s tödsamtal i socialt arbete
Sam Larsson är professor i socialt arbete och docent i psykologi, verksam vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och vid Högskolan i Gävle. Sven Trygged är universitetslektor i socialt arbete och verksam vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Counselling
gedigen genomgång av såväl teoretiska perspektiv och begrepp som praktiska exempel på vad counselling kan innebära inom socialt arbete. Counselling kan bland annat bidra med kunskap om hur vi kan skapa empatiska och stödjande klientmöten och hur vi kan förstå och analysera samtal i socialt arbete. Antologins bidrag är skrivna av flera ledande svenska och internationella forskare, bland andra John McLeod och Janet Seden. Boken vänder sig till universitets- och högskolestudenter vid socionomutbildningar samt till yrkesverksamma socialarbetare och vårdpersonal som på olika sätt möter klienter i sitt arbete.
red. sam larsson & sven trygged
Counselling – stödsamtal i socialt arbete är en
red. sam larsson sven trygged
Counselling stödsamtal i socialt arbete
1.
I ntroduktion till counselling i socialt arbete Sa m La r s s o n , Sve n Tr yg g e d
Inledning Socialt arbete är mångdimensionellt och berör många olika områden såsom barn och ungdom, beroende, familjeproblem, äldre och funktionshindrade, etnicitet, genus, klass samt minoritetsgrupper i samhället – för att nu nämna några av de större områdena (se Hutchison, 2008; Wilson m.fl., 2008). Socialarbetare som möter och bemöter klienter inom dessa och andra problemfält inom det sociala arbetets ramar behöver använda sig av ett professionellt förhållningssätt gent emot sina klienter (se McLeod, 2007; Miller, 2006; Seden, 2005). För att kunna analysera såväl problem inom dessa olika områden som hur samspelet mellan individen och den sociala omgivningen kan beskrivas har man inom socialt arbete på ett allmänt plan beaktat flera olika socialvetenskaper såsom psykologi, sociologi, rättsvetenskap och socialpolitik (se Hutchison, 2008; Larsson, 2009; Meeuwisse m.fl., 2006; Payne, 2002). Utöver de socialvetenskapliga teoretiska influenserna inom socialt arbete har man också diskuterat olika behandlingsmetoder, inklusive förutsättningarna för kunskapsbyggande inom området (se Hutchison, 2008; Larsson, 2009; Meeuwisse m.fl., 2006). Något som dock saknats inom området socialt arbete är ett välutvecklat teoretiskt och praktiskt paradigm kring hur man mer i detalj 9
kan förstå, analysera och utvärdera själva behandlingsmötet mellan socialarbetare och klient. Just i detta sammanhang kan counsellingtraditionen vara relevant och på ett meningsfullt sätt kopplas till socialt arbete för att där ge viktiga bidrag till förståelsen för behandlingsmötet mellan socialarbetare och klient (Miller, 2006; Seden, 2005). Inom counsellingtraditionen har man lång klinisk och forskningsbaserad erfarenhet av att på ett professionellt sätt möta och bemöta klienter som söker hjälp för exempelvis olika psykosociala svårigheter. Erfarenheterna från counsellingtraditionen kan därför bli mycket relevanta också för socialarbetare som möter klienter i olika professionella sammanhang. Det gäller exempelvis hur man kan initiera ett empatiskt och förstående samtal, hur man kan lyssna till och möjliggöra klientens berättelse om sig själv och sina problem samt hur de berättelserna kan analyseras och diskuteras på ett professionellt och respektfullt sätt (Miller, 2006; Seden, 2005). Ett nytt inslag i forskningslitteraturen inom socialt arbete är just att man har börjat diskutera både hur och på vilket sätt som counselling kan ge ett konkret bidrag till behandlingsstrategierna inom ramen för det sociala arbetet. Flera ledande forskare som Janet Seden (2005) och Lisa Miller (2006) har skrivit intressanta skrifter som just diskuterar detta tema. Den här antologin speglar den internationella diskussionen inom detta område och visar vilka möjligheter och utmaningar som kan finnas för att tillämpa counselling inom området socialt arbete.
