten är att bidra till utvecklingen av kvaliteten i vård- och omsorgstjänsterna genom att beskriva vilken yrkeskompetens omvårdnadsassistenter bör ha. Ett annat syfte är att bidra till en tydligare yrkesidentitet för omvårdnadsassistenterna (Socialstyrelsen 2005). Rapporten består av ett bakgrundsavsnitt, där det beskrivs hur verksamhetsområdet, yrkesgruppen och dess arbetsuppgifter ser ut idag och hur de förväntas se ut i framtiden. Därefter kommer själva kompetensbeskrivningen, som består av tolv punkter med kvalitetsrelaterade och uppgiftsrelaterade förmågor som omvårdnadsassistenten bör besitta. Rapporten innehåller också en sammanställning av de begrepp som används och en sammanfattning av de lagar som utgör ramverket för offentliga omvårdnadstjänster. Remissvaren har i de flesta fall formen att skribenten/skribenterna, som vanligtvis är företrädare för en viss grupp (brukarorganisation, profession, politiska beslutsfattare etc.), beskriver utgångspunkten för den bestämda gruppen och de svårigheter och förtjänster som gruppen ser med det givna förslaget. Den egna gruppens situation kontrasteras implicit eller explicit med andra grupper som berörs av förslaget. Eftersom remissvaren, ur antingen ett brukarperspektiv eller ur personalens perspektiv, ofta specifikt behandlar omsorgen om antingen äldre eller funktionshindrade personer är det möjligt att jämföra hur situationen och behoven beskrivs för de olika grupperna. De stora skillnaderna mellan beskrivningarna går delvis att hänföra till att insatserna inom handikappomsorg och äldreomsorg delvis utgår från olika lagar (LSS och SoL) och därmed olika institutionella logiker. Det gör dock inte skillnaderna mellan grupperna mindre intressanta, utan det finns skäl att fundera på varför till exempel behov av stöd för att klara sin vardag beskrivs så olika beroende på vem som har behoven. Det finns vissa teman som tas upp i majoriteten av remissvaren, men synpunkterna angående dem varierar kraftigt. Ofta är synpunkterna som är skrivna ur ett äldreomsorgsperspektiv direkt motsatta synpunkterna som är skrivna ur ett handikapperspektiv. När jag har analyserat vilka bilder av 123
JOBNAME: 1. korrektur PAGE: 116 SESS: 47 OUTPUT: Thu Sep 18 16:32:05 2008 /first/Gleerups/docbook/234_SocialOmsorg/03Main
carina markström äldre som framträder i texterna, har jag dels utgått ifrån det som uttryckligen står om äldre och deras behov, dels från de synpunkter som inte lyfts fram i relation till gruppen äldre, men som lyfts fram i relation till gruppen funktionshindrade. De bilder jag talar om har på så vis blivit synliga först i kontrast med motsvarande bilder av funktionshindrade. De exempel som jag kommer att diskutera består därför till stor del av utdrag från remissvar från brukarorganisationer för funktionshindrade som lyfter frågor vars motsvarigheter inte finns i de remissvar som behandlar äldreomsorgen. Texten är organiserad efter begreppsparen grupp – individ, vård – assistans och objekt – subjekt.
Grupp – individ De konkreta arbetsuppgifterna inom personlig assistans beror i stor utsträckning på vad brukaren själv vill göra (Socialstyrelsen 2005). Det är viktigt att framhålla att vi inte på något sätt menar att utbildning och kunskaper i sig är av ondo för den personliga assistansen. Det är emellertid högst vanskligt att sätta upp generella kompetenskrav för arbetet som personlig assistent. Arbetsuppgifter och andra arbetsvillkor skiljer sig väsentligt mellan olika assistansanvändare, vilket innebär mycket varierande krav på den personliga assistentens förmågor. (Remissvar: STIL, Föreningen JAG och IfA)
Syftet med Socialstyrelsens rapport var att precisera gemensamma kompetenskrav för personal inom kommunal vård och omsorg oberoende av vilken verksamhet personalen arbetar inom. Det påpekas att arbetsuppgifterna kan skilja sig mycket åt mellan olika former av omsorg, men att det snarare innebär att olika delar av omvårdnadsassistentens grundläggande yrkeskompetens tas i anspråk i olika grad inom olika verksamheter än att det skulle handla om skilda kompetenser. Det lyfts också fram som något positivt att en bred generalistkompetens ger omvårdnadsassistenten möjlighet att arbeta inom olika verksamhetsområden (Socialstyrelsen 2005). De vanligaste arbetsuppgifterna inom olika verksamhetsområden beskrivs och inom äldreomsorgen kategoriseras de till omsorgsuppgifter, sociala uppgifter, hushållsuppgifter, medicinska uppgifter, administrativa uppgifter och socialpedagogiska uppgifter. När det gäller handikappomsorgen sägs omsorgsuppgifter och hushållsuppgifter dominera arbetet, men det på124
Stina Johansson (red.) Social omsorg är ett perspektiv på det sociala arbetet. Vi kan alla komma att hamna i rollen som givare eller mottagare av omsorg. Inom det sociala omsorgsperspektivet är därför gränsen mellan ”vi” och ”dom” inte självklar, vilket påverkar yrkesutövningen. Författarna menar att kommunikationen mellan personer i olika omsorgsroller är A och O i ett professionellt socialt arbete. I boken diskuterar ett antal forskare de välfärdspolitiska konsekvenser som de senaste årens samhällsförändringar har fått. Dessa konsekvenser problematiseras i förhållande till begrepp som hem, familj, kön, behov och rättigheter samt till olika former av organisering av omsorg. beskriver olika typer av sociala relationer där omsorg ingår. Författarna ger en mångfacetterad bild av ett kunskapsfält som tidigare inte har fått så stor uppmärksamhet. Boken fokuserar på att stärka yrkesidentiteten hos alla som på något sätt är verksamma inom social omsorg.
SOCIAL OMSORG I SOCIALT ARBETE
Boken vänder sig främst till universitets- och högskolestuderande i socialt arbete samt vård- och sociala omsorgsutbildningar.
Stina Johansson (red.)
Stina Johansson är professor i socialt arbete med inriktning mot social omsorg vid Umeå universitet. Bokens övriga författare är väl etablerade forskare inom socialt arbete.
ISBN 978-91-40-64760-3
9
Social omsorg (omslag).indd 1
Social omsorg i socialt arbete
Social omsorg i socialt arbete
Social omsorg i socialt arbete
Stina Johansson (red.)
789140 647603
07-06-28 08.02.52