9789186061081

ARVET FRÅN DARWIN

”Detta är en oerhört viktig bok som tar itu med en frågeställning som varit nästan tabubelagd alltför länge.”

Dan Larhammar, professor och forskare inom evolution och neurobiologi ”Om förnekelsen av biologin har vetenskapsteoretikern och etikforskaren Birgitta Forsman skrivit en viktig bok, Arvet från Darwin. I centrum för hennes intresse står frågan varför så många inom humaniora – författare, litteraturvetare med flera – har besvär med evolutionsläran.”

P C Jersild i DN

www.fritanke.se

”I Arvet från Darwin sätter vetenskapsteoretikern Birgitta Forsman ­fingret på missuppfattningarnas springande punkt: ’Varför är det så många som tror att det som är naturligt är bra och eftersträvansvärt?’”

Niklas Ekdal i DN ”Det finns anledning att vara orolig över den utbredda okunnighet om evolutionsteorin som Forsman sätter fingret på. … Befrielsen av etiken ur religionens tvångströja är kanske ett av vår tids viktigaste gemensamma projekt.”

Malene Busk i Aftonbladet

Birgitta Forsman

”Forsmans bok bör kunna bidra till att mildra den vitt spridda förnekelse av den biologiska forskningen som bygger inte på vetenskapliga argument utan på dogmatism, indoktrinering och okunskap.”

Staffan Ulfstrand i UNT

”Forsmans bildade, samhälleliga och kulturella samtidsanalys är lätt att hänga med i utan att den blir banal eller känns som genvägar till sanningen.”

Johan Svenlin i Forum för ekonomi och teknik

ARVET FRÅN DARWIN

Evolutionsteorin har diskuterats livligt ända sedan Charles Darwin 1859 publicerade sin bok Om arternas uppkomst. Leder en biologisk människosyn till rasism, sexism och starkas förtryck av svaga? I Arvet från Darwin visar Birgitta Forsman att svaret är nej.

Författaren är docent i forskningsetik och har skrivit en rad böcker om vetenskap och moral.

FRI TANKE

N Å R F T

N I A W R A D E V R

religion a människ moral

Birgitta Forsman

ARVET FRÅN DARWIN

ARVET FRÅN DARWIN Religion människa moral

Birgitta Forsman

Fri tanke förlag www.fritanke.se info@fritanke.se © Birgitta Forsman, bforsman@tele2.se Redaktör Christer Sturmark Inlaga Emma Ulvaeus Omslag Knut Stahle Typsnitt Mr. Eaves & Sabon Tryck och bokbinderi Elanders Polska Sp. z o. o. 2010 Projektledning Anders Fehrm ISBN 978-91-86061-08-1

INNEHÅLL FÖRORD

9

BAKGRUND

13

DARWIN OCH HANS VETENSKAP

25

En kamp för tillvaron Farliga idéer Hade Darwin rätt?

Darwins forskningsetik

34

RELIGION - SKAPELSETRO OCH MYTOLOGI

65

Myter och vidskepelse Varför finns religion?

Kan religionen avskaffas?

Religionens dubbla ansikten

71

RELIGION OCH MORAL

101

Är Guds moral god?

Att låta ändamålet helga medlen Religion och politik

103

MÄNNISKOR OCH DJUR

121

Apjämförelse upprör på Skatteverket Vad är en människa?

Arter Ond eller god?

Förnuft och moral Darwins djursyn Speciesism Människovärde

121

42 49 57

76 86 94

112 117

127 131 137 144 148 154 158

RAS, RASISM, XENOFOBI

165

Finns raser?

Darwins syn på människor utanför Europa

167

KÖN, FAMILJ, SEXISM

189

Darwins syn på könen Könsmaktsordningen

194

NATUREN SOM NORM?

205

Sociobiologi Biologism och biofobi Vara och böra Steriliseringspolitiken Sortering av människor

207

MORALENS EVOLUTION

227

Icke-religiös etik Grupp och individ Moraliska föregångare

236

VETENSKAP OCH IDEOLOGI

247

Höger eller vänster?