Socialt arbete: Att möta och bemöta klienter med psykosociala problem Socialt arbete som profession arbetar för förändring och med att lösa olika problem som berör mänskliga relationer. Socialt arbete arbetar med att stärka människor genom olika stödinsatser och empowermentinriktade metoder på klienternas egna villkor, samt med frigörande insatser för att öka individers psykosociala välmående. Socialt arbete verkar för mänskliga rättigheter och för ökad social rättvisa i samhället (se IFSW, 2000; Seden, 2005; Wilson m.fl., 2008). Inom socialt arbete utgår man bland annat vid förståelsen av det mänskliga sociala samspelet från olika psykologiska och sociologiska teoribildningar. Detta därför att dessa teoribildningar ger viktiga bidrag till hur man kan förstå människan och hennes samspel inom ramen 10
för olika sociala system (Hutchison, 2008). Men även om man använder psykologiskt och sociologiskt influerade teorier för att analysera mänskliga interaktioner och sociala problem finns det ett stort behov av att vidareutveckla hur man kan förstå det sociala behandlingsmötet mellan socialarbetare och klient mer i detalj, inklusive vilka strategier som kan vara av betydelse i det sammanhanget. Här kan erfarenheterna inom counselling, det kliniska arbetet och de teoretiska analyserna av den kliniska praktiken, komma in i bilden. Counsellingtraditionen tillhandahåller således praktiska bemötandestrategier, teoretiska tolkningsramar och evidensbaserade bedömningar om dess effektivitet i olika situationer som kan vara av stort värde för professionen socialt arbete (se McLeod, 2003/2008; Seden, 2005). Syftet med den här antologin är att diskutera på vilket sätt som counselling kan bidra till en ökad kunskap om behandlingsmöten mellan behandlare och klient inom ramen för socialt arbete. Ett sådant arbete kan innebära att man diskuterar hur olika typer av counselling kan tänkas bidra till att förstå olika klientmöten inom socialt arbete. Det är inte möjligt att formulera en form av counselling i socialt arbete, i singularis, eftersom det sociala arbetets problemområden är så pass komplexa och mångbottnade och kräver olika typer av counselling. Inom vissa former av socialt arbete kan det bli fråga om begränsade former av counselling (som brukar benämnas ”mikrocounselling” eller ”inbyggd counselling”; se McLeod, 2007 och kapitel 2 i denna antologi). I andra typer av möten mellan socialarbetare och klient, exempelvis inom institutionsvården, kan man säkert utveckla mer avancerade former av counselling som har en mer terapeutisk inriktning (se McLeod, 2007; Miller, 2006; Seden, 2005 och kapitel 2 i denna antologi). Coun selling omfattar således – precis som socialt arbete – många olika sätt att arbeta på och innehåller flera skolbildningar som utgår från olika teoretiska och metodologiska perspektiv (Seden, 2005:7f ).
Counselling och evidensbasering inom psykoterapiforskningen Den här antologin kan sägas tillhöra det pågående samtal som förs om evidensbaserat socialt arbete i så måtto att den tar fasta på betydelsen av att utveckla olika professionella samtalsformer inom socialt arbe11
te som baseras på forskning och utvärdering. Inom counselling och psykoterapi spelar forskning och utvärdering en viktig roll (se McLeod, 2007). Forskningen visar att den professionella bemötarens eller terapeutens skicklighet att skapa en positiv relation till klienten är viktig för ett positivt resultat i behandlingen (se Miller m.fl., 1995; Roth & Fonagy, 1996; Garfield, 1997; Saarnio, 2000). Utvärderingar av psykoterapi visar exempelvis att den terapeutiska alliansen mellan terapeut och klient har stor betydelse: att klienten känner värme, stöd och respekt från terapeuten har en avgörande betydelse för behandlingsutfallet (Armelius, 2002, 2005; Wampold, 2001). En viktig faktor i detta sammanhang är de hjälpande strategier som tillämpas (Saarnio, 2000). Saarnio menar att de egenskaper som uppskattades av klienter är relaterade till terapeutens förmåga att visa respekt för klienten, ge positiv feedback till denne och att ställa upp konkreta mål för framtiden (a.a.).
