9789144071046

VÅRDVETENS SKA

VÅRDV VETENSKAPLIGA

|

VÅRDVETENSKAPLIGA BEGREPP I TEORI OCH PRAKTIK

Huvuddelen av boken beskriver olika begrepp som utvecklats av forskare från Sverige, Finland och Norge. Kapitlen inleds med begreppens innebörd och användning i vårdvetenskaplig forskning och teoribildning. Därefter relateras begreppet till olika kliniska situationer för att belysa hur en förståelse för begreppets innebörd kan vara till stöd för vårdarens reflektion.

Både övergripande begrepp som exempelvis hälsa och vårdande och mer avgränsade begrepp som vila, vårdande kommunikation och ansvar tas upp innan boken avslutas med ett kapitel om hur man via reflektion kan lära sig att förstå och använda sig av vårdvetenskapliga begrepp.

Boken vänder sig främst till studerande i sjuksköterskeutbildningen, men passar också andra som är intresserade av att förstå mer om vårdvetenskap i allmänhet, och om dess begrepp och språkanvändning i synnerhet.

Art.nr 34220

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07104-6_02_cover.indd 1

VÅRDVETENSKAPLIGA BEGREPP I TEORI OCH PRAKTIK

En vetenskap och dess teorier byggs upp av olika begrepp som på olika sätt relaterar till varandra och beskriver vetenskapens sätt att se på den egna verksamheten. Tillsammans formar begreppen en syn på verkligheten som kan te sig mer eller mindre abstrakt, samtidigt som abstraktionsnivån också bidrar till att teorier kan ha såväl djup som omfång. Begrepp utvecklas, bestäms och definieras därför i regel genom olika typer av forskning. I den här boken fokuseras begrepp som anses viktiga inom vårdvetenskapen, och ett par metoder för hur begrepp kan utvecklas inom ramen för en vårdvetenskaplig tradition presenteras.

BEGRE

I TEORI OCH P PR

VÅRDVETENSKAPLIGA I TEOR RI OCH PRAKTIK REDAKTÖRER

Ingegerd Bergbom är legitimerad sjuksköterska, vårdlärare och doktor i medicinsk vetenskap. Hon är docent i vårdvetenskap och i intensivvård med inriktning omvårdnad, samt professor i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I sin forskning har hon framförallt fokuserat på olika aspekter av akut- och intensivvård, samt på vårdandet i högteknologiska vårdmiljöer.

BEGREPP Lena Wiklund Gustin Ingegerd Bergbom

Lena Wiklund Gustin är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, legitimerad psykoterapeut och doktor i hälsovetenskaper. Hon är docent i vårdvetenskap och arbetar med forskning och undervisning vid Mälardalens högskola och Högskolan i Narvik, främst med inriktning mot psykiatrisk vård.

BEGREPP VÅRDVETENSKAP VÅRDVETENSKAPL I TEORI OCH PRAKTIK

BEGREP B BEGR EGR BEGREPP V

VÅ ÅRDVETENS SKA

BEGRE B

I TEORI OCH PRAKTIK VÅR RDVETENSKAPLIGA VÅRDVETENSKAPLIGA I TEORI O OCH PR P VÅRDVETENS ENSKAPLIGA SKAPLIGA I TE EORI OCH PRAKTIK RAKTIK I TEORI EORI OCH O PRAKTIK Redaktörer

BEGREPP EPP BEGREPP BEGR REPP REPP PVÅRDVETENSKAPLIGGA I TEORI OCH PRAKTIK TIK

Lena Wiklund Gustin Ingegerd Bergbom

BEGREPP P I TEORI OCH PRAKTIK 2012-07-12 16.34

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal ­tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbild­ ningssamordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningssamordnarens huvudman eller BONUS-presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av ­a llmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till ­upphovsman/rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 34220-01 ISBN 978-91-44-07104-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2012 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB Omslagslayout: Francisco Ortega Illustratör om ej annat anges: Göran Alfred Printed by Printed by Pozkal, Poland 2012

978-91-44-07104-6_1_book.indd 2

2012-02-22 12.07

3

Innehåll Författarpresentationer 15 1. Inledning 25 Lena Wiklund Gustin och Ingegerd Bergbom Referenser 29 2. Att identifiera och bestämma begrepp inom vårdvetenskap som disciplin 31 Katie Eriksson Att ordna begrepp 33 Kärnbegrepp 35 Grundbegrepp 35 Praxisbegrepp 37 Ethos – begrepp som bärare av värden 38 Evidensbegrepp 39 Epistemologiska begrepp 40 En vårdvetenskaplig epistemologi 41 Att identifiera och bestämma begrepp 42 Avslutande reflektion 44 Referenser 44 3. Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp 47 Ingegerd Bergbom Konsensusbegreppen eller de metaparadigmatiska begreppen 48 Icke relationella antaganden 51 Relationella antaganden 53 Filosofi – ”nursing-filosofi” 53 Ontologiska begrepp – bärare av värden 54 Begreppsmodeller – en horisont av förväntningar 55 Begreppsmodeller – att utvärdera 57 Begreppsmodeller och teorier 57 Vårdteorier och teorier om vårdandet 58 Empiriska indikatorer 60 Avslutande reflektion 60 Referenser 61

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 3

2012-02-22 12.07

4

Innehåll

4. Begreppsutveckling på livsvärldsfenomenologisk grund 65 Margareta Asp och Ingegerd Fagerberg Vad är ett begrepp? 66 Vad är begreppsutveckling? 67 Ontologiska antaganden 68 Ett livsvärldsperspektiv 69 Från fenomen till begrepp 70 Tal och språk 72 Begreppens användbarhet 73 En modell för begreppsutveckling 74 Avslutande reflektion 75 Referenser 75 5. Begreppsanalys och begreppsbestämning 79 Kerstin Sivonen Begrepp 80 Begreppsanalys – två traditioner 82 Begreppsanalys med utgångspunkt i Wilsons tänkande 82 Begreppsanalys enligt Koort 83 Semantisk analys, en betydelseanalys 84 Etymologisk utredning 85 Utredning av synonymer 86 Diskriminationsanalys 88 Begreppsbestämning som forskningsansats 91 Begreppsbestämningens hermeneutiska karaktär 93 Avslutande reflektion 94 Referenser 95 6. ’Patient’ och ’sjuksköterska’ i en vårdande relation 99 Anne Kasén Reflektioner över begreppet ’patient’ 101 Betydelsedimensioner 102 Reflektion över begreppen ’vårdare’ och ’sjuksköterska’ 105 Begreppet ’vårdare’ 105 Begreppet ’sjuksköterska’ 105 Möjlig ny förståelse 108 Avslutande reflektion 111 Referenser 111

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 4

2012-02-22 12.07

Innehåll

5

7. Vårdande 115 Maud Söderlund Vårdandets idé 117 Vårdandets värld 118 En kontextuell gestaltning 121 Avslutande reflektion 123 Referenser 125 8. Kroppen 129 Lillemor Lindwall Kroppen i språket 130 Kroppen i ett historiskt och nutida perspektiv 131 Kroppen i vårdvetenskaplig litteratur och forskning 133 Ett vidare perspektiv på kroppen 134 Kroppen som bärare av hälsa och lidande 135 Den lidande kroppen 136 Vårdande – att lindra kroppens lidande 137 Avslutande reflektion 138 Referenser 139 9. Själen 143 Margareta Malm Själen, ett begrepp som fokuserar människans inre liv 144 Själen – en aspekt av enheten människa 145 Själens uttryck via känslor, tankar och kroppsliga reaktioner 147 Själen – ett uttryck för människans livskraft 149 Att hitta hem till sig själv 149 Hälsohinder och hälsoresurser 149 Vårdandet 151 Utvärdering 151 Avslutande reflektion 152 Referenser 153 10. Anden 157 Kerstin Sivonen Ande, ett ord med indoeuropeisk rot 158 Begreppet ande har många synonymer 159

