Hästen i

Hästen i rörelse – Guide till ökad prestationsförmåga beskriver hur hästen rör sig. Man ser utanpå hästen hur den ser ut inuti!

Hästen i

RÖRELSE

Med hjälp av målade hästar ser vi hur hästen rör sig, vi ser vad som händer med skelett och muskler. De illustrativa bilderna och texten samverkar − se själv hur skelettben och muskler, målade direkt på en levande häst, samarbetar för att åstadkomma rörelse. Allt detta ger ryttaren värdefulla kunskaper.   Boken innehåller även praktiska övningar som visar hur man får hästen att bli mer lösgjord, hur man minskar risken för skador, får hästens förtroende och skapar en djupare relation till sin häst. Genom korrekt ridning och träning kan man få fram det bästa hos hästen – samtidigt som hästens kondition, styrka och balans förbättras. Gillian Higgins är hästterapeut, verksam i Storbritannien. Hon använder sina målade hästar i föreläsningar för att demonstrera ett rörelseförlopp. I övrigt tävlar hon i banhoppning och fälttävlan och skriver i brittiska ridsporttidningar.

och Stephanie Martin

ISBN 978-91-27-12120-1

9 789127 121201

Gillian Higgins

Översättning: Marianne Kristoffersson Fackgranskning: Marina Axelson-Callum, grundare av Axelsons Animal Massage School

RÖRELSE Guide till ökad prestationsförmåga

Gillian Higgins och Stephanie Martin

Denna bok tillägnas Freddie och Quake, två mycket speciella hästar som har väckt mitt intresse för anatomi och biomekanik.

www.nok.se info@nok.se

First published 2009 under the title How Your Horse Moves by David & Charles, Brunel House, Newton Abbot, Devon, TQ12 4 PU, copyright © Gillian Higgins, David & Charles, 2009

Grafisk form omslag: Richard Persson/RPform Teckningar: Gillian Higgins Foto: Gillian Higgins: s 4−5, 7−11, 14 (u), 18, 19 (ej nr 4), 25 (nedre hö), 27 (n), 28 (n hö), 34 (u hö), 35 (n vä), 38, 39 (u hö och n vä), 43 (u och n hö), 44 (n vä), 46 (vä), 51 (hö), 52 (hö), 54 (n hö), 55 (u hö), 58 (n), 62 (n), 65 (hö), 66 (u), 67−68, 72−73, 74 (u), 75 (u vä och u hö), 79 (u hö), 80−81, 85 (hö), 86, 87 (u), 88 (n vä; u hö och n hö); 100 (vä och n hö), 101 (hö), 102 (vä), 103 (n vä och n hö), 105 (u), 112 (vä), 113−117, 121−122, 123 (u), 124, 126, 128, 130−132, 134−136, 137 (hö), 138−143, 147 (u hö och n hö), 148 (hö), 149 (n vä och hö), 151−152 Horsepix: s 13, 15−17, 20, 25 (u vä), 27 (u), 28 (n vä), 37 (hö), 44 (hö), 45 (vä), 46 (hö), 47 (n), 48 (n), 49 (n vä och u hö), 50, 51 (vä), 52 (vä), 54 (vä och u hö), 55 (n hö), 57, 58 (hö), 59 (mitten och n), 63 (n), 64 (n vä och n hö), 65 (vä), 66 (n), 70 (u hö och n hö), 71, 76 (hö och n vä), 83, 84 (vä), 96−97, 101 (n vä), 105 (mitten), 111, 120, 137 (vä), 146 (vä), 147, 148 (u vä, mitten vä och n vä), 149 (u vä), 150 Horsepix/David & Charles: 6, 14 (n), 19 (utom nr 4), 22−24, 25 (n vä och u hö), 26, 27 (mitten), 28 (u vä och hö), 29−33, 34 (vä och n hö), 35 (u vä och hö), 36, 37 (vä), 39 (hö), 40, 42, 43 (n vä), 44 (u vä), 45 (u hö och n hö), 47 (u), 48 (u), 49 (u vä och n vä), 53 (n), 55 (vä), 56, 57 (vä och n hö), 59 (u), 60−61, 62 (u), 63 (u), 64 (u hö), 69, 70 (vä), 74 (n), 75 (n), 76 (n), 78 (hö), 82, 84 (vä och u hö), 85 (u och mitten vä), 86 (hö), 90−95, 98−99, 100 (u hö), 101 (u vä), 102 (u hö och n hö), 103 (u vä och u hö), 104, 105 (n), 106−110, 112 (hö), 123 (n), 127, 129, 133 (vä)

FrontMatter.indd 2-3

© 2009 Gillian Higgins Svensk utgåva: 2011 Natur & Kultur, Stockholm Originalets titel: How your Horse Moves – A unique visual guide to improving performance, David & Charles Limited, Devon, England 2009 Översättning: Marianne Kristoffersson Faktagransning: Marina Axelson-Callum, grundare av Axelsons Animal Massage School Grafisk form: Richard Persson/RPform Tryck: Namn på tryckeriet???, ort???, 2011 Alternativt Tryckt i (t ex) Kina, 2011??? ISBN 978-91-27-12120-1

Denna bok tillägnas Freddie och Quake, två mycket speciella hästar som har väckt mitt intresse för anatomi och biomekanik.

Innehåll Förord 4  Inledning  7  En stabil stomme 8 Skelett­benen  9  Musklerna  12  Den fascinerande fascian  14  Senor och ledband  16

www.nok.se info@nok.se

First published 2009 under the title How Your Horse Moves by David & Charles, Brunel House, Newton Abbot, Devon, TQ12 4 PU, copyright © Gillian Higgins, David & Charles, 2009

Grafisk form omslag: Richard Persson/RPform Teckningar: Gillian Higgins Foto: Gillian Higgins: s 4−5, 7−11, 14 (u), 18, 19 (ej nr 4), 25 (nedre hö), 27 (n), 28 (n hö), 34 (u hö), 35 (n vä), 38, 39 (u hö och n vä), 43 (u och n hö), 44 (n vä), 46 (vä), 51 (hö), 52 (hö), 54 (n hö), 55 (u hö), 58 (n), 62 (n), 65 (hö), 66 (u), 67−68, 72−73, 74 (u), 75 (u vä och u hö), 79 (u hö), 80−81, 85 (hö), 86, 87 (u), 88 (n vä; u hö och n hö); 100 (vä och n hö), 101 (hö), 102 (vä), 103 (n vä och n hö), 105 (u), 112 (vä), 113−117, 121−122, 123 (u), 124, 126, 128, 130−132, 134−136, 137 (hö), 138−143, 147 (u hö och n hö), 148 (hö), 149 (n vä och hö), 151−152 Horsepix: s 13, 15−17, 20, 25 (u vä), 27 (u), 28 (n vä), 37 (hö), 44 (hö), 45 (vä), 46 (hö), 47 (n), 48 (n), 49 (n vä och u hö), 50, 51 (vä), 52 (vä), 54 (vä och u hö), 55 (n hö), 57, 58 (hö), 59 (mitten och n), 63 (n), 64 (n vä och n hö), 65 (vä), 66 (n), 70 (u hö och n hö), 71, 76 (hö och n vä), 83, 84 (vä), 96−97, 101 (n vä), 105 (mitten), 111, 120, 137 (vä), 146 (vä), 147, 148 (u vä, mitten vä och n vä), 149 (u vä), 150