Perspektiv på counselling och socialt arbete i praktiken Merparten av det sociala arbetet utspelar sig i olika öppna former – utanför den kliniska terapeutiska miljö som brukar gälla för traditionella psykoterapier. Men inom det sociala arbetets praktik behövs det också kunskap om hur man kan skapa inkännande stödjande samtal som kan öppna upp för nödvändig förändring. De samtalen behöver kanske inte vara riktigt lika långtgående som vid mer traditionella former av psykoterapisamtal, men de behöver kanske ändå möjliggöra dialogiska samtal som bygger på empati och någon form av arbets allians mellan socialarbetare och klient som kan skapa förutsättningar för positiva behandlingsutfall (se Seden, 2005). Ett antagande i denna antologi är att counsellingtraditionen tillhandahåller viktig kunskap om samtalsstöd som kan vara relevant för behandlingsarbete i dess olika former inom ramen för socialt arbete. Antologin försöker således synliggöra ”counsellingtänkandet” och vad det kan betyda för klientmöten inom socialt arbete. Det är inte alldeles enkelt att hitta ett bra begrepp på svenska och därför har vi behållit begreppet counselling. Däremot har vi försökt att undvika ord som ”counsellor” (”rådgivare”) och skriver i stället socialarbetare som arbetar med counselling, behandlare eller professionell. Benämningarna skiljer sig åt i de olika kapitlen. 12
Counselling handlar inte om att ge råd utan att samarbeta med klienten för att förstå och lösa ett problem (McLeod, 2007:21). Counselling kan allmänt beskrivas som en form av bemötande där man ofta under en relativt begränsad tidsrymd arbetar med att identifiera eller bidra till att lösa problem som en klient sökt hjälp för. Men det handlar inte bara om att skapa en tillfällig problemlösning utan också om att hjälpa klienten att bli bättre rustad för att lösa olika framtida svårigheter. Socialarbetaren bidrar i detta avseende med ett kognitivt, emotionellt och kommunikativt stöd under samtalet med klienten (se Pedersen m.fl., 1996; Seden, 2005). Counselling kan kanske framför allt uppfattas som ett individstödjande professionellt samtalsstöd som syftar till att få klienten att komma till klarhet om vissa typer av problem och bli mer kapabel att handskas med dessa (se Miller, 2006; Seden, 2005). Inom ramen för socialt arbete är det inte alldeles enkelt och självklart att tillämpa en mer traditionell counselling. Socialarbetares ar betsinsatser är ofta mycket komplexa och innefattar ibland samtal med klienten parallellt med utförandet av olika konkreta åtgärder i syfte att stödja klientens psykosociala situation. Det betyder att den form av counselling som kan bli aktuell inom socialt arbete i många fall handlar om en form av samtalsstöd som socialarbetaren gör parallellt med genomförandet av andra uppdrag – exempelvis att upprätta en handlingsplan för klienten eller hjälpa till med ekonomiska stödinsatser. Det rör sig då sannolikt om olika former av det som brukar benämnas ”inbyggd counselling” eller stödsamtal i kombination med andra hjälpande insatser (McLeod, 2007). Det är viktigt att uppmärksamma att möten inom det sociala arbetet utspelar sig inom organisatoriskt givna ramar. Organisationen har ett visst uppdrag som påverkar vad samtalen i princip kan handla om. Många gånger sker möten vid få tillfällen eller med långa mellanrum. Dessa organisatoriska ramar utesluter många gånger mer terapeutiskt inriktade möten som kräver mer tid eller uttalade behandlings kontrakt och som har en helt annan målsättning (se McLeod, 2007; Miller, 2006; Seden, 2005). Inom counsellingtraditionen förekommer olika former av teoretiska paradigm, vilket innebär att det finns många olika versioner av counselling: psykodynamisk counselling, kognitiv counselling, humanistiskt inspirerad counselling med flera (se Fyrö m.fl., 1998; Fyrö, 13
1999; McLeod, 2007; Miller, 2006; Seden, 2005). Under senare år har det som brukar benämnas narrativt inriktad counselling fått ett allt större utrymme. Enligt detta synsätt är det viktigt att klienten får en möjlighet att berätta och återberätta sin historia med hjälp av stödjande frågor (se Payne, 2007; McLeod, 2007). En del av litteraturen inom counselling diskuterar skillnaden mellan counselling och psykoterapi och olika psykologiska skolors inflytande (se Clarkson, 1988; Dryden, 1996; Feltham, 1999). Vad som ofta återkommer i litteraturen om counselling är betoningen på kommunikation och empati. En framträdande person som ofta nämns i litteraturen inom counselling är den amerikanske psykologen och psykoterapeuten Carl R. Rogers, som betonar relationen mellan klienten och en förstående accepterande terapeut som en viktig förutsättning för att klienten ska kunna få nödvändiga insikter och kunna förändra sitt liv i positiv riktning (se Miller, 2006; Seden, 2005). I den internationella litteraturen om counselling har Rogers och empati begreppet en framträdande plats (se McLeod, 2007; Miller, 2006; Seden, 2005).