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 5

2012-02-22 12.07

6

Innehåll

Anden som egenskap, relation och längtan 161 Vårdarens andliga kvaliteter 161 Människan är inte bara materia 162 Det andliga hos patienten är ofta dolt 163 Att se människan i vårdandet 164 Avslutande reflektion 167 Referenser 168 11. Andlighet och vårdande 171 Maj-Britt Råholm Begreppets språkliga betydelse 173 Andlighet som en ontologisk grund i vårdandet 173 Sårbarheten och öppenheten för den andres blick 175 Den andliga dimensionen aktualiseras i lidandekampen 175 Det andliga uttrycks genom orden i samtalet 176 Teoretiska utgångspunkter för den andliga dimensionen 177 Den kliniska bilden av den andliga dimensionen 178 Avslutande reflektion 180 Referenser 181 12. Lidande 185 Maria Arman Lida som verb och lidande som substantiv 186 Lidande i vårdvetenskapen 187 Tre teorier om förloppet av lindrat lidande 189 Lidandets ansikte 192 Läskunnig i ”lidandets språk” 195 Avslutande reflektion 195 Referenser 196 13. Hälsa 199 Carola Wärnå-Furu Hälsobegreppets språkliga betydelse 200 Hälsa i vårdvetenskaplig forskning 201 Hälsa i klinisk kontext 204 Hälsa, dygd och vardande 206 Samtal om hälsa 207 Avslutande reflektion 211 Referenser 211 © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 6

2012-02-22 12.07

Innehåll

7

14. Dygd – ett vårdetiskt grundbegrepp 215 Yvonne Näsman Dygd är duglighet, kraft, godhet och välvilja 216 Dygdbegreppet, vårdvetenskapen och dygdetiken 217 Dygdbegreppet i ett vårdetiskt meningssammanhang 219 Dygd – en etisk kraft i hälsans inre rum 221 Dygd i vårdares tänkande och handlande 222 Avslutande reflektion 224 Referenser 225 15. Tro 229 Anna-Lisa Rosengren Begreppet tro och dess språkliga betydelse 230 Tro i vårdvetenskaplig litteratur 232 Tron som kraft 232 Trons kliniska drag – tilltro och att bli trodd 234 Avslutande reflektion 235 Referenser 236 16. Hopp 239 Eva Benzein Begreppets språkliga betydelse 240 Begreppets användning i vårdvetenskaplig litteraturforskning 241 Hoppet – inriktning mot framtiden 242 Det mångdimensionella hoppet 243 Hopp – en källa till såväl kraft som vila 244 Avslutande reflektion 246 Referenser 247 17. Kärlek 251 Herdis Alvsvåg Olika kärleksbegrepp 252 Kärleken till nästan och klinisk omvårdnad 253 Kärlek får något att växa 256 Kärleken slår rot genom omsorgen 258 Kärlek som etisk reflektion 259 Avslutande reflektion 261 Referenser 261

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 7

2012-02-22 12.07

8

Innehåll

18. Miljö – ett vårdvetenskapligt begrepp 265 Camilla Ylikangas Miljöbegreppets dimensioner 266 Miljö – ett centralt begrepp 267 Intensivvårdsmiljön – ett exempel 269 Patienten – personen i miljöns medelpunkt 271 Miljöns betydelse för en patient som vårdas på IVA 272 Avslutande reflektion 275 Referenser 276 19. Tid – vårdande tid 279 Monica Nurminen ’Tid’ och dess framträdande betydelsedimensioner 280 Tid och dess uttryck i vårdvetenskaplig forskning 281 ’Vårdtid’ och ’vårdande tid’ 282 Tid som vårdandets struktur och inramning 283 Den vårdande tidens mönster 284 Tid och vårdande gemenskap 284 Tid som erbjuder frist 285 Tid som ger lindring 286 Tid som inte lindrar 286 En schematisk sammanfattning 286 Ett vårdande tidsmoment 287 Avslutande reflektion 288 Referenser 289 20. Från rum till rum – eller att vara rum? 293 Erna Lassenius Rum och rumslighet – två närliggande begrepp, men vad menas? 294 Begreppet ’rum’ inom vårdforskning och vård 296 Problemet med att vi inte ser rummet – medan vi är där 296 Rumslighet som grund för förståelse och mening 297 Rum och rumslighet i vårdpraxis 300 Ögat och blicken 300 Rumslig närvaro 302 Avslutande reflektion 303 Referenser 304

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 8

2012-02-22 12.07

Innehåll

9

21. Medlidande 307 Lena Wiklund Gustin Medlidande – ett begrepp som pekar mot handling 308 Medlidande – något mer än bara en känsla 309 Medlidande – en del av vårdandet som ett uttryck för mänsklig existens 309 Att sätta sig själv på spel 310 Medlidande som etisk hållning 310 Medlidande som en relationell utmaning 311 Medlidande – att handla genom att vara 312 Medlidande – utmaningar och möjligheter i vårdandet 313 När det egna lidandet tar över 314 Att vara närvarande 315 Att bli återupprättad 315 Avslutande reflektion 316 Referenser 317 22. Vårdande kommunikation 321 Lennart Fredriksson Kommunikationsbegreppets språkliga betydelse 322 Begreppet kommunikation i vårdvetenskaplig litteratur 323 Kommunikationsbegreppets kliniska drag 325 Ett tredelat kommunikationsbegrepp 326 Kommunikation i klinisk praxis 327 Avslutande reflektion 330 Referenser 330 23. Makt som fullmakt 335 Ewa Rundqvist Begreppets språkliga innebörd 336 Makt att eller makt över – begreppets innebörder i vårdvetenskaplig forskning 337 Makt som fullmakt i verkligheten 338 Fullmakt – ett ansvar att förvalta 340 Klinisk vinjett – en vårdare berättar 341 Avslutande reflektion 343 Referenser 344

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 9

2012-02-22 12.07

10

Innehåll

24. Ansvar 349 Reet Sjögren Ansvar som ett löfte utifrån människans djupaste rottrådar 350 Ansvarets många innebörder 351 Olika vittnesbörd om det mänskliga ansvaret 352 Ansvar – en möjlighet till ömsesidigt växande 354 Att ta ansvar till och med för den andres ansvar 355 Avslutande reflektion 359 Referenser 360 25. Värdighet 363 Margareta Edlund Värdighet – ett begrepp med tre dimensioner 364 Vårdvetenskaplig forskning om värdighet 365 Patienters och vårdares beskrivning av värdighet 366 Absolut och relativ värdighet 367 När värdigheten kränks 368 Avslutande reflektion 371 Referenser 373 26. Integritet som begrepp och princip för god vård 377 Margareta Andersson Respekt för patientens integritet som ideal 378 Integritet som begrepp och princip 380 Moralisk integritet 380 Respekt för patientens integritet som tillstånd av helhet 381 Respekt för patientens integritet som personlig sfär och rättighet 381 En modell för tolkning och precisering av respekt för patientens integritet 383 Avslutande reflektion 386 Referenser 388 27. Livskraft och livshållning 391 Lisbeth Fagerström Människans begär tolkat mot icke-varats hot 392 Begreppet livskraft 394 Livskraft – hälsans kärnsubstans 395 Begreppet livshållning 395 Positiv livshållning 396