Censur och självcensur

248

LYSANDE UTSIKTER?

263

Överbefolkning Memerna, de kulturella generna

266

TILL SLUT

277

LITTERATUR

281

REFERENSER

291

REGISTER

309

174

196

211 215 219 222

239 241

253

271

FÖRORD Ogärna gick jag, ovälkommen är jag visst, för ingen gillar den som bringar onda bud.

Sofokles, Antigone Det är populärt att skjuta på budbärare. Charles Darwin, evolutionens budbärare, har hatats och förtalats för att han tog Bibelns skapelseberättelse ifrån oss och ersatte den med en mer realistisk berättelse, den om den biologiska utvecklingen och kampen för tillvaron. Darwin behandlas som om han hade uppfunnit evolutionen, hittat på den för att väcka förargelse.

Evolutionen är inte bara en angenäm historia, och evolutionsteorin skakar om den sociala värld som vi har försökt bygga upp utom räckhåll för biologin. Evolutionsteorin är icke önskvärd; därför får den inte vara sann. Och om den skulle vara sann, så låt oss åtminstone tiga om saken. Så reagerar många ännu på 2000-talet.

I en TV-sänd söndagsgudstjänst från en pingstförsamling i Sverige våren 2008 höll predikanten en regelrätt föreläsning i kreationism. Han berättade hur Gud har skapat världen precis som det står i Bibeln, och speciellt betonade han att Gud har skapat människan till sin avbild. Varken pastorn själv eller någon annan talade om att detta är en saga som länge har 9

berättats i vår kultur, en saga som många tycker är vacker men som det inte finns något skäl att hålla för sann.

Eftersom jag inte är naturvetare avstår jag från att gå in i detalj på argumenten för och emot evolutionsteorin eller kreationismen. Det har många andra gjort bättre än vad jag skulle kunna. Det jag i stället vill ta upp är sociala och etiska aspekter på evolutionen och evolutionsteorin. Jag granskar därvid både Darwins egna uppfattningar och de åsikter som senare darwinister och antidarwinister har framfört samt resonerar om vilka konsekvenserna kan bli av olika hållningar.

Religionen, moralen och människans plats i världen är givetvis centrala i detta sammanhang.

Bland sådana som jag, med rötterna i humaniora och samhällsvetenskap, är okunnigheten om evolutionsteorin enorm och fördomarna legio. Det finns en utbredd uppfattning om Darwin som farlig och roten till nästan allt ont – rasism, sexism, tvångssteriliseringar, obarmhärtig konkurrens och allmän utslagning. Hur rimliga är sådana anklagelser? Detta är viktigt att diskutera.

Första upplagan av Arvet från Darwin kom ut på hans 200-årsdag den 12 februari 2009. I denna nya upplaga har endast några mindre tillägg och förtydliganden gjorts.

10

TACK Jag tackar professor Dan Larhammar för att han har haft godheten att läsa igenom mitt manus i jakt på naturvetenskapliga felaktigheter. Dock är det bara jag själv som kan ställas till ansvar för det slutliga innehållet.

Birgitta Forsman

BAKGRUND Det har inom samhällsvetenskaperna vux­it upp hela industrier som helt ägnar sig åt att bygga upp en fördarwinistisk och förmendelsk syn på den sociala och psykologiska världen.

Robert L. Trivers Alltsedan Darwin har den biologiska forskningen, byggd på evolutionsteorin, gått framåt i ökande takt. Men fördomarna om Darwin, hans teorier och evolutionsteorins sociala följder har nästan stått still.

De är ungefär likadana i dag som för 150 år sedan.

Man säger till exempel: Det här är bara något som du har hittat på, en absurd historia, ett fantasifoster.

Eller: Varför måste du komma dragande med detta, när Bibelns skapelseberättelse är så mycket vackrare? Eller: Håll tyst om det här! Får folk reda på det, blir det kaos. Moralen sjunker till djurens nivå, den fria viljan sätts ur spel, och alla börjar slåss mot alla enligt djungelns lag.