© 2009 Gillian Higgins Svensk utgåva: 2011 Natur & Kultur, Stockholm Originalets titel: How your Horse Moves – A unique visual guide to improving performance, David & Charles Limited, Devon, England 2009 Översättning: Marianne Kristoffersson Faktagransning: Marina Axelson-Callum, grundare av Axelsons Animal Massage School Grafisk form: Richard Persson/RPform Tryck: Namn på tryckeriet???, ort???, 2011 Alternativt Tryckt i (t ex) Kina, 2011??? ISBN 978-91-27-12120-1

Rörelseapparaten i detalj  18 Hästens ryggrad  19  Huvudet och halsen  22  Ryggen  25  Länden och bakdelen  27  Från höft till has  30  Från bogblad till framknä  34  Nedanför fram­ knäet  37  Ingen hov – ingen häst!  39 Hur hästen rör sig  40 Muskler och rörelse  41  Kedjereaktioner  43  Bak­benets rörelser  45  Lumbosakral- och sakroiliakaledernas funktion  48  Frambenets rörelser  51  Hur hästen rör sig sidvärts  54  Senorna i nedre delen av benet  56  Hur hästen tar upp stötar  58  Hur hästen böjer sig  61  Svansen  64  Varför hästen kan sova stående  66 Hästens rörelser – ur anatomiskt perspektiv  68 Eftergift i nacken  69  Nackbandets funktion  72  Rygg­ radens hållning  74  Huvudets och halsens hållning påverkar gången  76  Så ser hästen  80  Stabilitet i mellandelen  82  Framåtbjudning och påskjut  84  Hur hästen bär upp ryttarens tyngd  86  Rakriktning  88

Gångarterna  90 Skritt  91  Trav  92  Galopp  94  Fyrsprång  96  Hur hästen hoppar – ur anatomiskt perspektiv  98  Anridning  100  Avsprångsfas  102  Svävningsfas  104  Landningsfas  106  Återställande av balansen  108 Vanliga problem  110 Muskel­skador  111  Ryggproblem  115  Hästar med sadeltvång  118  Senskador  120 Så förebyggs skador  122 Träna upp muskler  123  Pilates för hästar  125  Pilates för ryttare  134  Massage och muskelmanipulering  136  Hur man masserar  138  Stretching för hästar  140 God hästhållning  142 Hästhållning för en frisk och glad häst  143  Anatomi för rörelse  148 Måla hästar  151  Ord och begrepp  152  Register  153

Horsepix/David & Charles: 6, 14 (n), 19 (utom nr 4), 22−24, 25 (n vä och u hö), 26, 27 (mitten), 28 (u vä och hö), 29−33, 34 (vä och n hö), 35 (u vä och hö), 36, 37 (vä), 39 (hö), 40, 42, 43 (n vä), 44 (u vä), 45 (u hö och n hö), 47 (u), 48 (u), 49 (u vä och n vä), 53 (n), 55 (vä), 56, 57 (vä och n hö), 59 (u), 60−61, 62 (u), 63 (u), 64 (u hö), 69, 70 (vä), 74 (n), 75 (n), 76 (n), 78 (hö), 82, 84 (vä och u hö), 85 (u och mitten vä), 86 (hö), 90−95, 98−99, 100 (u hö), 101 (u vä), 102 (u hö och n hö), 103 (u vä och u hö), 104, 105 (n), 106−110, 112 (hö), 123 (n), 127, 129, 133 (vä)

FrontMatter.indd 2-3

2010-08-10 19.51

4

Förord Första gången jag träffade Gillian Higgins var som konkurrent på fälttävlansbanan efter det att min OS-häst Ringwood Cockatoo hade fått muskelproblem. Jag bad Gillian behandla honom, eftersom jag visste att hon hade rykte om sig att vara bra på att behandla hästar och dessutom visste vad en tävlingshäst måste kunna prestera. Jag har tävlat på internationell nivå sedan 1982, dessutom tränar jag många elitryttare från olika länder. Jag har representerat Tyskland i nio Europamästerskap, fyra världsmästerskap och tre olympiska spel. När Gillian kom till mig för att behandla Ringwood Cockatoo såg jag till att vara med för att se hur hon ar­ betade men också för att prata med henne om hennes filosofi. Eftersom jag själv är elitidrottare vet jag hur viktiga vissa muskelgrupper är som används när man sitter i sadeln, särskilt musklerna som stabiliserar mellandelen och som är avgörande för god balans. Intressant nog hade Gillian och jag samma uppfattning om hur musklerna används hos både ryttare och häst. I ridning går det alltid upp och ner, och det senare beror ofta på att hästen har ont någonstans.

Genom att läsa Hästen i rörelse och praktiskt tillämpa Gillians tankar, idéer och principer kan du undvika onödiga skador hos din häst, vare sig det sker genom att du får hästen i bättre fysisk form eller bara förbättrar hästens balans. Det är uppenbart att endast en ryttare i perfekt balans kan träna en häst till toppnivå, och endast en häst i perfekt balans är kapabel att nå dit. Gillian har stor talang när det gäller att se och förklara det som andra inte ser hos en häst. Hennes föreläsningar och demonstrationer är helt enkelt fantastiska, och man kan inte undgå att lära sig något nytt som man vill pröva. Fotografierna och illustrationerna i Hästen i rörelse visar hästens anatomi och biomekanik på ett mycket åskådligt och lättförståeligt sätt. Boken vänder sig till ryttare på alla nivåer i samtliga discipliner och rekommenderas till alla som verkligen vill förstå sin häst. Bettina Hoy

Jag träffade Gillian Higgins första gången när hon som young rider kom för att träna med sina fälttävlanshästar omkring år 2000. Hon visade redan då talang och intresse, inte bara när hon tävlade med sina hästar utan också därför att hon förstod träningsmetoden. Som tränare har jag alltid först velat förstå logiken bakom en träningsmetod och sedan förklara för ryttarna inte bara vad de ska göra utan också varför de ska göra det. Om ryttaren förstår biomekaniken så hjälper det honom eller henne att träna både effektivare och med mer känsla. Det var Gillians intresse för både ”varför” och ”vad” som gjorde att hon utbildade sig till hästterapeut. Efter att ha tagit del av Gillians föreläsning och demonstration av ”Hästen inifrån och ut” i samband med att jag blev tillfrågad om jag ville läsa hennes bok, blev jag intresserad direkt. Bokens grundliga genomgång steg för steg av hästens rörelseapparat i relation till sporthästens utbildning och träning är lätt att läsa och tillämpa men samtidigt detaljerad nog för den ambitiösa eleven. Boken utnyttjar skickligt levande ”modeller” som visar hur hästens olika kroppsdelar fungerar och utvecklas under hästens tävlingskarriär. Se gärna Tips och Kort sammanfattning i slutet av varje avsnitt. Gillian har mycket goda kunskaper om träningens principer, och hon delar här med sig av sina kunskaper om hur rörelseapparaten fungerar och ger nyttiga råd och tips om hur man tränar hästar. Avsnitten Hästens rörelser– ur anatomiskt perspektiv och Gångarterna förkla-

FrontMatter.indd 4-5

rar sambandet mellan de uttryck som används av tränare och dressyrdomare och hästkroppens form och funktion. Som alla idrottsutövare vet får man träningsvärk av att träna, och det är alltid skönt med djupmassage och stretching. Hästar är inte annorlunda än vi människor. Kapitlen med tillämpningar börjar med att beskriva problemen och ger sedan tips om hur man får hästen att göra nyttiga stretchövningar med hjälp av morötter och naturliga reflexer. Om man övar detta regelbundet kan metoden också användas för att upptäcka eventuella förändringar som kan vara orsak till problem i träningen. Då kan man söka professionell hjälp innan problemet skapar en mental blockering hos hästen. Anatomi för rörelse på s 184 handlar om vad man bör tänka på när man väljer häst och är nyttigt inte bara när man ska köpa häst, utan det hjälper också ryttaren att förstå varför en häst har svårt för att prestera bra, om exteriören eller typen inte är idealisk för den disciplin ryttaren har valt. Om ryttaren inser detta och tränar på rätt sätt och med känsla, kommer både ryttaren och tränaren att få ut mesta möjliga av den häst de tränar. Jag letar alltid efter böcker och idéer att rekommendera för mina elever för att öka deras kunskaper om hästens prestationsförmåga och om logiken bakom träningen. Det här är en sådan bok! Christopher Bartle