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 10

2012-02-22 12.07

Innehåll

11

Teoretisk referensram för livskraft och livshållning 397 Livskraft och livshållning i klinisk kontext 398 Avslutande reflektion 401 Referenser 402 28. Ömsesidighet och gemenskap i vårdandet 407 Arne Rehnsfeldt Ömsesidighet och gemenskap är mer än relation och empati 408 Den språkliga innebörden av begreppen ömsesidighet och gemenskap 408 Begreppens användning i vårdvetenskaplig litteratur 409 Det vårdande hermeneutiska mötet 412 En väg ut ur livsförståelsemörkret 414 Ömsesidighet och gemenskap en möjlighet till utveckling 416 Avslutande reflektion 416 Referenser 417 29. Ensamhet 421 Brita Nilsson Vad är ontologi? 422 Språket – en väg till förståelse av ensamhet som ontologisk 422 Ensamhetens mångfald 423 En oändlighetens dialog 425 Ensamhetens ontologi utifrån olika teoretiska belysningar i ett caritativt vårdvetenskapligt perspektiv 428 Tidsdimensionen 428 Rumsdimensionen 428 Människans individuella dimension 429 Ensamhetens kliniska uttryck 429 Avslutande reflektion 432 Referenser 433 30. Tröst 437 Åsa Roxberg Vårdvetenskapliga betydelsedimensioner av begreppet tröst 438 Begreppet tröst och dess relation till vård 440 Metaforernas tröst 442 Att skapa rum och atmosfär för en vårdande tröst 443 Avslutande reflektion 444 Referenser 444 © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 11

2012-02-22 12.07

12

Innehåll

31. Vaka 449 Isabell Fridh Att vaka – att vara vaken med uppmärksamhet 450 Att vaka är ett uttryck för omsorg 452 Vakandet ur närståendes perspektiv 452 Vakandet som vårdhandling 453 Vakandets dimensioner 454 Att vaka är att vara uppmärksamt närvarade och känslomässigt engagerad 455 Att underlätta vakandet 456 Avslutande reflektion 457 Referenser 458 32. Vila 461 Margareta Asp Begreppet vila har flera innebörder 462 Begreppet vila inom forskning 463 Från fenomen till begrepp 465 Vila relaterat till begreppen människa och hälsa 466 Vila i vården 467 Avslutande reflektion 469 Referenser 470 33. Försoning 473 Lena-Karin Gustafsson Försoning – språklig betydelse och ursprung 474 Försoning – ett mångtydigt begrepp i vårdforskningen 475 Försoning som en del av vårdandet 478 Försoning som begär 478 Försoning som vårdhandling 478 Försoningens två former 479 Att se med nya ögon 481 Avslutande reflektion 483 Referenser 483 34. Tillämpning av vårdvetenskapliga begrepp i vårdandet 487 Margaretha Ekebergh Vårdvetenskapens didaktik 489 Livsvärld 489 Reflexion 490 © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 12

2012-02-22 12.07

Innehåll

13

Reflekterande vårdvetenskaplig handledning 492 Patientens berättelse 493 Helhetsperspektiv 494 Vårdvetenskapliga begrepp bildar struktur 495 Handledaren – begreppstillämpningens navigatör 498 Avslutande reflexion: De vårdvetenskapliga begreppen – näringen för vårdandet 499 Referenser 501 Register 503

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 13

2012-02-22 12.07

978-91-44-07104-6_1_book.indd 14

2012-02-22 12.07

15

Författarpresentationer Herdis Alvsvåg är leg. sjuksköterska, vårdlärare och pol.kand. med huvudämne i sociologi. Hon arbetar som professor vid Haraldsplass diakonala högskola i Bergen. Tidigare har hon arbetat flera år med sjuksköterskeutbildning, bortsett från en 15-årsperiod vid Universitetet i Bergen, först inom masterutbildning i hälsovetenskap och därefter med masterutbildning i pedagogik. Intresseområdena är omvårdnad, sociologi, pedagogik och filosofi. Alvsvåg har publicerat flera böcker, kapitel och artiklar kring teman som omsorg, bildning, yrkesmässig förståelse och kunskapsformer.

Den senaste boken På sporet av et dannet helsevesen utkom 2010.

Margareta Andersson är leg. sjuksköterska, fil.kand. (filosofi, gerontologi, pedagogik) och doktor i hälsovård. Hon har arbetat på Vårdhögskolan i Uppsala, Program för omvårdnadsforskning vid medicinska fakulteten i Uppsala och som prefekt och lektor vid Ersta Sköndal högskola. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på vårdetiska frågor, framför allt integritetsfrågor i teori och verksamhet samt frågor som rör vetenskapsteoretiska frågeställningar i utvecklingen av vårdvetenskap.

Maria Arman är leg. sjuksköterska och barnmorska, doktor i hälsovetenskaper och docent i vårdvetenskap. Hon arbetar som universitetslektor vid Karolinska Institutet, sektionen för omvårdnad. Hennes forskning har bedrivits i ”patientens värld” bland patienter med cancer, efter trauman samt i antroposofisk vård vid Vidarkliniken. Både i forskning och undervisning intresserar hon sig för människans lidande och hälsa samt de etiska och existentiella frågeställningar som hör till vårdandet.

Margareta Asp är leg. sjuksköterska med påbyggnadsutbildning inom medicinsk och kirurgiskt vård, fil.dr i vårdpedagogik och docent i vårdvetenskap vid Mälardalens Högskola, där hon är anställd som lektor.

Margaretas forskning handlar om begrepps- och teoriutveckling, med särskilt fokus på fenomenet vila och dess betydelse för människors hälsa © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 15

2012-02-22 12.07

16

Förfat tarpresentation

inom olika kontexter. Ett annat forskningsområde är lärande i vårdandet och i vårdutbildning.

Eva Benzein är leg. sjuksköterska, med.dr, professor i vårdvetenskap och vetenskaplig ledare vid Centrum för forskning om familjers hälsa (CeFam) vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Hon arbetar också vid Enheten för forskning om palliativ vård vid Ersta Sköndal Högskola.

Hennes avhandling belyste fenomenet hopp i olika kontexter. Under de senaste tio åren har hon tillsammans med teamet i Kalmar byggt upp Familjefokuserad omvårdnad, som en strategi för forskning, utbildning och klinisk tillämpning. Flera familjecentrerade studier pågår, bl.a. med familjer som lever med långvarig kronisk sjukdom, befinner sig i palliativ fas, har blivit utsatt för våld eller där en familjemedlem är opererad för fetma. En modell för Hälsostödjande familjesamtal som intervention ingår i flera forskningsprojekt.

Ingegerd Bergbom är leg. sjuksköterska, vårdlärare och doktor i medicinsk vetenskap, docent i vårdvetenskap vid Åbo Akademi och docent och professor i omvårdnad vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Hon är chefsredaktör för Scandinavian Journal of Caring Sciences. Hon har sedan disputationen 1989 huvudsakligen bedrivit forskning inom intensivvård, perioperativ vård och vård av kritiskt sjuka samt patienters återhämtning efter allvarlig sjukdom/skada. Vidare har hon under senare år utvecklat metoder för hermeneutiska observationer och är för närvarande engagerad i forskning om miljöns inverkan på patienter, närstående och personal i högteknologiska vårdmiljöer.