Charles Darwin föddes 1809 och gav femtio år gammal ut sin mest kända bok, The Origin of Species (i fortsättningen Origin). Den är onekligen en av världens viktigaste böcker, ”ett av de dyrbaraste blomstren i den mänskliga kulturens örtagård”, som idéhistorikern Sten Lindroth uttrycker 13

det i sin biografi om Darwin. Det hindrar inte att Origin på vissa håll har betraktats som en av världens farligaste böcker och funnits med på listor över förbjuden läsning.

Boken ansågs farlig redan från början. När den läsande allmänheten i England började ana att Darwin hade kommit fram till att människan hade utvecklats som alla andra organismer, var det många som reagerade med bestörtning. Darwin hade, diskret nog, knappast nämnt människan i Origin, men sensibiliteten tycks ha varit starkt utvecklad, och man såg en fatal risk med hela teorin om den blandade in människan. ”Att tro att människan var bara en utvecklad apa kallades en ’mental katastrof’, och de som bidrog till att sprida en sådan uppfattning hade satt som sitt mål att ’degradera människan djupt ner i den djuriska existensens skala’”, skriver språkforskaren Alvar Ellegård i sin avhandling Darwin and the General Reader. Den brittiske politikern Benjamin Disraeli, som visste vad som rörde sig i folkdjupet, tog i ett tal 1864 upp frågan om människan var en apa eller en ängel. Själv tog han, enligt Ellegård, parti för ängeln. Det finns människor som även i dag hellre ser sig som änglar än som djur, oavsett vad vetenskapen säger om evolutionen, DNA och änglars existens. Att vara en ängel känns för en del människor bättre än att vara en biologisk varelse som har tillkommit utan någon avsikt från en högre makt.

Alla vi som lever nu är produkter av framgångsrika förfäder och förmödrar. De människor som vi är fallna efter slog ut sina samtida medtävlare i 14

konkurrensen om överlevnad. Och denna konkurrens utspelade sig inte bara inom arten Homo sapiens utan också mellan olika närbesläktade arter.

Neandertalare, Homo erectus, Homo habilis och andra upprättgående hominider, alla har de försvunnit. Att våra Homo sapiens-förfäder inte var helt oskyldiga till detta är ingen alltför djärv gissning.

Alla organismer som finns just nu är lika i åtminstone detta avseende: det är vi som har överlevt tills nu. Det innebär förstås inte att vi är ”bäst” i moraliskt, kanske inte ens i funktionellt, avseende. Vi vet inte hur världen hade sett ut om de andra, människor och förmänniskor som vi har trängt ut, hade fått leva. Nu är det så här det har blivit – av alla tänkbara utvecklingsmöjligheter.

Vår art har varit så framgångsrik att det snart bara är vi kvar, vi själva och våra husdjur och parasiter. Resultatet av utvecklingen är ingen vacker syn.

Somliga skulle säga att detta talar emot utvecklingsläran. Men vad är det som säger att utveckling måste vara något vackert och moraliskt positivt?

Evolutionsteorin har legat till grund för i stort sett all biologisk forskning som har bedrivits under hela 1900-talet. Men för dem som sätter dagordningen i samhällsdebatten verkar biologi vara totalt irrelevant och inget som man behöver räkna med. För dem är det enbart människan som kulturell och samhällelig varelse som är intressant. Människan och hennes sociala aktiviteter upptar hela synfältet.

Jag minns en reseledare i Grekland för 30 år sedan som kunde allt om Apollon och Oraklet i Delfi men som inte kunde begripa varför en ensam ”galning” 15

demonstrerade mot biltrafiken i Aten. Staden höll på att kvävas i avgaser och Partenon vittrade sönder, men den historiskt och kulturellt bildade svensken förstod ingenting. Jag minns också en högt uppsatt och på sitt sätt bildad man i den svenska medievärlden som efter tsunamikatastrofen i Thailand annandag jul 2004 berättade att han inte hade haft en aning om att det kunde bli jordbävningar på havsbottnen.