2010-08-10 19.51

4

Förord Första gången jag träffade Gillian Higgins var som konkurrent på fälttävlansbanan efter det att min OS-häst Ringwood Cockatoo hade fått muskelproblem. Jag bad Gillian behandla honom, eftersom jag visste att hon hade rykte om sig att vara bra på att behandla hästar och dessutom visste vad en tävlingshäst måste kunna prestera. Jag har tävlat på internationell nivå sedan 1982, dessutom tränar jag många elitryttare från olika länder. Jag har representerat Tyskland i nio Europamästerskap, fyra världsmästerskap och tre olympiska spel. När Gillian kom till mig för att behandla Ringwood Cockatoo såg jag till att vara med för att se hur hon ar­ betade men också för att prata med henne om hennes filosofi. Eftersom jag själv är elitidrottare vet jag hur viktiga vissa muskelgrupper är som används när man sitter i sadeln, särskilt musklerna som stabiliserar mellandelen och som är avgörande för god balans. Intressant nog hade Gillian och jag samma uppfattning om hur musklerna används hos både ryttare och häst. I ridning går det alltid upp och ner, och det senare beror ofta på att hästen har ont någonstans.

Genom att läsa Hästen i rörelse och praktiskt tillämpa Gillians tankar, idéer och principer kan du undvika onödiga skador hos din häst, vare sig det sker genom att du får hästen i bättre fysisk form eller bara förbättrar hästens balans. Det är uppenbart att endast en ryttare i perfekt balans kan träna en häst till toppnivå, och endast en häst i perfekt balans är kapabel att nå dit. Gillian har stor talang när det gäller att se och förklara det som andra inte ser hos en häst. Hennes föreläsningar och demonstrationer är helt enkelt fantastiska, och man kan inte undgå att lära sig något nytt som man vill pröva. Fotografierna och illustrationerna i Hästen i rörelse visar hästens anatomi och biomekanik på ett mycket åskådligt och lättförståeligt sätt. Boken vänder sig till ryttare på alla nivåer i samtliga discipliner och rekommenderas till alla som verkligen vill förstå sin häst. Bettina Hoy

Jag träffade Gillian Higgins första gången när hon som young rider kom för att träna med sina fälttävlanshästar omkring år 2000. Hon visade redan då talang och intresse, inte bara när hon tävlade med sina hästar utan också därför att hon förstod träningsmetoden. Som tränare har jag alltid först velat förstå logiken bakom en träningsmetod och sedan förklara för ryttarna inte bara vad de ska göra utan också varför de ska göra det. Om ryttaren förstår biomekaniken så hjälper det honom eller henne att träna både effektivare och med mer känsla. Det var Gillians intresse för både ”varför” och ”vad” som gjorde att hon utbildade sig till hästterapeut. Efter att ha tagit del av Gillians föreläsning och demonstration av ”Hästen inifrån och ut” i samband med att jag blev tillfrågad om jag ville läsa hennes bok, blev jag intresserad direkt. Bokens grundliga genomgång steg för steg av hästens rörelseapparat i relation till sporthästens utbildning och träning är lätt att läsa och tillämpa men samtidigt detaljerad nog för den ambitiösa eleven. Boken utnyttjar skickligt levande ”modeller” som visar hur hästens olika kroppsdelar fungerar och utvecklas under hästens tävlingskarriär. Se gärna Tips och Kort sammanfattning i slutet av varje avsnitt. Gillian har mycket goda kunskaper om träningens principer, och hon delar här med sig av sina kunskaper om hur rörelseapparaten fungerar och ger nyttiga råd och tips om hur man tränar hästar. Avsnitten Hästens rörelser– ur anatomiskt perspektiv och Gångarterna förkla-

FrontMatter.indd 4-5

rar sambandet mellan de uttryck som används av tränare och dressyrdomare och hästkroppens form och funktion. Som alla idrottsutövare vet får man träningsvärk av att träna, och det är alltid skönt med djupmassage och stretching. Hästar är inte annorlunda än vi människor. Kapitlen med tillämpningar börjar med att beskriva problemen och ger sedan tips om hur man får hästen att göra nyttiga stretchövningar med hjälp av morötter och naturliga reflexer. Om man övar detta regelbundet kan metoden också användas för att upptäcka eventuella förändringar som kan vara orsak till problem i träningen. Då kan man söka professionell hjälp innan problemet skapar en mental blockering hos hästen. Anatomi för rörelse på s 184 handlar om vad man bör tänka på när man väljer häst och är nyttigt inte bara när man ska köpa häst, utan det hjälper också ryttaren att förstå varför en häst har svårt för att prestera bra, om exteriören eller typen inte är idealisk för den disciplin ryttaren har valt. Om ryttaren inser detta och tränar på rätt sätt och med känsla, kommer både ryttaren och tränaren att få ut mesta möjliga av den häst de tränar. Jag letar alltid efter böcker och idéer att rekommendera för mina elever för att öka deras kunskaper om hästens prestationsförmåga och om logiken bakom träningen. Det här är en sådan bok! Christopher Bartle

2010-08-10 19.51

7

Inledning ”Varför är det värt att lägga tid på en anatomilektion – tid som man kanske hellre vill ägna åt att rida sin häst? Jo, för att verkligen kunna betrakta sig som ryttare måste man ha grundläggande kunskaper om hästens fysiologi, exteriör och beteende. Om man vet hur hästen är byggd och hur skelettet, musklerna och ligamenten samarbetar och om man känner till att hästens rörelser delvis styrs av instinkter och andra impulser från hjärnan, då kan man självklart rida hästen bättre.” Gerd Heuschmann, Tug of war, classical versus ”modern” dressage, Trafalgar Square Books 2007 (engelsk översättning av Finger in der Wunde, som utkom på tyska 2006)

Den här boken handlar om hur man får ut det bästa av sin häst samtidigt som hästens prestationsförmåga och välbefinnande ökar. Det är inte alla hästar som blir världsmästare, men många besvikelser skulle kunna undvikas om ryttaren förstod hur och varför hästen rör sig som den gör. Då skulle ryttaren lära sig acceptera hästens fysiska begränsningar och träna med empati. – Ryttaren skulle sätta upp realistiska mål och därmed få ut det bästa av sin häst. Som hästterapeut ser jag ofta felmusklade hästar och hästar med spänningar på grund av obalans hos ryttaren eller oliksidig muskelutveckling, eller på grund av att ryttaren förväntar sig för mycket för tidigt av en häst vars muskulatur inte är fullt utvecklad. För att en häst ska prestera bra måste rörelseapparaten få tid att bli tillräckligt stark för uppgiften, och hästen måste få tid att hitta sin egen balans och lära sig bära ryttaren. Dessutom måste den hinna smälta allt den lärt sig. Ryttaren behöver ha både tid och tålamod för att bygga upp en relation till sin häst. Detta kräver empati, känsla och respekt, något som tar mycket tid och verkligen lönar sig. Det är mycket bättre att förebygga ett problem än att tvingas lösa det. Musklerna och skelettet är målade direkt på hästen. På så sätt kan ryttaren se hur hästen rör sig rent anatomiskt. Det konstverk som används vid föreläsningarna om ”Hästen inifrån och ut” är en levande hästmålning som visar hur skelettbenen och musklerna samarbetar för att åstadkomma rörelse. Reaktionerna på föreläsningarna har varit överväldigande, med kommentarer som: ”Jag önskar att jag hade vetat det här för tjugo år sedan!” eller ”Jag har ridit i hela mitt liv, men nu först har allt som jag lärt mig fallit på plats!” Boken består av tre huvuddelar: Den börjar med att ta upp rörelseapparatens olika delar och tar med läsaren på en anatomisk resa. Här förklaras de grundläggande principerna. Nästa del behandlar hur rörelseapparaten fungerar i

praktiken, från hur hästen böjer sig och hur den hoppar till hur den använder sina bakben och framben och hur den bibehåller överlinjen. Sådana grundläggande kunskaper är mycket nyttiga att ha när man rider, tränar, studerar gångarterna, eller när man vill öka hästens prestationsförmåga samtidigt som man tar hand om sin häst på bästa sätt.