Margareta Edlund är leg. sjuksköterska, vårdlärare samt doktor i Hälsovetenskaper. Hon har arbetat som lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola och är knuten till Enheten för vårdvetenskap, i Vasa. Hennes forskning fokuserar framför allt på olika aspekter av värdighet.

Margaretha Ekebergh är professor i vårdvetenskap och vetenskaplig ledare för forsknings- och utvecklingsmiljön Vårdandets didaktik vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås. Hon undervisar i © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 16

2012-02-22 12.07

Förfat tarpresentation

17

vårdvetenskap och didaktik i sjuksköterskeprogram och specialistsjuksköterskeprogram samt i magister- och forskarutbildning. Hon har lång erfarenhet av att stödja studenters lärande bl.a. genom handledning i dessa utbildningar. Margaretha har genom sin forskning utvecklat didaktiska former för sammanflätning av vårdvetenskaplig kunskap med vårdpraxis, där reflexionen spelar en central roll. Det handlar här om didaktiska redskap som underlättar tillämpning av vårdvetenskaplig kunskap i praxis med syftet att möta och förstå patientens värld, som är en grundförutsättning för god vård.

Katie Eriksson blev leg. sjuksköterska 1965 och fick 1982 en filosofie doktorsexamen från Helsingfors universitet. Åren 1975–1986 var hon rektor för Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut. År 1986 blev Katie Eriksson professor inom vårdvetenskapen vid Åbo Akademi och mellan åren 1992–1998 var hon även professor vid Helsingfors universitet. Vid sidan om sin professur har Eriksson en klinisk tjänst (ledande överskötare) vid Helsingfors universitetscentralsjukhus. Katie Eriksson är docent vid Kuopio universitet och medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. År 1998 utnämndes hon till hedersdoktor vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Hon har skrivit ett tjugotal böcker, av vilka flera översatts bl.a. till finska, engelska, norska, danska och tyska, och ett par hundra vetenskapliga artiklar och övriga publikationer inom bl.a. caritativ vårdteori, vetenskapsteori, vårdetik, vårdandets idéhistoria, grundforskning, begreppsbestämning och vårdteologi.

Ingegerd Fagerberg är leg. sjuksköterska, specialistutbildad i medicinsk och kirurgisk vård och med.dr och professor i vårdvetenskap. Hon arbetar som professor i vårdvetenskap vid Ersta Sköndal högskola och är genom sin forskning om äldre personer och deras hälsa knuten till Karolinska Institutet. Forskningen är vårdvetenskaplig och innefattar de äldre, deras närstående och vårdare i olika kontexter.

Lisbeth Fagerström är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatrisk omvårdnad och har en magisterexamen i vårdvetenskap med inriktning hälsovårdsadministration samt doktorsexamen i hälsovetenskap (1999). Hon har lång erfarenhet av ledarskap i klinisk kontext samt inom vårdutbildning. Hon är professor i sykepleievitenskap samt prode© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 17

2012-02-22 12.07

18

Förfat tarpresentation

kan vid Högskolan i Buskerud, Norge samt oavlönad docent i vårdvetenskap vid Åbo Akademi och vid Örebro Universitet. Aktuella forskningsområden är livskraft och livshållning, äldreomsorg, omvårdnadens intensitet samt avancerad klinisk omvårdnad.

Lennart Fredriksson är leg. specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård och doktor i hälsovetenskaper. Han arbetar som forskningshandledare vid Centrum för forskning och utveckling Uppsala universitet/Landstinget Gävleborg. Hans forskning handlar om samtal och kommunikation med syfte att lindra och förstå lidande, samt fysiska hälsoaspekter hos personer med psykisk ohälsa. Andra forskningsområden är etik, vetenskapsfilosofi och hermeneutik.

Isabell Fridh är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i intensivvård.

Hon är filosofie doktor i omvårdnad och arbetar som lektor vid Göteborgs universitet. Hennes forskning handlar om vård i livets slutskede och om att vårda och vårdas i högteknologiska miljöer.

Lena-Karin Gustafsson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, vårdlärare och doktor i hälsovetenskaper. Hon arbetar som lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola i Eskilstuna.

Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på begrepp som lidande, försoning, människans värdighet, betydelsefulla möten i vården samt olika aspekter av vårdande i förhållande till dessa fenomen.

Anne Kasén är leg. sjuksköterska och doktor i hälsovetenskaper med inriktning mot vårdvetenskap. Hon arbetar som akademilektor vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, Vasa. Dessutom är hon senior forskare inom projektgruppen ”I patientens värld” inom Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt. Forskningsintresset är riktat mot det vårdande i en vårdande relation, relationellt vårdlidande samt metodutveckling inom begreppsbestämning.

Erna Lassenius är leg. psykiatrisk specialistsjuksköterska och doktor i hälsovetenskaper. Hon arbetar som førsteamanuensis vid Høgskolen i Vestfold, Norge, och forskar i vårdvetenskap inom den psykiatriska © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 18

2012-02-22 12.07

Förfat tarpresentation

19

vården. Forskningsintresset är hermeneutiskt med fokus på vårdarens rumsskapande samt hälsofrämjande möjligheter tillsammans med patienten i psykiatrisk vårdgemenskap. Vidare fokuserar hennes forskning på formandet av vårdkulturer inom såväl psykiatrisk tvångsvård som andra vårdkontexter.

Lillemor Lindwall är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom anestesisjukvård, doktor i hälsovetenskaper och docent i omvårdnad. Hon arbetar som lektor vid Karlstads universitet och som førsteamanuensis vid Högskolan i Oslo. Hon ingår i ett postdoktoralt nätverk vid Åbo Akademi i Vasa. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med inriktning mot perioperativ vård och handlar om det vårdande som främjar hälsa och lindrar lidande. Studier handlar även om patientens erfarenheter av värdig vård i olika kliniska sammanhang. Forskningens metodologiska närmelsesätt är hermeneutik, med metodutveckling inom klinisk forskning.

Margareta Malm är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, filosofie magister i omvårdnad och godkänd handledare i yrkesmässig handledning i omvårdnad. Hon har också läst forskarkurser vid Åbo Akademi i Vasa och är utbildad meditationsledare. Hon har ett eget företag (Metas handledning i Omvårdnad AB) och bedriver på heltid handledning och utbildning utifrån vårdvetenskapens värdegrund.

Brita Nilsson är leg. psykiatrisk sjuksköterska med socialpedagogik som huvudämne samt doktor i hälsovetenskaper. Fram till 2007 var hon førsteamanuensis för vidareutbildningen i psykiatriskt hälsoarbete vid Högskolan i Oslo. I dag är hon knuten till centret för seniorkompetens vid samma institution, där hon bl.a. skriver essäer och forskningsartiklar samt undervisar och handleder. Fokus för hennes forskningsintresse är ensamhet som fenomen samt metodutveckling inom hermeneutik.

Monica Nurminen är leg. hälsovårdare/sjuksköterska och sjukvårdsledare och doktor i hälsovetenskaper. Hon är också postdoc-forskare med anknytning till ämnet vårdvetenskap vid Åbo Akademi. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv och har fokus mot upple-

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 19

2012-02-22 12.07

20

Förfat tarpresentation

velser av tid som vårdande och lindrande element i samband med ohälsa och lidande Yvonne Näsman är leg. sjuksköterska, barnmorska och doktor i hälsovetenskaper. Hon arbetar som universitetslärare vid Enheten för vårdvetenskap vid Åbo Akademi i Vasa, Finland. Yvonne Näsman undervisar i hälsovårdsadministration och vårdvetenskap. Hennes forskning handlar om dygd och etik. Yvonne Näsman representerar en humanvetenskapligt inriktad vårdvetenskap med caritas, dvs. tanken om människokärlek och barmhärtighet som ethos och ledstjärna.