Så långt från verkligheten kan man leva om man ignorerar naturvetenskap. Jag gjorde det länge själv.

Det var litteratur, filosofi och antikens kultur som var viktiga för mig. Som ung var jag nästan demonstrativt ointresserad av biologi. Delvis berodde det säkert på att jag aldrig har funnit något större nöje i att vara ute i naturen utan alltid trivts bättre inomhus.

Evolutionsbiologen Edward O. Wilson har påstått att det är ett mänskligt drag att älska naturen. Själv visar han tydligt sin kärlek till naturen och livet, bland annat i boken Livets framtid. Han strövar omkring i författaren och naturfilosofen Thoreaus marker i New England och njuter av det han ser, samtidigt som han oroar sig för människans och de andra arternas framtid med tanke på alla hot som finns. Under sin jorden runt-resa med forskningsfartyget Beagle går Darwin, tillfälligt befriad från sjösjuka, omkring i Brasilien och njuter av naturupplevelserna. Han skriver i sin dagbok från Bahia den 29 februari 1832: ”Dagen har varit härlig. Härlig är emellertid ett uttryck som endast ofullkomligt återger känslorna hos en naturforskare som för första gången har vandrat omkring på egen hand i en brasiliansk urskog.” Han skriver också lyriskt om hur 16

det är att få ”ströva omkring i en kokoslund” på Kap Verde. Evolutionsbiologen Richard Dawkins faller i nästan andlig begrundan över redwoodträden i Kalifornien i sin bok The Ancestor’s Tale, och biologen och geografen Jared Diamond går omkring på Nya Guinea och skådar sina fåglar med en uppenbar kärlek. Den där fascinationen för naturen har jag knappast någonsin känt, men jag kan få en aning om den genom dessa välskrivande naturforskares förmedling.1 En annan orsak till att jag länge höll mig ganska ovetande om naturen och evolutionen var att jag intuitivt kände obehag inför att se mig själv som en biologisk varelse – och därtill hona. Jag hörde talas om vetenskapliga rön som visade att det finns stora skillnader mellan könen: Kvinnor har bättre finmotorik, bättre simultankapacitet och bättre tålamod med repetitivt arbete, men de är sämre på logiska resonemang, sades det. Inget av detta tyckte jag stämde in på mig.2 Jag kände mig frustrerad och missbedömd och drogs till likhetsfeminismen, den som kräver lika rättigheter och behandling oavsett kön, med hänvisning till att män och kvinnor är mer lika än olika.

I början av 1970-talet kom jag för första gången i närkontakt med ett skummande raseri mot biologiska teorier om människan. Det hade kommit ut 1 The Ancestor’s Tale är en magnifik bok, den bästa jag någonsin läst. Titeln är förstås inspirerad av Geoffrey Chaucers Canterbury Tales.

2 En del av de påstådda skillnaderna är heller inte vetenskapligt belagda, även om de fortfarande hävdas av en del forskare.

17

ett antal populärvetenskapliga böcker som retade gallfeber på några av mina bekanta. Det var bland andra Desmond Morris, Lionel Tiger, Robert Ardrey och inte minst Konrad Lorenz som stod i skottgluggen. Jag blev helt överrumplad av den emotionella kraften i ilskan mot dessa författare.

Mindre uppmärksammade av allmänheten var de banbrytande rön inom evolutionsbiologin som gjordes av William Hamilton, George Williams och Robert L. Trivers.3 De gjorde upptäckter som bland annat förklarade att altruism är förenlig med evolutionen (mer om detta senare). Den nya evolutionspsykologin populariserades och fördes ut till den stora allmänheten av främst Edward O. Wilson i Sociobiology: The New Synthesis (1975) och Richard Dawkins i Den själviska genen (1976).