Därefter ges tips om hur ryttaren kan bibehålla hästens fria rörelser. Särskild uppmärksamhet ägnas åt rörelseapparaten. Denna del innehåller mängder av praktiska råd och tips om hur man håller hästens muskulatur i gott skick. Hästen i rörelse är tänkt att läsas i sin helhet och gärna bläddras i vid behov. Även om den innehåller förslag på hur man uppnår de kvaliteter som kännetecknar goda rörelser, är boken inte avsedd att vara en träningshandledning. Den försöker däremot förklara hur och varför hästen rör sig som den gör. Vi vill alla att våra hästar ska prestera så bra som möjligt, men till syvende och sist är det upp till oss att vara lyhörda för varje hästs individuella behov, fysiska kapacitet och välbefinnande.

Tack Jag vill tacka min far David för att han har fotograferat och under arbetet med boken hjälpt mig med det datormässiga arbetet. Han har varit en källa till lugn och ro under en tid av stress. Jag vill också tacka Caroline Moore som har lärt mig så mycket och som har varit och är en stor inspirationskälla. Till

FrontMatter.indd 6-7

sist, tack till min väninna Sam Rahmatalla och hennes vackra Grand Prixhäst Bungle och förstås till mina egna hästar för att de har haft tålamod med mig. Gillian Higgins

2010-08-10 19.51

7

Inledning ”Varför är det värt att lägga tid på en anatomilektion – tid som man kanske hellre vill ägna åt att rida sin häst? Jo, för att verkligen kunna betrakta sig som ryttare måste man ha grundläggande kunskaper om hästens fysiologi, exteriör och beteende. Om man vet hur hästen är byggd och hur skelettet, musklerna och ligamenten samarbetar och om man känner till att hästens rörelser delvis styrs av instinkter och andra impulser från hjärnan, då kan man självklart rida hästen bättre.” Gerd Heuschmann, Tug of war, classical versus ”modern” dressage, Trafalgar Square Books 2007 (engelsk översättning av Finger in der Wunde, som utkom på tyska 2006)

Den här boken handlar om hur man får ut det bästa av sin häst samtidigt som hästens prestationsförmåga och välbefinnande ökar. Det är inte alla hästar som blir världsmästare, men många besvikelser skulle kunna undvikas om ryttaren förstod hur och varför hästen rör sig som den gör. Då skulle ryttaren lära sig acceptera hästens fysiska begränsningar och träna med empati. – Ryttaren skulle sätta upp realistiska mål och därmed få ut det bästa av sin häst. Som hästterapeut ser jag ofta felmusklade hästar och hästar med spänningar på grund av obalans hos ryttaren eller oliksidig muskelutveckling, eller på grund av att ryttaren förväntar sig för mycket för tidigt av en häst vars muskulatur inte är fullt utvecklad. För att en häst ska prestera bra måste rörelseapparaten få tid att bli tillräckligt stark för uppgiften, och hästen måste få tid att hitta sin egen balans och lära sig bära ryttaren. Dessutom måste den hinna smälta allt den lärt sig. Ryttaren behöver ha både tid och tålamod för att bygga upp en relation till sin häst. Detta kräver empati, känsla och respekt, något som tar mycket tid och verkligen lönar sig. Det är mycket bättre att förebygga ett problem än att tvingas lösa det. Musklerna och skelettet är målade direkt på hästen. På så sätt kan ryttaren se hur hästen rör sig rent anatomiskt. Det konstverk som används vid föreläsningarna om ”Hästen inifrån och ut” är en levande hästmålning som visar hur skelettbenen och musklerna samarbetar för att åstadkomma rörelse. Reaktionerna på föreläsningarna har varit överväldigande, med kommentarer som: ”Jag önskar att jag hade vetat det här för tjugo år sedan!” eller ”Jag har ridit i hela mitt liv, men nu först har allt som jag lärt mig fallit på plats!” Boken består av tre huvuddelar: Den börjar med att ta upp rörelseapparatens olika delar och tar med läsaren på en anatomisk resa. Här förklaras de grundläggande principerna. Nästa del behandlar hur rörelseapparaten fungerar i

praktiken, från hur hästen böjer sig och hur den hoppar till hur den använder sina bakben och framben och hur den bibehåller överlinjen. Sådana grundläggande kunskaper är mycket nyttiga att ha när man rider, tränar, studerar gångarterna, eller när man vill öka hästens prestationsförmåga samtidigt som man tar hand om sin häst på bästa sätt.

Därefter ges tips om hur ryttaren kan bibehålla hästens fria rörelser. Särskild uppmärksamhet ägnas åt rörelseapparaten. Denna del innehåller mängder av praktiska råd och tips om hur man håller hästens muskulatur i gott skick. Hästen i rörelse är tänkt att läsas i sin helhet och gärna bläddras i vid behov. Även om den innehåller förslag på hur man uppnår de kvaliteter som kännetecknar goda rörelser, är boken inte avsedd att vara en träningshandledning. Den försöker däremot förklara hur och varför hästen rör sig som den gör. Vi vill alla att våra hästar ska prestera så bra som möjligt, men till syvende och sist är det upp till oss att vara lyhörda för varje hästs individuella behov, fysiska kapacitet och välbefinnande.

Tack Jag vill tacka min far David för att han har fotograferat och under arbetet med boken hjälpt mig med det datormässiga arbetet. Han har varit en källa till lugn och ro under en tid av stress. Jag vill också tacka Caroline Moore som har lärt mig så mycket och som har varit och är en stor inspirationskälla. Till

FrontMatter.indd 6-7

sist, tack till min väninna Sam Rahmatalla och hennes vackra Grand Prixhäst Bungle och förstås till mina egna hästar för att de har haft tålamod med mig. Gillian Higgins

2010-08-10 19.51

12

13

Musklerna

samman. Filamenten glider över varandra när muskeln drar sig samman och därmed förkortas. Sedan glider de tillbaka till sitt ursprungsläge när muskeln slappnar av. Muskler omvandlar kemisk energi till rörelse, för att uttrycka det enkelt. Det finns olika typer av muskelfibrer i skelettmusklerna. Vilken typ hästen har är medfött. Så även om man kan träna upp hästen, kan man inte för­ ändra muskelfibrerna. Man kan med andra ord inte för­ vandla en cobb till kapplöpningshäst, lika lite som man kan förvandla en tyngdlyftare till långdistanslöpare! Muskelfibrerna kan vara långsamma eller snabba. De långsamma muskelfibrerna producerar energi långsamt och under lång tid. De kräver ständig tillförsel av syre. Hästar som huvudsakligen har den här typen av muskel­ fibrer blir inte trötta så fort och lämpar sig för fälttävlan. De snabba muskelfibrerna är större än de långsamma. De snabba kan arbeta ett tag utan tillräcklig syretillförsel och producerar små mängder energi snabbt och explosivt, men de blir fortare trötta. Hästar med huvudsakligen snabba muskelfibrer lämpar sig för hoppning.