Arne Rehnsfeldt är leg. sjukskötare och doktor i hälsovetenskaper. Han är docent i vårdvetenskap och professor i sykeplejevitenskap vid Høgskolen Stord/Haugesund. Han forskar i vårdvetenskap med inriktning mot existentiellt vårdande på lång sikt. Forskningen skulle också kunna beskrivas som katastrofforskning på vårdvetenskaplig grund. Han arbetar också med klinisk vårdvetenskap, där teoriutveckling i förhållande till kliniskt vårdande står i fokus.

Anna-Lisa Rosengren är doktor i hälsovetenskaper. Hon har en yrkesbakgrund som laboratorieskötare och vårdlärare och är nu anställd som fortbildningsplanerare inom Centret för livslångt lärande vid Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi. Hennes forskning gäller hälsa och hjärtats förnuft i Blaise Pascals tänkande. Hon fortsätter upptäckandet och beskrivandet av vårdandets substans och dess relation till hälsa och lidande inom ramen för sina postdoc-studier. Åsa Roxberg är leg. sjuksköterska med vårdlärarutbildning, magisterutbildning i omvårdnad samt doktorsexamen i vårdvetenskap vid Åbo Akademi. Åsa Roxberg är docent i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet samt førsteamanuensis vid Haraldplass diakonale høgskole i Bergen, Norge. Forskningen har ett vårdvetenskapligt perspektiv och behandlar upplevelse av lidande och lindrat lidande vid naturkatastrofer, palliativ vård, existentiella och andliga behov samt tröst i perspektiv av bl.a. Jobs bok, Gamla testamentet, samt ett nationellt projekt (SAMMI) som behandlar sex- och partnerrelationen före och efter en första hjärtinfarkt.

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 20

2012-02-22 12.07

Förfat tarpresentation

21

Maj-Britt Råholm är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i inre medicin och kirurgi, doktor i hälsovetenskaper och professor i sykepleievitenskap. Hon arbetar som professor och forskningsledare vid Høgskolen i Sogn og Fjordane, Førde, Norge. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på värdighet och lidande inom vården, ledarskap och etik samt utvecklandet av vårdvetenskapens vetenskapsteori (abduktionsbegreppet).

Ewa Rundqvist är leg. sjuksköterska inom somatisk vård, vårdlärare och doktor i hälsovetenskaper. Hon är pensionerad men hade sitt sista arbete som lektor vid Ersta Sköndal högskola och dessförinnan vid Mälardalens högskola. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv och har fokus på makt som fullmakt i vårdandet.

Reet Sjögren är leg. tandläkare, leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, godkänd handledare i yrkesmässig handledning i omvårdnad, filosofie doktor i vårdvetenskap och lektor vid Mälardalens högskola. Hon arbetar både i den verksamhetsförlagda utbildningen för sjuksköterskeprogrammet och med uppdrag inom patientfokuserad vårdvetenskaplig handledning. Hon har i många år arbetat inom den psykiatriska vården både som sjuksköterska och vårdutvecklare/vårdutvecklingschef. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv och fokuserar på svåra möten med patienter inom det rättspsykiatriska vårdandet, samt de krav dessa möten ställer på vårdarens ansvar och medvetenhet.

Kerstin Sivonen är leg. sjuksköterska med specialutbildning i hälsovård, vårdlärare, magister i folkhälsovetenskap, i pedagogik, didaktik och vårdvetenskap, samt doktor i hälsovetenskaper. Hon har arbetat som överlärare i vårdetik vid Arcada yrkeshögskola och är knuten till Åbo Akademi som föreläsare och handledare. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på vårdandets etik samt metodutveckling inom hermeneutisk begreppsanalys.

Maud Söderlund är leg. sjuksköterska, fil. doktor i pedagogik, doktor i hälsovetenskaper och docent i vårdvetenskap. Hon arbetar vid Högskolan i Gävle, se www.hig.se. Hennes forskning är inriktad mot forskning i olika © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 21

2012-02-22 12.07

22

Förfat tarpresentation

åldrar och kontexter. Forskning om vårdares, patienters och anhörigas erfarenheter av vård och dess betydelse för deras hälsa har resulterat i avhandlingar i såväl pedagogik som vårdvetenskap. Forskningsansatserna är företrädesvis kvalitativa, från fenomenografi till fenomenologi och hermeneutik. Numera arbetar hon med vårdvetenskaplig utveckling avseende substans och metod samt hälsopedagogisk forskning utgående från den ontologiska hälsomodell som utvecklats vid Åbo Akademi, enheten för vårdvetenskap.

Lena Wiklund Gustin är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, leg. psykoterapeut och doktor i hälsovetenskaper. Hon är oavlönad docent i vårdvetenskap vid Åbo Akademi och även vid Mälardalens högskola, där hon arbetar som lektor. Lena är också anställd som førsteamanuensis vid Högskolan i Narvik. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv, med fokus på upplevelser av hälsa, lidande och vård inom det psykiatriska vårdområdet samt metodutveckling inom narrativ hermeneutik. Hon har förutom ett antal vetenskapliga artiklar också medverkat i flera läroböcker.

Carola Wärnå-Furu är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i hälsovård, utbildad sjukvårdslärare, doktor i hälsovetenskaper och docent i vårdvetenskap, särskilt hälsofrämjande. Hon arbetar som akademilektor vid Åbo Akademi i Vasa. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på hälsa och lidande samt hälsa och dygd.

Vidare arbetar hon med metodutveckling inom forskning som fokuserar hälsofrämjande.

Camilla Ylikangas är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i intensivvård, fil.mag. inom vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad.

Hon arbetar som intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelningen, Skaraborgs sjukhus i Skövde. Hennes föreliggande forskning har ett vårdvetenskapligt perspektiv med en strävan om att fördjupa kunskapen om patienters upplevelser av intensivvårdsmiljön samt vad som är vårdande och icke vårdande i denna miljö.

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 22

2012-02-22 12.07

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp Ingegerd Bergbom

Teoretiska kunskaper är en bas för makt och vetenskapliga discipliners autonomi, men indirekt också för yrkesutövares autonomi. Därför är en begrepps- och teoriutveckling viktig, eftersom teorier och teoretiska resonemang bygger på ett begreppsliggörande av den verklighet som vårdandet är. Kommunikation och intradisciplinära diskussioner och debatter är viktiga för att ständigt utveckla disciplinens ”eget” språk.

Det behöver inte betyda att det språk eller begrepp som används inte kan förstås av andra utanför disciplinen. Innehållet i något artikuleras genom begrepp, vilket betyder att om vårdandet ska kunna beskrivas måste begreppen innehålla det som vårdandet består av.

978-91-44-07104-6_1_book.indd 47

2012-02-22 12.07

48

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

Teoretiska kunskaper och kunskap om disciplinens begrepp är viktigt för att kunna göra analyser och anta utmaningar i praktiken, dvs. inom hälso- och sjukvårdens alla verksamheter. Att använda och formulera begrepp möjliggör också för forskarna att kategorisera, tolka och strukturera företeelser och göra något förståeligt samt att beskriva och undersöka ”verkligheten”.