Blotta titeln på den sistnämnda boken kunde få många av mina bekanta vid den tiden att osäkra sina revolvrar. Det var emellertid Wilsons bok som ansågs allra farligast. Den väckte en upprörd debatt som genererade en mängd mer eller mindre vetenskapliga attacker mot det som kallades sociobiologi.

Alla de nämnda författarna var eller är darwinister av olika schattering och kvalitet, mer darwinister än Darwin själv hade möjlighet att vara.4 Han 3 Trivers tog 2007 emot det svenska Crafoordpriset ur drottning Silvias hand i Lunds domkyrka. Han fick det för sin ”fundamentala analys av social evolution, konflikt och samarbete”. Det ligger naturligtvis en ironi i att en djupt religiös person delar ut detta pris i en kyrka, men så kan det gå till i en monarki.

4 Med ”darwinist” menar jag en som ansluter sig till evolutionsteorin och evolutionsbiologiska förklaringar i dess efterföljd.

18

kunde ju under sin livstid inte veta hur banbrytande hans rön och teorier skulle bli.

Få vetenskapsmän i historien har upprört sinnena så mycket som Darwin. Hans namn används ofta i negativa sammanhang av icke-biologer. Han har fått ett dåligt eftermäle och beskylls för olika moraliska och humanitära katastrofer, mest uppseendeväckande nazisternas rasteorier och folkmord, men även den svenska akademiska rasbiologi som i partipolitisk enighet godkändes av riksdagen på 1920-talet.

Det verkar inte vara så många som har lagt märke till vilken fördomsfri, ödmjuk och humoristisk person Darwin var. Den allmänna synen på honom bildar en märklig kontrast till hur några andra stora vetenskapsmän uppfattas: Carl von Linné är en idyllisk ”blomsterkung” trots sin ärelystnad, sexfixering och misantropi – och trots att även han placerade människan bland djuren. Albert Einstein är en vis gammal gubbe som då och då kläcker ur sig några tänkvärda ord, gärna om Gud. Att han också bidrog till uppfinningen av atombomben är honom förlåtet. Men Darwin tycks vara roten till allt ont.

Vad är det då som är så farligt med Darwin? Vad är det som är så farligt med hans vetenskapliga rön? Finns det skäl att fortfarande i nutiden vara skeptisk mot dem och vad de kan medföra?

En del biologer kallar sig själva darwinister; en del gillar inte ordet ”darwinism” utan använder konsekvent ord som ”evolutionsteori”, ”evolutionsbiologi”, ”evolutionspsykologi” och dess böjningsformer.

19

På Darwins tid var det inte bara präster, teologer och lekmän som beskärmade sig över evolutionsteorin. Även många naturvetenskapsmän såg faror.

Tanken på en evolution låg i tiden, och 1844 hade en bok med titeln Vestiges of the Natural History of Creation publicerats anonymt. Författaren hette Robert Chambers, och hans bok kommenterades av geologen Adam Sedgwick i ett brev till kollegan Charles Lyell. ”Om boken är sann, är religionen en lögn”, skrev Sedgwick. Även Lyell, den främste geologen i sin tid och en av Darwins beskyddare, fruktade farliga konsekvenser och lär ha sagt att om Chambers hade rätt, så ”är all vår moral förgäves”.

Religion och moral lever farligt om evolutionsteorin är sann, var en mycket vanlig uppfattning.

Sammanfattningsvis är det dessa farhågor som har uttryckts alltsedan Darwins tankar blev kända: • Religionen hotas av materialistiska förklaringar, som berövar utvecklingen en avsikt.

Bibelns skapelseberättelse blir ogiltig, och i värsta fall behövs inte Gud längre.

• Människan detroniseras genom att reduceras till djur. Hennes värdighet försvinner, om hon inte får vara Skapelsens krona.

• Utan religion och med en biologisk människosyn försvinner moralen och samhället förfaller.

Det är dessa tre farhågor jag vill diskutera.