Det finns tre typer av muskler i hästens kropp: • Hjärtmuskeln, som är speciell för hjärtat och inte står under viljans inflytande. • Glatta muskler, som inte heller står under viljans inflytande och som finns i hjärt–kärlsys­ temet och foderspjälkningssapparaten. • Skelettmuskler, som åstadkommer rörelse, bär upp kroppen och stabiliserar leder. Den här muskeltypen står under viljans kontroll, även om musklerna kan dra ihop sig ofrivilligt som en reflexreaktion. HÄSTEN HAR CIRKA 700 SKELETTMUSKLER!

Skelettmusklerna

periost (benhinna)

Skelettmuskler kan ha alla möjliga former och storlekar. De reagerar för motoriska nervim­ pulser, de är mycket elastiska, och de har stor förmåga att dra sig samman. Muskler har en köttig ”buk” som består av tusentals muskelfibrer sammanflätade med bindväv som kallas fascia (s 14). Muskelfibrer­ na smalnar av mot muskeländen, så att mus­ kelns omkrets minskar tills bara de längsgåen­ de kollagenfibrerna återstår i form av en sena. Senan fäster mot ben med hjälp av en kraftig bindvävshinna som kallas periost (benhinna). Musklerna fäster mot skelettet. Därför kan ske­ lettet röra sig när rörelsen fortplantas till leder­ na (se s 16). De punkter där skelettmusklerna fäster mot ben med hjälp av senor kallas ursprungspunkt, som är närmast kroppens mitt, och fästpunkt, som befinner sig längst bort från kroppens mitt.

I närbild Skelettmusklerna består av muskelfibrer som är sammansatta av flera tusen muskelceller bred­ vid varandra. Muskelfibrerna är samlade i mus­ kelbuntar med hjälp av mycket tunna lager bindvävshinna. Varje muskelfiber består i sin tur av tusen­ tals mindre trådar, myofibriller, vilket gör att muskeln kan förlängas och förkortas. Myo­ fibrillerna innehåller flera miljoner pyttesmå strängar som kallas sarkomerer. Dessa utgörs av filament bestående av proteiner. Aktin är ett protein som gör att filamenten blir tunna, och proteinet myosin gör att de blir tjocka. Det är filamenten som gör att muskeln kan dra sig

sena

Hos hopphästar dominerar de snabba muskelfibrerna. djup fascia (bindvävshinna)

Kort sammanfattning muskelbunt

• Skelettmuskler åstadkommer rörelse, de stabiliserar leder och bär upp kroppen. • Muskler har en köttig muskelbuk som smalnar av till en sena i den bortre änden.

skelettmuskel

• Muskler har en ursprungspunkt och en fästpunkt, där de fäster mot ben.

periost (benhinna)

• Muskler består av antingen långsamma muskelfibrer, som drar sig samman långsamt men kan arbeta länge, eller snabba muskelfibrer, som drar sig samman snabbt men blir trötta fort.

kompakt ben poröst ben cellkärna tvärstrimmor sarkolemma (cellmembran) myofibrill

sarkoplasma

Fälttävlanshästar har huvudsakligen långsamma muskelfibrer.

filament

En stabil stomme

rp_HorseMovesSection1.indd 12-13

Musklerna

2010-08-10 19.52

12

13

Musklerna

samman. Filamenten glider över varandra när muskeln drar sig samman och därmed förkortas. Sedan glider de tillbaka till sitt ursprungsläge när muskeln slappnar av. Muskler omvandlar kemisk energi till rörelse, för att uttrycka det enkelt. Det finns olika typer av muskelfibrer i skelettmusklerna. Vilken typ hästen har är medfött. Så även om man kan träna upp hästen, kan man inte för­ ändra muskelfibrerna. Man kan med andra ord inte för­ vandla en cobb till kapplöpningshäst, lika lite som man kan förvandla en tyngdlyftare till långdistanslöpare! Muskelfibrerna kan vara långsamma eller snabba. De långsamma muskelfibrerna producerar energi långsamt och under lång tid. De kräver ständig tillförsel av syre. Hästar som huvudsakligen har den här typen av muskel­ fibrer blir inte trötta så fort och lämpar sig för fälttävlan. De snabba muskelfibrerna är större än de långsamma. De snabba kan arbeta ett tag utan tillräcklig syretillförsel och producerar små mängder energi snabbt och explosivt, men de blir fortare trötta. Hästar med huvudsakligen snabba muskelfibrer lämpar sig för hoppning.

Det finns tre typer av muskler i hästens kropp: • Hjärtmuskeln, som är speciell för hjärtat och inte står under viljans inflytande. • Glatta muskler, som inte heller står under viljans inflytande och som finns i hjärt–kärlsys­ temet och foderspjälkningssapparaten. • Skelettmuskler, som åstadkommer rörelse, bär upp kroppen och stabiliserar leder. Den här muskeltypen står under viljans kontroll, även om musklerna kan dra ihop sig ofrivilligt som en reflexreaktion. HÄSTEN HAR CIRKA 700 SKELETTMUSKLER!

Skelettmusklerna

periost (benhinna)

Skelettmuskler kan ha alla möjliga former och storlekar. De reagerar för motoriska nervim­ pulser, de är mycket elastiska, och de har stor förmåga att dra sig samman. Muskler har en köttig ”buk” som består av tusentals muskelfibrer sammanflätade med bindväv som kallas fascia (s 14). Muskelfibrer­ na smalnar av mot muskeländen, så att mus­ kelns omkrets minskar tills bara de längsgåen­ de kollagenfibrerna återstår i form av en sena. Senan fäster mot ben med hjälp av en kraftig bindvävshinna som kallas periost (benhinna). Musklerna fäster mot skelettet. Därför kan ske­ lettet röra sig när rörelsen fortplantas till leder­ na (se s 16). De punkter där skelettmusklerna fäster mot ben med hjälp av senor kallas ursprungspunkt, som är närmast kroppens mitt, och fästpunkt, som befinner sig längst bort från kroppens mitt.

I närbild Skelettmusklerna består av muskelfibrer som är sammansatta av flera tusen muskelceller bred­ vid varandra. Muskelfibrerna är samlade i mus­ kelbuntar med hjälp av mycket tunna lager bindvävshinna. Varje muskelfiber består i sin tur av tusen­ tals mindre trådar, myofibriller, vilket gör att muskeln kan förlängas och förkortas. Myo­ fibrillerna innehåller flera miljoner pyttesmå strängar som kallas sarkomerer. Dessa utgörs av filament bestående av proteiner. Aktin är ett protein som gör att filamenten blir tunna, och proteinet myosin gör att de blir tjocka. Det är filamenten som gör att muskeln kan dra sig

sena

Hos hopphästar dominerar de snabba muskelfibrerna. djup fascia (bindvävshinna)

Kort sammanfattning muskelbunt

• Skelettmuskler åstadkommer rörelse, de stabiliserar leder och bär upp kroppen. • Muskler har en köttig muskelbuk som smalnar av till en sena i den bortre änden.

skelettmuskel

• Muskler har en ursprungspunkt och en fästpunkt, där de fäster mot ben.

periost (benhinna)