Counselling i det sociala arbetet Det finns en hel del internationell litteratur som diskuterar hur counselling kan kopplas till socialt arbete (se Brearley, 1996; Miller, 2006; Seden, 2005). Clarence Crafoord beskriver i boken Människan är en berättelse sin syn på begreppet counselling som hänförande sig till en kort samtalsserie som syftar till en tydliggörande formulering av den hjälpsökandes problem. Counselling syftar till att hjälpa klienten att orientera sig bättre i sin livssituation. Counselling är en psykologisk korttidsinsats (cirka 4 samtal) vid exempelvis ungdomsrådgivning (Crafoord, 1996:214). Samma synsätt präglar några av de småskrifter som utgivits av Karolinska institutet och Psykoterapiinstitutet vid Stockholms läns landsting (Fyrö m.fl., 1998; Fyrö, 1999). Även här anges ramarna till fyra samtal och den som håller i samtalen benämns terapeut. Däremot har vi inte funnit någon egentlig diskussion om begreppet ”inbyggd counselling” i socialt arbete i den svenska litteraturen. Begreppet counsellingsamtal används inte särskilt mycket i Sverige men det förekommer. 14
Counselling kan ha en stor betydelse för många olika målgrupper såsom socionomstuderande eller personer som redan är eller avser att arbeta som socialarbetare. Att kunna föra professionella samtal spelar en avgörande roll inom en lång rad praktiskt inriktade verksamheter. Det kan handla om stödsamtal inom ramen för socialt arbete inom exempelvis socialtjänsten, sjukvården, skolan, äldrevården och kriminalvården. En del av denna samtalskunskap är relevant också i andra sammanhang, exempelvis i olika typer av samtal mellan vårdpersonal och patient. I de nordiska grannländerna inkluderas counsellingtänkandet i undervisning och teoribildning inom socialt arbete (se Ranger, 1998). I Norge används till exempel begreppet ”megling” (medling alternativt mäkling) för att beteckna insatser av counsellingkaraktär (se t.ex. Seltzer m.fl., 1995; Ranger, 1998).