Konsensusbegreppen eller de metaparadigmatiska begreppen De så kallade konsensusbegreppen person/människa, omgivning/miljö, hälsa och omvårdnad/vårdandet är de begrepp som forskare inom disciplinen kommit överens om som viktiga att utveckla kunskap om. De har utvecklats från Donaldson och Crowleys (1) och Gortners (2) arbeten och presenterades senare för den internationella sjuksköterskeorganisationen International Council of Nursing. De ursprungliga begreppen var människa/person och samhälle, hälsa och omvårdnad (nursing) (3).

I dag är de person/människa, hälsa, omgivning/miljö och omvårdnad (nursing). I detta kapitel, liksom i boken som helhet, är utgångspunkten att vårdandet (caring) utgör kärnan i omvårdnaden (nursing) och därmed i vårdarbetet. Med disciplin avses här en vetenskaplig inriktning (med medlemmar) som avser att skapa kunskap om något utifrån sitt unika sätt att se på det området av verkligheten som är av intresse för dessa medlemmar. En vetenskaplig disciplin har ett ämne, en tematik och en inre logik med ett klart uttalat teoretiskt perspektiv, begrepp som avgränsar vårdandet, samt en idealmodell (4; 5) (se även kapitel 2). Det betyder att en disciplin kan hävda att de har en distinkt kunskap om något speciellt och att de kan specificera hur den utvecklat, utvecklar och har skaffat denna kunskap.

Enligt Fawcett (6) är de ovan angivna s.k. konsensusbegreppen generella och de benämns också som metaparadigmatiska. Dessa begrepp och deras inbördes relationer identifierar de områden av verkligheten som är av centralt intresse att skapa vårdvetenskaplig kunskap om, men det ges inga direkta anvisningar eller inriktningar för forskning eller klinisk praxis. Fawcett (6) ser dessa begrepp som de mest abstrakta och generella komponenterna i den strukturella hierarkin av begrepp och antaganden som görs inom en disciplin och dess kunskapsintresse. I hierarkin sågs © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 48

2012-02-22 12.07

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

49

de filosofiska begreppen också som abstrakta, men mer konkreta än de metaparadigmatiska. De filosofiska begreppen definierar Fawcett (6 s. 6) som uttalanden som omfattar ontologiska påståenden om ett fenomen av centralt intresse för disciplinen. Ett sådant begrepp skulle kunna vara ordet människa. Begrepp som är presenterade i begreppsmodeller och vårdteorier ses som mindre abstrakta och mer konkreta. Empiriska indikatorer ansågs som de mest konkreta. Fawcetts (6) strukturella hierarki av begreppen har kritiserats och diskuterats.

Ett annat sätt att se på begrepp är att tala om grund- och kärnbegrepp, dvs. sådana begrepp som ingår/tillhör teorikärnan och praxisbegrepp som beskriver människans verklighet, samt idealbegrepp som hjälper disciplinen att granska och reflektera över praxisbegreppen (7).

Ett metaparadigm har enligt Fawcett (6) tre uppgifter eller funktioner.

Det ska ge forskarna en bred orientering om forskningsfältet som de kan arbeta utifrån, det ger en sammanfattning av de intellektuella och sociala uppgifter som disciplinen har och sätter gränser för vad disciplinen ska befatta sig med och är den bredaste konsensus, dvs. det som medlemmarna i disciplinen är överens om. Inom vårdvetenskapen är det således människa/person, hälsa, omgivning och vårdande som är av intresse att skapa kunskap om.

På metaparadigmatisk nivå görs enbart antaganden om begreppen, de är perspektivneutrala och de ska vara särskiljande mot andra discipliner.

Andra discipliner kan också vara intresserade av att skapa kunskap om t.ex. människan, men de beaktar då inte vårdandet. Genom att beakta och utgå från tankar om vårdandet i relation till människa, hälsa och omgivning särskiljs vårdvetenskapen som disciplin från andra vetenskaper och discipliner. Detta är emellertid inte tillräckligt – tankar om vårdandet måste vara förankrade i en ontologi (från grekiskans on och logos som betyder läran om det varande, de säregna dragen hos det varande) och artikulerade i sådana begrepp som är bärare av denna ontologi.

Som tidigare framhållits är vårdvetenskapen intresserad av att skapa kunskap om vårdandet, människan, hälsan och omgivningen, därför kan dessa metaparadigmatiska begrepp betraktas som epistemologiska.

Epistemologi (från grekiskans episteme som betyder kunskap, vetande och vetenskap) (8) är läran om kunskapsteori och vetenskapsteori.

Vetenskapsteori ses här i vidare bemärkelse innefattande även epistemologi (se kapitel 2). Enligt Eriksson och Lindström (4) är en veten© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 49

2012-02-22 12.07

50

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

skaps vetenskapsteori en avgörande förutsättning för att ett ämne ska kunna växa och en disciplin utvecklas. Detta hänger samman med att en nyskapande kunskapsutveckling är nära förbunden med vetenskapens förmåga att tydligt artikulera sin teorikärna. Kunskapsutvecklingen är beroende av att nya meningsfulla frågor kan ställas till ”verkligheten”. Ett ämnes teorikärna utgör vetenskapens fundament och förståelsehorisont (4). Om inte denna finns eller om den inte artikuleras riskerar disciplinen att ”tillbakabildas”, bli osynlig och utan innehåll.

De epistemologiska begreppen får inte någon egentlig betydelse förrän ontologiska och etiska antaganden görs. Det betyder att det inte går att göra någon åtskillnad mellan etik, ontologi och epistemologi (7).

De antaganden som görs om människa/person, hälsa, omgivning och vårdande, måste grundas i vårdvetenskapens ethos; från grekiskan i betydelsen sed, karaktär, men det refererar också till hem enligt Kemp (9), där grundbegreppen utgör en bro mellan kärnbegreppen och ethos.

Med ethos menas här, och i enlighet med Eriksson (10), vårdandets anda, dvs. de handlingar, språk och de ord som är bärare av denna anda. Det är i den etiska akten, i dess djupare mening, som ethos visar sig eller kommer till uttryck. Därför är det väsentligt att välja och studera sådana begrepp som är bärare av vårdandets ethos och både begrepp från praktiken (praxisbegrepp, såsom exempelvis vaka, vila) och idealbegrepp (t.ex. kärlek, dygd) behövs (7).

Begreppsmässig kunskap är generaliserad och abstraherad kunskap och därmed mer än personlig kunskap. Det empiriska vetandet är influerat av den begreppsmässiga kunskapen, dvs. genom den dynamik eller samspel som finns mellan empiri och teoretisering (11). Schultz och Meleis (11) menar därför att utveckling av teorier inte är beroende av en speciell källa. Både praktik, teori och empiriska fynd kan alla utgöra källor för utveckling av teorier. Eriksson och Lindström (4) framhåller att teori och praxis är ett, men att det förutsätter något som håller dem samman till exempel en hållning – ett ethos. Att tillägna sig teori betyder också att dela, därmed måste det göras tillgängligt för andra och när det delas blir det större.

Fawcett (6) definierar (egen översättning) begrepp som ett ord eller en fras som summerar de essentiella karaktäristika eller egenskaper ett fenomen har. Språket är enligt Gadamer (12) en nödvändig betingelse för att tala om verkligheten och dessa två kan inte användas oberoende av © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 50

2012-02-22 12.07

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

51

varandra. Språkhandlingar utgör alltid ett samspel och det som sägs, sägs i en historiskt betingad konkret situation samtidigt som det sker i den nuvarande existerande situationen. Språket är nödvändigt för förståelsen och därmed blir också de begrepp som används viktiga för förståelsen av innehållet och meningen i en disciplins existens. Gadamer (13) menar att allt som finns reflekteras i språkets spegel, vilket skulle kunna innebära att när begrepp formuleras blir något till – dvs. att sätta ord på något gör det som det handlar om synligt eller närvarande. När Gadamer (13) talar om språk och språklighet avses inte primärt ord och texter, utan det som ligger bakom dessa och som uttrycks genom dessa. Med detta menas att språket omger oss och överskrider oss.