20

Jag har varit djupt imponerad av Darwin ända sedan jag första gången läste Origin i Roland Adlerberths svenska översättning någon gång kring 1980. Särskilt tilltalades jag av författarens ödmjukhet och eftertänksamhet, hans sätt att vända och vrida på sina iakttagelser och resonera om vad som talade för och emot olika tolkningar. Darwins forskning har kanske, liksom Einsteins, potential för farliga konsekvenser. Men den gör det också möjligt för människor att förstå sig själva och i bästa fall undvika de faror som vår natur kan lura in oss i. En förutsättning är i så fall att vi har tillräckliga kunskaper, men de flesta av oss har tyvärr inte det. I sin inledning till Richard Dawkins Den själviska genen skriver Robert Trivers: ”Det har inom samhällsvetenskaperna vuxit upp hela industrier, som helt ägnar sig åt att bygga upp en fördarwinistisk och förmendelsk syn på den sociala och psykologiska världen.” Och Dawkins själv skriver i samma bok att ”både inom filosofin och de ämnen som brukar sammanfattas som ’humaniora’ bedrivs den akademiska undervisningen fortfarande ungefär som om Darwin aldrig hade levat. Fast det kommer förstås att bli ändring på det så småningom.”

Detta skrevs för mer än 30 år sedan, men situationen är fortfarande likadan, åtminstone i Sverige.

I sin bok Den bästa av världar skriver fysikern Ulf Danielsson: ”Vi lever i ett postmodernt samhälle höjt över naturen där bild, yta och låtsasvärld är mer relevanta än allt annat. Verkligheten är något som vi kan välja bort”.

Det råder en väpnad neutralitet mellan biologernas världsbild och den världsbild som dominerar 21

inom humaniora och samhällsvetenskap, en neutralitet som upprätthålls främst genom separation: man går ur vägen för varandra. Ibland blossar det upp en konflikt, ofta i samband med påståenden om kön.

Konflikten biläggs aldrig, utan de olika synsätten fortsätter orubbade. Detta är sorgligt och onödigt.

Evolutionsteorin och dess avknoppning evolutionspsykologin har, för dem som är insatta i detta tänkande, visat sig ha ett stort förklaringsvärde. Ett exempel på det är filosofen Peter Singer som i sin bok Pushing Time Away: My Grandfather and the Tragedy of Jewish Vienna tar upp konflikten mellan Sigmund Freud och Alfred Adler. Singers morfar, David Oppenheim, ingick i en diskussionsgrupp i Wien där både Freud och Adler var med tills Adler blev utstött av Freud. I grova drag ansåg Freud att sexualiteten är den dominerande drivkraften bakom människors handlingar, medan Adler ansåg att det är mindervärdeskänslan som är denna kraft. Singer skriver: Från det evolutionära perspektiv som jag föredrar är det lätt att se att både Freud och Adler var något viktigt om den mänskliga naturen på spåren men att de båda missade den större bilden. Sex och kampen för att besegra underlägsenhet är två sidor av samma fenomen. De av våra förfäder som inte var intresserade av sex kom mindre sannolikt att lämna avkomlingar efter sig. Följaktligen ligger sexuell lust, medvetet eller omedvetet, bakom många av våra handlingar. Men under större 22

delen av vår evolutionära historia har social status, särskilt för män, korrelerat starkt med tillgång till sexpartner och med chans till avkomlingar som överlever tills de är könsmogna. Därför förklarar en evolutionär förståelse av mänskligt beteende varför både sexualitet och driften att övervinna underlägsenhet är så viktiga för oss.

Oavsett vad evolutionsteorin kan leda till för praktiska konsekvenser anser även jag att den får det mesta att ”falla på plats”. Detta är förstås en tanke som man måste se upp med. Jag känner människor som tycker att de har fått en förklaring av hela tillvaron genom Martinus kosmologi. En viktig skillnad är dock att denna, åtminstone hittills, inte har kunnat läggas till grund för naturvetenskapliga studier eller bekräftas empiriskt.

Låt oss nu se på evolutionsteorin och dess möjliga konsekvenser. Gjorde oss Dar­win en otjänst genom att ber­ätta någ­ot som vi inte borde veta?