• Muskler består av antingen långsamma muskelfibrer, som drar sig samman långsamt men kan arbeta länge, eller snabba muskelfibrer, som drar sig samman snabbt men blir trötta fort.

kompakt ben poröst ben cellkärna tvärstrimmor sarkolemma (cellmembran) myofibrill

sarkoplasma

Fälttävlanshästar har huvudsakligen långsamma muskelfibrer.

filament

En stabil stomme

rp_HorseMovesSection1.indd 12-13

Musklerna

2010-08-10 19.52

14

15

Den fascinerande fascian Det heltäckande nät av mjuk vävnad som omger varje muskel, varje ben och varje inre organ i hästkroppen och som håller ihop den så att den kan fungera som en ho­ mogen enhet, kallas fascia. Det är den höga densiteten i kollagenfibrerna som gör att fascian är stark och elastisk. Den ytliga fascian skiljer muskeln från huden och de underliggande strukturerna. Genom den löper lymfkärl, nerver och blodkärl in i musklerna. Den tjänar också som ett isolerande lager, som minskar värmeförlust och skyd­ dar musklerna från fysisk skada. Den djupa fascian är en tjock, oregelbunden bind­ vävshinna som omger och håller samman muskler, liga­ ment, senor, ledkapslar, benhinnor, ben, nerver och blod­ kärl. Varje muskelbunt paketeras till önskad storlek i ett tunt hölje av fascia. Muskelfibrerna smalnar sedan av till senor. Fascian består av flera lager överlappande, sammanflä­ tad vävnad som har namn efter det ställe där den sitter, till exempel sätesmusklernas fascia, bröst­ och ländrygg­ radens fascia, bogens fascia. Till utseendet är fascian ogenomskinlig, klibbig och en aning elastisk. (En jämförelse: När man drar isär en rå

sätesmusklernas fascia

bröst- och ländryggradens fascia

Den sårbara fascian

fascia mellan två muskler

fett

fett

muskelvävnad

När fascian skadas eller överan­ strängs blir den mindre elastisk. Det­ ta kan liknas vid att ha för trånga kläder som begränsar rörelsefriheten. Eftersom fascian sammanbinder en mängd olika strukturer, påverkas även strukturer långt från det ska­ dade stället om någon del av fascian skadas. Träning kräver smidighet, styrka, balans, uthållighet och koordination. Alla dessa komponenter påverkas om fascian skadas.

kyckling är fascian den starka, vitskimrande hinna man ser.)

Fascians roll Fascian stärker, stödjer och skyddar musklerna och fung­ erar som stötdämpare för dem. Fascian ska helst vara mjuk, fuktig och rörlig. Mot den kan musklerna fäs­ ta, den underlättar musklernas rörelser, och den gör att musklerna obehindrat kan glida mot varandra.

dorsalligament i bröst- och ländryggradens fascia

halsryggradens fascia

lårbenets fascia

fascia lata

bogens fascia

När en häst verkar stel eller öm någonstans har den kanske fått en skada på fascian som man har missat.

Kort sammanfattning • Fascian är ett heltäckande hölje bindväv som ger stöd åt skelettet och de mjuka vävnaderna. • Fascian binder samman alla kroppens strukturer.

överarmens fascia

• Fascian är uppbyggd av samma slags kollagenfibrer som senorna och ligamenten.

skankens fascia bukens fascia

En stabil stomme

rp_HorseMovesSection1.indd 14-15

Den fascinerande fascian

2010-08-10 19.52

14

15

Den fascinerande fascian Det heltäckande nät av mjuk vävnad som omger varje muskel, varje ben och varje inre organ i hästkroppen och som håller ihop den så att den kan fungera som en ho­ mogen enhet, kallas fascia. Det är den höga densiteten i kollagenfibrerna som gör att fascian är stark och elastisk. Den ytliga fascian skiljer muskeln från huden och de underliggande strukturerna. Genom den löper lymfkärl, nerver och blodkärl in i musklerna. Den tjänar också som ett isolerande lager, som minskar värmeförlust och skyd­ dar musklerna från fysisk skada. Den djupa fascian är en tjock, oregelbunden bind­ vävshinna som omger och håller samman muskler, liga­ ment, senor, ledkapslar, benhinnor, ben, nerver och blod­ kärl. Varje muskelbunt paketeras till önskad storlek i ett tunt hölje av fascia. Muskelfibrerna smalnar sedan av till senor. Fascian består av flera lager överlappande, sammanflä­ tad vävnad som har namn efter det ställe där den sitter, till exempel sätesmusklernas fascia, bröst­ och ländrygg­ radens fascia, bogens fascia. Till utseendet är fascian ogenomskinlig, klibbig och en aning elastisk. (En jämförelse: När man drar isär en rå

sätesmusklernas fascia

bröst- och ländryggradens fascia

Den sårbara fascian

fascia mellan två muskler

fett

fett

muskelvävnad

När fascian skadas eller överan­ strängs blir den mindre elastisk. Det­ ta kan liknas vid att ha för trånga kläder som begränsar rörelsefriheten. Eftersom fascian sammanbinder en mängd olika strukturer, påverkas även strukturer långt från det ska­ dade stället om någon del av fascian skadas. Träning kräver smidighet, styrka, balans, uthållighet och koordination. Alla dessa komponenter påverkas om fascian skadas.

kyckling är fascian den starka, vitskimrande hinna man ser.)

Fascians roll Fascian stärker, stödjer och skyddar musklerna och fung­ erar som stötdämpare för dem. Fascian ska helst vara mjuk, fuktig och rörlig. Mot den kan musklerna fäs­ ta, den underlättar musklernas rörelser, och den gör att musklerna obehindrat kan glida mot varandra.

dorsalligament i bröst- och ländryggradens fascia

halsryggradens fascia

lårbenets fascia

fascia lata

bogens fascia

När en häst verkar stel eller öm någonstans har den kanske fått en skada på fascian som man har missat.

Kort sammanfattning • Fascian är ett heltäckande hölje bindväv som ger stöd åt skelettet och de mjuka vävnaderna. • Fascian binder samman alla kroppens strukturer.

överarmens fascia

• Fascian är uppbyggd av samma slags kollagenfibrer som senorna och ligamenten.

skankens fascia bukens fascia

En stabil stomme

rp_HorseMovesSection1.indd 14-15

Den fascinerande fascian

2010-08-10 19.52

30

31

Från höft till has

Hasleden Hasleden består av tre rader tarsalben och är en gång­ järnsled. Hos oss motsvaras hasen av ankeln. Akillessenan fäster i hälbenets utsprång. Detta benutskott kallas has­ spets och motsvarar vår häl. En komplicerad konstruk­ tion av muskler, ligament och senor gör att hasen kan ar­ beta snabbt och rytmiskt. Hasen och bakknäet arbetar synkront med hjälp av växelverkan (se s 47). Hasen tar upp stötar och bromsar upp bakbenets framåtdrivande kraft.

Frambenen och bakbenen kallas tillsammans appendikularskelettet och har till uppgift att bära upp hästens kropp, skjuta hästen framåt och hjälpa den att hålla balansen.

Höftleden Höftleden sitter djupt inne i bakdelens muskulatur. Den får inte förväxlas med den ”falska höften” (se s 28), det beniga utskottet på bäckenets sida. Höftleden är det ställe där bakbenet fäster mot bäck­ enet. Lårbenets kulformade ände passar in i höftledspan­ nan, den skålformade hålighet som bildas där tarmbenet,

sittbenet och blygdbenet förenas. Höftleden stöds och stabiliseras av ett band av bindvävsbrosk och starka liga­ ment. Eftersom höftleden är en kulled, har den stor rör­ lighet som endast begränsas av ett förstärkningsligament, som förhindrar att bakbenet rör sig rakt uppåt från kroppen.

skankben höftbensknöl (”falsk höft”)

bäcken

lårben

höftled

hälbenets utsprång (hasspets)

Höften ses lättast när bakbenet böjs manuellt.