Några kritiska reflektioner Samtidigt som vi vill synliggöra counselling som en viktig strategi för socialarbetare vill vi också framhålla några kritiska reflektioner kopplade till counselling. Counsellinginriktade samtal och professionella möten kan givetvis inte lösa alla problem. Professionella samtal inom socialt arbete berör många olika dimensioner. Thomas Johansson (2006) fångar en del av svårigheterna med att förstå och analysera professionella samtal när han diskuterar mötets olika nivåer. Han beskriver en strukturell nivå (som syftar på ramverk av förhållningsregler, metoder och makt), en positionsnivå (klass, etnicitet, kön), en relationell nivå (gester, blickar och andra budskap) samt en upplevelsenivå (som betonar närvaron i mötet). Hans argument är således att professionella möten kan studeras och förstås på flera olika nivåer. Counselling i socialt arbete handlar inte bara om klientens psykologiska eller inre psykiska svårigheter utan också om det kontextuella sammanhanget där det yttre trycket från omvärlden ofta sätter ramar för vad som är möjligt att uppnå. För en person som arbetar med individuella counsellingsamtal kan det därför krävas kunskap både i samtalsteknik och om strukturella psykosociala förhållanden. Här bör uppmärksammas den maktrelation som finns i mötet mellan social arbetare och klient: De frågor som ställs och vilken typ av samtal som kan föras hänger också samman med maktförhållandena mellan par15
terna. Eller för att citera Crafoord (1996:186): ”Frågande tycks innebära ett slags penetrerande maktutövning, som är svårt att helt undvika.” En problematisk fråga är i vad mån ett counsellingperspektiv går att tillämpa fullt ut i en myndighetsstyrd organisation. Man bör problematisera huruvida det är etiskt försvarbart att föra empatiska och förstående samtal med en klient om de uppgifter som framkommer i ett sådant samtal sedan kan komma att användas av en myndighet, exempelvis i en vårdnadsutredning. Kring denna typ av frågor bör föras en etisk dialog. Klienten bör under alla omständigheter få tydlig information om under vilka förutsättningar som ett professionellt och empatiskt samtal kan föras – och kunna få möjlighet att ge sitt informerade samtycke till de ramar som finns för samtalet (se vidare Kvale, 1997 om informerat samtycke i en forskningsprocess). En förutsättning för counselling är att klienten ger sitt samtycke till att samtala kring de problem som han/hon sökt hjälp för. Olika former av stödjande vägledande samtal inom ramen för socialt arbete kan exempelvis äga rum på ett mer oproblematiskt sätt inom frivilliga verksamheter där man inte har den typ av krav på motprestationer som ofta förekommer i socialt arbete under myndighetsutövning.
Antologins innehåll och struktur Denna antologi diskuterar centrala begrepp och teorier inom counselling och ger exempel på vad counselling kan innebära inom ramen för socialt arbete. Både möjligheter och begränsningar beaktas, inklusive kritiska reflektioner och problematiseringar av vad counselling kan innebära. Diskussionen fokuserar på att beskriva counselling och att tillämpa counsellingtraditionens perspektiv på några centrala problemområden inom socialt arbete. Effekterna av och evidensen för counselling diskuteras, men i mindre utsträckning avseende socialt arbete eftersom forskningen i nuläget är begränsad inom det området (se McLeod, 2003/2008). I antologin grupperas de olika bidragen i elva kapitel som sammantaget ger viktiga infallsvinklar på hur counselling inom socialt arbete kan förstås och hur det praktiskt kan tillämpas inom några centrala problemområden såsom missbruk och identitetsproblem, psykisk ohälsa, skuldsatta klienter och kvinnor som utsatts för partnervåld. Centralt i antologins beskrivningar är att förstå mötet mellan social 16
arbetare och klient också i relation till de organisatoriska och juridiska ramar inom vilket mötet sker. Antologins olika kapitel behandlar således olika centrala teman inom counselling och diskuterar dess tillämpning inom socialt arbete. I kapitel 2 ger Sam Larsson en översikt över olika former av counselling och hur det kan kopplas till socialt arbete. Kapitlet ger både teoretiska och praktiska exempel på hur man kan förstå kopplingen mellan counselling och socialt arbete. Kapitlet diskuterar särskilt betydelsen av ett narrativt förhållningssätt som bland annat innebär ett tydligt fokus på att möjliggöra klientens berättelse vid counselling inom so cialt arbete. I kapitel 3 för John McLeod en diskussion kring begreppet counselling, som enligt honom syftar på det som äger rum när någon som har problem inbjuder och tillåter en annan person att gå