Utifrån denna grund kommer de fyra epistemologiska begreppen person, hälsa, omgivning/miljö och vårdandet att presenteras samt de icke-relationella och relationella antaganden som Fawcett (6) gör mellan dessa. Begreppen och de relationella antagandena som görs återspeglar inte ett specifikt tro- och värdesystem eller kulturellt ursprung, utan är internationella och värdeneutrala till sin karaktär och till sitt innehåll.

När de sedan formuleras i teorier kan de däremot vara formade utifrån olika perspektiv, tro- och värdesystem.

Icke relationella antaganden Icke relationella antaganden är grundläggande och sammansatta definitioner av begreppen person, omgivning/miljö, hälsa och vårdandet (6).

Person I vårdvetenskapen refererar begreppet person till individ, människa, och människan som person/individ i familjer, samhällen och andra grupper som kan ses som deltagare i vårdandet. Tidigare sågs person som mottagare av vård, i dag ses person som en medaktör och deltagare i vård och vårdande (6).

I vissa kontexter och temporärt kan dock människan vara mottagare av vård. Begreppet patient förekommer inte som konsensusbegrepp, men skulle kunna ses som ett epistemologiskt eller ett kliniskt grundbegrepp, eftersom vårdvetenskapen vill skapa kunskap om hur det är och vad det kan innebära att vara patient.

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 51

2012-02-22 12.07

52

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

Omgivning/miljö Begreppet refererar till den fysiska miljön, såväl som till viktiga andra i personens omgivning, och till den omgivning eller under vilka omständigheter vårdandet sker (6). Det kan vara alltifrån den enskilda personens hem till samhället i stort och till lokala, regionala, nationella, internationella och globala förhållanden. Vidare refererar begreppet till kulturella, sociala, politiska och ekonomiska förhållanden och omständigheter som t.ex. är förknippade med tid och människors hälsa. Begreppet ses också som ett kontextuellt begrepp, då omgivning/miljö är delar av ett sammanhang och i princip aldrig kan undgås då människan hela tiden existerar i en kontext.

Hälsa Begreppet hälsa refererar inom vårdvetenskapen till personens tillstånd och känsla av välbefinnande. Det innefattar också tillstånd där personen är frisk och mår bra, men också då personen är döende eller är allvarligt sjuk. Hälsa som begrepp är också ett ontologiskt begrepp som återfinns i begreppsmodeller, t.ex. i The Neuman´s System Model (14) och i Erikssons Den mångdimensionella hälsan (15). Definitioner av hälsa förekommer i olika teorier.

Vårdandet I den ursprungliga texten används begreppet ”nursing” (6), vilket enligt Eriksson (se kapitel 2) kan ses som ”vårdarbete”. Senare har andra teoretiker diskuterat begreppet vårdande, ”caring”, eftersom vårdandet kommit att ses som det centrala i nursing. Begreppet vårdandet (i vissa översättningar och sammanhang omvårdnad) refererar till de handlingar som vårdare initierar och vidtar på en persons vägnar eller i samarbete med personen samt till de mål eller resultat som vårdandet förväntas eller avses leda till. Vårdaktiviteter kan ses som en process, vilken omfattar bestämning, etikettering, planering, intervention och utvärdering (6), dvs. hur en vårdhandling kan förverkligas.

Vårdhandling kan också ses som en vårdande handling som bär med sig den vårdande substansen med intentionen att t.ex. lindra lidande (16).

En sådan vårdhandling är till exempel ”att vaka” (se kapitel 31). Vårdande är också ett kärnbegrepp inom vårdvetenskapen, där vad, hur och varför är de frågeställningar som disciplinen söker kunskap och vetande om. © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 52

2012-02-22 12.07

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

53

Relationella antaganden Relationella antaganden gör anspråk på förbindelser och anknytningar mellan de fyra begreppen. Enligt Fawcett (6) är disciplinen till exempel intresserad av och angelägen om att studera och skapa kunskap om principer och lagar (omgivningsmässiga förhållanden), vilka styr människors livsprocess, välbefinnande och optimala funktioner oberoende av om de är friska eller sjuka. Dessutom är disciplinen intresserad av och befattar sig med människors reaktions- och beteendemönster i samspelet med omgivningen, både under normala livsomständigheter och händelser samt i kritiska och svåra livssituationer och händelser.

Vårdvetenskapen är dock i första hand intresserad av att lindra lidande, bevara och skydda liv samt att återskapa och bevara hälsa. Det innebär att vad- och hurfrågorna är i fokus, dvs. vad är det som är vårdande och hur vårdar man så att det är ett vårdande. Vårdhandlingar och vårdaktiviteter som leder till positiva förändringar i personens hälsotillstånd är därför viktiga, liksom att se hälsa som en helhet och som människans ständiga samspel med sin omgivning.

De relationella antaganden som görs, till exempel mellan människa, omgivning och vårdandet, bidrar med att särskilja disciplinens intressen från andra discipliner. Flera forskare och vårdteoretiker har riktat kritik mot begreppen och de antaganden som gjorts när det gäller de relationella antaganden, men hitintills har inte detta lett till några förändringar.

Detta betyder dock inte att begreppen i framtiden inte kan bytas ut, förändras eller att nya begrepp kan uppstå.

Filosofi – ”nursing-filosofi” Fawcett (6) menar att i nursing-filosofin uttalas och tydliggörs de ontologiska, epistemiska och etiska påståenden om de begrepp som är av intresse för disciplinen. Det rör sig om påståenden av etisk natur som gäller vårdpraktik, vårdaktiviteter och vårdarnas karaktär och hållning när de vårdar. Filosofins funktion är att kommunicera, såväl med medlemmarna i disciplinen som till samhället i stort, vad som anses för sant i relation till de områden av verkligheten som är av intresse för disciplinen (6) liksom de värden som har betydelse för praktiken. Med utgångspunkt i Fawcetts tankar (6) är de antaganden och uttalanden som görs

© F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 53

2012-02-22 12.07

54

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

baserade på någon form av uppfattning om världen och människan. Här kan olika personliga synsätt framträda, vilket påverkar vilka begrepp som väljs som intressanta, hur de beskrivs, vilka antaganden som görs och vilka relationer begreppen står i förhållande till varandra samt hur vetande kan skapas, utvärderas och prövas. Om vetande, enligt Fawcett, enbart baseras på kunskap som är influerad av personliga värderingar, övertygelser och erfarenheter, och inte på logiska slutledningar, disciplinära debatter och diskussioner samt prövningar, är det inte vetenskapligt baserad kunskap. Olika filosofers tankar kan ses som katalysatorer i den meningen att de kan bidra med och främja nya sätt att se på det som är av intresse för vårdvetenskapen och vårdande liksom främja en djupare förståelse.

Ontologiska begrepp – bärare av värden Ett annat sätt att se på ontologi är att förankra den i vetenskapsteorin.