Lårbenet Lårbenet, detta långa ben, är anpassat för att fungera som fäste för bakdelens starka muskler och sitter mellan höft­ leden och bakknäets gångjärnsled. Det är ett av de star­ kaste och tyngsta benen i hästens kropp. Längst ner finns en skåra, klädd med hyalint brosk, som gör att knäskålen kan glida fram och tillbaka.

lårben

knäskål (patella)

Knäleden

skankben

knäskål (patella)

skankben

knäled

tarsalben

Precis som hos människan är knäleden i hästens bakben en gångjärnsled mellan lårbenet och skankbenet. Kud­ dar av bindvävsbrosk inuti ligamenten fungerar som stöt­ dämpare. Korsband och ledband förhindrar översträck­ ning av knäleden. Knäskålen (patella), som sitter framför knäleden, fungerar som en förstärkning för senor och fascia där de ändrar riktning.

Skankben Skankbenet sitter mellan knäleden och hasleden. Dess huvudfunktion är att ge fäste åt muskler och ligament, av vilka den viktigaste är djupa böjsenan. Vadbenet är tillba­ kabildat och saknas ofta helt hos hästen.

rullben 4 tarsalben (hasens småben)

språngben

skenben griffelben

Hasleden.

hälbenets utsprång (hasspets)

Bakbenen är hästens kraftverk, vilket syns tydligt på anatomin och skelettbenens storlek.

Rörelseapparaten i detalj

rp_HorseMovesSection1.indd 30-31

Skelettbenen i övre delen av höger bakben.

Från höft till has

2010-08-10 19.52

30

31

Från höft till has

Hasleden Hasleden består av tre rader tarsalben och är en gång­ järnsled. Hos oss motsvaras hasen av ankeln. Akillessenan fäster i hälbenets utsprång. Detta benutskott kallas has­ spets och motsvarar vår häl. En komplicerad konstruk­ tion av muskler, ligament och senor gör att hasen kan ar­ beta snabbt och rytmiskt. Hasen och bakknäet arbetar synkront med hjälp av växelverkan (se s 47). Hasen tar upp stötar och bromsar upp bakbenets framåtdrivande kraft.

Frambenen och bakbenen kallas tillsammans appendikularskelettet och har till uppgift att bära upp hästens kropp, skjuta hästen framåt och hjälpa den att hålla balansen.

Höftleden Höftleden sitter djupt inne i bakdelens muskulatur. Den får inte förväxlas med den ”falska höften” (se s 28), det beniga utskottet på bäckenets sida. Höftleden är det ställe där bakbenet fäster mot bäck­ enet. Lårbenets kulformade ände passar in i höftledspan­ nan, den skålformade hålighet som bildas där tarmbenet,

sittbenet och blygdbenet förenas. Höftleden stöds och stabiliseras av ett band av bindvävsbrosk och starka liga­ ment. Eftersom höftleden är en kulled, har den stor rör­ lighet som endast begränsas av ett förstärkningsligament, som förhindrar att bakbenet rör sig rakt uppåt från kroppen.

skankben höftbensknöl (”falsk höft”)

bäcken

lårben

höftled

hälbenets utsprång (hasspets)

Höften ses lättast när bakbenet böjs manuellt.

Lårbenet Lårbenet, detta långa ben, är anpassat för att fungera som fäste för bakdelens starka muskler och sitter mellan höft­ leden och bakknäets gångjärnsled. Det är ett av de star­ kaste och tyngsta benen i hästens kropp. Längst ner finns en skåra, klädd med hyalint brosk, som gör att knäskålen kan glida fram och tillbaka.

lårben

knäskål (patella)

Knäleden

skankben

knäskål (patella)

skankben

knäled

tarsalben

Precis som hos människan är knäleden i hästens bakben en gångjärnsled mellan lårbenet och skankbenet. Kud­ dar av bindvävsbrosk inuti ligamenten fungerar som stöt­ dämpare. Korsband och ledband förhindrar översträck­ ning av knäleden. Knäskålen (patella), som sitter framför knäleden, fungerar som en förstärkning för senor och fascia där de ändrar riktning.

Skankben Skankbenet sitter mellan knäleden och hasleden. Dess huvudfunktion är att ge fäste åt muskler och ligament, av vilka den viktigaste är djupa böjsenan. Vadbenet är tillba­ kabildat och saknas ofta helt hos hästen.

rullben 4 tarsalben (hasens småben)

språngben

skenben griffelben

Hasleden.

hälbenets utsprång (hasspets)

Bakbenen är hästens kraftverk, vilket syns tydligt på anatomin och skelettbenens storlek.

Rörelseapparaten i detalj

rp_HorseMovesSection1.indd 30-31

Skelettbenen i övre delen av höger bakben.

Från höft till has

2010-08-10 19.52

34

35

Från bogblad till framknä Medan bakbenen är hästens kraftverk, är frambenen stödjande. De bär upp cirka 60 % av hästens kroppsvikt. De hjälper också hästen att hålla balansen och att styra kroppen.

bogblad

kontrollerar om hon reser sig upp på rätt benpar vid lätt­ ridning, är det bogbladsbrosket hon tittar på. Vassa bog­ bladskanten ger extra fäste för musklerna och känns un­ der huden.

bogbrosk

Överarmsbenet

Framknäet

Överarmsbenet är, precis som lårbenet i bakbenet, ett av de starkaste benen i hästens kropp. Överarmbenets lutning är sådan att överarmsbenet ska kunna ta upp stötar. I benet finns fördjupningar som är specialanpassade för de musk­ ler och senor som fäster mot det. Tuberculum majus humeri, ett benutskott högst upp, utgör bogspetsen.

Beteckningen ”knä” är egentligen missvisande, efter­ som hästens framknä motsvaras av människans hand­ led. Framknäet, eller karpalleden, består av flera synoviala gångjärnsleder, som förenar de sju eller åtta korta, kom­ pakta karpalbenen, som sitter i två rader. Karpalleden kan böjas och sträckas och har en viss rörlighet i sidled mellan frambenets övre och nedre del. De viktiga böjse­ norna, som kontrollerar nedre delen av frambenet, fäster bakom framknäet.

tuberculum majus humeri (bogspetsen)

bogbladsbrosket underarmsben

Överarmsbenet. vassa bogbladskanten

överarmsben

Armbågsleden armbågsben

underarmsben karpalben (framknäets småben)

Bogbladet kännetecknas främst av vassa bogbladskanten och bogbladsbrosket, som man ofta tror är ben. Båda dessa gör att musklerna får en större yta att fästa mot.

Frambenens upphängningsanordning

Bogleden

Hästen har inga nyckelben. Frambenen sitter fästade på kroppen med hjälp av ligament, fascia och en uppsättning kraftiga posturalmuskler (hållningsmuskler), som stabili­ serar bogen och armbågen och fäster bogbladet vid man­ ken, ryggraden och revbenen. Denna upphängningsan­ ordning av mjuk vävnad gör att bogbladen kan glida över revbenen och bålen och att framdelen kan röra sig obe­ hindrat mellan bogbladen, vilket gör att hästen kan vända i hög fart. Det är viktigt för balansens skull. Upphängnings­ anordningen gör också att hästen kan föra frambenen in mot och bort från kroppens mitt, vilket gör att den kan röra sig framåt och åt sidan samtidigt (se s 54–55).