in i en viss typ av relation med honom eller henne. McLeod diskuterar bland annat det han benämner ”inbyggd counselling” där en professionell behandlare ger samtalsstöd som är inbäddat i andra stödjande åtgärder. McLeod lyfter fram olika fördelar kopplade till counsellinginriktade stödjande samtal för att kunna hjälpa klienter med deras problem. McLeod betonar, precis som Sam Larsson, betydelsen av att bereda rum för berättandet när man tillämpar (inbyggd) counselling i praktiken. I kapitel 4 diskuterar Janet Seden kopplingen mellan socialt arbete och counselling. Hon belyser counselling och dess relation bland annat till olika psykologiska metoder och psykologiska teoribildningar. Kapitlet ger förutom teoretisk kunskap om counselling också en viss överblick över färdigheter som krävs för att som socialarbetare arbeta med counselling. I kapitel 5 belyser Sven Trygged counselling med kognitiv inriktning i det praktiska sociala arbetet med budget- och skuldrådgivning. På individnivå beskrivs counselling som en process av lärande som syftar till att utveckla kunskaper, färdigheter, attityder och självinsikt som behövs för att ta ansvar för beslut som rör den egna livssituationen. Kapitlet tar samtidigt upp några svårigheter som kan finnas med att arbeta med counselling fullt ut i denna typ av socialt arbete eftersom hjälparen ibland också förväntas vara en ”rådgivande expert”. I kapitel 6 diskuterar Therese von Braun några praktiska tillämpningar av counselling inom socialt arbete med fokus på våldsutsatta kvinnor. 17
Kapitel 7 av Michael Tärnfalk belyser kopplingarna mellan juridik och counselling mot bakgrund av egna praktiska erfarenheter av att möta klienter inom socialtjänsten. I kapitel 8 diskuterar Ulla Melin Emilsson kopplingarna och beröringspunkterna mellan socialt arbete, counselling och psykoterapi. Hon diskuterar också ingående teorins betydelse för mötet mellan behandlare och klient, inklusive möjligheterna att tillämpa counselling inom det sociala arbetets ramar. I kapitel 9 för Christian Kullberg en diskussion kring vilken betydelse som hjälparens respektive klientens kön/genus har i rådgivande, stödjande samtal. Kullberg pekar på ett antal könsskillnader som har uppmärksammats av forskningen och reser olika frågor om de båda könens lika rätt till genusanpassade insatser för de sociala behov som finns. I kapitel 10 av Thomas Johansson förs en mer problematiserande och kritisk diskussion kring risken för att sociala problem psykologiseras genom erbjudandet av olika samtalstekniker. Olika alternativa tankesätt till psykologiskt inriktade samtalsformer diskuteras. I det avslutande elfte kapitlet av John Lilja, Sam Larsson och Sven Trygged förs olika dialoger kring counselling och forskning om counselling inom ramen för socialt arbete.
Referenser Armelius, B-Å. (2002) Diskussionen om evidensbaserad socialtjänst – en deja-vu upplevelse. Socialvetenskaplig tidskrift, 2–3:261–265. Armelius, B-Å. (2005) Psykoterapi. I: Hwang, P. (red.) Vår tids psykologi. Stockholm: Natur och Kultur. Brearley, J. (1996) Councelling and Social Work. London: Open University Press. Clarkson, P. (red.) (1988) Councelling Psychology. London: Routledge. Crafoord, C. (1996) Människan är en berättelse. Tankar om samtalskonst. Stockholm: Natur och Kultur. Dryden, W. (1996) Research in Councelling and Psychotherapy. London: Sage. Feltham, C. (1999) Controversies in Psychotherapy and Councelling. London: Sage. Fyrö, K., Hardell, C. & Westlund-Cederoth, K. (1998) Psykodynamisk counselling – terapeutiskt arbete inom en snäv tidsram. Presentation 18
s tödsamtal i socialt arbete
Sam Larsson är professor i socialt arbete och docent i psykologi, verksam vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och vid Högskolan i Gävle. Sven Trygged är universitetslektor i socialt arbete och verksam vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Counselling
gedigen genomgång av såväl teoretiska perspektiv och begrepp som praktiska exempel på vad counselling kan innebära inom socialt arbete. Counselling kan bland annat bidra med kunskap om hur vi kan skapa empatiska och stödjande klientmöten och hur vi kan förstå och analysera samtal i socialt arbete. Antologins bidrag är skrivna av flera ledande svenska och internationella forskare, bland andra John McLeod och Janet Seden. Boken vänder sig till universitets- och högskolestudenter vid socionomutbildningar samt till yrkesverksamma socialarbetare och vårdpersonal som på olika sätt möter klienter i sitt arbete.
red. sam larsson & sven trygged
Counselling – stödsamtal i socialt arbete är en
red. sam larsson sven trygged
Counselling stödsamtal i socialt arbete