Grund- och kärnbegrepp är ontologiska begrepp och de är bärare av ett ethos (se kapitel 2). Till exempel värdighet är ett sådant begrepp där ett antal antaganden kan göras. Begreppets inre logik kan prövas och diskuteras och genom dialog mellan forskare inom disciplinen ytterligare utvecklas, uteslutas eller modifieras. En ontologisk begreppsbestämning enligt t.ex. Eriksson (7) resulterar i ett antal teser eller axiom om begreppet och dessa kan utgöra underlag för forskningsfrågor och val av metod.

Det är viktigt att dessa teser, uttalanden eller axiom är baserade på ett vårdvetenskapligt perspektiv, eftersom ontologiska utsagor kan återspegla ännu bredare kunskapskategorier.

En del vårdteoretiker och vårdforskare hämtar kunskap från andra närliggande discipliner såsom psykologi, biologi, fysik och sociologi.

Sådana kategorier kan vara kunskap om utveckling, mognad, förändringar, interaktioner, behov, reaktioner, interventioner, stöd och klienter.

När dessa används är det viktigt att disciplinens medlemmar och forskare är medvetna om att antaganden från andra discipliner leder dels till andra frågor, dels till annan kunskap om person, omgivning/miljö, hälsa och vårdandet. Dessutom leder användandet till ett annat sätt att se de områden av verkligheten som är viktiga och av intresse för disciplinen, men det behöver inte betyda att de är ointressanta eller oviktiga för förståelsen av denna verklighet. © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 54

2012-02-22 12.07

Kapitel 3 Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp

55

De etiska utsagor som görs återspeglar de värden som anses värdefulla för relationen mellan vårdare och patient, för att vara vårdare och för det praktiska utövandet av vårdandet. Dessa värden, dvs. den etik och moral som vårdandet omfattar, har sin grund i humanismen. Det betyder att det sätt som man behandlar eller förhåller sig till andra på, dvs. respekten för den andres liv, mänsklig värdighet och rätt till vård och hälsa för alla blir centrala i vårdandets tro- och värdesystem.

För att illustrera dessa humanistiska värden kan Erikssons (5; 17) antaganden om människan och vårdandet tas som exempel. Enligt Eriksson kan människan ses som en enhet av kropp, själ och ande och vårdandets grundmotiv är caritasmotivet och grundkategorin är att lidandet motiverar vård. När det gäller antaganden eller påståenden om hälsan kan olika perspektiv framträda hos till exempel Eriksson och Neuman.

Eriksson (15) antar att hälsa är sundhet, friskhet och en känsla av välbefinnande, men också rörelse mellan integration och desintegration på olika nivåer. Neuman (14) framhäver hälsans föränderlighet, dvs. att den är dynamisk till sin natur och rörlig på ett kontinuum mellan välbefinnande och illabefinnande. Även Neuman ser hälsan som dynamisk, eftersom människan ständigt påverkas av stressorer i sin omgivning.

Dessa stressorer påverkar hennes energi och därmed människans förmåga att bevara stabilitet (se även kapitel 13 om hälsa). Trots att båda dessa vårdteoretiker framhåller att hälsan är dynamisk utgår Eriksson (15) från ett humanvetenskapligt tänkande, medan Neuman (14) utgår från ett systemteoretiskt.

Begreppsmodeller – en horisont av förväntningar Begreppsmodellernas funktion är att vara en referensram och en horisont av förväntningar (18) liksom ett sätt att tänka om verkligheten.

Detta är viktigt för hur man kan observera och tolka de områden av verkligheten som är av intresse för disciplinen. Varje begreppsmodell har sitt speciella fokus. Begreppsmodeller kan också ses som förenklingar av verkligheten och en disciplin kan ha flera olika begreppsmodeller om ett enda begrepp, som till exempel värdighet eller hälsa. Vårdvetare kan alltså utifrån sina olika perspektiv utforma olika begreppsmodeller om ett och samma begrepp, men kanske vara eniga om vissa ontologiska och etiska utgångspunkter. Att olika begreppsmodeller inom en och samma © F ö r fat ta r n a & S t u d e n t l i t t e r at u R

978-91-44-07104-6_1_book.indd 55

2012-02-22 12.07

VÅRDVETENS SKA

VÅRDV VETENSKAPLIGA

|

VÅRDVETENSKAPLIGA BEGREPP I TEORI OCH PRAKTIK

Huvuddelen av boken beskriver olika begrepp som utvecklats av forskare från Sverige, Finland och Norge. Kapitlen inleds med begreppens innebörd och användning i vårdvetenskaplig forskning och teoribildning. Därefter relateras begreppet till olika kliniska situationer för att belysa hur en förståelse för begreppets innebörd kan vara till stöd för vårdarens reflektion.

Både övergripande begrepp som exempelvis hälsa och vårdande och mer avgränsade begrepp som vila, vårdande kommunikation och ansvar tas upp innan boken avslutas med ett kapitel om hur man via reflektion kan lära sig att förstå och använda sig av vårdvetenskapliga begrepp.

Boken vänder sig främst till studerande i sjuksköterskeutbildningen, men passar också andra som är intresserade av att förstå mer om vårdvetenskap i allmänhet, och om dess begrepp och språkanvändning i synnerhet.

Art.nr 34220

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07104-6_02_cover.indd 1

VÅRDVETENSKAPLIGA BEGREPP I TEORI OCH PRAKTIK

En vetenskap och dess teorier byggs upp av olika begrepp som på olika sätt relaterar till varandra och beskriver vetenskapens sätt att se på den egna verksamheten. Tillsammans formar begreppen en syn på verkligheten som kan te sig mer eller mindre abstrakt, samtidigt som abstraktionsnivån också bidrar till att teorier kan ha såväl djup som omfång. Begrepp utvecklas, bestäms och definieras därför i regel genom olika typer av forskning. I den här boken fokuseras begrepp som anses viktiga inom vårdvetenskapen, och ett par metoder för hur begrepp kan utvecklas inom ramen för en vårdvetenskaplig tradition presenteras.

BEGRE

I TEORI OCH P PR

VÅRDVETENSKAPLIGA I TEOR RI OCH PRAKTIK REDAKTÖRER

Ingegerd Bergbom är legitimerad sjuksköterska, vårdlärare och doktor i medicinsk vetenskap. Hon är docent i vårdvetenskap och i intensivvård med inriktning omvårdnad, samt professor i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I sin forskning har hon framförallt fokuserat på olika aspekter av akut- och intensivvård, samt på vårdandet i högteknologiska vårdmiljöer.

BEGREPP Lena Wiklund Gustin Ingegerd Bergbom

Lena Wiklund Gustin är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, legitimerad psykoterapeut och doktor i hälsovetenskaper. Hon är docent i vårdvetenskap och arbetar med forskning och undervisning vid Mälardalens högskola och Högskolan i Narvik, främst med inriktning mot psykiatrisk vård.

BEGREPP VÅRDVETENSKAP VÅRDVETENSKAPL I TEORI OCH PRAKTIK

BEGREP B BEGR EGR BEGREPP V

VÅ ÅRDVETENS SKA

BEGRE B

I TEORI OCH PRAKTIK VÅR RDVETENSKAPLIGA VÅRDVETENSKAPLIGA I TEORI O OCH PR P VÅRDVETENS ENSKAPLIGA SKAPLIGA I TE EORI OCH PRAKTIK RAKTIK I TEORI EORI OCH O PRAKTIK Redaktörer

BEGREPP EPP BEGREPP BEGR REPP REPP PVÅRDVETENSKAPLIGGA I TEORI OCH PRAKTIK TIK

Lena Wiklund Gustin Ingegerd Bergbom

BEGREPP P I TEORI OCH PRAKTIK 2012-07-12 16.34