Bogleden är en synovial kulled mellan bogbladet och överarmsbenet. Märkligt nog finns det inga ledband i bogen. Deras roll har tagits över av m. infraspinatus, m. supraspinatus och m. subscapularis, som reglerar hur mycket bogen kan röra sig i sidled.

Rörelseapparaten i detalj

rp_HorseMovesSection1.indd 34-35

ärtben

karpalben i två rader

griffelben armbågsutskottet bildar armbågsspetsen

m. infraspinatus

skenben

Armbågsleden. armbågsutskott

Bogbladet Bogbladet, detta stora, trekantiga, platta ben, som delvis täcker den sista halskotan, de första sju bröstkotorna och övre delen av de tillhörande revbenen, bör luta cirka 45 grader för att komma nära idealet. Den släta, något kon­ kava insidan av bogbladet gör att det dels kan glida över revbenen, dels sträcka de muskler och ligament som fäs­ ter frambenen vid kroppen. Bogbladet är förlängt uppåt i bogbladsbrosket, vilket gör att frambenen kan fästa mot nackbandet och de första åtta bröstkotorna. När ryttaren

Armbågen är en synovialled mellan överarmsbenet, underarmsbenet och armbågsbenet. Leden är rörlig i endast en riktning. Armbågsutskottet på armbågsbenet ger fäste för muskler med hävstångseffekt. Hävstångseffekten ger ökad rörlighet när armbågsleden sträcks, bogleden böjs och frambenet rör sig.

Underarmsbenet och armbågsbenet

Framknäet (karpalleden).

armbågsben

Underarmsbenet och armbågsbenet motsvaras av vår underarm. Men hos hästen är benen sammansmälta, dels för att spara energi, dels för att för­ hindra att benen vrids om. m. supraspinatus

underarmsben

Från bogblad till framknä

2010-08-10 19.52

34

35

Från bogblad till framknä Medan bakbenen är hästens kraftverk, är frambenen stödjande. De bär upp cirka 60 % av hästens kroppsvikt. De hjälper också hästen att hålla balansen och att styra kroppen.

bogblad

kontrollerar om hon reser sig upp på rätt benpar vid lätt­ ridning, är det bogbladsbrosket hon tittar på. Vassa bog­ bladskanten ger extra fäste för musklerna och känns un­ der huden.

bogbrosk

Överarmsbenet

Framknäet

Överarmsbenet är, precis som lårbenet i bakbenet, ett av de starkaste benen i hästens kropp. Överarmbenets lutning är sådan att överarmsbenet ska kunna ta upp stötar. I benet finns fördjupningar som är specialanpassade för de musk­ ler och senor som fäster mot det. Tuberculum majus humeri, ett benutskott högst upp, utgör bogspetsen.

Beteckningen ”knä” är egentligen missvisande, efter­ som hästens framknä motsvaras av människans hand­ led. Framknäet, eller karpalleden, består av flera synoviala gångjärnsleder, som förenar de sju eller åtta korta, kom­ pakta karpalbenen, som sitter i två rader. Karpalleden kan böjas och sträckas och har en viss rörlighet i sidled mellan frambenets övre och nedre del. De viktiga böjse­ norna, som kontrollerar nedre delen av frambenet, fäster bakom framknäet.

tuberculum majus humeri (bogspetsen)

bogbladsbrosket underarmsben

Överarmsbenet. vassa bogbladskanten

överarmsben

Armbågsleden armbågsben

underarmsben karpalben (framknäets småben)

Bogbladet kännetecknas främst av vassa bogbladskanten och bogbladsbrosket, som man ofta tror är ben. Båda dessa gör att musklerna får en större yta att fästa mot.

Frambenens upphängningsanordning

Bogleden

Hästen har inga nyckelben. Frambenen sitter fästade på kroppen med hjälp av ligament, fascia och en uppsättning kraftiga posturalmuskler (hållningsmuskler), som stabili­ serar bogen och armbågen och fäster bogbladet vid man­ ken, ryggraden och revbenen. Denna upphängningsan­ ordning av mjuk vävnad gör att bogbladen kan glida över revbenen och bålen och att framdelen kan röra sig obe­ hindrat mellan bogbladen, vilket gör att hästen kan vända i hög fart. Det är viktigt för balansens skull. Upphängnings­ anordningen gör också att hästen kan föra frambenen in mot och bort från kroppens mitt, vilket gör att den kan röra sig framåt och åt sidan samtidigt (se s 54–55).

Bogleden är en synovial kulled mellan bogbladet och överarmsbenet. Märkligt nog finns det inga ledband i bogen. Deras roll har tagits över av m. infraspinatus, m. supraspinatus och m. subscapularis, som reglerar hur mycket bogen kan röra sig i sidled.

Rörelseapparaten i detalj

rp_HorseMovesSection1.indd 34-35

ärtben

karpalben i två rader

griffelben armbågsutskottet bildar armbågsspetsen

m. infraspinatus

skenben

Armbågsleden. armbågsutskott

Bogbladet Bogbladet, detta stora, trekantiga, platta ben, som delvis täcker den sista halskotan, de första sju bröstkotorna och övre delen av de tillhörande revbenen, bör luta cirka 45 grader för att komma nära idealet. Den släta, något kon­ kava insidan av bogbladet gör att det dels kan glida över revbenen, dels sträcka de muskler och ligament som fäs­ ter frambenen vid kroppen. Bogbladet är förlängt uppåt i bogbladsbrosket, vilket gör att frambenen kan fästa mot nackbandet och de första åtta bröstkotorna. När ryttaren

Armbågen är en synovialled mellan överarmsbenet, underarmsbenet och armbågsbenet. Leden är rörlig i endast en riktning. Armbågsutskottet på armbågsbenet ger fäste för muskler med hävstångseffekt. Hävstångseffekten ger ökad rörlighet när armbågsleden sträcks, bogleden böjs och frambenet rör sig.

Underarmsbenet och armbågsbenet

Framknäet (karpalleden).

armbågsben

Underarmsbenet och armbågsbenet motsvaras av vår underarm. Men hos hästen är benen sammansmälta, dels för att spara energi, dels för att för­ hindra att benen vrids om. m. supraspinatus

underarmsben

Från bogblad till framknä

2010-08-10 19.52

Hästen i

Hästen i rörelse – Guide till ökad prestationsförmåga beskriver hur hästen rör sig. Man ser utanpå hästen hur den ser ut inuti!

Hästen i

RÖRELSE

Med hjälp av målade hästar ser vi hur hästen rör sig, vi ser vad som händer med skelett och muskler. De illustrativa bilderna och texten samverkar − se själv hur skelettben och muskler, målade direkt på en levande häst, samarbetar för att åstadkomma rörelse. Allt detta ger ryttaren värdefulla kunskaper.   Boken innehåller även praktiska övningar som visar hur man får hästen att bli mer lösgjord, hur man minskar risken för skador, får hästens förtroende och skapar en djupare relation till sin häst. Genom korrekt ridning och träning kan man få fram det bästa hos hästen – samtidigt som hästens kondition, styrka och balans förbättras. Gillian Higgins är hästterapeut, verksam i Storbritannien. Hon använder sina målade hästar i föreläsningar för att demonstrera ett rörelseförlopp. I övrigt tävlar hon i banhoppning och fälttävlan och skriver i brittiska ridsporttidningar.

och Stephanie Martin

ISBN 978-91-27-12120-1

9 789127 121201

Gillian Higgins

Översättning: Marianne Kristoffersson Fackgranskning: Marina Axelson-Callum, grundare av Axelsons Animal Massage School

RÖRELSE Guide till ökad prestationsförmåga

Gillian Higgins och Stephanie Martin